Varför bara jobba två månader på en månad när du också kan jobba två dagar på samma dag? Efter avslutat pass i går körde jag vidare med Idol.
En riktig skön fredag med andra ord. Förhoppningsvis får jag en illustrativ bild från fotograf-Olle att plutta in här nedan.
…
Grattis till Gustav, eller Snygg-Gustav. Stäng inte av telefonen, EMD kan ringa när som helst.

Kimberley Vlaeminck hat sich 56 sterne in die Fresse tätowieren lassen.
Aber nicht freiwillig. Haha!!
Weil jedes mistgör ja nun ein sternchen täto haben will, will auch die bekloppte alte nen sternchen tatto.
also rennt sie zum tätowierer und will drei kleine sternchen am linken Auge haben.
Als die alte aber eingepennt ist, wacht sie auf und sieht mit erschreckend, dass der tätowierer ihr mehr als drei kleine sternchen in die fresse tätowiert hat und dabei ist die nase zu stechen.

Nun will sie diesen ja verklagen, hoho!

er sagt, dass sie die ganze zeit wach gewesen sei.
Aber die beschwerde das studium zu beklagen sei erst gekommen, als die alte sich in der familie ausgekotzt hat.
was ne dumme! selbst schuld.
schaut selbst wie selten blöd das aussieht.

Jag öppnar kyldörren nere i köket och tar fram ett paket godmorgon-Juice ser på bästföredatumet och ser små svarta tryckta siffror. Bäst före: 04 NOV

Tiden går fort när man har haft det roligt och underbart och plötsligt så börjar det bli dags. Känner mig lite stressad över allt jag vill hinna med innan jag drar, förklaringen följer:

Jag och Abs ska dra ut i europa den första november! Vi ska uppträda på gator och torg, bo i squats, dumpstra, lifta, planka, couchsurfa och vandra omkring. Träffa nya människor och finna nya fina vänner, ställen saker runtom. Våra missions vi har planerat hittills är:

• Åka till malmö och chilla ett dygn med Anders, Olle, Vattenpöl och annat folk som vill träffa oss (mötas upp Keika?)
• Åka till Kristiania och se hur det är där. Jag ska leta efter en tvärflöjtsspelande tjock gubbe.
• Leta reda på Camping Absalon som Abs ska posera framför.
• Femte November: Fira Guy Fawkes-Day! Måste elda och bränna ett stort “V”-tecken i bensin (skjuta iväg en raket)
• Nionde November: Vara i Berlin och fira Berlinmurens fall, uppträda och förhoppningsvis göra succé.
• Dra till England och Köpa en flöjt som tillverkas där (Tony Dixon’s DX018) Så vacker! *Längtar*, Ska dra och kolla upp en cirkus som heter No Fit State som jag kanske joinar senare i livet ^^och så måste vi dra förbi Cirkusaffären Oddballs

Jag har väntat på detta sååå länge!, äntligen drar jag iväg! Jag är inte fastlåst i nån skola, inte i nått jobb och inte i skulder (bara några små). Jag har haft en helt fantastisk tid de senaste tre månaderna. Jag har brottats med mig själv och upptäckt bland annat Gotland och träffat en mycket betydelsefull person för mig. Men igår åkte hon till Kambodja och ska vara drä i en månad. När hon kommer tillbaka har jag åkt och vi kommer inte att ses på 6 månader… Men jag vill tacka henne stort för allt, Med hela mitt hjärta! <3

Och kråkan flög med sin vackra vinge,

med fjäderdräkt våt av att hon gråter.

Högt ovan tallar, blott ett minne.

Men jag vet, hon kommer åter.

O kråkan fann ro där hon i en evighet flög,

bortom den värld som dött.

Högt ovan rädslor och dem som ljög,

för visst med kärlek man blir mött.

Jag älskar dig.

Ska posta detta klippet bara, fick det av en kompis som tyckte att jag påminde om honom, haha xD

Klicka för att se…… Kroppskontroll!

Kvällens Artist är Imogen Heap med låten Clear the area.

Idag har det minst sagt varit full rulle i studion! 5 småkottar har besökt mig och låtit sig fotograferas, mer eller mindre iallafall;-) Suuuperkul, men jag måste erkänna att jag är mer än imponerad av de fotografer som orkar med att fota barn vernda dag..Puh! haha!

Först ut är lilla goa Olle!

For the global traveler looking for a unique destination, the olle walking paths on Jeju Island are highly appealing. These are 200km of connecting paths that will take travelers all along the south coast of Jeju Island. The Jeju Olle, which were inspired by the famous Pilgrim’s Trail in Spain, was made from the hidden, forgotten routes of Jeju Island, which cars cannot access. The route will take you to forests, mountains, beaches, and remote places and offer unrivalled views over Jeju’s unique, dramatic, volcanic landscape.

