Vi har snackat lite väder här tidigare och det kommer fortsätta. Fem dagar det är vad jag tror att det kommer ta innan Dahlén definitivt fått sin sista chans. Jag har svårt att se att det idag finns några andra alternativ. Samtidigt har jag svårt att se att inte spelarna har en stor del i detta också. Men hur ska man nu agera? Ja, att vinna de nästa två matcherna är vad jag kräver av spelarna. Man har förlorat mot dessa lag tidigare och gjort det på ett sånt sätt att man borde skämmas hela vägen till banken. Nu är det läge att plocka upp bitarna av det som är kvar, inte av självförtroendet, utan av stoltheten för att man spelar i Sveriges hockey-huvudstad. När man ser spelarna i FHC uppföra sig på det här sättet får man lust att kasta diverse rutten frukt på dem. För fakta är att oavsett om man vill bli av med Dahlén så har man ett ansvar gentemot supporters att fortsätta spela ishockey på en professionell nivå oavsett vad man tycker om spelsystem och tränare. Som det ser ut nu tar ingen ansvar av varken spelare eller tränare och det är det som gör mig så otroligt förbannad. Finns det ingen stolthet kvar av att företräda Göteborgs bästa hockeylag? Tveksamt. Vi har spelare som gjort 11 säsonger i världens bästa liga men frågan är i det här läget om det inte är så att han helt enkelt har gjort en Refat El-Sayed och helt enkelt ljugit ihop allt. *** Glädjande är att se hur en av våra skadade spelare fortsätter att driva på trots uppförsbacken. Tack Joel för att du inser vilket ansvar det är att spela i Scandinavium. *** Dahlén, du borde verkligen fundera över om du gör rätt. Det har sett likadant ut mer eller mindre sedan du började i Frölunda och det verkar inte heller bli någon bättring. Det kanske är dags att ta ett steg tillbaka, byt plats med Jablonic och låt han fortsätta regissera dvd:er på heltid och be Nubben om en erfaren tränare som du kan studera på lite närmare håll. *** Min prognos är: vi har en ny huvudtränare inom femdagar oavsett hur det ser ut i de kommande matcherna. Uffe får fortsätta som andre tränare. Man sparkar inte Dahlén utan flyttar bara på honom. I vilket fall som helst har han verkligen fått ett antal chanser på sig, men nu tror jag att det räcker.

Det finns faktiskt något positivt att ta med oss till nästa match: Vi har äntligen blivit jämna. Stabiliteten att alltid göra samma sak grundligt är äntligen där. Man är konsekvent loja, spelar bara i sarghörnen och låter sig mer än gärna bli överspelade i egen zon.

Lysande. Nya Jämna Frölunda.

***

Är det sant att Pebben ska spela likadant i samtliga fyra år på kontraktet? Är det också sant att han har spelat i NHL?

***

Fy FAN va tråkigt!

Så analytisk orkar jag vara.

***

Jo förresten en sak till: det fanna ingen bra låt för “Nere i Gruvan” så det fick bli den här istället

Måndag

• frukost: en macka i farten
• lunch: potatismos, sås, vitkålssallad (leverbiffar också men det äter jag INTE. Vidrigt elände)
• middag: vegetarisk wok

Tisdag

• frukost: en macka i farten
• lunch: fiskgratäng med konstig grå, läskig fisk. Dessutom åt barnen massor så det gällde att försöka hinna med för att sno åt sig lite.
• middag: efter repet vid 22 på kvällen fullkomligt vräker jag i mig älgfärsbiffar på knäckebröd. Jag försökte även äta lite potatis men jag ville bara ha biffarna.

onsdag

• fruk0st: lugn morgon. Svartvinbärsjuice, smörgåsar, fil
• lunch: tre grillade utflyktskorvar. Utan bröd (felräkning i köket…)
• middag: mikroövervärmd flygande Jakob.

Och imorgon torsdag är det soppa på jobbet… Suck, det här är verkligen inte min vecka. Jag behöver riktiga måltider! Nu tycker du säkerligen att jag är bortskämd och petig och allt möjligt men så är det verkligen inte; jag äter faktiskt allt som serveras (UTOM leverbiffar) – däremot har vi väl alla maträtter vi tycker mer eller mindre om. Och det här är inte min vecka – inte konstigt att jag varit så himla trött och seg! Att det dessutom varit en intensiv vecka och jag känner mig stressad bidrar till att inte kunna äta riktigt…

Jag vill ha en mumsig måltid med allehanda smaskigheter!!!

