Det er så deilig å kunne ta heisen ned til sjette etasje når det har blitt mørkt. Når sola har gått ned, og undervannslysene i bassenget er slått på, det er så deilig å åpne døra ut til bassenget, jeg ser bare det turkise lyset, vannet, mørket. 

Vannet føles kaldt når jeg kjenner på det med tåa, og enda kaldere når jeg går ned stigen, jeg hopper ikke, det tør jeg ikke, jeg liker ikke å få vann over hodet, det har jeg aldri gjort, om jeg ikke har på meg dykkemaske da, da er saken en helt annen, for det er lettere å holde pusten med munnen enn med nesen. 

Men altså, vannet føles kaldt når jeg går ned stigen, men jeg slipper taket likevel, blir vektløs, flyter, på ryggen, det er så deilig å flyte på ryggen i bassenget om kvelden, når det er mørkt, når himmelen er skyfri og månen skinner der oppe, snart full, snart halv, det er deilig å flyte på ryggen og titte på de få opplyste vinduene i de nærmeste skyskraperne, tenke seg til livene menneskene der inne lever, hva gjør de, hvor skal de, hva drømmer de om. 

Også er det deilig å klatre opp stigen igjen når jeg er så kald at jeg skjelver så smått, deilig å tulle meg inn i det tørre håndkledet, det hvite med røde og rosa hjerter på, det håndkledet mamma gav meg før jeg reiste hjemmefra, det som har vært med meg overalt de siste månedene. Det varmer så godt. 

(Ellers har 20 minutter av dagen gått med til kakerlakkjakt på kjøkkenet, jeg hater når det er pest-kontroll blokkens fellesarealer, da blir kakerlakkene skremt inn i rørene igjen og ut i leilighetene, i dag har vi truffet på en død og to levende, hjelp og trøste, men den fineste er flink, i motsetning til meg, jeg står på bordet, han fikser.)

—————————————————-

One of the things i like the most, is to take the elevator to the sixth floor, after dark. I love to open the door that takes me to the swimming pool, all i see is the bluegreen lights in the pool, the water, the dark. 

The water feels cold when i dip my toe, even colder when i make it down the ladder, i don’t jump, i don’t dare to, i don’t like having my head under water, i’ve never liked that, it’s ok if i wear a diving mask, it’s easier to hold your breath when your nose is covered up. 

As i said, the water feels cold when i make it down the ladder, but i let go anyway, i slip into the water, i float, it feels good, i love to float on my back in the pool at night, when it’s dark, when the moon is visible, i love to float on my back, look up on the few windows where the lights are on inside, i like to think about the people who live there, what are they doing, where are they going, what’s their dreams like?

And i love to climb the latter afterwards, when i’m so cold that i’m shaking a bit, i love the feeling of the towel, of getting warm. 

(Besides swimming, my day has consisted of a 20 minutes hunt on a cockroach on the kitchen, i hate it when there are pest controls in the main areas in the building, the cockroaches creep into the pipes and out in our apartment, today we’ve seen one dead and two alive, but my boyfriend handles them much better than me, i’m standing on the table, he gets rid of it.)

Når man er ut  å tar bilder om natten kan det være at man må bruke det man har av lyskilder. I dette tilfelle brukte jeg min iPhone som lyskilde.

Dette er Lars

Han har SARS

Det er litt trist

Ja, du skulle bare visst.

For når han står opp

Og ser sin lekre kropp

Så tenker han.
Se på meg,
jeg er fin.
Bedre en to glass,
med årgangsvin

Nei, det kan ikke være lett

Å være så komplett.

Tusen takk for at du er til,

du er rett og slett bare rå, god og vill!!

For å ta min helg i få ord(til ekstra interesserte):kamp, sjøboden, bil, GØY biltur, kamp, taco, bursdag, chille, lekser og det var det.

Kjærleik

Tittelen sier vell sitt?

