Ett tal av socialdemokraten Olof Palme, en av de sista bra folktalarna i Sverige! Om den svenska modellens grundläggande förutsättningar (Jag är inte sosse men jag kan instämma i det han säger):

http://www.youtube.com/watch?v=6G5nQuPjL_c

Den svenska modellen ska bestå! Foto: Christoffer Thunberg

Följande recension är även publicerad i LO-tidningen (35/2009).

Olof Palme
Vi ses igen, kamrater: Tal och texter 1964-86
Murbruk förlag
2009

Olof Palme var onekligen en grandios retoriker som bidrog med en färggrann palett till vad Ingmar Bergman en gång beskrev som ”de grå kompromissernas ideologi”.

Han var dock ingen stor teoretiker på det sätt som Nils Karleby och Ernst Wigforss var det. Han använde sin formuleringsförmåga för att fånga upp tendenser i samhällsdebatten och sätta in dessa i ett socialdemokratiskt sammanhang. Men frågan är vad kongressernas och massmötenas högtidstal fyller för funktion när de lyfts ur sitt sammanhang?

Tanken är säkert att de ska verka uppmuntrande och eldande för de kvarvarande aktivisterna. Men texterna lämnar mig tom.

Kanske är det för att jag mött och tjusats av dem förr, och att återseendet aldrig kan mäta sig med den första förälskelsen.

Men troligare är att det jag saknar inte är Palmes verbaliseringskonst, utan den praktiska reformism som den omgav. Välfärdens utbyggnad, de minskade klassklyftorna, den ökade jämställdheten mellan könen, solidariteten med jordens fördömda.

Snarare än en politisk antologi känns Vi ses igen, kamrater som en religiös textsamling. En del av den socialdemokratiska ortodoxins liturgi. En katekes att ta fram när man med ett citat vill visa på sina band till den sanna tron på ”Mäster Olofs tid”.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om olof palme, vi ses igen kamrater, murbruk förlag, socialdemokraterna, socialdemokrati, recension, lo-tidningen,

Idag har varit en politiskt mycket intensiv dag, några debatter har jag hunnit lyssna på, men för det mesta har det handlar om intervjuer och samtalsstunder med talespersoner och andra ansvariga personer i socialdemokratin. Första intervjun för dagen var med Sven-Erik Österberg, en av talespersonerna i arbetsmarknadsfrågor, den andra med Luciano Astudillo, den andre talespersonen i de frågorna och den tredje med Veronica Palm. Efter det var det dags för en lång samtalsstund med f.d. statsministern Ingvar Carlsson där diskussionerna inte har någon så tydlig koncentration på någon specifik fråga som med de andra intervjupersonerna som fick svara på främst frågor rörande sina ansvarsområden.

Visst är det stort att få sitta ned och prata under lång stund med någon som har varit ett lands ledare i 7 år och ett partis ledare i 10 år. Men det är det som är så bra med demokratin där ledarna fortfarande är människor och en del av oss själva, där de går runt som vilken person som helst och där de pratar med vanliga personer närvarande. Det är det som är skillnaden mellan demokratin och diktaturer, monarkier med en maktfull monark, militära regimer och andra totalitära styrelseskick. Ingvar Carlsson pratade som en vanlig person, gav inget uttryck av auktoritära tankar och var folklig under samtalet. Det är de egenskaper som är behövda i demokratier och hos förtroendevalda.

Visserligen svarade han inte så djupgående om vissa kontroversiella frågor, av förståeliga skäl. Men hans synpunkter på vissa politiska frågor, t.ex den socialdemokratiska politikens innehåll och målsättning, var övertygande. Han talade om att det viktiga är “att man har en grund och ett mål, grunden som utgörs av ideologin har satt upp mål som för socialdemokratin handlar om frihet, solidaritet och jämlikhet, men vägen till målen beror på läget. Han gav exempel på att

• “ifall jag står någonstans och vill nå till mitt mål, bör jag se vilka hinder som finns framför mig, om det finns berg bör jag klättra det, om det finns en sjö bör jag paddla eller åka båt dit och om jag saknar båten som behövs bör jag gå runt sjön för att komma till målet på andra sidan sjön. Men det viktiga är att man vet vart man ska och att man har principen, i vårt fall ideologin i åtanken”

Det var ett väldigt övertygande exempel. Appropå ideologin frågade jag skämtsamt om vad han tyckte om Kjell-Olof Feldts, som var finansminister i hans regering under 4 år, från 1986 till 1990, ekonomiska politik med början till privatiseringar och överlåtande av välfärdstjänster till privata aktörer. Hans svar var att de diskuterade om finansfrågorna men att finansdepartementet var de som hade ansvaret för sina finanspolitiska områden, han var ärlig i sitt svar om att Feldt har tillhört de mest högerorienterade i socialdemokratin. Men enligt honom var det inte några problem då man lyssnade på varandra och det rådde konsensusanda i regeringen.

Jag ställde en fråga om vad han ansåg om Afghanistan och vad som kunde få landet att hitta gemenskapskänsla bland de många etniska grupperna och han tyckte att läget krävde en demokratiskt vald men auktoritär president som var bestämd och att statskicket borde vara federalt för att de olika etniska grupperna skulle känna sig mer självständiga. Han tyckte att Jugoslavien var alltid splittrat men att Tito höll de ihop med järnhand, något som inte höll efter Titos bortgång. Gällande Israel tyckte han att bojkott inte var någon verkningsfull väg att gå och att det politiska trycket från USA:s sida borde öka på Israels regering för att någon fredsprospekt skulle ses.

Det var ett väldigt inspirerande samtal med en omtänksam ledare, ett samtal som innehöll hans bästa och svåraste minnen: det bästa minnet angav han träffen med Nelson Mandela efter Apartheids nederlag i Sydafrika, för att han som SSU:are hade engagerat sig mycket i Sydafrika och stöttat ANC, som svåraste minnen angav han morden på Olof Palme och Anna Lindh.

(min vän som var med på samtalsstunden viskar att Ingvar Carlsson hade blivit imponerad av mig, känner mig ärad)

Varför avslöjade inte Aftonbladet affären?

Guillou har byxorna nere. Han visar hela skrevet. Han höll på i fem år och letade ett scoop. Under tiden tog han betalt. Han förrådde sitt land. Jaha. Och nu då? Nu är han Aftonbladets ikon. Det säger ganska mycket om tidningen och tillståndet i Sverige tycker jag. JG är Sveriges okrönte kung. Men i mina ögon förtjänar han bara förakt. Inte i någon av sina böcker har han skrivit om sitt spionerande. Med all tydlighet har han velat dölja detta. Men sanningen kommer alltid ikapp.

Den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg arbetade för försvarets hemliga underrättelseorganisation, Informationsbyrån (IB), när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade organisationen.
Gunnar Ekberg skrev tidigare i år boken “De ska ju ändå dö”. Där skriver han att Jan Guillou jobbat för KGB, något Guillou då förnekade.
Gunnar Ekberg blev en rikskänd agent i samband med IB-avslöjandet.
Han har länge menat att Jan Guillou samarbetade med KGB. Han säger att han har väntat på den här dagen i 40 år. Nu är dagen här. Det måste kännas skönt. För JG:s del återstår nu bara att försöka tvätta bort den kladdiga sylten från fingrarna.

Antonia skriver att Guillou ser gladare ut nu sen hemligheten kommit ut. Att han riktigt glittrar. Guldvittning?

Läs även Walter Repo på Newsmill! Han ser bara toppen på ett spionberg

Före detta agenten Gunnar Ekberg tycker att Guillou ska få Myrdals Leninpris!

SvD AB Expr DN

Min kollega är landsförrädare på Gotiska Klubben!

——-

Born into an upper-class, conservative family, Olof Palme became Sweden’s unabashedly socialist prime-minister in 1969. During his tenure which lasted 125 months–longest in modern Sweden’s history–he advocated for an alliance of neutral countries to balance against the two super-powers, and he himself worked hard to be neutral international affairs; Palme criticized the US for the Vietnam War and the USSR for the Prague Spring, Franco, Pinochet and apartheid regimes and opened talks with Cuba’s Castro.

In one of the modern tragic farces, Olof Palme was assassinated in 1986. Extremely popular, Palme usually travelled without any bodyguards; on the night of his murder, February 28, he was walking home from a cinema on Sveavagen, Stockholm with his wife, Lisbet (the movie, I stand corrected, was not a documentary, but a comedy about Mozart) while they were shot by an deranged assassin.

