Har i många år stångats med frågan om vilken av dessa två låtar som är bäst. För att inte påverka resultatet i någon riktning så avstår jag dock ifrån att dela med mig av mina egna slutsatser. Istället så ser jag till att ni får möjlighet att själva avgöra det hela genom den lilla omröstning jag anordnar.

Quincy Jones – Ai No Corrida

Quincy Jones – Razzamatazz

Lär återkomma med fler omröstningar framöver nu när jag hittat ett litet smart verktyg som faktiskt är integrerat i WordPress som är perfekt för ändamålet. Tjillevippen notbugs

June Evans – If You Want My Lovin’

Lurigt intro på den här låten, man förleds ju att tro att det handlar om en ballad. Sen vaknar det hela till liv och sen när man hör den vokala insatsen sätta igång så blir det till ett enda WOW. Hon har en riktigt skön röst, helt i min smak, märkligt att jag aldrig hört talas om June Evans tidigare.

Ja, som ni märker så är jag ute och samlar på mig en massa nygamla influenser och en av de bästa källorna för sådant just nu är FFSOUND, en YouTube-kanal som jag är väldigt förtjust i eftersom den innehåller så makalöst mycket bra musik helt i min smak. Så nu har jag inte tid att skriva mer, måste lyssna vidare och se om jag hittar nåt annat kul.

Tjillevippen

notbugs

Skwares – Ride It

Tänka sig, jag är redan tillbaka i funkspåret efter min lilla utflykt till houseträsket. Det här gänget är en helt ny bekantskap för mig men jädrar vilken skön, go och dansant funk de snickrar ihop. Finns egentligen inte så mycket mer att säga så jag tror vi nöjer oss med det.

Tjillevippen

notbugs

Kristine Blond – Love Shy (Tuff Jam Classic Vocal)

Ska nog inte ge mig in i några djupare tolkningar av titeln. Jag nöjer mig med att konstatera att det är en grymt bra låt. Som ni kanske märker så har jag halkat av funkspåret och varför det bidde så har jag inte en aning om. Eller, när jag tänker efter så hänger det ihop med att förra låten med Todd Edwards hörde jag i min MP3-spelare förut när jag var ute och handlade. Så då tyckte jag att den vill jag ha med på bloggen och när jag då börjat på house/garage-spåret så är det svårt att sluta för associationsbanorna går igång på högvarv.

Tjillevippen

notbugs

Todd Edwards – Saved My Life (Grant Nelson’s Ultimate Salvation Mix)

Bland Grant Nelsons alla remixar så tillhör den här mina absoluta favoriter. Det är en enda orgie i pianohouse av det slaget som härjade som värst i mitten på 90-talet. Själv kan jag aldrig bli mätt på det och speciellt inte det underbart svängiga Swing City-soundet som kom att göra ett rejält avtryck om man ser till housemusikens historik.

Tjillevippen

notbugs

Jag var på barnteater häromdagen. På lilla Teater Tre på Rosenlundsgatan på Södermalm. Jag har inte varit på barnteater sedan sista gången jag själv bevistade en sådan, i rätt ålder. Fast vaddå “rätt” förresten, teater anpassat för barn är fantastisk för alla insåg jag då, förra veckan. Det är så glädjefyllt, och dessutom är barn spontana. De drar sig inte för att påminna skådespelarna om att de minsann har en strumpa hängandes bakom sig. Eller för att gasta att den blomman som står i bakgrunden är väldigt glänsig. De deltar, helt enkelt. Fint, väldigt fint.

Jag fick mersmak i alla fall, på både barn- och vuxenteater, och letade genast runt på Stadsteaterns hemsida och vad finner jag om inte vackra Bröderna Lejonhjärta. Det är nog min absoluta favorit bland Astrids alla pärlor. Mio min Mio förstås, och Pippi. Men Skorpan och Jonatan, de går rätt in. De gör ju det. På hemsidan kan man hur som helst titta på ett klipp från pjäsen (tyvärr gick det inte att länka, men den som känner sig manad bör klicka sig in och spana), och det gav mig faktiskt rysningar. Teaterpeppen är helt klart stor.

Teater. Bröderna Lejonhjärta. Ja, ja, ja!

