En bok jag kan rekommendera starkt är denna. Den handlar om en bög som gömmer undan en judisk bög från nazisterna. Fett värd bok. Fett mycket homoerotik. Fett mycket språkbögeri. Och våld. Det var nästan lite Brokeback mountain-känsla över den.

Huvudpersonernas relation till varandra porträtteras väldigt väl. Den är dels absurd då situationen de lever i är absurd, men samtidigt väldigt trovärdig. Och huvudpersonen är sådär skönt irriterande dum i huvudet på samma gång som man inte kan låta bli att sympatisera med honom.

Den första bok jag pallat läsa ut på flera månader, delvis på grund av dess ringa längd. Men ändå.

Panacheserien är för övrigt mycket värd. Alla böcker handlar om andra världskriget, Tito eller Ryssland. Ger ett visst perspektiv så att säga.

Bättre sent än aldrig, och glimrande bra var den till på köpet. Nazister är ändå alltid nazister. Här blir de skjutna, halshuggna, ihjälklubbade, knivstuckna, innebrända, och inte minst skalperade. You name it, liksom. Brad Pitt är hysteriskt rolig i vissa scener, som exempel kan nämnas hans urusla imitation av en italiensk demonregissör på den stora nazistiska galapremiären i Paris(?). Jag skrattade järnet. Tarantinos hyllningsorgie till tider (filmer) som flytt fortsätter, och så länge det är så här underhållande är inte jag den som tänker spotta i stånkan. This machine kills fascists!

+ IMDb
+ Hemsida
+ Trailer

Betyg: 4/5

Varför är det så många rasister och nazister just i Skåne? Det har ju alltid varit så tydligen, och ibland sticker de upp sina fula trynen. För några år sedan var det centerpartister, och han Sven-Olle. Och nu moderater. Han i Vellinge är faktiskt förtroendevald av sitt parti att vara ordförande för alla moderater i hela Skåne. Var det helt nytt för dem att han hade såna åsikter? Har du hört partisekreteraren Slingerman? Kan han helt tydligt ta avstånd? Nää. Kan han se till att Vellinge-gubben avgår? Nää. Några allmänna ord, med ledsen cockerspaniel-uppsyn. De har dj-t svårt att hålla rent högerut. Men det är klart, de vill ju inte förlora hela högerkanten till Sverigedemokraterna. Lätt är det inte. Hur är det Reinfeldt, kan du komma ut och helt säga NEJ till allt samarbete med SD?

Tänk på hur du röstar nästa år!

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex “Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett “bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i “syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för “trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur “demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions “meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång “hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

I kølvandet på den nyeste film i serien om Indiana Jones, påbegyndte LucasBooks Ltd. at udgive en bogserie der skal belyse de år der er gået fra den tredje (Indiana Jones and the Last Crusade) til den fjerde film (Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull).

Det første bind i denne serie er “Indiana Jones and the Pyramid of the Sorcerer”. Bogen starter i 1941. Vi møder Dr. Jones ved en udgravning i junglen, der lader til at være helt almindeligt. Imidlertid er udgravningen truet af den sydamerikanske borgerkrig. Der går da også kun ganske få sider inden Dr. Jones må flygte. Efter flugten bliver han kontaktet af det amerikanske militær der ønsker hans hjælp. Nazisterne er endnu engang i færd med at finde et sagnomspundenet artefakt, nemlig “The hall of records” – et “arkiv” over alt der er sket og alt der kommer til at ske. Det er selvsagt et problem og Indy indvilliger i at hjælpe militæret.

Man har forsøgt at rette læseoplevelsen mod et ungt publikum. Det betyder at bogen er kort (kun 138 sider) og har meget lidt tekst på siderne. Det gør at bogen er letlæst og meget tempofyldt. Tempoet opstår imidlertid på en billig baggrund. Det er ikke den hæsbælsende action der driver historien fremad, men det faktum at historien ikke er ret lang.

Historien minder også meget om noget vi har set før (hvis man har set filmene eller læst andre bøger med Indiana Jones). Det er lidt trivielt. Imidlertid er der en hel række klassiske scener som fungerer enormt godt – især når man har set filmene.

Jeg kan anbefale bogen til de lidt yngre læsere og til Indyfans generelt. Der er action fra side ét, og den holder ikke op førend historien er færdig.

Jag kan inte låta bli att tänka att Quentin Tarantino skulle behöva en självständig manusredaktör. Nog för att han är en filmbegåvning utöver det vanliga, men även en sådan kan behöva vissa tyglar. Ingloriuos Basterds är bitvis lysande, men sviktar under oändligt utdragna scener som låter ana att QT kanske är lite för övertygad om sin egen storhet.

