At a small flee market I visit on and off on my way to lunch when in Östersund I found a couple of books or rather booklets on place-names by Gustaf Brynnel.

Gustaf Brynnel (1907-)

I didn’t recognize his name so I googled him but didn’t find all that much. He was a teacher working in Nacka outside of Stockholm and the booklets I found concerns the place-name Stockholm and the element stock (log).

Stock, Stocken, Stockholm – ett ortnamnselement i ny belysning. 1965 (Stock, Stocken, Stockholm – a new view on a place-name element).

Stockholm och andra stock-namn (Stockholm and other names with the element stock)(published by the author), originally published in Jordbrukarnas Föreningsblad (The farmers associations paper) nr 51-52, 1964.

Om ordelement stock i nordiska ortnamn och i fågelnamnet stockand (published by the author), 1965. (About the name-element stock in Nordic place-names and in the birdname stockand¹ [anas boschas]).

I’ve only scanned through the pages; the author discusses what stock means. Does it mean log/s or does it refer to an area that is often flooded, Brynnel’s conclusion is the latter. As I understand the interpretation most believes in today is that it stems from the usage of log barriers in the waterfront.

I’ll return to these booklets as I have time to read them.

¹)Stockand is according to the author a local name for Gräsand in Bohusläns county. Varaiations of the name can be found in Norway (Stokkand), Denmark (Stockand), Iceland (Stokkönd and Germany (Stockente).

Magnus Reuterdahl

Vid ankomsten till Östersund föll ett par snöflingor mot den vintervita marken och det höst/vintermörker man upplevt på grund av tjocka moln och regn tycks ha försvunnit åtminstone för nu. Skall försöka komma ikapp med bloggandet denna vecka, det har varit lite fullt; jag har dock en bokrecension i ett helt annat ämne att göra klart först och senare i veckan tänkte jag gå och titta på världscupen i skidskytte – live – då cirkusen drar igång här i Östersund.

Helgen har annars varit lugn, jag har dock hunnit med en lunch på Den Vassa Eggen och jag har testat Blossa 09 (den var väl sådär!).

Återkommer

Magnus Reuterdahl

på fredag så fyller micke år, men eftersom han åker upp till ösd i helgen så hade vi ett litet firande idag istället. i presenterna återfanns blandannat Elkbrew och blandade energipreparat. micke blev så glad att han dansade för oss. jag fick som tur en bild på hela kalaset.

Jag känner för att skriva, alltså gör jag det, ovetandes och verkligen inte brydd gällande eventuella läsartal – i värsta fall är det ett tomt hojtande ut i cyberrymden, och det är inte särskillt dumt det heller.

Jag flyttade upp till Östersund, jag flyttade ner till Stockholm igen. Här bor jag nu tillfälligt hos min far, och saker och ting börjar ta fart. Jag har inte ett öre på fickan för närvarande, men jag är relativt glad ändå. Om det är medicinerna jag nyligen börjat bruka efter ett hastigt stopp på fyra månader eller någonting annat vet jag inte, men jag tänker aldrig i hela mitt liv flytta från Stockholm igen. Däremot har jag än min dröm om att flytta till USA – San Francisco som har ett bra klimat och är en sådan där liberal samt öppen stad är mitt mål, icke att förglömma ligger Googles huvudkontor Googleplex alldeles i närheten, och vem vill inte jobba för Google? Nåväl, pladder pladder.

Östersund sög, det var kallt, det var inavlat och det var litet. Jag skaffade mig aldrig några vänner, dels för att jag bara under korta perioder hade möjlighet att nätverka men främst för att jag, då jag kunde ha funnit vänner, inte gjorde det till följd av att deras suparkultur kontra mitt icke-drickande inte gick ihop – jag sågs som märklig för att jag inte tyckte att där var särskilt kul att dricka, trots att jag knappast är nykterist. Jag har skaffat två katter som heter Iso (hona, 1.5 år gammal, kom förra julen till mig) och Pixel (hane, 14 veckor gammal, kom förra veckan). Hehe, den som kan lite om kameror kan ju se hur fyndigt jag matchat namnen.

