En gång till. Gessle live 2009. Texten är tolkad på tyska.

Übersetzung by schwedenclassic – OF

Lyrics: Per Gessle

om du kommer ihåg //// Wenn Du Dich erinnerst / daran denkst
det var nästan igår //// es war fast gestern (als wäre es gestern gewesen)
du var oemotståndlig //// du warst unwiederstehlich
i ditt bruna hår //// mit deinen braunen Haaren

om du kommer ihåg //// wenn Du Dich erinnerst / daran denkst
vad du kände just då //// was du fühltest genau da (in dem Moment)
du visste från början ///// du wusstest von anfang an
det skulle bli vi två //// das wir zwei zusammenkommen sollten
om du kommer ihåg ////  wenn du dich erinnerst / daran denkst
det var nästan igår //// es war fast gestern (als wäre es gestern gewesen)

och jag kommer ihåg ///// und ich erinnere mich / denke daran
hur mitt hjärta det slog ///// wie mein Herz schlug
hur fingrarna sökte ///// wie die Finger suchten
hur läpparna log ///// wie die Lippen (vibrierten / zitterten – ugs.)
och jag kommer ihåg ///// und ich erinnere mich / denke daran
vad jag tänkte just då ///// was ich dachte genau da (in diesem Moment)
jag tror att du anade ///// ich glaube das du geahnt hast
det skulle bli vi två ///// das wir zwei zusammengehören (etwas freier übersetzt)
jag kan komma ihåg ///// ich kann mich erinnern / daran denken
det var nästan igår ///// als wär es wie gestern

vi var tillsammans hela natten du och jag ///// Wir waren zusammen, die ganze nacht Du und ich
jag minns du sa att du var ensam liksom jag ///// ich erinnere mich das du genauso einsam warst wie ich
och jag minns den första gången ///// ich erinnere mich an das erste mal
dina ögon svarade ja ///// Deine Augen antworteten ja.

och jag kommer ihåg //// wenn ich mich erinnere / daran denke
nästan nu, nästan här //// fast jetzt fast hier
det sägs att tiden står stilla ///// Es heisst, dass die Zeit still steht
när man blir kär ///// wenn man verliebt ist
och jag kommer ihåg ///// und ich erinnere mich
vad jag önskade just då ///// was ich mir genau da wünschte (in dem Moment)
att tiden stod stilla ///// das die Zeit still stehen würde,
i månader, år ///// für Monate, Jahre
jag kan komma ihåg ///// ich kann mich erinnern
det var nästan igår ///// als wäre es gestern

och vi dansade hela natten du och jag //// und wir tanzten die ganze nacht du und ich
jag minns du sa du bodde ensam liksom jag //// ich erinnere mich dass du genauso einsam wohntest wie ich
och jag minns den första gången //// ich erinnere mich an das erste mal
dina ögon svarade ja ///// Deine Augen sagten Ja

inlägg raderad

Jag blir nästan aldrig bra på kort, tycker åtminstone jag själv, men en väninna till oss är en skicklig fotograf och går nu dessutom en kurs. Jag och Älskade Make var hemläxan “naturligt ljus” för ett par veckor sedan. Det var söndag, solen strålade, vi var på underbart humör och korten som togs i sovrummet med dagsljuset filtrerat genom spetsgardinen blev mycket bra.

Den här bilden blev bäst. Vi har fått en förstoring på papper och skall nog rama in den. Jag har den som skärmsläckare på jobbet och den har blivit mycket beundrad.

Jag gillar den här bilden väldigt mycket. Fotografen A tyckte att den blev för oskarp men det är jag och min åldrande hy bara tacksamma för. Den kommer nog också att ramas in.

Vi är väldigt glada för dessa bilder. Ända sedan vi gifte oss har vi tänkt att det skulle vara trevligt med ett vackert fotografi på den tomma väggen ovanför sängen. De här två kan bli fina tillsammans.

Nu i dagarna har olika sorters lysande utsmyckning börjat dyka upp här och var i centrala Linköping. Reklamaffisherna för Vinterljus har suttit uppe i veckor. Tidigare år har detta trevliga jippo gått under namnet Novemberljus men då det varar längre än november månad har de i år valt att byta till ett mer passande namn.

Vad gäller slogan kör man på med samma som tidigare år. En ljus stad är en trygg stad. Förra året lämnade jag en del kritik angående att den instans som underhåller vanlig gatubelysning inte var förmögen att leva upp till slogan. I år har jag inte varit lika flitig i löparspåret och vet inte hur det står till med tryggheten.

På temat ljusfestivaler så uppmärksammade flickr blog festival of lights för mindre än en månad sedan. Berlin ger oss något att jämföra med och jag hoppas Linköping kommer att kunna mäta sig. Jag ser fram emot premiären av Vinterljus och planerar att vara flitigare med kameran i år.

Tror du att det bli bättre nu?

Gyllene Tider Live 1983

Ganska hård.

Play in another mans game!

Lycka Till!

Denna vecka deltog bloggaren i seminariet “Manlighetens långa linjer” i Jyväskylä. I presentationerna diskuterades den nordiska mannens och manlighetens historia från tidigmoderna tider till nutiden – om soldater, om pappor, om fogdar och vetenskapliga män samt arbetarmän och morsgrisar; och begreppet hegemonisk maskulinitet diskuterades omfattande av key note -föreläsaren Jonas Liliequist, Umeå universitet. Ett nyttigt och mysigt möte!

Isänpäivän ja ruotsalaisuuden päivän kynnyksellä Jyväskylässä järjestettiin 5.-6.11.2009 seminaari “Manlighetens långa linjer“, jossa kuultiin esityksiä 1500-luvulta nykyaikaan asti. Alustuksissa analysoitiin niin vanhojen aikojen talonpoikaisia aviomiehiä kuin tiedemiestenkin vaiheita, samoin kuin sotilaskunniaa ja monikulttuurisia aviopareja (sivumennen sanoen, mahtaisikohan sellaista analyysia saada aikaiseksi menneiltä vuosisadoilta – olihan jossain mielessä “monikulttuurisia” pareja silloinkin, vaikka juuri nyt mieleeni juolahtaa lähinnä Juhana III ja Katarina Jagellonica).

