Så kom der en langbenet og bredhoftet julenisse til byen. Jeg har syet disse nisser med børnene på skolen og det har været en stor succes. De er nemme at sy på maskine, men kan også sys i hånden. Ideen er oprindeligt set i et Ingelise, men jeg husker ikke hvilket. Denne her er bare tegnet frihånds. Børnene på skolen har også tegnet deres i hånden først, hvad der har givet et bredt udvalg af størrelser. Min er fyldt med vat, men jeg tror at den ville have lidt godt at lidt ris også. Det hyggelige ved nissen er at den kan bruges så mange steder:

På bordet:

På døren:

Eller oven på skabet:

Hvorfor ikke pynte juletreet med southpark julepynt? Oh my God, they killed Kenny! Og der henger liket så fint på treet.

Synes nissen fra Bert Anderson Collection er så søt.

Jeg er så latterlig irritert over at jeg ikke klarer å holde meg unna Firefox, Spotify, MediaMonkey eller msn. Det går bare ikke, jeg fikser det ikke… DET ER WORD SOM SKAL VÆRE DET ENESTE VINDUET OPPE!

Se her a… er ikke snakk om at det blir lest eller skrevet et ord når man har så masse moro man kan holde på med! Businessforslag til IBM, eller hvem som helst, lag en datamaskin som bare kan redigere tekst. Sitat, fritt etter hukommelsen: “Forbannet være han som mente denna tingen kunne brukes til noe annet enn å være regnemaskin”
Vel, jeg gir det et forsøk til, går det ikke får jeg bare levere det jeg har og håpe jeg får gå opp til eksamen alikevel. ARGH

Hahahahahehehehehihihihihohohoho. Pakkekalender!

21: Vet du hvorfor nordlendingene ikke kaller barna sine for Odd Even og Hans Hugo?   For når de roper på dem blir det: Å dæven han sug ho.

22: Hva er likheten mellom et kondom og et kvinnfolk? Er dem ikke rundt kuken så er de i pengeboka.

23: Typiske navn på filippinske damer: Tamey Bacfra. Japanske damer: Suga Stang. Og det klassiske russiske jentenavnet: Smettanin Hartzomfan.

24: Prat mellom to husmødre: ”Hvordan er sexlivet ditt for tiden”? ”Sexlivet? Jo det er akkurat som å ha trygd”. ”Trygd sa du”?  ”Ja, en gang i måneden, og altfor lite”.

25: Vet du hva som er verdens minste kirke? Det er fitta, bare en ståplass og klokkene må henge utenfor.

26: Nissen satt med julegrøt, ønsket fitte varm og bløt. Engler dalte ned i skjul, ville ha et knull før jul. Nissen rei så kuken slang til englekor og bjelleklang.

27: Damen på bar: Drakk en femdobbel Cognac rett ned, stupte i gulvet og ble pult av fire mann. Neste dag bestilte hun whisky og sa: ”Blir så sår i fitta av cognac”.

28: Fire magiske ting kvinner kan: – Blir våt uten å dusje – Blør uten å ha kommet til skade – Gir melk uten å ha spist gress – Få benløst kjøtt knallhardt.

29: Tre skremmende fakta om kvinner: 1: De produserer melk uten å ete gress. 2: De kan blø i en uke uten å dø. 3: De får en mann til å komme uten å rope på han!

30: Hva står på skiltet ved utgangen til sædbanken? ”Takk for at du kom!”

Har du också undrat vad de olika färgerna på krog personalens jackor står för?

Åt en utmärkt Toast Skagen i kväll på Sturehof och då passade jag på att fråga och fick då följande förklaring:

Vitt - servis

Rött – nisse

Svart – baren

Blått - barnisse

Blå skjorta – hovmästare

Därmed tar vi rast och återkommer i morgon igen.

I lördags var vi till Grängshammar och hälsade på Pelle och hans Leonberger Nisse. Vackra omgivningar och trevligt sällskap.

Ny skrivet på Nils Erik Lindblom Hur kan 36 % vara en lyckad satsning av 100 % , Folkhemmet 2.0 Spriten flödar snart över Sverige, Solidarsikt Sverige Kan konst förändra världen? Nis(s)e  Oskyldigt dömd, Solidariskt Sverige Kyrkan är en del av samhället

Därute finns det människor som försöker sno frukten att ditt arbete, dom försöker hävda att ditt arbete inte är värt så mycket samtidigt som dom blir rika på ditt arbete. 

