November är verkligen  en grå, tråkig och fullkomligt oinspirerande månad, att detta sedan förstärks med en opassande seg halsfluss som vägrar att gå över bidrar till att göra mig totalt ofokuserad på allt det som jag borde göra för tillfället. Dock har jag nog börjat inse att det var kroppens sätt att säga ifrån att jag kanske bör ta det lite lugnare framöver, iallafall efter nyår för då är schemat något lugnare än vad det i nuläget är. När man inte har någon ork till något och i princip ätit obefintligt under den senaste veckan så får man aktivera sig bäst man kan; att se på nyhetsmorgon med nyheter var trettionde minut följt av reklam och efter tio med Malou; gårdagens repris av Project Runway och Biggest Looser som jag redan sett följt av hundratals facebook besök. Jag har till och med gjort mitt och röstat på cocoskola i kampen om att låta den få vara kvar i Aladdin asken, jag tror dock att många kommer rösta på det där förbannade körsbäret i likör så att det får vara kvar och istället försvinner väl höstnougaten, nöttryffeln eller ja; ni märker hur tråkigt insatt jag är. Suck.

x

Alla har vi olika morgonrutiner. Emma kliver upp tidigt och brukar gå ut och gå innan hon duschar och sen äter frukost läsandes DN i köket. Jag börjar med att borsta tänderna och sen sitter jag med datorn och kollar runt på diverse bloggar och typ op.se, samtidigt som jag ser på Nyhetsmorgon och efter ett tag äter frukost. Vi kliver upp tidigt och oftast ser vi också till att Tony kliver upp, som annars, likt Joel och Micke sover så länge som möjligt. Idag är Tony dock så pass trött att han somnat om två gånger i vardagsrumssoffan och dessutom utvecklat allergi mot nötter och morgonen.

Med Lillröss i mitt knä fick vi igår se när Kenny Pavey forcerade in 2-1 målet för AIK. Jag blev överlycklig och i mitt lyckorus lyfte jag upp Lillröss bägge armar och jublade med en massa JAAAA så att lillen kunde vara med på ett hörn. Han skrattade åt oss andra, såg lycklig ut och njöt av stunden. AIK!!!

Någonstans innerst inne kände jag att Gnaget skulle klara av och vinna detta derbyt, men när andra halvlek drog igång förbyttes detta till en nervositet utan dess like och det blev inte bättre när pundarna kvitterade. Men när Micke Stahre i den 69:e minuten bytte in Kenny Pavey så var detta ytterligare ett genidrag från Stahres sida. Det tog inte ens två minuter för Pavey att skicka in bollen bakom en vilt sprattlande Poppen i bajens mål. Trots en 2-1 ledning var jag inte helt lugn förrän domaren blåste av matchen och AIK hade vunnit sitt sjätte derby av sex denna säsong. Historiskt! Gnagets 1-0 mål gjordes av Antônio Flávio i den 34: minuten efter en vacker hörna slagen av Bojan Djordjic som Jos Hooiveld nickskarvade bollen som Flávio enkelt bredsidade in i mål.

Här nedan ett par klipp från matchen. Först ut är det vackra tifot från Norra Stå.

Här nedan Kenny Paveys mål och hans galna firande inför klacken på Norra Stå.

Trots en rejäl och underbar kämpainsats av AIK som bäddade för seger fick jag igår höra en riktig skitsak som kan förstöra ordentligt för elitidrotten i Sverige. Det är så att regeringen den 4:e november kommer rösta om en proposition som kommer göra att skatten för en sign-on bonus kommer höjas med 31% från dagens 15%. Detta innebär att om denna proposition röstas igenom kommer skatten för en sign-on bonus att ligga på hutlösa 46%. Vad detta kommer att innebära för elitidrotten i Sverige och Allsvenskan kan man se i klippet som jag länkar till nedanför veckans första pajas. Går denna proposition igenom kommer regeringen och statsministern att förlora min röst i nästa val. Då blir jag Pirat.

