“Nuet – det är den tid som hörs, när den dånande tränger in i våra sinnens passager för att därifrån falla ner i det underkroppsliga, rikt förgrenade kanalsystem, som är våra grödors bevattning.”

Ur Juloratoriet, 1983

Sedan i somras verkar allt jag läser handla om att vara i nuet. Och det återkommer hela tiden i diskussioner och i mina tankar. Inom yogan. Och i böcker jag läst av Eckhart Tolle, Baron Katie och andra. Och idag hittade jag det här citatet av Buddha. Precis. På samma tema.

“The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future, or anticipate troubles, but to live in the present moment wisely and earnestly.”

Är det Universum som försöker säga mig något?

…är titeln på en provokativ film om hur tillvaron i själva verket är beskaffad. Jag har åtskilliga gånger stött på dess namn under mina strövtåg på nätet. Till sist blev min nyfikenhet så stor att jag försökte ta reda på vad det egentligen handlar om. Verkar klart intressant, tycker jag. Hoppas att även du delar den uppfattningen..!

Intressant…?
Läs även andra nyfikna (?) bloggares åsikter om Livet, Kvantfysik, Självet, Hjärnan, Vetenskap, Dokumentär, Video, YouTube, “What the bleep…”, Verkligheten, Existensen, Tiden

Tydligen ett poppis klipp just nu. Filmaren verkar ha svårt att hålla sig för skratt..! 
Läs även andra dansanta (?) bloggares åsikter om Dans, Baby, Beyonce, Imitation, Hemvideo, YouTube

Det er egentlig kun tre skritt, som lar deg leve i her og nå:

Lev ikke i fortiden

Vi kjenner alle til det. Vi tenker på ting som har skjedd som vi ennå ikke har fullført. Igjen og igjen vender tankene våre tilbake til fortiden, og vi tenker tanker som f.eks. “Hvis jeg bare kunne … hadde bare…”. Populært er det også å føle seg skyldig for noe som vi ikke kan endre på. Men det er som det er: Fortiden er borte for alltid, og vi kan ikke endre noe på det.

Når det gjelder fortiden kan du kun gjøre følgende ”her og nå”:

• Du kan lære av fortiden.
• Du kan tilgi deg selv og andre.
• Du kan slutte fred med spøkelser fra fortiden
• Du kan føle deg rike og  vellykkete i dag for det du har opplevd, lært og gjort i fortiden.  

Sørg ikke lenger over ting som du ikke kan endre mer. Disse energiene er bortkastet. Fjern deg fra det som har skjedd og ta alt det positive du har lært og opplevd med deg inn i hverdagen, her og nå. Nå og da kan du se tilbake i takknemlighet  og glede, men ikke for å forbli i fortiden. Ikke gårsdagen, men dagen i dag trenger deg!

Lev ikke i fremtiden

Den som retter sitt mentale fokus for mye i fremtiden, lever ikke i nuet. Mange mennesker som ser for mye inn i fremtiden, bekymrer seg enten for mye og tenker : ”Hva hvis det og det hender?” eller forskyver livet og lykken inn i fremtiden: ”Når jeg   bare har nok penger, da er jeg fornøyd. Når bare barna har forlatt hjemmet, så jeg gjør det jeg vil.” Begge atferdene holder deg vekk fra å nyte livet her og nå. Ingen kan vite hva morgendagen vil bringe og folk som prøver ”å spare” på sine liv “, kan i morgen være utsatt for noe som gjør slutt på alt.

Naturligvis er det vikig fra tid til annen å se inn i fremtiden for å bestemme vårt bestemmelsessted. Å fastlegge personlige mål er et viktig skritt mot en mer bevisst og verdifullt liv. Men så snart som du er klar over hva du vil, bør du vende tilbake fra fremtiden til livet i dag. For det er kun i nåværende øyeblikk  du kan gjøre noe for å nå dine mål.

Lev i nuet

Lev altså ikke i fremtiden og lev heller ikke i fortiden. Lev i dag. Lev i her og nå. Nyt livet i seg selv. Nyt det med alle dine sanser her og nå.