Det bildet derimot ikke sier er at jeg var til sjøs da jeg fotograferte, nærmere bestemt ombord på Kolbjørn (lokalferje). På vei til jobb, riktignok!

Sov borte i går forresten, ergo intet blogginnlegg.
Ikke vet jeg hva dere gjør, men mine øyne er i vertfall sprengfull av tårer når jeg leser dette og dette. På den første linken finner dere bloggen, og hjemmesiden, til Gunnhild. For dere som leser litt her inne, så vet dere hvor inderlig jeg elsker boken Idas Dans, og Gunnhild er altså moren. Innlegget jeg referer til er litt internt(i boken), men virkelig verdt å lese. Den andre linken er direkte til Regines blogg. Henne har jeg også snakket om før. Jenta har leukemi, og vil trolig ikke leve til jul. Jeg synes det er heeelt forferdelig, og håper hun få nytt den siste tiden hun har her på jorden. Det er verdt å lese. Hun er både flink med ord, livet og bilder. Generelt er hun bare flink

Bildet er et portrett av Regine(hentet fra hennes egen blogg).

Så er det haken da; her poster jeg et innlegg over at jeg har urinveisinfeksjon, når det finnes slikt i verden. Jeg bør alvorlig ta meg selv i nakkeskinnet å riste ut litt kloke gjerninger om ikke lenge.

For å dra tilbake til mitt-ego-selv så kan jeg påpeke hvor jævlig denne dagen har vært ved å oppsummere alt i ett ord: TOALETTET! Ja, jeg har faktisk tilbragt time etter time der, og alt grunnet den fordømrade urinveisinfeksjonen. Dette har også hindret meg i å lese biologi, så prøven i morgen kan bli heller interessant. Jeg tok et bilde av meg selv, for jeg var virkelig et bustahedni, men jeg finner ikke kabel, så dere veeet. l8r. Nå skal jeg slenge meg i loppekassen, men her, et lite bilde

Det var det for i kveld/dag/natt. Ønsk meg lykke på prøven, så snakkes vi forhåpentligvis ETTER urinveisinfeksjonen, for jeg satser på at medisinene fjerner den i løpet av morgendagen.

Love

Noen ganger er alt så motsatt fra dagen før. I går var jeg veldig sliten, jeg hadde egentlig ingen energi og bare surret rundt i den der hvilken dag er det i dag ørska mi, mens jeg i dag har full peiling. Jeg vet at det er tirsdag, jeg visste at jeg hadde kamp, og at jeg skulle kjøre bestefar. Så jeg sluttet 12 på skolen jeg, likegreit, og gikk hjem for en blund på øye. Med i bilen mot bestemor var en venn, og etterpå kjørte vi litt rundt, før jeg brutalt dumpet han og hentet bestefar igjen. Så drog jeg på kamp. Og vi vant, på tross av at bare 4 fra mitt lag møtte, og vi måtte låne 2 spillere fra motsatt lag. Vi vant, folkens. Så drog jeg hjem å dusjet og slikt man gjør når man er svett, spiste litt, og nå er jeg i seng. POW. Jeg har attpåtil gjort en halv lekse, og ser at klokken har bikket over mot ny dag, altså det er onsdag! Nå har jeg skjønt det.

For å kommentere overskriften er det bare litt lyrics fra det som muligens er min nye yndlingssang. Jeg hørte den på vei til kamp, og ble med ett forelsket. Det var liksom.. himmelen og jorden. Ærlig føltes det som om noen sang om drømmene mine, så fin er den. Jeg kjente meg liksom igjen i sangen, og godt var det. For dere nysgjerrige, så heter sangen Fireflies av Owl City. Jeg kan jo alltids linke dere.

For dere med spotify: TRYKK HER FOR Å HØRE DRØMMENE TIL RANNVEIG!!

HØR OG NYT! Jeg tar natten og hørte rykter om at det ble Soho i natt. En hånd å holde i!