The Swedish police didn’t distinguish themselves in the aftermath. Palme was fatally shot at 11:21 pm. It took a taxi-driver to raise the alarm, and two young girls to help the prime minister, who was rushed to hospital, and pronounced dead on arrival at 12:06 am. The police didn’t issue the order to watch the roads until 12:50 am and not closed the airports until fifteen more minutes later. The forensic teams were not called in until much later and even then, two bullets that the assassin shot (a second wounded Lisbet) were handed in by passers-by.

Two years, 300-member investigation team and six million dollar manhunt later, a small-time criminal and drug addict was arrested but it turned out to be a false arrest. Lisbet Palme, who had beforehand been informed that the suspected killer was a drug addict, promptly chose the person who most closely resembled a junkie at the line-up. Olof Palme’s murder remains unsolved; since he made so many enemies abroad by his staunchly neutral policies, many conspiracy theories were put forward.

Palme’s socialist flag-lined funeral

Att försvenskningen av Skåneländerna fortfarande pågår är ingen nyhet, men frågan är om inte den svenska skamlösheten har vuxit sig för stor för att få lov till att stå oemotsagd från officiellt danskt håll när tentaklerna når ut över svenskt territorium och in på vad som statsrättsligt fortfarande är dansk jord: Efter påtryckningar från svenskt håll anerkänner den lingvistiska organisationen SIL inte längre den gamla östdanska dialekten “SCANIAN”.

FUEN påtog sig nu i oktober att beskydda “SCANIAN”, och det kan behövas – tungomålet hamnade på UNESCO:s lista över hotade språk tidigare i år, utan att man har försökt uppmärksamma händelsen på seriöst vis i svensk media. Men någon lade märke till det och beslutade sig för att handla:

“Scanian was previously classified as a regional language by SIL International, but before the latest update, the Swedish representative to ISO/TC-37, the technical committee overseeing ISO 639, required that Scanian be removed from the ISO/DIS 639-3, the draft just prior to the final draft FDIS, or a positive vote from Sweden would not be forthcoming. The prior identifier ISO 639-3:scy, as used in the Ethnologue 15th edition, is reserved for Scanian, and may become active again if a request is submitted to have it reinstated during the annual review process. Within the previous SIL International classification of Scanian were the dialects in the province of Scania, some of the southern dialects of Halland (halländska in Swedish), the dialects of Blekinge (blekingska in Swedish) and the dialects of the Danish island of Bornholm (bornholmsk in Danish).” Källa: Wikipedia

En grotesk konsekvens av kohandeln blev att den bornholmska dialekten numera är svensk efter SIL:s definition! Märkligt då att Jens Kofoed, (skånske) Poul Anker, Peder Olesen och vännerna riskerade liv och lem för att kasta ut “sina egna landsmän” från Klippeøen 1658! Svenskarna har ännu inte hämtat sig från den chocken – att skåneländska dialekter talas i två skandinaviska länder vill de inte acceptera.

När Olof Palme i egenskap av Sveriges statsminister gjorde anspråk på Hesselø var han inte fräckare än Karl X Gustav i Taastrup – men danskarna blev rasande. Hur kommer Danmark att reagera på den senaste svenska framstöten?

(Tack till Johan på The Scandinavian Remedy för att han har grävt fram skandalen!)

Uppdatering 17/10 2009:

Danmarks Radio har nu (på undanskymd plats) uppmärksammat historien. Fokus ligger dock på att det skulle vara en obskyr grupp kristna amerikaner som missförstått sammanhanget, när SIL i verkligheten är välrenommerat och samarbetar med EU och UNESCO.

Utdrag från kommentarerna:

“I øvrigt handler hele sagen jo bare om at Sverige ikke vil anerkende Skånelandene som en minoritetsregion i Sverige og at skånelandsk derfor ikke kan være et regionalt sprog. Det er åbenbart blevet lidt for besværligt at sproget tales i en del af Danmark også og så er det jo nemmere bare at hævde at den danske del også er svensk – voila og så er hele Skåneland 100% svensk og har altid været det.”

“Ja da Ole – det var det jeg prøvede at sige – man annekterer et område og gør det svensk, siden nægter man at de nogensinde har været andet end svenske – desværre for dem fik de ikke hele området med, så nu i stedet for at indrømme at Halland, Skåne og Blekinge er noget andet end resten af Sverige, så lader man bare som om Bornholm også er svensk og altid har været det. Det er det man sædvanligvis kalder imperialisme.”

“Jævla svensk højforrædderi!!! ….snaphaner vejrer morgenluft.”

“Altså bare fordi Sverige engang henrettede en masse skåninge fordi de ikke ville være svenskere og de nu pynter henrettelspladsen med store svenske flag og statuer af svenske krigskonger, der gerne ville udrydde Skåne – så er der vel ingen grund til straks at fare op og kalde dem imperialister og neo-nationalister.
Og bare Sverige har en lang tradition for at forsøge at udrydde deres egne minoriteters sprog samtidig med de udadtil anerkender andre landes minoriteter, er der jo ingen grund til at blive så sure og kalde dem hyklere.
Men altså nu hvor de kalder bornholmsk en svensk dialekt, så synes jeg de er uhørt frække!
*stærkt ironisk*”

“Apropos dit indlæg er jeg enig – det er svensk imperialisme, og det er som sådan bekymrende at det ikke påtales fra nogen side. Hvis det var Kina ville EU have boykottet dem for længst, men da Sverige er eminente til at fremstille sig selv som minoriteternes ven og antinationalister, så er der tilsyneladende ingen grund til at rette kritik af Sverige. Desto mere ubehageligt er det at Sverige gang på gang bliver grebet i en mildest talt besynderlig fremfærd overfor deres egen minoriteter: skånelændinge, samere, kvænere, finner etc.”

“Sprogfejden er jo bare sidste del af en lang tradition for at underkende Skåne (og Skåneland) som en region med en lang historie og kultur og et sprog, der ikke har noget med Sverige at gøre – derfor forsøger man ad bagvejen at gøre krev på Skånes sprog og historie – og det inkluderer så pludselig også Bornholm, der dermed også må blive gammelt svensk område. /…/

I realiteten svarer det til at Kina hævdede at nepalesisk altid har været et kinesisk sprog, og såfremt der fandtes et område der aldrig har været annekteret af Kina men talte nepalesisk – ja så kunne Kina også gøre krav på deres sprog som kinesisk. Det er jo en højst besynderlig form for sproghistorisk anakronisme.”

“Jeg bliver ligeså sur på de danske politikere. Hvornår fanden tager de sig sammen og markere klar afstandtagen til Sverige og de mange svenske løgne? Det evigt udemokratiske land lader endda Karl XI, der bedrev folkemord på danskere og pralede af det, danne motiv på deres 500 kroners sedler. Dette uden nogen form for indvending fra dansk side!!!”

I Sverige finns politiska grupperingar som valt att ställa sig utanför det demokratiska samhället och som ser våld som ett legitimt redskap i sin kamp. De är få, men vi måste ta dessa krafter på allvar. Nazisterna är inte ett reellt hot mot det demokratiska styrelseskicket i dagsläget, men de är definitivt ett hot för enskilda människor som vågar stå upp mot dem. Björn Söderberg miste sitt liv för att han vågade protestera. Listan kan göras lång på personer som får utstå trakasserier och lever under hot från nazister.

För de allra flesta är politisk dialog och demokrati den självklara vägen att utveckla samhället. För oss är det så självklart att vi verkar blunda för att gruppen som står för icke-dialog och antidemokrati existerar. Så länge vi blundar finns risken att den andra gruppen växer sig starkare. Vi har alla ett ansvar att, med demokratiska medel, agera och protestera mot alla former av främlingsfientlighet, rasism och nazism i vårt samhälle.

Olof Palme talade väl om de fördomar som finns under ytan. Talet är lika aktuellt idag, och det i sig borde vara en väckarklocka som får oss att fundera över hur vi på ett bättre sätt kan förmedla vår bild av ett jämlikt Sverige, och hur vi ska skapa ett samhälle som inte ger utrymme för främlingsfientliga partier och antidemokratiska grupperingar att växa.

Det har varit en intressant dag här i Stockholm. De två höjdpunkterna var dels Mona Sahlins och Ingvar Karlssons betraktelser om Olof Palmes avtryck på internationell politik, och dels besöket av Sydafrikas vicepresident som  jag skrev om förut.