Lev slik at livet i morgen kan være slutt, uten at du angrer på at du ikke har gjort nok. Oppfyll drømmene dine og gjør ferdig det som er ugjort. Lev slik at du slutter fred med spøkelser fra fortiden. Ta enhver erfaring med deg. Nyt det som er her nå. Dra nytte av alle muligheter som livet gir.

Bli en ekspert på å nyte livete. Prøv på i alt det du gjør å se det positive. Nyt for å nyte.  Få mer ut av livet. Hvert minutt. Hvert sekund. Gi ikke bort noe. Fordi i morgen kan det være over.

Interessante bøker til temaet 

Thich Nhat Hahn – Øyeblikkets under
Eckhardt Tolle – Det er nå du lever
Eckhardt Tolle – Lev her og nå
Mihaly Csikszentmihaly – Flow
Mihaly Csikszentmihaly – Find Flow

Del på bloggen

Exakt nu.

För två månader sedan så ringde de från jobbet. Jag visste redan då att det var nu eller aldrig. Jag förstod någonstans att det liksom var kört, jag hade gått för långt.

Att lura mig själv är jag ju jävligt bra på. När det handlade om alkoholen så var jag bäst. För jag kunde prata om allt annat i mitt liv. När det kom till alkoholen så ljög jag för mig själv. Genom åren allt sämre.

Men jag ville ha min enda vän kvar. Den som alltid fanns där. Som aldrig bråkade och som gjorde mig lugn.

Det var ju så jag såg på alkoholen länge. Som en vän. Jag varken ville eller se att det var en vän som stängde ute alla andra. Som krävde offer. Som gjorde att människor fjärmade sig ifrån mig och som gjorde min familj illa.

För två månader sedan så gick min inre bila ner. Äntligen kanske många säger. Att han inget fattade tidigare. Märkligt.

Personalhandläggaren gjorde det enda rätta med mig. Hon var stenhård och idag tackar jag högre makter för att jag kapitulerade helt. Jag klädde av mig naken och det var fanimej det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Nej, det har inte varit lätt dessa två månader. Det har varit dagar då flyktkänslorna varit jävligt starka. Fick en fråga av en vän att om jag inte drack antabus och blåste tre dagar i veckan skulle jag då ha tagit mig en fylla någongång?

Det är ju bara spekulationer och kanske hade jag gjort det, jag vet inte. Men det visar ju ändå på att jag gjorde rätt som kapitulerade helt och tog hjälp av de som kan detta. Att jag följer en behandlingsplan som kommer att hålla på i flera år. För att våga ta hjälp är A och O i detta. Att säga att det går inte längre, hjälp mig!

Jag tvekade om jag skulle skriva om detta på min blogg. Men idag känner jag att det var det enda rätta. Att berätta och inte gömma mig.

Två månader är ju ingenting. Jag vet. Men det känns bra. Att ha kommit hit. Fördelarna är ju överväldigande. Jag känner mer, jag vill mer och jag känner mig kreativ, även om det kanske inte märks så mycket på bloggen (;-)

För varje dag, vecka och månad som går så känner jag att livsglädjen växer. Tankarna på att “var det inte mer?” och att vänta på någonting tunnas ut. Jag lär mig faktiskt att livet inte är att titta bakåt eller framåt (inte för mycket i alla fall) utan att livet är NU. Just nu. Det jag gör och känner NU. Inte sedan, inte igår. Den känslan är cool när den tar tag i mig.

Sen börjar jag också förstå att den där lilla killen i mig också har ett existensberättigande. På ett schysst vis. Det hjälpte min andra så kallade vän Al Koholen mig med att inte tycka. Ibland tillsammans med den fruktade Herr Ågren, han som verkligen avskydde mig.

När dom är borta så ser jag livet igen. Det må låta något det, men så är det. För jag duger som jag är, utan kemisk hjälp. Det är just detta min fortsatta resa handlar om. Självrespekt, självkänsla och självförtroende på rätt sätt, inte på det sättet där jag inte var mig själv genom ruset och det för mig otroligt destruktiva.

Jag sätter mig på bussen efter jobbet och åker hem. Hämtar min son vid skolan. Träffar mina tjejer. Får höra om deras dag. En gång till. När jag kramar dem och även får göra det en gång till så är jag lycklig. En kväll till med middag och mys. Jag är så förbannat tacksam över detta. Att jag får uppleva det ytterligare en dag, en gång till. Jag älskar mina barn så otroligt mycket.

