What are you doing this Sunday at 4pm? Can you get to Indooroopilly Shopping Center? Then you’re in luck!

It just so happens that P4 have gotten hold of 2 double passes to an advance screening of the much anticipated Where the Wild Things Are. The movie releases on December 3rd but you’ll have the chance to join us in checking out the movie ahead of its official release.

If you want to get your grubby little mitts on a pass just shoot me an email to twizm@project4000.com.au and I’ll sort out the rest. Remember, 4pm sharp tomorrow Sunday the 29th.

- t

Allt är möjligt.

Jag får en kram av Biskopen vid min prästvigning!

På måndagarna har jag ledigt från Gottsunda församling.

Det finns inte så många andra människor som är lediga denna första arbetsdag i veckan, så man får oftast hitta på vad man skall göra själv. Det är lite för få museér i Uppsala. När jag bodde i Stockholm kunde man alltid förkovra sig i ett av stadens museums. Att bara spankulera i en köpgalleria ger i längden inte inspiration, förutom möten med andra självklart.

Ofta blir det dessa dagar läsning, se på TV eller/och att träna. Många möjligheter sålunda idag, men ibland är det skönt att bara vara och gå runt hemma och fixa.

Imorgon är jag bl.a. med i Radio P4 Uppland i direktsändningen mellan kl. 1500-1530. Tydligen lyfter man varje vecka fram en Upplandsprofil. Imorgon är det min tur. Märkligt. Förra veckan var det också en präst, lyssna här till den nytillträdda domprosten Annica Andersbrant. Det verkar som de finns ett behov av lyfta fram det andliga och därmed livets centrala frågor. Det finns alltför många som tycks bära på  inre tomrum och där man väntar på att bli helade av det Meningsfyllda.

Under mitt liv har jag haft uppdrag i eller bakom rampljuset såsom; discjockey, marknadschef på China Teatern,  eventproducent och nu verkar det också uppmärksammas att jag vill göra skillnad för de svaga i vårt samhälle, tänker främst på mitt fokus att ofta tala om de 400.000 ”glömda barnen” och att jag därmed vill klarare lyfta fram vårt lands största individuella problem – alkoholen. 

Numera som präst, med- och motmänniska, vill jag genom “tuff kärlek” visa på en fungerande lösning för de hopp-lösa. Min pappa sade ofta: “tappa inte sugen, det finns för många tappade sugar i världen”. Vi behöver varandra. Jesus säger att vi skall “bära varandras bördor”. Klokt.

Bibeln är inte så tokig, tvärtom. Men du kanske inte läser i den? Akta dig, den är livsförbättrande. Jag vet. Inte bara tror. Det finns en Väg…

We’ve been quite well……quiet lately. Exam season and real work commitments keeps both of us sadly preoccupied pied these days. But finally this past weekend I got a chance to step out of the house for some R and R with the boys and attended a Fight Night in Noosa.

As of recent I have taken an interest in fight sports and my boy pictured above having his first amateur bout and I was ring side to capture every moment even though when he knocked his opononent out I was too busy in celebration and dishging out high fives and fist bumps to capture the moment, but there is some footage i will upload soon. Lots of mean photos after the jump!

- T

I took over 800 shots but I have condensed them down to the ones that took my fancy, I was really digging the pee wee fighter those kids are so well trained and composed even after drawing blood they hold their cool can’t imagine I would’ve reacted the same at that age and also the different gym logos were ill very reminiscent of old school Americana which is something I’ve always loved.

La classe dels cavalls, els de P4 i P5, vam anar a veure un club hípic anomenat Club Escola Hípica Anoia, a la carretera de Rubió. Va ser tot molt interessant i ens van ensenyar  totes les classes de cavalls i ponis, vam pujar en una tartana i després vam muntar uns ponis.

