Att inte ha trädgård borde inte vara något hinder för att odla perenner.Problemet är ju bara att hitta en kruka som de kan övervintra i och det är inte alltid det lättaste.

LindesbergsKrukan tillverkas av Fagerdala Por-Pac AB. Krukan isolerar, den tillverkas av EPP, ett material som andas samtidigt som det isolerar växternas rotsystem, både vinter och sommar. LindesbergsKrukan har låg vikt och den spricker inte, den tål både stötar och år efter år av frost. Om du någon gång i en avlägsen framtid vill göra dig av med krukan kan det vara bra att veta att materialet är miljövänlig, expanderad polypropen (EPP), som kan återvinnas. Finns i olika modeller och storlekar.

I mina ögon verkar detta vara en riktigt bra kruka! Jag ska absulut investera i en sådan modell Classic, storlek M eller L. Krukan finns  i tre utförande, Classic, Japan och Terrace. Återförsäljare är bland annat Åhlens såden bör inte vara alltför svår att få tag i.

Det är första säsongen vi övervintrar chilis och det har fallit väl ut, än så länge i alla fall. Vi började redan på sensommaren med att ta den finaste kompostjorden och fylla stora krukor. Sedan fick de står där invid grönsakslandet i beredskap inför höstkölden. När kylan kommer smygandes uppför berget är det mycket annat som också ska räddas och ses om.
Placeringen i de största fönstren i köket där mest naturligt ljus kan fås har varit en stor fördel. Att inga element står på under fönstren och vispar upp värme är nog den viktigaste faktorn till att de mått så bra. Det har varit en temperatur kring 17 -18° C på fönsterbrädorna.
Att man får vara beredd på att leka bi och flyga runt mellan alla blommorna med en pensel i sin hand är ett trevligt inslag som mannen utfört med den äran.
Stillsamma samtal om sånt som skänker en glädje är ett annat välkommet bidrag för Capsicum annuum välmående.

Om ni vill kan ni ta och titta in till Mia som har odlat mycket chili. Hon bjuder på både vackra bilder och ett större utbud av olika sorters chilipeppar.

Har du några bra sidor att tipsa om i ämnet, så lämna gärna en länk i kommentarfälten, så de som önskar kan förkovra sig i detta heta spörsmål.

En vit blomma av Ancho och i fönstret där bakom står vårt ljustält.

En vit vinterträdgård därute och i fönstret en grön Ancho med flera knoppar.

En Ancho som håller på att mogna från grönt till rött i sin färg.

Av någon anledning har vi tänkt oss att allt bara ska bli bättre och bättre, men just nu känns det mest värre och värre.
Kanske är det en konsekvens av ljudeffekterna vi lever med, och då menar jag inte Tiagos, utan det så genomgående ljudet av storm i förtöjningar, vajrar, linor och båtar i hela hamnen.
För varje ställe vi stannar på pga av vädret, så tycks vågorna bara större och större och deras hastighet drivande varandra allt intensivare.

Varje natt man ligger vaken av ljudets enormhet undrar man om det någonsin varit så mycket som just nu, när skrovet vibrerar och alla muskler spänns för att inte rulla medan det tjuter i masten.
Samtidigt manar förnuftet på om att det är minnet som spelar spratt…..men jag är inte helt övertygad om att det är så. Kan det verkligen blåsa så här mycket på en och samma plats så länge!?! Vi hade ingen aning om att det fanns så mycket berg och så mycket vindar i det här landet!

Så jag frågade en inföding som gav mig skjuts, och han sa att,
“Ja det är så här – kanske inte så starka vindar som nu, men alltid vind, vind, vind”. “På sommaren oxå?!” sa jag. “På lördagar och söndagar” sa han.
Bara en enda dag var han på stranden förra sommaren; den enda lördagen det inte blåste..

Tror ni har det varmare där hemma nu. Det är faktiskt inte rättvist tycker jag!
Men som ni brukar vara gulliga och kommentera när vi haft medvind och varmt (3gg?!?!)
-Ni förtjänar det!

Vi vägrar komma hem innan vi haft fantastisk sommarsegling!

Vi är i Almerimar som är det mest kända stället i Spanien bland seglare som övervintrar. …I höstas i Frankrike trodde vi att vi skulle övervintra här. Nu övervårar vi istället, för vi är fast här, med i ordets sanna bemärkelse OTROLIGA motvindar.
Passar på och fixar Siska.
Här är så många projektbåtar att det är både härligt och förfärande att se. Mer grått och daskigt än blankt och flashigt i denna hamnen. Och hur många seglare som helst att lära känna. Många är ordentligt fastrotade här. Sedan flera flera år, och med parabol-antenner i stora betongklumpshållare på kajkanten.
Det jag gillar bäst här är att de har ett radio-nätverk varje dag klockan tio via VHF, där alla hjälps åt med diverse information om allt mellan himmel och jord.
Och så är det utsikten mot Sierra Nevada, med sina snöklädda toppar.

Så, nu har jag värmt upp datorn efter över en vecka utan internet, och så kanske jag kan få skriva av mig känslor, tankar och minnen mer snart; om morgondagen så vill.
..Egentligen är jag rätt nöjd med att stanna och dona och pula, men det är någonting med stämningen i luften som får folk att bli modstulna här…..och jag är inte riktigt på topp, så det smittar, och idag ville jag bara lipa.
Men jag vet ju att det går i vågor.
Eller som tidvattnets ebb och flod.
Eller som Medelhavsvindarnas tvära kast.
Mina känslor.
Så jag oroar mig inte. Bara är där jag är.