Inatt blev det klart att Rådet och Parlamentet via förlikningskommittén har enats om en kompromiss om telekompaketet. Christian Engström har postat den berörda skrivningen angående internetanvändarnas rättssäkerhet här. Här är den i sin helhet:

3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-user’s access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. and shall guarantee a A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. and tThe right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Det råder en hel del oklarheter om detta verkligen är en seger för oss som värnar om ett öppet och fritt internet.

Enligt Tobias Olsson, SvD är det “en seger för båda läger” vilket visar på den förvirring som råder efter nattens kompromiss. Piratpartiet tar ut segern i förskott, vilket med tiden kan komma att ses som en politisk markering snarare än en politisk seger.

Vad baserar vi denna seger på egentligen? Vad är det möjligt att vi har vunnit? Visserligen lyckades man i kompromissen enas om att “människor inte ska kunna stängas av från internet med mindre än en föregående rättslig prövning”, men 26 av Europeiska Unionens medlemsländer måste ju också bestämma hur eller om detta ska vara fallet. Hittills har vi ju sett Hadopi2 gå igenom i Frankrike, så denna skrivning stoppar ju på intet sätt “3-strikes”-möjligheten på nationell konstitutionell nivå.

Att ha kommit till stånd med en skrivning av denna karaktär ser jag som en Pyrrhusseger. Det stora engagemang och passionen för frågan från nätaktivister, medborgare och en del politiker måste ses som beundransvärda, men i den totala inzoomningen på en viss skrivning i ett visst ramverk som ämnar att uppdatera reglerings- och konkurrenslagstiftning inom EU, måste jag ändå hävda att man missar en den politiska helheten.

Handen på hjärtat: Kan någon påstå att den skrivning vi nu har på bordet kommer att ha effekt mot HADOPI-liknande lagar? Kan någon påstå att denna skrivning kommer att ha någon inverkan efter att ACTA realiseras? Är någon beredd på att hävda att de 26 medlemsländerna inte kommer att ta sig runt detta på andra sätt? Vilka argument och fakta har vi att tillgå för att besvara ovan nämnda frågor?

Den politiska processen och nätaktivismen som utvecklats parallellt med telekompaketet ska till sin helhet ändå ses som en tydlig markering gentemot Europaparlamentet och Rådet. Men jag tänker inte kalla detta för en seger.

Vi får inte glömma att ACTA ligger kvar och spökar i sitt sekretesshölje och om internetleverantörer blir ansvariga för kundernas trafik, kommer det onekligen att påverka en skrivning av detta slag. Då kommer man att kringgå ovan nämnda skrivning.

Skrivningen innehåller kryphål och ska på intet sätt ses som vattentät, speciellt inte innan vi har sett konsekvenserna av denna kompromiss. “3-strikes”-möjligheten hänger fortfarande i luften och ska tas på allvar. I Sverige har den nuvarande Regeringen tagit ställning emot Renforsutredningen, men vi vet sedan IPRED1 att Sverige kan implementera lagar och direktiv som kommer ifrån Europeiska Unionen och som berör upphovsrättsliga företeelser.

Vi får inte heller glömma bort att vi har ett ansvar gentemot resten av Europa och resten av världen att lämna efter oss lagar och direktiv som inte kan användas i ondo eller göras om till hämmande och rättsosäkra lagar. Detta är ett stort problem som vi måste börja tala mer om. När vi diskuterar “internet” i samma andetag som lagstiftning ska vi se på problematiken utifrån flera olika perspektiv som går utöver hur IT-klimatet ser ut i Sverige.

Tillbaka till telekompaketet. Politiker och tjänstemän har tidigare viftat bort kritiken om att det skulle ha funnits någon text om avstängning av användare i själva telekompaketet. Senast jag hörde detta var från Gunnar Hökmark (m) under #ind09. Ok, ja, det må ha varit så att det inte fanns någon skrivning om att man ska kunna stänga av användare, men det fanns ju inte heller någon skrivning om att det inte är OK att användare stängs av utan domstolsprövning sett utifrån lagstiftning som faller utanför ramverket för telekompaketet. Visst finns det då en poäng i att nätaktivister och medborgare har velat ha en sådan skrivning?

