De fleste aviser melder nå om resultatet av saken mellom Gørild Mauseth og NRK – om NRKs rett til å vise gamle filmscener der Mauseth opptrer naken på toppen av en haug med fisk. NRK vant – ”har rett til å vise nakenklippet”, med begrunnelse i sitatretten og ytringsfriheten. Mauseth tapte – med sin henvisning til åndsverksloven.

Ingen av partene stiller det grunnleggende spørs

Fisk - for bluferdighetens skyld her avbildet uten Gørild Mauseth på toppen

målet, nemlig: Var det dumt eller upassende å produsere denne scenen i første omgang? Eller mer generelt: Er det dumt i det hele tatt kle seg naken foran et kamera?  Vel, jeg synes faktisk det!

OK, jeg ser alliansen for meg. Produsenter, skuespillere og alminnelige skuelystne – alle som synes de har noe å tjene på nakenheten – rope og rive seg i håret over et så håpløst gammeldags standpunkt. For i vår tid kan man mene mye rart – men å mene at nakenhet hører hjemme på soverommet, og ikke på fjernsynsskjermen, er bare for sært. For lite 2009, liksom.

Men min påstand er at:

1. NRK burde hatt fintfølelse nok til å la være å forlange at en ung skuespiller skulle kaste klærne. Slikt gjør man rett og slett ikke, og;
2. Gørild Mauseth burde visst bedre og nektet å gi etter (Det var kanskje her hun burde gjort nytt av Skuespillerforbundet….)

Så la meg begrunne mitt noe surpompede standpunkt:

Nakenhet gir oppmerksomhet gir profitt……

Det har vært brukt mange flotte ord om nakenhet i film – fra de som selv produserer filmene. At det dreier seg om kunst. Eller kunstnerisk frihet. Eller kultur. Åndsverk. De dristigste kaller det til og med ytringsfrihet.

Meryl Streep sa for noen år siden at ”Det er hardere for dagens unge skuespillere enn det var for min generasjon. Uansett hvor talentfulle de er og hvor mange gode roller de spiller, er de ofre for en industri som ønsker å seksualisere dem. Tvinger dem til å kneppe opp skjorten ned til kjønnshårene.”

Sagt på en annen måte – nakenhet er viktigere enn talent. Seksualisering er viktigere enn rolletolkning. Kjønnshår – for idag må vel skjorta kneppes enda litt lengre enn før – er viktigere enn innhold.

Samme trend ser vi i pop-verdnen. Lanseringen av nye artister, særlig jenter, dreier seg ikke om damen kan synge – det kan hun så likevel ikke – men om å få vist mest mulig av kroppens private deler, servert på en mest mulig delikat måte.

Enda mer patetisk er det med alle disse kjendisene som mister sex-videoene sine. For disse kjendisene – de tar opp sexvideoer, må vite, intime scener som de fleste av oss lar være private – og så går de rett og slett bort og mister opptakene. Akkurat som du og jeg mister nøkler. Oi, nå er den visst borte, og neste gang jeg ser den igjen så er den på  – internett! Og jeg får all den oppmerksomhet jeg måtte ønske, bare jeg uttrykker nok vrede over at videoen kom på avveie og truer med å saksøke de som tok den. Og vet du hva? Plutselig er jeg ikke lenger b-kjendis, men med på a-laget. Var det noen som sa lettlurt?

For den nakne sannheten er at nakenhet selger. Og at vi lar oss lure. At produsenter og aktører må sprenge grenser for å få oppmerksomhet. At fokuset i markedsføringen blir mer og mer fokusert på selve nakenscenene, ikke på filmens innhold. Da kan man jo lure på hvor den kunstneriske friheten tok veien.

Og vi drukner i eksponert seksualitet. Og eksponert seksualitet dreier seg i svært liten grad om kunst, men i ganske stor grad om penger. Vi ser det i annonser, i musikkvideoer, på nettet, på fjernsyn, og – på film. Vi har en kinolov som nå tillater kjønnsorganer i bevegelse. Vi har kjente tv-serier som skildrer het homofil sex og realityserier hvor alt er tilrettelagt for å lure hjernetomme mennesker til å ha sex med hverandre for åpent kamera. Vi har kjendiser som viser mer og mer hud på den røde løperen – for uten det får de ikke den oppmerksomheten de ønsker.

Og vi lar oss lure – igjen og igjen. Til å tro at det dreier seg om kunstnerisk frihet. Eller åndsverk. Eller sitatrett. Eller ytringsfrihet. Eller at det faktisk sitter noen kjendiser rundt om som er rasende på de som stjal sexvidoen. Og forstår ikke at hele greia dreier seg om oppmerksomhet og atter oppmerksomhet. Og dermed profitt.

Den nakne sannhet – hvor nakenscenene finner veien

Men se, hva skjedde da NRK tok opp sexscene mellom Pia Tjelta og Mads Ousdal i forbindelse med ”Kodenavn Hunter”? En sexscene som sikkert var ment for å jage seertallene i været? Jo, kort tid etter sending er filmklippet å finne på et pornonettsted – nå lysnet en tanke, slik at man tydeligere ser hva som foregår.

Overrasket? Noen som tar den helt ut, og klipper ut bare de mest salgbare scenene, de som bare var ment for å skape oppmerksomhet og avisoverskrifter og større seertall? Selv om det faktisk ikke viser noe annet enn det den opprinnelige filmen viser, men nå tatt ut av handlingen. Om den da i det hele tatt hadde særlig mye med handlingen å gjøre. Og da er det visst ikke like moro. Produsenten, Anne Birthe Tørstad, uttrykte i den forbindelse at ”det er ulovlig å legge ut andres åndsverk og framstille det som porno”. Kanskje problemet var at åndsverket og pornoen var til forveksling likt.

