Blekingegade

Under dagen har Röda Lund deltagit i den stadsvandring som arrangemanget “De socialistiska dagarna” har stått för. Vi var ett 60-tal personer som samlades utanför India Däck för att spatsera runt i Lund och höra om olika kamper ur historien. För som ni kanske redan visste så är vårt ljuvliga Lund sprängfyllt med hjältar och anekdoter och platser som dessa sammankopplas med. Vandringen som tog en och en halv timme hade många stopp, och för er som inte kunde delta följer här ett utdrag av de olika ställen vi besökte och fick höra spännande och positiva berättelser om.

1969 ockuperades tre byggnader i Lund. En på Botulfsplatesen, en på Råbygatan, och en stor byggnad på Killiansgatan 7 (nuvarande Kyrkoförvaltningen). Man var 100 personer som under tre dagar upprättade ett allaktivitets hus för barn, konst- och musikintresserade, och människor som såg behovet av ett självständigt frirum för stadens invånare. Sammanlagt 3 000 personer besökte huset innan polisen stormade lokalerna. Under flera dagar kämpade man med att försöka avhysa ockupanterna, allt medan kommunalrådet satt och drack grogg med sina polare på Grand Hotell och kablade ut order. Med bl a yxor och svetsar forcerade man dörrarna alltmedan 1 000 personer samlades utanför för att ge sitt stöd till ockupanterna där inne.

F.d. Bredgatan

Idag är India Däck den naturliga mötesplatsen för Lunds radikala vänster, men på tidigt 90-tal var det stället Wapiti vid Folkets Hus som var dit man gick för att köpa kläder, tidningar, böcker eller ta en kopp fika. Det var också här den antifascistiska demonstrationen den 30:e november 1993 samlades. Röda Lund minns hur detta “anarkist-hak” var allt en ung aktivist kunde önska sig. Här köpte man tidningen Barrikaden, skrikiga batik-tröjor,  och diskuterade Carl Bildt-regeringen eller nackdelarna med ett svenskt EG-medlemskap. För många 70-talister blev denna fina och inbjudande lokal första kontakten med vänstern. För att minnas Wapiti döptes gatuskylten på hörnan om till “Wapitigatan”.

Senare gick färden till där Kyrkogatan byter namn till Bredgatan. Platsen där det första ockupationsförsöket gjordes under detta årets ockupationsfestival. Festivalen fick namnet 165, efter det datum (16/5) den ägde rum, och själva idén kläcktes en sen kväll på restaurang Ariman. Snacket ska ungefär ha gått så här:

- Men, hörrni! Kan vi inte ha en festival där vi samlar folk på Stortorget för att sen ockupera en massa hus? Vi behöver 50 000 spänn och 1 000 pers.

Vad som hände sen känner nog de flesta av er till, men för att ingen ska glömma det så döptes platsen om till “Kvarter 165″.

På väg mot Lundagård

På trappan till Athen i Lundagård berättade en av stadens historiker om vad som utspelade sig där året 1898. Arbetarna vid Svedala sockerbruk hade gått ut i strejk för högre lön och bättre arbetsvillkor. Detta var något överklass-studenterna på Athen inte gillade, och en punsch-indränkt kväll bestämde dom sig för att agera strejkbrytare. Tio studenter åkte därför de två nästföljande dagarna till Svedala för att jobba åt sockerbets-bossen, och när de återkom till Lund gick de i triumf genom staden. Men den tredje dagen gick det sämre. När de anlände med tåget till centralstationen möttes de av 1 000 arbetare som anföll med sten och tvingade studenterna att springa gatlopp genom stadens kullerstensgator. Tillsammans med borgmästaren förskansade sig studenterna inne på Athen varpå massan utanför växte. Upprörda arbetare som slog sönder alla rutorna på den nedre våningen av byggnaden. Man behöver väl knappast tillägga att studenterna upphörde med sitt strejkbryteri efter detta. Dagen efter inkallades husarerna som gjorde chock mot en folkmassa på 2-3 000 knegare som samlats på Bangatan och våldsamma kravaller bröt ut. På väg ut ur Lundagård började Röda Lund omedvetet nynna på Peps låt Bedevisa.

Senare på Bangatan beskrev en aktivist om 30:e november förra året och om hur en folkmassa på 1 000 personer jagade 70-talet nazister ut mot norr. De flesta som deltog i stadsvandringen hade så klart varit med och dragit sitt strå till stacken den dagen för ett knappt år sen, och  till minne av denna händelse döptes Bangatan om till “Antifascistiska Boulevarden”. Huruvida några nazister vågar sig till Lund även detta år låter vi vara osagt, men om så skulle vara fallet hoppas vi att lundaborna övertrumfar förra årets insats.

Idag skriver Sydsvenskan om  delikatesser i Lund. Även detta ett trevligt inslag i vår stadsmiljö. Inrättningar som nischat sig för att serva lunds medel-och överklass med rå fisk och dyra viner och ostar (varför öppnas aldrig sådana butiker på Fäladen, Klostergården eller Linero?), lyckligt ovetande om klassmotsättningarna som varje dag växer sig starkare och starkare. Idag fick ni och vi en påminnelse om hur dessa motsättningar kan te sig i praktiken.