Något som har diskuterats flitigt på kafferaster och i andra pauser är Obamas nobelpris. Min uppfattning, som många andras har jag märkt, är att det var för tidigt och det riskerar att undergräva framtida ansträngningar. Hur seriös förhandling kan man bedriva när motståndaren alltid kan kontra med “Varför bryr du dig, du har ju redan ett nobelpris?”…

Kom nyligen hem från kvällens fest i Spårvagnshallarna – nu väntar sängen, för imorgon blir det ytterligare en tidig frukost.

Den här helgen är jag i Stockholm för en årlig konferens som heter Palmedagarna. Årets tema är ”Från Befrielse till Frihet”, som är väldigt intressant utifrån det arbete som vi inom Socialdemokraterna i Söderköpings kommun gör tillsammans med ANC i Sydafrika.

De befrielserörelser som har funnits, och finns, runt om i världen är inte alltid så bra på att sedan styra när de väl vunnit . Nu talar Sydafrikas Vice President Kgalema Mothlante här i ABF-huset. Han talar om några lärdomar som han och ANC har erfarit under tiden som omvälvning från befrielserörelse till ett väletablerat politiskt parti, som också sitter vid makten (runt 65-66 % av rösterna).

Ibland blir man så jävla ledsen och besviken över hur saker och ting fungerar i stora världen. Vi växer upp i ett land där yttrandefriheten är en ganska big deal och fördel. Den glorifieras och dyrkas av dess följeslagare. Skolan hjärntvättade oss till att tro att det är en i-landsgåva och att det är något som u-länder fortfarande inte har uppnått. Vi är långt ifrån frälsta. Vi har yttrandefrihet till en viss gräns – tystnaden mutas vi lätt till om summan innehåller rätt antal nollor. Det finns många fula deals som det smusslas med bakom ryggen på oss.

Det är dock inte helt vårt fel. Hur lätt är det att utnyttja yttrandefriheten med en pistol tryckt mot tinningen? Det är liv och pengar, och ingen bryr sig om rättfärdighet när det handlar om att rädda sitt eget skinn. Yttrandefrihet kan idag endast användas mot rätt typ av människor, det vill säga mot dem som inte har någon makt till att göra motstånd. Vad har lilla landet Sverige att säga till om? Ingenting. Vår moral är ett skämt när vi drar in faktorer som maffia, världspolitik och dess makt – dess korruption.

Vem säger att vi inte vet vem som sköt Olof Palme? Vem säger att vi inte har botemedel mot HIV och AIDS? Vem säger att terrordådet mot World Trade Center/Pentagon egentligen inte var ett terrordåd? Media, politik, pengar och makt är nutidens giljotin.

Vad fan lärde skolan inte oss detta för? Människor runt om i världen skrattar åt oss. Vi tycker att vi är så himla duktiga med vårt synsätt, men vad kan vi göra med det? Nada.

(Och vem säger att min sambo inte är expert på att få mig till att fundera över dessa ting?)

jag vet inte vem jag är.

Jag är en eller många paradoxer: en existentialist som inte har något val; en kristen polyteist som därmed bryter mot det första Budordet; en författare utan ord; en meningslös människa utan mening; en idiot savant som inte har något bättre för sig än att blogga; en knarkare utan knark; en alkoholist utan alkohol; en vansinnigt arg människa som är en uttalad pacifist och som håller detta; en människa som tar emot samhällets hjälp (OCH STRYK) utan att ta emot den; en man som försöker förändra sig men som ständigt straffar sig själv; en självdestruktiv man som bara vill vara sig själv när han inte vet vem han är; en idiot som skriver och som blir publicerad när han inte kan skriva; en meningslös individ som mest bara upplever tomhet och meningslöshet.

Jag vill slå sönder Eiffeltornet; banka sönder det lutande tornet i Pisa, slå hål i den kinesiska muren; äta upp Sfinxen i Egypten och sparka omkull pyramiden i Gaza; jag vill förstöra de gamla templen i Egypten, ja, äta upp dem med mina tänder; variera något när tänderna slitits ut, och slutligen använda mina tånaglar för att förstöra dessa vackra byggen; och jag vill spränga Globen; ja spränga de största byggnaderna i världen; jag vill variera mig, kanske till och med vara dum och glömma vem jag är för en stund och äta upp något litet monument, kanske Stonehenge, kanske de gamla ruinerna av Parthernon i Athen, eller kanske Colosseum i Rom, eller kanske Ingrid Bergmans monument i Fjällbacka, eller kanske bör jag bara pissa uran på Olof Palmes grav medan jag sjunger Du Gamla du fria. Långsamt. Det är inte enkelt att vara jag. Det är inte enkelt att vara jag.

Men vem fan är jag?

(Nästan alla hatar – eller borde hata – mig. Jag är en av dessa).

Här följer nu en fortsättning på inlägget “Folkmordspartiet” som jag skrev för en tid sedan, och som handlade om Vänsterpartiet.

Men i detta inlägg tar jag upp Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett parti som påstår sig vara ett demokratiskt parti, detta var sant under partiets grundare Per-Albin Hanssons tid som partiledare. Ända fram till att Tage Erlander fick lämna över ledarposten till Olof Palme så var det fortfarande så.

Men med Olof Palme vid rodret så var det början till slutet för Socialdemokraternas demokratianda.

När t ex Göran Persson blev partiledare så styrdes partiet med en piska a´ la slagtålig hammarplast som skulle ha fått kommunistiska folkmordsdiktatorer som Josef Stalin och gamle Mao att bli gröna av avund, och därmed sluta upp med att vara kommunister.

För gröna kommunister finns ju inte, inte ens inom Miljöpartiet hittar man sådana.

Och Mona Sahlin gör vad hon kan för att förinta Socialdemokraternas forna demokratiska ståndpunkter ännu mera, med henne vid rodret kommer aldrig partiet att bli demokratiskt igen.

Men det är egentligen inte hennes fel, nej, hon har bara bättrat på käpprätt-åt-helvete-utvecklingen och det ganska rejält dessutom.

Men Olof Palme då? Jo, han var Rysslandsvänlig, och därmed också kommunistvänlig.

Men Socialdemokraterna var inte bara Rysslandsvänligt under hans tid, en del av tiden var de också röda khmerer-vänliga.

Och vilka de röda khmererna var är ju välkänt vid det här laget, under deras kommunistiska diktaturregim i Kambodja mördade de minst c:a 4 miljoner kambodjaner.

Med tanke på sådana händelser så är det inte konstigt att Socialdemokraterna har en röd ros som partisymbol, rosen har ju blodets färg.

Men att Socialdemokraterna har haft, och fortfarande har, gott om kopplingar till folkmord och andra människofientliga saker som kännetecknar kommunismen vill de naturligtvis inte skylta med.

Och man förstår dem ju.

Socialdemokraterna har en gång i tiden varit ett parti som verkligen brydde sig om svenskarna och stod upp för dem, vilket de inte gör idag: Att det var Per-Albin Hansson som först myntade uttrycket (citat) “Sverige åt svenskarna” är ju känt och han och Tage Erlander var nog de enda riktiga partiledare som Socialdemokraterna någonsin har haft. Tage Erlander var varken antidemokrat eller svenskfientlig han heller.

Men det här var som sagt mycket länge sedan nu.

När det gäller Socialdemokraternas inblandning i folkmord och kopplingar till diktaturregimer så beskrev ide’historikern och författaren Johan Norberg detta i en artikel/kolumn i Metro i går.

Eftersom kolumnen är ganska lång så tar jag bara upp de delar som är väsentliga för det här inlägget.

Så här skrev han:

Den 17:e april 1975 marscherade Pol Pots röda khmerer in i Kambodjas huvudstad och ett av historiens blodigaste samhällsexprement tog sin början. Phnom Penhs två miljoner invånare fick en vecka på sig att utrymma staden. De skulle förslavas i kollektivjordbruken.

Den kommunistiska regimen ville utrota den borgeliga klassen och alla dess borgeliga attribut, som pengar, böcker och till och med glasögon.

Sverige hade unikt goda kontakter med Kambodja på 70-talet. Våra diplomater, ledande intellektuella och socialdemokratiska statsråd utnyttjade dem till att försvara de röda khmerernas regim och avfärda flyktingars vittnesbörd som lögner.

Om detta har Forum för levande historia gjort en viktig och obehaglig utställning: “Middag med Pol Pot”.

Den skildrar det kollektiva vansinnet genom att bilderna på torterade och mördade varvas med välmående, viktiga svenskar som slog fast att mördarregimen var höjden av ordning och solidaritet.

Att en författare som Jan Myrdal fortfarande försvarar de röda khmererna, och att en partiledare som tills nyligen kallade sig kommunist kan sitta i en regering nästa år, visar behovet av en sådan historielektion.

Ja, allt detta skrev alltså Johan Norberg i Metro i går.

Och vilken partiledare som tills nyligen kallade sig för kommunist tror ni att han syftade på? Jo, Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.

Men hans tillbakatagande av att vara stolt över att vara kommunist, eller att vara kommunist över huvudtaget, var helt klart bara en läpparnas bekännelse.

För man byter inte ideologi över en natt, såvida man inte har större identitetsproblem än en illamående person som inte har bestämt sig för i vilken ända som det som orsakar illamåendet ska komma ut ur.

“Hmm, hur var det nu igen? Ska jag kräkas eller bajsa? Nej, jag tror att jag gör båda sakerna samtidigt istället, det blir bäst så.”

I så fall är det lätt att tro att personen ifråga har läst avsnittet “DassKapital” ur serietecknaren Joakim Lindegrens seriealbum Pärlor för svin minst någonstans mellan 100-200 gånger för mycket.

Men troligen är det då någonting som inte är riktigt som det ska långt innan det hela ens är på väg att gå över styr.

När det gäller Socialdemokraterna och deras koppling till diverse kommunistgrupper och partier så har författaren Mattias Karlsson skrivit en artikel på sdkuriren.se om det hela.

Artikeln heter “Socialdemokraternas sanna natur”.

‘FLERA SOCIALDEMOKRATER SKULLE MÖRDAS AV PLO’

Alltmedan dåvarande utrikesminister Sten Andersson vänslades med den palestinske ledaren Yassir Arafat planerade dennes organisation PLO att mörda svenskens ministerkollega Anita Gradin. Hon var motsvarighet till migrationsminister i den socialdemokratiska regeringen. Även den tidigare arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon ska ha varit utsatt för palestinska mordplaner. Det är Anita Gradin som berättar om traumat i sin bok “Från bruket till Bryssel” som kommer ut denna vecka. Tidningen Fokus har fått en intervju med henne:

Du berättar i boken att PLO planerade att mörda dig.

– Jag jobbade under min tid som migrationsminister ofta med frågor som  var kontroversiella och det fanns mörka krafter som hade sådana planer. Samma hot som tidigare hade riktats mot Anna- Greta Leijon riktades mot mig och jag var tvungen att ha livvaktsskydd. Vid ett tillfälle skickade Olof Palme partiets internationella sekreterare till Yasir Arafat för att tala honom till rätta. Det handlade inte bara om mig utan om att PLO måste hålla sig till lagliga metoder.

Din man Bertil fick också fungera som livvakt åt dig, och du skriver att utan honom så hade du inte levt i dag.

– Ja, vi bodde i radhus och jag kunde inte öppna dörren själv. Men jag vill helst inte prata om det där. Det är länge sedan, men det gör ont.”

D, DN, SvD, Syd, Hd, Gp, Etc, Vg, 2, 3, D, R24, Vl, 2, Ab, 2, 3, N, 2

Läs också:
- Aktuellt i Politiken (maj): Nu bildas föreningen Socialdemokratiska Israelvänner (SIV)

Läs även andra bloggares åsikter om Anita Gradin, Yassir Arafat, PLO, Sten Andersson, Socialdemokraterna, Olof Palme, Palestine Liberation Organization, terroristorganisation, mördare, mord, Palestina, Israel, Mellanöstern, mellanösternkonflikten, Fokus, Från bruket till Bryssel, Mona Sahlin, Olof Palme

Ibland kan man dras till en text bara på grund av den ton som författaren anslår när han skriver. Med Ragnar Thoursie kan jag tycka att det är så. De texter han har skrivit, både prosa och lyrik, har en särskild värme som inte är alltför vanlig.

Ragnar Thoursie är inte heller vilken författare som helst. När han debuterade på 40-talet med Emaljögat så gjorde han succé och hölls som diktare högt. Han räknades som en av de stora inom svensk modernism. Men trots framgångarna så valde Thoursie en annan väg: som byråkrat i arbetsmarknadsstyrelsen. Först efter pension började Thoursie ge ut böcker igen. Flera gånger har författaren blivit ifrågsatt för detta beslut och försvarat sig med att han var en del av något viktigare; han var en aktiv deltagare i samhällsbygget och hans arbete var en del av hans politiska engagemang.

Thoursie växte upp under enkla förhållanden i en familj som var några av de första medlemmarna i Jehovas vittnen i Sverige. Författaren skildrar föräldrarna med värme i Ditt ord är ljus där han målar upp en del episoder ur sin uppväxt som berör föräldrarna, författaren själv och andra personer i deras hembyggd.

Nyligen har Thoursie kommit med en ny diktsamling Sånger från äldreomsorgen. Kanske blir det hans sista: han är 90 år gammal. I en intervju med SvD så kritiserar han själv verket som halvfärdigt; istället lyfter han fram romanen Elefantsjukan som en bättre bok, där han typiskt nog skildrar åren som byråkrat (men jag håller med honom, Elefantsjukan är väldigt bra). Trots Thoursies kritik mot sitt eget verk är Sånger från äldreomsorgen väl värd en läsning. Det är också en bok om en person som har levt med och byggt upp det svenska välfärdssystemet som nu får se det monteras ned när han behöver det som mest. Få poeter har varit så synonyma med folkhemmet som Thoursie: socialdemokratiske ikonen Olof Palme brukade flitigt citera författarens rader: en öppen stad/ ej en befäst/ bygger vi gemensamt. Vackra rader, men den tiden är förbi verkar Thoursie vilja skriva in i Sånger från äldreomsorgen.

Tiden går och vårt samhälle utvecklas, men dikterna finns kvar. Ragnar Thoursie är som författare en del av Sveriges 1900-tals historia och har fortfarande något att säga oss.

Finns det böcker av Ragnar Thoursie inne på biblioteket?

/Tobias

ps. Kom på att jag ville tipsa om intervjuboken Klass – är du fin nog där Anneli Jordahl intervjuar Ragnar Thoursie om hans klassbakgrund. Intressant för de som vill veta mer om Thoursies syn på sitt skrivande i förhållande till sitt jobb som byråkrat. Finns boken inne på biblioteket?

Vänstern och muslimerna kastar alltid ut anklagelser mot Israel , grundlösa såklart så att de kan prångla ut femtioelva stycken var dag, eftersom de har ett intresse att demonisera Israel (följt av USA och därefter Västvärlden).

En av dessa många lögner är att Israel inte tagit ställning emot “organhandel” för betalning. I vanlig Vänsteranda är även detta lögner, vilket nedanstående citat av Israel Medical Association visar:

http://www.ima.org.il/EN/CategoryIn.asp?id=209&tbl=tblCategoryabout&level=1

We believe that as an enlightened society with values, we must prevent and oppose organ trading and therefore that monetary consideration for live organ donations should not be sanctioned in the State of Israel in 2005.

http://www.ima.org.il/EN/CategoryIn.asp?id=209&tbl=tblCategoryabout&level=1

The directive of the Director of the Medical Administration in the Ministry of Health (68/97) prohibits any form of organ trading as well as transplants of organs received in exchange for money. Doctors violating the provisions of this directive risk disciplinary and criminal procedures against them, including the loss of their license to practice medicine. In line with this position of the Ministry of Health, the IMA Ethics Bureau (December 1997) position paper prohibits organ trading and their use. This position is also accepted throughout countries in the Western world, including all international medical organizations.

http://www.ima.org.il/EN/CategoryIn.asp?show=Categories&id=208&tbl=tblCategoryabout

Financial Consideration in Exchange for Organ Donation from a Live Donor
The IMA categorically opposes granting financial consideration for donations from a live donor. We believe that granting such consideration harbors the potential to create enormous social entanglement and that there is no reason to enable this to happen. Furthermore, we maintain that granting financial consideration in exchange for a live donation paves the way for actual organ trading and it is impossible in practice to prohibit organ trading and brokerage when financial consideration for live organ donation is permitted.

http://www.ima.org.il/EN/CategoryIn.asp?show=Categories&id=209&tbl=tblCategoryabout

Organ donations and transplants is a sensitive and significant issue and we commend the legislature for taking upon itself the mission to institutionalize the issue.

We believe that as an enlightened society with values, we must prevent and oppose organ trading and therefore that monetary consideration for live organ donations should not be sanctioned in the State of Israel in 2005. We are convinced that the risk and negative ramifications of granting monetary consideration highly exceed the benefits.[/quote]

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3401841.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3402237.svd
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15160
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15167
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3398115.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3398549.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3396819.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/journalistforbundet-protesterar-mot-israeliskt-utspel-1.936942
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dns-chefredaktor-lovar-reaktion-1.937160
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tusentals-israeler-bojkottar-ikea-1.937149
http://www.dn.se/nyheter/sverige/israel-i-storoffensiv-mot-sverige-1.936641
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bildt-forsoker-helt-klart-bagatellisera-1.936716
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bakgrund-mediekonflikten-mellan-israel-och-sverige-1.936680
http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-vagrar-ge-med-sig-1.936668
http://sydsvenskan.se/sverige/article544891/Exambassador-sagar-svensk-pressfrihet.html
http://sydsvenskan.se/sverige/article544770/Israel-i-storoffensiv-mot-Sverige.html
http://sydsvenskan.se/sverige/article544978/Reinfeldt-vill-lugna-ned-Israelbrak.html
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3403443.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3404363.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3401841.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3402237.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3405127.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3405129.svd
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15178
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3405135.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3403443.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/e-post-visar-att-ambassador-handlade-pa-eget-initiativ-1.937555
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3408015.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/journalistforbundet-protesterar-mot-israeliskt-utspel-1.936942
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dns-chefredaktor-lovar-reaktion-1.937160
http://sydsvenskan.se/sverige/article545257/Publicering-och-UD-kommentar-utreds.html
SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 2 3 4 5 6 7 Sydsvenskan 2 3 VG 2 Dagbladet 2 AB 2 3 4 5 6 Expressen 2 3 Newsmill 2 3 4 5 6 7 8 9 10 TrA 2 GP
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3414033.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3410421.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3412125.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3405135.svd

Dagens Nyheters chefredaktör Thorbjörn Larsson tillbakavisar talet om att regeringen och ministrarna inte skulle kunna kritisera innehållet i publicerade artiklar:

Vad anser du om att Carl Bildt inte kan fördöma artikeln när regeringsrepresentanter tidigare uttalat sig i olika ämnen?
- Även ministrar måste få reagera på saker som skrivs, vi har ju yttrandefrihet. Ett exempel är Reineraffären då Olof Palme reagerade starkt.

Och det är precis det som har efterlysts från israelisk sida, även om somliga har missuppfattat och trott att det skulle handla om att regeringen förväntas “styra” vad som står i medierna.

Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala Universitet, bekräftar till Fred i Mellanöstern att det är tillåtet för regeringsrepresentanter att kritisera vad som skrivs i pressen, men påpekar att det kan vara ett känsligt område beroende på vad det handlar om. Här är hela svaret (vår fetstil):

Det är nog inte en fråga om förenlighet med grundlag, utan mer en tradition. Det rättsligt intressanta är censurförbudet i TF [Tryckfrihetsförordningen /FiM:s anm.], men uttalanden från regeringen om artiklar är inte censur (sker inte i förväg och hindrar inte publicering).

Däremot är det känsligt att uttala sig eftersom det kan påverka en tidnings publistiska frihet i framtiden. Man kan väl säga att länder där regeringarna mera ofta recenserar de egna landets tidningar/media inte brukar vara demokratiska mönsterstater. Därför avhåller sig gärna regeringar i demokratiska stater från sådant, eftersom varje misstanke om att den fria åsiktbildningen låter sig påverkas av vad regeringen för tillfället anser är av ondo för det politiska systemet i stort. Man kan ju notera att Berlusconis utspel om den alltför regeringskritiska TV-kanalen i Italien inte anses som riktigt OK – sådant föder alltid misstankar om att man inte bara tycker något, utan också kanske gör något…inte bra för förtroendet för vare sig pressen eller regeringen. Men något formellt grundlagsbrott kan jag inte se att det skulle vara att uttala sig.

Känsligheten som Bull nämner förefaller alltså främst handla om politiska tvistefrågor (såsom kritik mot avslöjande av korruption i Italien) än om antisemitism och rasism, som det ju inte lär finnas någon tidning som har den öppna ambitionen att sprida.

Mot bakgrund av utlåtandena från både chefredaktören för en av Sveriges största tidningar (DN) och rättsexpertisen finns det alltså inget fog för att påstå att pressfriheten skulle förbjuda regeringen att kritisera innehållet i den aktuella Aftonbladet-artikeln.

Läs också:
- Palestinska familjen: “Vi påstod aldrig till Aftonbladet att organ stulits”
- Cordelia Edvardson i SvD: “Aftonbladet kan inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen”

SvD 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 2 3 4 5 6 7 Sydsvenskan 2 3 VG 2 Dagbladet 2 AB 2 3 4 5 6 Expressen 2 3 Newsmill 2 3 4 5 6 7 8 9 10 TrA 2 GP

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, organstöld, Carl Bildt, Thorbjörn Larsson, Olof Palme, yttrandefrihet, Israel, Thomas Bull, censur, tryckfrihet, Donald Boström

Dick Erixon Sapere Aude! I Gilboas svala skugga Jonathan Leman

Citaten av Olof Palme är en kvarlåtenskap och ett gissel för eftervärldens borgerliga regeringar p.g.av att få av citaten har blivit bemötta framgångsrikt än idag, eftersom de borgerliga har saknat en statsman av Palmes kaliber.

De flesta av Olof Palmes citat var egentligen inget annat än propagandistiska uttalanden. Det är omöjligt för mig att veta ifall Palme citerade sina egna nedteckningar när han framförde sina uttalanden, men de var ofta långa utlägg för att vara citat, och de citat som finns bevarade för eftervärlden är ihopsamlade och nedtecknade av antingen belackare eller antagonister från tiden. Om han inte läste utantill så var han sannerligen den muntliga retorikens svårslagna mästare, förutsatt att han fick sagt det han ville ha sagt exakt, och om han gav citat som företeelse någon betydelse, vilket är osäkert, eftersom det annars skulle ha varit fråga om att andra människor valde ut citaten från ett stort urval av muntliga oreringar under hans långa karriär. Olof Palmes citat var sällan av det resonerande slaget, men jag betvivlar inte att han var den klarast lysande politiska stjärnan för sin tid ifråga om intellektuell kapacitet, endast jämförbar med Ronald Reagan under deras gemensamma mandatperiod under Palmes sista år. Några av hans mer resonerande citat vill jag bemöta här, men jag sticker inte under stol med att det finns citat av Olof Palme, som jag inte vill, eller ibland inte kan bemöta annat än genom egen ideologisk propaganda. Encitatsstatsmannen Göran Persson var till skillnad från Olof Palme mer jordnära och betydligt mer resonerande som politiker, och i motsvarande grad mindre propagandistisk. Men samtidigt hade Persson inte tillstymmelse till karisma, när Palme hade det i överflöd, det var därför som Göran Persson reducerades till att enbart framstå som bufflig när han var propagandistisk. Persson sägs också ha saknat visioner, vilket är en lika stor anledning till att han saknar karisma om så är fallet, det gjorde helt säkert sitt till för det buffliga intrycket när han var politiskt polemiserande. (Vilket var då Göran Perssons enda statsmannacitat värt att nämna? “Aldrig ensam, alltid ensam.” Även om detta citat centrerade runt honom själv, så talar det allmänt om en statsledares situation.)

[…En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken…] Utdrag ur citat av Olof Palme. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.

Svar post festum av Roger Klang; Om ”spaggarna” var ett företag så skulle konkurrensverket försatt dem ur business för länge sedan!

”Man kan inte med ett individualkapitalistiskt betraktelsesätt hålla på och tala om mina barn och dina, utan det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting. Därför ska barnen sättas i förgrunden.” Citat; Olof Palme. Tal vid socialdemokraternas partikongress 1975.

Svar post festum av Roger Klang: Mina barn är inte dina barn är egentligen föräldrars devis! Att det skulle vara en fråga om ”våra” barn som ”sätts i förgrunden” var och är bara en ursäkt för att hjärntvätta små liv genom den av Olof Palmes parti grundade ”uppbyggliga” fostringsanstalten SVT. Att verkligen sätta barnen i förgrunden, är att låta föräldrarna avgöra hur de ska uppfostra sina barn! Dessutom så går det alldeles utmärkt att med ett ”individualkapitalistiskt” betraktelsesätt, om vi använder Palmes ordval, tala om föräldrarnas barn i motsats till statens, för det måste vara endera!
”Denna ungdom skall uppfostras till att tro på en absolut sanning, en dogm, som har den fördelen att den serverar patentlösningar och därför befriar människor från nödvändigheten att tänka. Det har tänkts färdigt i den totalitära staten.” Citat; Olof Palme om barnens och ungdomens uppfostran i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.

”Detta individualitetens totala utsuddande till förmån för kollektivet […] innebär en klar negering av det individens egenvärde, den människans helighet och okränkbarhet som ansetts utgöra grundvalarna för vår civilisation.” Citat; Olof Palme om individens möjligheter i kollektivet i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.

”Kommunismen har i Tjeckoslovakien medfört en kränkning av de traditionella demokratiska fri- och rättigheterna, missbrukande av den personliga integriteten, förtryck, tvång och tortyr. Men dess kanske största skada ligger i risken för en förstöring av människornas mentalitet, av deras vilja, tro och strävanden…” Citat; Olof Palme om de mänskliga fri- och rättigheterna i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.

Så långt allt väl! Men sedan, 1965, blev Palmes oförmåga att låta bli att diskriminera Robert Strange McNamara (secretary of defense) och John F Kennedys på sig påtvingade krigspolitik uppenbar:

”Vi möter enskilda människoöden på ett förfärande enkelt sätt. Vi ser bilder av plåga och tortyr, av stympade barn, lemlästade människor… Vår reaktion är medkänsla, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande. Ty förbrytelsen blir alltid en förbrytelse, och terrorn förblir alltid terror, även om den utförs i namnet av höga mål och principer. Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel.” Citat; Olof Palme, om Vietnamkriget. Tal vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle, 30 juli 1965.

Svar post festum av Roger Klang: Det finns ett ordspråk som går så här; ”det finns alltid två sidor av samma mynt”, men för Palme hette kungen på båda sidor av myntet Ho Chi Minh. Och visst, vår reaktion är medkänsla, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande. Goda intentioner, eller som Palme uttrycker det ”höga mål och principer”, kan falla platt! Men det var inte godhjärtade krav på ”social rättvisa” USA bemötte med våld och militära maktmedel, så man kan undra om Palme verkligen hade förmågan att känna medkänsla annat än för sin snäva krets av vänknytningar. Palme exkluderade ju alltid oppositionen från mänskliga känslor på ett sätt som inte Göran Persson gjorde! Citat; Roger Klang, Lund

Olof Palme talade om att den kristna högern var det värsta man kunde tänka sig. Det är ett inte särskilt känt faktum (helt nytt för mig) att Palme, liksom Göran Persson, var gudstroende själv men vänster och medlem i Broderskapsrörelsen, en underavdelning med fokus på Gud inom SAP ungefär som ett socialdemokraternas elitgarde. Anledningen till att detta är så okänt kan man bara spekulera i. Broderskapsrörelsen vet att de är socialdemokraternas elitgarde.

Roger Klang, Lund den 19/8/2009

Sveriges framlidne statsminister Olof Palme var kontroversiell av många anledningar. En av dessa var hans ofta kärvänliga attityd gentemot Sovjetunionen. Detta yttrade sig bland annat i Palmes stöd för det gamla kravet på en kärnvapenfri zon i Norden.

Under Palmes egid tillät sig vidare Sverige att med SIDA-pengar och på annat sätt backa upp en rad marxistiska/kommunistiska så kallade befrielserörelser – i verkligheten väpnade terrorrörelser – och kommunistiska diktaturer i Tredje världen.

Det är ur detta perspektiv inte särskilt märkligt att Olof Palme var mycket uppskattad i Kreml. Faktiskt så uppskattad att det sovjetiska postverket efter Palmes död 1986 lät trycka ett särskilt hyllningsfrimärke till Palmes minne. Den svenske statsministern skulle ha gjort ett besök i Moskva våren 1986, men kulorna på Sveavägen kom emellan.

 Palme hyllad i Sovjet.

Tidskriften Contra hade för övrigt planerat att markera Palmes Moskva-resa med att ha en karikatyrteckning, föreställande Palme dansande kosackdans på Röda torget, på omslaget. Redaktionen fick av naturliga skäl ändra dessa planer. Detta var dock före min egen tid som fast medarbetare i Contra.

På tal om frimärken, Sverige och Sovjetunionen kan nämnas att det svenska postverket 1970 hyllade sovjetstatens grundare, V. I. Lenin, med att ge ut en särskild bild samt poststämpel i anledning av att det var 100 år sedan denne föddes. Lenin dog som bekant i hjärnsyfilis 1924 och efterträddes av Stalin.

 En bra Lenin är en död Lenin…

Det är advokaten och filatelisten Bo R. Hållenius som gjort mig uppmärksam på dessa post- och frimärksrelaterade fakta. Jag ber att i sammanhanget få citera ett “brev till redaktören” som Hållenius fick infört i Svenska Dagbladet den 6 maj 1999:

“Som vi vet har man från statligt håll utgivit en bok om nazisternas grymheter under kriget 1939-45, bl a i syfte att upplysa det uppväxande släktet om vad som förevarit. När vissa borgerliga politiker, bl a Carl Bildt, önskar motsvarande bok om kommunisternas grymheter förefaller viljan till upplysning inte vara lika stor. Förklaringen är väl den att tongivande massmedier och de härskande politikerna inklusive de ‘intellektuella’ haft en mer förstående attityd till kommunisterna, då dessa varit ‘vänster’. Då kunde man även hylla den mest blodtörstige diktator trots vetskap om tidigare eller ännu pågående grymheter. Ett talande exempel på detta är det svenska postverket, som 1970 till och med firade Lenins 100-årsdag med särskilt kort och jubileumsstämpel. Tala om servilitet inför barbariet!”

Hållenii ord om fjäskandet för massmördaren Lenin kan förefalla självklara i dag, men 1970 var det inte så i ett svenskt samhälle som svårt plågades av en nära nog allenarådande vänstervridning. Lenin tillhörde således de potentater som det hörde till kutymen att tala om i vördsamma ordalag.

I den historielösa flumskolans kölvatten har kunskaperna i nutidshistoria och samhällskunskap smält som isbitar i ljummet vatten. Se Mats Engström, ledarkrönika Aftonbladet 20 juli 2009

Allra först Aftonbladet, så borde Era journalister ha haft så mycket kunskap med sig från Grundskolans samhällskunskapslektioner att de förstått skillnaden på Säkerhetspolis, Militärunderrättelsetjänst och vanlig polis/tull etc. Det som är det viktiga oavsett i vilket land eller om landet är demokratiskt eller odemokratiskt, är att hemlig underrättelsetjänst av naturen är och måste vara HEMLIG! Att den finns är helt lagligt och har stöd både i Regeringsformen, Europakonventionen samt i de Mänskliga Rättigheterna!

Så långt Aftonbladet borde Ni kunnat finna kunskap bland Era journalister. Ni borde också haft vett att sopa framför egen dörr. Det är nämligen som så, att gränsfall och tvetydigheter i vilka som fick och i verkligheten avlyssnades ökade under Olof Palmes tid vid makten. Inte var det mindre under Göran Perssons regeringstid heller. Det var först när Alliansen trädde till som den vidsträckta rätten a la vilda västern började regleras!

Grundkunskap som borde funnits hos Aftonbladet:
Läs gärna om grupper, kriterier etc, som Socialdemokratiska regeringen ansåg behöva signalspanas på 1970. De finns presenterade i
Slå upp bilaga 1 och läs hur många svenska myndigheter som fått avlyssna och kontrollera oss svenskar INNAN vi får FRA-lagen.
Gå sedan till sidan 80 och se vilka organisationer som Socialdemokratiska regeringen gav tillstånd till att avlyssna, och som fram till Alliansregeringen gjorde ändringen år 2007:664 fortsatt fick avlyssnas.

Från SOU 2002:89 sid 80

“A. REVOLUTIONÄRA ORGANISATIONER: 1. KFML och KFML(r). Häri inbegripes De Förenade FNL-grupperna (DFFG) dock endast i den mån dessa fungerar som rekryteringsbas för KFML, 2. Marxist-leninistiska Kampförbundet (Stödorganisation för KFML), 3. Svenska Clartéförbundet, 4. Studerande för ett demokratiskt samhälle (SDS), 5. PAXVCO i Lund.”

B. ANARKISTISKA ORGANISATIONER: 1. Svenska Anarkistförbundet, 2. Kommittén för lika lön, 3. Anarkistfederationen i Sverige, 4. Anarkisterna i Stockholm

C. TROTSKISTISKA ORGANISATIONER: 1. 4:e Internationalen, 2. Bolsjevikgruppen, 3. Fria Fackföreningfolket (FFF), 4. Förbundet Kommunist, 5. Kommunistiska Arbetsgruppen, 6. Marxistiska Arbetsgruppen i Hägersten, 7. Revolutionära Marxister

D. NAZISTISKA ORGANISATIONER: 1. Nordiska Rikspartiet, 2. Frisinnade Unionspartiet/ Nordisk Ungdom, 3. Nysvenska Rörelsen

E. VÄRNPLIKTSVÄGRARORGANISATIONER: 1. Motståndsgruppen

För närmare diskussion om rimligheten att ta upp vänsterorganisationerna se bl.a. Hjort, Magnus. Den farliga fredsrörelsen (SOU 2002:90) och Hotet från vänster (SOU 2002:91). Angående högerorganisationerna se Lampers, Lars Olof: Säkerhetspolisens övervakning av högerextremism 1980-2001. Sekretariatsrapport till Säkerhetstjänstkommissionen 2002…

SOU 2002:89 var en statlig offentlig utredning vars innehåll många vänsternissar verkar föredra att glömma! skrev jag i
Signalspaningen socialdemokraterna talar tyst om, Norah4you 23 december 2008

Se även: FRA-motståndarna flumskolans senaste offer, Norah4you 4 februari 2009

I kölvattnet efter Michael Jacksons död har det börjat dyka upp vildvuxna teorier om att “the king of pop” inte alls är död. I själva verket, hävdas det, fejkade Jackson sin egen död för att skapa publicitet inför sin planerade världsturné. En mängd spekulationer avsedda att stärka tesen om att Michael Jackson lever – precis som det fortfarande hävdas om Elvis Presley mer än 30 år efter dennes död – har formulerats på nätet. Se här ett exempel:

http://www.michaeljacksonhoaxdeath.com/

Ryktet om att Jackson lever är ytterligare en i raden av konspirationsteorier som en del av mänskligheten tydligen inte klarar av att leva utan. Det tycks finnas ett behov av att se dolska sammansvärjningar i de mest skilda sammanhang. Jag skall här försöka reda ut begreppen en smula och ge exempel på några av de populäraste konspirationsteorierna och varför de formulerats.

SVT visade 2002 en fejkdokumentär som drev med det här fenomenet. Filmen handlade om en grupp människor som under rubriceringen “Konspiration 58″ sades göra gällande att VM i fotboll i Sverige 1958 aldrig ägt rum utan i stället arrangerats i USA. Anledningen angavs vara att USAs underrättelsetjänster hade ett behov av att, under det Kalla krigets dagar, testa sin förmåga att med dåtidens mest sofistikerade metoder prångla ut trovärdig desinformation. Filmen var utomordentligt välgjord och innehöll ett antal intervjuer med gamla VM-hjältar, sportjournalister, tjänstemän med flera som kommenterade den konspirationstroende gruppen såväl som påståendet att VM 1958 inte hållits i Sverige.

 Lennart “Nacka” Skoglund försöker “snurra upp” en brasse under VM-finalen 1958.

Det hela föreföll mig faktiskt så trovärdigt att jag under ett par veckor efter filmens visande var övertygad om den här gruppens existens (att fotbolls-VM verkligen hållits i Sverige visste jag ju, eftersom en farbror till mig varit med som hejaklacksledare vid flera matcher). Se länken nedan till en sajt som fortsätter att upprätthålla fiktionen:

http://sanningenomvm58.blogspot.com/

Konspirationsgruppens frontfigur var Bror Jacques de Waern, en före detta vinnare i TVs frågesport Tiotusenkronorsfrågan och heraldikkonstnär vid Riksarkivet som påstods ha skrivit boken “The Football Conspiracy – the Truth Behind  World Cup 1958″.

En tid efter det att filmen visats avslöjade SVT att det hela rört sig om en fejkdokumentär. Därefter dök sajten “Konspiration 58″ upp; personerna bakom denna hävdade att man var en utbrytargrupp ur den ursprungliga konspirationsgruppen och att filmen visst var äkta – SVT försökte bara dölja detta!

Det finns för övrigt en liknande film om folk som tror att den första amerikanska månlandningen 1969 inte ägde rum, utan att de sekvenser vi fått se i TV varit inspelade i en studio. Mer om detta här:

http://www.animanga.nu/comments.pl?cid=510397

Skillnaden mellan teorin om månlandningskonspirationen och den om VM-bluffen 1958 är att folk faktiskt fortfarande tror på den första, medan 58-konspirationens olika förgreningar är påhittade från början till slut (åtminstone antar jag att det är så).

Den mest omtalade, och tyvärr samtidigt den mest trodda, konspirationsteorin i modern tid är den om “den judiska sammansvärjningen” med syftet att ta över världen. Den har sin grund i falsifikatet “Sions vises protokoll”, som påstås vara ett ursprungligen hemligt protokoll från sionistkongressen i Basel 1897 som författats av den moderna sionismens grundare, den österrikiske journalisten Theodor Herzl. Enligt texten använder sig “judarna” av grupper såsom frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister för att ta över världen.

Seriösa forskare är överens om att “Sions vises protokoll” härstammar från Tsarrysslands hemliga polis Ochrana. Enligt senare forskning är författaren Ochrana-agenten Matvei Golovinski, och syftet är att motivera den ryska tsarregimens pogrompolitik gentemot den judiska befolkningen vilken blev syndabockar för Tsarrysslands många fel och brister. Sannolikt är de falska protokollen en bearbetning i flera steg av en satirisk pamflett som 1864 publicerades av den franske skriftställaren Maurice Joly med syftet att angripa den franske kejsaren Napoleon III. Denna förlaga hade dock ingenting med judar och sionism att göra.

Teologie doktor Göran Larsson har i skriften “Den största lögnen” (AMI Center Jerusalen 1995) gjort en värdefull genomlysning av sanningen bakom “Sions vises protokoll”, där han bland annat tar upp antisemitismens kristna rötter.

 En arabisk upplaga av falsifikatet “Sions vises protokoll”.

Redan 1919 föll “Sions vises protokoll” i händerna på den nationalsocialistiske ideologen Alfred Rosenberg, en av de avrättade vid krigsförbrytarrättegången i Nürnberg 1946. De föregivna protokollen fick därmed en stor betydelse i den nazityska propagandan mot judarna. Men det vara inte bara i Hitlertyskland det hetsades mot judar. 1920 finansierade bilmagnaten Henry Ford en amerikansk upplaga på 500 000 exemplar. 1934 gavs falsifikatet ut i Sverige av de antisemitiska aktivisterna Elof Eriksson och Einar Åberg.

“Sions vises protokoll” utgör än i dag, i arabiska och muslimska händer, ett populärt propagandainstrument mot  judarna och staten Israel. Vid bokmässan i Frankfurt 2005 presenterade Iran en nytryckt utgåva på engelska. Den palestinska terrorrörelsen Hamas refererar vidare till protokollen i paragraf 32 i sin programförklaring. I Sverige har den troligen mest ökände av alla antisemiter, Radio Islams grundare Ahmed Rami, givetvis också hänvisat till skriften. Rami är i sammanhanget emellertid förhållandevis försiktig. Han skriver på sin hemsida:

“Alla ingredienser i Sions vises protokoll finns redan i de fem Moseböckerna. (…) Ett judiskt världsherradöme omtalas redan av den judiske profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet (Jes. 60:10-21). Därur kan vi dra slutsatsen att åtminstone Protokoll nummer ett i Sions vises protokoll är äkta judiskt.”

Till och med den marockanskfödde Rami, som brukar se judiska konspirationer i varje buske, tycks alltså lämna dörren öppen för att övriga delar av “Sions vises protokoll” kan vara förfalskningar.