Si voleu veure més fotos, cliqueu aquí

My buddy Julien (aka seioz) asked me to be the first in a line of friends to answer a few questions regarding the sneaker scene. J decided to concentrate on the every day sneaker lover, rather than the often interviewed store owners. I’m of course biased to this all because I participated, but this is my blog and good taste be damned! Check it out here

La Núria ens ha fet arribar aquestes fotos del Cairó i del Jan, que li va inviar la Sílvia

Today I got up really early (5.30 am) after thinking all night “it must be just about time to get up” and realizing I still had hours left to sleep …

That’s what can happen when you get the chance to play in front of a lot of people!

I got all dressed in my eco best and headed over to Swedish Radio in Stockholm with my boyfriend Martin and his guitar. Tobias our drummer met us there.

We were asked to do an acoustic set so we decided to do “Nothing and All” because it sounds good acoustic and because the lyrics are purely the IVA mantra … getting underneath it all to find the truth. We got to the station early which gave me a chance to warm up (no caffeine for me this morning, the voice does not like it!) and then off we went into the studio. P4 is one of the major Swedish Radio stations, the nationalized radio that reaches many, many Swedes so I was very nervous, especially about speaking Swedish. Fortunately Anna-Karin our host got me through the interview and I was off to do what I do best .. sing. I had a little shaker egg this time to play while I sang and I’ve never performed with one before, and after forgetting about it many times in rehearsal I managed to get it right today! Nothing like live adrenaline. So now I can stand, sing, and play a shaker. Not bad, I think.

You can listen to the program here http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program/index.asp?ProgramID=739

and listen to the album version of Nothing and All here http://www.reverbnation.com/iva

(All my clothes are ecological .. from Ekovaruhuset.se and Bazca.se)

love to you all!

IVA and host Anna-Karin Andersson from P4 Good Morning Stockholm

Tobias gets set up for P4

Martin gets sound checked for P4

IVA live on P4 Radio Stockholm (IVA, Martin Karlegård, Tobias Martinsson)

I Sverige har vi många rättigheter och friheter, vi har rätt till utbildning, vi har rätt till vård, vi har rätt att ta del av myndighetsdokument, vi har rätt att inte behöva utstå kroppslig bestraffning, vi har rätt att yttra oss fritt, att syssla med politiskt arbete och vi har rätt att demonstrera på gator och torg när vi tycker att något är fel (eller rätt för den delen).

Dessa rättigheter är dock aldrig garanterade mer än på papper. Vill du utnyttja en rättighet så kommer du ofta (men långt ifrån alltid) hamna i en situation där en enskild person, eller en grupp personer, behöver ge sitt godkännande. Detta skapar risken för godtycklighet.

Nu är det dock inte så illa att man behöver utgå från att man inte har möjlighet att nyttja dessa rättigheter, snarare tvärt om. Och har man blivit felaktigt behandlad så finns det ofta goda formella möjligheter att överklaga beslut och straffa de som har gjort fel.

Något som däremot gör oss väldigt arga är när själva rättighetens existens ifrågasätts. Varesig det är ett medvetet ifrågasättande av demagoger med egna agendor, eller om det är omedvetet och av okunnighet.

Olaglig sammankomst i Visby
Vid elvatiden på lördagskvällen hölls en olaglig sammankomst mot våld i Visby. Ett 60-tal personer gick från Högskolan till färjeterminalen och avslutade manifestationen vid biblioteket.

Manifestationen ordnades efter rykten om att nazister skulle komma till ön för att bråka med husockupanterna på Göransgården i Visby.

Sammankomsten saknade tillstånd från polisen, men eftersom de inte vet vem som stod bakom anser de att alla deltagare är lika ansvariga, och då blir det svårt att utreda.

Chefen över byrån för politisk agitation och samhällsdebatt satte nästan mellanmjölken i vrångstrupen när han läste detta. “Olaglig sammankomst”? Sen när får inte människor i sverige samlas fritt? Har vi under natten anammat iransk eller kinesisk lagstiftning? (en googlesökning på “olaglig sammankomst” ger förutom ovan nämna nyhet träffar som handlar om just Iran och Kina). Uppenbarligen var det dock en olaglig demonstration som åsyftades, men vänta, en demonstration kan väl inte heller vara olaglig?!