Kutsuttuna key note -puhujana kuultiin yliopistonlehtori, tutkija Jonas Liliequistia (Uumajan yliopistosta). Pitkän linjan asiantuntijana Liliequist loi katsauksen maskuliinisuuden historian suuriin linjoihin, erityisesti  hegemonisen maskulinisuuden käsitteeseen. Hegemonisella maskuliinisuudella tavataan viitata kulttuurissa vallitsevaan maskuliinisuuden ideaaliin, johon yleensä liitetään voima, valta ja rationaalisuus ja johon verrattuna muut mieheyden mallit ovat vähäarvoisempia.

Käsite on ollut monella tavalla käyttökelpoinen, koska se auttaa analysoimaan muun muassa miesten välisiä eroja ja eriarvoisuutta. Kuten Liliequistin luennossa kuitenkin todettiin, käsitettä on ehditty myös kritisoida monin tavoin. Liliequist lähestyi maskuliinisuutta erityisesti sanaparin miehekäs/epämiehekäs (manlighet/omanlighet) ja haki aineistostaan esimerkkejä siitä, millaisia miehekkyyden ja epämiehekkyyden esimerkkejä varhaismodernissa maailmassa löytyy, 1700-luvun “mammanpoikien” (morsgrisar) ja keikareiden kuvastoista isänmaallisiin ihannehahmoihin. Entä millaisena miesten kouluna armeija nähtiin 1900-luvun alkupuolella, ja millaiseen mieheyteen kasvoivat Tuntemattoman sotilaan nuoret miehet?

Click

…vad jag vet nu

Kl: 2: i morgon. Jag hittade, vad jag inte tryggde.

Om jag vetat då (vad jag vet nu)

leendet det gråter
varje lögn är sann
varje dag så tänker jag
på saker som vi gjort för varann
med varann

om jag vetat då vad jag vet nu
så hade allting varit klart och tydligt
och sett annorlunda ut
för ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
utan nån som du

såg en tatuering
som påminde om dej
satte den på armen
för jag ville göra nånting för dej
nåt fint för dej

ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du

och jag undrar
vem kommer att få sova i din säng?
vem håller du om när det blåser?
vem får bo i drömmen du drömmer?
en stilla doft av aprikoser
och vilda rosor
vilda rosor
© 2003 gessle / jimmy fun music
Nu vet jag vem bo i drömmen du drömmer.

Icke jag.

Här kan du inte kommentera.

Carolina Wallin Pérez covert Kent. Jazziger, klarer und in meinen Ohren schöner als das Original.

via Kent auf jazz [ greenYoghurt . seelenstrip].

Sagor för barnen som är som du
Om en tunnel vid ljusets slut
Jag är din vän och vi lär oss av varann
Det är ett av skälen
Ge dom ett finger och värm min hand
I ett iskallt Ikea-land
Du är min vän och vi lär oss av varann
Bara ett av skälen

Så snurrar min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
Snurrar min jord igen…?
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
Vilken färg har själen, älskling?

Ge oss en chans, vi är äldre nu
Vi ser ljuset vid tunnelns slut
Ge oss en chans, vi kan lära av varann
Det är ett av skälen
Sagor för barn som är vuxna nu
Teven står på som bakgrundsljud
Jag är din vän och vi lär oss av varann
Bara ett av skälen

Så snurrar min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
Snurrar min jord igen…?
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
Vilken färg har själen?

Snurrar min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
Snurrar min jord igen….?
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
Vilken färg har själen, älskling?

I Hagnesta Hill
Blinkar TV-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnesta Hill
Bland dem identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
Men ingenting är inget

Dem jävlarna tog oss en efter en
Dem ljög och bedrog oss med sanningen
Dem jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
Min förlorade värld

Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Jag älskar dig så
Som att vara beväpnad
Och under belägring
Kan jag skjuta dig ut

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
Men ingenting är inget

Dem jävlarna tog oss en efter en
Dem ljög och bedrog oss med sanningen
Dem jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
Min förlorade värld

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
Men ingenting är inget

Dem jävlarna tog oss en efter en
Dem ljög och bedrog oss med sanningen
Dem jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
Min förlorade värld

Läkerol gibt es jetzt seit 100 Jahren. Die kleinen schwedischen Bonbons gehören zu den vielen Dingen, dich ich erst durch meine Frau kennen lernte. Obwohl es die Pappschächtelchen inzwischen auch in Deutschland gibt, gehört es noch immer zum Ritual kurz vor oder bei der Abreise von Schweden noch welche zu hamstern. Gerne in einer Großverpackung mit mehreren Geschmacksrichtungen.

Bei Farbror Sid habe ich dieses Foto der ursprünglichen Packung gefunden, welche den medizinischen Charakter der halbweichen Bonbons in den Mittelpunkt stellt. “Läkerol Brusttabletten zur Desinfektion der Mundhöhle und des Rachens.”

via Farbror Sid » Blog Archive » Tobakshyttan… upphör..

Überhaupt ist der schwedische Farbror Sid sehenswert.

Jag har länge tänkt besöka Taylors and Jones butik på Kungsholmen som Red Scream ofta skriver väldigt positivt om. Vi äter gärna korv hemma men jag minns hur mormors hemgjorda medisterkorv smakade och det man hittar i butikerna nuförtiden kommer inte ens i närheten av den. Taylors & Jones korvutbud verkar dock vara av god kvalitet så nu testar jag deras Mexican Chili Beef och Welsh Dragon. Båda skall vara kryddstarka saker och det gillar vi.

Nu skall de här raringarna stekas på låg värme. Hemkört potatismos på King Edward med myycket smör skall serveras till. Osten är en vintage Cheddar och den är rena himmelriket. Gott att smula ned i en omelett, tipsade en av grabbarna i butiken. Kanske värt att testa till brunch i helgen. Om det finns något kvar då förstås.