Röda Lunds hyllning till Svensson

Det ockuperade badet i Aspudden har i morse utrymts av polisen. Flera personer omhändertogs, men är nu släppta. Badhuset förseglades med metallskivor framför alla fönster, lösa inventarier bars ut och staket + väktare placerades för att hålla folk borta. En kvinna från kommunen gjorde sitt bästa för att provocera badhusvännerna genom att riva ner affischer och sno brevlådan. Badet håller på att rivas i detta nu.

Har man möjlighet bör man ta sig förbi en stund, många har stått utanför badet sen i morse och är trötta och behöver “bytas av”. Fika och sällskap finns utanför avspärrningen. Annars är det stormöte ikväll 19.00 som gäller.

Röda Lund besökte badet tidigare i höst och upplevde en fantastisk vilja och kreativitet i organiserandet av allt ifrån kulturaktiviteter till lösning på praktiska problem som elförsörjning. Vi stödjer de ockuperande aspuddsborna av hela vårt hjärta och tackar dom för inspirationen de ger alla oss andra. Ni och vi är samma sak. Också vi kämpar mot inskränkta, lögnaktiga politiker och deras påhitt. Trots avståndet till Stockholm så har ni stärkt oss här i Lund som kämpar mot det politiker och fastighetsägare vill riva. Oavsett om det är en fritidsgård, ett bostadshus, en stadsdelsförvaltning, eller ett badhus, så är vår kamp sammanlänkad. I praktiken ställer vi det orättvisa och ologiska samhällssystemet upp och ner. För första gången utgår inte makten från folket – den innehas av folket.  Det klagas så mycket på  svenskarna. Att vi är lata, att vi inte bryr oss, att vi inget gör, att vi inte röstar, att vi inte är med i de politiska partierna. Men när vi väl går till handling, då blir dom livrädda! Då har dom tappat kontrollen. Då märker dom att vi insett att dom inte behövs!

Glöm aldrig detta vänner, och det gäller alla: Vi kan själva!

Läs mer: Röda Lund Svensson ockupantscenen Proletärbella Dagens Konflikt

DN DN2 SvD SvD2 SDS GP Internationalen

Sverige är ockuperat av muslimer och har så varit i många år, det är ett obestridligt faktum. Om denna ockupation fortsätter blir Sverige ett nytt Libanon.

Vill ni veta vad det handlar om? Kolla då in det som finns på http://demokratbloggen.wordpress.com/2009/11/24/sverige-ar-ockuperat/
och ni får reda på exakt vad det handlar om.

Kan för övrigt rekommendera Demokratbloggen på http://www.demokratbloggen.wordpress.com i största allmänhet, det är en mycket bra och välskriven blogg som drivs utav en mycket kompetent person.

Sprid länken till inlägget “Sverige är ockuperat” till så många som möjligt, fler måste få veta det som finns på länken!

Svart Verkstad slår till igen! Den här gången luras de lite med den stackars överklassen i Malmö, däribland Zlatan Ibrahimovich som bor i Malmös mest exklusiva hus köpt för 26 miljoner kronor. Som vanligt är telefonsvararen fylld av oroade rikingar som tror att deras sista stund är kommen eftersom någon vill lösa boendesegregationen med lite ovanliga metoder. Svart Verkstad har satt fingret på ett stort samhällsproblem som faktiskt måste lösas. De rika är landets mest segregerade grupp där de medvetet drar sig undan det övriga samhället som de ändå verkar vilja vara en del av. I nuläget, och med den ordning vi har i landet finns inget sätt att lösa den här problematiken. Det sätts press på oss i de lägre samhällsklasserna när vi uppför oss på ett sätt som den politiska klassen, ägarklasserna samt överklassen inte gillar, men när de uppför sig helt oacceptabelt ska vi bara nicka med och “förstå” dem. Aldrig!

Därför är det viktigt att du som löntagare eller arbetslös bryter med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som bara vill bevara nuvarande ordning, och tar ställning för en revolutionär socialistisk politik som verkligen fördelar om rikedomen i samhället och inte fördelar fattigdom med hopplösa, statsstyrda femårsplaner! Om du förletts så långt som att rösta på borgarna eller fascisterna så är det ännu viktigare att du verkligen tar dig en funderar på om du som arbetssäljare verkligen är stark på egen hand som deras budskap är. Klarar du dig utan samhällsstöd om du skulle behöva opereras? Är du verkligen säker på att du har råd med självrisken på försäkringen de vill att du ska teckna istället? Är du ens säker på att försäkringsbolaget ser dig som en tillräckligt lönsam affär för att göra business med dig?

Och för dig som är ung och tvingas bo hemma eller i en kass lägenhet med kasst hyreskontrakt, så uppmanar vi dig att inspireras av ockupationsrörelsen. Det är en rörelse som ser väldigt olika ut, och som innehåller många olika sorters människor, men det som är det gemensamma är att utmana stat och kapital för att säga: Vi tar ingen skit – Vi tar vår rätt! Men det räcker inte att agera. Man måste också ha en revolutionär och socialistisk förståelse av vad som är grunden till samhällsproblemen. I Socialistiska partiet hittar du kamrater som är fackliga kämpar, antifascistiska aktivister, ockupanter, klimataktivister, feminister,  organisatörer och revoltörer. Tillsammans bygger vi ett parti och en rörelse för mänsklighetens befrielse från klassorättvisor och förtryck. I den kampen finns ingen motsättning mellan kamrater med olika kön, hudfärg eller sexuell läggning. Vi organiserar oss internationellt tillsammans med tiotusentals andra revolutionärer i världsrörelsen Fjärde Internationalen. Här ser vi till det gemensamma: Kampen för socialism och klassamhällets avskaffande!

