Stackars vårfåglar.

Idag har jag köpt tyg för nästan 500 kronor.

Vi dras till svinen.

Varför, egentligen? Det måste vara den mest onödiga företeelse som finns. Jag hatar samhället.

Jag blir ledsen, arg och till viss del maktlös.

Jag rensar mitt dåliga samvete i takt med mitt rum, och det känns bättre när jag tar tag i uppgifter som skolan givit mig. Men du, du finns ändå där och gnager min vardag itu.

Det är bara dumma horor som snor folks busskort.

Första dagen i tre:an och jag får sluta efter drygt en timmes så kallad lektion. Skönt med mjukstart, men jag besväras av tanken på att jag inte kan fördriva cirka sex och en halv timme på ett bra sätt i stan, utan måste åka hem emellan innan träningen. Efter en timmes väntan, eller tidsfördriv får jag nog erkänna, sitter jag på bussen på väg mot Landet Ingenstans. Väl hemma beger jag mig i princip direkt till träningen. Hopp på bussen igen. Denna gång kommer jag in till Slussen för tidigt och får en halvtimme till övers. Det blir väl till att vänta igen då. Det är okej.

Äntligen framme och äntligen till det jag kom hit för. Eller nej förresten. Jag tog fel på dag- det var visst imorgon det var träning.

Falun får numera en lite nyare och bättre innebörd, efter det att jag och mina fina spenderade sex dagar där på ett läger. Med det vill jag också säga att jag saknar, avskyr och beundrar en viss före detta tränare för Sofiaflickorna som gästtränade/tränade oss igen. Jag får väl vara en mes och böla allt vad jag orkar, men du förblir där du är. Allt förgäves.

Jävla fåglar.

Så det är såhär en tabula rasa känner sig.

-Lycka

-Lycka

-Lycka

Har du lim eller?

Någon stal mina skor.