Veckans första pajas: Sveriges regering kan höja skatten för en sign-on bonus till 46%.

Veckan andra pajas står Arne Hegerfors för där han i TV4:as Nyhetsmorgon kläcker ur sig att Kenny Paveys firande efter 2-1 målet när Kenny rusar mot Norra, hoppar upp på stängslet och firar med supportrarna är uppvigling. Nog för att denna Arne varit snurrig i huvudet tidigare tar detta priset. Dags att pensionera dig Arne Anka!!! Här nedan kommer länken till det klippet. Håll i hatten!

Veckans andra pajas: Arne Hegerfors gör bort sig totalt i Nyhetsmorgon på TV4.

Drömmen om guld går vidare nu på onsdag när AIK tar emot Örebro SK på ett Råsunda som kommer att höras ordentligt när Norra Stå sätter igång och sjunger. Här är det bara seger och tre poäng som gäller för Gnaget. Förhoppningsvis torskar IFK sillstryp mot Halmstad i morgon tisdag, men chansen att det ska inträffa är minimal.

På söndag blir det en fotbollsfest utan dess like när vi Gnagare kommer invadera baksidan där en massiv polisstyrka kommer vänta in oss svartgula krigare. Zeke och jag kommer att ha skoj. HATA GÖTEBORG!!!

There’s only one Kenny Pavey!

Detta var allt för idag.

Cheers!

Eftersom jag har tusen saker att göra denna morgon och huvudet snurrar och det pirrar i själen så satte jag mig ner framför Nyhetsmorgon med mitt kaffe för att få något annat att tänka på en sekund, och då dök denna fantastiska kvinna upp och sjöng sin vackra “Words of Gold” från debutskivan “In hindsight”. Flytt från kriget i forna Jugoslavien, sedan dess doktorerat i psykologi och skrivit såhär vacker text och musik! Inspirerande kvinna!

Först var han med i Efter tio, nu har han fått äran att intervjuas i Nyhetsmorgon också.

Vill du höra honom berätta om Körslaget och sin nya platta som går i 50-talsstil, klicka här.

Vill du höra honom och Topaz sound framföra den nya låten “Rinkeby dance” klicka här.

Dåligt av TV4 play bara att sätta rubriken “från värsting till folkkär”. När var Rodde en värsting? Han var bara hiphoppare.

För att som vanligt läsa tidigare inlägg om Rigo, klicka här.

KM

Ni som läser min blogg vet nog vad jag tycker om TV4, men ibland och ytterst sällan är den kanalen bra. Det kan till exempel vara nyhetsmorgon. Då och då när jag tittar på nyhetsmorgon dyker det upp band som spelar bra musik och den 15 september var det ett bra band från Ånge som lirade. Detta band kör skön, tung och grym metal som jag gillar. Bandet heter Corroded och består av fem hårt rockande grabbar. Här nedanför kör vi hårt med ett uppträdande från just nyhetsmorgon och låten 6 ft Of Anger och efter den videon till deras låt Time And Again.

Annars idag har jag bara två saker att säga. SvFF:s disciplinnämnd är ett stort skämt samt att Plankan och dess personal är guld. Vi ses snart igen.

Det var allt för idag. I morgon är det äntligen fredag och då kommer veckan sista pålägg från mig.

Kippis!

Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att slå på min tv för att titta på nyheterna. Först tittar jag på Gomorron Sveriges nyheter, sporten, regionala nyheter och väder. När detta är slut byter jag till TV4 för att titta på deras nyheter, de lokala nyheterna och deras väderprognoser (som typ aldrig stämmer). Efter jag gjort detta kilar jag upp och fixar frukost. Det blir kaffe, ostmackor, apelsinjuice och en skål med flingor och mjölk. En perfekt start på dagen.