Kjærleik

Enkelt og greit. I dag, mandag, har vært så lang av så få ting, at jeg er tilbake i mitt “hvilken dag er det i dag“-modus, og skjønner atter en gang lite. Skolen gikk forrykende da jeg fikk skrive figurdikt om bibliotekaren(JEI) og attpåtil hadde vikar. Videre bar det rett på jobb, og dit var jeg ikke hjemme fra før nå, som på en måte er i dag, men i morgen, om dere skjønner…(?) Jeg drog hjemmefra i går, og kom hjem i dag, for plutselig er det tirsdag. Herreguuud, døgnet burde begynt på en annen time. Kanskje ny dag burde begynt klokken 0400, slik at jeg også hadde hatt orden osv.

Nå er jeg bare helt utslitt, og selv etter en periode i baksetet på bilen ble jeg ikke bedre osv, så da blåser jeg ut stearinet og takker fint for meg. Bildet kommer heller i morgen, og hello…. alle dere, jeg er bare 19 år. Jeg har ikke strikkeoppskrift på tøfler, jeg har ikke peiling på hvordan man lager kransekake og jeg har aldeles ikke peilig på verken fødsel eller graviditet til dere som enda tror at jeg har barn. Jeg har jobbet i barnehage, ja, jeg passer en nabo, ja, men jeg har ikke barn og har aldri hatt barn(selvom jeg ofte skriver at jeg har barn i bloggen, men det er som regel i de ironiske innleggene, og er dermed ironi). Dette er en tydelig forskjell mellom 50 og 90-tallet folkens!!:D

Natta
Kjrælk.

Jag sitter med klegg på ögonfransarna med syftet att kunna gå upp på morgonen utan att se ut som en levande död. Det svider när lite av klegget letar sig in i ögonvrån. Tänker att väteperoxid aldrig kan vara bra för hornhinnor. Biter ihop. Mörka fransar kan vara värt milda frätskador.

^{Golden Silvers – Magic Touch}

Min kropp är rastlös just nu. Den är ovan vid mörker. Nyvan vid ensamhet. Ligger stilla till höger i sängen för att inte störa. Att vänja till går så mycket snabbare än att vänja av. Vänja om. Stänga av.

Jag har inte lärt mig natten än. Blinkande ljus, pulserande bas, ögon att drunkna i. Det känns främmande att ge sig hän på ett dansgolv, så jag gör det inte. Jag ler och kramar mina vänner istället. Kommer på tusen orsaker till varför inte han, eller han och absolut aldrig han. Är lite rädd, tror jag. Att misslyckas. Att jag inte är värd mer. (Har jag inte kommit längre?)

Om ett par veckor fyller jag 30. Det fruktar jag inte.

En gammal länk, från 28 mars i år. Platser före och under Earth Hour.

Titta här.

Jeg har hatt edruhelg i helgen. Helt og holdent. Ikke en tår alkohol har vært verken i mitt blod eller i mine hender. Godt var det, for jeg har for n’te gang blitt stoppet i “tilfeldig rutine kontroll” av politiet, og tok den her helga friheten til å si:

Tilfeldig? Er ikke dette…7. gang dere stopper meg? Nytter ikke være nattevåken når den eneste dere stopper verken drikker, glemmer sertifikat eller kjører på den gale siden av fartsgrensa.

Du spør om politimannen lo: NEI! Han mente jeg var høyst frekk, og det kan jeg forstå. Er ikke bare-bare å gå med uniform hele dagen. Jeg kom forresten fra Totland people. Hvor ofte er jeg på totland? Never.

Uansett. Politiet forhindret meg i å kjøre rypefesten til mor og far i tide, så det hele endte i at jeg ble stinn i gryn på å kjøre bedugga foreldre hjem, OG at min kjære far sov ekstra lenge søndag morgen = fred i heimen! Amen, Rannveig !