Frågar man media så kan den uppenbarligen vara det:

Om vi däremot frågar svensk lagstiftning så blir det lite svårare. En demonstration kan ha, eller inte ha, polistillstånd. Rätten att demonstrera är dock inskriven i grundlagen och går före ordningslagar. Att demonstrationen saknar polistillstånd gör den inte olaglig och gör inte heller att polisen på den grunden kan tvinga demonstrationen att upplösas.

I fallet med artikeln ovan fick nyhetschefen för P4 Gotland motta ett väldigt upprört telefonsamtal från en av våra medarbetare, där det informerades lite om svensk grundlag och om det skamliga i att ett publice-service-företag kan publicera flagranta lögner och sen kalla det för nyheter. Nyhetschefen tog till sig klagomålet och ett par timmare senare redigerades artikeln, som står att finna här. Förra året redigerades även en liknande artikel i Sydsvenskan efter påtryckningar.

Varför är det då viktigt att göra åtskillnad på icke-tillståndsgiven och olaglig demonstration? Handlar det om att vara en besserwisser?

Självklart inte! Demonstrationer kan behandla oerhört viktiga och/eller kontroversiella politiska, religiösa eller sociala frågor. Om en sådan då benämns som olaglig så reduceras en folklig opinionsyttring till en samlingsplats för brottslingar. Hur många kommer inte helt tappa förtroende för demonstranternas åsikter om de utmålas som simpla ordningsstörare som inte kan eller vill respektera svensk lagstiftning?

När ett antal svensklibaneser demonstrerade mot kriget mellan Israel och Libanon gav tex expressens rubrik “Olaglig demonstration i Stockholm” rasisterna vatten på sina kvarnar. På en rasistisk blogg kan man läsa följande kommentar till just den artikeln:

Som vanligt gör islamisterna som dom vill. Det är bara att skita i alla lagar – “för det är så synd om oss ju”.

Snart har dom tagit med hela landet tillbaka till stenålder. Åtala varenda en!

Snarare är det ju rasisten som inte respekterar svensk lag, men men.

Först tänkte vi skriva att medierna har ett enormt ansvar i situationer som dessa, men det kommer vi inte att göra. För det är vårat ansvar som medborgare att ständigt kritiskt granska de medier som vi annars är vana ska sköta granskningen åt oss. Det är upp till oss att försvara våra rättigheter, och göra vår röst hörd när de inkräktas på, oavsett om det är från en statlig myndighet, eller en privatägd lokaltidning.

Om du läser om en olaglig demonstration i sverige, kontakta tidningen omedelbart och kräv att de omformulerar sig! Att påverka är lättare än vad man kanske tror.

//Byrån för politisk agitation och samhällsdebatt.

El dia de la castanyada vam anar a veure una obra de teatre dels grans al gimnàs i després ens van venir a visitar la classe dels de 2 anys de l’escola bressol.

Vam sortir al pati i vam compartir amb ells les castanyes torrades i els panellets que havien fet el de cicle infantil de l’escola. Gairebé no en va sobrar

L’observatori europeu de la TV infantil, organitza l’acte:

• XIII Fòrum mundial de la TV Infantil
• XIII Festival internacional de la TV de Barcelona
• IX Jornades de l’OETI (Observatori Europeu de la Tv Infantil)