With so many activities on offer in Jeju, it is not easy to say which is best, however the Jeju Olle walking paths must rank highly. By the end of 2008, some 30,000 visitors have been to the paths, including a number of celebrities in Korea. They offer the chance to experience life at a slower pace and are a total escape from the hustle and bustle of city life. Most of the paths are away from urbanized areas, and walkers are totally surrounded by nature and the tranquility. Some of the areas are almost untouched, since this is the first time some paths have been open to the public.

The Olle Walking Paths

In the local Jeju dialect “Olle” was originally used to refer to the narrow path between the street and one’s doorstep. In the past, the word was quite commonly used, as children would often say, “let’s meet at the olle”. However, later this word came to be used more widely across Korea and the word came to mean the series of coastal walking paths in Jeju Island.

Source: http://asiaenglish.visitkorea.or.kr/ena/SI/SI_EN_3_4_12_13.jsp

Min bror fyllde 30 år i går. Det var vi tvungna att fira, så en stor del av släkten och några av hans gamla kompisar samlades och åt middag och hade det trevligt. Släktsamlingar kan ju ibland vara lite ångestladdade tillställningar, men igår var det rakt igenom trevligt från början till slut.

Dessutom tror jag att min bror blev glad för presenten jag skaffat honom. Jippie.

Idag fyller också Olle år. Grattis till honom. September är en riktigt tät fylla-år-månad. Jag, min bror, 2/3 av min kusinkull. Diverse pojk- och flickvänner till kompisar, därtill några andra kompisar. Fullt upp liksom.

I fredags var det rockafton hos Olle. Vi rockade loss till rockband och jag somnade lite i soffan. Sen spelade vi Probotector II, sjukt roligt spel! Sofia och Erik och Malin var där också och vi lagade purjo och potatis-soppa. Det var riktigt gott!

Söndagen har jag inte gjort så mycket förutom att spela Final Fantasy XII och ta en promenad med Ove genom ett höstigt Stockholm. Det var riktigt trevligt det med. Vi pratade hur jobbigt det är att söka jobb och ta tag i sitt liv. Något jag verkligen känner av just nu. Jag har goda förhoppningar ändå, men ibland ser det lite mörkt ut…

Sen vill jag bara tipsa om en låt, Cheng Ke (乘客) av Faye Wong (王菲). Det är en cover av en gammal Sophie Zelmanie-låt (youtubelänkar).Den är verkligen jättefin både i orginal och i kinesisk cover. (spotifylänkar)

Här kommer en dikt som är tillägnad ett band som jag håller väldigt varmt om hjärtat, nämligen Lasse Stefanz..

Anders vid sin keyboard står, många klanger han ger. Glimten han i ögat har.
Christer (JC) svängig gittarist han är, skriver låtar som få. Alla ett leende får.
Olle en klangig stämma har, trummar smått till sången. Alla sjunger med.
Gunnar trummar som få, guldklave han fått för sin svängiga rytmik.
Lasses ljuva stämma får en att rysa, händer svänger i luften.
Hasse med sin saxofon får det att klinga, man svävar.

Lägga ihop alla dessa klanger man får ljuv musik. Alla står o sjunger med till dessa toner. Många ljuva år det gått, flera komma skall. Killar med hatt o boots, de två grammisar fått. Generationer kommer för att dansa o lyssna till killarnas musik. Sista väggrinden ej öppen än för dessa killar.

Keep it up boys!

Jag är så attans trött och orkeslös nu för tiden.
Det känns som om jag sprungit ett helt maratonlopp
När jag hämtat ungarna på fritte.. är helt klappslut.
Iof så har aldrig sprungit ett sådant lopp
Men jag kan föreställa mig hur det känns =)
Som tur så går goa Christa med barnen denna vecka på morgonen.
För två maratonlopp om dagen är nog lite väl mycket =)
Inspirationen till att blogga är nere på noll.
Har fortfarande infektion i kroppen… det känns.
Det är bara att vänta ut den så ska det väl bli bra så småningom.

Satt ute med ungarna en stund på eftermiddagen.
Ganska skönt väder ute.
Satt en stund och pratade med nya grannen – Jessica
En väldigt trevlig kvinna som har flyttat hit med sina tre barn.
Snart flyttar Willes mamma Madde hit också.
Och en till kvinna som har barn på samma skola som mina barn går på.
Trevligt med nytt trevligt folk och nya fina barn.
Gården sjuder av underbart härliga ungar!!