Låter detta bra? Ta då kontakt med Socialistiska partiet på din ort!

Tidigare på Röda Lund om bostad och ockupation
och Svart verkstads förra aktion

Sveriges Radio: Husockupanter organiserar sig på nätet
Arbetarperspektiv
Oqupation
Sluta Snylta: Vem vågar säga hur det är?

Igår vid 21-tiden kom en polisbil körandes utanför mitt jobb. Några timmar därefter följde fyra piket-bussar och snart var pressen på plats också. Det handlade om den första svenska Queer-ockupationen någonsin av ett hus vid Botulsplatsen i Lund. Sydsvenskan beskriver ockupationen som ett sätt att uppmärksamma HBT-frågor och kopplar samman den med kampanjen Bara Bröst som drivits i bland annat Malmö. Grupperna kopplar samman sexuell identitet med politik på ett aktivt sätt.

Foto: Oqupation

Idéerna bakom ockupationen finns att läsa på http://oqupation.blogspot.com/, jag tycker att det är viktigt att man gör det om man tänker uttala sig om den. För uttala sig kommer människor att göra, den kommer att kritiseras och rosas och då tycker jag att det är på sin plats att man vet vad begreppen innebär. Jag ser det som ett problem med en aktion likt den här. Hur många som läser Sydsvenskans artikel känner sig insatta i queer-begreppet? Hur många tycker sig veta vad det normlösa samhället är? Förstår allmänheten kopplingen till att ockupera hus?

Foto: Oqupation

En annan aspekt är den att grupperna kan uppfattas säga sig föra HBT-rörelsens talan. Det blir lite problematiskt eftersom man använder sig av civil olydnad och ockupation som en strategi och inte alla inom HBT-rörelsen skriver under för det. På samma sätt som en stigmatisering av HBT leder till en vi och dem känsla så kan aktioner likt den här skapa klyftor inom rörelser som verkligen inte behöver det. På sidan Hardqueer diskuteras detta i kommentarsfälten

“Förbannade SVIN som drar ner hela HBTQ-världen i skiten p.g.a korkade jävla ockupationer med enda avsikt att smutskasta alla oss andra. Jag vet att ni är medvetna om hur mycket ni skadar för oss andra som kämpar med att HBTQ-samhället ska bli mer accepterat.

Jag säger inte att vi ska assimileras till fullo i heterovärlden, men detta är att gå åt helt fel håll.”

Frågan om detta är ett bra sätt att skapa debatt om HBT-frågor kommer med all sannolikhet att diskuteras. Kom då ihåg, att en sexuell identitet inte är likställt med ett visst politiskt perspektiv. Precis som att de som tillhör heterosexuella inte alla delar samma politiska åsikter så gäller detta även för homo, bi och transpersoner.

The 20th of november the first swedish queer ocupation took place in Lund! A terribly heteronormative city where the main activites of culture and activism exists within the student body! Here Hardqueer with friends reclaimed privetly owned property and made it their queer space of life! As to take the concept of ocupation and intervine it with queer activism the idea was to reach into the intersectionality of the queer movement. As limiting the public spaces the areas in wich people can voice themselves narrows down to a infinit nothing. As the current property situation in sweden right now is to sell out everything publicly owned to private investors the diminishing public sectors dosent really make it easier to get around to create queer spaces. The action itself attracted police and media and hopefully this will make way for a new kind of property ocupation where intersectional thinking through queer thinking is the main objective. What marks the hardqueer activism is to to TAKE LOVE INTO THE REVOLUTION AND MAKE IT A HAPPY ONE.

Read up on the news!!

http://sydsvenskan.se/lund/article568816/Hus-ockuperades-i-Lund.html

http://sydsvenskan.se/lund/article577871/For-bara-brost-mot-gubbiga-filosofer.html

Något mycket ovanligt hände nyss. Jag blev glad när jag gick in på Sydsvenskans nätsajt och såg rubriken Lund får 600 nya studentbostäder. Inte en dag för sent. För många av mina vänner kan detta innebära det första egna kontraktet på en hyreslägenhet någonsin. För många av mina vänner kan det också betyda att inte ett skit händer. För fortfarande behöver den här staden hyresrätter som inte är till för just studenter. Den ej studerande gruppen ungdomar är fortsatt helt bortglömd i bostadspolitiken i den här staden.

Men låt oss nu tacka dom som fört upp bostadspolitiken allra högst upp på agendan – Lunds husockupanter! Det lönar sig att ockupera men vi behöver också ockupera mera. I år byggs bara 86 studentbostäder, det i en stad med akut bostadsbrist.  Och byggandet av de 600 studentlägenheterna kommer att ta flera år. Bostadsbristen består i flera år, skriver Skånskan. Det är ju själva fan att politikerna ska vara så jävla sega. Vilken tur att den här staden är full av folk som tar saken i egna händer.