Tríptic de la activitat

Ägnat dagen åt att kratta löv igen. Fick fart av den lilla snön som kom i morse. Samtidigt som löven samlades ihop försvann också de få och lätta flingor som låg löst över gräset. Så min gräsmatta när nu både löv och snöfri.
Grannen undrade lite försmädligt om jag inte var ute i sista minuten. Jo det kan han tycka. Som undvikit sitt lövräfsande med att bygga ut huset så att hela deras gräsmatta trampats ner till jord.
För att ha lite underhållning i arbetet pluggade jag i mobillurarna i öronen. Knappade in lämplig radiokanal. Okej, det må vara tantvaring på detta men radio är kanon!
Både prat och musik varvas i en skön blandning som håller hjärnan i trim medan kroppen jobbar. Den här gången på bästa sätt dessutom eftersom jag fick lyssna till min stå-uppande vän och hennes kollega från Gasta, som pratade komik i P4. Så lätt dessa löv samlades in då!
När löven äntligen förpassats till komposten tog jag itu med nästa förträngda syssla.
PappersÅtervinningen.
Som samlas på altanen i papperskassar. Många kassar blir det om man som jag inte är helt nitisk på att köra dem till containern. Först packa om dem något lite mer hanterligt och sedan fylla bilen med alla dessa kassar.
Borta vid containerplatsen ska allt då hamna rätt. Vissa har stora problem med detta. Jag bara undrar … hur lyckas man klassa plastleksaker, tidskriftssamlare, och annat som platsförpackningar? Hur liten luckan än görs, nog fasen lyckas folk knöla ner de mest osannolika grejer i dessa återvinningscontainrar.
Jag har till och med sett stekpannor nerkörda i metallförpackningsluckan. Någon hade också tryckt i en kartong i det smala facket för pappersförpackningar. Men inte orkat stampa sönder kartongen så den gick i helt, utan hängde och täppte till totalt. Där fick den alltså vara helt ogenerat. Vem tänkte dom skulle ta hand om det? Den som kom efter och inte fick i sina sopor eller jobbar nåns mamma vid containern?

När jag kom hem städade jag undan pumporna och fick för mig att dörren behövde en krans.
Den totade jag egenhändigt ihop av ståltråd och rönnbär.
Kransen pryder dörren, pappersinsamlingen är borta och löven förpassade till skogs. En rätt bra dag!

foto: gettyimages

Helt siden jeg begynte å studere til barnevernpedagog har jeg hatt en følelse av at noe er feil. Ydmyk og uselvisk som jeg er har jeg lenge ønsket å gjøre noe bra for barn og unge. Jeg tenkte derfor at en bachelor i barnevern kunne komme godt med. Jeg begynte på skolen og sa til meg selv at ”- jess, dette blir bra, Lennis!” Men likevel; like raskt som man irriterer seg over Anniken Huifeldt snakketøy (noe som er litt dumt siden hun faktisk sier endel bra når det kommer til barnevern), oppstod denne lille følelsen av at noe ikke helt stemte. Et hint av malplassering. En fornemmelse av uro. En uro som jeg skøv vekk og fortrengte. For det å være barnevernpedagog måtte jo være noe av det viktigste i verden. Mest betydingsfulle, og dermed tilfredstillende.

I dag skjønte jeg at jeg har tatt feil. Og endelig fikk jeg svar på hva denne lille følelsen var. Tidlig i morges kjørte jeg nemlig buss til praksisstedet mitt. Eller kjørte blir vel litt misvisende da det er ingen som faktisk kjører i Oslo sentrum en tirsdags morgen. Uansett, jeg satt halvsovende og hutrende på 21 bussen ønsket meg tilbake til dundyne og gubbens armkrok da jeg plutselig fikk øyet på det. Om jeg skal kalle det for lyset, skjebnen eller meningen med livet vet jeg ikke, men du kan kalle det hva du vil. Men det jeg så var all verdens lys og varme og tilfredshet på et sted. I en bil. I en rørleggerbil. Rørlegger, det er det jeg egentlig burde vært! Derfor denne lille følelsen.