I måndags när jag tittade på fyrans nyhetsmorgon satt Fredrik Strage och recenserade skivor. Jag fastnade för en grupp och låt som han spelade upp. Detta band kommer från New York och kör gammal hederlig disco och klär sig från den eran då disco var riktigt hippt. Bandet heter The Phenomenal Handclap Band och här nedanför kommer videon till deras sköna låt “You’ll Disappear”.

Annars har jag idag varit nere på Pomona Balance och varit med på en aktivitet som man som arbetssökande ska vara med på en gång/vecka. Idag handlade det om Hur är Skövde kommun som arbetsgivare? och det var enhetschefen på vakansförmedlingen i kommunen som berättade hur det är att jobba som personlig assistent och inom handikappavdelningen samt inom olika äldreboenden i kommunen. Det var intressant, men det är inget arbete som är intressant för mig. Efter detta var slut gick jag upp till min coach och bokade mötestid med henne på fredag. Då vill hon höra om hur det har gått för mig och mina planer som jag håller på med just nu. På vägen hem fotade jag lite, men den vägen jag tog hem har jag gått så många gånger så det enda jag fotade var höstfärger på träden.

Det var allt för mig idag.

Sayonara!

Så var man då redan vaken, 08.30. Jag som brukade sova till typ 10. Jag började min dag med att dricka en kopp te och titta på nyhetsmorgon. Ibland så händer det att dom har någon bra musikartist som spelar live i studion. Nu vet jag inte om dom har det alltid eftersom jag oftast sover vi d denna tiden. I dag var det en ung tjej som heter Florence Rawlings som uppträdde. Jag blev positivt överaskad. Se hennes musikvideo här på min blogg.

I dag är det tydligen höstdagjämning, det innebär att vi går mot mörkare tider nu. Det ser ut som en denna dagen kommer att bli lite mulen så det är nog en sådan dag som man sitter inne och tittar på en och en annan film kanske eller så läser man en en bok. Det blir i alla fall en slappe dag. Vi får se om jag återkommer lite senare.

.

Florence Rawlings – Hard To Get

Kolla in hennes hemsida här.

.

Igår hade jag äntligen tid att sätta mig ner och kolla på Nyhetsmorgons intervju med Liza Marklund.

Marklund tuffar vidare. Ganska oberörd och omärkt, åtminstone på ytan, av det som hände i vintras. Boken med den amerikanske författaren James Pattersson är nu klar. Han skrev grunden utifrån Marklunds tidigare böcker och hon fyllde på.

Hon kunde drista sig att säga att detta samarbete var något som var bra för henne när Gömdaskandalen var som intensivast. Hon tyckte också att det var nyttigt att själv fått känna på mekanismerna som drar igång vid ett så kallat drev.

Man kan inte bli för framgångsrik. Det som byggs upp måste rivas ner någongång ansåg hon.

Hon gjorde som sagt var ett intryck av att skandalen ändå inte berörde henne så mycket. Ingen självkritik så långt ögat nådde och ingenting givetvis om de som kommit i kläm genom hennes och Mia Erikssons (Jachlyn Mayberry idag) väg när deras böcker skapades. Men det var inte att vänta heller.

Monica Antonsson, som skrev motboken Mia – Sanningen om Gömda avslutar i sitt inlägg Liza Marklund i Nyhetsmorgon mer om de som aldrig fått komma till tals, förutom då i hennes bok, det som för mig varit det centrala i allt mitt engagemang i frågan:

Liza Marklund borde emellertid ha råd att visa lite medkänsla för sina offer. Tyvärr hade hon inte det. Hon kanske inte ens vet vad medkänsla är? Liza Marklund ägnar uppenbarligen inte en tanke åt självrannsakan och definitivt inte åt drabbade personer som Elisabeth Hermon, Osama Awad, hans familj, alla hans landsmän i Oxelösund och Nyköping, Michael och familjen Hjortsberg, Lena och alla de andra.
Det är fortfarande på deras bekostnad hon och Piratförlagets övriga ägare (Jan Guillou och Ann-Marie Skarp) skrattar hela vägen till banken.

