Den nya EU-kommissionen har presenterats. Om den godkänns av EU-parlamentet kommer vår svenska kommissionär Cecilia Malmström att få en av de tyngsta posterna. Med ansvar för inrikesfrågor med inriktning på migration och polis kommer hon att vara central på många sätt de kommande fem åren. Med ansvar för kampen mot organiserad brottslighet ges hon också möjlighet att verka för en liberal kärnfråga, det så kallade “europeiska FBI”, i praktiken ett fördjupat samarbete som ska kunna bekämpa brottslighet oberoende av gränser.

Det finns inget annat att säga än ett stort grattis! Cecilia kommer att göra ett sjukt bra jobb, det är jag säker på.

Intressant?

Politisk Inkorrekt rapporterar: Många lastbilsstölder – Polisen pekar bl a ut invandrargäng

Kriminella gör dagligen sex attacker mot svenska lastbilstransporter. Stölderna är organiserade och styrs till stor del från Skåne. Hälften är insiderjobb. Vi misstänker att mc-gängen är delägare i många åkerier, säger kriminalkommissarie Per-Arne Nilsson vid polismyndigheten i Västra Götaland.

50% anses vara insiderjobb. Polisen menar att det är MC-gängen som köpt in sig som delägare och därigenom kan agera. Men Polisen pekar även ut två andra stora aktörer:

• När det gäller att skära sig genom kapell så är det mer eller mindre fast sammanhållna nätverk med personer som har sitt ursprung på Balkanhalvön. Gärningsmännen har sitt säte i främst Hässleholm / Kristianstad-området eller i Landskrona/Helsingborg-området. Personerna inom grupperingarna arbetar tillsammans i konstellationer som kan variera från dag till dag. Nätverket anlitar ibland personer utan uppehållstillstånd i landet för att genomföra stölderna.

• Olika öststatsnätverk. Styrs huvudsaklingen från Malmö.

Ovan är således fakta från Polisen. De har som bekant även god koll på vilka gäng/etniciter som ägnar sig åt droghanteringen. I Polisens årliga rapporter beskrivs vilka som ägnar sig åt vad. Men även vilka rutter droger körs för att komma in till Sverige. En av dessa kallas för Balkanrutten. I flera årliga rapporter pekar Polisen ut kosovoalbaner bakom heroinhandeln och då Balkanrutten som favoritväg.

Detta tog en borgerlig politiker upp i skånska Burlöv? i kommunfullmäktige för några år sedan. Resultatet blev lokal massmedial skalpering, förbannade vänsterpolitiker, rasist, avbön, dementier, krav på avgång etc….

Just det. När en enskild individ med kännedom om detta säger sanningen (dvs att olika sorters invandrargrupper står bakom brottsligheten), toleraras det inte av etablissemanget. Men – det är inte desto mindre sant.

http://www.skanskan.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20091125/ESLOV/711249939/1057/*/mc-gang-bakom-stolder-ur-lastbilar

Våldsamt gängkrig sätter skräck i Köpenhamn:

Gängkrigen sätter skräck i Köpenhamn. På ett år har det varit skottlossning på öppen gata vid 109 tillfällen. I torsdags krävdes det sjätte dödsoffret, en 18-årig pojke som sköts i huvudet med ett hagelgevär

Manu Sareen är konsult i invandrarfrågor åt både regeringen och olika kommuner.

– De senaste opinionsundersökningarna visar att 70 procent av danskarna tycker att gängkriget är invandrarnas fel, sade han till DN tidigare i år. Den danska allmänheten har börjat dela in de kriminella gängen i goda och dåliga gäng.

Utvecklingen där kriminella gäng allt mer styr delar av städerna kommer vi få se även här i Sverige. Och jag vågar nog satsa pengar på att 70 procent av svenskarna kommer tycka att gängkrigen också är invandrarnas fel.

Igår såg jag den svenska biosuccén Flickan som lekte med elden. En formidabel film om hur en undertryckt individ försöker kämpa emot de personer som är ansvariga för hennes flagrant laglösa förtryck. Fröken Lisbet är motsatsen till fröken Julie. Fröken Lisbet accepterar inte offerrollen och kämpar för sin upprättelse.

För min egen del måste jag säga att jag hade det svårt att identifiera mig med Lisbet som rebell, fast jag tyckte om att hon var skildrad som en enormt stark individ. Jag borde kanske ha känt något släktskap – hon har ju också en ”icke-traditionell” sexuell läggning. Men vi, människor är mycket mer än vår sexuella läggning. Filmen visade dock två ämnen som jag har en personlig relation till.

För det första var filmen ett exempel på varför korruption måste tas på största allvar i alla länder. Jo, Sverige anses vara en av de mest korruptionsfria länderna i världen enligt anti-korruptionsnätverket Transparency International. Lisbets omyndigförklarande möjliggjordes dock av precis några enstaka korrupta tjänstemän som hade organiserat sig i ett brottsligt nätverk.  

Jag måste dessutom tillägga att bilden som Transparency International ger är ett subjektivt ”snapshot”. Man kan inte mäta korruption objektivt eftersom det är ett latent brott och Transparency International där jag jobbade som ung statsvetare i Lettland för fyra år sedan mäter korruption genom att intervjua experter som ger sin subjektiva bild på hur mycket ett land är korrumperat.

Som fil. dr. Andreas Bergh har påpekat tidigare i sin artikel i Uppsala Nya Tidning existerar korruption också i Sverige. Forskare vid Växjö universitet har även börjat ett projekt om korruption i Sverige. Jag menar därför att korruption måste tas på största allvar även i Sverige. 

För det andra skildrade filmen arbetet mot organiserad brottslighet, i synnerhet trafficking. Ordet ”trafficking” kommer från engelskan och kan definieras som ”människohandel”, vanligtvis med kvinnor. Oftast blir de ”sålda” kvinnorna ingenting annat än sexslavar. I slutet av min korta anställning i Östersjöstaternas råd i Stockholm hoppade jag in som sekreterare för en mellanstatlig institution som koordinerade bekämpning av människohandeln i Östersjöregion. Mitt uppdrag var väldigt kort, men jag blev ändå övertygad om att den moderna slavhandeln måste bekämpas på ett mycket effektivare sätt än det görs nuförtiden.

Jag är alltid besviken att kamp mot ”de nya hoten” som organiserad brottslighet och människohandel ofta kallas ibland uppfattas av allmänheten som någon slags à la carte-rätt. Någonting som är luxuöst. Någonting som är lite irrelevant. Någonting som man ska bekämpa då man ”har mer resurser”.

Det handlar egentligen inte om resurser, utan om en otillräcklig politisk vilja.

I år har en bok kommit ut på svenska av Misha Glenny som var rapporter i tidskriften The Economist. Jag rekommenderar boken McMaffia: Brottslighet utan gränser (Norstedts: 2009) varmt till både intressenter och skeptiker. Den är verkligen ögonöppnande och jag har funderat över om man inte borde skicka ett ex. till justitieministerns kontor.

Jag hoppas avslutningsvis att både filmen och förra veckans omtalade rån igen ska aktualisera frågan om en effektivare kamp mot organiserad brottslighet.

Det finns framförallt ETT riktigt bra argument till att legalisera, eller alternativt avkriminalisera, illegala droger. Det skulle medföra att den organiserade brottsligheten får sin huvudsakliga inkomstkälla strypt.

Utan pengar – ingen makt. Attraktionskraften för att värva nya medlemmar skulle också minska dramatiskt. Vem vill vara med i ett töntigt mc-gäng om du bara får en ful väst?

Det här prövas nu i Danmark. Jag följer utvecklingen med spänning.

I veckans nummer av Fokus, höstens första, har jag skrivit en lång text om Malmöförorten Rosengård. Dessvärre finns det medföljande fotoreportaget av Joseph Rodriguez inte på nätet, så jag rekommenderar starkt inköp av pappersversionen.

Mångkulturell smältdegel som svartmålats i media eller våldspräglad stadsdel på bristnings­gränsen? Den amerikanske fotografen Joseph Rodriguez är känd för sina skildringar av gängvåld i Los Angeles. Nu vänder han kameran mot Rosengård.

»Välkommen to ghettot.« När Joseph Rodriguez såg klottret på en husvägg i Malmö kände han sig nästan provocerad.