Jag har skrivit på psykbryt, jag startade någon egen skit på blogspot, men blogspot var inte värst roligt vilket jag trott och wordpress är inte lika tråkigt som jag minns. Även om det är lite tråkigt att inte kunna ordna layouten helt som man vill, och trots att man inte har möjlighet att använda adsence (jag lär ju ändå aldrig, med tanke på att jag inte kan vara kontinuerligt bra, tjäna några pengar på det)  känns wordpress bäst – det ska ju trots allt vara mina skriverier som räknas om jag nu skriver. Nu är requisite, förhoppningsvis, tillbaka ett tag framöver!

Det är inte så illa att militären börjat kalla in till repmöten utan jag jobbar med en arkeologisk utredning några mil norr om Östersund. Det är tidiga morgnar, så det blir inte mycket vin eller bloggande, och kvällar som gäller. Lite värmande glögg blir det dock när man kommer hem på kvällen.

Återkommer till helgen!

Magnus Reuterdahl

It’s been a difficult and in many ways a hard week, for different reasons. This Monday I attended a funeral, in Jonkoping, for a close friend of the family. Funerals are never fun but can be a situation for contemplation. Besides thinking on the departed I found myself thinking on ceremonies and rites. As an archaeologist you work with the past and the remains of those who lived a long time ago. Large parts of our material are from graves; memorial monuments over fathers, mothers, sons and daughters constructed by religious and social conventions, pretty much as today.

We often read in lots of things when studying these remains, some based on the finds, some based on interpreted texts from the time and some based on reasoning. What struck me was our, mine and those attending, need of coming together, in grieving and remembering and our need to find closure and to say goodbye. In archaeology we often seem to miss this fundamental theme when discussing or contemplating burial processes, it’s more often a discussion of social dimensions, religious belief and architectural qualities. Though this is information to be found and interpreted we shouldn’t forget the person buried and what the burial meant to them who needed to remember, as individuals and not only as a society.

In loving memory of Rolf Åkerlund

My thoughts are with the family and my memories of Rolf will live on in my mind and heart.

After the funeral I went north to Ostersund, ca 900 kilometres apart, where rain and snow awaited. I had thought I would spend this week indoors writing reports etc. but it became three days outdoors surveying instead. We are currently working some miles north of Ostersund deep in the wilderness. On Wednesday it was raining and part of the ground was covered in snow; though not that much that it was impossible to read the landscape but enough to freeze your feet and this combined with the rain and the water stuck on trees made it an unpleasant experience. Today it was a lot better as there was no rain which made it quite a pleasant day. Another problem is of course the light or rather the lack of light as the sun sets down early. Yet one day remains let us hope for good weather.

Next week I’ll spend the first couple of days in Stockholm as I’ll attend RAA’s (The Swedish National Heritage Board) conference: Kvalitet i uppdragsarkeologin (Quality in exploratory/ assignment archaeology) and then continue up to Ostersund.

Magnus Reuterdahl

En av kvällarna i Östersund.

Trevligt sällskap = lustiga bilder?

För övrigt rullar livet på nu när jag är frisk igen. Halva måndagen försvann i sömn, resten framför tvn. Men nu är jag återigen frisk.

Som redan framgår av kommentarerna till inlägget Resa med Inlands-banan i morgon i fara blev det inget av resan med Inlandsbanan i helgen.

Förseningen pga av den nedrivna kontaktledningen i Gårdsjö vid Laxå blev så stor att jag skulle missa anslutningen i Ånge. Även om taxin skulle vänta alternativt man hade skickat två ytterligare en taxi för at ta med mig till Sveg hade säkerligen inte Inlandsbanan väntat på mig där. Just denna tur är till för att ta svegbor till Östersund för att lördagsshoppa och de skulle nog inte uppskatta att komma 2 timmar sent till shoppingen.