Det skall sägas att det förekom teorier om judiska sammansvärjningar långt före uppkomsten av “Sions vises protokoll”. På 1300-talet anklagades exempelvis judar i Europa för att ha förgiftat brunnar och därmed givit upphov till “digerdöden”, böldpesten som utplånade omkring en tredjedel av hela Europas befolkning. En annan i såväl kristna som muslimska sammanhang spridd skröna är att judar slaktade kristna spädbarn för att deras blod skulle kunna användas vid firandet den judiska påskhögtiden.

“Judehatets svarta bok” av Trond Berg Eriksen, Håkon Harket och Einhart Lorenz (Albert Bonniers förlag 2008) kan rekommenderas som en veritabel guldgruva när det gäller att blottlägga judehatets historia.

Jag skulle vilja beteckna tron på judiska konspirationer som ett slags andlig cancer, som under vissa omständigheter kan angripa också till synes oförvitliga individer. Ett sådant exempel är den kristne förkunnaren pastor Kjell Sjöberg (1933-97), bror till den mer kände Stanley Sjöberg, som blev indoktrinerad av en pseudokristen, svenskättad charlatan bosatt i USA och därefter inte blev sig lik mer. Detsamma kan sägas om den liberale, antikommunistiske författaren Christopher Jolin (1926-99) - 1972 författare till bästsäljaren “Vänstervridningen – hot mot demokratin i Sverige” (Bernces förlag) – som efter att ha umgåtts en tid i extremnationalistiska sammanhang blev övertygad om existensen av den judiska sammansvärjningen och Hitlers förträfflighet. Två tragiska exempel på denna andliga cancer.

En nutida konspirationsteoretiker av i princip samma slag är Jonas De Geer, som kring år 2000 tillsammans med ett par meningsfränder grundade den konservativa tidskriften Salt. Efter en lovande inledning med betydande uppbackning av en penningstinn sponsor urartade tidskriften alltmer. Sedan De Geer publicerat en intervju med den brittiske förintelseförnekaren David Irving kom Salt mer och mer att bli en extrem nationalistpublikation som icke minst ägnade sig åt att saluföra diverse konspirationsteorier. Sedan sponsorn klokt nog dragit sig ur var Salts saga all.

Jonas De Geer drogs härefter alltmer åt det obalanserade nationalistiska hållet och har bland annat varit aktiv i Nationaldemokraterna, talat vid den nazianstrukna Salem-manifestationen och varit inblandad i grundandet av den svenska sektionen av prästbrödraskapet SSPX. Numera lär han framleva sina dagar i en klosterbyggnad på en ö utanför Skottlands kust.

Plattjordstroende ser jorden som en skiva.

Teorin om att jorden i själva verket är platt, och att varje form av konstaterande om att den är rund är en vitt spridd konspiration, är naturligtvis inte lika ondskefull som teorin om den judiska världssammansvärjningen. Likväl finns det människor som tror på den. På The Flat Earth Societys hemsida fastslås, med mottot “Deprogramming the masses since 1547″, att jorden  är och förblir platt:

“For decades a small band of self-proclaimed ‘enlightened’ individuals had been sporting their heretical nonsense that the Earth was in fact round.”

Se sällskapets hemsida:

http://www.alaska.net/~clund/e_djublonskopf/FlatHome.htm

Det moderna plattjordssällskapet grundades i USA 1956 av Samuel Shenton men övertogs sedermera av Charles K. Johnson. Man hävdar att jorden är en skiva om cirka 40 000 kilometer i diameter och med en omkrets på omkring 126 000 kilometer. Också solen – som förutsätts kretsa kring jorden och inte tvärtom – och månen anges vara skivor.

För att botanisera bland några av de övriga populära konspirationsteorier som florerar på nätet och i andra sammanhang kan nämnas teorin att industrimannen och storsvindlaren Ivar Krueger inte tog livet av sig utan mördades; att Estonia inte kapsejsade på grund av ett trasigt bogvisir utan sprängdes; att det i själva verket var den israeliska underrättelsetjänsten Mossad som låg bakom terrorangreppen mot USA den 11 september 2001; att Bank of England i förening med bland annat judar och frimurare ligger bakom det mesta av världens djävulskap; att den storinternationella Bilderberggruppen, möjligen i förening med the Commission on Globalization och FN, ligger bakom planerna på att upprätta en världsregering  (Sveriges utrikesminister Carl Bildt är medlem i båda); att jorden kommer att gå under 2012 enligt en profetia av 1500-talssiaren Nostradamus; att Olof Palme mördades som en följd av en eller annan sinister sammansvärjning; att John F. Kennedy föll offer för en konspiration med förankring inom CIA och det så kallade militärindustriella komplexet; att cirklar i engelska sädesfält har åstadkommits av utomjordingar; att det är utomjordingar som grundlagt den jordiska civilisationen.

Med mera, med mera.

Carl Bildt – bilderbergare och globaliseringsivrare.

Förutom ovan nämnda Rami och De Geer kan, bland mer beryktade och nutida konspirationsteoretiker på svensk grund, nämnas Jan Gillberg med tidskriften DSM (Krueger, Estonia, Palme), ufologen Jüri Lina (judar, frimurare, kommunister), islamisten och numera också nationalisten Mohamed Omar (judar, sionister, kristna).

Om ämnet konspirationer har Jonas De Geer skrivit följande på sin blogg “Motpol”:

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.nordisk.nu/nordisk_incl/nabbers/motstroms-518×150.jpg&imgrefurl=http://jonasdegeer.motpol.nu/%3Fp%3D56&usg=__d3hN719Xo33r7iZb-XRG2T2Z-UA=&h=150&w=518&sz=73&hl=sv&start=19&tbnid=4MPZ-uye1ykDjM:&tbnh=38&tbnw=131&prev=/images%3Fq%3DKonspirationsteorier%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26start%3D18

“Vad ‘konspirationer’ betyder är bara att människor med ett gemensamt intresse verkar för ett mål utan allmän insyn. Att ‘konspirationer’ inte förekommer i världspolitiken kan således bara dygdiga idioter/undersåtar gå på.”

Till en del kan jag hålla med De Geer om detta. Med denna definition kan det hävdas att det är en konspiration om några medlemmar i en frimärksklubb går samman för att avsätta den hittillsvarande styrelsen. Det är emellertid inte denna typ av en ganska rättfram och påtaglig konspiration, som kan påvisas utan större problem, jag talar om här. Jag syftar i det här inlägget i stället på de idéer om föregivna konspirationer och sammansvärjningar som inte kan bevisas i normal mening. Anhängarna kan visserligen rada upp en mängd punkter som i deras ögon otvetydigt  talar för deras teser, men det är aldrig fråga om några riktiga bevis utan mest ett luddigt sammelsurium utan substans.

Lockelsen med konspirationsteorier av det senare slaget är att de erbjuder en kittlande, snarast demonisk förklaring till ett visst skeende eller en viss företeelse som är av närmast metafysiskt slag. På så vis blir teorin/teorierna/idéerna i fråga - i realiteten ingenting annat än hjärnspöken - ett slags religionssurrogat som tilltalar ofta labila människors sinne för ett mystifikt ogripbart.

Jag vill dock avslutningsvis hävda att tillvaron är tillräckligt komplicerad och oöverblickbar utan att vi behöver tillgripa några tillkonstlade förklaringssätt. På så sätt har vi dessutom betydligt större möjligheter att bibehålla ett friskt psyke än eljest!

När DN: s huvudledare ska leka historielärare igen blir det som vanligt rena snurren. Med anledning av att en person ska utvisas till Rwanda för att ställas till svars eventuell medverkan i folkmord. Sedan kommer en häpnadsväckande formulering:

“Sverige sätter ned foten. Ett Sverige som i evinnerliga tider hyllat neutraliteten och tyckt det varit viktigast att aldrig ta ställning oavsett vilka hemskheter som pågått, tar nu ett steg mot principen att krigsförbrytare inte ska gå fria någonstans.”

Den gamla vanliga visan från Dagens Nyheter och likartade organ är ju tvärtom – att Sverige ska sluta vara bror duktig och världens moraliska samvete. Fast det var på tiden Olof Palme fördömde Hanoibombningarna julen 1972 och utrikesminister Sten Andersson solidariserade sig med den palestinska Intifadan 1988. Nu när svensk trupp underställts NATO-kommando i det ändlösa kriget i Afghanistan kan man ju undra vad det är för “evig neutralitet” de syftar på?