– Jag ska ta med er till New York eller Los Angeles, så får ni se ett riktigt ghetto. Så tänkte jag först. Men på sätt och vis är Rosengård faktiskt ett ghetto, även om det är fint där och man ser folk som är ute och går med hunden. Det är ett mentalt ghetto, a ghetto of the mind.

Den amerikanske dokumentärfotografen har i sitt senaste projekt porträtterat Malmöområdet Rosengård, under det mest turbulenta halvåret i områdets historia.

Mitt i den svenska julstressen ledde vräkningen av en islamisk förening från en källarlokal i kvarteret Herrgården till kravaller, eldsvådor och stenkastning. Trots att polisen vittnade om att bråkmakarna inte främst var Rosengårdsungdomar, utan huliganer och autonoma aktivister, blev händelserna medialt en fråga om misslyckad integration.

En månad senare presenterade Försvarshögskolans forskare Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos sin rapport »Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö«. De beskrev ett Rosengård där radikaliseringen bland muslimer ökar kraftigt, islamister agerar åsiktspoliser, unga flickor gifts bort mot sin vilja och kvinnor som aldrig burit slöja blir tvingade till det. Rapporten kritiserades dock av såväl Säpochefen Anders Danielsson som av andra forskare.

Under våren fortsatte oroligheterna, och bränderna, i Herrgården. Ofta var varken polis eller räddningstjänst beredda att ingripa. Situationen förbättrades knappast av den video som dök upp i rättegången efter decemberkravallerna, där polismän kallade ungdomarna för »apajävel« och »blattajävlar«.

Samtidigt blev Rosengård föremål för utländsk uppmärksamhet. Den kristna tv-kanalen CBN sände ett långt nyhetsinslag där sverigedemokrater intervjuades och reportern slog fast att »om några decennier kommer Malmö att ha förvandlats till en stad med muslimsk majoritet«. I tidskriften Weekly Standard publicerades en artikel med rubriken »Welcome to Ramallmö«. Även Siv Jensen, ledare för norska Fremskrittspartiet, varnade för att låta minoriteter få för mycket inflytande i samhället. Då blir det som i Malmö »där sharialagarna fullständigt har tagit över«.

Mitt i denna polarisering lever unga Malmöbor som försöker hitta sin plats i vuxenvärlden och i det svenska samhället. Det är om dem Joseph Rodriguez vill berätta.

– Jag är djupt troende muslim. Min uppfostran var sträng, men jag fick mycket frihet så länge jag betedde mig ordentligt.

Ibrahim »Ibbe« Smatti lutar sig tillbaka i soffan och tar ett belåtet bloss på sin joint. Han är en Malmöfödd 21-åring med algeriska föräldrar och en av huvudpersonerna i Joseph Rodriguez fotoreportage. För tillfället bor han tillsammans med sin mamma i Nydala strax sydväst om Rosengård, eller i »området« som han själv säger.

– Vi kallar alla områdena tillsammans för området, säger han.

Vilka områden?

– Hela Rosengård och Fosie.

Ibrahim Smattis liv kretsar kring dans. Han började med breakdance redan som sexåring, deltar i tävlingar och har dansat i en reklamfilm för Sony Ericsson. Men hans stora dröm är att bli skådespelare och lika känd som Brad Pitt.

Självsäkert berättar han om allt från hur många av hans kompisar som sitter inne till vilka kända rappare han har träffat. När han börjar tala om polisen blir rösten starkare och leendet växer.

– Många av de som kastar sten har blivit trakasserade av polisen och vill ge igen. Vakter och poliser kränker oss hela tiden. Om du kommer från Rosengård är du inte välkommen någonstans.

Vad tycker du i så fall om att leva i Sverige?

Ibrahim blir plötsligt allvarlig.

– Jag tycker jättemycket om Sverige. Det är det bästa land man kan tänka sig. Men det är svårt när så många invandrare från länder med mycket problem kommer till Sverige, som är ett så civiliserat land utan stora problem. Det blir kulturkrockar till höger och vänster.

Att Rosengård ofta beskrivs som ett problemområde beror främst på faktorer som hög arbetslöshet, hög andel bidragstagare, hög kriminalitet och lågt presterande skolelever. Men faktum är att på flera av dessa områden förbättrades situationen under 2000-talet. Exempelvis sjönk antalet anmälda brott, medan andelen förvärvsarbetande steg från 31 till 39 procent.

Efter kravallerna i julas har dock kriminaliteten återigen vuxit i området. Lågkonjunkturen skapar fler arbetslösa, och bland Rosengårdsskolans avgångselever var det i år rekordfå – tre av tio – som nådde gymnasiebehörighet.

Lars Birgersson är rektor på Rosengårdsskolan. Han kan inte svara på varför så få elever nådde målen just i år, men betonar att det finns orsaker.

– Det handlar inte om att våra elever är dummare än andra. Vi har elever som lämnar nian och inte har gått mer än två år i skolan under hela sitt liv. Det är inte så att vi på skolan slår oss till ro, men vi är samtidigt inte förvånade över resultaten, säger han.

Enligt Lars Birgersson handlar problemet framför allt om begränsade språkkunskaper, samt att många elever kommer direkt från krig och traumatiska upplevelser. Dessutom upplever han en hopplöshet bland ungdomarna.

– Många av eleverna har föräldrar som inte är ute på arbetsmarknaden, och de undrar »hur ska det gå för oss?«. Vårt viktigaste uppdrag är att försöka övervinna den känslan.

Det märks att Lars Birgersson är trött på frågor om sociala problem på skolan.

– Jag har arbetat som rektor i fyra olika kommuner och för mig är det här en helt vanlig skola. Det enda som skiljer är att eleverna inte har samma förutsättningar att uppfylla målen.

Hur ser du på beskrivningen från Försvarshögskolans rapport, att en muslimsk radikalisering hotar Rosengård?

– Jag kan inte uppfatta att den bilden stämmer. Vissa faktabitar i rapporten, som trångboddheten och den höga arbetslösheten, är ganska korrekta. Men de slutsatser man har dragit är absolut ingenting som jag har märkt av.

En liknande frustration märks hos Marie Hendra som är verksamhetschef för Rosengårds förebyggande- och fritidsverksamhet. Hon tycker inte att mediebilden av området stämmer med verkligheten.

– Visst finns det problem här, men jag känner inte alls igen de proportioner man beskriver. Rosengård har blivit ett negativt varumärke. Och trots att människorna byts ut successivt så hänger den stämpeln kvar.

När Rosengård planerades i slutet av 50-talet var det med en vision om att bygga framtidens samhälle. Många Malmöbor bodde under skrala förhållanden, och liksom andra storskaliga förortsområden från samma tid var Rosengård tänkt att höja invånarnas boendestandard.

Med start 1962 uppfördes området på grönområdena öster om Möllevången. De moderna lägenheterna fylldes snabbt av landsbygdsbor och låginkomsttagare från innerstaden. De inflyttade var en homogen grupp, nästan uteslutande etniska svenskar.

Det dröjde dock inte länge innan områdets status började sjunka. Avskildheten och den anonyma arkitekturen gav Rosengård ett rykte som otryggt problemområde för fattiga. Redan 1972, samma år som bygget färdigställdes, beskrev forskarna Carin Flemström och Alf Ronnby området som så ogästvänligt att inte ens fågelsången nådde fram.

Man talade ännu inte om segregation, men redan innan Rosengård blev ett invandrarområde hade dess invånare hamnat i ett utanförskap. Och detta utanförskap skulle bara bli större.

De som hade råd började flytta ut och ersattes i många fall av nyanlända invandrare, ett mönster som syns än i dag. Rosengård har en omflyttningsfrekvens på tolv procent om året. Med andra ord byts halva befolkningen ut vart fjärde år, och det är framför allt människor med jobb som flyttar.

Värst drabbat av denna utveckling är Herrgården, området där stenkastningen ägde rum i december. Där är 96 procent av de boende av utländsk härkomst. Bara tre av tjugo har jobb. Polisen uppskattar att mellan 7 000 och 8 000 personer bor i kvarteren som byggdes för att hysa 2 700 invånare.

Etnologen Per-Markku Ristilammi har beskrivit Rosengård som ett stigmatiserat område. Den negativa stämpeln påverkar invånarnas självbild och identitet, menar Ristilammi. Skräckbilden av Rosengård blir en självuppfyllande profetia. »A ghetto of the mind«, som Joseph Rodriguez säger.