I kvarteret intill Landstingshuset på Hantverkargatan finns en av mina favvobutiker. Den är tyvärr dyr så jag handlar inte där så ofta men nu har jag inte öppnat plånkan på några veckor och var på shoppinghumör. Behöver akut ett par svarta sidenfodrade handskar. Mina älskade YSL-handskar som jag köpte på Norrmalmstorg sisådär 1994 är tyvärr bortom all räddning.

Ersättarna blir dessa mjuka skönheter från Imoni. Väldigt behagliga på och jag försöker förtränga vad de kostade. Men om de också håller i 15 år så…

Förutom handskarna hittade jag två sköna toppar från Armani. En i mörkt cyklamenfärgad lammull och en i mullvadsfärgad cashmere. Försökte fotografera men färgerna syns inte ordentligt så jag struntar i att blogga upp dem. Jag är en usel fotograf. Numera även ganska fattig (men glad). Skall inte köpa mera kläder förrän till nästa sommar. Säkert. Jag lovar.

Såg den här listan på Sessans blogg och kan naturligtvis inte låta bli. Listor är kul.

1. Hur gammal är du om fem år? 62 år.
2. Vem var den senaste du träffade? Älskade Make som sitter i salongen och spelar rallyspel på Xboxen.
3. Hur lång är du? 165 cm.
4. Vilken var den senaste film du såg? Star Trek (2009)
5. Vem ringde du senast? Min chef.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Ingen aning. Det var minst en vecka sedan.
7. Vad är dagens planer? Försöka att äta vettigt, försöka att inte spela Bejeweled hela dagen, kanske spela Dungeon Siege.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Döda.
10. När såg du senast din mamma? I januari 2006. Jag höll henne i handen till sista andetaget.
11. Vilken ögonfärg har du? Mörkblå.
12. När vaknade du idag? Kl 08. Sovmorgon.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, när jag var barn. Tog hem den och gav den sardiner. Fick inte behålla den.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma framför min dator. Cadierbaren på Grand är tvåa.
15. Vilken plats föredrar du minst? Varsom helst det finns en massa skrikande små människor.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Här. Precis här.
17. Vad skrämde dig som barn? Att bli dumpad på det där barnhemmet som mamma sade att man kunde hamna på om man var olydig.
18. Vem fick dig att skratta senast? Pharyngula.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nejdå men jag har gett bort de flesta.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär PC som Älskade Make har byggt.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två.
23. Har du någon gång spytt på fyllan? Jo… det har väl hänt.
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota hemma om det inte är fest. Sandaletter ute på sommaren och pumps eller snygga boots på vintern.
25. Är du social? Inte utan ansträngning. Trivs bäst för mig själv eller i små sällskap.
26. Vilken är din favoritglass? Margaritaglass som jag gör själv.
27. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Dela 50/50 med Älskade Make, betala bolånet och pensionera mig.
28. Tycker du om kinamat? Sådär.
29. Tycker du om kaffe? Ibland. Föredrar te.
30. Vad dricker du till frukost? Te.
31. Sover du på någon särskild sida? Höger sida av sängen är min.
32. Kan du spela poker? Nix.
33. Tycker du om att mysa? Oh ja. Gör det hela tiden.
34. Är du en beroendemänniska? Vet inte. Hur är man då?
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
36. Vill du ha barn? Har ett och barnbarn på väg. Det räcker.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, franska, lite tyska och några fula ord på arabiska.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Ja. Två gånger.
39. Föredrar du havet eller en pool? Pool.
40. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder, kosmetika, mat och dryck, restauranger, skor, böcker och dataprylar.
41. Äger du dyra smycken? Några som jag ärvt av mamma men de är inte så dyrbara.
42. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett glas vin.
43. Vem är den roligaste människan du känner? Mr Deity är kul.
44. Välj ett ärr på din kropp? Knivhugget i ena armen.
45. Vad har du för ringsignal? Koltrast.
46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej.
47. Flirtar du mycket? Bara med min man. Ofta.
48. Vart togs din profilbild för din blogg? På bussen från Arlanda.
49. Kan du byta olja på bilen? Har ingen bil längre men på min gamla BMW bytte jag däck och fyllde på spolarvätska och sånt.
50. Har du fått fortkörningsböter? Nej, andra böter.
51. Vilken var den senaste bok du läste? Luftslottet som sprängdes.
52. Läser du dagstidningen? Ja, på nätet.
53. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
54. Dansar du i bilen? Verkligen inte.
55. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Radio Stockholm när jag satt på bussen.
56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kardemumma och annat på inköpslistan.
57. När var du i kyrkan senast? Mammas begravning.
58. Vad ska du göra nu? Hälla upp mera vin och surfa på FB.

Årets JOTI-märke

Också i år deltog vår avdelning i JOTI. I år blev det ändå ett längre evenemang, eftersom vi alla hade höstlov från skolan på torsdag och fredag.

På torsdag samlades Björnen i Fantasiapelit före vi skulle börja, och där köpte FireAnton en stor låda med Magic-kort. Sedan samlades vi i Betel och öppnade den. Han fick många bra kort, men speciellt ett var överlägset alla andra kort. TODias blev nästan deprimerad när han insåg att han inte kommer att vinna varje gång numera. När Flygekorren och Falken anlänt hämtade vi tillsammans all mat och alla datorer vi behövde för veckoslutet. Efter det gjorde vi i ordning vår JOTI-station. Rolf hjälpte oss att koppla ihop alla kablar, skärmar och datorer, samt att installera Windows på alla datorer. Sedan tittade vi på olika Pleppo-animationer resten av kvällen, t.ex. Aragorn kommer. Roligt!

På fredag morgon gjorde vi de sista finslipningarna på datorerna, och gick igenom säkerhetsreglerna för JOTI. Sedan hade vi eget patrull-program. Björnen spelade Magic, och Flygekorren och Falken sjöng Singstar i några timmar. Så att vi inte skulle dö av syrebrist genom att sitta inomhus i fyra dagar gick vi på eftermiddagen ut för att sälja scout-julkalendrar. Pojkarna ockuperade området vid Tre Smeder, och flickorna höll bl.a. till på Esplanaden. Fast det bara var oktober ville folk ändå köpa julkalendrar (lol!) och vi lyckades tillsammans sälja nästan femtio stycken. Efter middagen fick vi besök av jjuha, som lyckades lösa ett tekniskt problem åt oss, och efter det började vi vår JOTI! Officiellt började JOTI:n först vid midnatt lokal tid, men det fanns ganska många som hade tänkt som vi och börjat litet tidigare… Alla gick och lade sig vid midnatt, så att man skulle orka chatta mera nästa dag.