Park Avenue – Slow Motion

Nån som får samma associationer som jag när ni hör den här låten? Den har nämligen ett meloditema som påminner om en annan gammal favorit. Men jag måste säga att jag är otroligt fascinerad över att jag hittar så mycket bra gammal musik som jag aldrig hört innan. Igår var en riktig höjdardag när jag halade in både Atlanta, Jeff Tyzik plus att jag återupptäckte The Joneses. Idag lär det dock inte bli några större stordåd på musikletarfronten då jag är lite off. Så jag betar istället av min backlogg som iofs oxå innehåller en hel drös nyupptäckta pärlor.

Tjillevippen

notbugs

Five O’Clock – When The Cat’s Away

Den här låten påminner om en annan låt från ungefär samma tidssfär. Kan bara inte komma på vad det är men det är speciellt basslingan som är så extremt bekant på något vis. Annars så passar den här låten ju ganska bra in i det funkspår som jag för tillfället är inne och harvar på.

Annars så går det lite på halvfart idag, är lite mör efter gårdagens utflykt till Nässjö. Men förhoppningsvis så sitter det inte i alltför länge för jag har så uttans många uppslag på inlägg som jag skulle vilja få ur mig. Om jag låter dem ligga alltför länge och skvalpa i hjärnkontoret så blir det inget bra utan bäst är att få dem på pränt medans de är färska.

Tjillevippen

notbugs

Det är tidigt på morgonen den 4 januari 1988. En morgon jag minns som gräsligt kall. Plasten är Jönköping-Axamo, i strålkastarljuset på plattan står Busy Bees Fokker F.27 och väntar på den tidiga morgonturen till Köpenhamn. Bilden nedan är tagen av min pappa inifrån avgångshallen, som blev min sista glimt av Sverige på flera år framöver.

Vi bodde vid tiden i Bryssel, hade varit i Sverige över julen och var på väg tillbaka för att så småningom styra vidare mot Afrika. Något tårfyllt farväl var det knappast fråga om, som jag minns det hela. Belgien var vid det här laget “hemma” och så var man ju faktiskt på väg till någonting snarare än från. “The simple mindset of a child….”

Den tidiga morgonen är ett av de bästa flygminnena jag har. Dels för den fina flygningen med en fantastisk soluppgång och en härlig frukost (vi åkte Buisness Class), dels för att F.27 var en sån rolig kärra att åka med. Stora rejäla fönster i lagom höjd för att se ut, även om man var kort i rocken och förhållandevis tyst inuti, efter dåtida mått i alla fall. Efterföljaren F.50 hade inte alls samma charm, dessutom såg man ju ingenting ut…
Det blev mitt första besök på Kastrup som i sig var ett äventyr för en flygtokig 7-åring. Man hade vant sig vid Arlanda visserligen men Kastrup var (på den tiden) större och väldigt annorlunda. Vi landade bana 30 som då fortfarande användes aktivt och jag minns tydligt inflygningen på låg höjd över Öresund – bara vatten, vatten, vatten…kort glimt av land….en svävare från SAS i ögonvrån…och vips var man nere och mitt uppe i virrvarret på en internationell storflygplats. Som magi!

Ingen video denna gång

Men varför inte ett litet julklappstips istället?

Jeff Tyzik – Jammin’ In Manhattan

Inser att jag är inne i en funkperiod just nu för jag dras väldigt mycket till musik som har mycket funk i sig. Den här skapelsen är en helt ny erfarenhet för mig och ger associationer till Tom Browne, Stanley Clarke, Herbie Hancock m.fl. Uttans bra är det i alla fall och bitvis så är det ståpälsvarning.

Måste för övrigt berätta om ett intressant fenomen. Har ju den lilla widgeten Feedjit på högra sidan av bloggen. Där kan man då se var folket som besöker bloggen kommer ifrån. De senaste dagarna blev jag lite förbryllad när det började trilla in besökare från alla möjliga hörn på jorden. Det kom besökare från Pakistan, Indien, Turkiet och en mängd andra länder som lixom inte språkmässigt torde ha något utbyte av min blogg.

Så först tänkte jag att de hittat hit pga musiken och det kan till viss del nog äga sin riktighet. Men hur i hela fridens namn har min blogg plötsligt kunna tränga igenom det stora bloggbruset som trots allt finns. Jo, det var tack vare en snubbe som skapat nåt som han kallar alphainventions.com. Det är en sajt som i realtid loggar inlägg från alla möjliga bloggar och av någon anledning hade någon lagt till min blogg i hans bevakningslista. Vem som gjort det vet jag inte men det kvittar för det är ändå lika fascinerande att folk av någon anledning fattar intresse för bloggen trots att den bara blinkar förbi på nån sekund på hans sajt.