Han är orolig att Rosengård på sikt ska få kriminella gäng i stil med de amerikanska.

– Familjerna är trångbodda, så unga killar förpassas till gatorna. De har ingenting att göra, ingenstans att ta vägen. På så sätt har Rosengård det perfekta klimatet för att värva gängmedlemmar.

Han ser också en risk i att många ungdomar anammar hiphopattribut som ursprungligen härstammar från gangsterkulturen.

– Många av de här ungdomarna är själva mörkhyade, många har haft vänner som har dött i krig. Därför identifierar de sig med en sorts hiphopsyn på vad som är coolt. Mångas stora idol är Tupac, den ultimata gangstern.

Femton år tillbaka var gängkriminalitet ett ickefenomen i Sverige. Sedan dess har mängder av grupperingar vuxit fram, med mc-gängen som de mest framträdande. Efter bombattentatet mot åklagaren Barbro Jönsson i november 2007 beslutade polisen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och åklagarväsendet om en mobilisering mot den organiserade brottsligheten. Ändå har gängen bara blivit fler.

Ett symtom på utvecklingen är att antalet anmälda utpressningsbrott i landet har trefaldigats sedan 1999. Mc-gängen har börjat ersättas av andra grupperingar, många bildade innanför murarna på landets fängelser.

Under våren gick polisen ut med varningar om att två kriminella gäng har etablerat sig i Malmö. Det ena kallar sig Lions Family, det andra är en lokalavdelning av Köpenhamnsligan Black Cobra. Båda grupperna sägs rekrytera medlemmar i framförallt Rosengård. Unga som lockas att gå med får utföra sysslor som att förvara stöldgods, göra inbrott eller frakta droger och vapen.

Trots detta vill Michael Storm, tillförordnad närpolischef i östra Malmö, tona ner betydelsen av gängen.

– Ungdomsbrottslighet har länge varit ett problem i Rosengård, fast i form av löst sammansatta konstellationer. Skillnaden sedan årsskiftet är att de nu har tydliga attribut och gängnamn. Nackdelen är att det blir lättare att gå med i en kriminell organisation när den kan identifieras som ett gäng, säger han.

Som ett verktyg mot rekryteringen av gängmedlemmar används »Barn i fara-blanketter«. Om en ung person ses tala med yrkeskriminella, eller påträffas nattetid på olämpliga platser, informerar polisen socialtjänsten, som i sin tur tar kontakt med föräldrarna.

Trots ett stort sparbeting har Malmös politiker nyligen beviljat 9,2 miljoner till olika insatser i Herrgården. Pengarna som kallas »Rosengårdsmiljonerna« ska bland annat bekosta två socionomtjänster på Rosengårdsskolan, tre socialsekreterartjänster och öppnandet av två mötesplatser, det vill säga ett slags fritidsgårdar för äldre ungdomar.

Dessutom ska lokalen där decemberkravallerna inleddes åter tas i bruk. Källaren blir en mötesplats för vuxna, dit de ska kunna gå för att få information från och kontakt med myndigheter.

Marie Hendra på förebyggande- och fritidsverksamheten är tacksam för bidraget till verksamheten, men poängterar att summan i sammanhanget ändå är ganska låg.

– Det handlar om nio miljoner fördelat på två år, alltså inte ens en tusendel av Malmös totala budget. Men självklart är det jättebra. Nu kan vi erbjuda de lite äldre någonstans att vara och samtidigt hjälpa dem att söka jobb. Det är ju det alla ungdomar efterfrågar. Varje dag kommer det in fem-sex unga här och vill ha hjälp att skaffa ett jobb.

I början av maj inledde polisen en specialinsats i Herrgården, där nu uniformerad polis finns på plats dygnet runt. Syftet är att dels förhindra brottslighet, dels signalera till de boende att man är där för deras skull. Enligt Michael Storm kan lösningen bli långvarig.

– Vi kommer att fortsätta i en eller annan form året ut. Dessutom har Herrgården redan valts ut som ett fokusområde för Skånepolisen under 2010, vilket borgar för en fortsatt satsning, säger han.

Och insatsen har redan minskat våldsamheterna. Polisen vågar numera patrullera mellan husen, och bara enstaka gånger sätts containrar i brand. Det får betraktas som ett lugn i framtidssamhället som blev ett lågstatusområde.

Polisens sekretessbelagda handlingar, som tex Alcatrazlistan och Novalistan har läckt ut och säljs nu i den undre världen. Där finns omfattande utredning om landets mer grova kriminella, om människor omkring dom, alternativa bostadsadresser osv. Polisen säger att läckan sannolikt inte kan utsätta någon annan för skada vilket jag tycker är märkligt. Om tex alternativa bostadsadresser läckt ut som inte varit kända av “motståndarna” så bör det ju innebära en risk för personen ifråga.

Nu har ju dessa personer förvisso själva valt att leva så, men deras anhöriga kanske inte alls har lust att bli inblandade i deras liv och den alternativa adressen kanske går till faster Agda som är helt ovetande också får hon helt plötsligt påhälsning av elaka Olle som vill ha tag på brorsonen Kalle och röjer vilt med ett baseballträ för att Agda ska tala om var han är. Nu har väl de flesta ändå den spärren att de håller oskyldiga anhöriga utanför, men  det har hänt förr att anhöriga, flickvänner och till och med små barn blivit hotade så otänkbart är det inte.

Ingen polis är misstänkt för att ha läckt så då är frågan om hur listorna kommit ut. Enda jag kan tänka mig är väl då att någon ska ha hackat sig in i någon dator då, men det låter ju inte heller klokt om det ska vara så enkelt att få fram hemlig information. Men det är som jag säger, de personer som finns med på dessa listor har valt att leva i den världen, de har valt att utsätta sig själva för vissa risker, men de som finns omkring dom har nödvändigtvis inte gjort det och frågan är hur omfattande informationen är, bekanta, flickvänner och annat finns tydligen med, men kan det finnas personer med skyddade uppgifter eller så också? Om någon råkar illa ut pga att dessa uppgifter är på vift så är ju också frågan om det någonsin kommer att bli offentligt, om man kommer att medge att det är pga dessa uppgifter som någon råkat illa ut.

Svd, DN, AB,

Gjorde en sökning på Nova på Darkweb.

Punktmarkeringarna mot några av de största satsningarna mot den org brottsligheten har läckt ut. Margaretha Lindroth chef på länskriminalen i Stockholm biter ihop och säger att man tror att det inte kommer vålla någon skada eller innebära risk fara eller hot för de inblandade.

Hon tror inte heller polisen är inblandad. Vem/vilka skulle det annars vara som haft åtkomst till materialet. En spekulation är att någon inom samarbets-konstellationen i jakten mot den org brottsligheten kan ha något med det hela att göra.  Eller vi kanske kan tänka oss en slarvig polis som normalt inte arbetar med dessa uppgifter kan ha glömt viktiga dokument i sin bil, eller i en jacka som blir kvarglömd någonstans. Har farbror blå/osynlig otur blir den bärbara datorn stulen. Möjligen har de brottsbekämpande myndigheterna samarbetat med s.k privata säkerhetsföretag. Som vanligt när sådant händer går detta under begrepp som VIA, våra interna angelägenheter. 

Det kan även ligga dokument framme då någon varit inne på någon polis kontor. Ni kanske kommer ihåg i julas då polisen i Västberga hade luciaparty och där dokument låg huller om buller. Det har varit märkligt tyst om den händelsen även om Leena Kangas RPS ansåg att det var omdömeslöst.

Skadegörelse och personer som inget har att göra inom polishuset en “blöt” kväll ska betraktas som tjänstefel. Vem vet vilka dokument som låg i det trashade kontoret i Västberga. Polismyndigheten kanske har otydlig dokumetpolicy. Regler som innebär att man kan ta hem dokument, för att man behöver dem för sitt allmänna spaningsuppdrag då man tjänstgör som vanlig radiobilspolis?

På ytan förefaller ju inte listorna (sociogrammen) vara så viktiga. Adress, bilnr, telner, flickvänner bekanta. Men i rätt människors händer en viktig indikator på vad som pågår. Innehåller listorna även polisens hyrbilar, civila polisfordons regnr, anropsfrekvenser m.m  så är skadan mycket större än vad länskriminalchefen /sambandscontrollern vill erkänna.