Egentlig opplever de det samme som mang en ungjente har opplevd etter å ha kledd av seg foran et web-kamera; det som er digitalisert og lagret eies for evig på nettet…..

En liten test, som leseren kan gjøre selv: slå opp på google images, tast inn “Gørild Mauseth” og se hva som dukker opp. Bare for å antyde – det er ikke scener fra “Telegrafisten” eller “Deadline Torp” som kommer øverst.

Men her ligger kanskje også løsningen på en del av uvesenet. Filmen ”Rottenetter”, som hadde premiere nylig, skildrer scener fra en strippeklubb – men uten at skuespillerne er framstilt nakne. Regissør Arild Østin Ommundsen sier at ”det har vært uaktuelt at noen skal filmes nakne……. alle vet jo at dersom du stiller naken på film, havner bildene på et lugubert nettssted. Kjipt, men sånn er det bare”.

Så kanskje det eneste som som kan stoppe utviklingen mot enda mer maplpassert nakenhet er nettopp – pornobransjen! Som ikke later som, som ikke kaller det verken kunst eller åndsverk, men rett og slett klipper ut det folk har lyst til å se. Som faktisk, tilfeldigvis, er de minst påkledte scenene. For saken er at hele den såkalte seriøse delen av mediebransjen er mot pornobransjen, samtidig som den benytter de samme virkemidlene for å selge. Og det er det kanskje på tide å slutte med.

”Porno gjør deg blind”

Porno gjør deg blind. Det var tittelen på en Dagblad-artikkel for noen år siden. Forskere fra Yale lot testpersoner se gjennom hundrevis av bilder, på jakt etter bestemte bygninger. Og innimellom bildene av bygninger var det lagt inn pornobilder, litt før bildene som skulle identifiseres. Resultat: Testpersonene klarte knapt å plukke ut bildene de var på jakt etter. I stedet ble de distrahert – fikk et annet fokus – og bladde de rett forbi.

For å sitere regissør Ommundsen igjen, som klokt nok sier, ”Nakne kropper distraherer. Med en gang noen kaster klærne, er det bare det du ser. Det tar oppmerksomheten bort fra budskapet i filmen.”

Nettopp. For det er nettopp det nakenhet gjør. Setter igang reaksjoner i hodene våre. Gjør oss blinde. Trekker fokuset vekk fra andre ting. Nakenhet er beregnet på den intime sfære, den stunden hvor vi nettopp skal tenne, og være blinde og hengi oss til den ene. Det er slik Skaperen har designet oss. Det er ikke meningen at tenning skal framprovoseres i enhver sammenheng – i reklame, eller film, på trikken eller på nettet. Men vi lar hemningsløse markedskrefter herje med oss og utnytte den måten vi er skrudd sammen på, slik at noe av det mest intime og dyrebare vi mennesker har av følelser blir utnyttet kynisk.

Og jeg hører til de som ikke ønsker å bli utnyttet. Som ikke ønsker å bli eksponert for andre menneskers nakenhet overalt og til enhver tid. Men som ikke har rett til å velge, fordi nakenheten er så påtrengende, så allestedsnærværende at det ikke er mulig å slippe unna.

En vis manns tale……

En vis mann i Galilea sa en gang at ”…..den som ser på en kvinne for å begjære henne, har allerede begått ekteskapsbrudd med henne i sitt hjerte.” Samme mann sa også at ”Har dere ikke lest at Skaperen fra begynnelsen av skapte dem til mann og kvinne og sa: Derfor skal mannen forlate far og mor og holde seg til sin hustru, og de to skal være ett.”

Spør du meg – bedre og enklere kan det rett og slett ikke uttrykkes. Det dreier seg om Skaperens tanke. Designet som mann og kvinne – for at vi skal være fullt hengitt til hverandre. Og han sier at alt som forstyrrer denne hengivelsen, denne enheten mellom to mennesker, er et brudd på Skaperens intensjon. Vismannen fra Galilea forstod langt mer om seksualitet enn våre dagers kulturelite, som er mest redd for å bli kalt for gammeldagse mørkemenn at de er villige til å gå med på alt – også å kaste klærne foran kameraet.

Underbart uippfriskande musikvideo, fransmännen kan de. Hon får gärna hoppa ner i min barnvagn:

Andra bloggar om: baby, musik, frankrike, nakenhet, barnvagn

För min mamma var ordet “navel” tabu. Jag skulle säga “startknapp” istället. Det var äckligt och farligt att säga navel.

Nakenhet var också tabu. Jag fick inte ens sova naken. De gånger jag sov i mina föräldrars säng och pappa skulle byta till pyjamas fick jag skarp tillsägning av mamma att vända mig mot henne, dra täcket över huvudet och blunda.

Nå først fatter jeg hvorfor ikke jeg skjønner stort når folk har snakket om barten og brillene til Kevin….. den episoden skal jeg til å se nå, og dermed blogge om den og mulig “dagens” eller gårsdagens som det egentlig blir da…… lynsj meg!!! gjør jo faen ikke “jobben” min lenger. Barten var uansett noe av det styggeste jeg har sett på et menneske

Rimi, Rema og Kiwi på en gang

Hvertfall….. mr newguy fra Tønsberg (aner ikke navnet hans for å være ærlig) har vært klåfingret hele natta igjennom… Noe Karita for all del ikke bør ta som et komplinment…… “han tror sikkert bare at jeg er billig, og det kjenner jeg avsmak for” vel lå oss ta oss for noen punkter……

1. Platinablonde lokker ser billig ut

2. Piggtråd tattovering ser billig ut

3. Crocs er et tegn på dårlig smak, og dårlig smak er et “riwi-1000″ tegn i mine øyne

4. Store pupper (som brukes ergo vises frem) er et sikkert tegn på billighet, lå oss ta for oss SPMH-prinsippet (større pupper, mindre hjerne (det finnes selvfølgelig noen unntak, uten at jeg tror Karita er et)

I følge mine kalkulasjoner er Karita en LösTös, og ingen Sourpuss (som hun hevder å være), så hvorfor da oppføre seg som en sourpuss? de andre deltagerene snakker ihvertfall om å være seg selv 110%, hvorfor gir da Karita bare 10% av seg selv.