Jag lever i nuet. Vet att detta är en gåva. Som en dag går över i någonting annat. Då är jag redo, även då, och vet att livet är föränderligt och att ingenting står stilla. Men nu njuter jag av varje dag jag får tillsammans med mina barn just på det här sättet.

Min tacksamhet vet heller inga gränser för er som fick mig att vakna till. Ni vet vilka ni är. Ni bor numera i mitt hjärta tillsammans med mina barn. Det är er jag tänker på när det är jobbigt.

Meditation kan aktivera epifysen-ditt tredje öga!

Om du  någonsin har undrat över vad det där omtalade tredje ögat egentligen är, så får du svaret här!

Läs även andra Treögda (?) bloggares åsikter om Tredje ögat, Chakra, Ajna, Meditation, Personlig utveckling, Spiriualitet

Det blev inte ett slut, det blev en början. Hon tittar inte på honom som hon tittar på mig. Hon kom hem till mig igår, hem till mig för att säga att hon och hennes kille hade bråkat hela helgen. Hem till mig för att jag får henne att må bra. Hem till mig för att bara vara och slippa tänka.

Vi lånade noter på artisten, vår sång. Brahms trio.

Vi satt och var så där romantiska på en parkbänk i slottskogen. Och vi pratade, om allt och om oss. Och bara fanns till.

Vad är det som händer?

Vi åt middag hemma hos mig. Fastnade i varandras ögon, långa stunder, många stunder. Försökte reda ut hur detta kunde hända. Enades om att vi var galna som ens hade tänkt tanken från början. Galna.

Framtiden som jag längtat efter hela mitt liv, den har nog redan börjat… Det måste vara så för jag har aldrig mått så bra.

Nu ska vi dejta lite. Lära känna varandra. Ta det långsamt.

“och alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel” sjunger Winnerbäck. Jag tror att jag kan sluta drömma nu..

…gör den pratglade grundaren av Centerpointe och Holosync-tekniken- Bill Harris.

Bill Harris ses av många som en kommersiell och hal typ, men ingen kan förneka att han har talets gåva.

Eckhart Tolle doktorerade i litteratur vid Cambridge på 70-talet. Nu vill han hjälpa sina medmänniskor att se bortom det intellektuella tänkandet och istället leva i nuet.

Det är kanske inte alltid så lätt att förstå vad den nutida gurun Eckhart Tolle menar när han talar om Nuets makt…?

Nu har dock flera transformationsinriktade mästare inom NewAge-sfären fixat en kurs som gör det lättare för dig att förstå den sanna innebörden i Nuets transformerande kraft.
Du får stifta bekantskap med  följande:

• Andra sätt att beskriva Nuets kraft:

• Det relativa sinnet (Egot), det transcendenta sinnet (Nuet) och hur man kan leva i en värld som innehåller bägge dessa…

• Hur  Egot kan bli din tjänare istället för din herre…

• Källan till livets lidande…

• Den sanna källan till inre frid...

Bill Harris, grundaren av Centerpointe och uppfinnaren av Holosync, den digitala meditationens väg, erbjuder dig en gratis kurs för att kunna uppleva Nuet! Vad har du att förlora... förutom en livslögn ?

Läs även andra transformerande (?) bloggares åsikter om Transformation, Nuet, Personlig utveckling, NewAge, Bill Harris, Eckhart Tolle, Nutidsgurus, Egot, Sinnet, Holosync

Av allt som verkligen finns är det bara en liten, liten del vi kan uppleva och se. Vi väljer själva vad. Varför inte välja att se och uppleva det som verkligen finns? När det finns i överflöd av det. Sanningen är större än människan någonsin ens kan föreställa sig. Varför föreställa sig något annat som inte finns, förutom i våra egna huvuden som bara leder till ensamhet och konflikt med omvärlden. När vi har i överflöd av verklighet att uppleva! Använd gärna fantasin, den är ett fantastiskt verktyg för att kunna uppleva ännu mer av sanningen. Men lev i verkligheten. Den överträffar allt och ger oss den största upplevelsen vi är förmögna att känna. När vi väljer att uppleva och se sanningen får alla våra sinnen komma till uttryck, livet leker, allting och alla samspelar. På ett sätt vi knappt kan förstå, men vi kan uppleva det… Vi kallar det magi och mirakel. När det egentligen bara är sanningens ansikte vi möter.