Videre denne vakre helga har jeg gjort særdeles lite. Bestemor, kjørt bestefar, middag, kjole, Karl, MSN, facebook, eh Rema. Ja, bare hverdagslige greier, selvom jeg gir Karl pluss i boken. Han har vist en svært interessant side, og ærlig tror jeg at jeg ikke skriver mer om den nå. Bare glem det. Tydelig at jeg er trøtt, og dessuten har Mads lovet å møte meg i Poolynesia i natt igjen, så det er vel bare å komme seg til drømmeland, folkens.

Natt-skatt

Kjrlk.

Baby, dry your eye.
It’s late
It’s  night.

Baby Depression
Let your eyelids fall
Allow yourself to fall asleep.

Baby Black
Let me touch you
Let me hold your hand to sleep will.

Baby, dry your eye.

Ute er det mørkt og jeg kan se for meg at regnet pisker mot ruten. Hvis jeg vil, kan jeg jo avkrefte denne påstanden, da jeg har vinduet åpent og verken hører eller ser regnet. Jeg har ingen planer om å skrive side opp og side ned, for det eneste jeg har å fortelle er at; jeg har vært på skolen, jeg har vært på jobb, jeg har hentet min søster og jeg har vært med en venn.

Sistnevnte er vel det eneste momentet ved min dag som kan vekke oppsikt, da klokken nå er langt forbi leggetid. Bare for å unngå misforståelser og “dust” blikk mot meg i morgen, så vil jeg IKKE poste klokkeslett, men dernest påpeke at det ikke er normalt å være våken så sent. Bare for trailersjåfører(og jeg vet ikke om det er normalt en gang).

Ok, bildet viser meg en god morgen. ERGO en morgen etter en natt jeg har sovet(som i går). Til dere som ser meg i morgen; gled dere!!! Til dere andre: God natt

Love

”Natten är en annan dag för den som förstår att vaka” – Alf Larsen, författare.

Stortorget. Luften är kall, varje andetag skickar ut ett snart försvunnet moln i gatlampornas gulaktiga sken. Några berusade mäns höga röster ekar ut från en angränsande gata. Lamporna står raka i ryggen, som ett led av soldater. Från glimrande skyltfönster stirrar skyltdockor ögonlöst. En långhårig man med påsar i händerna tittar upp på en byggnad. Hans blick löper utmed husväggen. Plötsligt rycker han till och skyndar vidare. Från en bil som stannat vid ett rödljus dunkar en dämpad bas. Det låter som bilens hjärtas slag. Inte en stjärna syns. På det stora huset rakt fram skiner en klockas visare. De står på tjugo i två.

I Sverige betyder inte solens nedgång att det blir mörkt. Tvärtom, nu är ljusens timma kommen. Gatlampor, taklampor, läslampor, lysrör, lyktor, ljusslingor. Allt tänds och sprider villigt sitt ljus. Ju mörkare årstid, desto mer ljus. En fransman som arbetade i Nigeria berättade en gång för mig hur människorna där, när solen började dala, började springa mot sina hus, jagade av tanken på att inte hinna hem innan det blev svart. I vissa länder innebär mörkrets inbrott att ens sysslor är över. För överallt är det mörkt. Man ser ingenting. Kan göra än mindre. Man går in, stänger dörren efter sig och väntar tillsammans på att solen än en gång ska stiga över horisonten. Men hos oss är det inte så. Som med så många andra av naturens delar har vi tämjt även natten, med el och glödlampa piskat den tam.

Under Paulibron rinner vattnet, becksvart. Som en flod av trög olja. De omkringliggande husens spegelbilder darrar på ytan. En vindil drar försiktigt fram. Men ovanför bron, tjugo, trettio meter upp, blåser vinden hårt. Tre flaggor piskar på ett hustak. Ett vindögt tidningsbud skjuter sin vagn framför sig. Hans rygg är krum och hans steg kvicka.

-          Jag trivs på natten. Det är så lugnt och fridfullt. Natten är inte läskig eller farlig. Men man kan inte vara mörkrädd om man ska jobba som tidningsbud. Man måste vara väldigt trygg i sig själv.

