Såg på TV att listan på problem från influensvaccineringen är lång, allt från ögonen till leder kan påverkas.
Det finns dock även bra saker med vaccineringen. Biverkningarna är just nu samtalsämne nummer ett i Nyköping. Det ligger långt före frågorna om helgvädret och busstrafik över gågatan.
Själv har jag nackont och det gör väldigt ont i armen. Dessutom tror jag att sprutan gjort att jag behöver ännu mer omtanke.

Ja, sittandes under ett träd luktandes på blommorna. Där är det gott att leva. Det har jag sett på TV.

Andra trivs bäst i skogen, i köket eller i trädgården. Några vill bara ligga i sängen, alla vill väl ligga på något sätt mer eller mindre…

Många trivs bäst hemma i soffan, med chips och DVD.

——

Byggnadsarbetare trivs bäst på jobbet. Det verkar ju knepigt. Det går bra att förklara det i i kommentarsfältet nedan.

Jag har läst många undersökningar om byggbranschen sista året. Det finns en undersökning som säger att man i byggbranschen får gjort ungefär hälften av det man tänkt sig varje dag.

????

(här skulle man kunna klippa in Monthy Pythons klassiska sketch om rikemanspojkarna som försöker överträffa varandra i armod och misär under barndomsåren – You lucky bastard! – bara för att illustrera känslan)

Jag är byggare, numera inte entreprenör men väl projektledare och konsult, och jag kan lugnt säga att jag ligger i toppskiktet i branschen. Så högt upp i toppskiktet faktiskt så att jag ligger över snittet här, jag hinner med bortåt en tredjedel av det jag tänkt få gjort på dagarna, denna veckan är så här långt av yppersta klass och det kan bli så mycket som en fjärdedel klart av det som stod på ToDo-listan i söndags kväll.

——-

Så. Om jag haft tid så skulle jag läst den här bloggen från början till slut, följt alla kloka principer och goda råd. Teoretisk skulle det bli jääävligt nice, allt skulle falla på plats, alla skulle vara glada och bli rika som troll. Håhåjaja.

Gläd någon med en spontangåva, det är vackert det. Gåvor kan man aldrig ge för mycket av. Visa din kärlek och omtanke. Ge gärna bort ett kort också.

…och ur kaoset talade en röst till mig och sa: ”Le och var glad, ty det kunde vara värre”. Och jag log och var glad, och det blev värre…

Det finns många fina människor och så finns det de som är alldeles extra.

Det ska erkännas att jag var skeptisk till en början. Med endast ett par års ålderskillnad och samma höga ambitionsnivå och prestationsförmåga är jag inte en större människa än att jag genast såg konkurrens. Men jag är åtminstone stor nog att erkänna när jag har fel och jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur hon fixade och ringde runt till företagshälsovården när ingen annan ville hjälpa mig, ringde och kollade hur jag mådde varje dag och erbjöd sig att åka upp och sitta och vänta på akuten med mig. Om det nu fanns ett pris som årets mest omtänksamma chef så är hon självskriven till utmärkelsen.

Mina fina krya-på-mig-blommor

Mannen ringde och väckte mig vid tio. Sa snällheter och skapade varm bomull i magen.

En halvtimme senare kaffe och cigarr (snuset är slut) på altanen. Grannen mitt över är fortfarande hemma och är sjuk. Nickade till nya mammor med barnvagnar och hundar som passerade i tomtgränsen.

Svärmorsmadrömmen kom gående, nöp lite vissna blommor och tömde brevlådan. Hon gick in med egen nyckel så jag förmodar att unga paret är bortresta. Hoppas hon inte möblerar om hela deras hem innan de är tillbaka.

Lilla postbilen passerade och kaffet tog slut. Dags att göra något av dagen.

Tror jag ska putsa fönster idag.

Vi har hyrt in oss på nytt kontor. Vi har ju fram tills nu suttit gratis i ett stort tomt hus som vi hoppas snart skall byggas om. Eftersom vi är konsulter och lite fina i kanten vill ju inte gärna sitta kvar där när arbetarklassens hejdukar kommer och börja riva och stöka runt. Det skulle kunna störa vårt kaffesnobberi och vårt ansträngande och mycket viktiga arbete med att starta om den jävla datorn som trilskas hela tiden. Nä fy.