Och nej, jag är inte stolt över att jag har MAGE att klaga på maten som jag erbjuds.  Men det är MIN blogg och I-landsproblem betyder just nu Ika-landsproblem (för Ika är hungrig!)

Efter de senaste matcherna och då menar jag egentligen de senaste 2-3 åren så har det nu börjat att verkligen blåsa upp till storm i Göteborg. Staden är utan tvekan en av de mer blåsiga orterna i landet, inte bara för oss som försöker ta oss fram på gatorna i november utan även för de som försöker driva ett hockeylag med ambitioner på att vara bäst i Europa.

Skillnaden på det väder som jag tycker mig se vara på gång är att tidigare år har det varit tränaren som varit i fokus och eventuellt sportchefen men jag tror att det nu kommer att bli mer och mer fokus på organisationen och de som styr skutan. Folk undrar verkligen om hur det står till. Och även om media och andra på längre sikt kommer att ställa in siktet på GM och VD finns det ingen anledning att betvivla att om Dahlén haft en toupé skulle den blåst av för länge sedan – så mycket blåser det.

****

Faktum är att Frölunda inte har spelat bra mer än sporadiskt de senaste åren trots att man värvar spelare med spetskompetens, erfarenhet och vinnarskalle allt med ambitionen att vara bäst i Europa. Det är inte konstigt om supportrarna tillsammans med sponsorer undrar vad som händer med deras älskade lag. Fokus verkar mer och mer skifta till att fundera på om “det verkligen är rätt människor som styr fartyget mitt i stormen?

****

Men dagens brännande fråga är ändå: ska man sparka Dahlén? Jag vet inte – jag är inte säker på att det hjälper något nämnvärt. Så länge spelarna fortsätter att ta felbeslut så spelar det egentligen ingen roll – vi har flera spelare som antagligen ser sig som toppnamn som ska leverera både mål och underhållning men lyckas knappast med det ena eller andra.

Totalt sett över säsongen så tycker jag, med några undantag, att varje enskild spelare har spelat ett spel i flera matcher som är riktigt bra. När Bäckis och Niskala var som bäst då vann också Frölunda ett par matcher. Olimb och Kallio är mer eller mindre konstant bra. Röymark och Blomdahl tycker jag också visat att de verkligen kan spela ett spel som laget har nytta av. Men spelarna gör nästan aldrig detta samtidig och aldrig i flera matcher på rad.

Säsongen så här långt skulle jag sammanfatta som att det är spridda skurar av individuell genialitet i en storm av förväntningar och kollektiv håglöshet.

Bra mening. Lite Simon Bank – varning, dvs inte speciellt naturlig.

****

Nå ska vi sparka Uffe? Jag vet fortfarande inte – det jag vet är att det har börjat blåsa och stormen kommer knappast bedarra om laget fortsätter visa den här typen uddlöshet. Det spelar antagligen ingen roll om man tar sig till final och sedan spelar lika uddlöst som man gjorde i semin mot HV förra året. Utan stabilitet så måste man byta tränare och kanske behålla så många spelare som möljigt. Man kan ju pröva att betala för att behålla sina spelare istället för att betala för att få den senaste i raden av misslyckade NHL-svenskar till laget.

****

Till Andreas Karlsson skickar vi en tidig julklapp – puss i ljumsken.

****

Kommer ni ihåg att Luleå “vände” sin trend mot oss i förra matchen? Efter senaste förlusten mot SAIK så kan vi bara konstatera att det var ett klassiskt sprattelryck mot ett lag som antagligen är lika djupt nere i gruvan som Frölunda och dess supporters är.

Jag är en splittrad och generellt negativ person idag.

Kanske är det hösten som kommit ikapp – vinter, mörker och vintermörker. Det kanske är dags för en klassisk Prozaccocktail med ingridienserna: Frölunda, Hockey, storvinst mot HV och ett fullsatt Scandinavium?

VI får hoppas att det där blir en profetia inför kvällen och inte stannar vid världens bästa botemedel för vintermörkret. Baksidan med ett sådant euforisk recept är att jag blir så jävla glad att jag vill slå hela Elitserien i magen.