För mig verkar det vara ett metodfail då flera myndigheter ska samarbeta med varandra. Ska bli intressant att se om det blir en follow up på förundersökningen. Vi som arbetar med att väcka debatt om registerinflation vet att databaser oftast läcker och hemlig information ofta kommer i orätta händer.  

Uppdaterat 2009 08 02 19.30 
Chefen för länskriminalen Margaretha Lindroth  menar att det är ett dataintrångsbrott enligt nyheterna på TV4. Hursomhelst så påvisar det känsligheten med att ha sådant material i databaser eller olika register.

Alcatrazlistan är ett nationellt samarbete mellan bland andra Rikskriminalpolisen, Säpo, Skatteverket samt Åklagarmyndigheten och innebär punktmarkering av Sveriges mest aktiva brottslingar. På listan finns en mängd uppgifter om personerna och deras kopplingar till varandra

Kartläggning av de kriminella

Faran med databaser bloggpost Mark Klamberg

Erik Hultin Vår ofelbara stat läcker som ett såll.

Pär Ström Att databaser läcker bekräftas igen

Brås analys av polisens särskilda satsning Rapport 2008:22

Expressen Hemliga polislistor hos kriminella.

Aftonbladet Hemliga kistor sprids bland de kriminella

E24 Polisens hemliga listor har läckt ut

Åklagaren som utsattes för ett sprängdåd för att hon arbetade mot den organiserade brottsligheten, förmedlar lite kunskap och tankar idag i GP:

“Den allmänna uppfattningen om betydelsen av ordet civilkurage är att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Men jag vill framhålla betydelsen av att ta sitt samhällsansvar, i litet och i stort. Gör vi det kanske vi i framtiden slipper fler Kodefall, Stureplansmord och Storgatesprängningar, skriver åklagare Barbro Jönsson. I november 2007 utsattes hon för ett sprängattentat i sitt eget hem.”

Civilkurage handlar om att ta samhällsansvar, GP

Jag har flera gånger diskuterat rättsväsendets befogenheter i Sverige, där min utgångspunkt är att vi måste ge dem mer befogenheter för att kunna läsa brott. Det kan handla om brottsprovokation, lättare att avlyssna, uppluckrande av PUL m.m.

Sydsvenskan skriver nu att polisen hade kunnat lösa fler brott om lagen inte hade hindrat dem:

En vanlig dag inträffar knappt två personrån i Malmö. Ofta kommer rånarna över mobiltelefoner. I många fall förblir händelsen ouppklarad.

Men så hade det inte behövt vara.

Polisen förfogar över och använder sig dagligen av teknik som gör det möjligt att spåra en mobiltelefon – även om den stulits och simkortet bytts ut.

Den tekniken hade kunnat hjälpa polisen att få fram vem som använder luren efter råntillfället.

Mobilspårningen i kombination med telefonavlyssning hade därför kunnat användas till att identifiera vem som använder en stulen mobiltelefon. Men för att löpa linan ut krävs då att det genomförda rånet ger minst två års fängelse.

Och normala personrånsfall når sällan upp till de nivåerna.

Höj straffskalorna och ge polisen ökade befogenheter. Sluta med ”dialogpolis” och annat flum. Som jag skrev innan, “Vi behöver inte fler dialogpoliser, vi behöver fler batongpoliser”.

Läs även:

Organiserad brottslighet på frammarsch
Mer fjanteri inom polisen
Inför RICO-lagar i Sverige
Slopa preskriberingstid för våldsbrott

http://sydsvenskan.se/sverige/article434943/Kand-teknik-hade-kunnat-losa-fler-ran.html

Det är inte konstigt att “gängen” som media kallar dem är på frammarsch. En mesig lagstiftning, för lite befogenheter för rättsväsendet, kombinerat med en stor immigration som resulterar i etniska enklaver, har gjort att den organiserade brottsligheten kunnat etablera sig i Sverige.

LT skriver:

De kriminella gängen blir allt fler och det är inte längre MC-gängen som är farligast.Enligt en kartläggning pekas dessutom ett gäng med bas i Södertälje nu ut som farligast i landet.

Två av de kartlagda gängen anser polisen vara extra farliga. Det ena är organisationen FFL i Tumba, som bland annat utförde det spektakulära värdetransportrånet i Hallunda 2005.

Det andra är den kriminella organisationen med bas i Södertälje som vars medlemmar enligt karläggningen nästan uteslutande kommer från den syrianska befolkningen i staden, skriver Svenska Dagbladet.

Det är symptomatiskt att det “råkar” vara just invandrargång det handlar om. T.o.m. MC-gängen idag är huvudsakligen invandrargäng, med eventuellt undantag för Hells Angels.

Men givetvis är vårt rättsväsende också bakbundet av våra lagar, som endast resulterar i att den organiserade brottsligheten gång på gång kommer undan, eftersom vi har bakbundit våra egna i kampen mot den ökande kriminaliteten.

GP skriver:

Göteborgs strategiska geografiska läge, som en svensk knutpunkt mellan Köpenhamn och Oslo, är en av förklaringarna. Segregationen, den tydliga isoleringen av vissa förorter, skulle kunna vara en annan.

Vad som krävs är ökade befogenheter för polis och tull, såsom t.ex;

• att införa “rico-lagar” i Sverige
• tillåta brottsprovokation
• göra det lättare för tull och polis att använda sig av teleavlyssning och buggning
• PUL försvårar informationsinsamling och lagring av misstänkta personer och brott. Därför bör PUL lättas upp för polis, tull och dylikt.

Utöver detta krävs givetvis minskad immigration, återvandringspolitik samt en assimilationspolitik – Sverigedemokratisk politik med andra ord.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2924103.svd
http://www.svd.se/ego/_s185/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2933491.svd
http://www.svd.se/ego/_s185/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2924107.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2924103.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2924129.svd

Utvecklingen beskrivs i boken “McMaffia – Brottslighet utan gränser” av den brittiske journalisten och författaren Misha Glenny som utkommer på svenska i dagarna.

[textmassa..]

De två mest frihetsskapande epokskiftena i modern tid – globaliseringen och kommunismens fall – har alltså öppnat portarna även för den undre världens profitörer.

Sverige är inget undantag. Enligt chefen för Rikskriminalens underrättelseavdelning, Tord Modin, fick den organiserade brottsligheten fäste i Sverige i mitten av 90-talet och har sedan dess vuxit stadigt. Han delar in brottsligheten i tre grupper:

• 1: MC-gängen bestående av cirka 500 personer runt om i landet.
• 2: Förortsgängen, som är den yngre generationen yrkeskriminella.
• 3: Osynliga kriminella nätverk med internationella kopplingar till
  Mellanöstern, Balkan, Afrika och ryskspråkiga länder.

Som en bild av hur gränslös den organiserade brottsligheten har blivit berättar Modin att varenda ett av de 50 – 70 underrättelseärenden som Rikskriminalen har på sitt bord har en internationell koppling.

Dessvärre har inte politikerna och rättsväsendet hängt med i utvecklingen. Kampen mot den organiserade brottsligheten har varit oförlåtligt eftersatt i Sverige. Personer som jag talar med inom rättsväsendet vittnar om att det har funnits en naiv föreställning om att detta inte kommer att drabba oss. Bristen på beredskap har i sin tur gjort det lätt för brottsorganisationer att etablera sig i Sverige.

Justitieminister Beatrice Ask (M) lovar att det ska bli ändring på detta nu. Första juli sjösätts den mest ambitiösa satsningen mot den organiserade brottsligheten någonsin – MOBGOB (Mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten).

Åtta aktionsgrupper med sammanlagt 200 poliser ska etableras runt om i landet med en enda uppgift – att punktbevaka de kriminella gängen. Grupperna kommer att styras centralt av det så kallade Operativa rådet som består av en rad olika myndigheter, alltifrån Kustbevakningen till Skatteverket, för att få ett samlat grepp kring brottsligheten.

Anna Dahlberg, Expressen 2009-05-17

Vi tar det igen, i klartext:

• 1: MC-gängen bestående av cirka 500 personer runt om i landet.

- Mestadels svenskar/nordbor i de gängen.

• 2: Förortsgängen, som är den yngre generationen yrkeskriminella.

- Som punkt 3: Mellanöstern, Balkan, Afrika och ryskspråkiga länder.

• 3: Osynliga kriminella nätverk med internationella kopplingar till
  Mellanöstern, Balkan, Afrika och ryskspråkiga länder.