På dagarna driver han ett eget it-företag. Att bära tidningar på natten gör han bara för motionens skull. Och det ger resultat. Den vindögde tidningsbäraren har gått ner 20 kilo sedan i juli. 

Västra hamnen ligger öde. Öresund är becksvart. På andra sidan sundet lyser Köpenhamn upp himlen. Vågor som inte syns kluckar försiktigt. Långt där borta, ute i vattnet, lyser Öresundsbrons två stora bropelarpar. Plötsligt, klockan 01.58, slocknar de tvärt. Kvar i mörkret som nu är där pelarnas sken nyss var är ljuset från en bil. En liten lysmask som kryper över bron.

Det har börjat regna. Dropparna är små men många, de faller tätt. Som en blöt slöja. Asfalten blänker. Ljuset från gatlamporna reflekteras i vätan på marken och får allt att se ut som ett gulnat fotografi. Det är tomt på trafik. Några enstaka taxibilar irrar omkring som herrelösa hundar. Jag tittar in i en av dem. Chauffören tittar sammanbitet tillbaka. Han har grå tinningar och ett stort huvud.

-          Natten är lugn. Natten är skön. Natten är då jag arbetar. Men ibland visar den upp samhällets mörka sidor, säger han.

På Davidshallsgatan svajar lamporna lätt över gatans mitt. Trådarna de hänger på döljs av mörker och regn. De ser ut som en rad svävande ufon. En kvinnas klackar smattrar runt ett hörn.

En liten man i en stor jacka kämpar med att tända sin cigarett. Tändaren verkar ha gett upp, det gör inte mannen. Raspandet från tändaren när han gång på gång försöker få eld slutar inte, snart låter det som tickandet från en klocka.

- Jag gillar vanligtvis inte natten, säger han. För jag måste vanligtvis upp och arbeta dagen efter. Han är på besök i Malmö från Tyskland. Pengar, allt handlar om pengar, fortsätter han. Om du ger mig pengar kan du få fler svar. 

Bensinmacken. Alltid ljus, alltid öppen. Full av mat och förnödenheter. Nattens oas. Två unga män sitter uppflugna på varsin stol. På den smala bänken framför sig har de dukat upp en 200 grams chokladkaka, grillchips, sex chokladbollar, en påse ostbågar och två iste. I händerna har de varsin ketchup- och senapsspacklad chorizo. Deras ögon blänker rött. Den ene, han med rakat hår och satt kroppshydda, säger:

- Jag gillar att vara uppe om natten. För när jag går och lägger mig vet jag att dagen då jag måste jobba snart är här.

Den andre, han har långt, krulligt hår och luktar rök:

- På natten finns inga måsten, inga krav. Då har man själv kontrollen.

Klockan på väggen bakom disken visar kvart i fyra. 

Över Möllevångstorget skyndar en skepnad. Det är en man klädd i lång rock, på huvudet har han en upprullad mössa. Svetten pärlas i hans ansikte. Han går i ett rasande tempo.

- Jag gillar tystnaden på natten och att det inte är så mycket människor. Samtidigt är man inte totalt ensam.

Nattvandraren har inget arbete för tillfället. Då kan han vara uppe sent om kvällarna. Ibland, eller till och med ofta, blir det en rask promenad. Han är aldrig rädd för mörkret, eller natten.

- Barn är rädda för mörka rum. Men ett mörkt rum är inte farligare än ett ljust. De är sin egen fantasi de är rädda för.

Det har varit en lång dag, kom hem nyss!

Klockan står på halv sju… usch bara drygt 7 timmars sömn om jag går och lägger mig nu. På tok för lite! Jag som verkligen har “lärt mig” uppskatta att sova ut ordentligt sen jag började skippa träningen. Plötsligt fanns det ingenting längre att rusa upp och stressa iväg till gymmet för. Skönt så.

Dagen blir inte förstörd om jag sover så länge jag vill. Tvärtom är det otroligt härligt när livet inte blir så inrutat.

