Stockholm bör fortsätta initiativet när det gäller utbyggnaden av gratis trådlöst bredbandsnät med hög kapacitet som Kristina Axén-Olin (M) talade om inför förra valet.

För Stockholms kommun finns mycket att vinna på detta, möjligheter att samordna verksamheter i staden och hantera administration elektroniskt direkt ute på fältet. Genom denna möjlighet blir användningen effektivare både internt i staden samt för externa leverantörer till stadens förvaltning.

Det är därför angeläget att personal i alla områden, inte bara innanför tullarna får möjlighet att koppla upp sig trådlöst. Detta är även bra ur integrationssynpunkt, att de som bor utanför stadskärnan får tillgång till denna kommunikation.

Fri användning av trådlöst bredband bör starta med att gälla alla kommunanställda, därefter bör denna service byggas ut successivt, detta kan då bli ett bra komplement till medborgarnas egna bredbandsabonnemang.

Finansiering av detta kan tas från vinsterna som görs när allmännyttans hyresbostäder görs om till bostadsrätter, då får Stockholmarna tillbaks en del av pengarna genom denna offentliga service i Stockholm.

Gratis bredband är även ett mycket bra sätt att marknadsföra Stockholm som världens bästa IT huvudstad för affärsresenärer och de som är här på semester.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat till Kommunen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Phasellus eu enim dolor, vel placerat purus. Duis malesuada ligula eu justo elementum vel hendrerit mi facilisis. Nunc fringilla convallis dolor. In eros dui, cursus quis vehicula sed, commodo non ipsum. Aliquam erat volutpat. Etiam rhoncus nibh eget nulla gravida tempor. Mauris placerat, augue at semper feugiat, magna erat congue leo, eget cursus diam nisi eget enim. Vestibulum tempus dictum neque, et pellentesque magna malesuada facilisis. Nunc euismod enim nec lacus consectetur in elementum lacus commodo. Quisque congue, risus vel congue blandit, orci ipsum pulvinar nulla, eget pharetra metus lorem non lorem.

Litteraturelskere som mig selv, vil måske genkende min reference til Franz Kafkas kendte roman “Processen”.

For de som ikke har kæmpet sig igennem denne fantastiske historie, vil jeg her bringe et kort oprids af handlingen. Bogen handler om en ung mand, Josef K. eller bare K. som bliver anklaget for en forbrydelse. K.’s eneste problem er imidlertid ikke blot, at han er blevet anklaget for en forbrydelse, hans største problem viser sig at være, at finde ud af hvilken forbrydelse han er anklaget for.  Gennem romanen følger vi den stakkels mand gennem en kompliceret labyrint af offentlige kontorer, domstole, advokater og skrankepaver. K. ender naturligvis med at dø uden nogensinde at finde svaret.

Og hvad har det så med mig at gøre? Jo, nu skal I bare høre

Inden jeg og de fantastiske 4 rejste til Irland blev vi fra seminariets side husket på, at det var særdeles vigtigt at vi selv undersøgte hvordan vi var forsikrede, inden vi rejste ud i den store verden. Som de fornuftige unge mennesker vi er, gjorde vi naturligvis vores forarbejde godt. Vi er alle forsikrede i Lærerstandens Brandforsikring, som vi kontaktede som de første. Her fik vi at vide, at selvom vi havde en rejseforsikring hos dem, var vi under praktik ikke nødvendigvis forsikrede. Her gjaldt særlige forhold, så vi blev henvist til Gouda forsikring, som kunne hjælpe os med den relevante tillægsforsikring.

Vi fik vores rejsearrangør til at kontakte Gouda og redegøre for vores forhold. Til Gouda henvendte hun sig på vores vegne, forklarede at vi skulle til Irland, og at vi ville være i praktik der. Hvilken forsikring ville vi have brug for? De meldte tilbage med et tilbud på en hundedyr tillægsforsikring gældende i 28 dage, for små 500 kr.

Vi slog til. Forsikring er jo skide vigtig! Vi vender tilbage til denne Gouda forsikring senere.

I tillægsforsikringen var det understreget, at vi skulle være i besiddelse af et blåt EU sygesikringskort. Aber natürlich – det kunne da ikke være så svært!

Men dét kunne det!

Vi gik på nettet for at bestille det blå kort. To af os anførte, at formålet med vores rejse var “erhverv eller studie”. Det skulle vi aldrig have gjort. Jeg fik en besked på min skærm om, at eftersom jeg havde afkrydset den givne boks, skulle jeg kontakte min kommune for at få kortet frigivet og tilsendt. Kein problem.

Selvom jeg var lidt småsyg kunne jeg da godt lige slå et smut op omkring min lokale Borgerservice. Jeg fik et nummer og ventede tålmodigt i små 58 timer. Endelig blev det midt nummer, og jeg fremlagde mit ærinde for den meget lidt entusiastiske medarbejder. Han sukkede lidt, løftede øjenbrynene højt og masserede næseryggen før han slog ud med armene og sagde med en overbærende stemme “Øh… Har du for eksempel prøvet at gå på nettet og bestille det igen og måske ligesom øh…. undlade at krydse af i boksen?” Jeg følte mig meget dum, men indvendte “Nej, men altså der stod jo at jeg skulle henvende mig til jer.” Manden, som mest af alt lignede én der kunne springe ud af vinduet når som helst, sagde med meget lidt tålmodighed i stemmen og med fingeren på “næste nummer”-knappen: “Nej, men prøv lige at gå ind og bestille det igen, ik! Farvel.”  Han slog med en sløv håndbevægelse over mod en af deres opstillede computere med internet adgang.

Jeg gik med bøjet hoved over for at bestille mit kort igen. “Der er allerede bestilt et EU kort i dette CPR nummer” kunne jeg læse på computeren. SUK!

Jeg havde maveforgiftning, diarre og feber, så i stedet for at løbe over og råbe af det håbløse menneske ved skrivebordet, gik jeg hjem.

Jeg ventede en uge. Intet kort. Jeg greb knoglen og ringede til Kbh’s kommune. De kunne ikke hjælpe mig, sagde de. Jeg skulle have fat i personregistreret – ja, spørg mig ikke hvorfor. Jeg ringede til personregistreret, og de havde ganske rigtigt med mit kort at gøre, sagde den rare dame i telefonen. “Jeg sender lige dit kort afsted – du har det indenfor 5 hverdage.”

Mmmmh… dejligt. Altså allerede inden fredag! Så glad og tilfreds ventede jeg på mit fine nye kort. Men om fredagen var der endnu intet kort. Jeg ringede til personregistreret. Jo jo, mit kort var skam på vej – det skulle være der om 5-7 hverdage. Næste fredag var det stadig ikke ankommet, så jeg gentog proceduren. “Du har det om en uge – maks!” Næste uge var det stadig ikke ankommet, så jeg måtte igen tale med mine gode venner i personregistreret – nu var jeg måske knap så tålmodig “Ja, jeg kan se det er på vej. Du har det indenfor 5 hverdage.” Jeg var træt “Jamen jeg rejser om 4 dage!” indvendte jeg. Ja, det var jo virkelig ikke deres problem, og så ellers måtte jeg jo henvende mig hos Borgerservice.