“Som en bild av hur gränslös den organiserade brottsligheten har blivit berättar Modin att varenda ett av de 50-70 underrättelseärenden som Rikskriminalen har på sitt bord har en internationell koppling.”

Bloggen kan inte låta bli och notera “mitten på 90-talet” i artikeln. Vi gick med EU 1994 och sedan dess har helvetet öppnat sig.

Vidare,

Anna Dahlberg nämner åtta aktionsgrupper (dessa 200 specialisttjänster rekryterades nyligen) och Operativa Rådet men sedan tog researchen slut för hennes del:

Det nybildade Samverkansrådet, vars uppgift blir att ge Operativa rådet en tydligare inriktning och strukturera på ett bättre sätt.

Dagens Nyheter – Samverkansrådet

Tidigare post – Samverkansrådet

Gemensam lägesbild stärker insatser mot organiserad brottslighet
Nio myndigheter har bildat ett samverkansråd för att tillsammans mobilisera mot den grova organiserade brottsligheten. En hörnsten i rådets arbete blir att utgå från en gemensam lägesbild när man fattar strategiska beslut om mål och inriktningar.

I mitten av april beslutades att inrätta ett strategiskt forum där rikspolischefen och generaldirektörerna för de sju övriga myndigheter som har regeringens uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet samt Säkerhetspolisen ska sitta.

Samverkansrådets uppgift blir bland annat att enas om en gemensam lägesbild, en beskrivning av hur den grova organiserade brottsligheten ser ut. Utifrån lägesbilden ska rådet dra upp riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas. Till sin hjälp kommer man att ha ett nationellt underrättelsecenter (nuc) som samlar in och sammanställer underrättelser från hela landet.

- För att kunna fatta strategiska beslut behöver vi vara överens om vilka problem som finns och hur man bäst bemöter dessa, säger Michael Jorsback, polis-överintendent på Rikskriminalpolisen som ansvarar för att bygga upp det nationella underrättelsecentret.

Många deltar

Det nya nationella underrättelsecentret kommer att placeras på Rikskriminal-polisen. Hit ska alla de myndigheter som arbetar med brottsbe-kämpning lämna underrättelser, men även andra myndigheter som till exempel Försäkringskassan och Migrationsverket kan bidra med information, berättar Michael Jorsback.

- Många myndigheter sitter på kunskap som är relevant i arbetet mot organiserad brottslighet. Den här satsningen handlar om att göra det svårare att vara kriminell i Sverige. Därför är det viktigt att få med så många aktörer som möjligt så att vi kan ta fram korrekta underlag att fatta beslut utifrån.

Informationsinsamling sker även inom de andra berörda myndigheterna. Tillsammans med analytiker från dessa myndigheter ska Rikskriminalpolisen analytiker skriva den myndighetsgemensamma lägesbilden.

Innovativt arbetssätt

Att bekämpa organiserad brottslighet med utgångspunkt i en gemensam och nationell lägesbild är något nytt, inte bara i Sverige.

- Redan nu sneglar andra länder på den här modellen och jag tror att den kan sprida sig. När det gäller att motarbeta grov organiserad brottslighet krävs gemensamma tag, avslutar Michael Jorsback.

Fakta / Samverkansrådet och underrättelsecentret

Samverkansrådet har i uppdrag att enas om en gemensam, nationell lägesbild och att fatta strategiska beslut om inriktningarna för arbetet mot grov organiserad brottslighet. Rådet kommer att träffas två gånger per år och består av rikspolis-chefen samt generaldirektörerna för Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kriminalvården, Kustbevakningen och Kronofogdemyndigheten.

Det nationella underrättelsecentret ska sammanställa underrättelser och överlämna lägesbilder till Samverkansrådet. Centret består av analytiker och underrättelsehandläggare från Polisen och från de myndigheter som själva bedriver brottsbekämpande verksamhet. Även analytiker från övriga myndigheter som har regeringens arbete att mobilisera mot den grova organiserade brottsligheten kommer delta i arbete.

Rikspolisstyrelsen, publicerad 2009-05-11

MOBGOB – Mobilisering mot grov organiserad brottslighet

Regeringen.se

Är det inte radikalisering av muslimer som ska lösas genom att det “sekulära” Turkiet kommer med i EU och visar andra länder i Mellanöstern vägen till demokrati, så är det den organiserade brottsligheten som ska lösas genom att Balkanländerna kommer in i EU.

Varför inte göra alla länder i världen till en enda big happy family? EU är ju lösningen på allting och då får vi väl övertyga alla länder att vara med i vårt förträffliga projekt.

“Att Balkanländerna inkorporeras i EU ser han som den andra vägen för att långsiktigt mota organiserad kriminalitet.

Serbisk, albansk och kosovoalbansk kriminalitet är redan väletablerad i olika EU-länder, även i Sverige. Att hålla Sydosteuropa utanför EU kommer bara att leda till att regionen driver bort från resten av Europa, att deras ekonomier börjar förtvina och att organiserad kriminalitet förstärker sitt grepp.”

Organiserad brottslighet växer snabbt, SvD

Gemensam lägesbild stärker insatser mot organiserad brottslighet

Nio myndigheter har bildat ett samverkansråd för att tillsammans mobilisera mot den grova organiserade brottsligheten. En hörnsten i rådets arbete blir att utgå från en gemensam lägesbild när man fattar strategiska beslut om mål och inriktningar.

I mitten av april beslutades att inrätta ett strategiskt forum där rikspolischefen och generaldirektörerna för de sju övriga myndigheter som har regeringens uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet samt Säkerhetspolisen ska sitta.

Samverkansrådets uppgift blir bland annat att enas om en gemensam lägesbild, en beskrivning av hur den grova organiserade brottsligheten ser ut. Utifrån lägesbilden ska rådet dra upp riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas. Till sin hjälp kommer man att ha ett nationellt underrättelsecenter (nuc) som samlar in och sammanställer underrättelser från hela landet.

- För att kunna fatta strategiska beslut behöver vi vara överens om vilka problem som finns och hur man bäst bemöter dessa, säger Michael Jorsback, polis-överintendent på Rikskriminalpolisen som ansvarar för att bygga upp det nationella underrättelsecentret.

Många deltar

Det nya nationella underrättelsecentret kommer att placeras på Rikskriminal-polisen. Hit ska alla de myndigheter som arbetar med brottsbe-kämpning lämna underrättelser, men även andra myndigheter som till exempel Försäkringskassan och Migrationsverket kan bidra med information, berättar Michael Jorsback.

- Många myndigheter sitter på kunskap som är relevant i arbetet mot organiserad brottslighet. Den här satsningen handlar om att göra det svårare att vara kriminell i Sverige. Därför är det viktigt att få med så många aktörer som möjligt så att vi kan ta fram korrekta underlag att fatta beslut utifrån.

Informationsinsamling sker även inom de andra berörda myndigheterna. Tillsammans med analytiker från dessa myndigheter ska Rikskriminalpolisen analytiker skriva den myndighetsgemensamma lägesbilden.

Innovativt arbetssätt

Att bekämpa organiserad brottslighet med utgångspunkt i en gemensam och nationell lägesbild är något nytt, inte bara i Sverige.

- Redan nu sneglar andra länder på den här modellen och jag tror att den kan sprida sig. När det gäller att motarbeta grov organiserad brottslighet krävs gemensamma tag, avslutar Michael Jorsback.

Fakta

Samverkansrådet och underrättelsecentret

Samverkansrådet har i uppdrag att enas om en gemensam, nationell lägesbild och att fatta strategiska beslut om inriktningarna för arbetet mot grov organiserad brottslighet. Rådet kommer att träffas två gånger per år och består av rikspolis-chefen samt generaldirektörerna för Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kriminalvården, Kustbevakningen och Kronofogdemyndigheten.

Det nationella underrättelsecentret ska sammanställa underrättelser och överlämna lägesbilder till Samverkansrådet. Centret består av analytiker och underrättelsehandläggare från Polisen och från de myndigheter som själva bedriver brottsbekämpande verksamhet. Även analytiker från övriga myndigheter som har regeringens arbete att mobilisera mot den grova organiserade brottsligheten kommer delta i arbete.

Nyhet från
Rikspolisstyrelsen
Publicerad: 2009-05-11

“Ligor har nu på ett systematiskt sätt börjat plundra Centrala Studiestödsnämnden på pengar. Det uppger CSN:s pressekreterare Klas Elfving. Det här är inget konstigt. Det är inte vi som misstänker något, utan polisen, säger han.”