Glassbilen kom en sväng till gården idag..
Olle, en pensionerad Polis som bor här på gården med sin fina fru.
En supertrevlig man.. alltid trevlig och glad.
Han köpte glass åt gårdens alla barn… bara så där!!
Vilken underbar gest… Tack Olle!!
Barnen blev så överförtjusta över glassarna.
Och glassen räckte precis till alla barn =)

På Torsdag, på kvällen.. så är det skolavslutning för Hanna.
På fredag så är det avslutning för resten.
Barnen ska gå tre dagar på Fritte nästa vecka.
Har en del att hinna med under dom tre dagarna.
Sen är det sommarlov hela sommaren lång.
Skönt.. eller mera underbart är det väl
att slippa få upp fyra trötta ungar på morgnarna.
Nu kan vi ta det lugnt hela dagen och ta den sen som den kommer.
Vi kan äta middag vid åtta tiden på kvällen och frulle vid 12…. haha

Den 21:a åker Elias och Hanna till stugan med farmor o farfar i 4 dagar.
Shalini skulle ta Marcus och Johannes en natt under den tiden
så får jag lägga mig ensam och vakna ensam utan ungar
en gång iaf på 10 år… haha
Ja få lite barnfritt eller barnen får lite mammafritt =)
Ingen som vrålar “Jag vill haaaaaa frukoooost” i öra på en kl 7.
Om inte annat så får jag väl sova ut för en gångs skull.
Det är inte direkt vardagsmat här ju… =)
Ja det ska bli skönt.
Men om jag känner mig rätt så kommer dom att vara hemma.
Jaja… jag har väl saker att lära mig jag också
trots denna sena ålder.. haha

Några veckor efter Hannas och Elias stugresa
så är det dags för Johannes och Marcus att åka dit.
Sen slutar väl deras resande där misstänker jag.
Har kollat igenom min ekonomi och det ser ju fan så dystert ut
Vi är bjudna hela familjen… till min goa Bloggvän Ann i sommar.
Men misstänker att det inte finns några resurser att åka dit på.
Måste ha ett jobb snarast men Köping är ju en varslad stad
så man kan ju glömma att få ett jobb här just nu =(
Att vinna på lotter kan man ju bara drömma om
Så det är bara för oss snällt att stanna hemma i år igen.
Som dom senaste 8 åren.
Det är bara så det är just nu och man får snällt gilla läget.
Jag är helt övertygad om att våran tid kommer så småningom.
Att få resa på semester tillsammans alla vi fem =)
Huvudsaken ju att vi får vara tillsammans och är friska
då duger gården gott och väl en sommar till.

Nu hör jag att tvättmaskinen har snurrat klart.
Bäst att hänga upp den ju.

Önskar er alla en underbar fortsättning på eran kväll.

Sköt om er!

KramKram!

Så har jag varit i Göteborg för andra gången i mitt liv och för första gången på typ tolv år. Det var roligt att se en stad som mest finns i något form av Åsa-mytos i min värld. Jag sprang också in i Olle. Det var kul. Vi har inte setts på länge här i Stockholm och så ses man i en annan stad istället. Märkligt.

Jag var på museum med familjen och såg en fin utställning om thailändska fruar i norrland. Vi shoppade lite. Vi var som sagt på Liseberg. Vi åt massor med god mat mest hela tiden också. En lyckad kristihimmelfärdshelg.

Igår kväll såg vi en bra film också. Tvivel hette den. Den tycker jag ni ska se.

Nu är jag i alla fall hemma igen och precis i början på mitt sommarlov. Ska bli så skönt så skönt.

Mamma å Kajsa

Tony, Håkan och Kristin

Olle

Apelsinjospressar på Röhska. Värsta fina!

Asbra restaurang. Helskön stämning!

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt hur jag ska fylla mina 14 lediga dagar. Pratade med min vän Olle om det i går, och hans första reaktion:
- Köp en båt!!

Ibland när jag läser vännen Olle Svalanders blogg, undrar jag om han har en aning om hur rolig han är.

Han borde hur som helst ha fler läsare.

Han borde skriva fler böcker.

Han borde sälja fler böcker.

Och han borde ta sig förbi Skåne lite oftare.

En bra påg, typisk hedersskåning.

Ja, att skriva om censur är ju inte så kul. Och jag har en grej på gång som man kan säga handla om melittafilter. Sexigt, det också. Desto roligare är det när min vän Olle är på så gott humör att man får vara med och dela på skrattet.

Det här är nämligen riktigt fin, manlig bekännelselitteratur.