Newboy ler det hele bort, jeg ville også gjort det samme om jeg hadde vært klåfingret på en sånn “dame” natta i forveien, hun er ikke særlig mye å skrive hjem om, hvertfall ikke etter min standard…. Ikke merkelig at han synes det var rart å bli avvist av en sånn jente som Karita…. det synes jeg og, selv om newguy ikke er mye å skryte av er han faktisk “out of her league”

Margarita depper over at ingen liker henne, hun burde bli bestis med Noor som ikke klarer å ikke like noen, “jeeeg vil jo baaaare være venner med aaaalle jeeeeg….” Gamlejentene lover helvette i Pandoras, hva skjedde egentlig med å skape dårlig stemning i Pandoras? Pandoras burde være heller som en Vorspiel-lek, morsom, sarkastisk og få deg til å ha et brennede ønske om å drikke hard alkohol resten av kvelden…… PH hadde vært bedre med spørsmål som “Hvorfor har du et så billig utseende Karita, selv om du bare er en Luremus?” og “Kevin kan du ta av deg de stygge brillene, og fjerne den pedro-versjonen av Tom Selleck bart?”

Yoga-date

Petter dater Lenemor. Petter synes det er bra, Lene har ikke så mye å si om saken…… virker egentlig som om hun ikke liker petter i mine øyne….. Petter synes det er fantastisk med Champis, Frokost og Amazonedronning (les: isdronning) Mens Lene synes Yogaen var det beste, “Det er viktig å være ferdig ut-tøyd når egg og bacon skal fortæres” -gammelt jungelordtak….. Petter synes det er på tide å bli full, klokken er jo allerede 0900. Petter begynner å bli full og sier, “du er så jævli bra person, jeg stoler så jævlig på deg, imens han popper morgenens 3. Champis….. Lene sier at Petter bare er morsom hele tiden, Petter er morsom i Fylla, dvs omtrent hele tiden. “Du må komme til Tromsø å feste, Tromsø er så kjedelig etter at vi ikke fikk OL” fortsetter Lene….. Ja, sier P-daddy, jeg skal feste der….

Rambo – First Blood

Andrè tenker hardt……..”vi er jo nyest, de gamle har jo vært her lengre enn oss” way to state the obvious I – first blood, du gjør det best ved å ikke tenke så hardt gutten min, han fortsetter, jeg tror det kan være lurt å splitte de andre, men verdens mest apatiske ansiktsuttrykk…… Han prøver å finne seg en Allianse med han andre nye, ja det er jo lurt om dere to danner et par….. så da er det klart, Andre og Tønsberggutt står sammen ved neste parseremoni……eller var det ikke sånn PH virket?

Førskolelæreren vet ikke helt hvor hun har de nye guttene og spør, Hva har du tenkt da Andrè?, Nei det er sannelig ikke godt å si svarer han Way to state the obvious – first blood part II

Kjetil, som han nye Tønsbergfjotten heter, stresser hverfall værre enn Paris Hilton som prøver å løse en Rubrics Cube (gjenbruk av gamle vitser, begynner å bli trøtt)

Andrè tror Kjetil er redd for å ryke ut… det er derfor han stresser….Way to state the obvious III return of the jedi

Alexander føler det tryggest å gjøre en halgardering, noe som er sikkert om man tipper, men lite smart når det kommer til PH, på Paradise tror jeg man står mye sterkere om man gir full pupp til en partner… hvertfall til en viss grad.

William synes at Kjetil er en dust som tror han kan komme inn i spillet og være player i løpet av få dager, vel du Will du skreiv vel egentlig brukermanualen på komme inn i et spill og være dust i løpet av få timer…. boka heter som kjent “Hvordan komme inn i et reality program, og styre skuta som en pikk etter på dager (for dummies)” av William Wanka

17. Mail 1990

Deltagerene later som de venner om bare for å konkurrere i et hinderløp, det hele minner meg om barneskolen, 17. mai og leker for barna….. Trodde de fleste oppdaget at man ikke trengte å oppføre seg som 10åringer når man oppdaget alkhol, men mulig de faktisk har klart å plukke de fleste deltagerene fra Juvente sine medlemslister….

Andrè har en samtale med Lenemus om hva han bør gjøre, all den tenkingen på å gjøre valg og sånn er tydeligvis for mye for Gjøvktrynet og spør nordlendingen hva han skal gjøre….. stakkers gutt, hadde det ikke vært gøy å ta en avgjørelse i livet ditt helt på egenhånd?

Pandoras eske er i gang…..

Kjetil inrømmer at han ikke har fått seg noe på lenge, og at han bare var desperat i et svakt øyeblikk når han prøvde seg på Karita…. Selvfølgelig hadde han egentlig ikke lyst, men det er jo ikke et sjakktrekk å si til den personen man står sammen med. En Meksikansk narkolanger har tydeligvis kommet inn på PH, har jeg misset en episode, nei det er bare Kevin som har tatt på seg bestefars sine briller, og anlagt mustasj for anlendningen til å lynsje de nye deltagerene…. Margarita får tyn fordi hun er en guttejente.
Kjetil har tydeligvis ikke fått med seg at det er en gutt som skal ut, og vil aller helst sende Margarita hjem, eller da sier vi vel heller Alex da… smart trekk bogartfjott det hele er bare bløff…. Lene som begynner å bli rutinert nå, ser igjennom bløffen…

De andre rikshorene rotter seg sammen mot Margarita, La oss få skolelæreren til å gråte, mission accomplished

Andrè, hvilken av guttene kunne du tenke deg å få ut? “Ingen, alle er drittkule”…… KAN NOEN FORTELLE HAN NYE AT MÅLET MED SPILLET ER Å FÅ UT DE ANDRE, IKKE FÅ SEG VENNER!