Filmen börjar 1941 i det ockuperade Frankrike, där SS-översten och judejägaren Hans Landa hälsar på hos en lantbrukare som misstänks gömma judar. Det är en riktigt bra öppning och nästan en kortfilm i egen rätt: tempot är ytterst makligt men det finns en poäng med omständligheten och scenen byggs skickligt upp mot en fasansfull klimax.

Därefter introduceras vi för titelns Inglorius Basterds – en grupp judisk-amerikanska soldater under ledning av löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt med bred sydstatsdialekt i en karikatyr värdig Robert Gustafsson) vars uppgift är att operera bakom fiendelinjen och sätta skräck i nazisterna genom att vara ännu jävligare än nassarna själva. Raine kräver 100 naziskalper av var och en av sina mannar, och det vore väl inte en Tarantinofilm om vi inte fick se några skalperingar i kärleksfull närbild.

Ett hopp i tiden tar oss fram till 1944 och den egentliga intrigen. Aldo Raine och några av hans Basterds blir enrollerade att medverka till ett attentat mot en filmpremiär där hela det nazistiska ledargarnityret kommer att närvara. Premiären hålls på en biograf i Paris som drivs av en ung judisk kvinna, Shosanna, som själv planerar sin egen hämnd mot nazisterna – hon är nämligen den enda överlevande från massakern i inledningsscenen.

Den som väntar sig en actionfilm i högt tempo med munter nazislakt får vackert ställa om sina förväntningar (likaså den som förväntar sig en film som håller sig till historiska fakta – men det var det väl ingen som trodde). Visst slaktas nazister, men det här är en mycket sävlig och mycket dialogtung film där Brad Pitt och hans Basterds i någon mån förblir bifigurer. De intressantaste (och mest välspelade) karaktärerna är tveklöst Shosanna (Mélanie Laurent) och SS-översten Hans Landa (Christoph Waltz i vad som borde vara en internationell genombrottsroll).

Quentin Tarantino orkestrerar en magnifik final där berättelsens olika trådar tvinnas ihop, men vägen dit är stundtals påfrestande omständlig. Vi får den ena oändligt utdragna scenen efter den andra, och det hade väl varit acceptabelt om de hade haft samma substans som inledningen på filmen, men alltför ofta känner jag istället att det handlar om att Tarantino är alltför förälskad i sin egen formuleringskonst och i sina skådespelare. Och det får han väl vara, men det är inte nödvändigtvis det bästa för filmens helhet.

Öppningen och den avslutande halvtimmen eller så är väldigt bra. Däremellan glimrar det stundtals till, men jag hinner också bli uttråkad och otålig mer än en gång. QT kanske skulle ha dödat några av sina darlings vid sidan av nazisterna.

Andra bloggar om film, recensioner, quentin tarantino, brad pitt

Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop och annat inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Men allt det här ställer ju en utav de demokratiska spelreglerna i ett nytt ljus.

Ska man ha rätt att se till så att någon får sparken från sitt jobb och få någon utesluten ur sitt fackförbund på grund utav hans eller hennes musiksmak?

Har man rätt att förstöra en annan människas liv på grund utav vilken sorts musik som han eller hon gillar?

Ska man som arbetsgivare få säga upp någon på grund utav musiksmak?

Ska man som fackman ha rätt att få någon utesluten på utav musik?

Är sådana saker demokratiska? Nej, naturligtvis inte, lika lite demokratiskt är det utav en arbetskollega att rasera en annan kollegas liv. För det var just det som Björn Söderberg gjorde i och med hans agerande.

Om jag skulle lyssna på t ex progg på min arbetsplats, ska jag få hela mitt liv slaget i spillror då? Proggen är ju kommunistisk musik.

Är man automatiskt neger, oavsett hudfärg, om man gillar hiphop?

Vad är det som säger att killen vars liv Björn Söderberg raserade var nazist? Hade Söderberg frågat honom?

Varför ska man hylla en person som har raserat en annan människas liv? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha hyllat hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s “demokratiska” inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Men det klart, det förutsätter ju att de är demokrater. Och det är de inte, alltså går det inte.

DN skriver att den siste ledaren för Warszawagettot,  Marek Edelman, var 90 år när han dog i går. ………. Samma dag som president Obama lobbade i Köpenhamn för OS i Chicago.

Nu finns snart inga överlevande vittnen till nazisternas div hemskheter kvar!
Många unga idag har nog redan glömt – om de nu fått någon info alls som gått hem.
Sorgligt ……… på många olika sätt!

Tillägg 4 okt. Engelska Wikipedias artikel om Marek Edelman. Svenska Wikipedia har inget. Det kända fotot av pojken.