Då har Olle klarat av sitt första tandläkarbesök. Givetvis med bravur. Han är tuff när han är inne i vårdapparaten. Mycket tack vare att han tycker att det är spännande. Sedan tror jag vi hjälper till med att avdramatisera det.

Själv hatade jag verkligen tandläkarbesök under en period. Detta p g a en j-a idiot som hette Dag Örblom.

Axel har klippt sig. Tyvärr tog han ingen före-bild som Olle gjorde.

Hans skägg är just nu längre än hans hår, det ser jävligt bad-ass ut. Kanske blir Lag Edin rädda för Axel.

Kanske inte.

Ray Martin, delivered the 13th 2008 Andrew Olle media lecture, which is available on iView. Mr Martin is a journalist of Australian legend, old school and part of the mass media establishment, presenting on the Australian 60 Minutes – a show which personally I find a little hard to digest, but then I don’t watch much TV.

Lots of very rich people from the 20th Century mass media culture, all listening to the current issues – as he sees them.

Well, I’m no one, let alone a journalist, but I did take notice when he commented -  ‘content is king, and always has been … and always will be’ – in reference to the quality of Australian journalism.

He went on to talk about the lack of investment in journalism generally, the cutting of staff, and lacking media networked TV shows on topics such as finance.

What I found really interesting was the off the cuff swipes at ‘internet content’. I am sure he is an amazing journalist and has changed the landscape blah blah … of old school ideas of media and content creation, but omitted to identify the power of the read/write web.

There was no mention of the way in which the internet is changing content itself, and that must hurt the ‘moguls’ as he called them – given that every media outlet now has a ‘blog’ feature or a ‘comment’ feature in it’s attempt to get some form of fractured conversation.

I think its still significant that shows like 60 minutes offer some ‘after show’ chat room – which is heavily moderated. Again, in todays ‘conversation’ – the mass media is still anything but democratic when it comes to voices. The chat room, was just a reaction to the internet several years ago, and hasn’t really moved on from that as it has never really understood it.

In the book – Now is gone: A Primer on new media for executives and entrepreneurs (Bartleby Press, 2007), Geoff Livingston says that

There is no more ‘audience.’ There are, instead, communities. By participating in online communities communicators can learn what the community wants and likes, and can create content that’s most valuable to it. The take away from this book: build value for your community, and work for them.

I think that the audience at the lecture is not understanding that, or perhaps is hoping that it’s not true. In another book, Groundswell: Winning in a world transformed by social technologies Charlene Li and John Bernoff (2008), they say “People are getting more things they need from each other, and less from traditional institutions and corporations.” and more significantly they talk about define six kinds of online consumer behaviors.

Learning which types best define your audience (or clients, or communities, or target groups) is the first step in any strategy you take to reach them. The Creators are those who publish a blog or article online, maintain a web page, or upload videos at least monthly. Critics post comments on blogs or forums, post ratings or reviews, or edit wikis. Collectors save URLs and tags on a social-bookmarking service, vote for sites on a service like Digg, or use RSS feed aggregators. Joiners maintain profiles on a social networking site like MySpace. Spectators consume what the rest produce. Inactives—nonparticipants—still remain.

Unfortunately for the ‘moguls’ – there is now significant market research – being pushed to commercial organisations to suggest that technology has in fact re-classified the notion of ‘consumers’. Both in terms of product and information, we can’t classify them as we have for the decades in which Ray Martin has been pushing information into lounge rooms all over Australia.

We used to need to get our ‘niche’ culture fix from magazines and information was limited, that is no longer true. As a kid, I read Shoot – I used to race to the shops to get it – and find out about the soccer stars of the day – hoping it ‘might’ contain something about my local club’s hero’s. How different is that to today.

This article from 1993 in the New York Times is a good contrast between how the media used to classify us, and now how we classify us. But there internet has packed with ‘advertising demographic profile data’ in the last decade, so a Google Search is testiment to how much effort went into predicting what ‘we would want’ in the 1990s.

But now we decide what we want and when we want it. We also want to create it. Its not that the ‘moguls’ are right or wrong, just that we don’t need them as aggregators of ‘quality information and reporting’. We self regulate, self edit and sell organise in places such as Wikipedia. Wikipedia is the place I go to read the news because its created, edited and maintained by all of us, not some of them.

Why worry about what Ray thinks? – Well  people listen to Ray and know of Ray – if they are over 40.

He’s the spokesman for the Baby Boomers. This is why students don’t listen to Ray. He is irrelevant as an aggregator of information for the teen generation. He is talking to the ’spectators and inactives’.