Pandoras er ferdig og Margarita går for seg selv og gråter, Kommer tilbake…. Det diskuteres om Pandoras var for hard mot noen… Noor følte ikke for å snakke om Pandoras, kanskje fordi det er første gangen i historia at Noor ikke er den det har gått hardest ut mot….Endelig er jeg ikke mobbeofferet lenger. Tenker hun og blir glad for at de andre deltagerene faktisk hater noen mer enn henne for en gangs skyld.

Episoden avsluttes med en ca 15 minutter med taktikkprat…. det som er fakta er at en gutt ryker.

Ei heller noe Bilder i dag, mulig jeg oppdaterer senere med et bilde elelr to, men nå er det natta….. Torsdagens episode skal blogges om i morgen formiddag….det er løfte!

Siden TV3 smeller til med tidenes vårprogramskjema, er det på tide å besøke Paradise Hotel igjen. Rett og slett en oppdatert på minnelse om hvorfor dette er must-see-TV!

Virkelighets-TV har aldri vært så virkelig. Der Farmen, Robinsonekspedisjonen og Prosjekt X kommer med diverse selvutviklende påskudd for at “vanlige folk” blir smelt sammen i en uvanlig setting, er Paradise Hotel et fyrtårn av ærlighet. Som en journalistvenninne av meg påpekte ifjor, det som gjør Paradise Hotel så fantastisk er at de har kuttet vekk alt det unødvendige. Ingen kjedelige og langdryge konkurranser, ingen moralske pekefingre. For når man sender (i skrivende stund) fem menn, hvorav mesteparten er ballevoksede bartendere, og seks kvinner, hvorav de fleste er en eller annen form for glamourmodell til Mexico på ubestemt tid (opptil flere måneder), er faktisk den eneste vettuge grunnen at de skal pule. Selv skandaløse Temptation Island hadde i sin tid en “legitim” betydning, selvom å utsette forholdet sitt for et par uker med halvnakne modeller av det annet kjønn kanskje ikke er den beste strategien for å sjekke hvor sterk kjærligheten er (er det noen andre enn meg som fortsatt husker finaleepisoden av den amerikanske versjonen, der en deltager sa til sin elskede: “every time I stepped into the water, I felt your soul around me”. Ja, jeg gråt, ok??). De elleve deltagerne på Paradise Hotel er der utelukkende for å drikke seg fulle (til gangs!) og ha seg med hverandre til alle ender opp med herpes.

Paradise Hotel er realityprogrammet som er umulig å forutsi (sett bortifra det at alle er fulle og kåte og vil angre på deltagelsen i fremtiden). Når Kevin i premiereepisoden uttaler at han tror den beste strategien er å “være seg selv”, forøvrig den mest velkjente og meningsløse realitystrategien, betyr det absolutt ingenting, annet enn at han er lite kreativ. Det er nemlig umulig å si hvordan man vinner. Det vil alltid dukke opp et brev til frokosten/lunsjen/middagen/hotellfesten/på sengen med nye spilleregler. Det er ikke tvil om at disse ungdommene er målrettede. Rent bortsett fra Mats og Lene, som etter to programmer ser ut til å trives best med fingerpuling, vil alle vinne. Spørsmålet er bare hva de vinner. Premien er kun beskrevet som “stor”. Javel. Så ingen vet hvordan man vinner den “store” premien av ukjent art (kan det være et års forbruk av intimsåpe?). Tilbake står vi med utgangspunktet. Halvnakne tjueåringer som drikker for mye = sex på TV. Typisk spekulativ reality, liksom. Men på et vis er ikke Paradise Hotel spekulativt, det er helt ærlig. Norske tjueåringer drikker for mye og de puler rundt. I de neste par ukene gjør de det på TV.

Årets norske produksjon lover godt. Triana Iglesias gjør seg flott som programleder, mye bedre enn sin danske kollega fra fjoråret, som stort sett stod og trutet med munnen mens hun mumlet noe uforståelig ekstremt sakte (det var jo tross alt dansk), og langt langt bedre enn de amerikanske vertinnene, som er mest minneverdige for sine fabelaktige, struttende kroppsholdninger. Det må være en interessant posisjon å være i for Iglesias, da det er helt tydelig at opptil flere av årets kvinnelige deltagere sikter mot samme karriere som henne, dvs. ikke som programleder på TV3. Bare sjekk ut Yvonnes fabelaktige horny-pose i gårsdagens episode (!).

Det er mye man kunne sagt om deltagerne allerede etter to programmer. Vi lar det holde med å påpeke at Petter minner skremmende mye om vår yndlings partyprins Sverre Goldenheim. Hvorvidt han fortjener den sammenligningen vil bare tiden vise. Elleve nordmenn har tilbragt altfor mye tid på et hotell i Mexico med åpen bar. Hjemme snør det slaps og oslofolk tilbringer altfor mye tid på kunståpninger med åpen (eller numere bongbasert) bar.

Strengt tatt håper jeg at Paradise Hotel vil få virkelige konsekvenser. Med alle de nye realitystjernene dette programmet genererer (minst 30-40 stk, trolig?), vil det ikke være noe som helst problem å åpne et par av de stengte barene i Rosenkrantzgate igjen. Og vips! Syden i Oslo. Det har vi savnet.

Jeg klikket meg rundt på hjemmesidene til Norsk rikskringkasting AS, da jeg plutselig fikk 4 nakne stumper smelt oppi trynet, hvorav de attpåtil oppfordret meg til å sprade naken rundt i byen. Du ble nå ihvertfall advart!

Takk for den, NRK!