Realtid.se

Tipstack till Midgårdsjarlen!

Folkpartisten och riksdagsledamoten Cecilia Wikström visar stor oförståelse om sexköpslagens verkliga konsekvenser i en debattartikel på SVT Opinion.

Den svenska sexköpslagen, som kriminaliserar sexköparen tillkom 1999 och är ytterligare ett bidrag till ett mer jämställt samhälle.

Sexköpslagen förbjuder köp av sexuella tjänster. För människor som jobbar med försäljningen av sagda tjänster innebär detta att deras kunder:

1. Blivit förklarade brottslingar; de begår ett brott mot staten. Detta jagar bort de laglydiga medan de mer skrupelfria medborgarna kvarstår som enda köpare.
2. Dessa kvarstående individer är därtill mycket skyggare med var och när de vill köpa sina tjänster, så mörka gränder och avlägsna parkeringsplatser blir ett mer frekvent inslag för de prostituerade. Detta gör tyvärr också den prostituerade mer sårbar, då chansen är mindre att någon går förbi och kan bevittna ev. övergrepp eller höra rop på hjälp.
3. Kunder som upptäcker fall av misstänkt trafficking avstår från att rapportera detta till polisen, då de inte vill riskera att själva åka fast; som sexköpare är man ju en brottsling gentemot staten.
4. Detsamma gäller också vid misstänkt spridning av HIV och andra könssjukdomar. De smittade avstår från att rapportera pga fruktan för åtal.

På grund av kopplerilagen kan inte prostituerade samarbeta med varandra, vilket gör att de tappar ytterligare en grad av trygghet, då det blir svårare att hålla koll på sina kollegor, veta var de är och att de kommer tillbaka oskadda efter en kund.

Prostituerade riskerar att förlora såväl vårdnaden för eventuella barn de har som att bli vräkta från ev. hyreslägenheter; alltså ytterligare en förlorad trygghet i att de inte får “jobba hemifrån”.

Prostituerade är ständigt, tack vare sexköpslagen, stigmatiserade och anses alltjämt vara förtappade själar. Det antas reflexmässigt att alla sexarbetare är offer som inte kan föra sin egen talan. I debatten om sexköplagen och dess vara och inte vara, så ignoreras alltid sexarbetarna från att deltaga, fråntaget någon enstaka rehabiliterad själ som sonat för sina synder och erkänner sig som det offer de axiomatiskt antas vara. Detta verkar dock bara vara applicerbart om den prostituerade är kvinna. Den manlige prostituerade ses som en gigolo som förgyller vardagen för sexuellt utsvultna hemmafruar.

Se där några av de realiteter för de drabbade som sexköpslagen innebär, dessa individer som människor som Cecilia Wikström säger sig värna om.

Enligt Europol utgör handeln med människor den snabbast växande inkomstkällan för de organiserade brottssyndikaten.

Hux flux så har Cecilia här, likt Zaida Catalán i ett tidigare inlägg, lyckats blanda in människohandel i debatten. Här finns det dock ett antal påpekanden att göra. För det första är det alltjämt så att merparten av all handel med människor inte slutar i prostitution, utan dessa hamnar i bland annat jordbruks- och byggsektorn (c:a 75%). Varför förväntar jag mig inte att Cecilia i nästa debattarikel kommer föreslå en blåbärköpslag eller en hantverksköpslag?

För det andra så är Cecilias slutsats så totalt uppåt väggarna att man baxnar. Organiserad brottslighet göds av konsumtions- och/eller försäljningsförbud på eftertraktade varor och tjänster. När en efterfrågad tjänst kriminaliseras (eller, som i detta fall, köpet samt tillgängliggörandet därav), glider den organiserade brottsligheten in över natt och tar över verksamheten. Detta har bevittnats i fallet alkohol (Al Capone tackade och bockade för förbudstiden), i USA:s “War on Drugs” som är dömt att misslyckas och vi ser det på motsvarande vis inom prostitution.

I fallet sexköpslagen så finns det all anledning att misstänka att:

1. Prostitutionen inte har minskat ett dugg sen lagen infördes utan istället har den synliga gatuprostitutionen vandrat in i andra domäner: ut på internet för de som har möjligheten, och ner i den undre världen för de som ligger sämre till.
2. Trafficking har ökat, då hallickverksamheten rapporteras ha ökat, vilket indirekt är ett tecken på utländska sexarbetare då svenska prostituerade i högre grad inte tolererar sådana.
3. Prostituerades situation har förvärrats snarare än förbättrats, av skäl som redan nämnts.

Det är enligt min mening alltid fel att köpa sexuella tjänster, men det är oerhört cyniskt att köpa sex av någon som blivit kidnappad, insmugglad i Sverige och fråntagen alla sina rättigheter.

Att det enligt Cecilia alltid är fel att köpa sexuella tjänster är Cecilias ensak. Hon behöver aldrig köpa eller sälja en sexuell tjänst i hela sitt liv om hon inte vill. Men hon ska ge blanka fan i vilka tjänster andra människor kommer överens om att utbyta, och kan således inte yrka för lagar grundade på hennes personliga äckel. Det är heller ingen som har argumenterat för att folk ska tvingas till sexarbete, och en nedmontering av sexköpslagen innebär inte att det är fritt fram att köpa sex av slavar.

Straffet för detta borde därför vara högre för den man som köper sex av en kvinna som är ett offer för sexhandel.

Men inte om det omvända eller något annat förhållande gäller (exempelvis kvinna köper av man eller man av man)? Så jämställt, Cecilia.

Den svenska sexköpslagen är en mycket viktigt signal för att markera att sexköp inte hör hemma i ett jämställt samhälle, där kvinnor och män tillmäts samma värde.

Sexköpslagen är alltså inget annat en en signallag, som ska signalera till torskarna att de inte på frivilliga grunder får komma överens med vuxna människor om tjänster av sexuell art. Den ska också signalera till de prostituerade att de ska upphöra med sin syndiga verksamhet. Inte att de måste sluta, men i praktisk mening ska det inte finnas något att leva av för den prostituerade. Men om den prostituerade kvinnan inte är fri, då är ingen kvinna fri och därmed har man faktiskt lyckats uppnå det totalt motsatta mot vad man säger sig ha siktat på: Ett mer jämställt samhälle.

Nu utreds också lagens praktiska effekter på uppdrag av regeringen. För att bättre kunna sprida information om vilka effekter lagen fått är denna utredning välkommen.

En utredning som fått som villkor att inte ifrågasätta sexköpslagens existens. Det enda utredningen får komma fram till är huruvida lagen är bra som den är, eller om den måste skärpas. Så objektivt, så förutsättningslöst!

Det blir tillbaka till ritbordet för Cecilia och hennes nazifeministiska, antiliberala kolleger i der Volkpartei, som lika gärna skulle kunna ha varit Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg och Maria Carlshamre.

Skämmes tamefan!

Särskild databas över gängen önskvärd

Svensk polis bör ta efter Los Angeles-polisens arbete mot kriminella gäng, genom att till exempel skapa en särskild databas över gängmedlemmar. Det anser en kriminalinspektör vid Södertörnspolisen som har studerat LA-polisens arbete.

Polisen ser flera likheter mellan gängen i LA och gängen i svenska förorter som Vårby Gård eller Jordbro. En rapport från hans studiebesök lämnades nyligen till Beatrice Ask.

Bland de amerikanska åtgärder som Sverige kan lära av nämns där hårdare straff för brott som är gängrelaterade och registrering av gängmedlemmar i ett särskilt datasystem. I det motsvarande amerikanska systemet kan gängmedlemmar föras in i databasen även om de inte har begått något brott. I databasen finns bilder på medlemmarna och uppgifter om dem.

Rapporten föreslår också att polisen ska införa kriterier för vem som klassas som gängmedlem. Regeringen bör också överväga att ändra lagen så att polisen får rätt att göra husrannsakan hos personer som har dömts till skyddstillsyn eller fått villkorlig dom, enligt rapportförfattaren.

“Om vi i Sverige kan ta till oss kunskap av Los Angeles, LAPD som har haft gängkriminalitet i tre generationer kan vi förebygga gängkriminalitet så att vi kan begränsa en andra generation av gängkriminalitet i Sverige,” skriver kriminalinspektören i sin rapport.