För det är ju precis så. Marklund är som en teflonpanna. Det rinnar bara av och hon går vidare. Inget fel har hon gjort och ingen ånger någonstans.

När hon i intervjun pratade om att svenskarna tycker det är sexigt med böcker och att läsa, då började jag faktiskt undra hur länge hon suttit i solen därnere i Spanien?

Liza Marklund tuffar vidare. Utan märkbara följder av Gömdaskandalen. Ny bok med Annika Bengtzon kommer om ett år… allt är sig likt. Jag förmodar att vi kommer att få ta del av många nya böcker om hennes fiktiva figur i framtiden.

För mig kommer dock Liza Marklund att för alltid vara förknippat med falskhet. Hennes oförmåga att se sin egen roll i hela tragedin kring Gömda har skapat den bilden hos mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Antonsson, nyhetsmorgon, Mia Eriksson, Jachlyn Mayberry, Mia – sanningen om Gömda, Liza Marklund, James Pattersson, Gömdaskandalen, intressant?

Nu på morgonen så slog jag på tv 4 för att titta på nyhetsmorgon. Sarah Kelly som räknas som en av de bästa kristna sångerskorna skulle vara med i programmet. Jag lyssnade på henne live för ett par år sedan. Hon har en otroligt bra sångröst, påminner lite om Sheryl Crow, Janis Joplin eller Alanis Morrisette. Jag hittade en video från Frizon en kristen festival utanför Kumla där Sarah spelade. För övrigt så kommer jag bara att njuta av denna dag. Jag tar dagen som den kommer, har inget planerat.

.

Sarah Kelly – Still Breathing på Frizon

.

Ha det gott!

Charity International är en politiskt och religiöst obunden välgörenhetsorganisation. Det är den första och enda utilitaristiska organisationen i Världen. Utilitarismen är en moralteori som går ut på att skapa en så LYCKLIG VÄRLD SOM MÖJLIGT!

Exempel på aktiviteter som Charity International har genomfört.

* Världens första Lyckokonferens.

* Fått till stånd en första motion om lycka i riksdagen.

* Kampanj mot biobränslenas negativa effekter.

* Kampanj mot djurindustrin och för en etisk behandling av alla individer.

* Deltagande i Internationell klimataktion.

PENGAKAMPANJEN INLEDD I STOCKHOLM.

Den 27 Juli delades det ut pengar till folk i centrala Stockholm. Bakom aktionen stod Charity International i samarbete med Lyckoaktivist.se. Tanken var att de som fick pengar skulle spendera hälften på sig själva och hälften på någon annan och sedan jämföra vilken av handlingarna som gav upphov till störst lycka. Forskningen visar att folk som skänker till välgörenhet och andra människor är lyckligare än folk som köper till sig själva!

Kampanjen fortsätter i Malmö, Göteborg, Umeå och i Skövde. Med anledning av aktionen kan ni se det hela på tv4 Nyhetsmorgon, där Ordförande i Charity International, Ludvig Lindström och Erik Fernholm, ansvarig för Lyckoaktivist.se, medverkade för ett tag sedan. Tryck på nedanstående länk…

http://www.charity.se/

På ovanstående adress kan ni även läsa Nyheter, media, charity, lyckoforskning, stöd oss och så vidare…

Charity Internationals kontor ligger i Malmö. Ordförande och grundare är Ludvig Lindström.

Epost: info@charity.se

Tel. 0704-417188

Jag önskar de båda organisationerna LYCKA TILL! Jag anser att de uträttar ett fantastiskt arbete!

Ludvig har jag kommit i kontakt med via Facebook. Jag blev mycket faschinerad av tv-inslaget!

Alla personer som bidrar till att göra världen till en vackrare och lyckligare plats att leva på, ser jag upp till!

-Jag ger en stor eloge till dej Ludvig för ditt fantastiska engagemang, likaså till Erik!!!

-Hoppas att många människor börjar engagera sig i samma sak som ni gör!