Han är ett svin. Han är en våldtäktsman (eller skulle i alla fall utan problem kunna bli) och han har svårt att binda sig. Kan omöjligt visa känslor. Är lat, är stark, är stum. Smart, om han har tur, men blir han kåt går det ofelbart över. Då styrs han av ett annat huvud på ett annat handtag. Och det där handtaget förresten. Ser inte det mest löjligt ut? Den stereotypa bilden av mannen rymmer mycket, men en del som jag aldrig kommit överrens med är bilden av den nakne mannen.

Jag minns hur mina vänner och jag som tonåringar fnittrande diskuterade den manliga anatomin och jag upprepade en fras jag hört någon annan säga. Att visst är män snygga, bara de behåller kallingarna på. För helt nakna ser de mest fåniga ut. Som om deras tarm vuxit sig lite för lång och hänger där och skvalpar strax nedanför magen. Då skrattade alla de andra tjejerna och höll med, samtidigt som tårarna ymnigt strömmande längs blossande flickebarnskinder. Vi lärde varandra att visst är det så. Att män ju är fina, men riktigt vackra kan bara kvinnor vara.

Jag ska inte ens gå in på vad detta gjorde med vår uppfattning om kvinnligheten, det gör andra så mycket bättre. Men vad gör det väl inte med männen? När denna bild återskapas och blir till sanning. I samhället står han högst, men riktigt vacker tycks en man bara kunna vara i konstnärligt svartvitt, oftast beskuren vid hals och ljumske. När man inte riktigt längre kan se att det är en man utan snarare blivit ett böljande landskap av kullar och dalar. En kraftfull torso att avguda. I dagsljus, fullfärg och helfigur är han dömd till evig löjlighet, mitt i sin mest sårbara nakenhet. Stackars älskade man.

För det där jag fnittrade fram för länge sedan är ju faktiskt inte ens sant, i alla fall inte mina ögon. Bara tonårsfniss för att testa gränserna och definiera ramarna. Jag älskar nakna män. Trots att de i verkligheten oftast snarare är lätt spolformade än väldeffat jaktplansbreda över axlarna och med rivigt rutig mage. I ärlighetens namn föredrar jag det faktiskt så. Gärna långbent och välformat om jag får drömma, men inte blankpolerat eller muskligt svällande.

Proportioner och kropp är i mina ögon viktigare i kläder än utan, även om den vedertagna sanningen verkar vara att det är tvärt om. När kläderna är av är det ju bara sjukt coolt att få utforska något nytt. Är den där nakenfisen någon man faktiskt gillar går det snabbt att upptäcka helt fantastiska saker med just hans anatomi som man aldrig tänkt på hos någon annan. Senast var det riktigt snygga ben rikligt täckta av vitblonda hår. Dem saknar jag fortfarande, även om det aldrig har varit något som stått på någon önskelista.

Och det där handtaget då? Snyggt är väl kanske att överdriva, men vilken kroppsdel är det egentligen, tagen ur sitt sammanhang? Men ändlöst fascinerande! Inte alls en värdelös sladdrig bit tarm. Nyfikenheten kan fortfarande göra mig ganska förlägen just där, men det går ju över efter ett par gånger. Mjuk, hård, oregerlig, humoristisk. Men löjeväckande? Aldrig!

Vid något tillfälle, liggandes på sidan under ett frasande duntäcke med hakan vilande i vänster handflata, tänkte jag på hur fel jag haft och att jag borde tala om det. Han med benen satt i fotändan av sängen. Reste sig och sträckte på sig. Gick till andra sidan rummet för att hämta sin laptop. Jag följde honom med blicken och tänkte att så vacker han är! Och utan att jag ens längre var kär. Så jag sa det till honom. Fan så snygg du är! Han blev förvånad och lite förlägen. Sen klämde han fram sitt största leende och flaxade med armarna som vore de kycklingvingar. I fullfärg, obeskuren och ogenerad. Så borde alla män alltid få känna. Älskade, älskade, vackre man. Till och med naken.

Meland Konsernet, det tuttimediale mediekonsernet i vekst (TM) som er på alles lepper, legger for tiden ned siste hånd på forretningsplan for 2009. I dette arbeidet har vi analysert trafikktallene, og som alle andre store mediehus kan vi i dag  publisere lista over de mest leste sakene i 2008.

- Fjoråret ga nye trafikkrekorder i fleng for Meland Konsernt og det var de store hendelsene som dro trafikken i været, sier Konsern Sjef Astrid Meland i en pressemelding.

Topplista legger også premissene for strategien, og man ser ved en rask sammenstilling med lista hvor riktig den tentative forretningsplanen for 2009 er for fortsatt vekst i konsernet.

Strategien fastslår vi at vi skal gå hardt, rytmisk og med støt vertikalt dypere inn i de forlokkende horisontalene og mamelukkene.

- Det som er gledelig er at det er de store nyhetshendelsene som gir trafikkrekordene, sier Meland i en ytterligere, kjapp kommentar. Sjefen understreker at leserne kan stole på at satsningen fortsettter dypt og hardt neste år.

Slik var sexen: – Det var mest sei, kanskje et par hyser 6,625 views

Meland-bloggen gir deg frontal nakenhet 3,044 views

Om meg 2,916 views

Heroinister må ikke ha dop hver dag 2,293 views

Ottos monlog: Ikke morsom, ikke antisemittisk 2,293 views

Slik unngår du nakensjokk: Kle på deg 1,502 views

VG Nett lurt av tullesak 1,423 views

Grav deg ned i tide: Verden går under i 2012 1,338 views

Brist. Sprekk. Flyt. Det synes å være de 10 bud, redusert til 4 (du kan da ikke forvente å se alle med så unge øyne?). Dette er om, ikke hvordan og hvorfor, eller hva og hvem, så la oss snakke om. Om den blinde fuglen.