Läs även andra bloggares åsikter om Warszawagettot, ledare, Marek Edelman, död, nazister

Blev en kväll i Umeå med Robert och Thomas där filmen Inglourious Bastards stod på menyn kl 21.00. Helt klart en bra film, men jag tyckte att någonting saknades, men nazisterna fick det allt hett om öronen till slut.

Kvällens absoluta höjdpunkt visade sig dock skulle bli hemresan till Vindeln på 363:an. Först och främst fick jag testa bromsarna på Saaben då jag fick nita för något på vägen just när jag accelererade bort från Hissjö. Ett djur tänker ni, men inte det. Katten hade redan hunnit över vägen en stund tidigare. Istället var det en rejäl planka som på något sätt lagt sig tvärs över vägen. Dessutom på högkant. Hade nog suttit fint att köra över den om man inte hade hunnit stanna. Någon/några måste ju ha lagt ut den på vägen för att sabotera för jag tror inte att en planka ramlat av en släpvagn, lagt sig tvärs över vägen på högkant och dessutom mitt i natten!? Måste vara några ligister som varit i farten.

Hur som helst. Nu till den roliga biten. Thomas hade sms:at lite till en kompis där han fått det att låta som att vi befann oss på REX. Så för att terrorisera denne kompis lite mera pumpade vi i bilen en passande discolåt på hög volym från en av de reklamfinansierade radiokanaler vi har att tillgå här i krokarna. Han ringer upp kompisen och låter lite allmänt onykter och snackar om hur många Jäger han dricker o.s.v. Å kompisen går verkligen på alltihop å snackar om hur full Thomas låter bla bla bla… Samtalet tar slut och stunden senare dyker en till discolåt upp på radion. Thomas ringer upp igen och fortsätter snacka. Ojojoj, vad han går på skämtet, detta trots att vi inte hinner dra ner volymen när låtarna är slut och radiorösten säger: “Vi blandar ny och gammal musik…” Vid nästa försök till samtal svarar han inte. Blev han less på den onyktre Thomas tro?

Säjtan vad vi skrattade. Det där gjorde verkligen kvällen.

På torsdag blir det åter en stadsresa med samma gäng. Då är det en föreställning av Klungan som ska tittas på. Det ska nog bli väldans skoj.

Nu är det väl en gång för alla klarlagt att alla är inte lika inför lagen. Nu säger domstolarna det med. Nu stödjer inte bloggen nazism, men bloggen undrar hur det kan bli sådana otroliga skillnader i straff? Jag belyser detta med exempel. Är du högerextremist? Då blir det fängelse. Är du vänsterextremist? Ja då får du samhällstjänst för samma brott.

“18-åring från Alingsås Ungdomstjänst 150 timmar

Grov misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

19-åring från Alingsås Villkorlig dom med samhällstjänst 220 timmar

Grov misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

20-åring från Alingsås Skyddstillsyn och tre månaders fängelse

Grov misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

17-åring från Göteborg Ungdomstjänst 130 timmar

Grov misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

17-åring från Göteborg Ungdomstjänst 130 timmar

Grov misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

18-åring från Göteborg Ungdomstjänst 70 timmar

Medhjälp till misshandel Skyddade personuppgifter

Försök till skadegörelse

19-åring från Göteborg Villkorlig dom med 100 timmar samhällstjänst

Medhjälp till misshandel

Försök till skadegörelse

17-åring från Göteborg Ungdomstjänst 60 timmar

Medhjälp till misshandel

Försök till skadegörelse

21-åring från Borås Villkorlig dom med 100 timmar samhällstjänst

Medhjälp till misshandel

Försök till skadegörelse”

Konstigt nog finns det ingen inom “media” som reagerar på denna snevridna trend. Men det är klart, svensk media är ju vänsterstyrd.

Mvh Varjager

Här kan du läsa om valresultatet från Kyrkovalet:

Val till kyrkomöte – preliminärt valresultat

Val till stiftsfullmäktige - preliminärt valresultat (här får man sedan välja stift)

Val till samfällda kyrkofullmäktige – preliminärt valresultat (här får man sedan välja stift)

Val till församling – preliminärt valresultat (här får man sedan välja församling)

Dagen.se – Ledarbloggens valanalys väljer att analysera så här:

“Tillsammans med det faktum att Kristdemokrater i Svenska kyrkan hållit ställningarna kan det tolkas som en signal, som förvisso kunde ha varit tydligare, att många väljare är oroade och olyckliga över det beslut i äktenskapsfrågan som det sittande kyrkomötets majoritet tycks vara beredd att klubba om några veckor. Även om jag har svårt att förstå hur kristna kan rösta sverigedemokratiskt kan även SD:s mandatökning ses som en fingervisning i samma riktning. Det är ju endast dessa tre nomineringsgrupper som tagit ställning emot samkönade äktenskap.”