Kan du tenkte deg noe bedre? Du kan stå opp ti minutter før du må dra på jobben. Alt du trenger å gjøre er å pisse og pusse tenna før du hopper på deg kjeledressen. Du setter deg i rørleggerbilen, skrur på radioen og kjører avgårde for å hente rørleggermakkeren din. Så kjører dere rundt, kjøper kanelboller og kaffe og tar noen hjemmebesøk for å fikse kjøkkenkraner som er lek. Kjører videre med setevarmer under rumpa. Ja, for det er jeg sikker på at de hadde både boller og radio de rørleggerne jeg så i morges. Jeg følte det inntil beinet. Se det for deg. Du plysterer og trenger ikke tenke på triste ting som utrygg tilknytning og omsorgsvikt. Dere Smiler, snakker og ler og ringer inn på ”lyden av norge” i P4. Du kan høre på P4 HELE dagen. HVA er vel bedre enn det? Ja så lenge ikke Huifeldt dukker opp i nyhetssendinga.

Anne-Lene

A la galeria d’imatges ja hi ha algunes de les fotos que és van fer per la festa de la castanyada d’enguany.

Veure les fotos

Fa uns dies ens van portar la primera estructura, però la setmana passada vam estrenar-ne dues més. Són un èxit! Sempre estan plenes de nens i nenes d’educació infantil i cicle inicial que hi juguen.

Hola pares i mares, hola família!

Ens hem fet grans i aquest curs hem començat p4.

Ara ja hem estat capaços de fer propostes per triar el nom de la nostra classe. Per fer-ho hem partit d’una conversa on tots i totes suggeríem un nom i hem votat com els grans. Ens ha costat una mica decidir-nos perquè teníem moltes idees…

Finalment i per majoria, serem les classes dels Elefants (p4 a), i dels Cocodrils (p4 b).

Per cert, voleu veure quin racó més xulo hem muntat a les classes amb les fotos, ninos i contes que hem portat tots plegats? Aquí teniu unes fotos. Moltes gràcies a tothom!

Norges beste bedrift kåret
Gule sider og P4 kåret denne uken “Norges beste bedrift“. Gjennom å engasjere brukere til delta, gjennom å melde inn kandidater og gi disse en omtale høres jo flott ut. Vinneren ble Komplett.no – en spennende aktør som vi i flere sammenhenger har hørt at strekker seg langt for kundene og har etablert en lojal kundeskare.

Viktig  initiativ
Jeg synes initiativet absolutt er positivt, både ift å engasjere kunder i utvelgelsesprosessen og ift ønske om å sette fokus på en god og kundeorientert bedrift.  Vinneren kan også fortjene å gå av med seieren her – men har vi kommet i mål med vår søken etter verdige norske eksempler?  Uten å ha satt meg inn i hele utvelgelsesprosessen, er det med kuriosa jeg ser på listen av finalister. Bland disse finnes et lokalt pilatesstudio fra Lillestrøm, en restaurant  fra Bergen og et lokalt bilverksted…..?  

Nok involverte i prosessen?
Når vi ser på omtalen som disse hadde på Gule Sider ifm konkurranser ser vi at vinneren hadde kun 81 omtaler, mens Pilatesstudioet hadde 119 omtaler, restauranten hadde 47 mens bilverktstedet hadde 29. Dette sier oss i alle fall noe om at denne konkurranser ikke har lyktes å identifisere store grupper av evangelister…. Muligens kunne man dessuten klare å påvirke resultatet gjennom å engasjere egne faste kunder?  Engasjement er bra og oppmuntres absolutt, men aktivitetsnivået totalt tyder kanskje på at man ikke har klart å engasjere mange nok i konkurranser … (Jeg antar at GuleSider med dette forsøker å videreutvikle sitt produkt ved hjelp av brukerinvolvering,  noe de skal ha all lykke til med – volumet tyder på at det kan være behov for flere konkurranser.)

-La det ikke være tvil – Vel unnt tur til Geilo for vinneren!

Men vi derimot,må nok lete litt lengre for å være sikker på å ha funnet absolutt norges beste til å skape egne evangelister…

(to be continued…)