Hvis du kunne fly ville du kanskje flydd, kanskje sett fra himmelen ned på oss små, små erter, spirer, potensialer og sløste tanker. Da hadde det vært synd å ikke kunne se. Du måtte sett i deg, innover, og kanskje innforbi: der er spirer, tro meg. Se meg i deg. Jeg er der. Jeg lover.

Skuespillerinne Gørild Mauseth og Norsk skuespillerforbund har anlagt sak mot NRK fordi de mener at statskanalen urettmessig har vist en sexscene med Mauseth fra filmen «Brent av frost».

—Det første jeg tenkte var hvordan jeg skulle få stoppet det, og at før jeg ville klare å gjøre det, så ville nakenbildene bli spredt på Internett, sier Mauseth til Dagbladet.

Forbundsleder Agnethe Haaland mener at dersom NRK vinner saken, må norske skuespillere nekte å stille opp i nakenscener.

Mauseths panikkartede reaksjon vitner om at hun har kjøpt nettvettmyten om at bilder og film blir liggende på nettet «til evig tid», at det legges ut på pornografiske nettsteder og at det kan få konsekvenser for henne senere i livet.

Dette er typiske argumenter som Redd Barna og andre organiasjoner som sprer frykt bruker for å skremme barn. For det første blir bilder og film kanskje teoretisk sett liggende et eller annet sted på nettet i all oveskuelig fremtid. Men i praksis blir det bortgjemt og glemt. Hvem husker vel ikke Kåre Conradis penisbilde fra i fjor? Det tok ikke mange ukene før saken var lagt død. Bildet ligger i e-postboksen til tusenvis av nordmenn, men hva så? Livet går videre, og Conradi har hverken tapt ære eller anseelse.

Det som er det verste med denne saken, er at Mauseth og Haaland ved å gå rettens vei og si det de sier — signaliserer at nakenhet er noe farlig, noe skummelt og noe som det er krise om andre får se. Det bidrar ikke til det avslappede og naturlige forhold til kropp vi hadde trengt i en tid hvor halvparten av landets 15-åringer synes de veier for mye og hvor undertrykkelse av kropp og nakenhet helt åpenbart gir næring til seksuelle perversjoner.

Mauseth burde vært stolt av scenen, stolt av kroppen sin og tatt det som en kompliment at NRK viste klippet.

Og skal ikke filmen ut på DVD, da?

Det tog tid för mig att skicka ett mail till dig där jag berättade.

Jag ville inte förlora dig som vän, så jag höll mina känslor inom mig. Det var år sedan du var min vän nu, och det tog år innan jag klarade av att skicka det där mailet. Jag vet inte hur du reagerade, hur du tänkte, om du svor över mig eller bara suckade och himlade med ögonen åt mig. Jag vet inte för sedan jag tömde mitt hjärta har jag inte hört ett ord från dig. Det har varit betydligt lättare att andas sedan jag gjorde det, men av alla möjliga bemötanden jag kunnat få så var det att bli ignorerad jag var mest rädd för. Jag hade förstått ens de jobbigaste reaktionerna, jag hade förstått om du reagerat negativt på det… och kanske var det just det du gjorde, kanske förstod du att genom att ignorera mig skulle du åsamka mig mer smärta än många ord kan göra.

Men nej, det där sista tror jag inte ens på själv. Det är inte du. Jag kommer nog aldrig få veta, för jag kommer nog aldrig mer få höra från dig. Det gör så ont. Mina tårar faller just nu, men du kommer aldrig få veta.

Jag vågade inte berätta, för jag var rädd att förlora dig som vän, men på grund av mina känslor gled jag ändå ifrån dig, vänskapen rann ut i sanden och när jag skrev mitt mail gjorde jag det för att jag inte trodde att jag hade något att förlora. En chans till kärlek har där aldrig funnits, så den förlorade jag inte, vänskapen började sina för några år sedan, så när jag skickade mailet kändes det inte som jag riskerade den heller.

Men jag inser nu vad jag har förlorat. Hoppet. Finns det något hopp för ens en vänskap mellan oss? Jag tror inte det. Jag ältar en diskussion i mitt huvud som är mellan 2-3 år gammal… kanske hade jag genom att vara ärlig då kunnat förstöra alla mina drömmar om kärlek, men istället räddat en av de vänskaper jag värdesatt högst i mit liv. Den var förhållandevis kort, men ack så vacker.

Om jag känner dig rätt, och det tror jag att jag gör, så tror jag att jag skulle kunna tvinga fram en reaktion hos dig genom att konfrontera dig på något sätt, om jag verkligen vill ha svar. Men det skulle jag aldrig kunna göra. Du har gjort ditt val, du har valt tystnaden, och oavsett hur ont det gör i mig så kan jag inte bryta den… är det det här du vill så är det såhär det får förbli.

Jag saknar att prata med dig så oerhört mycket. Kanske blir känslan än starkare så som jag lever idag när jag i princip inte har någon alls, men jag är tämligen säker på att jag saknat dig oavsett.

Mitt hjärta går sönder, men de delar av det som finns kvar kan fortfarande inte sluta älska dig. Det är en konstig känsla… eller fel, det känns konstigt att uttrycka den när den inte är besvarad. Men den olyckliga delen av kärleken (eller kanske även vänskap) den börjar jag förstå mer och mer.

Det har som sagt blivit lättare att andas sedan jag skickade det där mailet, men det som gör ondast idag är att du fortfarande ockuperar mina tankar dagligen men att alla mina drömmar är slagna i småbitar. Förut kunde jag dagdrömma, precis innan jag skickade mailet fanns du då i mina tankar i princip varje vaken sekund… nu kan jag inte dagdrömma längre. Då finns du bara där i mina tankar som ännu ett misslyckande. Som ännu ett bevis på att min vilja här i livet är ganska ointressant, för den sammanfaller aldrig med andras viljor.