Jag väljer att citera en av kommentarerna till Dagens ledarbloggs valanalys, skriven av signaturen “Lars S”. Han skriver så här:

“Haha, det var verkligen en svag signal! Två nomineringsgrupper som är oerhört tydliga i sitt ställningstagande FÖR samkönade äktenskap – MiSK och ÖKA – går tillsammans framåt med lika många mandat som Frimodig Kyrka, samtidigt som två andra lika tydliga, S – som fortfarande är klart störst – och ViSK, håller ställningarna. Man ser det man vill se. Nej, någon homofientlig våg bland Svenska Kyrkans medlemmar är knappast på gång. Jag ser för övrigt fram emot det underbara beslut – helt och hållet i Jesu Kristi anda – som kommer att tas i veckan!”

Läs: AB1,  DN1 - Före detta nazist representerar SD,  SVD1, – Före detta nazist representerar SD , AB2,  GP1 - Före detta nazist representerar SD,  SVD – SD framåt i kyrkovalet,  GP – Frimodig kyrka och SD ökade – C och M bakåt,  Dagen.se – S behåller greppet – men Frimodig kyrka går starkt framåt , Dagen.se – Ledarbloggen: En första valanalys,

I dag utspelade sig en mycket udda scen på Sergels torg i Stockholm. Islamister demonstrerade mot Israel och för regimen i Iran. Tillsammans med dem stod en mindre grupp nazister.

På andra sidan torget, bakom polisavspärrningar, stod en mångdubbelt större massa motsdemonstranter. De flesta av dem exiliranier som avskyr den islamistiska regimen, men enligt uppgift även antifascister, liberaler (en Svenskan-krönikör vi älskar att hata ska ha gått omkring och luktat sprit) – och Sverigedemokrater.

Man kan lugnt säga att allianserna förändrats, på minst två sätt. Dels naturligtvis att nazister demonstrerar tillsammans med muslimska invandrare, men även att sverigedemokrater demonstrerar tillsammans med antimuslimska invandrare.

Dessutom blir förhållningssättet till staten Israel underligt tvetydigt. Det var ju inte direkt så att motdemonstrationen var ett stöd för Israel, snarare än ett fördömande av Irans diktatur. Samtidigt vill nog både islamisterna och deras bruna kompisar på ena sidan, och SD:arna och liberalerna på den andra ha det till det.

Något bizarrt måste det ändå kännas för den som engagerat sig på yttersta högerkanten att hitta fascister på båda sidor barrikaden. Och frågan är om inte åtminstone delar av de “fria nationalisterna” och spillrorna av Nationaldemokraterna kommer att ta samma väg som National Front på 80-talet, när de övergav populistisk invandrarhets för väldigt avig antiimperialism på etnopluralistisk grund.

Andra om SD, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, National Front, Antiimperialism, Iran, Ahmadinejad, nazister, fascister, antifascister, liberaler, islam, muslimer, islamister

Du behöver inte röstkortet – det räcker med giltigt ID.  Här ser du vilken vallokal du ska gå till – listan är alfabetisk efter vilken församling du tillhör – sedan står vallokal med öppettider och även alternativa röstställen på valdagen – idag söndag 20 sept 2009. De flesta vallokaler har öppet till 20.00 ikväll. Titta i listan så ser du öppettiderna om du går med piltangenten till höger i Excel-dokumentet.

Se – Svenska kyrkan – Kyrkovalet, ; Var och hur kan jag rösta?; Vallokaler (excelfil) – här står alla församlingar i bokstavsordning – även öppettider,  Särskilda röstmottagningsställen på valdagen,

Är det någon som bestämt sig för sofflocket idag så låter jag dagens rubriker motivera till att resa sig upp och gå och rösta – på ett demokratiskt icke-rasistiskt alternativ. Låt inte lågt valdeltagande bli en språngbräda för anti-demokratiska krafter att ta över makten i Svenska kyrkan.  Att inte rösta idag är att lämna fältet fritt för dessa att ta över och skapa en riktigt folkhemsk kyrka.

Läs även: AB – Dömda rasister på valsedlarna,     AB2,    AB3,    Expressen,   Expressen2,   AB4,   Expressen3,   Expressen4,   AB5,   SVD1,  Sydsvenskan,   AB6,  DN – Brännande frågor i det kommande kyrkovalet,   SVD2,   SVD3 – Nazister patrullerar skola i Sundsvall,  AB – Köpes: blonda, blåögda barn med hög IQ,  Expressen5 , AB8 – Kyrkoval – Då fiskar SD väljare till riksdagsvalet,   AB9,  AB10,

Uppdaterad med nya länkar. Missa inte detta sjuka spektakel imorgon!