I går ringede vores advokat efter 3/4 års tavshed for at sige at nu var der bevilget retshjælpsdækning til syn og skøn af det gamle hus, og så ville han iøvrigt gerne komme på besøg…

Fedt, og hvad gjorde jeg, begyndte at græde ! Og hvorfor nu det ?

Lidt forhistorie, jeg har det meste af august gået oppe i det gamle hus og pakket ting ned og om. Hårdt og tungt arbejde sådan at gå i noget, der er forbi sidste salgsdag. Men samtidig med at jeg pakker, ordner og pakker jeg også nogen tunge fortidsting indeni mig selv, så en art gratis terapi, om man vil.

Har i den forbindelse fremprovokeret gamle smerter i min venstre arm, så den pt ikke rigtig er funktionsdygtig, og da så advokaten ringede i går udløste det lige hele kategorien af skemaer omkring tryghed og forladthed. Blev forladt 8 gange i mine drømme i nat…

Har siddet stille her til morgen med en kop kaffe og blot været i de myriader af ting, der dukker op, den ene mere tung end den anden, forstemmende følelser, som lammer åndedrættet halvvejs nede, ukontrolleret sult, lyst til at pille fingre og drikke vin, at dulme, men nu sidder jeg her og blot prøver på at lægge mærke til hvad der kommer forbi.

Så nu skal der pakkes, skal i dag tage billeder af al min keramik og have det pakket, og så skal det ellers gå slag i slag over weekenden, så vi kan få det overstået, og måske er der også et lille glimt af frihed i alt dette. Der er meget, der skal smides ud. Hvis vi ikke har haft brug for det de sidste 4 år, hvad er så sandsynligheden for at vi får det senere ? Og det handler heller ikke så meget om ting, men mere om følelsen af at fundamentet igen hives væk under mig.

Frontalangreb indeed ! Men nu har der selvfølgelig også været fred lidt

Hittade den här videon på denna sida:

En av otaliga sajter som vill höja vårt medvetande inför 2012

Läs även andra medvetandehöjande (?) bloggares åsikter om 2012, Fox News TV, Profetior, unexplainable.net, Hjärnvågsfrekvenser

…som använder sig av Nya Tidens teknologi för att nå det eftertraktade NU-stadiet. Här har vi en video från Marcus Knudsen- en snubbe som använde sig av Gyllene Snittets principer för att nå sitt mål.

Marcus konkurrerar med Bill Harris och Holosync

Marcus konverterade matten bakom Gyllene snittet till ljud

Faktum är att jag själv funderat över om inte detta vore möjligt, men till skillnad från mig, som saknade de nödvändiga kunskaperna och know-how:et, lät Marcus inte detta stanna på idéstadiet, utan realiserade sitt Bliss Coded sound!
Dessvärre tycks det inte som om han har något gratisspår av sin uppfinning, som man skulle kunna testa utan att behöva betala för det, vilket jag tycker är en smula märkligt. Om produkten är så bra som han påstår, skulle man ju kasta sig över beställningsformulären direkt efter första genomlyssningen, eller hur…?
Emellertid har han en pengarna-tillbaka-garanti, så kanske de tveksamma ändå kan förmå sig att chansa lite?

Läs även andra sälla (?) bloggares åsikter om Bliss Coded sound, Gyllene snittet, Hjärnvågsmusik, Uppfinningar, Nuet, Personlig utveckling, Hjälpmedel, Sällhet, Lycka, Varande

Lyssna på texten genom att klicka här.

Personalen på äldreboendet dit min farmor nyligen flyttat får mer än lovord. Brevet jag fick härom dagen bubblade av intryck och nya erfarenheter. Alltifrån hur alla förväntningar på underhållning tillfredsställs under måltiderna, då en med bullrig stämma hela tiden ropar ”Hallå”, och en annan minst lika högljutt svär och ska gå hem till korna, någon annan lägger all mat i kaffekoppen medan hon bredvid sysselsätter sig med att sopa smulor och svepa in besticken i servetten så att hon inte hinner äta.