Ludvig Lindström

Igår, lördag, var det alltså dags för mig och Sten Tolgfors att ha en diskussion om NATO och Sverige i Nyhesmorgon på Tv4. Tiden är alltid knapp och det är mycket man vill få sagt…

Se resultatet här

(Bild: Haag kuppar och gör det snyggt! Länk till klippet)

Såg Tv4 Nyhetsmorgon tidigare idag där skådespelaren Benny Haag bjudits in, “nykter alkoholist” (ordvalet är lustigt, lite så där “dum-smart”), som tog upp en hel del viktiga saker.

(Tid – 09:05)

Benny Haag: Det kan ju vara en jätte bra grej för Tv4, varje fredag istället för att prova sprit och vin så kan ni prata om vart barn, de 400.000 barn i Sverige, kan vända sig.

Programledaren: Hmm det är ju ett tips till vår nyhetschef!

Helt rätt! Visst är det en dräpande och provokativ konfrontation men det var på sin plats när man ändå pratar om hur barnens sommarlov förstörs av de vuxnas supande men glömmer bort hur man på sin arbetsplats själv en gång i veckan uppmuntrar till alkoholkonsumtion.

(Bild: Det går upp och ner och lite olika här och där!)

Andra bloggare gillade däremot inte Haag i rutan.

Länkar: 1 2 3 4 5

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, barn, sommarlov, benny haag, nyhetsmorgon, tv4, alkoholism, missbruk,

Nu kommer det lite mer mediegnäll. Och jag vet att jag skrivit om det här förut och jag vet att jag inte borde bli förvånad. Men. När samma gamla debatt dammas av på söndagsmorgonen i tv4:s morgonstudio blir jag bara arg. För det finns tydligen ett omättligt behov av att följa upp Maceij Zarembas “Först kränkt vinner” den här våren.

Ämnet diskuterades i Debatt för några månader sedan när några kloka medelålders män tyckte sig uppleva att vi lever i en “diskrimineringskultur”. Och se, nu sitter psykiatern David Eberthard och breder ut sig i Nyhetsmorgon om att vi är världens mest lättkränkta folk. Argumenten är ihåliga och saknar all slags maktanalys. Frågorna från Kristin Kasperssen är okritiska och känns mer som att de är till för att lyfta fram Expertens åsikter snarare än att upplysa tittaren om något. Eftersom reportern ovan sällan är kritisk förutom då Fredrik Strage tipsar om skräckfilm i samma morgonsoffa, hade jag visserligen inte väntat mig något annat heller. Men när den värld Ebenhart målar upp är jämställd och färdigutvecklad och enbart full av missnöjda människor, och han får sitta oemotsagd i studion, så blir jag bara så oerhört provocerad. Hans argument “Nu har vi rättigheter våra förfäder bara kunde drömma om – vi tänker inte att vi lever i ett bra samhälle utan mycket vill ha mer…” övertygar mig inte riktigt. På honom verkar det som att allt är frid och fröjd och som om en hel drös människor skickar in anmälningar till DO utan egentlig grund. På honom verkar det som att det inte finns diskriminering i vårt land. Hur kan man ens försöka tro att Sverige idag ser ut såhär? Vilken verklighet lever man i då?

Många diskrimineras varje dag av arbetsgivare, jobbarkompisar och myndighetspersoner utan att anmäla någonting av det som hänt. De få fall som uppmärksammats i medierna (mycket tack vare Zarembas artikelserie) lyfts fram som bevis på att vi nog är lite gnälliga och bara borde vara nöja oss för att vi bor i fina, fina Sverige.

Ibland får jag känslan av att både politiker och journalister samt Experterna lever i en helt annan värld. Att de liksom inte gått ut ur riksdagen eller tevestudion på flera år och på något vis missat att VI INTE ÄR JÄMSTÄLLDA ÄN. Att de skapat sig en egen klass där alla mår bra och kan klara sig själva.