DN 2009-02-11

Vad är det som händer i Göteborg?

Rapporter om skottlossning, bilbomber och gängkrig. Bilden av den glada goa staden i väst har blivit dystrare. Mitt i lunchtid i själva hjärtat av centrala Göteborg exploderar en bil framför ögonen på förbipasserande. Målet är en 40-årig vaktchef på en krog på Avenyn.

Bara ett dygn tidigare har en handgranat briserat under en taxibil i Hisings Backa. Mirakulöst nog skadas inga personer vid de båda sprängdåden.

– Men det var efter sprängningarna som vi insåg att vi verkligen var tvungna att göra något, säger Sven Alhbin, operativ chef på länskriminalen i Västra Götaland.

Fängelse i sammanlagt 465 år

Flera spektakulära händelserna inträffade under sensommaren 2006. Sedan dess har över hundra personer i Västsverige dömts till fängelse i sammanlagt 465 år. Ledarna för några av de mest aktiva organisationerna har gripits, och de kriminella organisationerna har skakats och rörts.

– Vi har lyckats förhindra många grova brott och ett par av organisationerna är näst intill utraderade på göteborgskartan, säger Sven Alhbin.

Men evenemangsstadens rykte har hunnit solkas. I princip varje vecka under de senaste två åren har tidningarna rapporterat om våld, mord och öppna konflikter. Den vanlige göteborgaren är skärrad och vissa områden i staden undviks som om de vore pestsmittade.

Paradoxal oro

Paradoxalt nog beror det oroliga läget bland Göteborgs kriminella på just det faktum att polisen har varit extra framgångsrik i Västra Götaland. Det menar sociologen Micael Björk som följt polisens arbete mot gängen under de senaste fem åren.

– Polisen har gripit ett antal “viktiga” personer i gänghierarkin, vilket i sin tur har skapat utrymme åt yngre förmågor med nya konflikter, säger han.

– När polisen gör ett bra jobb, rör det om i grytan. Den kriminella marknaden blir öppnare och rörligare, och nya aktörer tar chansen att klättra upp för rangstegen. Lyckade ingripanden skapar oreda, helt enkelt, förklarar Micael Björk.

-Under våren 2008 grep polisen flera av gängledarna i Göteborg. Därefter gjordes en viss omprioritering av arbetet mot den organiserade brottsligheten, förklarar Micael Björk. Något som inte var helt genomtänkt, anser han.

– Själva gripandet la grunden för konflikter emellan gängen, samtidigt som det skapades ett friutrymme åt nya yngre medlemmar, säger han.

Under sensommaren bröt också helvetet ut i staden, med ett tiotal skottlossningar i tät följd, samt ett brutalt mord. Men då var polisen inte riktigt förberedd, menar Micael Björk.

– Polisen kan inte alltid ha klart för sig vilka effekter deras framgångar får i den undre världen, säger han.

Göteborg har också ovanligt många kriminella grupperingar, förklarar han. Och staden är förhållandevis liten. När olika “affärsverksamheter” som narkotikahandel eller utpressning ska delas upp mellan gängen, går de varandra på tårna.

– Men vi har inte mer gängkriminalitet här än i Sveriges övriga storstäder. Den har bara blivit mer synlig eftersom vi hela tiden stör deras verksamhet, säger Sven Alhbin.

Nyöppnat centrum

I ett anonymt kontorsutrymme mitt i staden, har höstens nyöppnade Kunskapscentrum flyttat in.

Med en budget på 4,5 miljoner kronor per år ska verksamheten bekämpa den organiserade brottsligheten i Göteborg.

Ett tiotal olika myndigheter samverkar för att med gemensam kraft täppa till de kriminella gängens möjlighet att överleva, framförallt ekonomiskt.

Bakgrunden är ett politiskt beslut som fattades under förra sommaren. Då hade kommunens ledande politiker fått nog av skottlossning och dramatik. Namnet Göteborg som ska förknippas med Liseberg, mässor och glada evenemang, hade plötsligt förvandlats till ett nytt Chicago!

-Man var rädd att Göteborg skulle uppfattas som otryggt, säger kommissarie Bertil Claesson, som är en av samordnarna.

Kunskapscentrum är ingen myndighet, utan snarare ett nätverk där Kronofogden, Skatteverket, försäkringskassan, Tullverket, länsstyrelsen och polisen ingår. Här är de flesta knep tillåtna för att nå den gemensamma målsättningen – att sabotera för den organiserade brottsligheten i Göteborg.

– Ett exempel är upphandlingsfrågan. Vi vill tränga ut de företag som arbetar för kriminella organisationer, förklarar Ola Sabel, stadsrevisor och projektets koordinator.

Bort med idolbilder

Tre och en halv tjänster ingår i Kunskapscentrum, varav en och en halv representeras av polisen. Bertil Claesson från länskriminalen och polisens presstalesman Tomas Fuxborg finns med.

Bertil Claesson vill få bort “idolbilderna” av gängledarna där de får hänga i ribbstolar och spänna musklerna. Bertil Claesson blir intensivt irriterad när han pratar om hur grova brottslingar har fått vika ut sig i tv och tidningar, och därmed kunnat locka till sig nya anhängare. Samma bilder har dessutom satt Svenssons i en orimlig skräck.

– Vi vill få fram bilden av vilka “losers” de här personerna egentligen är. Att 90 procent av dem är narkotikamissbrukare, menar Bertil Claesson.

Om han kunde styra medierna skulle de berätta om varje gång någon av gängens medlemmar blir dömd för brott. Helst visa upp dem i deras mest misslyckade och beklagliga skepnader.

– Om folk får veta hur det verkligen ser ut, kanske inte så många skulle lockas av att ingå i organisationerna, hoppas han.

Nio års fängelse

De spektakulära sprängningarna i Göteborg under sommaren 2006, har fått sitt rättsliga efterspel. Nyligen dömdes Bandidosledaren (se längre ner) av tingsrätten till nio års fängelse för anstiftan till mord, efter att ha beordrat två av sina underhuggare att spränga de två bilarna i luften.

Det mest anmärkningsvärda är att en av dem, en 23-årig avhoppare vittnat emot honom.

– Vi möter många gängmedlemmar som vill hoppa av eftersom de är trötta på det liv de lever, berättar Bertil Claesson.

Långt ifrån alla är däremot beredda att avslöja några detaljer om den kriminella verksamheten och ännu färre är beredda att stå upp i en rättegång. Men, enligt Bertil Claesson, är många av dem slitna och letar efter en möjlighet att förändra sin tillvaro.

Majoriteten av dem har även problem på andra nivåer, som sjukdomar och drogproblematik, förklarar han.

Att fånga upp avhoppare är ett av Kunskapscentrums primära mål, och ett samarbete har inletts med frivilligorganisationen Kris, Kriminellas revansch i samhället. Tanken är också att inrätta ett bedömningsteam, med läkare och socialtjänst som kan avgöra hur avhopparens problembild ser ut. Finns det en hotbild? Och vilka åtgärder kan behövas för att personen ska hitta en väg in i det sociala systemet igen?

– Men polisen ska inte vara med, då är risken att en avhopparorganisation förväxlas med en “tjallarorganisation“, säger Bertil Claesson bestämt.

Strafflindring

Åklagare Thomas Ahlstrand, som har lett flera utredningar med kopplingar till den organiserade brottsligheten, efterlyser en ändring av rättegångsbalken, med möjlighet till strafflindring för den som ställer upp och vittnar. Det ska också gå att utlova honom eller henne en viss anonymitet, tycker han.

– Vi gör det inte precis lätt för den som vill berätta, i dagsläget, menar han.

Ändå är Bertil Claesson övertygad om att det går att locka de kriminella gängmedlemmarna över till “den ljusa sidan”. Om medlemmen har gjort rätt för sig i den undre världen, och hållit tyst om organisationens olika förehavanden inför polisen, så finns det inga hinder, menar han.

– Gängen har inte som affärsidé att skjuta folk för att de inte vill vara med längre, säger han.

Svensk Polis 2009-02-29

Bandidosledaren Mehdi Seyyed fick nio år för bomber

Bandidosledaren Mehdi Seyyed, 34, var den som beordrade sprängningarna av två bilar i Göteborg hösten 2006. Det anser Göteborgs tingsrätt och dömer Seyyed för anstiftan till mordförsök till 9 års fängelse.