Men imon är det jobb som gäller så då måste jag tyvärr gå upp tidigare än jag egentligen vill… men det är trots allt fredag. På lördag stänger jag av larmet och alla måsten. Då tar jag helg

God natt på er! Sov gott!

Jag vet inte vad som händer med veckorna. Tiden springer iväg så snabbt och jag liksom sticker i väg åt mitt eget håll och glömmer att stanna upp en sekund och landa. Jag trivs, jag gör nytta, jag är så jävla glad, har så kul och känner mig sjukt ensam. På samma gång.

Sen finns stunderna när allt bara står stilla. Jag drar för draperiet om alkoven, som blir milt rosa av lampan. Sluter ögonen när jag måste. Hör mitt hjärta slå i bröstkorgen och blodet susa i öronen. Då vill jag inte tänka, inte lyssna. Då vill jag springa igen. Ta mig snabbt till nästa morgon tills det blir helg om man kan låtsas att inget är verkligt.

Vill inte tänka på allt som inte blivit som jag tänkt. Inte på det som blivit som jag tänkt heller. Inte tänka. Bara trycka upp någon mot en vägg och låtsas som att jag aldrig funnits.

Det siste døgnet har vært svært hektisk for meg og mine gruppemedlemmers del. Vi har hatt siste innspurt på prosjektet hvor vi skulle fremføre en analyse av den franske filmen Caché, eller skjult som den heter på norsk.
Grunnet smådårlig planleggning og litt slappe arbeidsholdninger i de tidlige fasene av prosjektet, ble vi da i går sittende til langt på natt. Noe som resulterte i en 12-timers skoledag. Jeg klager ikke, da vi alle var skyldige i skippertaket som vi fant rom for å ta der og da. Vi møttes også klokken 8 i morges for å finpusse presentasjonen og øve inn det hele. Da vi etter flere gjennomganger og øvinger måtte komme oss til klasserommet, for presentasjonsstart, var ingen av oss veldig optimistiske med tanke på hva vi hadde foran oss. Dermed ble overaskelsen stor, da vi alle klarte å prestere bra under foredraget, og vi gikk til pultene våre, veldig fornøyde. Jeg sitter her nå, imens jeg skriver dette, og venter på karakteren som vi har blitt lovet i kveld. Jeg kommer muligens tilbake med mer, når den tid kommer.

Frem til da, og eventuelt neste gang. Hold deg unna filmen Skjult, dersom du ikke ønsker å analysere deg ihjel

Bevegelsesmenge, sentrepetalakselerasjon, friksjon, fart, vektorer and you name it. Jeg har(hold dere fast) ikke gjort noe annet enn skolearbeid i dag. Altså, vi snakker en hel dag med bare skole. Først var jeg på skolen fra 0830 – 1540, hvor jeg bl.a. skrev 16 sider på en historieprøve, så drog jeg hjem og jobbet med fysikk fra 1600 – 1830, og videre fra 1940 – 0200. Det er, gudskjelov, slutten på helvettesuken når prøven i morgen er ferdig, og jeg skal gjøre mitt ytterste – så får det heller briste eller bære…

Jeg har ikke mer å si, men ta en titt på dette. Min søster har kjøpt rød nese fra rød-nesekampanjen. Jeg har en også, så vi synes at DU kanskje burde kjøpe en og? 25kr. Det har du råd til. Pant noen flasker. Dropp en Cola, eller en sigarett. Støtt rød-nese! Jeg kledde den spesielt bra, vi var enig om det!:) Men nå må jeg lade opp til morgendagen. Ønsk meg mye lykke, for det trenger jeg i vertfall! Natta.

Åja, bare så dere ikke spør. ERGO: rød nese fordi ERGO er fysikkboken min, og rød nese er rød-nesekampanjen…
Hugleik på staur.