På lördag steg vi upp tidigt och började chatta. Under dagens lopp hann vi chatta med scouter från hela världen. De kanaler jag var mest aktiv på var #english, #youth-kaos, #francais01 och #francais-jeux. Dessutom besökte jag #deutsch, #suomi, #scandinavia, #espanol och #collectors.

Jag chattade med scouter från varje australiensisk delstat!

De engelska kanalerna var de mest populära i vår grupp, på dem behövde man bara säga att man var från Finland så började folk chatta med en. Härifrån fick vi största delen av våra kontakter – de flesta av dem var, precis som förra året, från Oman (!) eller Australien. Jag hade en lång diskussion med en vargunge-patrull och deras ledare från Melbourne-området.

De franska kanalerna var roliga, och här kunde man träffa scouter från den fransktalande världen, främst från Quebec och olika afrikanska länder – men inte från Frankrike!? Den schweiziska adminen @Coyote måste ha gillat mig, för han gjorde mig till moderator i #francais01 och #francais-jeux. Det innebar i praktiken att jag fick ett häftigt plus framför mitt namn, +spiby. I #francais-jeux spelade man alltså spel, det var en häftig frågesport som tyvärr utvecklade en bug mot kvällen, då den bara frågade fem olika frågor hela tiden.

TODias var ganska aktiv på #deutsch, där han träffade scouter från olika håll i Tyskland. Jag var också en sväng där via, och chattade på tyska med en egyptier som för tillfället jobbade i Kuwait!

spibys kontakter i Europa, Arabien och Norra Afrika

Eastwood höll till på de olika spanska kanalerna – fast han inte kan spanska så fick han åtminstone tag på scouter från olika syd-amerikanska länder, som han sedan kunde prata engelska med. Ganska bra taktik!

På #collectors kom jag överens om att byta märken med scouter från Portugal och Quebec. Jag kan ladda upp litet bilder när jag fått dem på posten.

De skandinaviska och finska kanalerna var inte lika populära inom vår grupp som förra året, däremot återfanns nästan alla av oss på #youth-kaos. Det var en frågesport med över hundra frågor (styrda av en bot förståss) som man skulle svara på. Många av frågorna var ganska random, och det var ganska långt tur som avgjorde om man fick poäng, eftersom bara de svaren som fanns i botens facit dög. Många av frågorna var också inside-frågor, som man inte kunde veta på något sätt, t.ex. “Who went to the UK New Years Bash 2008?” Ändå var det en mycket rolig kanal, inte minst därför för att den ena adminboten sade roliga saker om man skrev ett av flera förhandsbestämda ord i kanalen (t.ex. bacon, carrot eller zzz). Dagens höjdpunkt var då Eastwood genom ett listigt namnbyte lyckades få den ena adminboten att kicka den andra adminboten för en stund

Under dagen spelade endel personer också olika data- och brädspel när de behövde en paus. Vi lyssnade också på musik, bl.a. den stämningsmusik som TODias skrev om tidigare, men också på Eastwoods Spotify. Efter ett tag började dock de ständigt återkommande “Hi, I’m Jonathan from Spotify!” kännas smått lustiga. Efter midnatt började folk bli litet trötta, men alla fortsatte att chatta ändå – flickorna hittade en tolvårig norsk som de skämtade med halva natten. Vid tretiden gick de flesta som ännu var vakna och lade sig, medan TODias sin vana trogen stannade uppe längst.

Efter cirka fem timmars sömn steg de flesta upp och började chatta, vilket vi hann göra i några timmar. Då vi skulle avsluta stod det klart att spiby vunnit frågesporten i #youth-kaos med ett resultat på över 30 000 poäng, och att både swaise och Mira fanns med i top tio. Vi satt upp en världskarta på väggen och satt knappnålar på de orter som vi träffat folk från. De flesta nålarna samlade sig i Tyskland, Oman, Brunei och Australien, men också resten av Europa samt Kanada och Sydafrika fick en stor del. De mer exotiska ställena var Madagaskar, Nederländska Antillerna, Franska Polynesien, Libyen, Maldiverna, samt alla länder i Sydamerika öster om Panama utom Paraguay. Det kan också nämnas att av alla finländska kontakter till Sydamerika gjordes bara fyra av scouter som inte är från BAS.

Efter lunch städade vi undan alla datorer, och så var årets JOTI slut. Ett stort tack måste riktas till Rolf, som hjälpte med det tekniska, till Bella och alla andra som stod i köket och lagade mat till oss, och till alla överraskningsgäster på lördag och söndag. Tack!

Kartan här nere visar vilka städer jag haft kontakt med, och den längst nere visar hela Finlands kontakter, som till en stor del var från vår grupp (klicka bilderna för högre upplösning). Vi ses på nästa JOTI!

- spiby/Björnen

spibys kontakter

Hela Finlands kontakter

Typiskt. Jag går upp, tar hand om köket, frukosterar, duschar och sträcker mig efter min favoritprodukt.

Cucchios ljuvliga pomegranate & fig butter blend Den står på toalocket och jag behöver bara sträcka mig liitet grand. Då drar det till i ryggen. Smärtan och chocken är så intensiv att jag nästan dyker omkull. När knäna slutat skaka kan jag ynka in i sovrummet som en ledbruten räka och pipa på hjälp. Älskade make tröstade, stöttade och smorde in. Kollade upp Vårdguiden och det verkar handla om akut lumbago. Ganska lindrigt för jag är redan på benen igen. Det värker förstås men jag kan röra mig även om det sker med stor försiktighet. Lägger en diskret makeup i väntan på en skicklig fotograf som skall komma till oss om en stund. Min gamla mascara är slut så jag tar upp ett prov som jag fick i Chaneldisken på NK senast.