Men det kanske kan sporra nån människa där ute i något avlägset land att börja lära sig svenska bara för att kunna ta del av mina blogginlägg.

Tjillevippen

notbugs

The Joneses – Summer Groove

Den här låten har en sån underbart funkriffig gitarr som lixom driver fram hela låten. I tonåren var det en sån låt som jag gärna spelade med sjukligt hög volym hemma i pojkrummet i radhusområdet Oxen i Västervik. Måste ändå säga att jag hade hyfsat toleranta föräldrar med tanke på hur aktivt mitt musikintresse var. Enda gången jag kan påminna mig om att de var riktigt arga på mig var när jag hade släpat ner 4 st Cerwin Vega PA-lådor i källaren och blåst på för fullt. Då hörde nämligen grannen som bodde tre hus bort av sig och klagade på att det vibrerade i barnsängen där deras lilla nyfödde son låg och skulle sova men inte kunde somna.

Tjillevippen

notbugs

Julepynt som minner om den bestemor hadde finner du hos Zara Home. Lekkert og nostalgisk. Best liker jeg bordkortholderen, utformet som små reinsdyr. Jeg vil ha!

Her er noen utvalgte smakebiter, mer kan du se her.

Foto: Zara Home

Atlanta – More Than Funky

Hade egentligen planerat att ta en liten middagslur då jag är rätt trött idag. Har varit i Nässjö på förmiddagen och provat ut nya glasögon. Hade lixom bestämt mig för att prova på en lågprisoptiker den här gången och ingen av de två optiker vi har här i Eksjö faller inom den kategorin. Så då bidde det Specsavers som finns i Nässjö vilket inte ligger längre bort än att man tar bussen dit på lite drygt en halvtimme.

Så nu är det bara att vänta på besked att mina nya glasögon ska bli klara vilket beräknas ske inom två veckor, sen får jag ta en ny utflykt och åka över och hämta dem. För den som undrar lite om vad ett par glasögon kan gå på hos Specsavers så kostade mina 1325:-.

Båge 595:-
Antireflex + Repskyddsbehandling 600:-
Två års drulleförsäkring 125:-
Synundersökning 5:-

Lite skillnad mot mina gamla superdesignade glasögon med titanbåge som jag fick ge 5.500:- för en gång i tiden, fast dem har jag nu haft i 13 år så det var dags att byta. Har märkligt nog fått bättre syn på ena ögat vilket har fått mig att tro att jag fått sämre syn på det andra vilket inte var fallet. Däremot så har brytningsfelet jag har ändrat sig lite så där behövdes en justering.

Ja, det var lite om mina glasögonaffärer, inte så mycket discoglamour över det, men so what, det är min blogg så då får ni räkna med att det kan bli lite sånt ibland. Men jag försöker hålla mig till musiken i första hand och då är den här låten ett kalasexempel på hur man hela tiden hittar nya favoriter. Den här hörde jag såklart på nätradion Funk365 som jag skrev om igår. Ett riktigt glädjepiller som får en på bra humör nu när det är så mörkt och grått ute.

Tjillevippen

notbugs

B.B & Q Band – Mistakes

Ännu en mästerlig produktion signerad Jacques Fred Petrus och Mauro Malavasi. Tittar man på listan över vilka som varit med och sjungit på albumet där denna är med så är det en lista som heter duga. Bakgrundsvokalister var nämligen bl.a Luther Vandross, Fonzi Thornton och Diva Gray. Så herr Petrus hade förmåga att samla de allra bästa förmågorna på sina produktioner vilket nog är en anledning till att slutresultatet blev så uttans bra.

Tjillevippen

notbugs

Taxi – Let The Sunshine In

Svensk disco av bästa märke är detta i mina öron. Därtill den bästa cover av låten Let The Sunshine enligt min åsikt. Jag hade förmånen att få se det här gänget live nån gång på senhösten/vintern 1980 tror jag det var eller möjligtvis början på 1981. Platsen var i alla fall Mayday Club i Västervik och jag minns inte så mycket från själva konserten mer än att de var riktigt bra, men man kunde ju bara en av låtarna de släppt på skiva och det var den här.