Ja, vi blir väl alla så en gång, men det handlar också om nya sidor hos sig själv som farmor nyktert lägger märke till under tiden de utspelar sig, som en längtan att gå tillbaka till barndomen eller om man kallar det sluta cirkeln och börjar om igen. Det är i och för sig till glädje för andra eftersom hon förra veckan efter en måltid fick en sådan lust att stämma upp i en gammal barnvisa, där hon satt bredvid sina bordskamrater – två systrar som aldrig säger någonting. Farmor började sjunga och såg till sin förvåning hur en av systrarna tyst sjöng med i alla verserna med ett leende på läpparna.

”Här får man leva på minnen”, sa en flicka ur personalen.

”Men”, sa farmor, ”jag kommer ju inte ihåg någonting. Hur ska jag då kunna leva på minnen?”

Minnen är en knepig men ljuvlig förmåga vi har. Igår när jag var ute i skogen och plockade blåbär till en mäktig myggsymfoni som gjorde att man inte kunde sitta alltför länge på samma ställe utan att bli helt tappad på blod, kom ett sådant där ljuvligt minne upp som om man dragit ut en låda i den stora minnesbyrån. Farmor brukade alltid plocka en kvist med blåbär till oss barnbarn så att vi kunde gå omkring medan de vuxna flitade på med sina bunkar. Alldeles varm gick jag omkring med det där minnet resten av dagen och vid ridturen med grannen senare på kvällen pratade vi blåbärs- och lingonminnen från svunna tider. Det var sött och ljuvligt som smultron på ett grässtrå!

Ridturen vi tog var en sådan där härlig idyllisk en: trevliga samtal, härliga galopper, stilla och lagom varmt-svalt sommarkvällsväder. Myggen gjorde oss visserligen sällskap då och då, men då travade vi raskt på en stund för att lämna dem bakom oss. En sådan ridtur fyller mig alltid med en sådan frihet och livsglädje, så det jag sa någon gång mot slutet kom alldeles från hjärtat:
”Tänk om man kunde stoppa ner den här turen i en liten ask och plocka fram i november när det är regnigt, lerigt och blåsigt”, sa jag. ”Tänk om…”

Varje människa är ju på ett sätt summan avsitt liv, oavsett hur långt eller kort det har varit. Vi minns, vi glömmer, vi förskönar eller kanske minns det värre än det var. Sanningen för något som varit är lika objektivt omöjligt som för nuet, även om väl alla någon gång med eftertryck hävt ur sig: Det var bättre förr!
I det där vanliga uttrycket tror jag det ligger ett koncentrat av all den smärta som i alla fall jag ibland upplever kring det simpla faktum att tiden faktiskt går. Förtvivlat försöker jag då etsa fast varje ögonblick så att det i alla fall inom mig ska leva i alla sin sötma i evighet. Det jag alltid kommer fram till då, är att jag hela tiden ligger ett ögonblick efter och alltså inte njuter av det vi kallar nu. Förlorad kämpar jag för att uppleva det som händer och inser att jag måste släppa för att kunna ta in. Hur många semesterresor är inte gjorda då någon tagit bilder för att dokumentera resan för minnenas skull och därmed missat hela upplevelsen?

Det är något med minnen, tid, då och nu som gör ont. Det är en tröghet att låta varje ögonblick sväva in fritt och lika fritt släppa taget om det då det vill vidare för att lämna plats för nästa. Men farmors beskrivning av vad som sker när årsringarna lagrar på sig, är ju att vi mer eller mindre tvingas tillbaka till nuet av det faktum att minnena försvinner, likaväl som framtiden är på nedräkning och maskinen kroppen börjar göra sig påmind om att den inte kommer att fungera i evighet.

”Mina tankar blir allt mindre”, säger farmor. ”Börjar svindlande närma mig evigheten och livet efter detta, men självupptagen kretsar allt istället kring kroppens alla obegripliga plågor och besvär – mina och andras.”
Så om vi inte klarade det innan, så tvingar oss livet att träda in i nuet innan vi går till evigheten. En vacker tanke! Visst är hon underbar, min farmor!

Klicka här om du vill lyssna på texten på Wellnessguide.se och samtidigt läsa senaste nytt inom wellness.