Jeg traskede op på Borgerservice. Igen. Damen som udleverede nummer grinede lidt og sagde, at “så hurtigt gik det jo virkelig ikke med det blå kort” og “så skulle jeg jo have bestilt noget før”. På daværende fredag var det ikke mindre end 5 uger og 1 dag siden jeg bestilte mit kort på nettet.

Efter de obligatoriske 58 timers ventetid kom jeg til, og den flinke dame ved skrivebordet var særdeles hjælpsom. Intet problem, hun skulle da bare lige printe mig et midlertidigt sygesikringsbevis. Det var lige så godt. Hun trykkede på computeren, klik klik klik, gik ud til printeren og kom glad og smilende tilbage med et hvidt stykke papir til mig. “Arh, puha – tusind tak.” udbrød jeg taknemmeligt, da jeg sad med det i hånden.

Endelig! Jeg var meget lettet. Lige til jeg fik set ordentlig på dette midlertidige EU-kort. “Øhm, du – nu er det jo sådan at jeg skal til Irland,” startede jeg “Ja?” svarede den hjælpsomme dame ”og ovre i Irland taler de så vidt jeg ved, ikke særlig godt dansk. Og de læser næppe dansk. Men den her attest er jo UDELUKKENDE på dansk.” Hun så lidt irriteret ud nu. Men hun sagde ikke noget. Gloede bare blankt på mig. Hun forstod åbenbart heller ikke dansk. Jeg følte mig nødsaget til at skære det ud i pap, så jeg fortsatte: “Øhm, ja, ser du. Hvis nu jeg bliver syg og viser den her attest, så er det jo for en ikke-dansk talende person bare et hvidt stykke papir med en hel masse uforståelige bogstavsammensætninger. Det kan jeg jo dårligt dokumentere noget med. Her er ikke en gang et tlf-nummer til dansk sygesikring eller Kbhs kommune.” Nu var hun træt af mig, tror jeg. “Nej, men det er altså sådan de er. Var der andet?” Jeg var også lidt træt af hende. “Nej” sagde jeg og vendte mig om. På vej væk nåede hun at mumle noget om, at “ellers må man jo bestille sit kort i god tid.” Jeg overvejede muligheden af at vende sig om og levere en flyveskalle, men jeg gik i god ro og orden ud af Borgerservice med mit hvide stykke papir.

Mange tak for hjælpen!

Velkommen til Københavns Borgerservice

Samarbetspartierna i Ulricehamn lämnade idag in följande motion till fullmäktige:

Säkerställ kommunal organisation, kompetens och strategi för upphandling av varor och tjänster

”En marknad som öppnas för konkurrens kan mycket väl få ett mer omfattande regelverk än vad som tidigare var fallet. Genomgående har, som framgår av (utredningens) tidigare kapitel, staten när man har liberaliserat marknader underskattat behovet av regler och av reglerande institutioner för att få väl fungerande marknader.”  Regelutredningen (SOU 2004:4)

Det utredningen skriver om staten är i stor utsträckning tillämpligt också på många kommuner.

Privat eller offentligt

Ser man rent generellt finns det uppenbart flera privat drivna verksamheter, som inte bara i största allmänhet fungerar bra utan bidragit med nya idéer och nya problemlösningar. Det finns också många som allmänt fungerar bra utan att för den skull vara särskilt nyskapande. Och det finns en del som uppenbart har problem och håller för låg kvalitet.

Olika huvudmän – olika utgångspunkter

Olika huvudmän har olika drivkrafter. Privata företag, som i slutändan är vinstbaserade – vilket en mycket hög andel är i dag – har sina egna ekonomiska mål, som naturligtvis styr deras agerande på ett sätt som inte alltid stämmer med samhälleliga fördelningspolitiska mål.

Vinstintresset styr sådant som var man etablerar sig, vilka grupper man väljer att satsa på och hur man lägger upp verksamheten.

Kommuner har delvis andra utgångspunkter för sin verksamhet än de privata företagen, eftersom en offentlig aktör ytterst upprätthåller alla medborgares rätt till vård, omsorg och utbildning. Det gör att de måste arbeta på litet andra sätt – vilket gör att allt inte kommer att hamna i den lönsamma ”mittfåran”.

Av det skälet måste kommuner ha inte bara hög upphandlarkompetens, utan också ha en förhållandevis hög andel produktion i egen regi – annars är man ingen motvikt till de privata företagen.

Beställar-/utförarmodellen

Studier pekar på att entusiasmen för beställar-/utförarmodellen inom samhälleliga verksamheter förefaller ha avtagit. Flera landsting införde modellen. I dag är det bara ett fåtal som har delar av den kvar. Det har visat sig sällan ge några bestående höjningar av effektiviteten.

Anledningen är att inom en sammanhållen organisation – en kommunal förvaltning – försöka återskapa marknadens kontraktsformer mellan olika avdelningar sällan fungerar, eftersom enheterna inte har den sortens relation till varandra. Mycket tyder på att effektiviseringar inom den offentliga sektorn kräver former som utgår från den sektorns egna förutsättningar.

Med det som utgångspunkt är frågan om Ulricehamns kommun har den kompetens – och den omfattning av denna kompetens – som krävs för att klara av beställarrollen.

Kontroll och uppföljning

Som en naturlig fortsättning på beställar-/utförarmodellen kommer den nödvändiga uppföljningen och kontrollen, för att oseriösa företag snabbt kan upptäckas och stängas av. Det är viktigt att notera att det ställer helt andra krav på kommunen än om kommunen driver allt i egen regi.

Ulricehamn saknar idag en effektiv och löpande uppföljning av de leverantörer och entreprenörer vi har avtal med. Om vi inte har kontroll över våra leverantörer under hela avtalsperioden riskerar att inte hushålla med skattebetalarnas pengar och att vi gynnar oseriösa företag på bekostnad av seriösa företag.

Rimligen bör våra leverantörer prövas regelbundet under hela avtalsperioden. Idag erbjuds denna service på marknaden till en mycket låg kostnad genom företag som samlar in och tillhandahåller upplysningar om olika förhållanden som är av betydelse för att bedöma ett företags vandel. Kommunen kan om så önskas ligga ”on line” med prövningen av våra leverantörer.

Insyn och arbetsgivarrollen

När skattefinansierad verksamhet drivs av privata huvudmän gäller inte längre offentlighetsprincipen. Den rätt till insyn som väljare och förtroendevald har när det gäller kommunal verksamhet gäller inte, när verksamheten läggs över på privata producenter. Kommunen har rätt till viss insyn i fristående skolor, men inte i samma omfattning som de egna.

All personal i skattebetald verksamhet, oavsett vem som svarar för själva driften, ska ha rätt och skyldighet att anmäla missförhållanden till de politiskt ansvariga – utan att behöva riskera jobbet.

Frågan är vilken syn Ulricehamns kommun har på dessa frågeställningar, både ur ett arbetsgivarperspektiv och ur ett långsiktigt politiskt perspektiv. Hur stor del av verksamheten kan läggas ut i privat regi utan att de demokratiska förlusterna blir allt för stora?  

Vi ska inte upphandla utan att ha tänkt igenom vårt agerande. Kortsiktiga lösningar kan ge långsiktiga kostnader. Vi ska upphandla för att nå syften som är långsiktigt positiva för alla kommuninvånare och för brukare. Vi ska sträva efter bästa möjliga verksamhet för de skattepengar vi använder. ”Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från skattebetalarna”, för att citera Ernst Wigforss.