Så vi vi packade portföljen (symboliskt alltså – kollegan har ju faktiskt ryggsäck) och drog till Järntorget. Centralt och lätt att hitta. Tji fick vi.

Vi hittade ju in, lite koll har man ju. Men om vi hade sagt till en kund eller sammarbetspartner eller annan individ att komma dit då hade det kört ihop sig. Man möts av det här. Entrén till vårt nya kontor är dörren till vänster i bild, fint va? Helt ok men totalt omöjligt att komma dit. Byggare är dåliga på att kommunicera. Jag vet.

om man går ditåt då?

Ja – ehh – kanske…?

Kolla en skylt med hänvisning! var?

Där! Den är säkert 10×32 cm, den syns nästan på tre meters håll.

———

Det här är en blogg om byggbranschen. Huset i detta inlägget ägs av kommunen och förvaltas av ett kommunalt bolag, lokalerna hyrs ut kommersiellt. Jag kan ställa mig utanför och räkna gubbar och maskiner och säga ungefär hur mycket bygget omsätter varje dag. Budget för att göra ett par hänvisningsskyltar som skulle kunna fungera skulle förmodligen sticka iväg upp i höjd med kostnaden för sockerbitarna och mjölken man har till kaffet.

Fastighetsägaren har betalande hyresgäster, hyresgästerna har kunder och besökare. Byggentreprenören har ansvar för arbetsmiljö och människors säkerhet. Det krävs egentligen så lite och ändå blir det fel. Det är pinsamt, uselt och precis som vanligt.

———

För övrigt är vi grymt glada för det nya kontoret. Bygget i fråga skall bli en rockklubb med scener, bar och rubbet. Vi är fett nöjda med det.

Sync sorterar just nu ut liken i garderoben och det lustiga filurerna som inte fanns men ändå spelade någon slags roll. Läs serien från början.

På en rörfirma för länge sen så fanns det gubbe. Eller egentligen – en i högsta grad fiktiv gubbe. Firmans glada delägare hade spikat upp ett par brallor, stålexdojor, en tröja och en keps på väggen. Sen hade man ritat öga öga näsa mun – och vips – så hade man fått den som behövdes. Fattar ni?

Jo, för på skylten jämte stod det:

”Kära kunder, denne gubben kan ni få direkt, de andra på firman kan dröja lite.”

Jaha.

Där stod jag som ett fån – avslöjad – kund som jag var. Alla de gånger jag ringt och jagat gubbar som måste komma genast, mitt bygge var ju vikigast, och inte kunde väl jag ha planerat det så mycket bättre heller, nej, som offer för omständigheter och all världens jävla otur så måste jag väl för h-e stå först i kön till direktservice på en VVS-firman? Eller?

Jag har väl snuddat vid det där ämnet förut, det att många av oss förutsätter att alla andra har lediga resurser i beredskap och en vilja att släppa allt för att lösa just vårt problem. Skall det funka så får det faktiskt hänga en gubbe på en krok. En på varje firma. Minst.

———

Det här var för ungefär femton år sen men jag fattade budskapet typ nu.
Tack för det, Rörteam Hansson & Melin (R.I.P.)

Först ut i Sync´s serie om låtsas-gubbar på riktigt är en klassiker i våra kretsar. Fejk-professorn.

Professorn jobbade på Handelshögskolan och hade köpt den dyraste lägenheten i ett projekt där jag halkat in som platschef. Han hade ju jobbet runt hörnet så han var ofta på bygget.  Trevlig som fan. Aldrig sura miner. Han beställde en öppen spis, blev inte nöjd, vi slog ner den och byggde en ny, han var inte riktigt hundra nöjd, vi slog ner och byggde en ny. Kostnaden på en halv miljon svalde han enkelt. Han var en drömkund, trevlig och belevad, han accepterade alltid kostnaderna efter sparsam diskussion.