Samma straff får provmedlemmen Daniel Mandorff, 24 och den före detta medlemmen Lars Johansson, 32.

Enligt domen placerade de hangranater under fordonen på Seyyeds uppdrag och de fälls för mordförsök och försök till allmänfarlig ödeläggelse.Två 24-åringar som vid tidpunkten ingick i supportergruppen X-team döms för medhjälp till mordförsök i ett av dåden. Straffen här blir fängelse i 2,5 respektive 3 år.

En av 24-åringarna blev ifjol utslängd från den kriminella organisationen och valde därefter att samarbeta med polisen. Det är tack vare hans uppgifter som fallet kommit till en lösning.

9 års fängelse för BSK-man

Kristianstads tingsrätt dömer en 29-årig medlem i den kriminella organisationen Brödraskapet Wolfpack till fängelse i nio år. Mannen fälls för mordförsök, människorov och försök till utpressning. Även en 20-årig kvinna döms för delaktighet i brotten. Påföljden stannar i hennes fall vid sex års fängelse.

Brotten skedde i september förra året och riktades mot en skuldsatt man från ett samhälle utanför Kristianstad. Mannen fördes bort i bil, förseddes med en plastpåse över huvudet och togs till ett skogsparti. Där utsattes han för grovt våld mot huvudet och knivhugg mot olika kroppsdelar. Innan gärningsmännen lämnade platsen sköts offret i benet. Enligt tingsrätten förelåg livsfara, något de dömda anses ha varit likgiltiga inför.

//

Tipstack till Per

Inget land går säkert idag. Maffian och liknande brottssyndikat tycks likt bläckfisksarmar snärja sig in överallt. Och ibland blir det som i Mexiko, där olika falanger inom brottssyndikaten mördar varandra – och andra – för att behålla eller stärka sina positioner i den undre världen. I Mexiko är det väl just nu tragiskt värre, där man under de senaste året räknat in över 4,000 mördade människor – alla på ett eller annat sätt inblandade i något av brottssyndikaten, eller helt oskyldiga som varit på fel ställe vid fel tidpunkt. Över 30 journalister har också fått sätta livet till i Mexiko.

Dominikanska Republiken lyckas inte heller helt att värja sig. Men kampen mot den organiserade brottsligheten ligger inte nere. Snarare tvärt om. Man har från officiellt håll förklarat krig mot den organiserade brottsligheten. Och den är inte bara inhemsk.

Igår t.ex., lyckades polisen, efter en 6 månaders lång polisjakt gripa Ciro Mazzarella. Som namnet antyder så kommer han från Italien. Ciro är inte vilken Italienare som helst. Nej, han är – eller var – ”El Capo”, dvs överhuvudet på den ökända Neapolitanska Maffian, Camorra. Han har varit efterlyst av Interpol en längre tid och anklagas bland annat för inblandning i inte mindre än 90 (!) mord hemma i Neapel med omnejd. Hans bror och far sitter redan i fängelse för liknande försyndelser.

I och med gripandet av den tredje Mazzarella, kan väl Italienarna nu sova lite lugnare om nätterna, och det kan dom tacka polisen i Santo Domingo för. Under hela 6 månader jagade dom Mazarella, efter tips om att han smitit in i landet under falskt namn. Man var honom hack i häl men Mazarella sov aldrig många nätter på samma hotel utan flyttade runt hela tiden. Men till slut hann dom ikapp honom och grep honom på ett hotell där han med falskt pass bodde under namnet Perucino Mauricio.

Mazzarella sitter nu i häkte och ”förhörs” av den Dominikanska polisen om vad han haft för sig i landet, samtidigt som utlämningsprocessen rullar på. Den Italienska polisen är redan här och väntar på att få ta honom med sig hem till Italien, där han kommer att ställas inför rätta.

Tyvärr, likt galten Särimner, från den fornnordiska mytologin, återuppstår dessa Mazzarellas på nytt, så fort någon fallit ifrån. Det tycks alltid stå någon i väntrummet – och brottskarusellen fortsätter. Kanske den franske 1600-tals författaren, Jean de la Bruyére, hade kommit svaret på spåren när han skrev: ”Även de mest hederliga stora män behöver skurkar i sin omgivning. Det finns saker som man inte kan be hederliga människor att göra.” Du får själv avgöra…

Nåväl, tappa inte sugen. Det gäller att kämpa vidare mot den organiserade brottsligheten, oansett var den slår till. Det må vara Bandidos i Sverige, Maffian i Italien eller Knarkkarteller i Dominikanska Republiken, för alternativet är inget att se fram emot…

]]> http://halvanism.wordpress.com/2009/01/15/det-borgerliga-mantrat-om-brott-och-straff/ Thu, 15 Jan 2009 19:22:30 +0000 Anders http://halvanism.wordpress.com/2009/01/15/det-borgerliga-mantrat-om-brott-och-straff/

Moderaternas regeringsorgan (snott från Blogge) efterlyser en påminnelse från Reinfeldt om det egna partiets paradgren brott och straff, där det ständigt efterlyses hårdare tag och fler poliser som den universala lösningen. Moderatmegafonen tror att man medelst detta populistiska utspel ska vinna poäng i årets första partiledardebatt. Man belyser förvisso problemet men struntar i att kommentera orsakerna och därmed är man också ute och cyklar när man sällar sig till moderaternas reflexmässigt påbjudna lösningsförslag. Man skriver:

Här reser ligor över landet och anmälningshögarna växer i samma takt som ligornas intäkter. För brottsoffren och deras anhöriga finns sällan någon upprättelse att få.

Att detta problem skulle lösas med fler poliser och hårdare tag är naturligtvis nonsens. Som en del i ”hårdare tag”-filosofin vill man införa längre fängelsestraff för grova brott, medan tillgänglig forskning visar att det inte fungerar i avskräckande syfte, inte för de brotten man säger sig vilja bekämpa.

Fler poliser skulle naturligtvis kunna fungera, om dessa sätts in där det behövs. Nu är det emellertid så att poliserna i det här landet har fullt upp med att jaga cannabisrökare, fildelare och sexköpare för att kunna prioriteras i brott med faktiska offer, såsom stöld, våldtäkt, misshandel och bedrägeri.

När ändliga resurser tvingar till prioriteringar, kommer lättuppklarade brott och snabbare insatser alltid att gå före, således kommer Bosse på plattan arresteras ett par gånger extra snarare än att den där extra knarkligan sprängs. Att plocka torskar är enklare än att lyckas hitta de faktiska offren för sexhandel (och dess plågoandar), även om dessa utgör ett relativt litet antal i Sverige (ett antal som dock verkar öka tack vare sexköpslagen, enligt socialstyrelsens rapport) osv. Det handlar om att snygga till siffrorna, inte om att skydda oss medborgare.

Hade man istället försökt förstå sig på orsakerna bakom den tunga kriminaliteten förknippad med den organiserade brottsligheten, hade man kunnat föreskriva rätt medicin för länge sedan. På grund av kriminalisering av framför allt narkotika och sexköp finnes en enorm profit att håva in för de kriminella ligorna, som samtidigt passar på att krydda vår tillvaro med allehanda medföljande kriminalitet såsom bank- och värdetransportrån, utpressning och beskyddarverksamhet, mord och sist men inte minst den obligatoriska mutningen och korruptionen som de juridiska och polisära apparaterna lider av.

Rån och stölder ligger också på skyhöga nivåer eftersom att man valt att lägga pengarna på att jaga tunga missbrukare istället för att behandla dem. I sin desperation efter mer pengar till nästa fix tvingas de stjäla och det hela kostar samhället mycket mer än om vi istället hade investerat i behandlingskliniker, samt i övrigt intagit en mer rationellt betonad hållning till droger.

Den statligt sanktionerade drogen alkohol sägs annars ligga bakom en stor del av våldsbrotten, framför allt misshandel, men detta vill jag hävda beror även på utanförskap och segregation som göder en kultur av hat och xenofobi. Tillsammans med en allt för nonchalant inställning till ansvarstagande för sina avkommors beteenden och göromål – det är ju naturligtvis staten (eller TV/Internet/TV-spel/skola) som ska ta ansvar för dina ungar, inte du själv som förälder – har detta lett till ett mer våldsamt samhälle.

Så vi ska inte lyssna på det moderata mantrat kring brott och straff, vi ska lyssna på rationalitet, vetenskap och på erfarenheter från verkliga livet.