***

Men tyvärr är det är svårt att riktigt känna det här hockey-draget som vanligtvis brukar knacka på dörren inför matcher som den vi har idag. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det mer än att det ibland är mycket negativ publicitet kring laget som man följt så länge och det får förr eller senare en reaktion. Idag är en sådan dag med reaktioner. Framför allt handlar det om blogger-gate men också sådana saker som att det börjar sjunka in att vi ligger inte på högre plats än sjunde – visserligen är det inte många poäng upp till en acceptabel fjärde plats – men det spelar ingen roll.

Men det sticker lite i ögonen att inte bara ett av lagen, Djurgården, Luleå och Skellefteå, ligger före oss alla utan ALLA tre. Ännu mer irriterande blir det att vi på den senaste veckan förlorat mot just DIF och Luleå. Det är för mig otroligt talande.

Det är alltså med blandade känslor som jag ser fram emot dagens match.

För om vi inte kan vinna flera matcher hur ska vi då nå framgång? Vi kan göra hur bra matcher som helst ena sekunden för att i nästa agera statister och titta på. Jag blir inte klok på det.

***
Nå, vad tror jag då? Äh, det spelar inte så stor roll. Det enda jag vet är att vinst idag betyder mycket och en förlust betyder mer. Men GP frågar på sin sajt vem som vinner idag och får 55% som tror på vinst för FHC. Jag tycker det låter som en vettig analys. 55% chans till vinst.

***

Blir det vinst så lovar jag ett otroligt mer positivt inlägg! Det är ett löfte eller eventuellt ett hot.

***
Man kan ju fråga sig hur det står till med den mentala hälsan om jag är positiv efter Luleå-matchen och negativ inför en match mot HV?

Hur sammanfattar jag detta? Love Hate Love

Hur handskas du med språket? Har du tänkt på att en del ord har positiv laddning och en del har negativ laddning? Tänker du på vad du säger och hur du använder orden?

Kanske kastar jag sten i glashus, för jag försöker att tänka “rätt”, men jag lyckas ju inte alltid. För det vet jag ju att ibland halkar det ur mig tokiga saker, men förhoppningsvis blir det oftast rätt. Första steget är ju i alla fall att bli medveten, först då kan man göra något åt situationen.

För visst blir det väl lite dubbla budskap om man säger “det var hemskt kul”, eller “skitgott”, eller “grymt häftigt”? Det här är bara några få exempel på sånt som man hör var och varannan dag. KOM GÄRNA MED FLER EXEMPEL! Hemskt och kul passar väl inte ihop, inte skit och gott heller. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Varför inte ta chansen att säga “jättekul”, “underbart gott” eller “enormt häftigt”. Nog låter det väl mycket gladare och trevligare? Det finns många andra ord som man kan ta till i ovanstående exempel också, t ex mirakulöst, enastående, fantastiskt, sagolikt, oerhört. Om man anstränger sig en smula och är lite vaken på sig själv kan man säkert göra en liten julstädning i sitt ordförråd och byta ut en del av de negativa orden mot såna som är mera positivt laddade.

Sen är förstås ett problem att människor har olika associationer till ord. En kompis till mig blev illa berörd av att jag sa “morsan”, det hade för henne en negativ klang, men inte alls för mig. Så lätt är det ju inte, det kan jag hålla med om. Men säkert kan vi alla vara lite mera uppmärksamma på vad som slinker ur oss, skulle jag tro.

Hjärnan är en märklig uppfinning. Det du uttalar i tankar och ord är det den tar till sig, vare sig det är sanning eller ej, så var noga med vilka tankar du matar din hjärna med. Dina tankar mal runt inuti dig, som en cd-skiva som är inställd på repeat. Hur är det för dig? Är det dags att byta cd-skiva kanske? Välj positiva tankar när du har chansen och unna också andra lycka, då kommer du att lyckas själv.

Det spelar ingen roll att han säger att han inte deltog. För han hade letat upp erbjudandet, bjudit hem de andra och betalat för flickan. Och sen utnyttjade du och dina “vänner” henne, en grupp vuxna män och en 17-årig flicka. Du deltog visst din sjuke fan. Så mycket mer än du försöker låtsas om.

Barnkonventionen säger;

Artikel 34
Varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och att utnyttjas i prostitution och pornografi.

Artikel 35
Staten ska bekämpa handel med barn.