Har du också varit med om att tankarna liksom griper tag i en och tar en iväg på en resa? Kanske går man över och över något som redan har hänt, eller oroar sig för något i framtiden. Man glömmer ju väldigt lätt att precis här och nu – i nuet - så har man inga problem. Där du sitter vid din dator och läser det här så finns det inga problem. Undantaget om du lider av någon form av värk som konstant gör sig påmind.

Nuet är en plats för att hämta kraft och slappna av. Men i dag med all information som kommer forsande emot oss, hur ska man finna styrkan, och disciplinen, att vara i kontakt med nuet och klara av att stänga av allt brus? Jag tycker själv att det är svårt, men jag tänker att det är med som så mycket annat; att vara medveten om att det är i nuet man lever sitt liv och att sedan göra sitt bästa att minnas det och öva, öva, öva. Och vara snäll mot sig själv när man gör det.

För det känns ju ovant och faktiskt lite läskigt ibland, kan jag tycka. Det här med att vara i kontakt med sig själv på ett sådant fundamentalt plan. Och allt runt om en vill ju att man vara överallt än just precis här och nu, och – God forbid! – njuta. Nepp, vi ska vara rädda, fixa, göra om oss. Vi duger ju inte som vi är, eller så. Nej, media och företagen vet att en rädd person som vill passa in kommer att spendera mycket mer pengar än någon som är tillfreds med den kropp som är hennes/hans och är här och nu. Som har kontrollen.

Redan innan jag började tänka mer på det här med nuet och jag befann mig i situationer där jag verkligen ville vara närvarande och njuta (häftiga upplevelser på resor etc) så nöp jag mig lätt i armen och tog ett djupt andetag, blundade och sa “NuNuNu“. Det var – och är fortfarande – mitt eget sätt att liksom kalla på min uppmärksamhet från djupet. Det är så min mini-ritual ser ut idag.

Det är det är lilla ordet Nu som är så intressant, och vi kommer titta närmare på det under resan.

SS

- We are not here for long – we are here for fun!

Ska man vara noga borde jag jobba, men just nu tar jag det lugnt, petar i bloggen och äter middag på kontoret. Tanken är att jag ska uppdatera här oftare. Jag tror inte det är så många som läser, men jag tycker om att skriva och vill gärna minnas allt jag gör. Må så vara att jag har lätt för att somna med datorn i knät, men försöka duger. Allt som krävs är ju att man vill.

Middagen idag blev grillad fläskfilé och keso. Ja hör och häpna, jag är inte längre vegetarian. Moraldebatten orkar jag inte ta just nu, men jag vill poängtera att det inte är ett permanent tillstånd detta. I mina ögon är det fortfarande orättvist och fel med köttindustrin, tyvärr håller min stackars kropp och mitt arma psyke inte med (ha..ha).

Annars? Jag jobbar på med mitt målarfärgsskrapande, längtar efter semester och hänger på Floras Kulle kvällarna i ända. Håller mig i solen och lallar runt i ett mongostort linne och gröna byxor. Orkar aldrig sminka mig, det är ett under att jag kommer ihåg att duscha och jag sover för lite. Men det är bra. Fint och bra.

Lång är natten för den vakande,
lång är milen för den trötte,
långt är kretsloppet för den oförståndige,
som ej känner sanningen.

ur Dhammapada

När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.

Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.

Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.

Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengarna och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.

Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått.

av Jenny Joseph

Grabben, som igår gav sig själv två veckors utegångsförbud för att hålla sig borta från diverse beroendeframkallande kemikalier lyckades inte helt med sitt projekt. När jag kom tillbaka efter en kort lunch så var han borta. “Han har gått ut” sa min kollega som inte visste om gårdagens löfte. Jag drog mina egna slutsatser av det beskedet.

Den unga gatutjejen, som igår gav mig en liten livskris, skulle träffa mig i eftermiddag för att meddela hur det hade gått på kliniken. Det kom ingen tjej. Vilket betyder att hon valde att inte gå till klinik, något som kanske kan tyckas konstigt men som är logiskt enligt gatulogiken. Nuet är alltid trevligare, eftersom det är det enda man har. Så hon rökte nog på eller kalasade på något annat för att glömma eländet en stund. (Hade jag haft tid skulle jag ha följt henne dit, det är det bästa.)