Här avslutar jag min mediekritik. Gnällfeministen har åter talat. Ridå.

Den där karln lär ju inte ha många hjärnceller hemma, sen när cyklar de 10 timmar per etapp och vad menar han med att kropssdelar byts ut? Alltså har han inte alla hjärnceller hemma, eller är han bara en stackars människa med IQ-noll som tror att man kan byta kroppsdelar på ett hotell?

Tv4 play

Jag må vara extremt fördomsfull nu – men jag tar risken och säger det igen – fega, förbaskade svenskar!

Har i vanlig ordning på nyhetsmorgon här i bakgrunden, och nyss vann ett fruntimmer 100.000 kronor på Triss.

Hennes reaktion: “ja, det är ju kul…”

Vad är det med folk?!?!

Okej, kanske inte bara vi svenskar som har så förbaskat svårt för att visa känslor, men om DU vann 100.000 kronor i triss, skulle du då bara säga “..vad kul då…”?!

Jag skulle skrika, gråta, jubla, böla och kanske rent av svimma – oavsett om jag satt hemma vid köksbordet eller var i direktsänd tv!

Jag antar att de som vinner 100.000, 5.000.000 osv i tv och på frågan: “Hur känns det?!” svarar “..jo då.. bra tack.” skulle skrika av lycka om det var hemma i ens trygga vrå, men varför VARFÖR VARFÖR VARFÖR (?!?!) är svenskar som vinner en massa pengar i tv alltid lugna som filbunkar – och nästan rent av ser BESVÄRADE ut?!?!

Vad ÄR DET med svenskar och förmågan/oförmågan att SLAPPNA AV och visa känslor – ÄVEN då andra ser dig?!?!

Glasvegas spelar på Cirkus i kväll. Imorse var de i Nyhetsmorgon för att spela några låtar.
När jag mötte dem i fikarummet frågade de precis studiovärdinnan om det var ok att säga “fuck” i svensk tv.

Leo och min bror sammanfattade bra: Inte så rock’n'roll att till en början vara med i morgon-tv och sedan fråga om det är ok att svära…

När Sprättiväg ska gå och lägga sig en kväll som alla andra kommer han på idén att vakna med TV:n. Han vrider manicken mot sängen istället för mot soffan som den brukar stå, lägger fjärrkontrollen bredvid sängen på golvet och somnar så småningom.

Morgonen därpå vaknar han, slår på TV:n och vaknar med rösterna och bilderna från TV4 och SVT1 utifrån angelägenhetsgraden i de olika morgonprogrammen. Efter en stund går han upp och gör frukost för att snart återvända till sängen med ostmackor, fil och kaffe.

Han ligger i sängen och äter sin frukost, tittandes på TV4:s Nyhetsmorgon men förstår inte riktigt vad de pratar om. Det är en medelålders kvinna som sitter och skäller på skolan att de måste ta sitt ansvar. Bredvid henne sitter en man och en kvinna i 35-års åldern. De visar sig vara ett par, mamma och pappa. Hennes mage är rund vilket Sprättiväg förstår innebär att hon är gravid.

Programledarna ställer frågor i en lugn och behaglig takt. Paret svarar lugnt och den medelålders kvinnan svarar lite argare, inte mot de övriga utan mot skolan eller förskolan.

Paret har en dotter som heter Emla eller Embla eller nåt och Embla, säger dom, är arg och förstår inte. Embla går nog i förskolan, tänker Sprättiväg. Hon förstår inte varför mamma och pappa är så ledsna. Först tror Sprättiväg att mamma och pappa ska skiljas eller att de redan har gjort det. Men det visar sig snart att det handlar om ytterligare en person, ett barn. Detta barn är med största sannolikhet Emblas syskon och det är med största sannolikhet på grund av Emblas syskon som mamma och pappa är så ledsna. Emblas syskon har dött. Syskonet får ett namn som Sprättiväg glömmer fort men det är ett flicknamn, Emblas syster är död och mamma och pappa är ledsna och kan inte förklara för Embla varför systern dött. Det är där skolan måste ta sitt ansvar, menar den medelålders kvinnan. Sen är det nåt om att flytta men Sprättiväg uppfattar inte riktigt vad det har med saken att göra. Kanske bråkar Embla? Kanske vill mamma och pappa att hon ska gå på en skola där personalen tar hand om henne? Detta förtäljer inte historien.

Mamman och pappan är väldigt sakliga i sin berättelse. Mamman snyftar men är fortfarande väldigt lugn. Hennes blick, att de filmar henne när de andra pratar i en sekvens får Sprättiväg att se producenten som otroligt respektlös och effektsökande, glider mellan kameran och de övriga. Hon verkar obekväm men vill dela med sig. Det är en andaktsfull stämning i hela studion och programledarna visar all den respekt de har möjlighet att visa. Det är mammans och pappans historia som ska fram.

Den manliga programledaren ska tacka mamman och pappan och den medelålders kvinnan för att sen gå vidare till nästa inslag. Sprättiväg märker att programledaren är väldigt tagen av det han just hört. Han sluddrar på orden och tittar ner i sina papper. Den kvinnliga programledaren är också hon tagen. De två hjälps ändå åt med att påa nästa inslag med varsitt leende. Nästa inslag handlar om en man som vunnit en tävling och fått åka med på en sån här kappseglingsbåt, Ericsson power boat eller vafan den heter.

Och så är de borta. Mamman och pappan och Embla. Sprättiväg vill sprätta iväg till Embla och berätta för henne att han ska ta hand om henne och att han gärna lyssnar och pratar med henne och berättar varför mamma och pappa är ledsna och var lillasystern är.

Men det går inte.

Det är försent.

Programmet går vidare.

Livet går vidare.

Sprättiväg får en knut i magen. Han funderade på samma sak förra veckan när ett syskon till en skolbekant gick bort väldigt plötsligt och tragiskt. Alla på skolan fick reda på det ungefär samtidigt och blev väldigt häpna och ledsna. I en halvtimme. Sen skrattades och skämtades det igen i pausen. Folk pratade om det lite grann men det passerade oväntat fort. Livet gick vidare då också. På ett brutalt sätt. Men, tänker Sprättiväg, det kanske är så det måste vara? Människor måste gå vidare och sluta tänka på de döda och de sörjande. Vara hänsynslösa och respektlösa och själviska för att orka.

Sprättivägs flickvän, Hittahem, förlorade en barndomskompis för ett halvår sen. Hon bannade länge sig själv för att hon inte ringde kompisens mamma, som hon var god vän med, och pratade och stöttade henne.

Hittahems kompis vakar över sin sjuka vän som vet att hon kommer att dö inom ett år. Vännens pojkvän dör helt plötsligt och Hittahems vän får bo över och ta hem sin sjuka vän till sig. Hittahem åker över och stöttar. Men Sprättiväg vet inte hur han ska förhålla sig. Han är kompis med Hittahems kompis men inte så bra att han kan stötta på något bra sätt. Han får stötta Hittahem i sitt stöttande som i sin tur stöttar sin vän i hennes stöttande. Som en stöttningskedja. Sprättiväg behöver veta sin uppgift eller skaffa sig en. Han måste veta vad han har att förhålla sig till. Han måste veta sin spelplats. Han vill sprätta iväg och stötta dem alla men han kan inte. Han är inte jultomten.

Första gången Sprättiväg mötte döden, förutom i form av hamstrar och hundar, var när dennes morfar gick bort efter en lång tids sjukdom. Ett halvår senare gick Sprättivägs moster bort, mycket mer plötsligt. När Sprättiväg satt på sin andra begravning, 16 år gammal, och sett morbröder och mostrar sitta och skrikgråta som barn frågade han sig själv vem som var näst på tur. Sprättiväg trodde att det var så det var. Att folk dog med jämna mellanrum.

Men ingen mer dog. Ingen blev sjuk på ett halvår och inte på ett och inte fem år. Snart förstod Sprättiväg att detta hade varit ett specialfall. Livet såg inte ut så. Folk dör plötsligt och inte på bestämda tider. Det gör det nästan ännu läskigare. Att vem som helst kan dö närsomhelst.

Sprättiväg och Hittahem följer en serie som handlar väldigt mycket om döden. Varje avsnitt börjar med att en person dör. Avsnitten handlar till viss del om hur de sörjande ser och såg på den döde. Hur de förhåller sig till att livet går vidare. Sprättiväg tänker på sitt eget liv och att han vill att det ska vara bra. Men han vet inte vem det ska vara bra för.

Ni har väl inte missat att Sveriges kanske bästa singer/songwriter Kristofer Åström släpper ett nytt album imorgon? Albumet heter Sinkadus.

Det ska bli mycket intressant att se vad denne blyge norrlänning har presterat den här gången. Att gissa på melankoliska toner ger i alla fall inte några höga odds. Jag förväntar mig en skivrecension av tankesmedjans svar på Fredrik Strage, nämligen Mårten.

Kristofer spelade förresten på Nyhetsmorgon i morse. Då fick man även veta att han samlar på Star Wars figurer.

Bilden är länkad från Kristofers officiella hemsida.

Ny vecka och helt nytt musiktema. Denna veckan kommer bestå av tuffa, hårda och brutala men även lite mjuka metal låtar. Jodå! Jag lyssnar även på sådant. Ska jag lyssna på metal blir det lite av den hårdare skolan och då snackar jag om death metal samt annat hårt och gott. Men jag kommer starta denna veckan lite lugnt och beskedligt med en fin ballad som jag bara tycker är så bra. Denna gruppen fick jag reda på tackvare min vän Åmål som diggar sådan här musik och har gett mig en hel del bra band som jag aldrig hört talas om innan. Bandet kommer från Stockholm och varvar lugna och sköna låtar med hårdare sound och en touch av dödsmetal. Frontfiguren och sångaren Mikael Åkerfeldt har enligt mig en grym röst som han förvaltar på ett alldeles ypperligt sätt. Fint och soft i de lugna partierna men hårt, dovt och mörkt i de tyngre. Men först ut denna vecka en superhärlig skön ballad som får mig att tänka på förra sommaren. I denna låt medverkar den läckra tjejen Nathalie Lorichs som har en riktigt skön sångröst. Jag får gåshud när jag hör den och njuter till fullo, så här kommer den nu framförd live på TV4’s nyhetsmorgon.

Opeth
Coil
2008

07.00, jag minns inte när jag gick upp så här tidigt sist. Det var länge sedan och det känns i kroppen. Vi samarbetar inte riktigt denna morgon. Men efter en kvarts kamp mot sängen, kroppen och snooze-knappen tar jag mig upp.
Det första jag får höra är att Maud Olofsson försovit sig idag. Nyhetsmorgon ringer upp henne. Steffo snackar om att det aldrig hänt under de 10 år han jobbat där. Och att hon kanske borde köpa en cykel med väckarklocka. Och annat trams. Men fantastiska Jenny Östergren tar över, ställer vettiga frågor och väcker mig.

Hörde en i alla fall lite rolig historia häromdagen. Eller nja, förresten – men uppenbarligen värd att lägga tid på att skriva ner.

Olle Ljungström skulle chatta med läsarna efter medverkan i ett TV4-program – troligtvis Nyhetsmorgon.
Ibland brukar de då sätta upp en kamera intill datorn som personen, i det här fallet Ljungström, chattar på för att kunna titta till och fråga hur det går.

När då kameran tänds den här gången är Ljungström, enligt hyfsat säkra källor, mitt inne i en rad förbannelser över att chatt-programmet är dåligt och att sakerna inte funkar som de ska.

Inte riktigt vad som var tanken, misstänker jag.