Vad som ska ses som problematiskt i den antagna skrivningen är formuleringen “a prior fair and impartial procedure”, jämför med originalet Amendment 138: “a prior ruling by the judicial authorities”. Problemet med 138 var enligt Hökmark och andra att den gick emot den enskilda nationens suveränitet och att det inte är ok. Men, som jag har förstått det, så var detta inte ett problem beroende på i vilken artikel man lade till 138:an. Allt hängde på om 138:an stod med i artikel 1 eller i artikel 8, som jag uppfattade det. Men å andra sidan är jag inte en teknikkunnig jurist…

Skrivningen vi har för handen är på intet sätt självklar. Vad vi har fått igenom här kommer att behöva tolkas av både Europeiska Domstolen och nationella domstolar. Texten berör ju också bara vad medlemsländerna tar till för medel i processer för säkerställandet av IPRs.

Vi har fortfarande inte upprättat ett skydd för nätneutraliteten. Vi behöver generella principer för flera olika nivåer som inkluderar det globala, det nationella och det lokala. Vi måste visa hur nätneutraliteten är det som har gjort “internet” till vad det är och att den är det som kommer att säkerställa innovation, konkurrens och en fortsatt utveckling av internet som tillåts vara fri och öppen.

Vad regleringar och lagar som FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet, HADOPI och andra IPR-relaterade initiativ visar är att dessa modeller blir daterade redan innan de implementeras, och görs nästintill verkningslösa av användarna, vilka utvecklar verktyg för att ta sig runt dessa innovationshämmande, konkurrensförsämrande och icke nätneutrala lagar. Dessa ramverk hotar marknaderna och konkurrensen på lång sikt snarare än att stärka dessa.

Vi ska vara mycket kritiska mot skrivningar som kan tolkas som hämmande för “internet” såsom det har utvecklats under de senaste 40 åren, såsom det påverkar vår tillvaro och samhälle, och hur vi vill att internet ska utvecklas i framtiden. Utvecklingen som vi har erfarit och som har varit en förutsättning för internet som vi förstår det och som bygger på nätneutralitet. Jag ser inte hur internet kan få fortsätta att göra det omöjliga möjligt om vi låter en ekonomisk maktsfär med dess diskurs omvandla internet till en marknadsplats med begränsningar. Mer “internet” mindre business.

Telekompaketet är slutförhandlat men ännu inte genomröstat. Europaparlamentet röstar om telekompaketet i dess nuvarande form någon gång mellan den 23-26:e november och vi kan på intet sätt få med något om nätneutralitet den här gången. Men vi riskerar att en massa IPR-relaterade lagar och direktiv kommer före på grund av att den politiska processen som vi försöker påverka dras med en episk tröghet som får vilken nätaktivist som helst att sucka och himla med ögonen av utmattning. Efter telekompaketet behöver vi först se tillbaka på året och ägna åt oss självkritisk eftertanke. Sedan måste vi tillsammans skaka av oss det här och gå vidare.

Någon eller några bör jämföra skrivningar, begrepp och fraser från de läckta ACTA-dokumenten och de versioner vi har av telekompaketet. Enligt de senaste läckorna kommer operatörer möjligtvis tvingas att ta ansvar för trafik som de absolut inte kan eller vill ta ansvar för. Farmor Gun frågar om det här är slut på upphovsrättslobbyns orgier(!) och nej jag tror verkligen inte det. Vi vet fortfarande för lite om ACTA, men vi vet generellt sett för lite om vilka som har dragit i trådarna på Europeisk nivå när det gäller telekompaketet. Här behöver vi bli bättre på koppla samman aktörer och vilka som talar med vilka.

Seger eller inte? Nej, jag tycker inte det. Men alla verkar nöjda, från parlamentarikern till svenska politiker. Karl Sigfrid är i alla fall osäker på om denna version av 138:an (det är ej originalet) kan skydda mot ACTA:s möjliga krav på avstängning, eller det faktum att det i skrivningen inte står någonting om rätt till prövning i domstol (vilket har skapat en del förvirring vad prövningen egentligen innebär). Den kompromisstyngda skrivningen saknar alltså krav på domstolsprövning, så hur ska vi se detta som en stor seger? En tydlig markering vore en mer passande formulering.

Vad innebär en rättslig prövning om det inte inkluderar domstolsprövning i exempelvis i det svenska rättsväsendet? Någon som vet?