“På ett antal islamistiska och nationalsocialistiska hemsidor har mediernas favoritislamist Mohamed Omar låtit meddela att han ska arrangera en Al Qudsdag i Stockholm.

Al Qudsdagen var ett påfund av Ayatollah Khomeini för att uppmuntra judehat över hela världen.
På sista fredagen i Ramadan ska allvärldens islamister demonstrera mot Israel och judar…..
***
Al Qudsdagen har tidigare mest “firats” av Hizballah i Malmö, men ska nu tydligen bli en samlingspunkt för islamister och nazister även i Stockholm.

– Detta är den enda antiisraeliska manifestationen i Sverige utanför vänsterjudarnas kontroll, säger Mohamed Omar till nationell.nu och uppmanar alla att komma.

De mycket kortklippta på nationell.nu är förväntansfulla:

Enligt säkra källor till nationell.nu kommer många svenska nationalister att närvara vid demonstrationen. Detta kan leda till kraftiga motdemonstrationer både från
vänsterextremt och sionistiskt håll.

Nationalsocialisterna har uppenbarligen fått en ny idol:

Omar blåser liv i den nationella rörelsen!
***
Al Qudsdagen utomlands:
Engageonline
Harry´s Place
No Al Quds-Tag
Berliner Bündnis
***
Intressant att observera hur de iranska islamisterna knyter kontakter med nazister i många länder. Denna internationella judehatardag är uppenbarligen en bra metod att locka dessa nya vänner. Plötsligt blir deras gamla antisemitism nästan rumsren i mediernas ögon….

Läs mer på Jihad i Malmö

MER OM ÄCKLET KHOMEINI som Jonas-Mohamed Omar och nazisterna beundrar:

Islamic Teachings on sex with infants

“A man can have sexual pleasure from a child as young as a baby. However, he should not penetrate. If he penetrates and the child is harmed then he should be responsible for her subsistence all her life. This girl, however would not count as one of his four permanent wives. The man will not be eligible to marry the girl’s sister.”

The complete Persian text of this saying can be found in “Ayatollah Khomeini in Tahrir-ol-Masael, Fourth Edition, Darol Elm, Qom”

Islamic Teachings on sex with animals

“The meat of horses, mules, or donkeys is not recommended. It is strictly forbidden if the animal was sodomized while alive by a man. In that case, the animal must be taken outside the city and sold.”

“If one commits an act of sodomy with a cow, a ewe, or a camel, their urine and their excrements become impure, and even their milk may no longer be consumed. The animal must then be killed as quickly as possible and burned, and the price of it paid to its owner by him who sodomized it.”
“It is forbidden to consume the excrement of animals or their nasal secretions. But if such are mixed in minute proportions into other foods their consumption is not forbidden.”

“If a man (God protect him from it!) fornicates with an animal and ejaculates, ablution is necessary.”

VG
Politiken
VG

Uppdaterad 090919:

Muhammed Omar ger extremisters politiska kompass migrän

Fascist håller brandtal på Sergels Torg 20/9 (Uppdaterad)

Fria Nyheter: Islamister och nazister gör gemensam sak

/Fröken Sverige

Den islamiska republiken Irans iscensättande av “Qodsdagen” (efter det persiska namnet på Israels huvudstad), gick inte som planerat i år. Ända sedan 1979 har befolkningen förväntats demonstrera till stöd för palestinsk terrorism och mot Israels rätt att existera.

Men istället för att skandera “Död åt Israel” tog demonstranterna avstånd från regimens stöd till palestinsk terror och dess israelhat, och ropade istället “Nej till Gaza, nej till Libanon, vårt liv är för Iran” (ne ghaze, na lobnan, janam fadaye IRAN!), en bit in i videoklippet nedan. Man syftar på den iranska regimens stöd, finansiering och beväpning av de palestinska terroristerna i Hamas, samt libanesiska Hizbollah.

Svenska TT rapporterade om iraniernas protestsånger mot den palestinska terrorn, men lyckades av någon anledning tappa bort den besvärliga nyheten i senare uppdateringar. DN har dock en komplett redogörelse. Och bloggen Fria Iranvänner skriver att, istället för att vara riktade mot Israel som Ahmadinejad planerat, så gällde protestropen snarare de länder som stött den iranska regimen, inkl. Kina och Ryssland.

Alltmer trängd, och mött med rop som “Död åt diktatorn!” valde fuskpresidenten Mahmoud Ahmadinejad också att fortsätta med sitt Förintelseförnekande. Här i Sverige kommer nynazistiska grupper och muslimska palestinavänner, ledda av Khomeini-beundraren Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson, att marschera till stöd för palestinierna och mot Israel på Sergels Torg den 20 september. De ordnar då sin egen motsvarighet till den iranska regimens Jerusalemdag, kallad “Al-Qudsdagen”.