Dessutom går det bussar på sträckan som man säkert hade hänvisat mig till men det var ju Inlandsbanan som jag skulle åka med och inte buss.

Så när jag kom till Arlanda C strax efter ett på natten/morgonen tog jag beslutet att hoppa av och ta det södergående tåget som kom in till stationen 9 minuter senare tillbaka.

Visserligen hade jag inget bokat men jag räknade med att det skulle finnas lediga kupéer eftersom det var fredag kväll (med Idol på TV4).

Det var inget problem och de vänlige ombordaren gav mig två alternativ:

1 Åka med till Stockholm vilket är cirka 30 minuter men sedan sova kvar i kupén till 06.30.

2 Åka med till Göteborg och sedan ta mig tillbaka till Stockholm med ett X2000-tåg

Det första alternativet verkade vid första anblicken vara det bästa men innebar att jag inte fick någon frukost på tåget då restaurangvagnen fortsatte ned till Göteborg och Scandic Continental öppnar först 07.30 på helgerna.

Då skulle jag behöva driva omkring på stan till dess eller åka direkt hem men där var både säng och lägenhet upptagen av sambons barnbarn. Dessutom var det inte så attraktivt att dyka upp oväntat 07.30 och be dom vara tysta så man kunde sova fram till lunch.

Det andra alternativet innebar att jag kunde sova ända fram till Göteborg och få frukost på tåget eller Scandic Europa i Göteborg och återvända utvilad i kontrollerad ordning med X2000 efter en stadig lunch ombord (fiskgratäng men ändå).

Jag valde att åka till Göteborg men vände tillbaka till Stockholm redan i Skövde. Jag avstod dessutom att springa in på det närbelägna Scandic Billingen för att äta nattågsfrukost vilket jag skulle hunnit med utan det blev minifrukost på X2000 tåget förstärkt med räkmacka då Plusfrukosten var slut och jag åkte obokat.

Så strax efter lunch var jag hemma och kunde hälsa på bonusbarnbarnen.

När jag skulle in i sovrummet och hämta en filt såg sängen så inbjudande ut så jag beslöt mig att vila mig lite men somnade direkt. Sedan sov jag djupt trots barnbarnen och att deras föräldrar kom på besök för att sedan ta med sig sina ögonstenar hem.

Så när jag vaknade var lägenheten tyst, lugn och städad och sambom satt i soffan och tittade på TV med lördagsmyset på soffbordet.

Så jag var nog trött i alla fall efter en lite vindlande resa som inte ledde till annat en en kul reseupplevelse – vilket faktiskt är anledningen till att jag reser med tåg.

Det blev inga bilder från Inlandsbanan blev det denna gång så det får bli en bild av kiosken Stationsgrillen i Herrljunga medan jag väntade på nattåget 76 till Ånge.

Det var regnigt och kallt men kiosken lyste så där trevligt i mörkret och även om jag inte provade urvalet fanns det säkert tunnbrödsrulle med Pucko att beställa.

Visste ni att Herrljunga har landets ända K-märkta skobutik? Nästa gång skall jag komma tidigare och göra ett reportage om denna butik.

Idag inledde jag en resa där målet är att resa med Inlandsbanan mellan Sveg och Östersund på lördag morgon.

Jag gjorde en likadan resa för knappt ett år sedan på lucia ( se  Inlandsbanan äntligen ) men nu gör jag den en månad tidigare.

Resan går en omväg via Göteborg och ser ut så här

Stockholm – Göteborg (X2000)
Göteborg – Ånge (Nattåg)
Ånge – Sveg (Länstaxi)
Sveg – Östersund (Inlandsbanan) Målet med resan!
Östersund – Sundvall (Veolia)
Sundsvall – Stockholm (X2000)

Nu har det blivit kontaktledningsbrott i Laxå så tåget är kraftigt försenat ( 2 timmar preliminärt ) och via är just nu i höjd med Hallsberg efter att stått en längre tid i Skövde i snögloppet tillsammans med andra tåg som inte heller kom längre.

