Hey Princess

Under gårdagkvällen tittade jag och Sambo-Hanna på Henrik Schyfferts föreställning ”The 90’s – ett försvarstal” på SVT. Att endast kalla det bra vore ett understatement, för om sanningen ska fram så var det nog bland det bästa som dykt upp i rutan på väldigt väldigt länge. Det var ärligt, svart och med precis rätt dos humor.

För jag, med mina 29 år på nacken, befinner mig på andra sidan Shyfferts nittiotal. När han pratade om hur han satte igång projekt med Killinggänget, startade Whale och var chef för ZTV så kände jag igen allt det där, fast från konsumtionssidan istället för producentsidan. Under nittiotalet tittade jag dagligen på ZTV, följde Knesset och Tryck till med en dåres facination. Needless to say innebar min högstadie- och gymnasietid en hel del NileCity, I manegen med Glenn Killing och diverse Percy-referenser.

Med bakgrund i denna tillbakablick åt det musikaliskt sett “svarta” nittiotalet försöker jag i skrivande stund samla ihop guldkornen till en Spotify-lista över de fem bästa låtarna från detta årtionde. Givetvis finns det en hel del att välja på, men jag är ingen större fantast av vare sig euro-dance-scenen eller de svenska “sensationerna” Ace of Base, Roxette etc. Jag förstod och uppskattade Nirvana men inte den övriga Grunge-scenen. Nu-metal är jag fortfarande helt oförstående till.

Så kvar blir ett axplock av…det som finns kvar helt enkelt. Med tanke på att Schyffert avslutade sin föreställning med nostalgi-bilder ackompanjerad av Popsicles Hey Princess, tillika en av de bästa låtarna någonsin, är startspåret givet. Bättre än så blev (tyvärr) aldrig nittiotalet.

• Popsicle – Hey Princess
• Nirvana – Where did you sleep last night (Leadbelly cover)
• Bob Dylan – Not dark yet
• Broder Daniel – Steel
• The Wannadies – My home town

Klicka här för att komma åt listan. Vad gäller de där Spotify-invites som jag rekommenderar till höger och vänster vet jag inte längre hur de uppdateras. Nyligen såg det ganska mörkt ut, men testa klicka här för att undersöka saken närmare.

Avslutningsvis bjuder jag på ett YouTube-klipp från ZTV’s Tryck till där det diskuteras om huruvida Broder Daniels I’ll be gone skulle bli en hit eller inte. Vad gäller Kristian Luuks svar…ajajaj!

Vid första anblicken är det lätt att man misstar Håkan som en helt vanlig jeanskille. Men det är också en del av hans charm. Fast under ytan är han… ja, vad ska man säga? Mjuktuff kanske.

Färjan-Håkan

Det har varit en kort vecka som snart övergår i helg igen. Men veckan har ändå fyllts av en del spännande kampanjer på nätet:

I dag skrev bland annat Dagensmedia.se och Webbsverige om Tele2/Comviqs nya kampanj Lånekompis. Herngren och Zytomierska ska lansera nya Comviq. Jag gillar det mesta som Tele2 tidigare har gjort i reklamväg. Duvorna funkar klockrent, men det här, det första som Farfar har gjort, känns lite segt. Herngren och Zytomierska som sagt, inte det fräschaste i personväg jag sett men visst gör Herngren sitt jobb. Webben är aningen tråkig när ingen livesändning görs, funktionerna är helt enkelt få. Jag kommer sitter framför skärmen vid 20.00 i kväll för att se vad som händer.

Sony Ericssons virala kampanj Puppy Pulling Power har funnits på nätet sedan 4 mars men det händer inte speciellt mycket med sajten. Vet någon vad som är på gång? Kan bli kul om man får fram lite äkthetskänsla i det hela.

Ingen kampanj direkt men jag kan inte låta bli att gilla www.kungsgrillen.se – Great Works samlingsplats för case. Självironi när den är som bäst (ja, jag lever kvar med inställningen att Glenn Killing och NileCity är den bästa humorn som någonsin gjorts).

Svenska byråer och kunder har annars visat framfötterna i flera internationella webbtävlingar den senaste tiden också. Elva priser under första kvartalet av FWA. Rejält med nomineringar i Webby Award och One Show. Fint!

Nilecity Veiron i ottan Amerikan

Ett sprut för “ja”, två sprut för “nej”