UPPDATERING 19/9 kl. 11.30: I Studio Ett i P1 bekräftar Sveriges Teheranambassadör, som bevittnade manifestationen, att oppositionens talkörer, enligt ovan, “med råge” överröstade regimens slogans, och att deras närvaro var “massiv”. Debattören Nima Dervish har ytterligare en video och kommentar, och i Sydsvenskan skriver Mats Skogkär om de grupper som nu är Förenade i hatet.

1, SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 3, 4, 5, 6, 1, A, 2, 3, 4, 5, 6, Syd, 2, 3, 4, 5, Dagen, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Gp, 2, 3, 4, 5, 6, D, 2, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, Vl, 2, 3, N, 2, 3, 4, R, F, 2, S, Tv2, 2, 3, 4, R24, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, B, 2, 3, 4, 5, Blt, 2, 3, 4, Hd, 2, 3, 4, 5, Kri, 2, Y, 2, F

Läs också:
- Fria Iranvänners löpande rapportering om Iran med kommentarer och videos
- I vänstertidningen The Guardian: NGO Monitor totalsågar FN-rapporten om Gaza
- CNN-reportage om Israels kvinnliga soldater (video)
- UN Watch avslöjar Naomi Klein i en av Kanadas största tidningar
- Stefan A. Johansson (S): Det selektiva engagemanget för Gaza är bara politisk ideologi
- Al-Hamatzav: Är Linderborg en fanatiker?
- FN-utredaren Goldstone ’somnade’ under presentation av palestinska angrepp mot Sderot

Uppdaterade bloggar: Gudmundson, Hippie Tanten, JiM, MXp, Ilya Meyer.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, palestinierna, Gaza, Israel, Mellanöstern, Teheran, oppositionen, demonstrationer, demokratirörelsen, terror, palestinsk terrorism, antisemitism, Mohamed Omar, Al-Qudsdagen, Qudsdagen, alquds-dagen, Sergels Torg, al-Qudskommittén, Palestina, nynazism, nynazister, nazister, Palestinagrupperna, Lars Wilhelmsson, Ned med diktatorn, Nej till Gaza, kärnvapen, Förinteseförnekare, Förintelsen, antisemit, antisemitism

Ynkligt Aftonbladet Ni beter er som den värsta sortens Nazister Men fortsätt ni och lek i eran sandlåda. Att Lena Melin var en sån skitstövel trodde jag inte. Nu kommer tidningen garanterat, att förlora läsare.

Under sommaren har Kalmars tidningar ägnat oerhört mycket tid åt att skriva om ”nynazismen” i Kalmartrakten. Det är bra att traktens föräldrar blir upplysta om att olika anti-demokratiska organisationer verkar i Kalmartrakten och på så sätt vet att det kanske är läge att ta upp diskussionen kring demokrati, yttrandefrihet och alla människors okränkbara värde med sina barn.

I just det här fallet är jag dock rädd att tidningarna har hjälpt nationalsocialisterna lite väl mycket med deras marknadsföring i sommar. En dagstidning bör i mina ögon skriva om nyheter. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag faktiskt inte det är en så stor nyhet att några nynazister har hyrt en hembygdsgård för ett möte, så att man behöver skriva om detta i princip varje dag i en veckas tid. Att olika anti-demokratiska organisationer börjar etablera sig och sin verksamhet är givetvis något som även oroar mig. Men så mycket som skrivs om dem skulle man ju nästan kunna tro att deras medlemsantal överstiger något av de etablerade partiernas eller att de har goda chanser att erövra en stol i någon av vårt läns fullmäktigeförsamlingar, vilket inte är fallet.

Men låt oss nu titta på den frågan som egentligen indirekt har diskuterats. Ska vi i ett demokratiskt samhälle verkligen tolerera att nationalsocialister och andra anti-demokratiska grupperingar träffas och håller möten? Ska vi tillåta att de som vill avskaffa demokratin får yttra sig?

En av den nationalsocialistiska rörelsens starkaste propagandavapen brukar vara det som dem kallar ”det demokratiska hyckleriet”, det vill säga att vi riksdagspartier endast står upp för yttrandefrihet när det passar oss själva och aldrig när den används för att kritisera någon av oss. Detta används för att vi visa på att vi helt enkelt är skurkar som gärna talar om demokrati och yttrandefrihet men egentligen inte själva tror på det hela, utan endast gömmer oss bakom den fina retoriken för att kunna förskansa oss pengar och makt. Därför vill jag nu klargöra min syn på yttrandefrihet i en förhoppning att andra ska ta efter och på så sätt en gång för alla avväpna nationalsocialisterna.