Med anledning av ovan föreslås kommunfullmäktige besluta att ge kommunstyrelsen i uppdrag

att systematiskt arbeta fram långsiktiga riktlinjer och en strategi hur kommunen ska förhålla sig till kommunal verksamhet i privat och offentlig regi ur ett upphandlar-, arbetsgivare- och demokratiperspektiv.

att klarlägga vad kommunen behöver för kompetens och organisation för att möta de nya krav som ställs på kommunen utifrån om verksamhet överförs till privata aktörer.

att arbeta fram rutiner för att kontinuerligt följa upp att de avtal som tecknas med privata aktörer så att de efterlevs under hela avtalsperioden.

att se till att kommunstyrelsen regelbundet informeras om hur kontrollen fortlöper.

Barbro Westermark        Jan-Olof Sundh               Ingegerd Borg-Saviharju

Socialdemokraterna        Vänsterpartiet                Miljöpartiet

Jag fick ju en del frågor ändå, så det är väl bäst att jag svarar på dem. Here we go:

Tack för komplimangen!
Och så svaret på din fråga:
Jag har inte medvetet valt bort något, kan man säga. I praktiken har jag inte haft något val, har man barn så måste dom gå före, helt enkelt. Därför finns heller ingenting att ångra. Och med facit i hand är jag ganska säker på att jag idag har större kompetens än jag skulle ha haft om jag inte hade levt det liv jag gjort, och mina barn har lärt mig och gett mig massor som inte kan bytas ut mot någon som helst karriär.

Det här är en intressant fråga, nog intressantare än svaret faktiskt. Men det har bara blivit. Jag har definitivt aldrig varit ute efter att bli någon frontfigur inom sociala medier. Det kan väl sägas vara symptomatiskt för hela mitt liv. Det bara blir. Såklart har jag en del drömmar men jag är dålig på att sätta upp mål, förutom väldigt kortsiktiga. Jag har hittills aldrig riktigt lyckas nå de mål jag satt upp, ingenting blir någonsin som man tänkt, så jag försöker undvika sånt. Däremot kan ju strävan att nå ett mål skapa helt nya öppningar än man tänkt sig från början, så som sagt – några kortsiktiga mål har jag men dom vill jag inte avslöja. Men generellt kan man väl säga att jag alltid drömt om att skriva, det är det jag vill och det gör jag gärna mer. Någon gång hoppas jag få tid och ekonomi för att kunna skriva en bok. Fast jag vet inte riktigt om vad.

Min favoritfärg beror helt på vad som är färgat. En färg som passar på en vägg kanske inte är så snygg på en tröja. Men om jag måste välja så säger jag blå. Mörk, som havet.

Det där med mat är svårt, men jag är löjligt förtjust i spagetti och köttfärssås. Jag gillar italiensk mat, som inte är sönderkryddad utan bygger på bra och enkla råvaror som inte kokas sönder.

Jag har ett gäng manliga vänner, men ingen som jag skulle kalla min “pojkvän”.

När jag var liten ville jag bli missionär eller författare.

Jag kan nog inte välja ut en favoritblogg. Jag läser så himla många bloggar och de är alla bra på olika sätt. Att jämföra exempelvis Jardenberg.se med Heja Abbe eller As Good as it gets känns lite orättvist. Kika i min bloggrulle, där finns ett gäng bloggar som hör till mina favoriter.

Vilka kläder jag känner mig snyggast i. Oj. Den var svår. Jag är så vansinnigt ointresserad av kläder och mode, och bryr mig mer om att kläder ska vara bekväma. Sen är jag i och för sig fåfäng och gillar att känna mig snygg, men det hänger på något sätt ihop med bekvämt. Jag känner mig snygg i jeans som sitter bra och en sjyst t-shirt. Tror jag. Usch. Den var svår.

Hur många par skor har jag? Jag tänker inte räkna, men det är väl ett gäng. Mest för att jag har fel på en fot och jag köper alldeles för ofta skor som efter att jag haft dem på mig i en kvart visar sig döda mina fötter och därför förpassas in i ett mörkt skåp. Jag har kanske fem par skor som jag kan använda. Att köpa skor är bland det absolut värsta jag vet.

Nästa fråga är bara för konstig. Favoritläppstift? Jag använder läppstift kanske en gång i månaden, och då tar jag det som råkar finnas till hands.

Några husdjur har jag inte, skulle gärna ha katt men det funkar inte så bra i lägenhet med allergiskt barn.

Musik är nästan lika svårt som att välja favoritblogg, men jag säger Freddie Wadling. Allt han tar i blir till guld, så är det bara.

Jag vet faktiskt inte. Alltså, jag vill ju inte känna ångest. Jag hoppas att jag kan tänka att jag haft ett bra liv, typ.

Det är en olycklig slump. Men någon gång i mitten av 90-talet när jag var ny på nätet och skulle posta en kommentar i ett forum var jag tvungen att snabbt, vi talar sekunder, tänka ut ett alias. Andra i forumet kallade sig för Snorkfröken, Lilla My, Snusmumriken och mymlan var skulle jag tro en direkt association till dem. Jag visste knappt vem mymlan var. Det har jag lärt mig sen. Har flera gånger genom åren försökt byta eller tvätta bort mymlan men det har inte lyckats. Igår när jag pratade med Aftonbladets debattchef hörde jag henne tala om mig med någon hon hade i närheten, och då sa hon mymlan, inte Sofia. Jag har lärt mig leva med att det är så.

Jag har bara en. Hon överträffar alla förväntningar jag någonsin haft om en dotter. Björk FTW.

Jag är inte jätteintresserad av fotboll. Svenska landslaget brukar jag hålla på när det är landskamp i någon form. Jag kanske borde hålla på GIF Sundsvall men är nog ett sånt medgångsfan, så just nu är jag måttligt förtjust. Sen gillar jag Arsenal, men det har nog mer att göra med Nick Hornbys bok Fever Pitch än något annat.

Jag står i en bostadskö i Stockholm. Kanske borde signa upp på fler ställen. Sån där byråkrati är inte min grej riktigt.

Jag har inga problem med sökande efter andlighet och sådant, men det intresserar mig inte så mycket. För mig är tro och andlighet väldigt privata saker och jag kan ha svårt för folk som är väldigt utåtriktade när det gäller andligt sökande. Men meditation är säkert skitbra, frågan är om det är det jag tänker på när jag tänker New Age. Det är nog mer kristaller och stenar. Observera att jag dock inte dömer någon, var och en blir salig på sin tro, men jag är lite för krass och cynisk tror jag. Kan ha med mitt frireligiösa förflutna att göra.

Men! Jag har ingenting emot broccoli. Jag älskar broccoli! Men den får inte vara sönderkokt.

Jag lämnade kyrkan när jag var 15, för att den inte motsvarade min tolkning av Bibelns ord om församlingens funktion. Jag kände mig aldrig hemma där, mer dömd och ifrågasatt och ingen tyckte om mig för den jag var. Så mycket falskhet, så mycket dubbelmoral.