I Rinkeby har invånarna ockuperat en stor och tom lokal för att använda den för allmänhetens bästa. Ni som tidigare trott att media visar en bra och balanserad bild av verkligheten i allmänhet, och utomparlamentariskt arbete i synnerhet, borde ta och läsa följande citat från “TV-journalisten”. Kontentan blir: Bara för att det står i tidningen eller sägs på TV, så är det inte sant, eller “objektivt”:

“fredag 13 november 2009

Så kan de gå
Jag var sjukt girad i morse, gick i 220, förmodligen bara lycklig över att jobba i Stockholm. JAg och min fotograf anlände i Rinkeby vid 10-snåret. Där väntade ett gäng supertrevliga ockupanter, inte ett dugg fientliga. Sen kom polisen, de såga absolut inga bekymmer i denna sortens protester så länge det inte var våldsamt, inte heller såg de att det var på G att bli en ockupationstrend i Stockholmsområdet (denna är den tredje på kort tid). Summan av det hela är att jag ansåg att vi skulle ställa jobbet.
Så efter fyra timmar ute i bil, ett ihärdigt ringande och snurrande på olika vinklar så var det bara att gilla läget.
Som tur är så är detta Stockholm och ABC området vilket innebär att det fanns så mkt annat smarrigt att redaktören godtog mitt argument och la mitt jobb, det hela slutade i en bildsatt palinare (bilsatt telegram).

Nu tar TV-journalisten helg, men vill ni ha info om jobben så skriv så ska jag svara ASAP.”

från TV-journalisten

Stockholms Fria Sveriges Radio P4 ockupantscenen.se DN Rinkebyhuset

Polisen fick ett samtal på lördagskvällen från oroliga ungdomar som ockuperar Göransgården.
Ungdomarna var på väg  till Gotlandsbåten för att möta upp några kamrater som skulle anlända vid elvatiden.
Enligt rykten som nått ungdomarna var det flera nazister med på båten.

Anledningen till oron visade sig senare i själva verket bestå av att ungdomarnas föräldrar hade anlänt oanmält för inspektion. Polis på plats fick slut på handfängsel i tumultet som uppstod och bussade till sist föräldrarna till avlägsna, mindre goda, stadsdelar för att lugna situationen.

Från Vibble kom senare rapporter om glaskross, skränighet mm, vilket kunde härledas till att flera grupper av föräldrar störde ordningen när de ilskna vandrade tillbaka till Visby hamn.

Källa: helagotland.se

På universitetet i Wien har den största föreläsningssalen spontant ockuperats efter en konflikt kring nedskärningar. Bloggen LOKE skriver:

Konflikten blossade upp pga av förhandlingar om nedskärningar vilket resulterade i att studenter tillsammans med personal på universitetet i Wien ockuperade dess största föreläsningssal. Idag rapporteras det att det befann sig 2 500 personer i föreläsningssalen och runt omkring.

“[...]the reason why this was possible is that we just did it, with a few hundred people and with effective and fast mobilization, by sms, email lists and most of all, by running from lecture to lecture, introducing whywe are doing this and inviting students to join.”

Det ska bli mycket intressant att se hur det hela utvecklar sig, vilka övriga kommunikationsformer som används osv.

Läs mer:
New school in exile (engelska)
Emancipating education for all (engelska, även om andra småockupationer i wien)
Freie bildung (tyska…)
Der standard (tyska)

Just när jag tror att jag har koll på Daphnes böcker (ung driftig kvinna i trångmål, fruktansvärda brott som mord och incest kan begås men kärleken väntar runt hörnet, 1800- eller tidig 1900-talsmiljö) så förvånar hon. Inkräktarna utspelar sig på 1970-talet, i ett England som sumpat Europeiska gemenskapen och istället plötsligt befinner sig i undantagstillstånd och påtvingad union med Förenta staterna. Hupp!
Den unga kvinnan heter här Emma och bor i ett spretigt hushåll med sex adopterade pojkar mellan tre och nitton år i Cornwall. Centralgestalten är hennes farmor, Mad kallad.

Mad sänkte kikaren och sträckte sig efter apelsinjuicen. Emma undrade varför hennes farmor inte bröt ut i vrede och otålighet, vilket hade varit naturligt efter morgonens förvånande händelser, utan i stället såg tankfull, till och med bister ut. Den rena profilen som i hennes ungdom, ja genom hela hennes teaterbana hade prytt vykort över hela världen föreföll plötsligt örnlik och sträng. Det kortklippta, vita håret som lockade sig i nacken gav henne utseende, inte av en berömd skönhet och skådespelerska som, när hon om fjorton dagar firade sin åttioårsdag med en intagande bugning skulle fingra på blombuketter och hyllningar från Interflora, utan av en åldrad krigare, kanske en romersk legionär, som efter lång sysslolöshet och år av fred lyfter huvudet och vädrar strid.

Och sen blir det åka av. Mad har ingen som helst lust att låta sig hunsas av några amerikanska soldater.
Nu kanske det låter på mig som att det är en burlesk historia, men jag tror att det här är samhällskritik på du Maurierskt vis. I original heter boken Rule Britannia, och ni kanske minns raden i refrängen: “aldrig kan en britt bli slav”.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Daphne du Maurier, Inkräktarna, böcker, farmor, ockupation

Gretelise Holm, Elsebeth Egholm och Sara Blædel är de främsta inom den nya kvinnliga deckarvågen i Danmark. Inget nytt från Gretelise Holm, min personliga favorit, men Elsebeth Egholm och Sara Blædel är aktuella med ”Närmast anhörig” (Wahlströms, övers: Karin Andræ) respektive ”Aldrig mera fri” (Norstedt, övers: Eva Mazetti-Nissen).