Däremot så uppstod en pinsamhet efter konserten och det var när DJ’n skulle börja spela igen. Han hade nämligen inte fått spela den här låten innan de uppträdde för att inte förstöra intresset innan konserten. Men efter konserten var det helt ok och då släppte han loss tolvan med Taxi framförandes Let The Sunshine In i Cerwin Vega-systemet med sina dubbla jordbävningshorn.

Snacka om att konsertljudet vi precis hört innan bleknade rätt så rejält vid jämförelse. Även om de hade ett helt ok PA som kunde leverera bra tryck och volym så var det en västanfläkt i jämförelse med discoanläggningen på Mayday. Så man kan säga att det blev lite pinsamt eftersom gruppen var kvar och fick höra kvällens insats devalveras av en vinylskiva och då till på köpet en vinylskiva med dem själva.

Men man kan ju trösta dem med att det var en uttans bra vinylskiva som de spelat in. Den platsar definitivt på topp tio-listan av de bästa svenska discolåtarna av klassiskt snitt. En annan låt som jag spontant kan komma på som oxå platsar där är Sad Motion och deras låt Den Där Festen. Tyvärr så finns inte den på YouTube annars hade den varit given på bloggen helt klart. Men man kan inte få allt och man kan ju alltid hoppas på att den dyker upp så småningom i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Raja Nee – Turn It Up

Ännu en låt jag plockat från den mängd höjdarlåtar som spelas på webbradion Funk365. Det hela är producerat av Jimmy Jam & Terry Lewis, men tyvärr så verkade inte det hjälpa Raja Nees karriär nämnvärt då hon bara släppt ett album där den här låten ingår bland annat. Sen bidde det inget mer, varför har jag inte en aning om, men det kan ju bero på att konkurrensen på marknaden vad gäller kvinnliga hip-hop och R&B-artister var tämligen brutal i mitten på 90-talet.

Annars så andas den här låten väldigt mycket samma känsla som Naughty By Natures Hip Hop Hooray som kom ett par år tidigare. Medan Naughty By Nature nöjde sig med att sampla lite trummor till sin låt så samplade herrarna Jam & Lewis desto friskare till den här skapelsen.

Isley Brothers – Make Me Say It Again Girl

Ja, eftersom det var bröderna Isley som det samplades ifrån så står även bröderna Isley med som låtskrivare på Raja Nees Turn It Up. Så de bör ju ha fått in en och annan cent i royalty utan att behöva göra speciellt mycket mer än att låta recycla en av sina gamla låtar från 1975.

Själv så föredrar jag då Raja Nees låt som ger mig så mycket av den där 90-talskänslan som man trodde man hade glömt bort. Men jag inser att jag mer och mer börjar intressera mig för det decennium då mycket musik flög förbi utan att jag registrerade vad det var för nåt utan bara diggade för stunden. Har ju t.ex återupptäckt tjejtrion SWV som spelades friskt på radio och klubbar i Sthlm under de åren jag bodde där.

Tjillevippen

notbugs

Tavares – Only One I Need To Love

Finns en grymt bra nätradiokanal som heter Funk365 där jag hörde den här låten igår. Kan inte påminna mig om att jag hört den låten innan, men det finns väldigt mycket bra man missat genom åren, även när det gäller sådana storheter som Tavares. Kan i alla fall trösta mig med att jag sett dem live en gång i London.

Men jag kan rekommendera ett besök på Funk365, själv använder jag Winamp när jag lyssnar på den. Så då går man in på hemsidan och klickar fram webradion så får man välja att öppna eller spara en playlista som startar själva streamingen. Jag har gjort så att jag sparat playlistan i min musikmapp, sen kan jag enkelt komma åt att lyssna bara genom att dra igång playlistan så hoppar det hela igång per automatik.

Lyssnar just nu på en grymt bra låt där som jag aldrig hört tidigare och som jag absolut måste dela med mig av på direkten.

Veneice – This Good Good Feeling

Helt klart en perfekt radiokanal om man vill ha bra musik som står och puttrar i bakgrunden och är less på sin egen musiksamling. Alltid dyker det upp nåt nytt och ska jag vara ärlig så är det faktiskt väldigt mycket “nytt”, dvs sånt som jag aldrig hört förut men som är från det goda 80-talet för det verkar som de är mest inriktade på disco, funk & soul osv. från 80-talet och framåt.

Eftersom det är en fransk kanal och mina franskakunskaper är extremt dåliga så har jag tyvärr inte så mycket glädje av deras hemsida. Men jag gläds i alla fall åt att det finns såna fyrbåkar som sprider den musiken som jag tror hela mänskligheten skulle må bra av att lyssna på.