Artikel 36
Varje barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande.

kl 8.20: Hos dr. Får veta att röntgen visat att jag, utöver ett normalt slitage, har extra förslitet i ländryggen. Men inte mycket. Det är värre på vänster sida (JO TACK, jag har märkt det). Men inga nerver i kläm, inget diskbråck. Så detta är väl roten till allt ont och sen har det grottat in sig rejält in mina muskler i vänster ben… På något sätt. Kändes givetvis bra att inte vara “sjuk” men det känns dumt att de inte kan hitta direkt vad som får mig att gråta och ibland grimaschera av smärta. Till exempel denna vecka har det huggit till i benet varje gång jag har hostat (vilket jag gjort massor med gånger). Så jag ska fortsätta med att långsamt bygga muskler i rygg och bål med hjälp av boll..

kl hela dagen: GALET.

kl 18.20: Handlar hem lite vin och öl på systemet. En anställd kommer fram till mig och säger “ska du verkligen dricka? Tänk på den lille där inne!”. När jag stirrat tyst på karljäveln för att sedan väsa fram “URSÄKTA?” lutar han sig fram och  säger han “ja du har ju så stor mage!”. Jag talar sedan om att jag tycker att det var enormt klantigt och kränkande sagt och då bara står han och skrockar “ja men du har ju stor mage, då är det klart man tror att du är med barn!”. TACK!

kl nu: så ledsen. Jag är så galet trött. Jag har haft problem med luftrören hela veckan (tack vädret och förkylningstider) så jag har sovit dåligt flera nätter. Att dessutom ha ont i ben och rygg gör mig knäpp. Och jag VET att jag är fet, jag får ju fan höra sånt hela tiden, men det är helt OK om folk kan låta bli att kommentera det! Karlslok, du tyckte det var lite roligt och harmlöst men det är inte lugnt för mig som både får kommentarer om mitt utseende och att jag är barnlös. Jag orkar inte höra mer sånt nu! LÅT MIG VARA!

Och jag mår inte bättre av att inte kunna röra mig som jag vill; jag kommer aldrig bli ett träningsfreak men just nu KAN jag inte göra annat än mina små promenader och mina små övningar på bollen. Eller jag kan, men jag klarar inte värken efteråt.

Jag behöver lugn i min värld nu. Jag behöver höra något snällt och inte bara en mängd energikrävande diskussioner.

Jag behöver positiva människor omkring mig – tur att jag har date med Mädchen, Kambodja och Stuttgart imorgon

Den här veckan har jag ungefär 34 bollar i luften samtidigt på jobbet – jag har gjort en avcheckningslista för att ha koll på allt.

Dessutom ska jag till dr på torsdag morgon för att få veta om de såg något på röntgen. Och jag tänker massor på detta, kanske mer än jag borde.

Dessutom har mina luftrör tackat för sig. Hostade mig genom natten, har väst och pipit hela dagen på jobbet. Men eftersom jag inte hade feber imorse gick jag till jobbet för att härja loss  i 8 timmar.

Ja jag är dum och jag kommer få på moppo för detta senare. Men just nu måste jag bara få ner alla 34 bollar.

Men det är bara fyra dagar kvar till helg och förhoppningsvis blir den lika bra  som föregående helg

Senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på hur livet bäddas utav en själv och andra. Att man oftast hade ett val att göra som man i dagsläget  sällan kan göra ogjort. Inte att det alla gånger måste vara något negativt, (förstå mig rätt) men att man ibland önskar att valet man gjorde då var lite mer genomtänkt. Jag syftar i första hand inte på mitt liv just nu, fast visst har vi alla någon gång i våra liv suttit med facit efteråt och slagit oss för pannan? VAD TÄNKTE JAG PÅ?

I bakhuvudet finns det 2 jag syftar på. Inte det minsta lika varandra på något sätt, men båda vakna idag med insikten att de kunnat hantera situationen annorlunda. Varför man “väljer” att blunda, tolerera, tillåta och slutligen inte sätta ner sin fot vid ogillandet är för mig en gåta. Jag tror att det är så, då jag själv reagerar blixtsnabbt och agerar därefter. Inte alltid till det ultimata, men jag står för mina beslut, inser att valet gjordes utifrån min situation och jag gjorde vad jag ansett vara “bäst”. Och inser jag att det var på något sätt inte som jag avsett, kan jag försöka rätta till “problemet” och det är DET jag syftar på gällande de 2 exemplen.

Skall man inte någonsin svälja sin idiotiska “stolthet” (syftar på ex 1) och erkänna sitt misstag och våga gå vidare i sitt liv?

Och skall man invänta “rätt läge” ( ex 2) för att slutligen visa med hela handen att man fått nog?  I det sistnämnda lider jag  med henne då jag förstår rädslan för efterspelet som kan bli.

Jag har alltid gjort mina listor. Ställt upp med minus och plusspalter för att se helheten. Endast då tror jag man är riktigt ärlig mot sig själv och med den insikten kommer man betydligt längre än strutsmetoden som vissa föredrar.  Varför liksom vara olycklig/missnöjd när man kan säga ifrån, belysa problemet,  driva sin sak och så småningom om inte helt så kanske delvis få det bättre?

MEN så jag irriterar mig på puckon som ställer sin väska MELLAN fönstret och sig själva på tunnelbanan. Det betyder att det blir mindre plats för mig när jag balanserar på yttersta sätet. Men jag har börjat säga till men IDIOTEN imorse kl 6.23 fattade exakt ingenting!!!

OCH som jag irriterar mig på män som MÅSTE sitta så sjukt bredbent på tunnelbanesätet – så stora paket har ni icke! ICKE! Jag tänker mest på dig som satt bredvid mig 17.12…

OCH SÅ NI MÄN som passar på att gnida er mot andra passagerare på stadens kommunikationsmedel  – må flygfän belägra er under dygnets alla timmar! Och då främst dig slusken på tåget 17.12, ja du satt bredvid mig.

SEN har vi min klädkammare! Det finns inte ett endaste fräscht plagg däri. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna hitta en liten fin top till fredagens bravader men nej då. Det blir samma gamla vanliga tråkiga Ika.

RAMMSTEIN spelar i Globen 20/2. Antal biljetter till Ika; 0 – trots telefonkö i 50 min i måndags och 30 min idag.

SLUTLIGEN – mina finanser. Just nu är det kris. Och oktober kommer på något magiskt sätt att bli värre – jag har redan koll på det… KUL. TACK.

…enda bra med denna dag var “Apornas värld” kl 18.30 på Animal Planet. Orangutangen Roro knöt upp och gjorde nya knutar och schimpansen Patricia blev räddad från en liten bur på Fuerteventura. Å de va allt.

Ni minns kanske att jag skrev att jag gjorde pilates och stavade mig fram på promenader och bla bla bla. Nu gör jag ingenting för det GÅR INTE säger min kropp. Eller jo, jag kan sitta på min stora lila pilatesboll som jag köpt för många pengar och göra övningar men smärtan som kommer därefter gör mig LEDSEN. Det är ju inte bara bollen som kostade pengar – jag har verkligen köpt saker de senaste månaderna för att bli bättre.

Ja ni har rätt. Jag gnäller. Men idag har det varit hemskt och jag är så urless på detta.

Och jag var duktig – jag gjorde små övningar och jag åt inget godis eller nåt på vardagarna. Jag tänkte att jag kanske kunde vända den nedåtgående spiralen.

Men nu har jag suttit i soffan och ätit glass och tyckt väldigt, väldigt synd om mig själv. Det är väl bara att ge upp – jag kommer aldrig att bli snygg (som om det någonsin funnits hopp?) och benet är bara fel. Jag får köpa en stor mysdress i Jotex och krypa in i och sen när den blivit för liten får jag beställa en ny.

Och givetvis är det inte bara detta – mycket annat också som ställer till det hos mig och jag drar ihop mig och spänner mig. Till exempel har jag fått konstiga domningar i vänster arm, har haft så ett tag. JAG VET, jag ska ringa dr. Men just nu vill jag bara att allt försvinner UTAN fler mediciner till min kropp. Allt jag vill är att kunna ta en promenad en dag, eller ta en soffvilardag en dag utan att behöva må skit efteråt för att jag endera fått för mycket eller för lite rörelse.

GAAAAAAAAAAAAAAAH.

Expediten i affären sa “jag tröttnar aldrig på Converse. Och de är faktiskt de enda skor jag inte får skavsår av. Det verkar inte vara skavsårsskor!”. Och jag – som nästintill får skavsår av nya strumpor – fick något drömskt i blicken.

Men idag, tre härliga skavsårsblåsor senare, visade mina fötter än en gång att de inte låter sig tuktas. Allt är som vanligt alltså.

Ja, jag mår EXAKT så just nu. Jag har nämligen försökt shoppa kläder idag och bara tanken på shopping får mig att få lite ont i magen.

Sedan, för att spä på all vånda, hade jag bestämt mig för att köpa jeans. Jag har inte ägt ett par jeans på läääääänge och tyckte väl att det var på tiden att införskaffa ett par.  Jag tycker  att det är snyggt med jeans och en enkel topp – det funkar liksom alltid. Men efter att den smala, smala, smala och supersnygga bruden hade plockat fram fem modeller som alla var för små så hade jag tårar i ögonen. Jag såg hur magarna formligen vällde runt och jag avskydde mig själv och min kropp. Dessutom blev det inte bättre av att hon sa “Men passade inte dom HELLER? Ja, nu vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på!” Visst, jag älskar att äta och dricka gott. Visst, jag har haft problem med rygg /höft länge och inte rört mig speciellt mycket. Men nog borde det finnas en modell som passar MIG? Jag vill inte gå till en tantaffär och köpa tantiga jeans bara för att det är det enda som har plats för mina magar och min enorma häck (och redan passar jag på att be om ursäkt om någon tar illa upp för min tantjeansbeskrivning). Nog för att jag älskar kjolar och klänningar men ett par byxor – är det för mycket begärt?

DESSUTOM är mitt hår utom all kontroll och det är EN VECKA KVAR innan jag får det ansat.

Nej, just nu är Ika inte på topp.

hihihihi

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=570386

Dette er altså utgangspunktet. Av en eller annen grunn leser jeg underoverskriften hver gang som :”Vil gi opp unge jenter”.. Tilfeldig? Neppe.
De nye “feministene” synes det skal være lov å kalle seg feminist og lire av seg patriarkalske klisjeer, pakket inn i glitter og dyrt undertøy, uten å måtte ha lest en eneste bok. Vet dere hva, jenter? Dere tar feil. Feil, sa jeg. Feil. Det er faen ikke greit.
Jeg oppsummerer redaktørenes prosjekt enkelt og greit slik: “Vi er feminister , altså.. Vi vil bare ikke være til bry. Hi hi… Vil du låne solpudderet mitt?”
Kjære, kjære jenta mi.. (for å bruke en urgammel hersketeknikk). SIDEN NÅR VAR DET GALT Å VÆRE SINT?!? Hvem i all verden er det dere er så redde for å provosere? Hvorfor denne frykten for å være sint? Eller bitter? Eller seksualisert? Eller orgasmekrevende? Hva i all verden? Jeg kjenner jeg ikke klarer å uttrykke meg klart. Kommer dere her og sier at dagens “feminister” er søte, flinke, pene, opptatt av utseende, sexy, bliiiide, langt ifra sinte eller bitre, tilfredse, på ingen måte krevende, orgasme, jeg? å neitakk, du, bare du har det bra, så, håper du ikke synes jeg er i veien, jeg kan smile enda bredere og være enda søtere, og enda flinkere om du vil. HVEM FAEN ER DET DERE TROR DERE ER?
Bli sint, da. Vis at du mener noe. Vis at du står for noe. Vis at du vil noe. Vis at du ikke er tilfreds. Vis at du er verdt det. Vis at du er verdt mer. Bli provosert. Bli sinna. Be aggressive.
Hva slags prosjekt er det å lage en feminist-bok som har som formål å undergrave feminister? Jeg forstår ikke.

Redaktørene er ute etter å pimpe feminismen, men det er dere som trenger et nytt lag make-up.

Denne gangen har jeg ikke tenkt å skrive sånn hva jeg kunne ønske dere hadde sagt. Jeg vil heller komme med noen oppussingstips, råd og hjelp på veien.

1. det er alltid lurt å lese en slags definisjon av et begrep før man skriver bok om det. Kall meg gjerne elitist, men kan du skrive bok, bør du faen meg kunne lese bok også.

2. Sinne er en av de grunnleggende menneskelige følelsene. Følelser er som en guide i livet. Uten følelser, intet innhold. Sinne er en viktig følelse. Den er en katalysator. Den er kraftfull. Sinne sier ifra om at du har en opplevelse av en trussel mot deg selv, mot andre. Den sier ifra om at noe har skjedd som er urettferdig. Den gir beskjed om at det er konflikt, svik, faenskap på gang. Sinne gir deg også kraften og utholdenheten til å stå opp for deg selv, til å være aktør i livet ditt. Sinne, hva skulle vi gjort uten deg?