Om en organisation eller ett parti inte stör allmänheten och bryter mot våra lands lagar så har de en lagstadgad rätt att träffas och hålla möten. Detta gäller såväl för nationalsocialistiska, kommunistiska eller islamistiska organisationer. Uppmanar de däremot till våld eller försöker påverka de styrande genom våld eller planerar att gripa makten genom våld, då skall de terroriststämplas och behandlas utifrån det. Men den dagen vi börjar inskränka grundläggande rättigheter för dem vars åsikter vi finner motbjudande, den dagen har vi tagit första steget mot totalitarism och diktatur. Eller som Sir Winston Churchill uttryckte det: När fascismen återvänder kommer den i skepnad av anti-fascism.

Tror vi på demokratin och vill att även våra barn ska få växa upp i ett demokratiskt Sverige så måste vi stå upp för de värderingar, principer och lagar som vårt land vilar på och ta debatten varhelst förslagen om inskränkningar dyker upp. Den viktigaste ingrediensen för att försvara våra demokratiska rättigheter och vårt statsskick är att visa att det fungerar. Gör vi det motsatta visar vi, oavsett våra intentioner, att demokratins fiender har rätt. Striden mot anti-demokratiska element skall, så länge de följer demokratins spelregler, inte ske genom att inskränka deras demokratiska rättigheter. I ett land finns det rättigheter och skyldigheter. Lever man inte upp till dessa så inskränks ens rättigheter, annars inte. Jag kan inte som demokrat låta bli att reagera när inskränkningar av obekväma åsiktselement diskuteras. Den främsta anledningen till detta är främst rädslan över vilkas åsikter som skall kväsas härnäst, kanske är det mina. Vi har i Sverige under en lång tid sett hur små förändringar åt gången har gjort att beslut som egentligen borde vara kontroversiella, har gått igenom utan några större protester. Detta fenomen är mer känt som de små stegens tyranni och gestaltas enligt mig bäst genom den dikt som Louis Needermayers skrev i Dachau 1942.

Först kom de och hämtade kommunisterna men jag sade inget, jag var ju inte kommunist. Sen kom de och hämtade syndikalisterna men jag sade inget, jag var ju inte syndikalist. Sen kom de och hämtade judarna, men jag sade inget, jag var ju inte jude. Sen kom de och hämtade katolikerna men jag sade inget, jag var ju inte katolik. Till slut kom de och hämtade mig och då fanns det ingen kvar som kunde säga något.

Jag har alltid hatat Anders Carlberg. Som tagen ur filmen G dök han upp med sin auktoritära jargong, sitt Fryshus och sin övertygelse att han vet hur kidsen tänker va, för en 20 år sedan efter att sysslolösa ungdomar vänt upp och ner på Kungsträdgården och behövde uppmuntras att kanalisera sin energi någon annanstans. Typ basket. Eller breakdance.

När Stockholms skinnhuven ansågs vara en annan oregerlig ungdomsgrupp fick de ett par baracker att hänga i. Någon brände ner dem, personer som hängde där har pekats ut. Snart var skinsen inne i värmen igen i mer permanenta lokaler. De nazistiska och “nationella” skinsen alltså. Lokalerna på Fryshuset blev basen för rekryteringen av små nazikids i Stockholm, när de var som flest räknade de 1 000 stycken med hangarounds. Ultima Thule spelade på ett fullsatt Fryshuset.

Nazilokalen i Fryshuset blev utgångspunkten för demonstrationer på 30 november i början av 90-talet, här utbildades tidningen Nordlands redaktörer i modern redigering, och utanför detta svenska nazisters eget Casa Pound sparkades en vaktmästare på en kvällstidning halvt till döds av en av de yngre nassarna. Krav började komma på nerläggning av nazistprojektet. Carlberg svarade med att hota med blod på gatorna som en annan Enoch Powell, om hans “grabbar” inte längre skulle ha en lokaaal.

Men han fick inte som han ville den gången, nazisternas värmestuga stängdes och effekten blev långtifrån något kaos på gatorna. Istället minskade antalet smånazis radikalt när de små tonåringarna drog tillbaka till sina villaförorter. Sociala centra är ett effektivt sätt att bygga en rörelse, särskilt för ungdomar.

På senare tid har Anders Carlberg bland annat ägnat sig åt jungiansk psykoanalys, alltså debilt flum om kollektiva “arketyper” i vårt omedvetna. Han hör också till dem som hävdar att Sverigedemokraterna inte är rasister.

Enligt DN ska Anders Carlberg fortsätta arbeta med Fryshuset nu när han avgår som vd. Anledningen är inte heller missnöje från något håll utan hög ålder, han är 66. Någon skulle ha förtidspensionerat karln för länge länge sedan.