Ibland blir den här bloggen nästan för naken även för mig, och då menar jag inte ärligheten utan snarare hur jag uttrycker mig. Ärligheten, eller öppenheten om man så vill är ju själva meningen med bloggen, en ventil. Men ibland spyr jag bara saker ur mitt hjärta väldigt ogenomtänkt och väldigt känslostyrt, jag uttrycker mig på sätt som jag inte skulle normalt sett. Man kan säga att jag tar väldigt lite hänsyn till någonting egentligen annat än det faktum att jag vill få ur mig något.

Ofta när jag skriver inlägg så kan jag, om jag går tillbaka till inlägget i ett senare skede, känna igen precis den känlsan jag vill förmedla. Men när jag skriver så naket som jag gör ibland, så rakt, så blir det en sorts blandning av det igenkännande men även något… nästan rakt motsatt.

Nåväl. Efter den natt som var anledning till mina senaste två inlägg har jag varit ganska nollställd, det brukar oftast bli så. En väldig känslomässig urladdning under en natt på det viset brukar leda till att dagen efter blir väldigt tom. Nu börjar dock känslan av ensamhet sakta krypa sig fram igen, med den en känsla av stress… press.

En del av mig vill skriva lite till men en annan del orkar inte bry sig, klockan är trots allt snart fyra, och jag borde sova… som jag tänkte för ungefär två timmar sedan. Jag känner igen det alltför väl.

Jag vet inte… Daniel Radcliffe är ju naken i nån pjäs om hästar. Vilket ju var en het nyhet för sådär 3 år sen.

IDAG skriver aftonbladet att arga mammor är upprörda över nakenheten. Vem orkar, allvarligt talat. Han är 19, han har rätt att bestämma över sin egen kropp. Och de är enbart upprörda för att han spelar Harry Potter. Inte som att han kan förknippas med det hela livet heller.

Bilder efterfrågades, och jag är inte sen att lyda. Grejen är ju att utbudet av objekt är ganska begränsat just nu. Antingen blir det bilder på mig eller på hönorna, och ego som jag är väljer jag självklart mig själv.
Kanske blir hönsbilder en annan dag för den delen.

Kör fortfarande på jeanskjol så fort arbetsdagen är över. När jag inte går runt i bikini då vilket jag gör så fort tillfället bjuder. Idag var till exempel ett sådant tillfälle. Man får lite nudistkänsla faktiskt när man vandrar runt i de små trasorna. Det är nog så det känns, att vara nudist.

Ja, så klart vill man gärna se bra ut också utan kläderna på eller hur? Iallafall ibland ..hi..hi ;-)

I videon nedan tipsar de lättsamt om hur vi kvinnor kan se bra ut naken, och styr inom allt ifrån formklippningar av vår buske till solglasögon inomhus. Enjoy and be proud of your body!

Hmmm… originaqla videon verkar blivit borta…får se om jag hittar den!

Emellantiden får ni kika på en norrmanns nakna backhoppning:

Nu senast igår fick jag höra Audis senaste reklamsnutt,ackompanjerad av Monica Zetterlunds fina “Visa från Utanmyra”.För mig har den absolut inget med bilar att göra och jag vill slippa tänka på Audi varenda gång jag hör den.
Liksom jag vill slippa tänka på en massa andra produkter som nu de senare åren knutits ihop med musik som är etablerad och var det innan reklammakarna kom på den briljanta idén att använda känd musik för att kanske väcka existerande minnen och associationer hos människor som ser filmen,kanske ge människor en slags känsla av soliditet hos produkten.Vad vet jag.

Skit,säger jag.Förbjud all användning av redan existerande musik i reklam,låt reklamarna enbart få använda originalmusik komponerad för syftet.Sluta sodomera gamla musikskatter för fula produkter.
Reducera samtidigt all jävla reklam med dansande Angelina Jolie-kloner som marknadsför kläder och solkrämer också.Jag vill fan inte se mer hud i reklam,vare sig det är fotomodeller eller ej.Jag tror jag råkat ut för en spyfärdighetsreaktion eller vad man ska kalla det,vad gäller nakenhet och exponerande av hud i reklam.

Först tyckte jag att det här var liberalt och fint.Människor är ju vackra,tänkte jag politiskt korrekt och inlärt.Man vill ju inte heller vara pryd,det är reaktionärt att vara pryd.Men nu när alla andra tycker att nakenhet är fint vid alla tillfällen så känns det ännu mer okej att inte tycka som alla andra.
Nu känns det inte vackert längre,bara läbbigt.Jag börjar längta efter det pampiga viktorianska modet,den tid när sex och nakenhet fortfarande var lite spännande och förbjudet.När det fortfarande fanns ett “privat”.Samtidigt som det exponeras så mycket överallt är det fortfarande förbjudet för kvinnor att bada utan BH i badhus,på klassiskt dubbelmoralvis.

Nej,långa,snygga viktorianska kappor,det vore något det.Oerhört vackert och oerhört sexigt utan att vara övertydligt.Stilfullt.
Framhäver kroppens form på ett skönt sätt.Inte på ett Filip och Fredrik-buskissätt,inte på ett reklamförskönat vis.Jag tycker inte särskilt mycket om vår tid,den är trist och utslätad generellt.Om jag har levt ett tidigare liv så har jag levt i ett stort slott,omgiven av vackra trädgårdar,skild från pöbeln och omgiven av enbart saker jag tycker om,det är jag säker på!

Och apropå F&F,nu kommer en norsk knock-off på samma trötta koncept på kanal 5.I trailern fick man se ett exempel på det jag snackade om tidigare,en naken tant med valkarna hängande,inlagd för att locka fram skratt och förskräckt förundran och självklart inte för att locka till köp av solkräm.
Hon verkade totalt oberörd,en sådan självkänsla kan man ju beundra förstås.

Filip och Fredrik,ni var enormt sköna de första säsongerna.Men lägg av nu.Och gör inga fler knock-offs!

