Ett antal blogginlägg med intressanta diskussioner, en essä i DN och en recension i tidskriften Evolutionary Psychology har gjort mig sugen på att läsa Steven Mithens bok The Singing Neanderthals: The Origins of Music, Language, Mind and Body. Jag har lagt märke till boken tidigare men avskräckts av titeln som, om jag ska vara ärlig, låter lite new age.

Enligt vad jag har läst förespråkar Mithen en teori där musik och språk ska ha utvecklats ur en kommunikationsmetod hos människans och neandertalarnas gemensamma anfäder/anmödrar. Denna sorts kommunikation ska hos människan ha splittrats upp i två relativt separata kommunikationsformer – musik och språk. Neandertalarna skall däremot ha utvecklat detta musikspråk, som Mithen kallar hmmmmm-språk, till nya höjder. Hmmmmm står förresten för Holistic, Manupilative, Multi-Modal, Musical och Memetic, lätt den bästa förkortningen på länge. Detta verkar ju vara en kul teori – om än grymt svår att verifiera/falsifiera. Men det är inte framförallt därför jag vill läsa boken. En liten utläggning är nog på sin plats.

För något år sedan läste jag Steven Pinkers How the Mind Works (boktips), i vilken Pinker talar sig varm för en adaptionistisk syn på hur människans kognitiva förmågor har formats. Ett av Pinkers undantag från denna evolutionärpsykologiska syn på psyket är vår musikaliska förmåga. I ett ökänt avsnitt kallar Pinker musik för “auditory cheesecake” (sällan har man sett någonting så citatvärdigt). Med detta menar han att vår tendens att uppskatta vissa rytmiskt och tonhöjdsmässigt organiserade ljud, liksom vår tendens att uppskatta cheesecake, är en bieffekt av hur vårt psyke har formats av det naturliga urvalet (vad S. J. Gould kallade “spandrels“). Att vi uppskattar cheesecake beror inte på att våra anfäder och anmödrar på någon afrikansk savann fick ett reproduktivt övertag genom att äta detta bakverk, det var med största sannolikhet inte uppfunnet. Vi bör enligt Pinker istället se cheesecake som en njutningsteknologi (jag känner att jag har använt ordet cheesecake lite för mycket nu). En teknologi som utnyttjar mer generella preferenser som formats av det naturliga urvalet (socker, fett, färsk frukt o.s.v.). På samma sätt menar han att musik är en njutningsteknologi där ljud organiseras på ett visst sätt, inte för att kittla våra smaklökar, utan för att stimulera andra anpassningar det naturliga urvalet försett oss med, som språk och förmågan att med öronen analysera vår omgivning.

Jag måste erkänna att jag köpte Pinkers musikteori nästan rakt av, jag tycker fortfarande den har sina poänger. Pinker påpekar att många som menar att musik är en evolutionär anpassning bygger sina resonemang på sådant som att musik förbättrar sammanhållningen i en grupp eller tillåter oss att koordinera våra rörelser. Pinker ställer en fråga som borde vara självklar i de här sammanhangen: varför har ljud organiserade på ett visst sätt dessa egenskaper? Denna fråga lämnas obesvarad i många framställningar om musikens evolutionära historia.

Hursomhelst verkar det som att Mithen i “The Singing Neanderthals” argumenterar mot Pinkers tes, och många verkar tycka att han lyckas rätt väl. Det är framför allt därför jag vill läsa boken. Eftersom man i möjligaste mån bör utmana sina övertygelser.

Jag återkommer med en recension när jag har läst boken.

Nu åkte håret. Alltså det som hängde fram i ansiktet. Visserligen påminner mitt hår om Eva Röses men där upphör all likhet. Hade gärna haft den pannan. Och resten.

Min panna är mer åt neandertalarhållet så lugg är bättre. Eller bäst om man så vill.

Av med glasögonen och fram med saxen. Ingen bra kombination.

Nu ser jag ut som en fjortis. Hjälp.

I dagens nätupplaga av Dagens Nyheter står att läsa om att man hittat hår från ett folkslag av Homo Sapiens Sapiens, dvs människa, som tidigare bebott Grönland men nu inte finns längre utan ersatts av dagens eskimåer. I Svenska Dagbladet kan vi också läsa om en nyfunnen indianstam vars eventuella utplåning oroar forskarna.

Det är med viss sorg som jag läser den här typen av historiska fynd eller urfolk som möter “civilisationen” av ungefär samma anledning som jag tycker det är tråkigt att vissa djurarter försvinner.  Det var tretusen år sedan detta, numera utrotade folkslag, försvann. Tretusen år kan tyckas som en lång tid men i ett evolutionärt perspektiv är det knappt en sekund. Nu har visserligen folkslag kommit och gått genom årtusendena kan någon anföra och det är en del av en naturlig utveckling att vissa folkslag försvinner genom att de konkurreras ut av andra. Antingen har de manövrerats ut av andra folkslag eller blandats. Europa är ett typiskt exempel på en historisk smältdegel av olika folkslag genom årtusendena vilket i sin tur skapat de europeiska folkslag vi ser idag. Jag är visserligen dåligt påläst på detta ämne men ett antal folkslag har försvunnit i människans historia. Det är en knäckfråga hur olika länder förhåller sig till sin egen historia i ämnet. Det kan i vissa kulturer anses känsligt att man faktiskt inte var först på sitt territorium utan att man konkurrerande – slog ut – ett annat folkslag. Det är viktigt med en korrekt historiebeskrivning som inte förskönar eller förvanskar. Jag kan dra en parallell till min egen skolgång där neandertalarna utmålades som slöa, dumma och att de mer eller mindre försvann självmant. Kanske är det så att vi förnekar vårt eget våldsamma förflutna?

Inom ett antal hundra år så kommer det folk som vi idag kallar svenskar att vara blandade med folkslag från världens alla hörn. Huruvida det är något att förundras eller förfäras över överlåter jag till läsaren att bedöma - precis som den kände kolumnisten Ulf Nilson skrev i Expressen om detta ämne: “Slutsatsen att vi är på väg att byta folk på Sverige är läsaren fri att hålla med om eller förkasta.” 

Frågan är om någon saknar ett försvunnet folkslag. Jag vet inte, jag tror att det i naturen är det viktigt med mångfald.

Neandertalare

Ett intressant exempel, som dock inte handlar om folkslag utan om människorarter var Homo Neanderthalensis, i dagligt tal kallat neandertalarna, existens. Låt mig för ett ögonblick sväva iväg i ämnet då jag faktiskt tycker att denna människoart (ej att förväxla med folkslag) är en fantastisk del av människans historia. Neandertalarna hade större hjärnor än dagens människor, var kraftigare byggda, hade god talförmåga och en religiös föreställningsvärld vilket bland annat innebar att de begravde sina döda. Neandertalarna levde sida vid sida med människan i flera tusen år men konkurrerades (läs slogs ihjäl) till slut av människorna som började göra sitt intåg i Europa. Man vet inte varför neandertalarna förlorade striden, de båda arterna var ju väldigt lika. En del forskare anför en intelligensskillnad (som saknar belägg i forskningen), andra forskare menar att Homo Sapiens var mer krigisk. Många tänker på neanderthalaren som en korkad storvuxen hårig best. Forskningen visar dock att neanderthalarna snarast verkade mer fredliga och leva mer i harmoni med naturen än Homo Sapiens. Läs gärna mer om Homo Neanderthalensis då jag antagligen skulle kunna skriva hur mycket som helst kring denna fascinerande människoart!