De siste dagene har vært litt travle. Jeg ser at jeg ikke har vært å gitt fra meg noen ord siden søndag, og nå er det jo teknisk sett onsdag… Slappfis jeg! Uansett; dagene mine har begynt å fylles med annet enn ingenting, og jeg kan nevne bl.a. det at Lise Magnus(hey vent, jeg har skrevet dette før tror jeg) er hjemme fra folkehøyskole, så vi har hatt litt talkie! Ellers må det nevnes at jeg har utnyttet dårlig tid(ergo den tiden jeg burde lese til helvettesuke-prøvene på) til å leke Dilemmaleken med Karl! Vi har vært innom de fleste, bare sånn at det er sagt!

For de av dere som enda ikke helt skjønner hvorfor jeg blogger mindre, så kommer svaret med fete bokstaver her: Jeg er ikke like mye hjemme som før, jeg har begynt å gjøre litt lekser, jeg sovner bittelitt før 0500 på natten, jeg besøker en venn ganske mye og blir dit til langt på natt slik at jeg bare kryper rett til køys, jeg har innsett at det å lese om hva jeg har spist til middag eller det jeg egentlig skulle spise til middag ikke er så interessant og har dermed kortet ned OG jeg har ikke noen fine bilder(jeg liker ikke innlegg uten bilder).

Som sist nevnt; jeg liker ikke innlegg uten bilder. Her kommer 3(WOOW) bilder fra helgens festligheter aka. klasseturen.

Kjøkkenpersonell! Legg merke til gay-much-gutta!

Kosemose i stoga på hytta! Japp, linselus FTW!

Thea og meg som har litt kvalitetstid midt i all alkoholen! Deilig det! Og ja, Thea har fin rumpe!!

Natta nu, historieprøve i morgen.

Love

Fick lust att redigera något nu ikväll, så började kika i mina mappar.. och konstaterade att jag inte fotat mycket alls denna månad. Förvisso har det regnat eller snöat 16 av 17 dagar eller nått sånt. Här är iaf en bild som jag tagit denna månad.

Foto: Henrik

Ok, hva kan man si. Når gutta(KARL) lager wok, jeg lager taco & tar oppvask noe som gjør at jeg slipper husvask og kan slække halve søndagen og hele klassen var ok bakfull i dag, har det vært en fin helg. Vi har vært på klassetur til Kvamskogen, som komisk nok bare er et steinkast fra Bergen bys ytterpunkt, og vi har nytt det. Det har vært, for min del i vertfall, en tur fylt med glede, nærhet og alkohol – samt en håndballkamp som ikke liknet grisen. Ettersom Lise Magnus er i byen, har jeg brukt deler av min kveld til kvalitetstid, også kjent som jentesladder, med henne og Helene og ellers gjort historieleksa mi. Jeg lover, dere kan jo tro det, at bilder fra turen(det ble tatt 50 tilsammen gjennom hele helgen = jeg var ingen god fotograf) skal komme. Vertfall de “fine” bildene!!

Jeg vet godt dere har sett det bildet før, men det er liksom litt slik jeg føler meg når verdens beste lillesøster ikke har det så bra, og attpåtil må ta turen på sykehuset en søndagskveld. Håper alle dere der ute krysser fingrene for henne, slik at hun blir frisk fortere enn svinten. Det fortjener hun mer enn mange!
Nå slenger jeg bena under dynen, setter på litt musikk i bakgrunnen og blåser ut stearinlyset. Takker for en meget bra tur, og lover å komme tilbake til hendelser dere bør vite om!
God natta alle sammen, og ja!

Kjærlighet

Länge har det sagts och jag har trott att nattätande hjälper dig att gå upp i vikt.. En ny studie visar att det inte är så. Dom säger “En kalori är en kalori oavsett vilken tid den intas på dygnet, kroppen har ingen tidsuppfattning”.. Tråkigt men sant! Nu blir det väl till att sluta äta dom där mackorna som är så goda 2 på morgonen…!

Nattätande orsakar inte viktökning