Vid ett tillfälle så satt vi och gick igenom den blivande belysningen och andra elfrågor. När det blev tal om inbrottslarmså sa arbetsledaren för elentreprenörn att de minsann inte jobbade med Falks och sådana firmor som lurar in kunderna i långa avtal med dyra månadsavgifter. Då klippte professorn till med att han varit VD för Falks i två år. Elektrikern blev ganska så spak då.

När bygget var klart och han skulle flytta in så försvann han. Han var tvungen att dra till USA ett par veckor, visst inga bekymmer. Men tiden gick och det började kännas i magen på projektägarna, någonting var fel. Mäklarn började kolla igenom sina papper. Professorn hade aldrig betalt handpenningen, det strulade med något, men mannen var ju trovärdig, välbeställd och professor. Ha!

Han försvann från jordens yta. Projektägaren tog en UC på honom. Lysande!  Betalningsanmärkningarna fyllde tre A4-sidor! Han hade alldeles säkert V.I.P-kort hos Kronofogden också. Inkomsterna var mer blygsamma, milt utryckt.

Mannen var en bedragare. Det märkliga var att det var helt utan egen nytta, han hade ju inte tjänat en krona på detta, bara iscensatt en happening och fått vara ompysslad kund i ett exklusivt byggprojekt ett litet tag.

Han hade inte pengar nog att ens ärligt åka spårvagn, faktiskt.

——-

Nej, och han var inte professor heller. Tack för att du frågade

Inatt hade jag en konstig dröm. Jag drömde om läraren från förra delkursen. Jag drömde att jag skulle visa upp hur långt jag kommit med en uppsats inför en drös med olika lärare och han var en av dem. I drömmen såg han att jag var nervös och lite nedstämd så han frågade hur jag mådde, hur jag hade det, hur jag tyckte att det gick med studierna, osv.

Att jag drömmer om lärare är inget nytt för mig, jag har gjort det ända sen lågstadiet. Men när jag vaknar så skrattar jag åt mig själv och tycker att det är ett rätt bisarrt ämne att drömma om. Finns det NÅN annan som  drömmer om sina lärare? Jag tror inte det.

När jag var liten drömde jag oftast mardrömmar om mina lärare. Jag drömde att de var elaka, arga eller föraktfulla mot mg, vilket inte hänt mig särskilt ofta i verkligheten. Läraren var ofta huvudpersonen i drömmen. Gissar att det mer har att göra med att man hade väldigt stor respekt för sina lärare när man var barn. Det fanns nog en underliggande rädsla för dem när man var barn, i alla fall hos mig.

När jag blev äldre, efter 15 år, förvandlades mina drömmar till att lärarna blev side-kicks. De var med men bara vid sidan av ett annat scenario. Jag minns en dröm särskilt mycket. I drömmen sprang jag runt naken i min högstadieskola. Det var (i drömmen) inte min mening att inte ha kläder på mig så när jag upptäckte att jag var naken skämdes jag som en hund och gömde mig bakom en massa skåp. Då kom min biologilärare och skällde ut mig för att jag inte hade kläder på mig och att jag bara försökte få uppmärksamhet. Jo, tjena…

I vissa drömmar jag haft om lärare har det självklart handlat om sex, men de tänker jag inte beskriva här…

Just nu  handlar alltså mina lärar-drömmar mer om omtanke, medkänsla och engagemang. Jag gissar att det handlar om att jag är långt ifrån mannen i mitt liv och därför känner mig lite svältfödd på just dessa saker.

När jag var yngre var jag mer hårdhudad på vissa sätt. Att klara mig själv och inte vara beroende av andra var något jag prioriterade högt och när jag träffade mannen hade jag väldigt svårt att låta honom komma innanför mitt skal. De är få förunnat att komma innanför och de som sårar mig det minsta stöter jag snabbt bort, så som kroppen stöter ut stickor och andra främmande föremål…

Nu har jag alltså blivit beroende av omtanke, förståelse och engagemang. Så pass mycket att jag drömmer om att lärare som jag inte längre har ska se mig och bry sig om mig. Jag gissar att det egentligen är något som jag ska se som ett friskhetstecken. Jag har antagligen gått och blivit mindre hård, kantig och kall. Men samtidigt känns det väldigt skrämmande, det här kan ju sluta hur som helst! Jag kan t ex förvandlas till en igel, till en parasit, en som inte kan släppa taget, en sån där patetisk liten varelse. Men antagligen har jag bara blivit lite mindre robotlik . Lite mer mänsklig.