Men tillsammans har vi facket, tillsammans är ingen ensam, tillsammans ser vi till så att vi inte blir blåsta. Facket är en vaccin mot fattigdom.

Läs mer på Folkhemmet 2.0

Et bilde fra katastrofeomårdet i New Orleans, “den farlige nissen” er ment for å skremme bort tyver…. nok på en humoristisk måte!

Imorgon är det Utmaningen som gäller. Det är vad vi kallar en tävlingen mellan de två största gymnasieskolorna i Trollhättan. Måg som jag går på vs Nisse som är näst störst. Gott mot ont. Samhäll vs Natur. Vilka vinner och vilka försvinner?

Imorrn är det obligatoriskt med outfit i skolfärgen oranget. Jag kommer naturligtvis bära min Måg-tröja som det står, I <3 Samhäll på. Nördigt värre. Sexigt också.

God natt

p.s: Imorgon kommer bilder på tröjan.

“subkultur en samling individer med bestämda uppfattningar och beteenden som skiljer dem från den större kultur som de är en del av.”

Så säger någon på wikipedia. Själva ordet subkultur antyder att något avviker från det som anses vara normalt. Normen i det här fallet är ett antal sociala, etiska, och juridiska regler som samhället bestämt. Man förväntas uppträda på ett speciellt sätt helt enkelt. Det ingår i socialiseringsprocessen. För mig är ordet subkultur starkt förknippat med ungdomen. Om man uppträder annorlunda när man är vuxen är man bara – märklig. Utanför ramarna liksom. Ungdomar som man inte riktigt lyckats socialisera hamnar ofta i subkulturfacket.

När jag växte upp var det subkulturella spektrat (ja, jag hittade just på de orden) starkt begränsat. Det fanns raggare, punkare, hårdrockare och synthare. Om man ville tillhöra en subkultur var man liksom tvungen att välja något av det. Men något lustigt hände. Något lustigt hände i lilla Kalmar runt 1984. Av någon anledning började människor med väldigt skilda preferenser vad gäller musik, politik och klädstil umgås. Det var synthare, depprockare, punkare och hippies. Det viktiga var inte längre vilken musik du lyssnade på, eller vilka kläder du hade på dig. Det viktiga var liksom att du var – alternativ. Det här var nåt helt nytt. Innan hade de olika  subkulturerna ett starkt revirtänkande. Plötsligt umgicks alla med varandra (med undantag för raggarna som helt enkelt var för bonniga).

Lokalpressen myntade ordet “domusgänget”. Det var ett epitet vi verkligen levde upp till. Vi hängde på domusrestaurangen, och när vi bestämde att vi skulle träffas var det alltid utanför domus. Inom domuskretsen fanns alla typer av personligheter representerade, men om jag ska hårddra det, och det ska jag, så fanns det två typer av människor där. De sökande konstnärssjälarna och de som haft det riktigt trasigt. Mycket riktigt så har ungefär hälften av oss lyckats helt ok och en del andra  har haft det – stökigt. Vissa blev grafiker, konstnärer eller skribenter. Vissa blev kriminella, heroinister eller döda.

Jag är glad att jag var med. Och jag är glad att jag tillhör den första kategorin.

.

Enkelte ting bare må dokumenteres. Det er ingen vei utenom. Det er rett og slett helt avgjørende at de store massene får et innblikk i slike viktige seanser som det jeg her har tenkt å presentere. Under er et utvalg bilder som beskriver overgangen fra crew-cut til ny-frisert. En operasjon som jeg frivillig velger å utføre en til to ganger i uken.

topplokket er som borrelås - på tide å finne frem høvelen

Stadium to innebærer at man forsøker å se ut som en nisse

I fase tre begynner man å se ut som en nisse som mister håret sitt...

Fase 4 avsluttes når man er nybarbert (med rester av nissehår over øret). Siste finpuss er aftershave for å få en virkelig polert look som trollbinder enhver kvinne.

Klar oppfordring om å jule både nisse og iskake. Takk til Thomas Wessel for bidrag!

Jag missade lite i mitten, men jag fick ihop det till slut.

Mitt förslag:

Vågrätt:
1. Hotnights
6. Lille-Bror
7. Blanka
8. Ha
10. Nu
11. En
12. Grattis

Lodrätt:
1. Hellberg
2. Tulpan
3. Igelkott
4. Höra
5. Sarah
9. Anna
10. Nisse
13. Imse

Nisse Hellberg. Lodrätt 10: Nisse, lodrätt 1: Hellberg.