Både Egholm och Blædel skriver nutidsdeckare: personer, miljöer och intriger placeras mitt i Danmark just nu. Vad måste då finnas med och påverka kriminalgåtan, vara huvudspår eller ett ämne av flera?

”Utlänningsproblemet”, förstås. Som man så bryskt säger i Danmark när det handlar om invandrings- och flyktingpolitik, andra kulturer, religioner och människor.

Det vill säga dagens Danmark, inte samma land som för ens 15 eller 10 år sen. I detta nya Danmark utspelar sig bägge romanerna. ”Närmast anhörig” är Elsebeth Egholms fjärde deckare med och kring journalisten Dicte Svendsen i Århus, medan ”Aldrig mera fri” likaså är Sara Blædels fjärde med polisen Louise Rick och hennes journalistväninna Camilla Lind i Köpenhamn.

Elsebeth Egholm Foto: Morten Holtum

Många svenska kritiker verkar ha en njugg inställning till den kvinnliga deckarvågen från Danmark, inte minst vad gäller Egholms och Blædels senaste deckare. Visst har de skrivit ännu bättre förut – som Egholms deckardebut ”Dolda fel och brister” och Sara Blædels otäcka våldtäktsskildring ”Kalla mig prinsessa” – men inte är väl deras nya deckare så mycket sämre än det mesta som svenska deckarförfattarinnor skriver? Varför måste författarinnor från Danmark skriva så mycket bättre än sina kriminella systrar i Sverige för att få bra kritik?

En kulturkrock, någonting i temperamentet och skildringen av dagens samhällsproblem som inte passar recensenterna i Sverige? För mig är det tvärtom: de danska deckarna är spännande och ger samtidigt inblick i ett, för så kan man beskriva dagens Danmark, annat samhälle. Fast Egholm och Blædel saknar pekfingrar. De skriver och berättar, tänkandet och ställningstagandet, mänskligt, samhälleligt och politiskt, överlåts (oftast) till läsaren.

(För att vara rättvis mot den svenska deckarkritikerkåren bör jag väl påpeka också att ett par riktigt positiva recensioner av Elsebeth Egholms senaste deckare nyligen publicerades i Sydsvenskan och Kristianstadsbladet. Det kanske tar sig…)

”Närmast anhörig” skildrar Århus och Danmark strax efter Muhammed-teckningarna. Egholm låter det mångkulturella och främlingsfientliga Danmark bli en del av huvudpersonernas liv – och därmed av de så kallat vanliga eller gamla danskarnas vardag. En film, som visar en avrättning, skickas till den kvinnliga journalisten. Kommer filmen från en terroristgrupp, finns al-Qaida i Danmark? Journalistens dotter, Rose, kämpar med sin kärlek till Aziz, en invandrarkille. Hon har slagit upp med honom…

Blædels ”Aldrig mera fri” kunde, till den polisiära thrillerformen, ha skrivits på 90- eller 80-talet. Men då hade de flesta personerna varit infödda danskar, idag har andra människor och kriminaltrådar kommit till Danmark.

Sara Blædel Foto: Jesper Sunesen

Händelserna utspelar sig i två Köpenhamnsmiljöer, i prostitutionskvarteren och vid en liten kyrka. En kvinna ligger död på gatan med halsen avskuren. Någon prostituerad från öststaterna? Kvinnohandel? Ett spädbarn hittas övergivet i kyrkans vapenhus. Vem har lagt dit barnet? Och varför? 

Djupast handlar bägge romanerna om hur människor, huvud- som bipersoner, hjältar som skurkar och de som bara råkat komma med, handskas med en föränderlig verklighet. Hur de hanterar sina – och allas våra – fördomar, väger gott mot ont, blandar vitt med svart.

Efter att ha skrivit detta åker jag och min hustru till Kivik för att äta stekt sill till lunch. Slår på bilradion och hamnar i radioteatern, någon sorts deckarpjäs och jag tycker handlingen låter bekant: en kvinnlig journalist har fått en dvd med en avrättning…

Jovisst, det är Egholms roman Närmast anhörig som dramatiserats för radion med den nya titeln ”Varför just jag”. Men varför har också journalisten bytt namn till Sarah Mellberg? Och miljön är inte längre danska Århus utan svenska Malmö! Hur tänkte de på radion, att det blir lättare att lyssna om historien utspelar sig i Skåne eller vill de visa att Egholms berättelse lika gärna kunnat utspela sig i Malmö med Rosengård?

Men det tror inte jag. Sverige har inte, ännu så länge, blivit identiskt med Danmark vad gäller synen på invandrare och flyktingar. Att berättelserna utspelar sig i ett visst samhälle och i en viss tid, just Danmark på 2000-talet, är själva grunden till, utgångspunkten för och poängen med den nya danska kriminallitteraturen.

Lene Kaaberbøl och Agnete Friis Foto: People´s Press

Själv tycker jag det är så spännande med nya deckare från Danmark att jag inte kan invänta översättningar utan läser direkt på danska. ”Drengen i kufferten” (People’s Press), som skrivits av Lene Kaaberbøl och Agnete Friis och nyligen var nominerad till det skandinaviska deckarpriset Glasnyckeln, är min senaste upptäckt.

Ännu en dansk nutidsdeckare. Huvudpersonen, Röda kors-sjuksköterskan Nina Borg, kunde ha varit med i Egholms och Blædels deckare. Hon arbetar med flyktingar, legalt över jorden och mindre legalt under. I yrket kommer hon i kontakt med människohandel och utpressning, misshandel och onödig död.

I början av ”Drengen i kufferten” har Nina Borg fått nyckeln till en förvaringsbox på Hovedbangården i Köpenhamn. Hon öppnar boxen och ser ”en blank mørkebrun læderkoffert”. Hon öppnar kofferten och inuti ligger en liten pojke på kanske 3 år…

Ole Frøslev, också en av mina danska favoritförfattare, skriver en annan sorts deckare. ”Dragerkuskens brudenat” (People’s Press) är femte delen (av sex) i en serie historiska polisromaner om Köpenhamn under nazistisk ockupation. Nu har tiden nått fram till januari 1944 och kanske kan man mot slutet av den nya romanen äntligen börja ana en annan tid och framtid…

Ole Frøslev Foto: People´s Press

Frøslev skriver långsamt, omsorgs- och stämningsfullt. Kriminalbekjent Poul Bjørner och övriga poliser vid Station 7 på Østerbro fortsätter att sköta arbetet så gott de kan (inte minst kontra Nazitysklands utsända ockupanter). De sticker sina näsor där poliser måste sticka dem för att lösa både små och stora brott, från stölder till mord. Läsaren får följa med, nära nog fysiskt, till andra världskrigets Köpenhamn. Samtidigt, vid sidan om, gör Bjørner vad han förmår för att bidra till motståndskampen.

PS. Nej, det är inte svårt att läsa danska. Ett eller par kapitel, sen går det lika lätt att läsa på danska som svenska (åkej, nästan). Däremot har den sjunkande svenska kronkursen gjort det så jäkla dyrt att köpa deckare i Danmark. Så man får passa på när de kommer som pocket eller låna/beställa hem de danska deckarna på sitt lokala bibliotek…

(Publicerat i Ystads Allehanda 2009)

HBT-socialisterna har tidigare uppmärksammat svårigheterna och förföljelsen av irakisk homosexuella och HBT-rörelsen i landet av islamiska miliser. Nu kommer också avslöjanden om att Amerikanska soldater avrättat HBT-aktivister i Irak.

Efter år av krig, ockupation och förtryck är läget fruktansvärt instabilt i Irak. En grupp som sällan uppmärksammas i denna mänskliga katastrof som USA imperialismen skapat med sitt krig och ockupation är situationen för HBT-personer. Homosexuella män är särskilt utsatta i den allt grövre instabilitet som präglar landet.

Den irakiska HBT-rörelsen utsätts för allt grövre övergrepp. Ledande representanter för HBT-rörelsen uppger att de har bevis för amerikanska soldaters utövande av sådana övergrepp. Bland annat hur amerikanska soldater ska ha avrättat ett antal irakiska homosexuella män. Detta påstående kommer från en artikel i tidningen Washington Blade.

En irakisk flykting som inte ville uppge sitt namn i rädsla för repression säger sig ha bevis för att amerikanska soldater är inblandade i morden på flera av hans homosexuella vänner. Nyheten presenterades i juli vid ett HBT-center i Libanon och väckte genast starka känslor och protester.

Flyktingen säger sig ha bilder på de amerikanska soldaterna där de är inblandade i avrättningarna. Han säger sig dock inte vilja visa bilderna ännu i rädsla för att våldet mot homosexuella ska trappas upp. Att föröljelsen varit stor mot homosexuella i irak från Sunni- och Shiamiliser samt från andra irakier har varit känd. Men att amerikanska soldater har deltagit är helt nya uppgifter. Men med tanke på tortyren amerikanska soldater gjort sig skylldig till i fängelserna som avslöjades är det heller ingen anledning att betvivla uppgifterna.

Andra undersökningar har avslöjat att irakiska regeringsanställda har varit inblandade i brotten mot HBT-personer och attacker på HBT-rörelsen. Enligt den demokratiska kongressledamoten Polls som representerar Colorado är de “ofattbara brotten mot mänskliga rättigheter”, ”utförda av offentliga regeringsrepresentanter från inrikesministeriet”, skriver QX.

Den irakiska flyktingen säger i intervjun till tidningen Wasington Blade att situationen för HBT personer har förvärrats sedan USA startat sitt krig mot Irak. “Situationen förvärrats, menar han och fortsätter ”det finns ingen lag och ordning”.

D’Arcy Kemnitz, är verkställande direktör för the National LGBT Bar Association och garanterar den irakiska flyktingens trovärdighet. Hon säger att ”baserat på allt som jag vet och efter att ha arbetat volontärt tillsammans med honom, så kan jag garantera hans trovärdighet”.

De båda poängterar dock att man inte kan peka ut en viss grupp som mest ansvarig för brotten mot HBT-personer utan de kommer från alla håll. Däremot säger de att “det inte heller är någon som står upp och försvarar de homosexuella”. Den internationella HBT-rörelsen och socialister måste stå upp och ge solidaritet med den irakiska HBT-rörelsen och sprida information om den grupp som ofta glöms bort i USA imperialismens krig och ockupation. Samtidigt är den irakiska HBT-rörelsens kamp sammanknuten med den irakiska arbetarrörelsens och andra förtryckta och minoriteters framsteg och kamp.

Kristofer Lundberg

Irakiska HBT-rörelsens blogg

Pressmeddelande söndagen 30 augusti 2009:

Under helgen har vi ockuperat Västbodaskolan i Farsta. I lokalerna, som sedan två år stått tomma, har vi under helgen arrangerat spelningar, bio och haft ett café. Ockupationen avslutades under söndagen.

I protest mot att fina lokaler överallt i Stockholms stad får stå tomma och oanvända valde vi att under helgen 28-30 augusti ockupera Västbodaskolan i Farsta. Tillsammans ordnade vi konserter, filmvisningar, basketturnering, graffittiworkshops och hade ett café öppet. Under hela tiden som ockupationen pågick besöktes den av en massa Farstabor.

-          Vi som arrangerat ockupationen är jättenöjda. Det var hela tiden en massa besökare i skolan och alla verkade positivt inställda till att vi gjorde det här. Det enda som känns upprörande är att lokalen nu när vi är gått återigen kommer att stå tom, och att maktfullkomliga politiker kommer undan med att låta det vara så, säger Daniel Wiklund som var med och ockuperade skolan.

Nedläggningen av Västbodaskolan var kantad av omfattande protester från Farstabor, elever och lärare. Aktionsgruppen Rädda Västbodaskolan samlade in mer än 12600 namnunderskrifter och det hölls både demonstrationer och skolstrejker. Lärarna ansökte om att få ta över skolan men fick avslag och 2007 lades den ner. Efter det har det kommit flera förslag om att överlåta lokalerna till olika verksamheter, men det har varje gång fått avslag med argumentet att rivningsplanerna är klara och att bostäder ska byggas på området.

-          Nästan alla som besökte oss hade någon sorts anknytning till Västbodaskolan. De har gått i den, varit med i aktionsgruppen för att rädda den från nedläggning, skolstrejkat i den och haft sina barn i den. Alla var de lika upprörda över att lokalerna under åren som gått fått stå tomma och oanvända, och glada över att någon gör någonting åt saken, fortsätter Daniel Wiklund.

Vi vill tacka alla som var med och gjorde ockupationen så lyckad som den blev: de som lagade mat, gav oss möbler, fixade med bioutrustning, styrde en basketturnering och eller bara hängde i skolan under helgen.

Lördagen har precis som fredag varit riktigt lyckad. Denna dag var det fler människor som besökte skolan och det fanns också fler aktiviteter anordnade. Bl.a. har vi haft en basketturnering, haft graffittivägg på skolgården, låtit yngre testa på att DJ:a och i samarbete med Piratbion ordnat bio i lokalen. Antalet vuxna som besökte skolan var ungefär detsamma som igår, men det var mycket fler barn som kom denna kväll. Precis som föregående dag har responsen varit jättebra från samtliga besökare. Vi har under hela dagen sluppit polisen.

I högermenyn finns länkar till vårt Flickrkonto, och där kan dagens ses i bilder.

För den som missade fredagen finns en film, vi tackar Dagens Konflikt för det!

På webben har Vertigomannen, Yelah, RF, Toffer Svensson, Dom ljuger, Andrea Doria och Samhällsfeber skrivit om ockupationen. Läs gärna vad de skrivit.

Vi noterar att Kommando Carl Bild ockuperat ett hus i Liljeholmen och sänt oss en liten hälsning. Vi hoppas att det går lika bra för dom som det hittills har gått för oss.

Läs mer om deras ockupation på Ockupantscenen.

Vi visar film (gratis såklart) kl.20

Nån gång under kvällen ska vi också försöka dra igång en basketturnering. Är du intresserad? Kom förbi och fråga efter Christian.

Vill man grilla korv så är det bara säga till någon av oss så sätter vi igång grillen. Har man inte egen korv så har vi både kycklingkorv och vegetariskt alternativ.

Givetvis har kaféet öppet hela dagen och kvällen.

Välkommna!

Idag har det ockuperats i Stockholm! En stor, fruktansvärt fin och bra planerad skola – Västbodasolan – har tagits av ockupanter. Budskapet från ockupanterna är glasklart – det finns alldeles för många och bra lokaler, men som man hellre låter stå och förfalla, än att man använder dom. Västbodaskolan var en populär och omtyckt skola, vilket märktes när kommunen bestämde sig för att lägga ner den. Protester, namninsamlingar, elevstrejker och olika grupper som ville ta över skolan – allt sket politikerna fullständigt i. Dom hade bestämt sig.

Under den här helgen kommer det hållas intressanta föredrag, workshops, spelningar, ett grymt fik (som faktiskt mer eller mindre är uppbyggt på grejer från nyligen bortgångna Kafe Edenborg – så vill ni uppleva Edenborg en sista gång, så har ni er chans nu! De slitna stolarna är här, borden är här – Klittyplanschen är här!) och mängder av människor har strömmat hit – och de allra flesta har haft någonting med skolan att göra. Det är fint när ockupationer inte bara attraheras av vänsterrörelsen/ockupantrörelsen, utan att “alla utanför” söker sig dit och vill vara en del av kalaset – och det är självklart att dom får! Gamla elever, nattvandrare, lärare, folk som bor i området och allmänt nyfikna har tittat in och hälsat på. Polisen har hållit sig lugna, och vi får hoppas att det blir så. Speciellt när ockupationen är uttalad fredlig och kommer avslutas på Söndag – då vore det väl ändå jävligt onödigt att gripa in och förstöra?