Den nya versionen av skrivningen är inte perfekt och vi bör ha det i åtanke när vi framöver ägnar oss åt den kommande konsekvensanalysen efter att telekompaketet röstas igenom i Europaparlamentet. Men nu börjar verkligen kampen om nätneutraliteten och alla positiva värden som den medför. Men vi ska fortfarande se denna kompromiss som en språngbräda för fortsatt arbete med att säkra internets öppenhet och förhindra restriktioner relaterat till internetaccess.

Till sist, om nätaktivismen inte blir mainstream och lyckas sträcka sig utanför den svenska bloggosfären och bli internetionell kommer vi inte att få mycket att hurra för i framtiden. Att ge understöd till parlamentariker har visat sig vara mer betydelsefullt än att gå för full maskin mot riksdagen. Internet är något gränslöst och aktivismen bör även kunna vara det.

Telecoms package amendment 138 compromise

    /\___/\
   /       \
  |  #    # |
  \     @   |
   \   _|_ /
   /       \______
  / _______ ___   \
  |_____   \   \__/
   |    \__/
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   /        \
  /   ____   \
  |  /    \  |
  | |      | |
 /  |      |  \
 \__/      \__/

Grattis internet på 40-årsdagen!

Igår bjöd Näringsdepartementet in till ett seminarium om öppna nät, där det var meningen att vi skulle diskutera problem och vart vi i Sverige är på väg när det gäller öppenheten. We rebuild och Juliagruppen kommer cirka 1.24h in i streamen, så se till och se det och tipsa samtidigt era vänner.

Christopher Kullenberg har redan skrivit ett mer ingående inlägg om seminariet och jag kommer därför att kort försöka ta upp ett par generella saker som jag kom och tänka på.

• Det finns dom som tror att nätneutralitet är något som ska “införas eller inte” som reglering eller lagstiftning. Detta är en felaktig tanke eftersom “internet” som vi idag känner till det – med dess kommunikationsfrihet, verktyg för demokratisering, toleransökande inslag, “folkporr”, innovationer och kommunikationsfrihet -  har fram tills nu varit oreglerat, öppet och fritt. Nätneutraliteten har alltså varit förutsättningen för att internet idag på sin fyrtioårsdag ser ut som det gör. Om vi vill låta internet få vara fritt och öppet i fyrtio år till kommer vi att behöva tala om nätneutralitet på flera olika plan som går utöver svensk inrikespolitik och marknadsekonomi.
• När vi diskuterar nätneutralitet innebär det inte att vi vill hårdreglera helt utan föregående analys av konsekvenserna. Vi ska istället akta oss för regleringar. Under 00-talet har vi flera gånger sett hur lagar och förordningar måste patchas flera gånger per år för att inte de inte hinner med i samtiden och hur företag överför analoga marknadsmodeller till internet i tron om att de ska fungera helt friktionsfritt i ett helt annan medium. Dessutom ser vi hur ny lagstiftning blir helt verkningslös nästan direkt efter att ha implementerats. Istället kan man gemensamt ta fram generella principer för hur operatörer och andra aktörer på marknaden ska förhålla sig till nätneutralitet. Norska motsvarigheten till PTS har tagit fram regler tillsammans med norska aktörer, så kan inte PTS undersöka möjligheten till att göra samma sak i Sverige? Vi måste samtidigt diskutera behovet av fridlysningar och undantag som gynnar internet istället för att fastna i en regleringsdebatt.
• Om vi tar fram verktyg som medborgare kan använda sig av för att undersöka att de får “internet” och inte inlåst “kabel-tv-internet”, kan vi direkt få statistik och data på om alla aktörer rent faktiskt värnar för ökad öppenhet. Det kommer bli mycket enklare för människor och journalister att se vilka som erbjuder “internet” och vilka som erbjuder internet som blockeras, utsätts för diskriminerande felprioriteringar, låses in, som inte har applikationsfrihet och som inte når ‘upp’ till tier 1. Vi skulle behöva innehållsförteckningar som tydligt visar att man får “internet” och operatörer borde öppna upp sig mer och presentera mer statistik för hur de bedriver sin verksamhet.
• Givet att vi tar fram en form av öppenhetsmärkning av internet kan man tänka sig att den konsumentmakt som nya verktyg medför tydligt kommer att visa vilka operatörer som erbjuder bra internetaccess och vilka som inte gör det. Istället för att stirra oss blinda på konkurrensen och “marknaden som kan lösa allt” kan vi istället tänka oss en hel sammansättning av begrepp, generella principer, verktyg, samarbeten och innehållsförteckningar som kommer att göra det ännu tydligare för kunden vad de får och vad nätneutralitet verkligen innebär.
• Vi behöver diskutera antimarknader i samband med diskussionen om marknadsekonomi samt konkurrens utan att blunda och hålla för öronen när öppenheten kommer på tal.
• Internet ska inte ses som en stor marknadsplats. Det är under 00-talet som marknader har börjat etablera sig allt mer, men internet har ju framförallt handlat om nätverken och kommunikationsverktygen. Vad vi ser idag är hur vanliga medborgare, du och jag, faktiskt producerar mer och mer av det material som vi affekteras av när vi nätar. Historiskt sett har tjänsteleverantörerna försökt att få konsumenter att just använda deras tjänster och plattformar, men detta har gång på gång visat sig vara ett stort misslyckande. Man tar sig lätt runt dessa hinder och konsumenter vill inte ha några inlåsningar. Tjänste- och innehållsleverantörerna vill ju leverera sina tjänster, men detta innebär att de inte får hindra mig från att använda motsvarande tjänster som jag tycker är bättre.
• Om internet ska kunna bli vad som helst, då gäller det att ingen säger vad det ska bli. Jag vill inte att “internet” ska vara en marknadsplats – jag ser mycket hellre att internet exempelvis realiserar global vox populi. Ligger internets framtid i en ökad förståelse för nätverken? Eller kommer det att utvecklas till något kontrollerat och inlåst? Vi bör diskutera hur vi kan främja internet, öppenhet, nätverk, kommunikation, demokrati och så vidare, oavsett om vi gillar marknadsekonomi eller lulz. Om politikerna ser investeringar i internet som en möjlighet för Europa att ta sig ur en kris, tror jag att medborgare vill se investeringar på infrastruktur av andra anledningar. Jag förespråkar därför fler ingående samtal om internets öppenhet mellan olika aktörer. Vi får inte heller glömma att mycket av nätets charm ligger i att det “inte har något som helst syfte utan är till sin essens idiotiskt” – Rasmus Fleischer, eller att dess essens “ligger nånstans i triangeln porr, avancerad politisk filosofi och bilder på små söta pälsdjur” – Isobel Hadley-Kamptz, Kvällspasset, P3 29/10.
• Kom alltid förberedd och påläst om du ska uttala dig om telekompaketet i samma lokal som Kristian Viidas, Näringsdepartementet.
• Seminariet fastnade alltför mycket i marknadsekonomi och konkurrens vilket är olyckligt för att dessa fenomen överskuggar öppenhetsbegreppet och det samtal som vi bör ha. Jag rekommenderar alla att ägna ett par minuter åt att tänka på alla positiva värden som ni skulle vilja främja om internet inte inbegrep marknader och det inte fanns några som helst konkurrensproblem. Om ni vågar er på detta lilla tankeexperiment är jag övertygad om att ni kommer få en ännu bredare bild av “internet” och dess möjligheter.
• Till sist, Om ni tyckte att We rebuild eller Juliagruppen tog upp bra saker under gårdagens seminarium och vill samtala mer ingående om något som rör internets öppenhet, offentlighet och möjligheter, se här och här.

Begränsade tidigare möjligheter till långdistans kommunikation har lett till en stor efterfrågan på mobila nät och tjänster i Indien skriver DN.se. Musikförsäljning i Indien domineras av försäljning via mobiltelefonen och Bollywood är ett omtyckt innehåll samtidigt som det är möjligt för bönder att via mobilen följa priserna på jordbruksprodukter. Voice är den största intäkten och sms växer. Samtalskostnaderna är så pass låga att även fattigare invånare har råd. Allt detta gör att marknaden fortsätter att växa. I juli blev det 14,4 miljoner nya abonnenter. 3G är fortfarande i utrullat …

Begränsade tidigare möjligheter till långdistans kommunikation har lett till en stor efterfrågan på mobila nät och tjänster i Indien skriver DN.se. Musikförsäljning i Indien domineras av försäljning via mobiltelefonen och Bollywood är ett omtyckt innehåll samtidigt som det är möjligt för bönder att via mobilen följa priserna på jordbruksprodukter. Voice är den största intäkten och sms växer. Samtalskostnaderna är så pass låga att även fattigare invånare har råd. Allt detta gör att marknaden fortsätter att växa. I juli blev det 14,4 miljoner nya abonnenter. 3G är fortfarande inte utrullat …

Oavsett hur vi människor använder våra mobiler, några talar, andra messar, någon annan använder twitter eller eposten så är en trend klar enligt The Business Insider: vi tankar appar! Alla ligger där med sina varianter av appstore. Microsoft, Google, SonyEricsson, Nokia (symbian) och Apple. Allt fler vet vart man letar och allt fler litar även på avsändare och betalmodeller. Den roll som operatörerna så länge kunnat ta med sin etablerade relation till kunder är snyggt tagen av hårdvarutillverkaren.

EU har fått nog av de höga datataxorna som kan belasta företag och privatpersoner utomlands. Man slår fast att högsta avgift som får tas ut mellan två operatörer är 1 Euro per MB. Detta anses leda till minskade kostnader för datatrafik när man är utomlands. Europa-parlamentet tvingar samtidigt de högsta tillåtna priserna för SMS mellan två länder till en nivå på 11 Eurocent, motsvarande ungefär 1,2 SEK. Den maximalt tillåtna minutkostnaden för att ringa ett samtal mellan två länder får inte vara högre än 4,70 SEK. Därefter har operatörerna ett år på sig att nå en ännu lägre nivå, även den beslutad på EU nivå. Den beslutade nivån skall nås senast 1 juli i år.

I ett pressmeddelande idag berättar Telenor att man slutit avtal med Apple om att börja sälja iPhone i Sverige, Danmark och Norge. Ingen ytterligare information har tillhandahållits.

Det började med att jag läste en artikel om att IKEA nu skall bli låtsasoperatör i vissa länder, dock ej Sverige, vilket är en kul idé. Lite som att skaffa ett kundkort fast nu för mobilen istället.

Sedan så läste jag en artikel på MacFeber om hur bra det skulle vara om Apple skrev avtal med alla de operatörer som de signat så att Apple ser ut att vara en operatör. De kunde då ha samma priser även om man åker utomlads osv.

Konceptet verkar ju finnas så det är ju bara för Apple att ringa och beställa tjänsten.

EU-kommissionen är på krigsstigen mot telefonbolagen som anses ta ut “orimligt höga priser” av oss medborgare inom unionen och hotar därför med att införa en förordning om prisreglering som i lag reglerar hur högt priser får vara. En del applåderar förslaget medan andra tittar i backspegeln och konstaterar att det alltid gått käpp rätt åt helvete för oss konsumenter när staten reglerat prissättningen. Riktigt åt helvete.

I årtusende har mänskligheten valt att införa priskontroller på alla dess möjliga områden. En bra bok i ämnet är: “Forty Centuries of Wage and Price Controls” av Robert Schuettinger and Eamon Butler som beskriver hur priskontroller drabbat och förstört för såväl antika Egypten, 1700-talets USA som 1990-talets Europa. Till och med i Babylon för ca 4 000 år sedan bestämdes exakt vilken timpeng arbetarna skulle få, resultatet blev katastrof med färre som fick jobb.

I antika Grekland, berättas det i samma bok, infördes priskontroller på vete samtidigt som en armé av inspektörer anställdes för att kontrollera att ingen bonde tog ut ett högre pris. Det i sin tur ledde till stora brister på vete och landet kunde undvika massvält enbart tack vare en gigantisk utbredd svart marknad med och att det var omöjligt att upprätthålla lagarna, trots hot om dödsstraff.

Ett annat ännu inte allt för avlägset exempel är Sovjetunionens priskontroller på bröd och spannmål som skapade berömda brödköer och svält eftersom det inte längre fanns någon lönsamhet i produktionen. Att frångå en fri prissättning där utbud och efterfrågan tillåts mötas är som att börja famla i mörkret eller stänga av alla signalsystem i trafiken med tillhörande kaos. Begränsade resurser kan inte längre fördelas effektivt, alla vill ha något som de anser sig ha tillgång till medan det i själva verket inte finns.

Om EU-kommissionen inför prisregleringar på mobilabbonemang och operatörers möjlighet att ta ut avgifter mellan EU-länder kommer det sannolikt att leda till sämre konkurens, sämre lönsamhet och därmed färre alternativ för oss konsumenter. Operatörerna lämnar EU-marknaden i brist på lönsamhet och investerar där ny teknik, investeringar och avgifter kan finansiera nya satsningar. Till syvende och sidst är det vi konsumenter som drabbas.

Sveriges senaste operatör ICE.net har lanserat sin nya sajt på Dynamicweb .NET. Det danska CMS:et börjar faktiskt samla på sig en del bra svenska referenser. Partners till Dynamicweb är främst små webbkonsulter som Stockholm Interactive, Spidernet Media, Skapa Digital Design, Some Guys, Orbitsville, M2B, ID Kommunikation, NLAB, Cordovan DIgital, Carnaby, Cadwalk Media och Britny.

Sajten är trevligt designad med en del flash och har även en tillhörande e-handel.

Så ska ni få det ni brukar komma till min blogg för, här är de övriga svenska operatörers val av CMS:

3 – EPiServer, av bl a DropIT och Cloud 9.
Tele2 – RedDot 7.5, av bl a intern webbgrupp och Getupdated.
Telia – Monsterprojekt som, om inget drastiskt hänt på sistone, är ett lapptäcke av mycket egenutvecklat.
Telenor – Webmaster Magnus Parnebring styr JSP-sidor via ett SDL Tridion. Butik skriven i C# via Microsoft Visual Studio 7.0.
Halebop – Okänt CMS. Butik i C# av Expresslogistik.
Parlino – Sharepoint, men mest flash.

Håhåjaja. Operatörer…

Flyttade i höstas och sade då upp både mitt telefoni-abonnemang och mitt ADSL-dito. Trodde saken var avklarad och avslutad men fick för någon vecka sedan en faktura till från Bredbandsbolaget. Vad hade hänt?

Jo, eftersom uppsägningstiden på telefoni-abonnemanget var en månad och ADSL-abonnemanget tre månader så måste jag med någon underlig operatörslogik betala extra för nätabonnemanget under de två månaderna utan nätabonnemang…

Säkerligen stod detta i någon finstilt paragraf i avtalet med Bredbandsbolaget men det var inte något som nämndes i samband med uppsägningen. Det är liksom skillnad på att ha rätt och att göra rätt.

De är lustiga, bredbandsoperatörerna, på det där otäcka sättet som en storvuxen mobbare i en lågstadieklass är lustig när han trycker ned minstingen i sandlådan. När jag ringer kundtjänsten och säger vad jag tycker om fakturan och att jag egentligen inte vill betala får jag höra att “ja men då blir det bara ännu dyrare eftersom du får påminnelseavgift på nästa faktura”. Det är liksom inte ens lönt att försöka och här får du lite sand kastad i ögonen också.

Det här är inte första gången jag skriver om Bredbandsbolaget. Förra gången var när jag bytte lägenhet med min granne (i samma trappa, på samma våning, dessutom var han också kund hos Bredbandsbolaget) och fick vänta 8 veckor på att få med mig internetabonnemanget. Det var nog ca tre meter mellan våra dörrar.

Alltså, det ska inte ta 8 veckor att uppdatera en modern växel. Någon ljuger. Någon försöker blåsa mig.

Jag håller inga illusioner om att mobiltelefonioperatörerna skulle vara bättre, men det är inte så underligt att Turbo-3G-modemen säljer så bra som de gör. Jämfört med ADSL-abonnemangen är de rena drömmen: man kan börja använda dem direkt, man slipper “Telia-skatten” till Skanova och priset är lägre (om man räknar med kostnaden för det fasta telefoniabonnemanget). Dessutom är de mobila.

Så, hurra för konkurrens. Kanske dyker det någon dag upp en operatör som verkligen vill ha mig som kund, som inte tar varje chans de kan att blåsa mig och som snabbt och utan problem levererar det jag vill att de ska leverera: problemfritt internet.

Hur svårt ska det behöva vara?