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.

Jag (står upp): Hej, jag heter Sync, jag är koffeinmissbrukare.

Alla (på en gång): Hej Sync!

——-

I går var det fredag, då jobbade jag. Arbetet i gruvan är hårt och man får unna sig det lilla goda man kan. Till exempel kaffe. Som god representant för byggbranschen – byggentreprenör, egenföretagare, projektledare, byggstädare, byggbloggare –  så tänkte jag redovisa mitt kaffeintag under fredagen den 6 nov 2009.

——-

Jag började hemma vid halv sju med att koka halva 10-koppars moccabryggaren.

En knapp halvliter svart gift, mildrat lite av mjölkersättningen som vi har hemma i kylskåpet.
(det här är ingen blogg om hushållsarbete – så släpp den kladdiga köksbänken och gå vidare i livet!)

Första kaffet svepte jag stående i hallen, medans åttaåringen klädde på sig, letade efter sin skolväska, undrade var läxan var och förhandlade huruvida det var nödvändigt med mössa eller inte. Sen åkte jag tåg. Jag skulle åka vidare med en byggentreprenör norrut för att kika på ett möjligt projekt. Han skulle komma till stationen “…så tar vi en kopp och en fralla där!” sa han också.

Han dröjde en kvart, under den kvarten tog jag en latte med extra styrka på Espresso House. 37 jävla spänn!

När byggaren kom så skulle vi ju ha en macka också. Jag beställde en scones (?) och apelsinjuice. Vad säger killen bakom disken då? Jo, att om jag skall något pålägg på min scones (plural?) då är det billigare att köpa en hel frukost. Ok, visst, kör på det. Då frågar han vad jag vill ha för kaffe. Ääh, vanligt svart, svarar jag då utan större intresse.

Så, jag äter min scones, dricker min juice och när jag har gjort det så smuttar jag på min släta kopp svart kaffe.

Det finns ingen njutning kvar, inget koffeinsug att stilla, jag bara fortsätter för att det finns.

——-

Tre timmar senare – vi sitter på vårt nya kontor och äter hämt-sushi. Jag fixar kaffet i vår nya presso-bryggare. Vi har haft kontoret ett par dar och har inte hunnit släpa dit några grejor direkt, men ändå ser min mugg ut så här. Muggen som köptes på IKEA i onsdags, packades upp på torsdagen och är använd en gång. Jävla skitmugg. Geggan i botten och årsringarna på insidan behöver bara lite varmt vatten för att avge koffein.

Märkligt – Jag kan vara Kvalitetsansvarig (KA) för ett hundramiljonersbygge med ganska hårda krav. Kvalitetskravet på kaffet verkar inte hänga med i det uppdraget. Jag suger i mig vad fan som helst. Om jag hade varit på något bygge så skulle jag kunnat ta det sista ljumna kaffet i en plastmugg, mickrat det och druckit med en grimas. Om jag jag suttit på fina konsultkontoret med de små kopparna så hade jag slurpat i mig all espresso som ställts fram. Ställer någon fram en vattenkokare och gevalias pulverblask så dricker jag det med, jag gillar det inte men jag dricker det.

Kvantitetsansvarig. Så är det. Jag har blivit Kvantitetsansvarig för kaffekonsumtion.

——–

Det här är en blogg om byggbranschen, detta inlägg är inte på något sätt en generalisering om byggprojektledare.
Det finns ett flertal te-drickare på byggena, faktiskt.

Uppe med tuppen idag. La mig hur tidigt som helst igår. Var inte alls sugen på hockey-kväll på tv och inget annat lockade heller, mer än sängen. Min kropp kände av snöovädret och var allmänt ovillig till något som helst arbete. Sängen tycktes vara det enda alternativ vi kunde komma överens om, så så fick det bli. Vaknade vid fyra imorse, utsövd. Hoppas jag har kommit i takt med mig själv nu, efter den lilla dygnsrubbning jag lyckades fixa till här om dagen.

Utanför lyser det vitt, några cm med snö ligger på Guds vackra natur och allt annat skräp som man inte kommit sig för med att plocka undan i tid. Det utlovade regnet har inte börja än i alla fall, men det kommer nog. Jag gillar ju inte snö, men nog blir det ljusare ute i alla fall. Den här mängden räcker bra för mig, den kunde gärna få ligga kvar, eller jag kan väl vara så generös så det kunde få komma lite mera, så alla ungar har ett rejält underlag att leka på, men sen får det räcka. Det värsta med vintern är just att Gud fader inte kan bestämma sig, ibland snöar det så man knappt kan se var man är, nästa dag slaskar det och allt går bort igen och så där håller det på. Eller smäller till med 30 grader kallt, nej usch, jag vill inte ens tänka på sådana dagar just nu. Det spar vi ett tag, inte göra sig bekymmer i onödan. De senaste åren har det faktiskt inte varit så farligt kallt och det är jag glad för.

Annars är det väl mest svininfluensan som är på tapeten. Ska man vaccinera sig eller inte, det tycks vara den stora frågan för de flesta. Jag ska inte, det vet jag i alla fall, men hur andra ska göra kan jag inte råda. Det måste var och en göra som de tycker och känner. Jag som lydigt sprutat i mina barn den ena vaccinationen efter den andra, utan att ifrågasätta, har i alla fall mer och mer börjat fundera över hur hälsosamt det kan vara och varför allt som förr hörde till det naturliga numera är livsfarligt. Röda hund, mässlingen, påssjuka, det som kallades barnsjukdomar när jag var liten och som vi ungar hade, den ena efter den andra utan att ta större skada av det, det ska nu undvikas till varje pris. Men jag kan inte låta bli att fundera över om det är av omtanke med barnen eller om det är för att vårt samhälle är uppbyggt på det viset att ingen får vara hemma och vara sjuk. Ungarna ska till dagis och föräldrarna finnas på sina arbetsplatser, annars fungerar inte tillvaron. Min elaka sida tror att läkemedelsindustrin sitter och gnuggar händerna av förtjusning åt den här masshysterin. Kanske de till och med hjälper ryktena lite på traven, här finns mycket pengar att tjäna ska ni veta. Och så gör man som Kajsa Varg, man tager vad man haver och rör ihop någon goja som ska bli frälsningen för vår mänsklighet, de tycker nog inte alls om det här snacket om att det ska räcka med enbart en vaccinering. Och genom att se till att det är lite svårt att få tag på vaccin säkerställer de att folk blir som hysteriska och verkligen ska se till att just de ska få sin dos i alla fall. Precis som när man släpper ett nytt tv-spel eller liknande. Fungerar alltid!

Ja, så här får man väl inte tänka och säga, men som vanligt så bryr jag mig väl inte om vad som är lämpligt eller ej, så jag tycker som jag gör i alla fall. Men vem bryr sig om vad en gammal envis klimakteriekärring tycker och tänker? Förmodligen ingen, så då är väl allt frid och fröjd ändå.

Carpe Diem mina vänner, fånga dagen och gör den till din!

Folke, min nya soulmate, slöjdläraren på Mullbergaskolan flashade ju att han får dåligt med bra kaffe på jobbet. Trist att höra, tyder på dåligt ledarskap, tycker jag. Vi på Sync har gjort en undercover-undersökning av kaffekulturen i byggbranschen, resultatet är bitvis skrämmande. Det finns bra med dåligt kaffe, den saken är klar.

Jag har ju lärt mig dricka kaffe i byggbodar. Jag har lärt mig mycket i byggbodar, t ex att spela skitgubbe, ganska många fula ord och att det är djävligt mesigt att diska sin mugg (beläggningen i botten skall skrapas ur i samband med månadsskifte eller finbesök).

Jag har också lärt mig att inte göra dubbelmacka. Just det avsåg för ovanlighetens skull inte någon sexuell aktivitet. Nej, man skall inte göra dubbelmackor för känns inte smaken på pålägget. Alla vet att hushållsost har en närmast obefintlig touch av sälta och en ganska avlägsen smak ost(?), så därför så blir det ett ganska meningslöst fettintag om man klämmer fast ostskivan mellan två vita formbröd.

Jag har alltså gått den långa vägen här. Tro mig.

När jag slutade klä om till blåbyxor på jobbet så fick jag vissa fördelar. Förutom att jag dubblade timpengen, slapp börja jobba mitt i natten och vara ute när det regnar, så fick jag ju nya kompisar. Konsultkompisar. På fina konsultkontoret där vi gärna hänger, kollegan och jag, där finns en kaffemaskin som är snäppet dyrare än min bästa bil. Den fräser och låter lite grann som min sämsta bil, men kaffet är sanslöst gott. Man får ju i och för sig kaffet i sådana där småkoppar. Det hade varit lite gay om det hade serverats i byggbyssjemiljö, men det får väl gå på kontoret då.
(översättning byggtermer: Gay är bara ett finare ord för bögigt, och det undviker alla i en byggbyssja att vara. Alla)

Och vinnaren är…

På byggena så finns det bara en kaffemaskin som gäller,
The King, The Real Stuff, The One and Only.
Japp. Nu fattar alla byggare vad jag syftar på. Precis.
Melitta Aroma Excellent (12 koppar, nu med inbyggd timer).
Den skall laddas och köras på Gevalia E-brygg. Inget jävla Skånerost eller något annat utländskt. Svenskt kaffe bara. Man sätter på en tolvkoppars kanna, vrider timern på en timme. Sen efter enochenhalv timme så är det perfekt. Lagom ljummet, aningens mogen eftersmak och med en behagligt balanserad beska. Till detta – Formbröd och hushållsost. Himmelriket på Planeten Jorden!

En kaffebryggare hämtad direkt ur verkligheten. Alla attribut är med:

• Värmeplattan är så där grusigt kladdig av fastbränt kaffe,
  (det droppar ju alltid lite efter man dratt av den liksom.)
• Oljiga fingeravtryck runt på/avknappen och påfyllningslocket
• Plåtburk från Gevalia (den nötta texten ger den rätta känslan)
• En mugg gömd lite bakom, komplett med öknamnet skrivet med tuschpenna
• En lite finare mugg med bara en tunn brun hinna på botten – gäst-mugg kanske?
• Sportbilagan med dålig ordvits i rubriken

————

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Oprindeligt postet på TV2-blog 9/9-09

Og med den overskrift går mine tanker på DF.. Uagtet hvad min holdning ellers måtte være, så er deres nye udtalelse i forhold til en “folkeafstemning” om en “stormoske” i Kbh, simpelthen for tåbelig..

Skal vi så til at lave folkeafstemninger om alt, der lige umiddelbart måtte forulige visse grupper af danskere? Skal vi ikke også stemme om kirker, synagoger, forsamlingshuse, find selv på noget?

Skal vi lave en folkeafstemning om man skal tillade DF at fortsætte eller forbydes?

Kom ind i kampen DF, dette er ikke vejen frem.. Muslimer har lige så stor ret, som alle andre grupper i Danmark, til at bygge en moske, så længe det stemmer overens med gældene regler.. Og ekstremistiske muslimer, hvor de ind befinder sig i landet, kan altså godt lave planer i almindelige lokaler, uagtet om det er hjemme i stuen hos Ahmed eller Ibrahim, eller om det er i “stormoskeen”..

Fantastisk..

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.

Jag älskar dig!
Mitt hjärta är fyllt
av en enorm kärlek till dig.

Ser du just det?
Att mina handlingar är
framtvingad, frammanad
av Kärlek.
Kärleken till dig.

Vartenda ord
Vartenda stavelse
är sammansatta
av ett enda skäl.
Omtanken om dig.

Det du inte förstår
Ska jag hjälpa dig att förstå.
Det jag inte förstår
Ber jag om hjälp med att förstå.

Allt handlar om Kärleken till dig.
Din framtid.. ditt liv…
är mitt största skäl att fortsätta.
Fortsätta att kämpa
Hitta möjligheter… finna svar.

Jag släpper dig aldrig.
Så länge det finns liv i mig
så länge står jag vid din sida
Guidar dig rätt.
Jag Älskar dig… leder dig rätt
med en mors
ibland så brutala sätt.

Genom hårda regler…
genom krav.
Visar jag dig vägen.
Jag låter dig törna emot
Men jag låter dig aldrig att falla.

Din väg mot vuxenlivet
är brutalt skakig just nu
Men jag håller i dig hårt.
Så du inte faller.
Jag står där stadig.

Det finns ingenting
som rubbar mig
Ingenting som får mig
att vackla.
Det är kärleken
som får mig att orka.
Lita på mig.

Jag älskar dig!!

Nästan varje dag så är det samma sak. På tåget till jobbet och på tåget hem. Väskan på sätet bredvid.

Trots att vi är ungefär samma personer som reser med ungefär samma tåg som blir ungefär lika fullsatt varje dag så händer det ungefär alltid. I plural också – vi snackar mångfald här fast på fel sätt. En random resenär sätter sig, placerar väskan på sätet intill, och ser sen direkt väldigt upptagen/nollställd/trött ut. Minspel och kroppsspråk skriker han/hon ut att han/hon vill vara ifred och definitivt inte ha någon jämte sig. Men allteftersom tåget fylls så kommer ändå traumat närmare, ögonblicket när någon frågar:
- Är det ledigt här?

Det är lika pinsamt varje gång, väskan flyttas undan och väskans ägare blir gärna lite förlägen och urskuldande medans den modiga medpassageraren tar plats. Ibland, men sällan, kommer en djup suck och en tydligt markerad ovilja när den stackars portföljen får åka tåg på golvet istället.

Svenskar är generellt ganska blyga, tror jag. Då är det lätt att hålla en ganska bister och kylig utsida som inte direkt bjuder in till spontana samtal. Jag är en god representant för detta. Det är väl ok, men lite märkligt ändå. Vad är man rädd för? En liten vardagskonversation piggar ju egentligen upp, en liten flirt så där på morgonkvisten kan ju göra dagen, ett skämt som träffar rätt kan glädja någon en lång stund.

———-

Stickspår
En gång på ett tåg på väg hem sent på kvällen, så satt det en vacker kvinna snett mittemot mig. Jag valde avsiktligt den platsen för att få bra spanläge. Tåget var nästan tomt och jag sneglade blygt, men tittade mest ner på min dator i vanlig ordning. Efter en stund kommer det på en kille som sätter sig mittemot henne. Han hälsar och börjar prata på knackig svenska, han frågar vad hon heter och vad hon jobbar med. Han konverserar och är intresserad. Hon mjuknar efter en blyg start, ovan vid situationen. När hon frågar tillbaka om honom berättar han att han bott i Sverige i sex månader, att han har lite svårt med språket. No shit. Konversation behärskar han däremot tillfullo.

Där sitter jag och sneglar. Verbalt begåvad och med språket komplett. Även om jag inte var lyckligt sambo och upptagen, utan singel och sökande så skulle jag ändå aldrig våga mig på det han gjorde. Heja Sverige. Det måste fattas något i genpoolen här i landet.

———–

De gånger jag kommer i spontankonversation med okända människor är lätträknade och det finns nästan alltid en omständighet som rubbar cirklarna. Påtagligt ofta är det ett barn eller möjligen en hund som bryter isen. Mina barn är som de flesta ungar, åker vi tåg så tar bara en stund sen så har de träffat nya kompisar, klappat alla hundarna ombord och gullat med bebisen längst bak.

Barn verkar ju ha lite roligare. Ibland suger vuxenlivet. Fett.

(alla som jobbar i byggbranschen är vuxna, de flesta som jobbar i byggbranschen är dessutom svenskar, tyvärr är vi nästan bara män. Så hur kul kan det bli? I rest my case)

Sync hade en fin eftermiddag.
En håltimme spenderades väl, i väntan på att vi kunde gå till den där sena gratislunchen hos krögaren som vill bygga ny restaurang.

7:ans ölhall är en klassiker i Göteborg. En rutinerad flicka i baren hjälpte oss rätt. En kall porter, en rumsvarm porter, blandade till perfekt temperatur. Fantastiskt gott.

(Bilden föreställer en nöjd kollega bakom vår gemensamma porter, notera blåvittröja på väggen i bakgrunden. Bra dag)