Visa inte baken i amerikansk TV innan klockan tio på kvällen!
Eller rättare sagt,låt inte andra göra det i din TV-kanal.Det kan stå dig dyrt.Om det är extra hemskt för att det råkade vara en kvinnas bakdel förtäljer inte historien.Men jag spekulerar och säger ja,jag tror det.Hade en man visat baken hade det dels varit mer oestetiskt,men också möjligen aningen mer rumsrent.
Tänk bara på TV4-journalisten som blev anmäld av en äldre man för att han råkade få se hennes bröst.Hade han anmält om en man kommit promenerande med bara bröstvårtor?
Om en kvinnorumpa är skadlig för det uppväxande släktet borde mina barn vara färdiga för terapi med tanke på att jag aldrig låser dörren om mig när jag duschar.Och ge för guds skull alla småbarn terapi direkt de kan tala,de kom ju ut ur en kvinnas könsorgan en gång.Bara en sådan sak!Fy,täck över kvinnors underliv när de föder och snitta istället!

Om åttiotalisterna är mer krävande än föregående generationer vet jag inte.
De jag stöter på verkar välgödda sedan sin tidigaste barndom på det glada åttiotalet och nöjda med livet.
Varför skulle de inte vara det?Annars är de inte så annorlunda från oss,det skiljer faktiskt inte många år emellan någon född 1978 och någon född 1982.
Men det går ändå att skapa en konstlad samhörighet mellan sinsemellan olika människor bara grundat på vilket årtionde de är födda i.En slags klan du kan tillhöra utan att uppfylla några andra kriterier än att du är en “xx-talist”.

Vi fick ofta snällt ha tråkigt vi,vi som tillhörde den generation som snöpligt nog för oss kom precis innan kabel-TV,mobilerna,internet,och det som för så där tio år sedan med behagfull rysning kallades “multimedia”.
Vi som inte hade internet i skolan,utan på sin höjd några Commodore 64 i en muggig datasal man helst undvek,men som var tjugo-någonting när internet via pipmodem kom in i stugorna och studentettorna.
Vi som var illa tvungna att ha tråkigt ibland ända upp i tonåren,det fanns ju bara två kanaler på TV:n och hemdator var det bara några få utvalda som hade.Och vad kunde man göra på den?!Programmera textsträngar?Spela spel förstås då.
Men det fanns inte många att välja på.

För på den tiden var den hyfsat välutbildade medelklassen nämligen rädd för ny hemelektronik,den hotade ungarnas intresse för skolan och signalerade att akademikernas barn också hade ett intresse för nöjen som inte var helt politiskt korrekta.Vilken skam.Spel-och kabel-TV-världen var ny och föräldrarna obekanta med den.Det fanns inte Cartoon Network och Disney Channel att begränsa,bara en timmes statligt godkänd barn-TV om dagen.Inte mycket att orda om,alltså.
Därmed var det sällan ingenjörernas och läkarnas barn som fick Soda Streamers och videobandspelare,möjligen en dator om barnen lyckades dupera föräldrarna att tro att den kunde vara till nytta i skolarbetet.Men det var i praktiken få som hade de här hemdatorerna.
Föräldrarna,kanske i synnerhet(bisarrt nog kan man tycka)akademikerna,hade svårt att begripa vad de skulle vara bra för.De hade ju själva ingen användning för dem,alltså var de en potentiell fara för barnen.Det är alltid lite skrämmande,det man inte förstår sig på.
Det fanns dock två lyckliga satar i min klass som hade hemdatorer,sk VIC-20.Bägge är numera programmerare.

Som en liten kontrast till mina egna ungars uppväxt med egen mailadress i skolan och ändå kanske apropå inget särskilt sålde jag själv då och då i sjuårsåldern vänsterpartiets dåvarande tidning Ny Dag med min morfar.
Jag sålde nästan alltid slut mina buntar i hyreshusen.De kanske tyckte jag var gullig,tanterna och gubbarna som öppnade.Ibland kom det fram en karamellburk eller så fick udda vara jämnt när det kom till växelpengar.
Om jag nämner det idag får folk gärna något moralpanikartat i blicken,detta sjuttiotal!Jag visste inte exakt vad det var jag sålde,det erkänner jag,men de var trevliga människor och i “lokalen”(vänsterpartiets lokalavdelnings möteslokal)fanns det både apelsinsaft,tuschpennor och roliga statyer som idag skulle klassas som kultig retrovänsterkitsch.Plus en glasskiosk intill.

Jag har förresten en god vän sedan 14 år tillbaka.
Hon är född i mitten av sjuttiotalet,och har en yngre syster född sista halvan av åttiotalet.Skillnaden mellan deras uppväxt är faktiskt av någon anledning enorm.
Storasyster fick ofta passa lillasyster och handla när mamma jobbade medan lillasyster i sin tur blev otroligt bortskämd av samma mamma och knappt ens gick till affären när hon bodde hemma om mamman bad om ett par liter mjölk.Mamma sade inget om det.
Lillasyster drog sedan på mamman en telefonräkning på 5000,ett resultat av ringande till kompisarnas mobiler.
Mamma lät då bilen stå i ett antal månader eftersom hon inte hade råd med bilförsäkringen,men hon betalade snällt telefonräkningen utan krav på bidrag från dottern.Och köpte sedan Buffaloskor till henne.
En tillfällighet?Kanske.Men jag tycker det är en intressant tillfällighet.

Egentligen är vi nog ganska priviligierade vi sjuttiotalister.
Vi var unga nog att ta till oss internet och förstå användargränssnittet på vilken mobiltelefon som helst utan ansträngning och likförbannat gamla nog att minnas DDR-Sverige innan det försvann för alltid.Allt innan vi ens hann fylla 30.
Jag ser det som en stor förmån faktiskt.
Ja,nog har vi ganska mycket att vara ironiska över,Anders Parment.