Just nu ser det ut som att resan håller på att gå i stöpet.

För om vi kommer 2 timmar sent och taxin väntar (vilket den troligtvis inte gör ) så hinner jag inte till Sveg och Inlandsbanans avgång 08.00 och då är hela resan förspilld!

Då är det bara att gå ta X2000 tåget hem från Ånge eller kanske redan från Sundsvall om vi är kraftigt sena.

Det blir spännande det här!

…kommer från Östersund!
Sprungen ur välbekanta formationer som Vapnet, Sibiria och Hospitalet kommer nu KOMMUN, och släpper sitt självbetitlade debutalbum på Hybris senare i november. Första singeln “Death of a CEO” är redan ute, och sätter sig som ett klistermärke direkt. Charmerande och oemotståndligt catchigt. Med ett sound som tydligt associeras till Vapnet och Sibiria, vilket naturligtvis inte är något dåligt omdöme.

Förboka skivan på Bengans
KOMMUN

Lördag morgon och jag njuter av en helg utan en massa måsten. Behöver bara skriva en krönika till Östersunds Arbetarekommuns jultidning och en kort betraktelse till Lugnviks hembygdsförenings årsskrift. Beställningen löd: Skriv en betraktelse ”Från Lugnvik till Bryssel”. Funderar dessutom på Centerpartiet som är utan politik för landsbygden och numera är ett högerparti med storstadsfokus. Det betyder nog att de kommer att satsa stenhårt på persoenrna istället för sin politik. Med mycket pengar i kassan kan det bli nog så effektivt. Vi får inte underskatta Centerpartiet – de har mycket pengar att satsa på en valrörelse. Nu ska jag se till att dottern kommeriväg till gamla Tingshuset med den jättetavla hon målat och som ockuperat vårt vardagsrum i två veckor tillsammans med färgburkar och penslar. Sedan blir det bowlinghallen med familjen Andersson och därefter en härlig middag. Helt plötsligt inser jag att krönikan och betraktelsen får skrivas på söndagmorgon. Det är härligt med en helg utan en

Var som sagt ut och fotade en sväng ikväll med David.. Blev inte så jättemånga bilder tagna, men några blev det. Känns på nått vis som man varit på alla “självklara” fotoställen i denna stad, blir svårare och svårare att hitta bra ställen att fota på, måste nog bli mer påhittig. Är väldigt sugen på att arrangera foton med ljus och personer osv.

Foto: Henrik

Katarina Nyberg-Finn vann en stor seger då partikongressen behandlade välfärdsfrågorna för en stund sedan. Hennes yrkande om att särskilt uppmärksamma sjukvården i glesbygd möttes från början av viss skepsis – men när Ylva Johansson klev upp i talarstolen som föredragande för partistyrelsen så höll hon med Katarina om hennes yrkande.

Det var t.o.m. så att hon ville förstärka skrivningen och lade ett eget förslag. Då påtalade Katarina att hon INTE tyckte att Ylvas formuleringar var bättre. Ylva Johansson gick då upp och sa att Katarinas formuleringar var nog bättre än hennes och yrkade bifall till Katarinas yrkande i sin helhet.

Hela kongressen applåderade Katarina som fick en ros direkt efteråt av bänkkamrater. En total seger.

Hårt arbete, formulerar ändringsyrkande, diskutera med andra ombud från andra distrikt, diskutera med partistyrelsens föredragande, formulera om förslaget som du vill ha igenom och övertyga andra om att du har rätt. Att få igenom något på en partikongress innebär hårt arbete och mycket engagemang och många samtal med andra.

Katarina har visat hur det ska gå till och nu har många partivänner i övriga landet och partiledning förstått att vi har en väldigt duktig tjej i Östersund som kan driva frågor om välfärden.

Jag är imponerad och stolt.

Läs även andra bloggares åsikter om Östersund, glesbygd, sjukvård, Jämtlands län, välfärd, Katarina Nyberg Finn, Socialdemokraterna