Omfattande fråga. Försök till svar:
För det första så ser jag inte mig själv som en offentlig person. Visst, jag är lite känd i bloggvärlden, och i min bransch, men är övertygad om att jag är okänd för de allra flesta. Samtidigt är jag såklart medveten om att jag har ögon på mig, och att jag är mer känd nu än jag var för låt säga två år sedan. Och det påverkar mig och mitt bloggande, det gör det. Jag ägnar mig åt självcensur i betydligt högre utsträckning idag än tidigare.

Jag håller inte med om att jag lämnar ut mina barn. Jag är extremt försiktig med vad jag berättar om dom, och skulle lätt kunna räkna upp minst tio bloggare som är betydligt större än jag som lämnar ut saker om sina barn som jag aldrig skulle göra. Om hur dom bajsar och kräks och säger saker som säkert är gulliga när dom är små men inte kommer att kännas lika gulliga när barnen är tonåringar och deras kompisar snokar rätt på dom “gulliga citaten”.
Framförallt när det gäller mina söner som inte alls vill vara i offentligheten frågar jag om det är okej att citera dem. Ofta får jag nej och då avstår jag.

Det kan verka som om jag “glatt lämnar ut det mest privata”. Så är det inte. Jag har en mycket tydlig och skarp gräns. Det finns så mycket jag inte skriver om eller berättar. Men det man inte skriver syns ju inte, så det är klart att det kan verka som om jag tanklöst berättar det mesta.
Det här skapar en ganska skev bild, såklart. Jag kan vara väldigt privat om mig men inte om mina nära och kära. Det kan därför verka som om jag inte har någon mamma, för att jag så sällan nämner henne. Eller som om jag inte har några vänner i köttvärlden, eftersom de oftast nämns i förbifarten och avidentifierade. Men dom finns. Både mamma och vännerna.

Jag är nu en mer offentlig person än förr och det påverkar. Samtidigt vill jag inte sluta vara privat. Det är genom att vara den jag är och genom att vara privat jag blivit den jag är i bloggvärlden, och jag försöker att fortsätta vara mig själv, om än med viss försiktighet. Jag är väl medveten om att ju mer man berättar desto mer sårbar blir man, det har jag lärt mig den hårda vägen. Men efter närmare 15 år som skribent på nätet har jag fått fler vänner än fiender, och vunnit mer än jag förlorat på att våga vara ärlig. Och om jag slutar vara det är jag inte längre jag.

Sådärja. Lagom många och bra frågor, hoppas ni är nöjda med svaren!

Københavns Kommune//Rekrutteringskampagne (2008-2009)

Briefen

Opgaven var helt enkelt at rekruttere dagplejere til Københavns Kommune, der var i massivt dagplejer-underskud.

Dagplejerstillingerne besiddes af mange forskellige erhvervsgrupper med vidt forskellige uddannelsesmæssige baggrunde –  ufaglærte, kontoruddannede, frisører, pædagogmedhjælpere, pædagoger, jordemødre, butiksassistenter, klinikassistenter, dekoratører, sosu-assistenter, bankuddannede.

En fællesnævner for mange af de ovenstående stillinger er fx ’skæve’ arbejdstider, dvs. ofte om aftenen i weekender mv. – hvilket måske for mange besværliggør det at få arbejds- og privatliv til at hænge fornuftigt sammen.

Derudover er ovenstående job, i de fleste tilfælde, kendetegnene ved at have lille eller slet ingen medbestemmelse mht. planlægning og det jobmæssige indhold dagligdagen i det hele taget.

Med andre ord er en velbegrundet tese, at en stor del vælger at søge væk fra disse stillinger for dels at få bedre styr på arbejdstiderne, dels at få større indflydelse på planlægningen af det daglige jobindhold.

Dette understøttes af bl.a. af kommunens faktuelle viden om de tre hovedårsager til, at man vælger at blive dagplejer:

1. Få bedre balance mellem arbejds- og privatliv
2. Mere frihed til at forme det jobmæssige indhold
3. Mulig for at bruge mere tid med eget barn (forlænget barselsorlov)

En bemærkelsesværdig høj medarbejdertilfredshed blandt eksisterende dagplejere pegede dog på, at det især er de job- og tidsmæssige muligheder, der vægter højt i bedømmelsen af jobbet. Dette talte igen for, at det strategiske omdrejningspunkt for kampagnen i højere grad skal bygge på punkt 1 og 2 frem for punkt 3.

Kogt ned valgte vi derfor at fokusere på følgende i kampagnen:

• Stor fleksibilitet i jobbet
• Frihed til egen planlægning
• Stor indflydelse på din egen arbejdsdag

…målrettet kvinder mellem 25 og 35 år.

Strategisk omdrejningspunkt: Frihed under ansvar

Med udgangspunkt i målgruppens valgkriterier opstillede vi en prioriteret liste af, hvilke fordele, der ved jobbet som dagplejer:

Grundlæggende er ’manglede bare’ værdierne ved jobbet som dagplejer, dvs. det som er med til at gøre jobbet interessant, men som ikke i sig selv retfærdiggør et jobskifte. Det er fx fagligheden og de sociale relationer til andre – begge forhold om groft sagt altid vil være til stede, uanset job.

Derefter de ’attraktive’ værdier ved jobbet som dagplejer. Det er de forhold, der gør jobbet interessant i sammenligning med andre job. Her hører fx forhold som stor ’arbejdsglæde’ og ’høj jobtilfredsind’.

Og vigtigst…de ’diskriminerende’ værdier ved jobbet som dagplejer, dvs. det som virkelig differentierer dagplejejobbet fra målgruppens nuværende job. Det er her, at valgkriterierne fra ovenstående punkt 1 og 2 kommer ind i billedet. I vores øjne er det ’frihed’, der gør jobbet særdeles attraktivt i forhold til målgruppen – frihed til at planlægge din egen arbejdsdag både hvad angår jobindhold og faglighed. Det er frihed i arbejdsmæssig forstand – det er ’frihed under ansvar’, der er kampagnens strategiske omdrejningspunkt.

Eller med andre ord: Frihed på fuld tid…

Kampagnen

Da vi skulle have opmærksom fra folk, hvor bog- og avislæsning hører til langt nede på prioriteringslisten, søgte vi at skabe en genkendelig referenceramme fra filmens univers, der på en humoristisk måde tog udgangspunkt i kendte filmscener, der på hver sin måde viser ‘frihed…’. Selvfølgelig med rigtige dagplejere i ‘hovedrollerne’…

OJ, jo bloggen är ju offentlig för alla att läsa. Men nu kan  man nog säga att man är offentlig. Kikade på min statistik för dagen och såg att den skjutit i höjden och att folk hade klickat sig in från Aftonbladet. Klickar mig in och ser att jag är länkad i samband om en artikel om socialbidrag som måste höjas och tyggheten säkras för de utförsäkrade. Läs artikeln här: http://aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5775281.ab

Det som är citerat från min blogg är inlägget som jag skrev i måndags. Det läser du här: ATT VARA SJUK I SVERIGE

Anni Petersen fra Sulkendrup havde store problemer med at finde en tandlænge, som kunne behandle hendes barnebarn, da den kommunale tandpleje var sommerferielukket. Kommunen mener, at den uheldige situation blandt andet skyldes mangel på tandlæger.

Sulkendrup: “Tandplejen ønsker at yde en optimal service. Derfor tilstræber vi trygge rammer, et godt samarbejde med vore brugere, hurtig og effektiv behandling og imødekommenhed”.

Deltag i debatten
Sådan står der på Nyborg Kommunes hjemmeside for den kommunale tandpleje, men det var lige det modsatte Anni Petersen oplevede, da hun akut skulle bruge en tandlæge til sit 7-årige barnebarn, Christina Heegaard, som havde ødelagt en tand efter et uheld på en trampolin.

- I starten troede vi ikke det var så slemt, men natten mellem tirsdag og onsdag kunne Christina ikke sove på grund af smerter, og hun lå og græd hele natten, fortæller Anni Petersen fra Sulkendrup, som onsdag morgen gik i gang med at finde en tandlæge, der kunne hjælpe hendes barnebarn.

Den kommunale tandpleje i Nyborg, som Christina Heegaard hører ind under, har sommerferielukket, og deres telefonsvarer henviste til, at man skulle henvende sig til en anden tandlæge i byen.

Det prøvede Anni Petersen så, men uden det store held.

- Jeg ringede til alle tandlæger i Nyborg, Ørbæk og Langeskov, men alle havde ferie. Undtagen én enkelt i Nyborg, men de ville ikke tage imod Christina, fordi de havde meget travlt, og fordi det ikke var hendes normale tandlænge, forklarer Anni Petersen.

Afvist af skadestuen
Hun prøvede også at ringe til flere tandlæger i Odense, men de ville heller ikke hjælpe Anni og hendes barnebarn. Til sidst forsøgte hun at få hjælp ved skadestuen, men de vurderede over telefonen, at barnebarnets uheld ikke var stort nok til at de ville behandle hende. Tandlægevagten i Odense var heller ikke til at få fat på, for de tager kun imod patienter mellem klokken 9 og 12 lørdag og søndag.

Hen på eftermiddagen, efter at have ringet rundt til tandlæger i over seks timer, fik Anni Petersen kontakt til sin egen tandlæge Jens-Henrik Bendtsen, som ellers havde ferielukket, og som var ved at sætte klinikken i stand. Men han tog imod 7-årige Christina Heegaard, som fik trukket den skadede tand ud. Det viste sig, at tandens nerve var blevet blottet under uheldet på trampolinen, og det var skyld i barnebarnets store tandsmerter.

- Det kan ikke passe, at det skal være så svært for et barn at blive behandlet i ferien. De kan ikke være det bekendt, mener Anni Petersen.

Der mangler tandlæger
Formand for Børne- og Familieudvalget i Nyborg Kommune, Kaj Refslund (V), mener sagen med Christina Heegaards tand viser et problem. Han mener, at en del af begrundelsen for det store besvær Anni Petersen havde med at finde en tandlæge, skyldes, at der generelt mangler private tandlæger til at behandle patienter fra den kommunale tandpleje i ferien:

- Dette kan være et tegn på, at vi er ved at nå smertegrænsen med antallet af private tandlæger på Østfyn, og så skal vi måske overveje, om den kommunale tilstedeværelse er god nok i ferien og fritiden, siger Kaj Refslund, og fortsætter:

- Det er et sammenfald af uheldige omstendigheder, men hvis der er noget principielt galt med ordningen, så skal vi have gjort det bedre.

Kilde: fyens.dk

Adam Smith snakker om hvordan enkeltmenneskers søken etter profitt bidrar til et bedre samfunn.

I føljetongen mellom undertegnede og Jarle Heitmann, har Heitmann nå svart med dette innlegget, som svar på mitt forrige. For det første aksepterer jeg overhode ikke premisset Heitmann ligger til grunn om at private selskaper ikke er interessert i en god dialog med de som bestiller tjenestene. Selvsagt er jeg som levrandør interessert i god dialog med de som kjøper mine produkter, og jeg er ihvertfall interessert i at mine kunder (brukerne) skal være fornøyd med de tjenestene jeg leverer. I motsetning til Heitmann og Arbeiderpartiet mener jeg at brukerne selv bør kunne velge hvilken tilbyder de vil ha, hvis de er misfornøyd må de selvsagt kunne velge en annen tilbyder. Dette gir gode incentiver både for dialog med bestiller og bruker.

Så over til profittargumentet. Som jeg har nevnt tidligere så har Rema, Rimi og Coop tjent seg søkkrike på menneskets grunnleggende behov, mat. En liter melk er selvsagt ikke det samme som bestemor, men argumentet om at man ikke skal kunne tjene penger på grunnleggende behov, holder ikke mål.

Men som Heitmann påpeker, de må jo skape profitt. Jeg mener for det første at det både er ærerikt og prisverdig at mennesker skaper bedrifter, arbeidsplasser og de skal selvsagt kunne tjene penger på det. La oss tenke følgende eksempel. Kommunen bruker 1000 kr på tante Olgas tjenester. Man har lagt noen anbudskriterier som selvsagt sier at kommunen ikke skal bruke mer enn dette beløpet og at tante Olga skal ha en rekke kvalitetskrav. Det kommunale sykehjemmet sier at de som vanlig gjør det for 1000 kr, mens det private sykehjemmet sier at de kan gjøre det for 995 kr. De reelle driftskostnadene til det private sykehjemmet er 990 kr og de kan dermed ta ut 5 kr i profitt og kommunen sparer 5 kr.

Så hvordan er dette mulig? Det private selskapet klarer å gjøre tjenesten i dette hypotetiske tilfellet 1% billigere enn det offentlige (sansynligvis er dette et veldig lavt anslag). For det første er det mye byråkrati, prosedyrer og mye dårlig ledelse i offentlig sektor. Som kommunepolitiker har jeg stor respekt for jobben som gjøres rundt omkring, men det er også flere ting som kunne vært gjort mye bedre. I private bedrifter er det gjort 10-15-20 ja tilogmed 30% kutt som følger av finanskrisen, mens i kommune-Norge er det ramaskrik om man kutter 2% av budsjettet.

Et annet viktig argument er at man i private selskaper står mye friere til å tenke nytt. Innovasjonsgraden er mye lavere i offentlig virksomhet. Vi har hatt televerkene i over hundre år, men hvor mange nye tjenester har det egentlig dukket opp bortsett fra SMS som kom de siste 15 år?

Det tredje argumentet kommer fra gode gamle Adam Smith. Hans teorier om den usynlige hånd, It is not from the benevolence of the butcher, the brewer or the baker, that we expect our dinner, but from their regard to their own self interest. We address ourselves, not to their humanity but to their self-love, and never talk to them of our own necessities but of their advantages. Mao. den enkelte aktør følger sin egeninteresse når man skaper produkter på markedet og nettopp derfor er de interessert i å gjøre det så godt og så effektivt som mulig. Denne profittinteressen mangler ofte i offentlig sektor. Før Heitmann fyrer seg helt opp vil jeg påpeke at Smith på noen som helst måte var interessert i et urregulert marked og at markedet må reguleres. Les forøvrig hvordan Dagens Næringsliv vil at markedsmekanismen skal styre veibruken, og mener at Høyre bør lese “Nasjonenes velstand”. http://tinyurl.com/l2q6vs

Konklusjon: Gjennom incentiver og nytenkning vil private bedrifter se på hvordan man kan gjøre ting smartere. Dermed har de også mulighet til å realisere en profittmargin. Deler av den bør selvsagt komme det offentlige til gode (også gjennom utbytteskatt), men de må kunne beholde noe selv. Jeg er overbevist om at konkurranse og noen private tilbydere vil gi bedre kvalitet på tjenestene, samtidig som det er mulig å kutte kostnader.

Den briljanta tankesmedjan Limbo uppmärksammar den bisarra replik som åtföljer fallet där matleverantören Sodexo märker om gammalt mat och blir därmed skyldig till att severa underdålig mat till sjukhuspatienter.

VD:n svarar det hela med att mat smakar sämre när man är sjuk. Det är väl också briljant…

Tankesmedjan Limbo är en parodi så vad de har att säga om saken är inte mer än att driva med saken.

Vad jag har att säga är att jag är allt annat än chockad, och ser det här som en naturlig del av utförsäljningen av offentligheten. Skola, vård, bostad, alltid är det samma sak. Det kommer att bli mer “effektivt” att låta ett vinstdrivet företag ta hand om verksamheten.

Och visst är det effektivt. Men för vem? Ger man jobbet till den som bjuder lägst så kan man gissa hur produkten kommer att se ut. Sanningen är ju att den tragiske VD:n på sätt och vis gör sitt jobb. Det ingår inte i kapitalismens logik att det ska finnas någon välvilja eller ansvar mot kunden. Huvudsaken är att maximera vinsterna.

Det betyder inte att offentligt driven verksamhet alltid fungerar om inte myndigheten sköter sitt jobb. Men där har vi lite mer makt – åtminstone i teorin – att påverka situationen.

Trots de här artiklarna, trots ett ökat missnöje, så kommer det här att lugna ner sig av sig självt. Lite klagomål så är allt bortglömt i nästa skede. I det här fallet har Sodexo fortfarande inte direkt bett om ursäkt, men i normala fall så gör de det. Och när något liknande händer igen ska vi vara lika chockade.

Att tala om demokrati och folkvilja låter ju fint. Men i praktiken är det en maktfråga. I längden kan patienterna gnälla allt de vill. Vem är det som lyssnar? Dålig mat på sjukhuset är inte direkt prioritet. Så cynisk är den här världen och så effektiv är vår demokrati.

Sodexo är för övrigt samma företag som i kultdokumentären Super Size Me (2004) serverar pizza och pommes frites till amerikanska skolbarn. När deras talesman ställs mot väggen är det dags att tala fint om hur det är viktigt att vi lär barnen om mat och att de gör de rätta valen.

Skulle en sån sak hända i Sverige så skulle nyliberala förespråkare förmodligen säga liknande saker. Kalla skepticismen för moralpanik och hävda att det faktiskt är upp till barnen eller eventuellt deras föräldrar hur de sköter sina kostvanor. Att man befinner sig i en offentlig skola ska inte spela någon roll.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukhus, mat, sodexo, offentlig, privat, nyliberalism, myndighet, demokrati

Varför är alla tjejer vänster?, undrar någon.

Jag visste inte att de var så mycket mer vänster. Men en gradfråga kanske inte är så väsentligt.

Som det redan nämns jobbar fler tjejer inom den offentliga sektorn. De tjänar sämre eftersom det inte finns något vinstintresse att tala om när det gäller den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn är bara en utgift. Därför är statens roll i det kapitalistiska systemet att försvaga den offentliga sektorn så mycket som möjligt.

Vad innebär det för de som jobbar inom den offentliga sektorn?

Att de får sämre arbetsförhållanden och en otroligt svag position när det kommer till löner.

Vänsterns uttalade politik är att stärka den offentliga sektorn. Check.

Vänsterns uttalade politik är bättre villkor för arbetare. Check.

Vänsterns uttalade politik är att det ska finnas ett skyddsnät i samhället för de som råkar hamna utanför arbetslivet. Jag tror att väldigt få människor arbetar inom (delar av) vården för att det är deras dröm i livet. Men de har ofta inte så mycket att välja på. Många av dem har varit arbetslösa tidigare eller har det som enda alternativ. Därför finns där en insikt om att arbetslöshet är en hård verklighet för de resurssvaga, inte ett val som de “lata” har gjort, enligt borgarblockets perspektiv. Den insikten kanske inte går att muta bort med “en tusenlapp extra i plånboken”. Check.

Det här är långt ifrån hela svaret, men en stor del av det.

Vad gäller frågan om ansvar, vill Sakine – förstås – koppla det till en högerns livsstil.

Maktanalys är ointressant ur ett högerperspektiv. Samhällsanalys är ointressant. Eftersom det kapitalistiska systemet vilar på rättvisa grunder, måste rimligen de som idag har det gott vara bättre människor än de som har det sämre ställt. Om man inte diskuterar vem som föds eller formas i ett hem med pengar, position och kontaktnät, då kan man istället tala om ansvar och “vinnarmentalitet”. Vips så har man rättfärdigat ordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, offentlig, sektor, kön, tjej, kvinna, lön, solidaritet, konkurrens, resurs, kontaktnät, höger, vänster, utgift, ansvar

Idag står det at det at Over halvparten av nyetablerte statlige arbeidsplasser her i landet siden 2005 har havnet i omlandet rundt Oslo og Bergen.

Og det skrives også at regjeringen ikke har gått inn for å flytte ut eksisterende enheter før en ser resultatet av tidligere utflyttinger. men jeg mener å huske at dette ble utredet for ikke  lengesiden som så at det kostet ca 1 mil pr arbeidplass og at effekten ikke var tilstede grunnet kompetanse tap og ingen merkbar økonomisk gevinst.

Jeg ser  at det ikke virker forenelig med offensiv distriktspolitik å legge de fleste offentlige arbeidplassene til byene, men hjelper det å skape arbeidsplasser i distriktet hvis ikke kvalifisertpersonell ønsker å jobbe der, eller skaper vansklige situvasjoner for ansatte som flyttes?

Jeg har forståelse for de som ønsker at det skal flyttes mere ut til distriktene og spessielt nyetablerete stillinger, men det er jo et spørsmål hvor i og i hvilken sektor disse nye stillingene er i  om det er forenelig å opprette de i distriktene.

Denne kampen bør fylkene ta i stortinget og mot departementetne før de er opprettet ikke etter.

Magne

95 procent af alle tandlæger føler, at de ikke ved nok om, hvad de skal gøre, hvis de får en mistanke om, at et barn er udsat for overgreb eller omsorgssvigt.
Det viser en endnu ikke offentliggjort undersøgelse.
Assisterende overtandlæge i Randers Kommunes Tandplejen, Ove Nyrnberg, er en af de tandlæger. Og det er især bekymringen for at få et dårligt forhold til hans børnepatienters forældre der gør, at han ikke går videre til forvaltningen med sin mistanke.

- Hvis ikke vi har et godt forhold til forældrene, så risikerer vi jo, at de ikke møder op med deres børn, siger han.
Og det er et problem, for tandlægestolen er et oplagt sted til at opdage og afdække omsorgssvigt og overgreb mod børn.
Det fortæller overlæge Hanne Nødgaard Christensen fra Center for børn udsat for overgreb på Århus Universitetshospital, som har været med til at lave undersøgelsen.

Kilde: DR.dk

Kun 14 procent af de tandlæger, som får en mistanke om, at barnet foran dem i tandlægestolen er udsat for overgreb eller omsorgssvigt, underretter kommunen.
Det viser en endnu ikke offentliggjort undersøgelse.
- Det er en form for professionel omsorgsvigt, siger Hanne Nødgaard Christensen, der er overlæge på Center Børn udsat for Overgreb, Århus Universitetshospital.
Hvert år sætter 60.000 århusianske børn sig i stolen hos tandplejen, men i 2007 og 2008 blev det blot til sammenlagt 10 underretninger fra tandlæger til kommunen.
Tavsheden omkring de omsorgssvigtede børn skal brydes, og derfor sender Århus kommune alle tandlæger på kursus til efteråret.
De fleste fysiske overgreb mod børn foregår mod den øveste del af kroppen, og netop derfor får lige præcis tandlæger et godt overblik over skader i mund, ansigts, og halsregionen.
Problemet er jo så bare, at de ikke underretter nogen om det, de ser.

Kilde: DR.dk

Twitter kan brukes til så mangt. I Denton, Texas legges ut bilder av alle kjeltringer på Twitter etter hvert som de blir tatt. Det er en student som har laget twitteren basert på all offentlig info om lovbruddene i området.

Denne karen på bildet ble tatt i går for slåssing i går. Han er 30 år.

Nedover lista på politiets twitter for 17. april finner vi ungdom helt ned til 17 år. Folk som har fyllekjørt, sloss, nasket i butikken, gjort innbrudd, råkjørt osv. I det hele tatt det samme som vi ser i helgas politilogg – f.eks på Rbnett. Hos oss er de maskert som romsdaling i 30-åra, moldemann i 20-åra osv.

Men i Denton, Texas stopper de ikke der. På mer offisielle sider for byen, kan du gå inn og sjekke hvem som sitter i byens fengsel til enhver tid. Med bilde, navn, hva de har gjort, hva kausjonen er osv.

Jenta på bildet heter Helen og ble tatt klokka 03.45 i natt for å ha kjørt i 72mph i på sted med 55-grense. Du kan også klikke deg videre for å få oversikten over seksualforbrytere -med bilde, navn, bostedsadresse, hva de er dømt for, alderen på offeret osv.

Som den nettfreaken jeg er, synes jeg selvsagt det er spennende å se hvordan teknologien brukes, men jeg tror kanskje vi ikke skal ønske oss oss Denton-tilstander her i landet. Hva tror du?

Det er ikke mere end 5 måneder siden at Folketingets Retsudvalg indkaldte til høring omkring bandekriminalitet. Nu indkaldes til en ny høring d.29. april.

Dansk Folkepartis retsordfører og formand for Retsudvalget, Peter Skaarup, har taget initiativ til at afholde endnu en høring om bandekriminalitet i Folketingets Retsudvalg onsdag den 29. april. Bandekriminaliteten er snart ved at blive et fast programpunkt på udvalgets dagsorden. Den sidste høring om bandekriminalitet fandt sted i December 2008.

København er i de seneste måneder blevet hærget af en bandekrig på et helt andet niveau end vi har set før. Nedskydning af uskyldige civile, selvbestaltede visitationer af almindelige borgere og gentagne skudvekslinger er helt usædvanligt i danske byer, og derfor skal vi tage alvorligt fat om problemet og handle på flere niveauer.

-Vi har allerede en retslig bandepakke på vej til bekæmpelse af bandekriminaliteten, og nu bør vi tage fat på de faglige nuancer og få klarlagt bandebegrebet, rekruttering og muligheder for mægling. Vi skal have sat fokus på de udenlandske erfaringer, på hvad der kan gøres for at få fængselsindsatte bandemedlemmer til at droppe banderne, og på om der er nogen sammenhæng med ekstremisme, siger Peter Skaarup.

- Derfor indkalder vi til en høring om emnet på Christiansborg, hvor blandt andre sociolog Michael Hviid Jacobsen, advokat Thorkild Høyer og vicepolitiinspektør Jørgen Isalin vil deltage. Vi vil forhåbentligt blive klogere på, hvordan vi tackler bandekriminalitet på dette niveau og forebygger krigslignende tilstande på gaderne i fremtiden, siger Peter Skaarup, som også understreger, at høringen er offentlig.

Høringen afholdes onsdag den 29. april kl. 10.00-14.00 i Fællessalen på Christiansborg.

Download link: Baggrundsmateriale fra Retsudvalgets bandehøring i 2008

Loven skal bidra til at personopplysninger blir behandlet i samsvar med grunnleggende personvernhensyn, herunder behovet for personlig integritet, privatlivets fred og tilstrekkelig kvalitet på personopplysninger.

-Lov om behandling av personopplysninger § 1, annet ledd.

Siden MySpace startet opp i 2003 har det dukket opp stadig flere nettsamfunn. Her i Norge var Blink og start.no svært populært. Snart skulle det dukke opp flere forskjellige tilbud. Til de virkelig oppmerksomhetssyke har vi deiligst.no, som flere ganger har fått pepper for å la mindreårige avbilde seg i utfordrende positurer på nettet. Jippii, opprinnelig et nettspillforum, har også måttet tåle mye kritikk, da pedofile sjekker opp barn på siden. Det er åpenbart at dette er et problem, men jeg vil rette søkelyset på et mye mer utbredt problem: Unge mennesker i Norge har åpenbart mistet troen på privatlivet.

Da Facebook kom i 2004, ble det mulig å holde kontakten med venner og bekjente på en mer effektiv måte. På en relativt plain profilside kunne man nå dele av seg selv. I prinsippet var det harmløst, men virksomheten har i de senere år eskalert, og det er plutselig blitt godtatt å dele sensitive opplysninger om seg selv. Har vi rett og slett skapt et slags oppmerksomhetsjag som må tilfredsstilles konstant?

På Facebookprofilen min er det et status-felt. Her kan jeg skrive “hva jeg tenker på”, som det står. Jeg tenker på så mangt. Noen ting jeg tenker på er forsåvidt greit å skrive, men mye av det jeg tenker på er ikke egnet allmennheten. Ikke fordi det er så politisk ukorrekt eller grovt, men mest fordi jeg selv vil verne privatlivet mitt noe. Jeg er ikke alene om denne tankegangen, men det virker som om det er et mektig flertall av de som føler et behov for at hele verden, eller iallefall hele Facebook, skal få vite om livets opp- og nedturer. Det bekymrer meg at det er sosialt akseptert å la millioner av mennesker fra alle verdenshjørner få vite om nær familie og venner.

Jeg ser det ikke som noe problem at noen skriver i statusfeltet sitt at de er syke eller at de gleder seg til sommeren. Dog vil jeg tørre å påstå at klassikere som “Jeg er så sint på en VISS person” ikke gagner noen. Jeg har sett mange hardtslående statuser på Facebook. At noen til og med kan få seg til å sverte sin egen ektemann på Facebook syns jeg er hårreisende.

Det har vært mange diskusjoner i media om hvordan Facebook bør behandle personlige opplysninger som skrives inn på siden. For all del, det er ikke bra om Facebook skulle bruke personlig informasjon uten at noen vet hvor den ender opp hen, men jeg tror folk har en tendens til å glemme det viktigste av alt: Det er du selv som er ansvarlig for hva du skriver på profilen din. Det er et stort ansvar å bære, men det burde i det minste være ventelig at en prøver å bevare sitt eget privatliv.

I Australia har informasjon fra Facebook blitt brukt som gyldig rettsdokument i straffesaker og privatrettslige saker (Nabokrangler mv). I praksis betyr dette at ting som i statusfeltet, på wallen eller på profilinformasjonssiden kan virke svært så uskyldig, kan gis rettsvirkning om du en dag skulle komme i trøbbel. Det er rimelig å anta at australsk rett ikke er så forskjellig fra norsk rett at denne bruken av Facebook om en stund kan bli et prejudikat også i Norge. Dette er en god grunn til å forsøke å begrense privat informasjon på nettet generelt. En annen ting det er verdt å merke seg, er at hacking, eller datasnoking, som det heter på norsk, har blitt en ting som enhver kan lære seg. Det finnes videoer på youtube som viser deg hvordan du kan lage et datavirus. Datateknologien utvikler seg, og hacking med den.

Norge er en demokratisk rettsstat, hvor beskyttelse av enkeltmennesket er et grunnprinsipp. Vi har en lov som skal beskytte oss mot at personlig og sensitiv informasjon ikke brukes til ugagn. Det er bekymringsverdig at vi ikke lenger følger denne loven selv. Vi føler ikke lenger behov for å ha et privat privatliv.

Nu har Europaparlamentet dragit igång kampanjen för att få 375 miljoner människor i 27 länder att gå och rösta i juni. Det satsas 200 000 miljoner kronor på att få folk att gå och rösta.

Jag säger bojkotta valet! Bränn era röstkort! Visa ert missnöje!

EU har varit och är byråkratins högborg  med massa högavlönade eurokrater, den nya tidens aristokrater. Eurokraterna  är politiker och lobbyister som håller företagen i handen, och ser till att företagens intressen tas tillvara i första hand och i andra hand politikernas.

Det blev övertydligt i och med Lissabonfördraget, som ska drivas igenom till varje pris. Detta arbetar- och medborgarfientliga avtal som den svenska regeringen nekade Sveriges invånare att rösta om.

Lite om Lissabonfördraget:

• EU-kommissionen ska minska ledamöterna från en representant från varje land, till 18 st. Var tredje mandatperiod kommer det enskilda medlemslandet stå utan representant, eftersom man ska rotera.
• EU-domstolen får mer makt. Bl a  så underordnas Sveriges grundlagar EU-rätten. Det fastställs att unionens lagar har företräde före de nationella.
• EU får större makt att stifta lagar, oavsett vad vi tycker. Dessutom får unionen större  makt att begränsa vår egen regerings möjligheter att stifta egna lagar.
• Arbetsrätten hotas. I Vaxholmsdomen underkänner EU rätten att strejka och blockera avtal som dumpar löne- och anställningsvillkoren i Sverige
• EU ska militariseras och medlemsländerna förbinder sig att upprätta ett gemensamt försvar. Dessutom ska medllemsländerna gradvis förbättra sina militära resurser. Sverige är inte alliansfritt längre.
• de små medlemsstaternas inflytande i det lagstiftande ministerrådet reduceras drastiskt, det underlättar för de stora länderna att få igenom egna beslut och stoppa sådana man inte önskar.

Lissabonfördraget innebär överföring av makt till EU och dess överstatliga institutioner, och leder till utarmning av den nationella demokratin och inskränker Sveriges självständighet. 

I EU får folkliga fri och rättigheter inte inskränka på marknadens frihet.

 Bristen på insyn och öppenhet har alltid varit ett återkommande klagomål. EU har inte ens en definition på vad som är en offentlig handling. Med risk att vara tjatig, så är ACTA-avtalet ett typexempel på detta.

INSPIRE, Infrastructure for spatial information in Europe, ska införas i svensk lag. Meningen med detta är att skapa en gemensam infrastruktur och gemensamma bestämmelser för information som till exempel kan handla om miljö och människors hälsa. Det handlar om allt från geografiska data om vägar, sjöar och referenssystem till markanvändning. Men det ska även inkludera uppgifter om befolkningsfördelning och människors hälsa och säkerhet. Datainspektionen, DI, varnar nu för att ett införande av direktivet i svensk lag “kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten eftersom bland annat uppgifter som rör människors hälsa kan bli tillgängliga för både allmänheten och myndigheter”. DI är också mycket kritisk till underlaget till den svenska lagstiftningen. Det saknas konsekvensanalyser kring integritetsfrågorna.

Enligt ett förslag från EU-kommissionen kan Sveriges föräldraförsäkring tvingas förändras. Enkelt uttryckt måste då mamman ta ut mer och pappan mindre. Sven Otto Littorin tröstar oss med följande uttalande “- Det är långa beslutsvägar här. Ett beslut för sådana här förslag föregås av en medbestämmandeprocedur, det vill säga att parlamentet måste vara överens med kommissionen. Och det kan ta tid. Arbetstidsdirektivet tog sju år bara för ministerrådet att komma överens om”.

Sju år!!! Kvarnarna mal inte fort i EU-byråkratins värld. Men vad gör det med tanke på vad politikerna tjänar, speciellt nu med det nya lönepåslaget som innebär 30 000 kronor mer i månaden. Ett påslag på 58%, vilket gör att de kommer att tjäna 86 000 kr i månaden exklusive traktamenten och reseersättningar.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om EU, så antagligen återkommer jag i detta ämne.

(10 goda skäl att bojkotta EU-valet)

Svt, Proletären, Proletären, Proletären,DN, DN, DN, DN, HD, HD, Aftonbladet

Att kronprinsessan och Daniel förlovar sig är väl inget som förvånar oss. Vi hade nog blivit förvånade om dom inte gjort det. Att det nu blir en så himla stor grej att Viktoria och Daniel förlovar sig och att dom ska gifta sig nästa år…..jag kräks. Det kommer bli så himla uppstorat och dom kommer ha bröllopsyra överallt. Ska dom höja skatten nu så att regeringen kan bjuda på hejdundrande party åt de lyckliga tu. 

Jag undrar om Olle och Eva Westling är så lyckliga för att deras son kommer att få titeln prins Daniel, hertig av Västergötland. Om min son kommer hemdragandes med en kronprinsessa och säger att dom ska gifta sig hade jag fått nippran. Det är inget stillsamt förortsliv han kommer att få direkt. 

Inte för att det alltid är det som lockar men att gifta sig med offentligheten hade jag valt bort. 

Idag har jag saknat pappa, önskat att han fanns här med mig. Pratat med mig. Det har varit lite tufft idag och det är tufft dom dagar man inser att pappa är borta, för alltid.

På sidan Extrakoll.se så kan du kolla (mot en liten peng) vad folk har för inkomst. Nu finns det dom som inte alls vill att den informationen ska vara tillgänglig för alla. Skatteverket vill stoppa tjänsten men kreditupplysningsföretagen protesterar och tycker att offentlig information kan ju inte bara vara lite offentlig. Det där med vad folk har i lön verkar vara en väldigt känslig grej, varför är det så? Jag bryr mig inte det minsta om hela världen vet vad jag tjänar faktiskt. Men det är väl samma med politik, det är också en väldigt känslig fråga för vissa vad dom röstar på, men mig bryr det inte det minsta. Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att folk kan berätta om sitt sexliv, sina hemmorojder, sitt nageltrång, men fan inte vad dom tjänar?

Läs även andra bloggares åsikter om Löner, Skatteverket, Extrakoll, Information, Offentlig