Här kan ni följa vad som händer under ockupationen, här är en intervju med en av ockupanterna, här är ett Facebook-event, här finns bilder, hit kan du skicka stöduttalanden och frågor – och ta dig till platsen! Här finns en karta.

Dagens låttips: Cock Sparrer – Run with the blind

Skolan har nu varit ockuperad i en dag. De första timmarna gick åt till att städa upp i de rummen vi använder, bära in stolar, fixa in mat, musikutrustning och allt annat som behövs i lokalen. Samtidigt var några ute i Farsta för att sprida information om ockupationen.

Allt eftersom att timmarna förflöt började fler och fler komma förbi för att se vad som hände. De har varit barn, ungdomar och vuxna som besökt oss och responsen har varit väldigt bra. I princip alla har någon sorts personlig koppling till skolan: de har gått i den, haft barn i den, skolstrejkat i den, försökt rädda den från politiker som velat lägga ner den o.s.v. Flera har varit aktiva i Aktionsgruppen Rädda Västbodaskolan.

Vi har haft band och DJ:s som lirat. En graffittivägg har byggts på skolgården. Folk har fikat och hängt i vårt café. Allt som allt känner vi oss väldigt nöjda och peppade inför resten av helgen. Titta in om Du har vägarna förbi!

Pressmeddelande 28 augusti 2009, 22:15

Under kvällen har civilpoliser försökt förmå oss att lämna Västbodaskolan som vi sedan fredagsmorgonen har ockuperat. De har dock inga befogenheter att gå in i lokalen innan polisanmälan har upprättats från kommunen. Vi kräver nu att politikerna tar sitt ansvar och kontaktar oss.

Vår ockupation av Västbodaskolan har pågått i mer än tolv timmar och dagen har förflutit lugnt och sansat utan problem under dagen. Många lokala farstabor har besökt oss och diskuterat den förda politiken samt deltagit i de annordnade aktiviteterna. Polisen har som det är nu inga befogenheter att gå in i lokalen, innan polisanmälan upprättats av lokalägaren vilket i detta fall är kommunen. Vi kräver dock att kommunen, innan de skickar polisen på oss, förklarar varför denna lokal får stå tom och oanvänd, och för en dialog med oss.

- Politkerna har upprepade gånger lovat att det ska bli bostäder här, men ingenting händer. Om de vill behålla någon sorts legitimitet måste de nu visa att de är beredda på dialog och förklara sig varför det inte händer något med Västbodaskolan, säger Daniel Wiklund, ockupanternas talesperson.

Ockupationen kommer att avslutas på söndagen. Under helgen får inga droger eller alkohol förekomma i lokalerna, och våld är strikt förbjudet. Vi kommer att gå fredligt tillväga och hoppas att så många farstabor som möjligt kommer att delta. Under morgondagen kommer konserter, föreläsningar, bollspel och andra aktiviteter arrangeras.

Se vårt tidigare pressmeddelande: http://vastbodaskolan.wordpress.com/2009/08/28/pressmeddelande-ockupanter-oppnar-vastbodaskolan/

En patrullbil från Farstapolisen har varit på plats vid skolan. Poliserna informerades om att vi ämnade stanna hela helgen och åkte där efter bort. I skrivande stund har dock civilpoliser kommit till platsen och med dem håller vår poliskontakt på att diskutera med. Civilpoliserna hade innan inte haft kontakt med Farstapolisen. Vi återkommer senare med vad som händer.

I övrigt har kvällen flutit på lungt och sansat utan några problem. Bandet “Vårt band” har spelar musik, poesi har lästs högt och många lokala ungdomar och vuxna har besökt huset.

Ockupation av Västbodaskolan from Jesper Nilsson on Vimeo.

Och även en artikel på Dagens Konflikt:
http://www.dagenskonflikt.se/jesper/ockupanter-oppnar-upp-nedlagda-vastbodaskolan-i-farsta/

Nya Västbodaskolan har nu öppnat, och ikväll blir det lite musik och chill i lokalerna. Kom förbi och drick läsk, ät lite mat och umgås.

Camp Kent har funderat på att skriva något om nedläggningen, och framförallt ockupationen och efterspelet, av fritidsgården Romano Trajo i Lund. Och idag gav tidningen sydsvenskan oss precis vad det var vi ville ha.

Romano Trajo är/var en fritidsgård vars ursprungssyfte något förenklat sagt var att ge romska barn och ungdomar en samlingsplats och en möjlighet till något vettigt att spendera sin fritid med. 2004 fick fritidsgården ett integrationspris av kommunen.

2009 är dock tonen en annan. Romano Trajo anklagas för dålig ekonomi och för att nu helt plötsligt motverka integration. Anklagelser som gör det enkelt för kommunen att helt enkelt stänga ner gården för att spara några kronor i budgeten. Nedläggningen resulterade iaf i en kortare ockupation, några demonstrationer och en väldans liv i skånsk media.

Här följer en artikel från Sydsvenskan som visar vilken oerhört verklighetsfrånvänd värld som borgerliga politiker ibland lever i. Hade det inte varit för att vi på Camp Kent har personlig erfarenhet i hur låg nivå folkpartister kan lägga sig i en diskussion så är det knappt så vi hade trott på att följande är sant: