Nej, men spekulationerna spär på den oljekris världen påstås befinna sig i. Kapital från de stora hedge- och pensionsfonderna i USA har gett sig in på den fria råvarubörsen och köper och säljer leveransavtal för framtida oljeleveranser. De efterfrågar inte mer olja. De bygger inte upp några lager och de får inte producenterna att öka produktionen. Men det höjer naturligtvis priset på oljan. Om detta behöver man ha skilda uppfattningar. Så kommer det att fortsätta så länge marknaden förväntar sig stigande priser. Fondförvaltarnas intresse är att öka sina portföljers värde. Vem kan hindra dem? Det är de spelregler som gäller på den fria och globala finansmarknaden.

Men våra politiker söker gärna syndabockar när de själva kommer till korta.

I dag noterades ny all time high, 147 dollar och 67 cent per barrel. Och vi tittar oss omkring och frågar: Hur kan det ha blivit så här? 

Men det är ingen oljekris på gång. Visst, priset stiger varje dag men så har det pågått i snart 15 år. 1990 konsumerade världen 66,6 miljoner barrels per dag. Nu konsumerar vi 83 miljoner barrels. Efterfrågan i USA har ökat med 22 procent under tiden. China med 200 procent. Det är den vardag vi befinner oss i.

Om alla strävar efter en konsumtionsstandard som i USA, d v s slukar lika mycket energi som USA gör idag (och varför skulle de inte göra det, lyfta från fattigdom till ett drägligt liv) kommer vårt behov av olja i världen att öka ytterligare 40 procent fram till 2030 d v s uppgå till astronomiska 116 miljoner barrels per dag, dubbelt upp i förhållande till 1990. Så kom inte och säj att vi har en oljekris. Kontentan av dagens oljespekulationer och oljeproducenternas tröghet att öka produktionen är ett högre oljepris. Kanske inte ett nytt all time high i morgon men om några dagar. Vad världen behöver i dag, på kort sikt, är en höjning av produktionen samt ett fastare avtalsförhållande mellan säljare och köpare som dämpar spekulationsvågen. På längre sikt återstår bara de tunga alternativen styrda av ett globalt energiavtal.