Tjillevippen

notbugs

Komiko – Feel Alright

Blir alltid lika glad när jag ser den blå skivetiketten med SAM skrivet i rött högst upp. Det var en av de etiketter som oftast hade godis att komma med när det gällde skivsläpp på 80-talet. Komiko är en underbar hybrid av disco och funk som var ganska vanlig i början på 80-talet.

Hade den här favoriten snurrandes i min freestylebandare en hel sommar i början på 80-talet när jag sommarjobbade på Lysingsbadets Campingplats i Västervik. Har skrivit om det tidigare och då nämnt andra låtar som snurrade på den favoritkassetten. Det är en sån där kassett som jag borde leta upp och rippa bara för att kunna ladda min MP3-spelare med den och uppleva känslan igen.

Tjillevippen

notbugs

George Kranz – Din Daa Daa

Underbart simpel och så är det en sån låt som sätter sig väldigt lätt på hjärnan. Har kommit en hel del såna skapelser genom åren och där finns ännu en lista man borde börja snickra på. Får hitta på nåt smart sätt så ni bloggbesökare enkelt kan fylla på allehanda listor. Finns säkert nåt smart onlineverktyg där man kan göra såna saker. Fast risken är ju att det bara blir jag och Dick som fyller i de listorna eftersom övriga besökare är tämligen tystlåtna av sig.

Men innan jag letar reda på ett sånt verktyg så är jag mer ute efter en smart tjänst med onlineomröstningar där man kan inbädda enklare omröstningar direkt på bloggen och samtidigt få resultatet uppdaterat. Får kollar runt å se om jag hittar nåt, tror i alla fall idén är ganska bra för då kanske de läsare som varken vill eller orkar kommentera kanske kan tänka sig att delta i allehanda omröstningar om det görs på ett enkelt och smidigt sätt.

Dock skulle jag bli mer än glad om fler av mina besökare kunde ge sig in och kommentera mina inlägg. Ser ju att det är många återvändande besökare som uppenbarligen följer bloggen och därmed finner innehållet intressant. Jag är övertygad om att ni har något att bidra med och det skulle sporra mig ännu mer till att hitta på intressanta och läsvärda inlägg.

Tjillevippen

notbugs

Sitter här i min ensamhet och hamnade på en riktig nostalgitrip då jag började lyssna på min lilla nostalgihög på spotify. Det är kul och intressant hur vissa låtar satt sig och varför. Man har ju ett gäng som man associerar eller får ett visst läge av.

En av mina är en riktigt bra låt (för de behöver faktiskt inte ens vara bra), Civil war med Guns n´roses. Den är grym! Jag var ett Guns´n fan. Hade en pärm hemma där jag samlade allt möjligt med dem. Nördigt! var också på Use your illusion konserten på Stadion i Sthlm. Rätt ballt! Det måste ha varit 1992… känns som evigheter sen!
Här är ett klipp från samma turné… tror jag…

Men ibland kan man inte bestämma sig för om det är låten i sig som är så bra eller om det är minnen i sig…

Igår drabbades jag av nostalgi och bestämde mig för att se om matrixfilmerna. Jag har inte sett dem sedan det begav sig så jag var lite spänd på hur mötet mellan minnet och verkligheten skulle bli. Ettan mindes jag som fantastisk, tvåan som rätt underhållande och trean som plågsam. Resultatet var blandat. Ettan var fortfarande en riktigt bra film tyckte jag. Gripande och bra och sådär kittlande. Visst effekterna var lite gamla men allt var fortfarande snyggt. Tvåan och trean var inte alls dåliga. Dock knappast bra heller. Det var teknik och action och mer av allt, utan att leverera något ordentligt. De vann dock på att ses i sträck med ettan så att man kom ihåg alla detaljer. Deras effekter hade dock åldrats rätt otäckt. Idag presterar flera av våra tv-spelskonsoler bättre grafik än datoranimeringarna i Matrix Reloaded och Revolutions (nästan i alla fall), men sådant får man ha överseende med. Tekniken går ju framåt.

Centerfold – Admit It

Vojne vad det stänker 80-tal om den här skapelsen. Samtidigt så är den underbart tung så man bara vill öka volymen tills kåken börjar ramla i bitar. Ja, så mycket mer hade jag inte att tillägga utan det blir ett kort inlägg av det hela.

Tjillevippen

notbugs

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs