Omarbetad av Djurrättsalliansen till en mer sann version. Jag blir bara mer och mer förälskad i denna organisation.

Dagens fråga

Nu är ju inte detta en nyhet egentligen – att grisarna har det för jävligt menar jag (SR Ekot har t. ex varit inne på det tidigare), men vi kan väl hoppas att uppmärksamheten leder till någon förbättring denna gång. Eller åtminstone att fler väljer bort kött. Snabbt som blixten kommer någon ny otäck nyhet och så glöms grisarna för den här gången. Peter Nilsson på Djurens Rätt-bloggen skriver bra om det här.

Djurrättsalliansen har under två år gjort oanmälda besök på hundra svenska grisuppfödningar av olika storlekar. De har sett en rad fall av djurplågeri och missförhållanden. 90 polisanmälningar har gjorts och nu tar Swedish Meats ordförande time-out från uppdraget i Svenska Djurhälsovården efter att man filmat grisar som äter på en död gris på hans egen gård. Han har också uppdrag i HK Scan och LRF.

Jordbruksministern är enligt egen utsago “upprörd och ledsen”. Ja, det borde han vara,  han har mycket att ta tag i om man säger så..

Läs mer:

Kampanjsajten Ett liv som gris (bilder och anteckningar m.m.)

SR Ekot med intervjuer och radioinslag

Dagens Nyheter

Aftonbladet  och Charlotte Perrellis debattinlägg

VEGOMÄSSAN 5/12 2009 kl. 10-18
Enskilda Galleriet, Kronobergsgatan 37, t-bana Fridhemsplan

Djurrättsalliansen arrangerar Nordens största Vegomässa i Stockholm för tredje gången – nu med temat “En magisk jul”. Bege dig dit och låt dig svepas med av kaneldofter, olika sorters vegoskinka, kryddig korv och andra ljuva frestelser. Det blir kokbokslansering, matlagningstips, provsmakning, ekologiska julklappar, jullunch, glass och mingel. Dessutom föredrag och musik med Sture från Svenska Akademien.

För fullständigt program se http://www.vegomassan.org

Det är inte bara Djurens Rätt som gjort en kalender för djuren. Södertälje Katthem har nu väggkalendern “Everybody loves pussy” till försäljning, en kattkalender med komiker. Den finns hos Adlibris för 79 pix. Överskottet kommer att gå direkt till de behövande katterna.

Anna-Lena Brundin, ambassadör för katthemmet, och Lill-Marit Bugge har skrivit texterna i kalendern. Deltar på bilderna gör  David Batra, Johan Glans, Petra Mede, Özz Nujen, Nour El-Refai, Mark Levengood, Zinat Pirzadeh, Måns Möller, Ann Westin, Lasse Karlsson, Lill-Marit Bugge och Anna-Lena Brundin.

Eftermiddag i San José city har jag tur och hittar rätt buss direkt. Den för mig till Parque Sabanas nordvästra hörn varifrån jag promenerar fram till Oscar Arias (Costa Ricas president och före detta nobelpristagare) inte alltför pråliga boning.

Där möts jag av Ania som är biståndsinformatör för Kooperation utan gränser i Latinamerika. Vi promenerar några hus vidare och hittar där organisationens huvudkontor.

Fastigheten är en stor villa som tidigare tillhört någon rik överklassfamilj. (Ania berättar att hon en dag haft besök av en person som haft sovrum i hennes nuvarande arbetsrum.) Vi fikar och samtalar under citrusträdet i den lilla lummiga trädgården.

Kooperation utan gränser har parollen ”en värld fri från fattigdom” och deras avsikt är att hjälpa fattiga människor att själva motarbeta fattigdomen.

Centro Cooperativo Sueco, som de heter i latinamerika, arbetar i: El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Bolivia, Brasilien och Paraguay. På huvudkontoret i San José arbetar sju personer varav tre är svenska. I övriga länder finns endast ett fåtal lokala representanter.

De huvudsakliga arbetsområdena är: jämställdhet, landsbruksutveckling, boende och livsmiljö samt att främja demokratiskt deltagande.

Läs Anias blogg: (http://aniasblogg.wordpress.com/)

Läs mer om Cooperation Utan Gränser: (http://www.utangranser.se/)

Läs mer om Centro cooperativo sueco: (http://www.sccportal.org/)

Adolf Hitler, Saddam Hussein, Mahmoud Ahmadinejad och “slaktaren från Darfur”, Omar Bashir. Det är några av dem som den palestinska ledningen sett som sina vänner under årens lopp. Därför är det inte förvånande att också mannen som byggde Berlinmuren 1961, Erich Honecker, var en nära vän.

PLO-ledaren Yassir Arafat avlade flera “vänskapsbesök” hos Östtysklands diktator. Även så sent som på Östtysklands 40-årsfirande den 6-7 oktober 1989, där Honecker högtidligt upprepade att muren skulle stå kvar i minst 40 år till, om inte 100. Då hade redan folkliga protester mot regimen brutit ut, och det var bara några veckor innan diktatorn tvingades avgå, och folket sedermera rev ner den förhatliga Berlinmuren:

Även Östtysklands 40-årsfirande den 7 oktober 1989 utvecklades till en politisk protest. Rader av unga människor ignorerade Honecker, Yassir Arafat och Fidel Castro och började ropa “Gorby hjälp oss!” medan de passerade sovjetledaren på podiet. 

DDR 40 år, 6 oktober 1989

Som hedersgäst hos regimen stod den palestinske ledaren i givakt framför kommuniststatens militärparader, tillsammans med gäster som Rumäniens Nicolae Ceausescu, Kubas Fidel Castro, Polens general Jaruzelski och Kinas vice-premiärminister som just hade genomfört massakern på Himmelska Fridens Torg.

Arafat hedersgäst hos Erich Honecker (6/10 1989)

Honecker: "Muren kvar i 100 år till" (20/1 1989)

Ett tidigare "vänskapsbesök" (10/3 1982)

Honecker (mitten) och Arafat (höger)

PALESTINIERNA BIDROG TILL SEPARATION OCH DELNING

Palestinierna tvingade inte bara Israel att till slut bygga en barriär, 2004, för att skydda sig mot nästan dagliga palestinska terrormassakrer mot civila. 1100 civila israeler hade sprängts till köttslamsor och över 8000 skadats. De stödde även ideologiskt en kommunistregim som tvingade in sin egen befolkning bakom en fängelsemur:

Berlinmuren

Idag är muren, som den palestinske och östtyske ledaren firade, lyckligtvis historia. Precis som dem själva:

Fler bilder från DDR-regimens 40-årsdag 1989 här; mer läsning om hur Östtyskland finansierade palestinsk terrorism här, samt om murens fall här.

A, B, Dag, SvD, 2, DN, Gp, Kri, A2, 3, Ab, Hd, 3, Smp, 2, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Vg, 2, 3, 4, 5, Kri, N, Hd, 2, 3, K, B, 2, 3, Blt, SvD, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Dag, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, A, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 3, 4, 5, R24, 2, 3

Läs också:
- Per Gudmundson i SvD om Kristallnatten: “Vi besegrade Hitler”
- På FiM (2008): Alf Norbäck om Kristallnatten den 9-10 november 1938
- Mats Tunehag: Obama prioriterar OS i Chicago framför Berlinmurens fall
- Håkan Blomqvist om antisemitismen i Omars “antisionism”
- Bodil Zalesky i Axess: Palestinska studenter i DDR hetsade mot judar
- Artikel 19: Extremister relativiserar kommunisternas folkförtryck
- Jan Kallberg på Newsmill: Vänstern hade låtit muren stå kvar
- Niklas Ekdal på Newsmill: 68:orna dominerar samhällsdebatten
- Al Hamatzav om Aftonbladet: Tiga är silver, ljuga är guld
- Dick Erixon: Skillnad mellan barriärer som skyddar och sådana som stänger in

samt också Dick Erixon om Kristallnatten, Gilboa om Saeb Erekat och MXp om en ny TV-kanal där Annelie Enochson (KD) intervjuas.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristallnatten, Muren, murens fall, rivning av muren, Berlinmuren, Östtyskland, Erich Honecker, Yassir Arafat, palestinierna, PLO, terrorist, terrorism, Palestina, Gaza, Västbanken, islamism, barriären, Mellanöstern, Israel, Jerusalem, kommunism, stalinism, medlöpare, östblocket, Järnridån, Berlin, Östberlin, Tyskland, Västberlin, gräns, Checkpoint Charlie, flyktförsök, demokrati, återförening

Sverige står inför stora utmaningar när statliga departement, myndigheter och andra institutioner behöver omfattande organisatorisk omvandling. Denna omvandling har blivit nödvändig i och med att byråkratin, politiken och beslutsfattandet inte hänger med i samtidens informationssamhälle, vilket i praktiken (och förenklat) innebär att tekniken springer om makten.

Därför måste vi tillsammans inleda ett både långtgående och krävande projekt för att konkretisera öppenhetsbegreppet och arbeta aktivt med att ta fram en omarbetad offentlighetsprincip, vilken ämnar att förenkla myndigheternas och departementens interna organisation, samtidigt som medborgare och journalister får bättre tillgång till rådata och offentliga handlingar.

Den största svårigheten som myndigheter, departement, rättsväsende och samhället står inför, är inte en långdragen och otydlig integritetsdebatt. Jag tror inte heller att pengar är något stort problem i det här fallet, för förändringarna kommer att gagna den svenska staten på sikt för att processerna förbättrar myndigheternas och departementens organisatoriska situation.

Ser man till projektets omfattning kan jag förstå om de anställda inom myndigheter och departement identifierar sig med Sisyfos. De tvingas påbörja det enorma arbetet med att digitalisera dokument och uppdatera offentlighetsprincipen samtidigt som man internt inte ens har en uppfattning om hur omfattande stenblocket är och vad det består i.

Men detta är inte heller det största bekymret. Ett departement kan nämligen börja med att experimentera med rådata, sökverktyg och databaser i liten skala genom att man sätter upp olika begränsade projekt som gör det enklare att överblicka och fungera som utbildning. Dessa projekt bör även vara öppna så att de medborgare som vill hjälpa till kan komma med förslag.

Inget ovan är huvudproblemet, utan svårigheten ligger i myndigheternas förmåga att förändra sin interna organisation. Manuel de Landa beskriver det här problemet på ett inressant sätt i A New Philosophy of Society – Assemblage Theory and Social Complexity från 2006. Syftet med boken är:

“…an attempt to loosely define a new ontology for use by social theorists – one that challenges the existing paradigm of meaningful social analyses being possible only on the level of either individuals (micro-reductionism) or ’society as a whole’ (macro-reductionism). Instead, [DeLanda] employs Deleuze’s theory of assemblages to posit social entities on all scales (from sub-individual to transnational) that are best analysed through their components (themselves assemblages).”

Jag måste dela med mig av stycken som fick mig att skriva det här inlägget. Jag läste de två följande styckena utifrån en kunskapshorisont där jag har en liten förståelse för hur organisationen sker inom större organisationer och hur informationssamhället samt tekniken försvårar statens arbete. Jag tänker även på den tröghet i beslutsfattningen som uppstår på statlig nivå och inom större organisationer. Till sist ser jag att det finns tolkningsutrymme för att kunna kommentera svårigheter inför implementeringen av en öppenhetspolicy.

Utgångspunkten är den resursmobilisering som utförs inom en organisation för att att förändra denna. De Landa skriver:

“The first case, interorganizational change, may be illustrated by the need for organizations to keep up with rapid technological developments. Given a correct assessment by people in authority of the opportunities and risks of new technologies, can an organization change fast enough to time internal changes to external pressures? Or more simply, can the resources available to an organization be mobilized at will? In large, complex organizations this may not be possible. Changes in the way an organization operates are bound to affect some departments more than others, or withdraw resources from one department to endow another, and this will generate internal resistance which must be overcome through negotiation. The possibilities of success in these negotiations, in turn, will depend on the extent to which the formal roles in an authority structure overlap with the informal roles of the interpersonal networks formed by employees. If a network property (such as the centrality or popularity of a node) fails to coincide with formal authority, the result may be conflict and stalemate in the mobilization of resources. This means that even in the case where the decisions to change have been made by people who can command obedience from subordinates, the very complexity of joint action implies delays in the implementation of the centrally decided plans, and thus, longer time-scales for organizational change.” (2006:42-43)

De Landa går vidare in på policy och komplexiteten av att många aktörer är en del av statligt beslutsfattande och politiska processer, vilket relaterar till departementens kommande öppenhetsarbete:

“The effect of time-lags produced by the need to negotiate and secure compliance with central decisions becomes more prominent at larger spatial scales, as in the case of changes at urban levels brought about by the policies of a national government. The implementation of policies decided upon by legislative, executive or judicial organizations typically involves the participation of many other organizations, such as bureaucratic agencies. These agencies can exercise discretion when converting policy objectives into actual procedures, programmes to a given policy’s objectives, and this commitment will vary in different agencies from intense concern to complete indifference. This introduces delays in the implementation process, as the necessary negotiations take place. These delays, in turn, mean that agencies not originally involved have time to realize they have jurisdiction over portions of the programme, or to assess that the policy in question will impinge on their interests. If these other agencies get involved they complicate the implementation process by adding to the number of veto-points that must be cleared. Implementation then becomes a process of continuous adjustment involving delays in the negotiation and securing of agreements. Historically, failures to meet the original objectives of a policy have often reflected ‘the inability of the implementation machinery to move fast enough to capture the agreements while they lasted’.” (43)

Jag tror att man inom departementen måste mobilisera de anställda som har faktisk erfarenhet av data, internet och ett stort intresse för öppenhet samt offentlighetsprincipen. Jag tror också att man ska söka samtal med de ‘externa’ aktörer som kommer med progressiva förslag som inte hämmar den interna organisationen och som har en förståelse för att man inte har full insikt i de organisationella processer och system som departementen använder.

Ju fler regressiva auktoriteter som har framstående positioner eller roller i implementeringsprocessen, desto svårare kommer det vara att nå någon form av policy, konsensus eller förändring till stånd. I grunden handlar det inte om att vi alla ska vara överens – utan det handlar om att vi värnar om den svenska offentlighetsprincipen och förordningen, som snart inte klarar av att patchas mer.

En förutsättning för att departementen, myndigheterna och staten verkligen inleder det aktivt intensiva arbetet med att uppdatera offentlighetsprincipen och konkretisera öppenhetsbegreppet är såklart kravet på transparens.

Utan transparens kommer vi som medborgare inte kunna påverka den resursmobilisering som utförs inom en organisation för att att förändra denna. Om staten verkligen vill få till en positiv förändring måste man samtala med människor som har kompetenser som organisationerna saknar.

Avslutningsvis, medborgarna konstituerar staten och bör således få tillträde till företeelserna och patchningen av det ‘kontrakt’ som vi gemensamt upprätthåller.

Ränderna tycks aldrig gå ur skribenterna på nyhetsbyrån TT:s utrikesredaktion. I nästan 30 år fick en ökänd Förintelserevisionist och propagandist skriva nyhetstelegrammen om Israel, tills han pensionerades 2007. Och idag skriver hans fd. kollegor och efterträdare på TT Utrikes att det är viktigare att motverka kunskapsbristen om Pearl Harbor än om vem Adolf Hitler var.

Dagens TT-telegram, som är en fullständigt omskriven och förvanskad version av en text från nyhetsbyrån AFP, handlar om en undersökning som organisationen Erskine gjort av brittiska barns kunskaper om de båda världskrigen som Storbritannien involverades i. AFP rapporterar att en “betydande minoritet” av barnen, som var mellan 9 och 15 år gamla, “inte har en aning” om grundläggande fakta såsom vem nazistdiktatorn Adolf Hitler var. Den judiska flickan Anne Frank, som skrev dagbok om vad hon upplevde när hon gömde sig undan nazisterna på en vind, förväxlades av hela 20 procent av eleverna med den nazistiske ministern Joseph Goebbels. Några hade också svarat att de trodde att koncentrationslägret Auschwitz var ett “nöjesfält”.

AFP redogör för de oroväckande resultaten med elever som inte har en aning, medan TT omformulerar telegrammet till en raljerande version som tycks bagatellisera okunskapen om Förintelsen. TT-skribenten förlöjligar också undersökningen som gjorts av en organisation för krigsveteraner, genom att lägga in egna åsikter som inte fanns i originalet från AFP. TT skriver:

Men organisationen ska kanske inte vara så överraskad över vissa av de svar som gavs. Att knappt sju procent “gissade” att Adolf Hitler var tysk förbundskapten i fotboll beror sannolikt mest på vilka övriga alternativ det gick att välja mellan: nazistpartiets ledare, upptäckare av gravitationen 1650, förste tysken i rymden eller Estlands representant i fjolårets schlagerfestival.

Men om de andra alternativen var så pass fantasifulla så borde det ju tvärtom ha varit ännu lättare att svara rätt. Tidningarnas Telegrambyrå tycker istället att det är “mer allvarligt” med en helt annan kunskapslucka, som i och för sig också är betydelsefull:

Mer allvarligt ska kanske Erskine ta på det faktum att fler än 25 procent svarade att Pearl Harbor (som Erskine för övrigt inte kan stava rätt till) anfölls med kärnvapen [...]

Felstavning? Ja, det stod “Pearl Harbour” med ett “u” i enkäten, efter den brittiska stavningen av “harbour”. Menar TT att detta skulle ha påverkat svaren? Nyhetsbyråns absurda påpekande blir ännu löjligare med tanke på att TT-skribenten själv felstavar propagandaministern Goebbels som “Göbbels” i hela telegrammet.

Trots att det betonas i AFP:s text, så väljer den svenska nyhetsbyrån att helt utelämna att hela 15 procent trodde att Auschwitz var ett “nöjesfält” (!), vilket ger en tydlig indikation på okunskapen. Varför utelämnades detta? Det verkar i alla fall inte vara något som TT-skribenten tycker är angeläget att åtgärda med mer utbildning. Inte heller Anne Frank nämns vid namn i TT:s version, utan det noteras bara att barnen felaktigt svarat att Goebbels var en “välkänd jude som skrev en dagbok på vinden”. Inte mindre än var femte elev hade förväxlat den nazistiske propagandaministern med Anne Frank (!).

Tonen i TT:s omskrivna text är obehaglig. En olustig känsla ges av att TT-skribenten vill bagatellisera okunskapen om Förintelsen, och därmed motverka satsningar på förstärkt utbildning om folkmordet på sex miljoner judar för att förhindra att det någonsin återupprepas. Obehaget lindras inte precis av vetskapen att TT under nästan trettio år, och väl medveten om hans sympatier, lät Stefan Hjertén skriva Mellanösterntelegrammen om Israel. De blev israelhatisk propaganda. Han gjorde sig ett namn bland nynazister och andra antisemiter genom att på 80-talet, alltmedan han arbetade på TT, hålla tal och skriva en sju sidor lång försvarsskrift för Förintelseförnekaren Robert Faurissons teorier (inte bara rätten att publicera dem, som han i efterhand har försökt att försvara sitt handlande). Bland annat uttryckte Hjertén tvivel om gaskamrarnas existens. (Tidskrift för folkets rättigheter, nr 1, 1982, s. 8-14).

Skärmdumpar av TT-AFP-telegrammet finns här och här, som det såg ut kl. 15.31 i GP.

SvD, 2, 3, DN, 2, A, Dag, 2, 3, R24, Vg, 2, R, Tv2, Vlt, Vbk, Syd, 2, B, Hd, A, 2

Läs också:
- TT:s Stefan Hjertén och historierevisionisten Robert Faurisson – en grundlig analys av Josef Zorski
- Den vilande bloggen TT-kritik har länge följt Stefan Hjerténs propagandaarbete
- DN:s ledarsida kritiserar TT för försvaret av den framlidne antisemiten Bobby Fischer
- TT erkänner: “Vi lägger till och drar ifrån”
- FiM: TT:s Mellanösterntelegram är palestinska partsinlagor
- Stefan Hjertén (TT) deltog i Johannes Wahlströms dementerade falsarium i Ordfront
- Fd. TT-skribenten Stefan Hjertén om sitt engagemang för Nordkorea
- Magnus Sandelin: Det grova judehatet på FiB-forum
- Jim: Brunvänstern i Sverige
- Jonathan Leman intervjuas i kurdisk satellitkanal om antisemitismen

Läs även andra bloggares åsikter om TT, Tidningarnas Telegrambyrå, Förintelsen, Förintelseförnekande, Förintelserevisionism, Stefan Hjertén, Robert Faurisson, gaskamrarna, Tidskrift för folkets rättigheter, Israel, Mellanöstern, Palestina, propaganda, terrorism, palestinier, Västbanken, Gaza, israeler, antisemitism, antisemit, judar, Johannes Wahlström, utrikesredaktionen, TT Utrikes, Hitler, Göbbels, Joseph Goebbels, Goebbels, Anne Frank, enkät, okunskap, propagandaminister, nazist, nazism, nazistledare, Tredje Riket, islamism, islamister

Det har kommit en kalender som rockar fett (och då snackar vi givetvis vegetabiliskt fett).

Djurens Rätt har skapat en väggkalender för 2010 med olika rockband som har ställt upp gratis för att stödja dem. Bland annat bilden på The Soundtrack of Our Lives frontman Ebbott med tre fyrbenta vänner är fantastisk.

Kalendern kan beställas här

WSPA finns även i Sverige. Läs mer på deras webbplats

Det är nu glasklart att Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet i måndags inte var hets mot folkgrupp, för enligt en artikel ifrån idag så kommer JK inte att inleda en förundersökning mot den.

Följande artikel stod nämligen ikväll på SVT text-tv:

JK: SD:s debattartikel inte brottslig

Justitiekanslern (JK) inleder ingen förundersökning mot Aftonbladet med anledning av Sverigedemokraternas debattartikel om islam och muslimer i tidningen i måndags, skriver Göteborgsposten på nätet.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson skrev bland annat “islam är det största utländska hotet sedan andra världskriget”. Flera personer anmälde artikeln för hets mot folkgrupp, men JK gör en annan bedömning.

“Artikeln kan inte heller innefatta något annat tryckfrihetsbrott”, skriver JK Göran Lambertz.

Ja, så var då stormen i det lilla vattenglaset angående Jimmie Åkessons debattartikel över, och det hela fick det enda rätta slutet.

JK värnade om demokratin och yttrandefriheten, men också pressfriheten och tryckfriheten, och inledde därför inte någon förundersökning.

Inget brott hade ju begåtts.

Ja, i det här fallet så segrade demokratin, och förlorarna blev de politiskt korrekta politiker, organisationer (däribland Sveriges muslimska förbund och Centrum mot rasism), journalister, privatpersoner och andra som fördömde artikeln eller som anmälde den för både det ena och det andra absurda.

Leve rättvisan, och bu och bä för de antidemokratiska krafternas representanter som fördömde debattartikeln.

Läs mer om det hela på http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/23/aftonbladet-hetsade-inte-mot-muslimer/ .

Visst har Human Rights Watch varit i blåsväder förr, men frågan är om de någonsin kan återfå den respekt de tidigare åtnjutit efter att organisationens Mellanösternpolitik sågats jäms med fotknölarna av ingen mindre än organisationens grundare.

Det var i tisdags som en debattartikel i New York Times, Rights Watchdog, Lost in the Mideast, väckte uppmärksamhet världen över. Robert Bernstein, som grundade Human Rights Watch 1978 och var dess ordförande under 20 år, skriver att HRW idag tappat sin trovärdighet genom sitt agerande i Mellanöstern. I artikeln (svensk översättning av Lisa Abramowicz finns här) skriver Bernstein:

Human Rights Watch ursprungliga uppdrag var att söka öppna stängda samhällen, förespråka grundläggande friheter och stödja oliktänkande. Men på senare tid har gruppen gett ut rapporter om den israelisk-arabiska konflikten som hjälper de som vill förvandla Israel till en pariah-stat.

Bernstein menar att HRWs agerande gentemot Israel är oärligt på två sätt. Dels för att  HRW riktar mest kritik mot det land i Mellanöstern där de mänskliga rättigheterna kränks minst.

Samtidigt styr arabiska och iranska regimer över 350 miljoner människor, och de flesta fortsätter att vara stängda och autokratiska, som tillåter liten eller inget oliktänkande. Deras lidande medborgare, som mer än någonsin skulle gynnas av den uppmärksamhet en stor och välfinansierad MR-organisation kan ge, ignoreras av Human Rights Watch Mellanöstern-avdelning som istället ger ut rapport efter rapport om Israel.

Dels är HRW medvetet oärliga i sin beskrivning av den arabisk-israeliska konflikten.

Human Rights Watch har förlorat sitt kritiska perspektiv i en konflikt där Israel upprepade gånger har attackerats av Hamas och Hizb’ollah, organisationer som förföljer israeliska medborgare och använder sitt eget folk som mänskliga sköldar. Dessa grupper stöds av Irans regering som öppet har deklarerat sin avsikt att inte bara förstöra Israel utan också att mörda judar överallt. Denna uppmaning till folkmord är ett brott mot Konventionen om förhindrande och straff av brottet folkmord.

Human Rights Watchs ledning vet att Hamas och Hezbollah väljer att kriga mot Israel från tätt befolkade områden, att de avsiktligt omvandlar grannskap till slagfält. De vet att mer och effektivare vapen förs in i Gaza och Libanon och är beredda att slå till igen. Och de vet också att denna militans fortsätter att beröva palestinierna alla chanser för det fredliga och produktiva liv de förtjänar. Ändå så är det Israel, det upprepade offret för aggression, som får ta emot Human Rights Watchs kritik.

Marty Peretz kommenterar Bernsteins artikel i The New Republic:

Jag är inte naiv. Israel är långt ifrån perfekt, och den israeliska armén (IDF) är långt ifrån perfekt. Men jag känner många soldater i IDF, och när de och deras kamrater drar ut i strid försöker de bedriva “moralisk krigföring“. Ärligt talat, jag tror inte en enda arabisk soldat skulle känna igen det konceptet, definitivt inte de fanatiska krigarna i Islamiska Jihad, Hamas eller Hezbollah.

Tidigare har vi skrivit om hur en militäranalytiker på HRW, Marc Garlasco, som låg bakom flera av de “israelkritiska” rapporterna, fick sparken pga sin nazi-fetischism. Det avslöjandet kom kort efter att det blev känt att HRWs vice chef för Mellanösternavdelningen, Joe Stork, hyllade den palestinska terrororganisationen Svarta Septembers massaker på israeliska idrottsmän under sommar-OS i München 1972.

HRW:S SLAGSIDA LIGGER TILL GRUND FÖR GOLDSTONERAPPORTEN

Bernstein tar också upp Goldstonerapporten, även om den inte nämns vid namn.

Och hur vet Human Rights Watch att krigets lagar har brutits? I Gaza och annorstädes där det inte finns någon tillgänglighet till slagfältet eller till de militära och politiska ledare som fattar de strategiska besluten, är det extremt svårt att göra definitiva bedömningar om krigsbrott.

Rapportering görs ofta i form av vittnesmål vars historier inte kan bekräftas och som kan vittna av politiska skäl eller för att de fruktar repressalier från sina egna ledare.

Det är signifikativt att den tidigare befälhavaren över de brittiska styrkorna i Afghanistan och expert på krigföring, Överste Richard Kemp, har sagt att den israeliska armén “gjorde mer för att beskydda de civilas rättigheter i en krigszon än någon annan armé i krigföringens historia”.

Se vårt tidigare inlägg om Goldstonerapporten, där det även finns en video med Richard Kemps vittnesmål inför FNs råd för mänskliga rättigheter.

Richard Goldstone satt i HRWs styrelse när arbetet med rapporten inleddes, men avgick efter kritik från NGO Monitor (artikel i Haaretz). NGO Monitor har samma bild av HRWs förfall som dess grundare:

I åratal har denna skiljedomare för internationell moral och mänskliga rättigheter haft ytterst lite att säga om Libyen, Saudiarabien och palestinska terrorister. HRWs försiktiga kritik nyligen mot Saudiarabien kom först efter en omorganisation av HRWs styrelse – och då först efter ovälkommen uppmärksamhet för dess skygglappsförsedda inställning till kungadömet. I maj 2009 rapporterade Arab News att företrädare för HRW reste till Saudiarabien för att samla in pengar, och då gjorde reklam för sig själva med alla sina fördömanden och pseudovetenskapliga forskningsrapporter riktade mot Israel under Gazakriget. Några av HRWs grundare, däribland Robert Bernstein, misstycker starkt med den organisation de en gång byggde.

Fler kommentarer på Bernsteins artikel:

Israelnyheter (Finland): Human Right Watch kritiseras av dess grundare

Israel i Sverige: Rättigheternas Vakthund har tappat spåret i Mellanöstern

Anne Herzberg i Jerusalem Post: What ails Human Rights Watch?

Melanie Phillips i Spectator: How ‘human rights’ have turned into inhuman wrongs

DN 2 Dagen SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Human Rights Watch, HRW, Robert Bernstein, Israel, Saudiarabien, Libyen, Hamas, Islamiska Jihad, Hezbollah, FN, UNHRC, Richard Goldstone, Goldstone, Gaza, New York Times, Marc Garlasco, Joe Stork, Richard Kemp, NGO Monitor

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex “Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett “bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i “syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för “trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur “demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions “meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång “hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

Med anledning av att kvarteret Negern i Karlstad igår var tvungen att byta namn till Tingvallastaden 3:10 på grund utav antidemokratiska och fascistiska påtryckningar av de svenskfientliga och kulturfientliga organisationerna Centrum mot rasism (CMR), Afrosvenskarnas riksförbund (AR) och Jämlikhet för afrosvenskar (JFA) så kommer jag i detta inlägg att visa vilken patetisk och fjantig inställning som de har till saker och ting.

Den rätta benämningen på dem är inte antirasistiska organisationer, utan antidemokratiska och rasistiska hycklare som vill förinta hela den svenska kulturen. Snart heter säkert Sverige inte Sverige längre, på grund utav deras desperata, fördomsfulla och trångsynta falskhet.

Varför inte det då? Jo, därför att de anser att namnet Sverige är rasistiskt och kränkande.

Vet de människor som är med i eller sympatiserar med dessa tre blufforganisationer vad rasism egentligen ÄR för någonting? Det är ju SÅDANA människor som kränker och är rasistiska.

Nej, tydligen inte, för om de visste det så skulle de inte fortsätta med att göra hela den antirasistiska rörelsen i Sverige till stort åtlöje och därmed dra hela skiten i smutsen.

Därför tänker jag nu ge den oseriösa organisationen CMR, alltså Centrum mot rasism, men även de andra två organisationerna Afrosvenskarnas riksförbund (AR) och Jämlikhet för afrosvenskar (JFA), lite tips helt enligt deras anda om var man kan hitta rasism.

För enligt dessa tre organisationers resonnemang och inställning så kan man tydligen hitta rasism hos precis varenda liten sak på hela jorden och hos varenda människa som över huvudtaget existerar eller har existerat.

Ett enkelt exempel: Om man ser en korp, alltså Sveriges största kråkfågel som för övrigt är Dalslands landskapsdjur, komma flygande så är det bara att kasta sig på telefonen eller skicka ett mail till någon av de här tre organisationerna om detta.

För korpar är ju svarta och det betyder att de är rasistiska, därför ska de skjutas rubb och stubb.

Ja, med tanke på att alla djurarter har färger på sig så ska alla djurarter utrotas, så det är bara för CMR & Co att plocka fram elefantbössorna och sopa rent.

När sedan detta är klart ska alla växter utrotas också, slutklämmen avslutas med att man spränger hela jorden i bitar. Bergarterna t ex har ju olika färger på sig.

Fast man kan ju börja med att förinta själva jorden, blomjord t ex är ju rasistisk.

Men vad är då rasism? Och vad är man om man är rasist?

Ja, en gång i tiden för länge länge sedan så hade rasism med hudfärg att göra, men det har det inte idag. Nej, nu för tiden så är orden rasism, rasistiska och rasist skällsord som man skriker åt vem som helst och vad som helst utan att det finns någon saklig grund för det.

Men när personer som skriker rasist och rasism åt det och det ska förklara varför de anser att det har med rasism att göra, ja, då blir det knäpptyst och de vägrar att prata om det. De har enkelt inga svar, de går alltså och gastar om någonting som de inte vet någonting om.

Ett exempel: Om man äter en hamburgare så är man rasist.

Ni tror mig inte, va? Men det är faktiskt sant, jag har själv varit med om det en gång när jag åt hamburgare.

Två killar i 25-årsåldern gick förbi när jag vid ett tillfälle åt hamburgare på en uteservering, de såg ut att ha arabisk härkomst.

De kallade mig för en jävla rasist. Jag frågade dem varför de ansåg att jag var det. Svaret blev följande: -Du äter hamburgare, ditt jävla svin, du ska dö.

Det som förvånade mig var att jag fick ett svar på min fråga, även om svaret minst sagt var en aning märkligt.

Men killarna var ju inte svarta.

På tal om det så har vi förresten i Karlstad en svart person som fullaste allvar anser att om han köper en hamburgare som är lite får hårt stekt, alltså vidbränd, uti kanterna så är det riktat emot honom.

De personer som verkligen går in för att undgå rasiststämpeln riktigt ordentligt måste förresten svälta ihjäl för att inte anses vara rasister. För all mat har ju färg.

Men inte ens när man är död undgår man hetsjakten.

För det är just vad det är, en hetsjakt emot allt och alla, ja, utom invandrare då.

Men den som anser att invandrare inte är rasister tar gruvligt fel, det är nämligen de som är värst och störst när det gäller detta. Rasister finns i alla folkgrupper förresten.

Det är ju som med rabies, ett rabiessmittat djur är källan till botemedlet. Detta gäller både invandrare och svenskar.

Men att behöva få rabies för inte vara rasist är väl ändå att ta i? Nej, tydligen inte.

I och med detta så får ordet folkmord en helt ny innebörd, för rabies är ju obotligt.

Men hur var det nu med döden då? Är man rasist också när man är död? Ja, visst är man det.

I alla fall är ens kropp det, för den börjar få olika färger då.

Men i slutändan blir det så att alla döda människor är rasistiska emot vita människor, alla har ju varsitt vitt skelett.

Här följer nu därför nu några tips till CMR, alltså Centrum mot rasism, men även till AR (Afrosvenskarnas riksförbund) och JFA om var de kan hitta rasism:

Kistor = rasistiska (de är ju svarta eller bruna).

Solen = rasistisk (solens sken är gulaktigt och är därför rasistiskt emot asiater)

Grillkorv = rasistisk (den är ju brunaktig)

Ordet Svenne = rasistiskt emot svenskar (vilket i och för sig är sant)

Trädrötter = rasistiska (de är ju bruna, rotvält alla träd)

Hårfärg = rasistisk (om man färgar håret svart så är man rasistisk emot människor med arabisk härkomst, de har helt naturligt svart hårfärg)

Bokhyllor = rasism (i alla fall gula, svarta och vita sådana, dessutom har de ju flera hyllor som sitter i olika steg och är den övre vit och den under den svart så symboliserar bokhyllan att vita människor är mer värda än svarta)

Ja, så här kan man hålla på i all oändlighet, när man inte kan komma på andra sätt att använda skattebetalarnas pengar till.

Om man inte tycker om t ex pannkakor, ja, då är man enligt dessa tre organisationers resonnemang rasist.

Varför det då? Jo, därför att om man ska kunna göra pannkakor så måste det till en pannkakssmet och denna smet består ju av olika sorters ingredienser, vilket innebär att pannkakssmet är rasblandning.

Det här innebär också att CMR, AR och JFA borde rikta in sig på hundar som inte är renrasiga och för en gångs skull göra någonting bra, för jag tycker själv att det är fel med “utblandade” hundar.

Och eftersom jag tycker det så måste jag ju vara rasist. Eller hur?

Vad är då meningen med detta inlägg, undrar ni?

Jo, jag vill helt enkelt visa t ex CMR bl a hur mycket det finns att hitta rasism i, en oseriös organisation ska ju oseriösa förslag få (det där sista kan man ju i och för sig tolka på två olika sätt).

Finns det några CMR:are out there förresten? Eller kanske också AR:are? Välkomna att kommentera i så fall.

På söndagen organiserade palestinavänner inom de allierade islamistiska och nynazistiska rörelserna en demonstration på Sergels Torg. Den gick under namnet Al-Qudsdagen som instiftades av Ayatollah Khomeinys Iran, och namnet är den persisk-arabiska beteckningen på Israels huvudstad.

Fred är ingenting som intresserar dessa palestinavänner. Budskapet var att Israel ska krossas och att man ska välkomna islam genom att ta emot “imam Hussein”. Det drivs hem med ett uttalat judehat som man har gemensamt. Sydsvenskans Mats Skogkär skrev om detta häromdagen under rubriken Förenade i hatet. Per Gudmunson skriver om diktaturens propagandadag som fallerade.

Mohamed Omar, islamist och palestinavän (foto: IMAGINE)

– Muslimerna kommer kämpa för att förinta Israel, förklarar islamisten Mohamed Omar till den högerextrema websidan Nationell.nu i länken ovan.

BEUNDRANSVÄRDA IRANSKA MOTDEMONSTRANTER

I Iran organiserade president Ahmadinejad en liknande manifestation i fredags, men det utmynnade i ett fiasko när, för första gången, demokratirörelsen där tog avstånd från landets diktator och hans stöd till palestinska terrorgrupper. Den islamiska regimen förödmjukades när demonstranterna istället började ropa “Nej till Gaza!” och “Död åt diktatorn”. Beundransvärda och modiga pro-demokratiska exiliranier i Sverige – uppåt 1 000 stycken – tog på liknande sätt sig an det 50-talet fascistiska Ahmadinejadvänner som hade samlats under ledning av judehatarna Mohamed Omar och Lasse Wilhelmsson till stöd för palestinska terrorgrupper och Israels utplåning. Fascisternas paroller var bl.a. “Israel mördare”, men precis som i oppositionstågen i Iran så överröstades de av motdemonstranternas slagord ”Hizbollah: mördare”, “Terrorister” och “Död åt tyrannen”. Bilderna och videoklippen från Sergels Torg nedan får användas fritt, där ingen annan upphovsman uppges (bildtext erhålls genom att hålla markören över bilden).

Ännu värre bilder här (foto: Imagine).
Fler bilder i SvD här.

Här är också två videoklipp: Video1, Video2.

Och i Malmö organiserades Al-Qudsdagen redan på lördagen. Det var medlemmar från stadens Imam Hussein-moské, finansierad av den iranska ambassaden, som skickade ut de här damerna som inte heller anser att ett av Mellanösterns äldsta ursprungsfolk har rätt till sitt hemland:

När palestinavänner, islamister och nynazister tågar tillsammans, och när Sveriges största tidning publicerar hatiska blodslögner, när Journalistförbundet struntar i att Justitiekanslern säger att grundlagen tillåter regeringen att ta avstånd från hat i publicerade artiklar, när israeliska tennisspelare inte är välkomna, och när det svenska ordförandeskapet i EU är sist i världen med att fördöma Ahmadinejads Förintelseförnekelser, så får man inte glömma att det stora flertalet trots allt ser fram emot en fred baserad på en tvåstatslösning. Ett arabiskt erkännande av det judiska folkets hemland, genomförande av den redan överenskomna kvittningen av land och en fredlig samvaro utan terror. För ett ögonblick kan man drömma sig bort från de hatiska marscherna på Stockholms och Malmös gator, och inse att det trots allt är tur att Israel finns:

Förälskat israeliskt par på New Age-festivalen i Nitzanim Beach i södra Israel (foto: David Silverman, Getty Images)

DN, A, 2, 3, 4, 5, DN, 2, SvD, 3, 4, Syd, 2, 3, Vg, 2, D, Dag, 2, 3, 4, Gp, 2, 3, 4, 5, R24, 2, 3, Vl, 2, Vk, 2, 3, Tv2, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, 2, B, 2, 3, 4, Bl, 2, 3, Hd, 2, 3, 4, 5, Kr, 2, Y, 2, T

Läs också:
- Iranfödde Nima Dervish krossar lögnen om att Ahmadinejad skulle vara “felciterad”
- Per Gudmundson från Sergels Torg: Islamisterna isolerade
- Fria Iranvänners löpande rapportering om Iran
- Gulan Avci (FP): Mohamed Omar indoktrinerar barn i hat
- Erik Svansbo om indoktrineringen i Lilla Aktuellt
- Fredrik Malm (FP): Islamister och nazister i gemensam demonstration
- Dagens bild: Duktig vovsing

Läs även andra bloggares åsikter om Al-Qudsdagen, alquds-dagen, alqudsdagen, qodsdage, qods-dagen, Al Quds Day, Qods Day, Jerusalemdagen, Jerusalem-dagen, Israel, Iran, antisemitism, Mohamed Omar, Al-Qudskommittén, Lars Wilhelmsson, Lasse Wilhelmsson, nazister, antisemiter, judehatare, antisionister, Sergels Torg, 20/9, antisionistisk demonstration, Gaza, hamas, Hizbollah, terrorister, terror, Palestina, mellanöstern, Mellanösternkonflikten, IDF, Västbanken, EU, svenska ordförandeskapet, Ahmadinejad, Mahmoud Ahmadinejad, Teheran, demokratirörelsen, protester, Nej till Gaza, grön, grönt, Förintelsen, Förintelseförnekare, Ahmed Rami

Den islamiska republiken Irans iscensättande av “Qodsdagen” (efter det persiska namnet på Israels huvudstad), gick inte som planerat i år. Ända sedan 1979 har befolkningen förväntats demonstrera till stöd för palestinsk terrorism och mot Israels rätt att existera.

Men istället för att skandera “Död åt Israel” tog demonstranterna avstånd från regimens stöd till palestinsk terror och dess israelhat, och ropade istället “Nej till Gaza, nej till Libanon, vårt liv är för Iran” (ne ghaze, na lobnan, janam fadaye IRAN!), en bit in i videoklippet nedan. Man syftar på den iranska regimens stöd, finansiering och beväpning av de palestinska terroristerna i Hamas, samt libanesiska Hizbollah.

Svenska TT rapporterade om iraniernas protestsånger mot den palestinska terrorn, men lyckades av någon anledning tappa bort den besvärliga nyheten i senare uppdateringar. DN har dock en komplett redogörelse. Och bloggen Fria Iranvänner skriver att, istället för att vara riktade mot Israel som Ahmadinejad planerat, så gällde protestropen snarare de länder som stött den iranska regimen, inkl. Kina och Ryssland.

Alltmer trängd, och mött med rop som “Död åt diktatorn!” valde fuskpresidenten Mahmoud Ahmadinejad också att fortsätta med sitt Förintelseförnekande. Här i Sverige kommer nynazistiska grupper och muslimska palestinavänner, ledda av Khomeini-beundraren Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson, att marschera till stöd för palestinierna och mot Israel på Sergels Torg den 20 september. De ordnar då sin egen motsvarighet till den iranska regimens Jerusalemdag, kallad “Al-Qudsdagen”.

UPPDATERING 19/9 kl. 11.30: I Studio Ett i P1 bekräftar Sveriges Teheranambassadör, som bevittnade manifestationen, att oppositionens talkörer, enligt ovan, “med råge” överröstade regimens slogans, och att deras närvaro var “massiv”. Debattören Nima Dervish har ytterligare en video och kommentar, och i Sydsvenskan skriver Mats Skogkär om de grupper som nu är Förenade i hatet.

1, SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 3, 4, 5, 6, 1, A, 2, 3, 4, 5, 6, Syd, 2, 3, 4, 5, Dagen, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Gp, 2, 3, 4, 5, 6, D, 2, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, Vl, 2, 3, N, 2, 3, 4, R, F, 2, S, Tv2, 2, 3, 4, R24, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, B, 2, 3, 4, 5, Blt, 2, 3, 4, Hd, 2, 3, 4, 5, Kri, 2, Y, 2, F

Läs också:
- Fria Iranvänners löpande rapportering om Iran med kommentarer och videos
- I vänstertidningen The Guardian: NGO Monitor totalsågar FN-rapporten om Gaza
- CNN-reportage om Israels kvinnliga soldater (video)
- UN Watch avslöjar Naomi Klein i en av Kanadas största tidningar
- Stefan A. Johansson (S): Det selektiva engagemanget för Gaza är bara politisk ideologi
- Al-Hamatzav: Är Linderborg en fanatiker?
- FN-utredaren Goldstone ’somnade’ under presentation av palestinska angrepp mot Sderot

Uppdaterade bloggar: Gudmundson, Hippie Tanten, JiM, MXp, Ilya Meyer.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Mahmoud Ahmadinejad, palestinierna, Gaza, Israel, Mellanöstern, Teheran, oppositionen, demonstrationer, demokratirörelsen, terror, palestinsk terrorism, antisemitism, Mohamed Omar, Al-Qudsdagen, Qudsdagen, alquds-dagen, Sergels Torg, al-Qudskommittén, Palestina, nynazism, nynazister, nazister, Palestinagrupperna, Lars Wilhelmsson, Ned med diktatorn, Nej till Gaza, kärnvapen, Förinteseförnekare, Förintelsen, antisemit, antisemitism

Det här känns ju spontant som en jättebra grej, bara man ser till att det fungerar i praktiken:

Pressmeddelande
17 september 2009
Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsupplysning för djurägare

Regeringen lämnar idag ett uppdrag till Jordbruksverket att ta fram ett system med en jourtelefon för djurägare som behöver prata med en veterinär. Tanken är att djurägare genom jourtelefonen både kan få rådgivning men även komma i kontakt med tjänstgörande veterinär, så att denne kan undersöka djuret.

- Detta är något som jag vet är efterfrågat. Du som hundägare ska kunna få hjälp om din hund plötsligt blir sjuk en söndagsmorgon. Hjälpen kan då antingen bestå av att någon berättar för dig hur du ska ta hand om hunden eller genom att du kommer i kontakt med den veterinär som har jouren. Detta är viktigt för att minska oron hos alla dem som äger och sköter djur, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

En jourtelefon kommer också vara en viktig del i den nya veterinära organisation som snart är på plats. Med fler privata veterinärer behövs ett system för att hålla samman organisationen.

Human Rights Watch (HRW) har tvingats stänga av sin “seniora militära analytiker” efter att det har uppdagats att han är en närmast besatt nazi-fetischist. Till och med TT rapporterar om saken. Marc Garlasco, som den 39-årige mannen heter, ligger bakom flera av HRW:s rapporter med anklagelser mot Israels operation mot Hamasterrorister i Gaza. Här är ett foto som mannen postat på sig själv på ett internetforum för likasinnade, med Järnkorset:

Marc Garlasco, Human Rights Watch

Det senaste avslöjandet, som även rapporterats av New York Times och BBC är ett hårt slag mot HRW:s trovärdighet. Det kommer bara några veckor efter att det offentliggjorts att organisationens vice-chef för Mellanösternavdelningen, Joe Stork, skriftligen applåderade (!) det palestinska massmordet på israeliska idrottsmän vid München-OS 1972 när det begav sig, och beskrev det som en “moralhöjare för palestinier”. Han har också stött Saddam Hussein och motsatt sig Israels existens. På Human Rights Watch var det denne extremist som låg bakom anklagelserna att Israel skulle ha använt vit fosfor på ett olagligt sätt, som vi granskade här: Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: ‘Vi struntade i evakuering’.

I den senaste skandalen gick HRW först ut till försvar för Garlasco och försökte beskriva honom som en “seriös militärhistoriker” och en oskyldig samlare av militärattiraljer. Men de argumenten visade sig snabbt vara oriktiga, liksom också delar av Garlascos militära expertis. Hans “hobby” har i själva verket visat sig vara en besatthet. Han har postat uppåt nio tusen inlägg på forum för likasinnade, såsom Wehrmacht Awards och German Combat Awards. De flesta auktionshus tillåter inte ens utställning eller handel med sådan nazi-memorabilia.

Garlascos internetnamn, liksom också registreringsnumret på hans bil, är “Flak88″. Det var en tysk luftvärnskanon. Hans logga är en hakkorsprydd tysk medalj. Inte helt konventionellt för någon som på dagtid ska representera en ”människorättsorganisation”.

VILLE INTE FÖRLORA JOBBET SOM ISRAELRITIKER PÅ HRW

Inledningsvis försvarade HRW honom med att han i förordet till en drygt 400-sidig bok med naziattiraljer som han givit ut skrivit att han är glad att Tyskland förlorade kriget. Men det kan ha varit ett taktiskt knep, och han tycks själv ha insett att hans beundran för det krigstyska var anmärkningsvärt. I hans internetdiskussioner hade han nämligen frågat likasinnade hur han skulle göra för att inte bli av med jobbet om HRW fick reda på hans besatthet. Borde han använda en pseudonym i boken? Då fick han rådet att “inte glömma att i förordet nämna hur hemskt du tycker att krig är”, vilket han alltså gjorde. Men hans diskussionskamrater trodde inte att risken var särskilt stor att HRW skulle hitta boken. När han postade ovanstående foto med den Järnkors-försedda tröjan i ett diskussionsforum för likasinnade, noterade en man från Tyskland att han inte skulle kunna bära en sådan där. Garlasco svarar om USA: “Alla tror att det är en biker-tröja!”.

NÄR FOLK MED TVIVELAKTIG AGENDA FÅR AGERA “MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTER”

Att någon som på dagtid sitter och fördömer den judiska statens självförsvar på Human Rights Watch med tvivelaktiga militära kunskaper, samtidigt som han intill besatthet brinner för allt som symboliserar en antisemitisk mordmaskin visar hur lätt det är för ideologer med tvivelaktig agenda eller bristande omdöme att ta sig in hos organisationer som HRW. Det orsakar ingen förvåning, eftersom atmosfären hos dessa organisationer tillåter ideologiskt hat mot Israel. Det är legio.

Avslöjandet, som först gjordes på den amerikanska bloggen Mere Rhetoric har också rapporterats av bl.a. New York Times, Washington Post, BBC, The Guardian och AFP. Ovanstående kommer från organisationen NGO Monitors sammanställning av avslöjandena. NGO Monitor granskar “människorättsorganisationer” och NGO:s verksamhet i Mellanösternkonflikten, och demoniseringen av Israel. De har också publicerat en djupare rapport om fenomenet, kallad “Experter eller ideologer?”.

D, S, DN, SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, A, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Dag, 2, 3, D, 2, Gp, 2, 3, 4, R24, 2, Bl, 3, E, Syd, 2, 3, Vg, Vl, Vk, N, Kt, Hd, 2, 3, Smp, 2, B, 3, 4, 5, Bl, Kri, Y, N, 2

Läs också:
- Sydsvenskans Mats Skogkär: Riggad rättvisa
- Jonathan Leman: Helt otroligt, om Åsa Linderborg på Publicistklubben
- Dick Erixon recenserar Magnus Norells bok “Islamismens seger”
- Gurgîn och Nima om den Islamiska Republiken Irans våldtäkter på manliga och kvinnliga dissidenter
- Gudmundson om ett nytt lysande avslöjande av journalisten Martin Wicklin
- Al-Hamatzav om återverkningarna av Aftonbladets organskröna i arabvärlden
- Hippie Tanten: Historierevisionismen om Israel
- Marie-Hélène Boccara: Och vinnaren är…
- Mickey J. Barczyk: Judar tränar ormar att attackera palestinier

Några uppdaterade bloggar: Ilya Meyer om den ‘fria pressen’, 2, MXp om Sverigebilden, I Gilboas svala skugga om balans i medierna, Israel i Sverige om FN, Mellanösternaktualia om en israelisk tragedi.

Läs även andra bloggares åsikter om Marc Garlasco, Human Rights Watch, HRW, nazism, fetischist, antisemitism, Mellanöstern, Israel, judar, IDF, palestinier, Hamas, Gaza, Gjutet Bly, Amnesty International, FN, människorättsrådet, Richard Goldstone, Västbanken, Palestina, Joe Stork, islamister, palestinavänner, Saddam Hussein, NGO Monitor, vit fosfor, propaganda, människorättsorganisation, civila, dödsoffer, antisemit, israelhatare, TT, Tidningarnas Telegrambyrå

Det är idag svårt att förneka att det pågår en alarmerande radikalisering i Sverige av en liten del av den muslimska befolkningen. Dottern till en framstående svensk ledare för muslimer grips i terroristsammanhang för andra gången. Och svenska islamister planerar att den 20 september marschera på Sergels Torg i Stockholm tillsammans med nynazister, härförda av en antisemitisk och homofobisk svensk muslim (se nedan).

Det är SvD:s ledarskribent Per Gudmundson som berättar på sin blogg om den gripne svenske islamisten Mehdi Ghezalis celebra resesällskap i Pakistan: den 19-åriga Safia Benaouda, som är dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda (bilden).

Helena Benaouda, ordf. Sveriges Muslimska Råd

Det är inte första gången den unga Benaouda är ute och reser, skriver TV4. Gudmundson påminner om att hon greps även år 2007 i samband med att hon gjorde vad hennes mamma försökte beskriva som en “semesterresa” i det laglösa, krigsdrabbade och islamistockuperade Somalia. Då i sällskap med hustrun till den dömde terroristen och konvertiten till islam, Daniel Maldonado. Och nu har hon alltså gripits igen i sällskap med en fd. Guantanamofånge i Pakistan.

Per Gudmundson väcker några frågor som han tycker bör ställas till ledaren för Sveriges muslimer, och tillika mamman till Safia:

Den här gången lär hon få förklara hur det kommer sig att dottern är på resa med en före detta Guantanamofånge och uttalad religiös fundamentalist i Pakistan. Man får hoppas att diskussionen kommer in på den politiska och religiösa grundsyn som lett dem dit – och huruvida denna grundsyn har något gemensamt med Helena Benaoudas egen.

SVENSKA ISLAMISTER OCH NAZISTER GÖR GEMENSAM SAK

Det är inte bara frågan om hur Sveriges Muslimska Råd ställer sig till jihadismen som bör tas upp. Den 20 september planerar svenska islamister och nynazister att demonstrera tillsammans på Sergels Torg i Stockholm, med tal av bl.a. islamisten och antisemiten Mohamed Omar och extremisten Lasse Wilhelmsson (se länkar nedan). Mohamed Omar har givit en intervju till den nynazistiska tidningen Nationell.nu, där han uppmanar alla att närvara på “Al-Qudsdagen”, som grundades av Ayatollah Khomeini (länk nedan):

– Detta är den enda antiisraeliska manifestationen i Sverige utanför vänsterjudarnas kontroll, säger Mohamed Omar till nationell.nu och uppmanar alla att komma. [...]

– Jag kommer att föreläsa och demonstrationen arrangeras av Al-Qudskommittén, som består av representanter från olika muslimska organisationer i Stockholm, säger Mohamed Omar.

Enligt säkra källor till nationell.nu kommer många svenska nationalister att närvara vid demonstrationen.

Hur förhåller sig Helena Benaoudas organisation till detta? Vilka är de muslimska organisationer som Omar säger ska delta?

S, G, A, Smp, H, SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Gp, 2, 3, Ab, 2, Vg, 2, 3, 4, Vl, Vk, Syd, 2, 3, 4, S, 2, Dag, 2, 3, 4, Tv2, 2, D, 3, Bl, 2, R24, 2, 3, Smp, 2, Hd, 2, 3, Kt, B, 2, 3, N, T, N, FiM, 2, 3, 4.

Läs också:
- Länk till högerextrem sida. Nationell.nu: Antisionistisk demonstration på Sergels Torg (lägg märke till url:en)
- Länk till islamistisk sida. Svenska Islamiska Unionen: Nyheter
- Jonathan Leman beskriver talarna vid demonstrationen och deras mål
- Världen Idag och nynazistiska Nationell.nu intervjuar Mohamed Omar om hans “studiecirklar” tillsammans med Ahmed Rami – dömd för hets mot folkgrupp – och “Uppsalamoskéns vänner”.
- Al-Hamatzav: Fascist håller brandtal på Sergels Torg
- UNT och Jonathan Leman om Mohamed Omars samarbete med Ahmed Rami
- Expressen ironiserar om pappa Ghezalis undanflykter
- Gulan Avci (FP): Jag vill höra ett avståndstagande och en förklaring från Helena Benaouda

Bloggar: MXp, I Gilboas svala skugga, IiS, Sapere aude, Anja Partanen, Jonathan Leman, Rabnor, JiM, Erik Svansbo

Läs även andra bloggares åsikter om Mehdi Ghezali, Safia Benaouda, Helena Benaouda, Sveriges Muslimska Råd, muslimer, muslimer i Sverige, Per Gudmundson, Mohamed Omar, nazister, nynazister, antisemitism, Israel, “antisionism”, islamism, islamister, Pakistan, Somalia, terror, terrorism, radikal islam, islamofascism, SMR, Al-Qudsdagen, Al-Qudskommittén

Pamela Anderson, Steve-O och Andy Dick i en ny PETA-reklam som skulle visas på tre flygplatser i New York. Den förbjöds med hänsyn till de yngre resenärerna. PETA är säkert jätteförvånade.. NOT!

Jag tycker den är lite smårolig.