Jag älskar folk som läser mellan raderna och drar fram sanningar som inte sägs uttryckligt, men som ändå finns där för den som är skarpögd nog. Jag kan inte annat än applådera favoritsexbloggaren Emmy som konstaterat att Blondinbellas pojkvän Nisse har rakad kuk. På sitt sätt ett scoop.

Det er jo altså slik at ikke alle overlevde jula her på Berglund. Ei lita, gammel høne sovnet inn midt på juleaften. Det var hennes tid. Da vi kom ut i hønsehuset lå hun der i den gyldne halmen. En myk liten fjærbunt, med øynene lukket. Langt borte fra denne verden.

Høna het Snuppa og var ei fin lita høne. Det er lenge, lenge siden hun har lagt noen egg. Men da det kom kyllinger i hus i sommer, var hun aldeles umulig å ha med å gjøre. Hun VILLE ha kyllingene til hønemor. Dagen lang patruljerte hun langs gjerdet inn til kyllingflokken. Hun lokket på de små og knurret truende til moren. Og om hun klarte å komme seg inn, ble det blodig alvor. Hun VILLE VILLE VILLE ha kyllingene! Om hun så skulle gå tvers gjennom sin tidligere venninne.

Heldigvis roet det seg plutselig ned. Og så kunne kyllinger og kyllingmor slippe ut i hønsegården. Snuppa trippet rundt og kurret blidt til de små. Og til natten trengte hun seg inn mellom mor og barn på vaggelen. Hønemor – som så mange andre mødre – sukket bare fornøyd og var glad ungene hadde en engasjert tante. Ja til og med en som var så engasjert at hun holdt godt øye med at kameraet oppførte seg ordentlig og ikke skadet de små.

Snuppa trivdes godt i større flokk. I hele sitt liv hadde hun en lys brun fjærdrakt. Men så, utover sensommeren begynte hun plutselig å skifte farge. Fant hun noe blankt så speilet hun seg og syntes  hun ble så fin. Den ene gyldne nyansen etter den andre kom til. Hun bruste med fjærne så de la seg perfekt og så strakte hun hals og beundret seg selv. – “Seeee…klukk. Det vakreste på en Pontiac er høna som skimtes i krommen!”

Og etterhvert fikk hun de herligste mønster i svart og brunskimrende. Ja, på slutten var hun simpelthen en av de vakreste hønene i hele den store, vide verd… ja, hvertfall i hønsehuset. Det skal være sikkert og visst!

Hanene var hun derimot ikke så begeistret for. Nei, fri og bevare meg vel for en pøbelgjeng! Hun holdt seg helst i høyden. Slo seg sammen med kyllingmor som også hadde flyttet dit opp og satt og skottet mistroisk på disse sønnene som ble MYE større og mer brysom enn hun på noe vis kunne tenkt seg. Hun visste jo ikke hun, at vi hadde byttet ut eggene.

Men uansett – gammelhøne er ikke så glad i unghane, skjønte vi. Også vi som trodde det var omvendt…. Men slikt styrker hvertfall vennskapet mellom to gamle venninner.

Så underlig enige var de der de satt. Noe svineri var det med slik haneri…

Litt før jul satte Snuppa seg imidlertid til å vente. De minner meg nesten om små indianere disse hønene når det går mot slutten. Du veit, slike som vi ser på cowboyfilmer fulle av stereotyper. Indianere som setter seg til og venter på døden når de har blitt gamle. Med et stoisk uttrykk i ansiktet, aller lykkeligst om de får sitte helt i fred.

Og så sovnet hun inn da. På selveste juleaften.

Jeg har tenkt litt etterpå.. Hvor går de hen, små høner som dør på juleaften? Og det var da det slo meg. Panneklask!!! Det er jo DERFOR nissen ikke har rukket å spise julegrøten! Han har jo jobbet i jula, han! Han satt sikkert i hønsehuset og hadde god tid til å holde en varm neve rundt lita, sliten høne. Og til å hilse mykt når blikket hennes sakte men sikkert begynte å skimte det som finnes der bortenfor hus og låve.

Ja, nissen har nok fått seg en ny liten venn. En som han skal lære nissetriks og nissegleder. Jeg ser det så godt for meg – nissen som reiser seg og traver ut av hønsehuset. Gestikulerer litt hit og litt dit, mumler i skjegget og hukrer og ler. Og høna som tripper storøyd der bak: – “Jasså, sier du det, sier du det! Er det SÅNN det er? Ja, nå veit jeg det. Jeg visste jo alltid at no’ magisk skulle skje!”

Nå har nok høna Snuppa begynt å venne seg til verden der bortenfor. For jammen har det ikke blitt spist av julegrøten! Jeg skal ikke si noe om hvem jeg har sett stå og smatte godt utpå gårdsplassen. Jeg kan bare si såpass at det er tatt mer av grøten enn om det skulle vært bare en som har forsynt seg….

Fortsatt god romjul, alle sammen. Her er alt fryd og glede!

Nå er det midt på natten, og vi er aldeles ferdig til jul. Litt sene i år, siden vi har lett etter det aller minste. Juletrefoten for eksempel. Den var så borte som det gikk an å bli. Til slutt, iført hodelykt, fant jeg den i en kasse på kvisten. Den lå sammen med paraplyene…

Så skulle jeg endelig sette meg ned og puste på littegrann. Julegleden rislet inn sakte men sikkert, og jeg hadde begynt å tenke på sengen. NÅ var det ikke mer som skulle gjøres.

Da kjente jeg plutselig det søkk i magen. Jøje meg! Jeg hadde glemt å sette ut grøt til nissen!! Det kunne jo gått aldeles galt. Tenk – første julen på gården, og så glemme det aller viktigste!

Nå har det seg slik at det er litt spesielt med nissen i år. For det første er jeg jo ikke helt sikker på om det er nisse eller nåså på gården. Og for det andre inviterte jeg jo med Brannan-nissen på flyttelasset, men jeg er aldeles ikke så sikker på om han ble med. Så for sikkerhets skyld har jeg tidligere i dag sendt en sms til de nye Brannan-beboerne hvor jeg skrev noe slik som dette:

Jeg er ikke sikker på om nissen har blitt med oss. Så jeg lurer på – dere har vel husket å lage grøt til ham? Sånn i tilfelle han er igjen, mener jeg… så er han altså vant til å få grøt natt til juleaften. Servert på låvebrua.

Og så fortalte jeg at her i gården har jeg funnet det nødvendig å ta visse grep. For kanskje har vi nisse. Og kanskje har vi nåså.  Og da gjelder det å helgardere seg.

Vel, det som var langt fremme i tankene på dagen, ble nesten glemt på kvelden.

Men nå (når jeg endelig kom på det igjen!) så har jeg gjort følgende:

Jeg har servert en skål grøt – med smørklatt, sukker og kanel selvfølgelig. Og i tilfelle…. bare sånn i tilfelle, så har jeg satt ut en skvett med brennevin. Riktig nok med smakstilsetning av typen “jegermester”, men nåså jager jo nisser så det må vel være ok.

Ikke at jeg VIL at han skal jage nisser altså. Men jeg vet jo bedre enn å tro jeg kan endre noens iboende eh nåsåskap…

Jeg tenkte jeg skulle sette det i skogkanten. Men så ble jeg litt usikker. Tenk om Brannannissen har fulgt med likevel? Da er det jo ikke sikkert han vil gå så langt fra huset. Så jeg satte det på trappen. Etterpå gikk jeg att og frem på gårdsplassen, litt rådvill og usikker på om jeg hadde gjort rett. Men tilslutt lot jeg magefølelsen bestemme. Joda – jeg tror det er en god plass å bli servert enten man er tilflytta nisse, gammel-og-godt-innbodd nisse eller nåså.

Så i morgen vet vi om vi har nisse eller nåså!! Nissen rører ikke alltid grøten. Det har jeg erfart. Så om grøten ikke er borte, trenger ikke det bety at nissen ikke er her. Men jeg kjenner det nok på godfølelsen. Om det føles riktig som jul i morgen, så ble nissen fornøyd. Men nåså? Ja nåså klarer jo ikke å ligge unna brennevinet. Så HAN kommer til å avsløre seg. Er brennevinet borte, så er det nåså her. Og er brennevinet i god behold i flaska – ja så er han ikke her.

Jøss, dette blir en spennende natt!!

Hvordan jeg skal skille på Brannan-nisse og Godt-innbodd-nisse, vet jeg ikke. Men om de våkner uten julefølelse på Brannan i morgen, så har nok nissen fulgt med oss. Uansett blir jeg sikkert jublende glad uansett hvilken nisse det er!

Ha en riktig god jul, alle sammen!!

(ps – jeg kommer sikkert innom med rapport i morgen)