3. Når du har gjennomført punkt 1 og anerkjent punkt 2 bør du være istand til å gjennomskue hvorfor patriarken ikke ønsker sinte kvinner. Patriarken ønsker opprettholdelse av status quo. Han/hun vil ha blide, føyelige kvinner som spiser rått det de blir tilbudt av forestillinger om seg selv, og kaller det “girl power”. Se jeg er sexy og har makten og kan gjøre hva jeg vil! Nei, du bare ruser deg på deres opium og glemmer hvordan verden egentlig ser ut.

Lykke til!
Om noen ønsker å hjelpe til med oppussingen oppfordrer jeg alle som har et eksemplar til overs, å sende “Kvinne, kjenn din kropp” i posten til ny-”feministene”. Kanskje du kan redde en sjel.

PS: Jeg har ikke lest boka, og har hørt at det er mange fine og relevante innlegg i den. Denne hetsen er kun basert på redaktørenes uttalelser i aviser og slikt. Dette er ingen anmeldelse. Det er et uttrykk for sinne over sinne-hat.

Det är FORTFARANDE gräspollen i luften! Fattar ni! Det är väl inte konstigt att jag är sjukligt trött hela tiden! Jag säger det igen; DAMN YOU POLLEN!

japp, då var det klart… nekade igen.

(Nu har jag tänkt, gråtit och grubblat igen. Vill du inte läsa om min sjuka hjärna så sluta här!)

Har umgåtts alldeles för mycket med mina egna tankar i några dagar. Det är inte bra. Den del av min hjärna som tycker om att få mig att må dåligt har haft fritt spelrum. Mitt andra jag har försökt att kväsa dumheterna men… det gick sådär.

Jag har aldrig fört dagbok kontinuerligt. Jag försökte ett tag när jag gick i skolan, men blev för ledsen när jag själv läste om vad jag var med om varenda dag; “idag slog de mig varenda rast… idag skrek de si eller så… idag tog de mina saker…”. Jag har skrivit ibland dock, typ när jag varit vaken på nätterna och just såna anteckningar hittade jag igår. Det var från 2000 och jag var så ledsen, arg och upprörd på en dåvarande kompis. Jag förstod redan då hur han höll på (men kanske inte ändå vidden av det hela) och tog slutligen avstånd från honom (vilket andra kompisar också gjorde, men de flesta gjorde det långt före mig vilket han då fräste om till mig). Detta såg han då som “det stora sveket” och han sa saker till mig som var så elaka, så bittra och hemska.

Och vad gjorde jag? Jag tog emot. Jag tänkte “det är bäst att inte säga emot utan jag är tyst”. Till slut hörde han inte av sig mer och jag hade enormt dåligt samvete – precis som han antagligen ville att jag skulle ha. Men jag är ju upplärd till att tänka på andra!

Nu när jag läste detta brast det fullständigt för mig. Det här var 9 år sedan och jag grät för det jag läste. Vad f-n höll han på med?!? Och hur kunde jag bara stå ut? Men.. det är också ett mönster jag fortfarande ser hos mig själv. Jag låter mig utnyttjas av folk som vill skuldbelägga andra. Jag går runt med konstanta skuldkänslor för olika saker; saker jag sagt eller gjort för vi får inte glömma en viktig sak – allt är mitt fel i grund och botten. Det kunde jag även se i dessa anteckningar; jag försökte hitta orsakerna till hans beteende hos mig! Jag visste att han hade varit / var intresserad av mig på ett mer än kompisaktigt plan men det hade jag avstyrt snabbt – var det därför?

Så igår grät jag; jag grät för den jag var och den jag är. Men sakta men säkert lägger jag också ihop ett pussel, jag ser mer och mer varför jag är jag. Jag är livrädd för konflikter och konfrontationer; för mig betyder det gräl, skrik, och beskyllningar för det är vad jag varit med om. Och det är klart att jag blir utnyttjad för detta; Ika säger aldrig ifrån. Eller så pyser locket över och jag fullkomligt exploderar och hur konstruktivt är det? Jag insåg också att jag kunde lägga ett till pucko på listan över idiotiska män som jag stött på genom livet och den listan är alldeles för lång.

Så; här har jag gråtit i några dagar och jag har ältat min egen uselhet.

MEN jag har också haft turen att umgås med finaste och bästa vännerna på ett eller annat sätt de senaste dagarna och vi pratar och funderar tillsammans. Och jag inser att jag är inte ensam längre.

Nu ska jag packa väskan; ikväll går färden till lillebror med familj och på lördag har jag en date med Madonna på Ullevi