Changing media delivery reaction

We see TV being ‘fast tracked’ from the USA – simply because the tech savvy can get it anyway. So it’s not just teens – its 20-30 somethings too – the peak TV ratings crowd that they are ‘worried about’. Let’s not forget that the media-rich are interested in commercial gain, not public service.

Content is king – user generated content! – if you are in elementary, high school – and university.

We are simply not listening to Ray. We are listening to each other – and that is what we need to do in the classroom. We have to recognise that kids are not reading magazines as the once did, they can get their ‘pop culture’ fix from any number of sources – digital sources.

They would rather spend their money on mobile phone credit than paper.

I can’t remember the last time I saw a group of kids in the playground, discussing an article in a magazine. I am sure some do, but the first thing they do after school, is turn their phone back on, and plug back into the ‘live’ world.

Repacked Heroes

Soccer has become a product, not ‘just’ a sport. Magazines are ‘lifestyle’ driven and media-moguls have resorted to ‘glamor’ images to sell their advertising space, appealing not to ’soccer fans’ but to the spectators and the brands that want to sell to them.

As most of the ‘heroes’ are themselves a product, the image of the player is a brand to sell product – not soccer, the magazines are often aimed at ‘aspirational male targets’ than soccer fans. In many cases, the media is out of ideas, and the content of some magazines is little more than recounts of more timely amateur content.

I see these ‘inputs’ into the popular culture of students as a significant challenge to teacher’s attempting to provide students with ‘engaging’ content.

In effect, the massive amounts of images, video and text offered, is pushing the ‘mass media’ into diluting it’s 20t century quality journalism mantra into titillation, shock and expose tat. As Mr Martin retires from the field, he is perhaps symbolic of the end of mass media, as it has been since the the invention of the ‘web press’ (ironic name).

They can’t deliver ‘direct news’ in as fast as ‘us’ so then the focus has on more social attractors – body image, status and popular culture semantics are needed to survive. This creates a whole new discourse about social change in the media, and the expansion of what we allow as ‘acceptable images’.

If we are to understand how to deliver ‘content’ to students, then we need to understand how they collect it.They are motivated by peer recommendation, peer pressure and peer generated content. If we harness that, and allow them to use that approach in classrooms, then they will be more likely to ‘listen’ to teachers. Teachers need to re-pack it. This is not optional, this is critical.

We cannot continue to present ‘content’ in the way the Ray Martin was suggesting – as expert, experienced and singularly authoritarian.

If we see ourselves as the ‘elite’ content providers, as the media-rich do, then we can’t be too surprised if students see it as ‘old’. The ‘yeah but’ here is … but it’s on the test, so they have to. They don’t. The test is not longer the ‘end game’ or the measure of a student’s worth. It’s what Dan Pink calls ‘Right Brain Rising’ in his book ‘whole new mind’ where creativity and more artisan skills are now highly valued by major companies. We have to accept that students can get ‘facts’ through technology at virtually no cost.

We need to be more able to design ways in which they can collect, criticize, create and join together to demonstrate their comprehension of ‘facts’ in a context that is relevant to them in spaces that are relevant – such as Skype, Second Life, Adobe Connect and Forums.

Ray Martin’s lecture was probably challenging and relevant to the media-rich he was speaking too, but given number of teachers who are ‘baby boomers’ and that there are significant issues in their retirement and the general exit from schools, then Ray is not talking to ‘us’ – as Stephen Heppell says.

Unfortunately, new teachers are appraised by ‘time served’ as it has always been. So under the ‘baby boomer’ watch, I don’t find it at all surprising that younger teachers (and some older ones) feel frustrated and powerless to get past the wall of ‘yeah buts’ that are in the generations above them in management structures that are there to create tiers of authority and lines of management.

Even Gen X or Gen Y teachers, are using the Baby Boomer (and their 20th Century Learning Models) as their point of reference.

I think that it’s very important that all teachers listen to Stephen Heppell’s k12 Online Keynote – when perhaps they are only listening to media-rich spokesmen.

But how many staff would get time off in lieu to attend this online? – recognized by the ‘administration’ as professional development. Very few.

We need to get rid of the myth that it’s Gen Y mavericks wanting to get WoW into the classroom as some sort of fad, but that all sectors and generations are recognising that we are past the ‘information age’ and being good at maths, science and english is not enough. Students need to be creators, editors, remixers, critics, collectors and sharer’s of knowledge too – by understanding where students prefer to go for information.

The problem is, there are more Spectators and Inactives in education … but just like any new ‘technology’ – the connected ‘usness’ as Stephen calls is, is growing at exponential rates, and as teachers retire, Ray Martin retires – there is a gap that we must fill – as students can’t wait for the last baby boomer to get on the bus

I’m sure Ray would have made a better job of this post.