Från Konfliktportalen.se:Johan Frick skriver Vad märkligt, björnen attackerade!, herman skriver Var finns självförtroendet? Var finns trovärdigheten?, Kaj Raving skriver Recept för jämställd ekonomi, kamratwot skriver Hellre extremister i Palestina än Kommunister i Israel

Andra om Anders Carlberg, Fryshuset, Nazister, kravaller, Kungsträdgården, Ultima Thule, Filmen G

Quentin Tarantinos Inglourious Basterds är en enorm succé. Det är i och för sig inte överraskande, det är en briljant sitcom med lysande manus och naturligtvis blir det hela ännu bättre av att en stor del av aktörerna är uppklädda i SS-uniform.

Filmen, en remake av en italiensk b-film från 70-talet, är också en fullkomlig orgie i referenser. För ovanlighetens skull när det gäller Tarantino inte till lagom patinerad trash-kultur, utan till Leni Riefenstahls alpinistfilmer, tysk mellankrigsfilm över huvud taget, King Kong och den tyske indianboksförfattaren Karl May.

Titelns Inglourious Basterds är ett irreguljärt judiskt förband inom US Army som opererar bakom fiendens linjer i Frankrike 1944. De ägnar sig åt en extremt osannolik operation som inte går ut på sabotge och spaning för att underlätta för den allierade invasionsstyrkan, utan på att personligen döda så många tyska soldater som möjligt, för hand och med bollträn om nödvändigt. Offren skalperas.

Som tur är utvecklas filmen från denna grottmännisko-”München“-plot till en otroligt underhållande matinéfilm som samtidigt är en drift med 60- och 70-talets alla b-filmer med irreguljära allierade styrkor som iförda SS-uniformer pangar tonvis med nazister med Schmeissers.

Sammanlagt två personer i filmen ges någon form av djupare karaktär – en judisk biografägarinna och hennes pojkvän, resten är tvådimensionella figurer byggda för att skjutas ner. Detta inbegriper även The Inglourious Basterds, som förutom att vara extremt brutala och osympatiska även är ganska klantiga.

Det finns helt enkelt ett antal lager av kitsch, referenser och ironi i filmen, och det går helt enkelt inte att se den som berättelsen om ett gäng man ska jubla åt när de mördar tyskar.

Det är det naturligtvis risk att ganska många människor gör ändå, och jag undrar hur mycket problem  självmedvetenheten i modern underhållningsfilm faktiskt skapar för tolkningen av den. Sjuttiotalets ultrahårda ultrahögerfilmer som Dirty Harry och Death Wish-serien saknar ironi, Clintan och Charles Bronson är precis vad de ger sig ut för att vara. För att inte tala om Rambo.

Ställ dem mot exempelvis Inglourious Basterds, eller den påkostade skitfilmen 300. Det är inte på grund av sitt på ytan tokfascistiska budskap 300 fallerar, utan för att den är så förtvivlat tråkig. Det fascistiska budskapet går helt enkelt inte att ta på allvar med det skruvade formspråk filmen har, och samma är det med Inglourious Basterds primitiva hämndtema där varje tysk menig förtjänar att åtminstone få ansiktet sönderskuret. Specialstyrkan framstår mer som ett gäng östeuropeiska boneheads än en elittrupp, när de ristar in hakkors i ansiktet på sina fiender och slår ihjäl dem med baseballträn.

Samtidigt riskerar detta gå över huvudet på många biobesökare, precis som 300 både sågades och hyllades, alltefter personliga preferenser, av folk som missuppfattat den som en simpel fascistfilm.

Jag kommer att tänka på ett äldre exempel, långt bättre än 300 och en helt annan sorts film än Inglourious Basterds. Paul Verhoevens Starship Troopers fick skäll av mindre begåvade tittare som fick för sig att de sett en film med ett högerextremt budskap, medan vi andra hånskrattade åt deras oförmåga att förstå ironi och satir. Samtidigt satt en majoritet filmtittare och njöt av smaskig SF-action utan att reflektera över eventuella budskap alls. Huruvida det innebär att de ändå accepterade den spartanska krigarideologin som genomsyrar Verhoevens framtidssamhälle där alla i hela världen talar amerikanska är en öppen fråga.

Så tar de flesta antagligen även Inglourious Basterds, och går därmed miste om flera dimensioner i filmupplevelsen. För att inte tala om de högerextremister som tar tyskslaktandet på blodigt allvar – och samtidigt hyllar 300. På allvar.

Mer om Inglourious Basterds, Inglorious Bastards, Quentin Tarantino, WWII, Nazister, Leni Riefenstahl, King Kong, Karl May, Paul Verhoeven, Starship Troopers, The 300, Zack Snyder, Dirty Harry, Clint Eastwood, Charles Bronson, Death Wish, Rambo