Exceptionell de Chanel har en kul borste och är lätt att applicera. Jag tyckte att resultatet blev bra. Tills jag gjorde misstaget att fotografera. Kamerans öga är stort och skoningslöst. Obarmhärtigt avslöjar den min gamla hud, hur klumpig mascaran ändå blev och alla små linjer kring ögonen.

Det är så här jag ser ut och jag försöker hantera det. Jag blir äldre, det kan inte hjälpas. Jag försöker tänka att det åtminstone är bättre än alternativet men kan inte påstå att jag skuttar runt av glädje direkt. Man får ta det som kommer till en. Både klumpig mascara och lumbago. Som tur är finns det snälla människor som kommer till en med chokladpraliner. Tror att jag skall ta en nu.

Inför att spela det sociala spelet Mafia började jag surfa runt och hamnade så småning om på mafiascum.net som har en långt mer omfattande wiki än wikipedia och det även erbjuds spel i forumform. Min nyfikenhet och den mycket stora mängden material gjorde att jag ägnade längre tid än planerat åt att läsa på inför spelkvällen.

Därför var jag inte helt oförberedd när den första omgången drog igång. Utifrån vad jag hade läst mig till i förväg hade jag några teser som jag efter kvällens erfarenheter känner ett behov av att ifrågasätta.

Om en person ställer jobbiga frågor, tar upp intressanta resonemang och är bra på att gräva är det av intresse för maffian att tysta denne. Personer som är mer godtrogna och lättmanipulerade utgör en lägre risk. Maffian är ofta i sitt utredande av andra något hämmade av att de ju faktiskt sitter inne med facit och låtsas vara en bybo. Av den anledningen är det i byns intresse att alla är aktiva, ifrågasätter och höjer svårighetsgraden för att framstå som en townie. Det går att argumentera för på många olika sätt men min tes var att det ligger i bybornas intresse att alla är aktiva men det kan vara en risk om man som ensam person utmärker sig genom att vara mer på hugget.

En andra tes måste jag så här i efterhand tyvärr erkänna att jag antog sann efter att ha läst det på internet. När jag nu läser om OMGUS på nytt inser jag att jag även hade dragit för stor växel på frasen. Min tes var att det vid en anklagelse endast verkar mer suspekt om man svarar med att anklaga någon annan. Värst framstår man om man besvarar anklagelsen med att anklaga sin anklagare. Jag resonerade att man istället bör framföra sina misstankar direkt när de föds, när man får vatten på sin kvarn eller möjligen när någon annan sätter den misstänkte under press. Nackdelen med det senare är att man riskerar att framstå som någon som håller med föregående talare.

Det var tankegångarna inför kvällen. Då klockan är sent och jag precis mottagit ett natti per sms är det hög tid att redogöra för hur kvällen gick. Vi spelade tre spel.

• Första gången blev jag lynchad dag 1 och spelet vanns så småning om av en self aligned seriemördare. Seriemördaren dödade båda maffia. Uteslutande oskyldiga blev lynchade.
• Även andra gången vi spelade blev jag lynchad dag 1. Även om grunderna var lösa visade det sig denna gång vara ett riktigt utpekande då jag var mafia. Spelet vanns av byn.
• Tredje omgången fick jag rollen som vigilant. Med min bakgrund som tidigt lynchad bestämde jag mig för att dra nytta av min färdighet och pekade därför under nätterna ut 3 personer på grunder lika vaga som dem som lett till omröstning.  Då det rörde sig om siblings dog 4 personer genom mitt pekande och av dessa var 2 maffia. Totalt under spelet dog 2 maffia och den tredje rackaren tog hem segern. Uteslutande oskyldiga miste livet på galgbacken. Ingen maffia dog till följd av lynchning.

Trots att jag ensam stod för allt maffiadödande i sista spelet kan jag inte sticka under stol med att jag bidrog till att sätta byfolket i en svårare sits genom genom att gissa fel och döda först en tracker och sedan en sibling cop. Den första dog då jag uppfattade det som att han tidigt outade att han hade en specialroll, dock utan att specificera vilken. Att göra det tidigt i spelet utsätter honom själv för en risk att bli dödad av maffian på natten om det inte så att han är maffia och bluffar. Av den anledningen valde jag att skjuta honom den andra natten. Min tanke var att han antingen var dödsmärkt av maffian eller maffia så jag skulle antingen döda en maffia eller sätta en kula till i en redan död good guy. Då maffian inte alls hade dödsmärkt honom gav hans död upphov till diskussioner om en eventuell seriemördare.

En serie händelser som tolkades olika ledde fram till en del glåpord. En spelare utgav sig själv för att delge sitt maffiasyskon och rentvå två personer som han haft möjlighet att undersöka i egenkap av polis. Dock gjordes outandet något svävande och sedan lades locket på som om inget hade sagts. Jag uppfattade det vid eftersnack som att tanken var att maffiamedlemmarna inte skulle få mer information att gå på. En förfrågan om ett förtydligande vad personen menat med maffiasyster lämnades obesvarad vilket ihop med ett avvikande beteende jämfört med tidigare spel och det märkliga utspelet som sådant gjorde att jag fattade misstankar. Då den person jag trots detta planerade att döda denna omgång blev lynchad fattade jag snabbt ett nytt beslut på magkänsla och tidigarelade handling mot vad som visade sig vara en sibling cop. Det var efter att ha prickat in två town aligned specialroller som det konstaterades att det antingen är en seriemördare eller en idiot till vigilant som dödar folk utöver maffian. Jag kunde föga nöjd konstatera att mönstret inte alls matchade random killing. Till råga på allt förväxlade byborna offren och utgick från att det var maffian som låg bakom de mord jag utfört och vice versa. Dessvärre kunde jag ju rätta dem och då utöver mig själv endast maffia satt inne med vem som hade stått för vilket mord vågade jag inte föra resonemanget i rätt riktning med risk för att dra på mig maffians uppmärksamhet.

Dagen efter det blev jag övertygad om vilka tre som var maffia. Tyvärr räckte inte det till seger då jag dumt nog höll min övertygelse för mig själv och andelen 3/6 maffia omöjliggjorde för oss att lyncha någon av dem. Den natten visste vi att det maffiasyskon som genom sin roll var länkad med den avlidne polisen skulle självdö och jag sköt den person vi försökt att lyncha. Hade vi kunnat lyncha skulle jag iofs pga ett missförstånd ha skjutit ett extra skott i det syskon som samma kväll ödesbestämt skulle ta självmord. Samma kväll dödade maffian mig och i det 1/3-läge som uppstod lyckades maffioson prata med sig en av de andra spelarna till en sista felaktig lynchning vilket resulterade i redan nämnd seger för maffia.

Så vad kan man dra för slutsatser?

Vad gäller mina teser så inbillar jag mig att jag de gånger jag blev lynchad blev jag det till följd av att jag inte försvarade mig själv mer. Jag var en av de spelare som resonerade lite för mycket och borde spelat mer. Tex delade jag vid några tillfällen inställningen att byn tjänar på att hänga någon och jag kunde ha mina misstankar men ville ändå nyttja mer tid till utfrågning och resonemang.

När det gäller min tes om att lättmanipulerade spelare är mindre riskabla för maffian och mindre värda för byn står jag fast vid tesen men ställer mig frågande till om det verkligen är så det spelas  i praktiken. Min uppfattning är att spelare som antingen anklagar eller anklagas tidigt i spelet (på lösa och inte ovanligen felaktiga grunder) oftare blir lynchade än spelare som legat lågt och inte deltagit i häxjakt eller tagit upp och/eller följt egna spår. Utifrån mitt ännu snävt begränsade underlag anar jag mig till ett mönster att spelare som försöker ställa någon annan än den man själv misstänker mot väggen kan tolkas som desinformatörer och att att personer med från tongivande avvikande uppfattning oftare röstas ut än spelare som undviker att ta ställning.

Avslutningsvis gillar jag visserligen inte skrockfullhet men nästa gång tänker jag inte välja ett away message som länkar till samma bild som senast.

Uppdaterad. Städade bort en del självklarheter för att korta ner texten och infogade några saknade ord där meningarna var ofullständiga.

Jag är väldigt öppen när det gäller mig själv och mina egenheter. Jag vill uppmärksamma diagnosen Aspergers syndrom som jag har. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder och även den mildaste formen av autism.

Aspergers syndrom är en diagnos som beskriver personer som bland annat har begränsad förmåga till att söka kontakt med andra människor, har specialintressen som tar upp en stor del av deras uppmärksamhet och tid, kan ha svårigheter med att förstå och använda språk samt lätt att hamna i tvångsmässiga rutiner.

Jag föreslår att ni läser mer här på Riksförbundet Attentions websida om ni vill veta mer.

I det här inlägget vill jag dela med mig av min historia och berätta om hur jag har utvecklats genom åren.

Från då till nu

Det började tidigt så som jag har uppfattat det som. Man märkte redan så tidigt som i förskolan (brukar vara i den åldern) att jag hade svårigheter att umgås med andra barn. Först fick jag diagnosen DAMP, det som idag nästan är det samma som ADHD. Kort och gott betyder det brist på uppmärksamhet. Detta kanske för att jag då hade ett hett temperament samt att jag var en aning hyperaktiv. Jag hängde nog inte heller med så mycket i skolan och så för att jag var i “min egen värld”. Trots detta med den lilla begränsade kontakten med omvärlden så var jag var glad för uppmärksamhet. Inte på ett sådant sätt så att jag ville ta den ifrån andra med vilje. Jag kunde inte förstå hur andra tyckte och tänkte. Det var helt enkelt så att jag bara inte kunde förstå.
Jag kunde babbla på om mina intressen och sånt som intresserade mig utan att skapa en dialog med andra personer. Ett väldigt vanligt drag hos personer med aspergers syndrom. Trots detta var jag också blyg. Speciellt bland folk som jag inte kände. Det tog dock inte så lång tid för mig att vänja mig och börja lita på personer när jag väl mött dem.

Skolåren och min utveckling

Detta har däremot lagt sig med åren. Jag blev lugnare på högstadiet.  Jag blev faktiskt också mer reserverad då jag fick reda på min diagnos.
Min mamma hade så klart vetat om det länge.  För mig var det svårt även om jag då inte förstod vad det innebar att ha diagnosen. Jag har från den gången klassat mig själv som speciell men inte låtit mig bli stoppad av det.
För att vara ärlig har jag emellanåt ignorerat den av rädsla och en viss skam. Det var inte lätt att i skolan att vara annorlunda. Något som jag förstod trots mitt då begränsade sociala sinne. Jag hatade också att använda ordet “handikapp” om mitt tillstånd samtidigt som jag önskade att var “normal”.

Också för att tillägga är att jag har gått i vanlig skola i hela mitt liv.
Det har påverkat en hel del och det mesta positivt. Jag antar att jag inte hade kommit så långt som jag kommit nu om jag gått i specialklass. 
Det var så sent som när jag började gymnasiet som jag började ge mig in i det sociala samspelet. Det är något som alla “normala” människor lär sig automatiskt under uppväxten och sedan bär i bakhuvudet men som är en börda för mig. Det är som om jag måste ligga ett steg före.
Detta görs omedvetet. Ifrån mitt perspektiv är det en väldigt krävande process har jag kommit underfund med. 
Det är en del av aspergers syndrom. Det händer idag att jag tycker att det är jobbigt i sociala situationer. Men jag ser dock inte det som något större hinder längre.

Under min uppväxt har jag också haft perioder med rädslor och tvångsrutiner.
Dessa har oftast orsakats av fobier eller okunnande. När man ser tillbaka på dessa nu så kan man skratta åt det och undra hur man egentligen hamnade i de onda cirklarna. Som tur så händer inte detta längre.

Att jag har kommit så långt i min sociala och mentala utveckling har jag de människor runt omkring mig att tacka för. Sedan är det inte minst så att jag måste berömma mig själv för att ha vågat ta steget och själv velat förbättra mig. Jag kunde lika väl ha varit mer autistisk idag än vad jag är nu om inte jag blivit “tvingad” och väl vågat.

Specialintressen m.m.

Med mig har jag också haft den där drivkraften som jag fått av mina intressen. Liksom många andra “aspergare” har jag specialintressen.
Dessa har varierat genom åren. Alltifrån tåg när jag var liten till det långlivade intresset för datorer och numera också programmering.
Inte ovanligt bland aspergare. Det var också därför som jag valde att studera Software Engineering på BTH. Dessutom är jag också intresserad av språk och kultur. Jag gillar att resa och se mig omkring, Idag tycker jag att det är väldigt kul att träffa folk.

Vi aspergare kännetecknas för just vår förmåga att sätta oss in i detaljer. Detta drivs till större delen av ens intressen. Det är både en fördel och nackdel i livet. Detta kompenseras i någon grad av att man kan ha problem med att se helheten på saker och ting. Vissa tolkar saker bokstavligen.
Detta inkluderar saker som ordspråk och annat abstrakt. Jag har själv aldrig haft några större problem med det. Men sättet jag lär mig saker på påverkas av de här faktorerna.

Slutligen…

Det här var lite om mig då.

Till sist skulle jag vilja tacka alla som varit med mig de här åren.
Min familj och mina vänner, en väldigt stor grupp!.
Alla resor och personer som jag har mött så här långt har lämnat ett stort avtryck. Jag vill också tacka många andra som jag inte längre har någon kontakt med. Ni är också inräknade.

Speciellt tack till min polare/ledsagare Tobbe som har följt mig de senaste 6 åren. Du betyder så mycket för mig. Också mycket tack till Jesper, tysklärarinnan Evas pojk, som är min mentor i programutvecklingens underbara värld och lika så även han vän och moraliskt stöd.

Tack allihopa.

Uppdaterad: 091018

Det låter inte sådär jättekul. Litet segt och… ja, träigt. Då låter frukt- och blombröllop betydligt trevligare men det var förra året. Detta år firade vi vår femåriga bröllopsdag och enligt Bröllopstorget är det träbröllop. Nästa år blir det åtminstone socker.

Den stora dagen inträffade i fredags, 9 oktober, och vi tjuvstartade redan på onsdagskvällen. Jag hade tagit ledigt resten av veckan och Per hade sovmorgon nästa dag. Vi hade diskuterar litet fram och tillbaka om vad vi ville göra på vårt femårsjubileum och kommit fram till att vi inte ville resa någonstans. Vi trivs ändå bäst hemma och lägger hellre pengarna på god mat och dryck och presenter. Per hade redan fått sin läsplatta från Bookeen som jag skrev om i förra inlägget och jag ville gärna ha en ny varm halsduk. En fin en. Blommor förstås och gärna en ny Nigellabok. Innan jag gick hem från jobbet på onsdagen handlade jag litet i bistron i lobbyn.

Vi är båda galet förtjusta i chokladpraliner och när jag såg de läckra strutarna från Åre Chokladfabrik kunde jag inte låta bli. De var dyra, 50 spänn styck, men det fick det vara värt. Lingontryfflarna kunde gott ha smakat mera lingon men chokladlakritskolan var supergod. Den tredje struten har vi inte öppnat än.

På torsdagen tog jag det lugnt, fixade litet hemma och gick till salongen för att få nya ögonbryn. Jag klarar inte att färga och plocka dem själv längre eftersom jag ser så dåligt och Karin på salongen är jätteduktig och himla trevlig. Var tidigt ute så jag slank in på Ströms och köpte en vit blus. På herravdelningen kunde jag inte låta bli att titta på herrhalsdukar. Per behöver något som passar till vår och höst. Jag bad expediten plocka fram något diskret och han plockade upp det skrikigaste paisleymönster jag någonsin sett. Hm. Bäst att rota själv.

Bestämde mig för denna. Italienskt helsiden i svagt skogsgrönt och med diskret mönster. Passar både till svart och brunt. Per blev glad och använder den redan. Premiären blev på bröllopsdagen då vi klädde oss litet snyggt för en dag på stan. Började med att gå in på Öl och Vinmagasinet på Karlbergsvägen. Vi letar fortfarande efter ett snyggt vinställ som får plats i köksskåpet. Jag blev inte så förtjust i den produkt som butiken hade men vi stannade ändå en lång stund och tittade på glas och pratade öl, vin och whisky med den kunnige innehavaren. Vi hade säkert kunnat bli kvar där hela dagen. Trevligt att träffa på en affärsidkare som så uppenbart älskar sitt jobb och verkligen vet vad han pratar om, men det vackra vädret och staden lockade så vi slet oss.

Fortsatte mot Drottninggatan och betade av alla antikvariaten. Ingen Nigella. Gick sedan Kungsgatan mot Stureplan och in i alla elektronikbutiker. Per är (redan) sugen på en ny notebook men har inte bestämt sig än. Via handskaffären på Norrmalmstorg hamnade vi på NK och jag förälskade mig snabbt i Fendi.

Visst är den ljuvlig. Helt i mjukt ylle. Svart med mörkbrunt mönster. Mjuk, gosig och härlig. Precis vad jag önskade mig. Vi vandrade runt en stund. Bokhandeln hade Nigellas Domestic Goddess men den handlade mest om kakor och jag vill ha mera matrecept. Kanske kommer det till jul. Nu kände vi att det knorrade litet i magarna och slank in på Cadierbaren för en paus. Jag tog bara en fika och kakbit med tanke på den goda middagen vi skulle laga sedan men Per hade inte ätit någon frukost så han tog en skaldjursteaser (de har skaldjursbuffé på verandan nu) och en öl. Teasern bestod av en perfekt gratinerad havskräfta, chevice på pilgrimsmussla som hade väldigt lite med sitt ursprungsland Peru att göra och en mesig men helt okej bouillabaisse. Vi satt en bra stund. Jag älskar verkligen Cadierbaren med sin lågmälda elegans, den internationella stämningen och den utmärkta servicen. En lyx vi kan unna oss ibland.

Nu hade det börjat bli kväll och kallt och jag frös i min dräkt. Vi tog Tvåan till Odenplan, köpte vackra vita liljor och slank in i öl- och vinbutiken igen. Fastnade minst en halvtimme och kom ut med sex nya fina ölglas från Riedel och ett whiskyglas som är något av det fulaste jag sett men som enligt butiksinnehavaren lyfter fram smakerna på en single malt bättre än något annat glas. Ett litet tulpanformat provglas fick vi på köpet.

Det nya ölglaset står längst till vänster, provglaset i mitten och det konstiga whiskyglaset längst till höger. Jag tycker att det ser ut som en vas för små blåklockor eller konvaljer. Vi testade sedan på kvällen *hick* med whisky i tre olika glas och banne mig, det smakar olika. Konstigt. Sedan hämtade vi andan ett tag och satte igång med middagen. Vi hade tänkt oss en grytstek av älg eller hjort men det färska viltet var slut i butiken så vi köpte en rejäl rostbiff istället och klappade in den med rosmarin, peppar och litet flingsalt. Brynte den i järngryta med litet svartvinbärsbrännvin och lät sedan bräsera. Spädde med buljong efter hand. En klyftad lök och en morot i bitar var med för smakens skull. När jag gjorde såsen blev det rejält med grädde och trattkantareller. Till detta drack vi en Amarone som vi köpte för flera år sedan och sparat enkom för denna kväll.

Jag oroade mig för att den skulle ha blivit korkskadad under åren i skåpet. Vi gillar vin men jag måste erkänna att åtminstone jag har svårt för att känna om det är skadat eller inte. Är skadan stor så känner jag den naturligtvis men i detta fallet var vi tveksamma. Vi dekanterade, tittade och sniffade. Doften var underbar och färgen vackert tegelröd och mogen. Men smaken… jag är inte säker på att den var bra. Den smakade inte rent illa men brände på tungan på ett sätt som jag inte gillade och eftersmaken var kärv. Jag kände ingen metallsmak men det var ändå något av en besvikelse. Vi drack inte upp den utan fokuserade på maten istället. Köttet blev underbart mört och gott. Roséchampagnen tyckte vi inte passade som dessert så den knäckte vi på lördagen tillsammans med god skagenröra som Per gjort själv. Han är himla duktig på det.

Nu har vi festat klart och det är vanlig söndag med tvättstuga, disk och alla livets vardagligheter och det är vackert så. Vi tycker om vår vardag.

Förra veckoslutet hade vi hykelhajk. På fredagen samlades vi alla för att sätta våra cyklar i skick, och på lördag hade vi start. Vi började med att lösa detta geocache-pussel och cyklade sedan iväg för att leta efter det. Till näst besökte vi en jättegryta (coolt!). Vi hittade några till geocachar under våra pauser, och på eftermiddagen var vi framme vid vår hajkplats i Sibbo. Vi började med att resa våra vindskydd, och gjorde sedan några uppgifter som hör till cykelmärket. Sedan var det bara att tända eld, laga mat, och ta det lungt.

På kvällen övade vi skallgång, och efter det bestämde vi oss för att cykla till en närbelägen grill. Grillen tycktes vara populär, eftersom det var kö när vi kom fram. Burgarna var goda och limsan kall! Sedan cyklade vi tillbaka till hajkplatsen i mörkret.

På natten började det ösregna riktigt ordentligt. Våra sovsäckar blev genomvåta, och vid tretiden bestämde några scouter sig för att de hellre sover i älgjägarens stuga i närheten (det är lungt – vi känner honom). Resten av oss tyckte att det inte spelade någon roll eftersom vi redan var våta. På morgonen märkte vi att vindskydden hade en ocean med vatten i sig – marken hade inte lyckats suga upp allt vatten, så mycket regnade det!

Tack vare TODias pyromanförmågor (och litet lyspetroleum) lyckades vi tända en eld av den genomvåta veden. Till frukost åt vi bacon och ägg

Senare på förmiddagen kom de yngre scouterna till hajkplatsen för vår traditionella höstdag med plättstekning och lekar. Det gick inte att ordna den vid Järnåldersbyn eftersom vi inte får elda där mera. I regnväder lekte vi tio-stickor och stekte plättar, samt firade rea97:s födelsedag.

Sedan var det ju då meningen att vi skulle cykla hem, men ingen kände riktigt för det när vädret var så dåligt. Istället följde vi plan B och åkte hem med bil.

Fast som det gamla scout-ordspråket säger, så är ju alla minnen från scoutevenemang positiva bara man väntar några veckor.

Vi syns på JOTI!

- spiby /Björnen

Det brukar sällan bli som man tänkt sig. Det extremt hypade “pappersfria kontoret” som alla dillade om på det glada 80-talet (eller var det ännu tidigare) är inte det minsta pappersfritt. Möjligen går det åt ännu mera papper än före PC:ns tid. Det skulle vara intressant att veta. Alla mail som skrivs ut i onödan, allt som kopieras för att sedan läggas på hög och slängas osv.

Nu pratas det om den pappersfria boken/tidningen, dvs läsplattan. Den som skall rädda tidningsbranschen (Fan tro’t). DN:s medieblogg verkar försiktigt positiv. Kommentarerna är som vanligt mera rättframt cyniska.

Apples lilla leksak ser ju fin ut men om det är så att den inte vill visa en hel sida, i läsbar font, på en gång utan tvingar läsaren att scrolla fram och tillbaka eller ännu värre, i sidled, så ställer jag mig tveksam till just den. Det spekuleras i att den skall vara “uppkopplad” och något annat vore väl knappast säljbart. Färgskärm är en positiv grej. Åtminstone för den som hellre vill läsa glossies än böcker och dagspress.

Å andra sidan finns det bra läsplattor utan färg. Bookeen har en liten leksak som Älskade Make har fått i bröllopsdagspresent. Vi firar fem år nästa vecka.

Den här sötnosen har ingen färgskärm men skall man läsa böcker på den så är det kanske inte så nödvändigt. Jag vill inte läsa ELLE i svartvitt men min vanliga pocketdeckare vill jag kunna känna igen om jag läser den i ett nytt format. Den skall helt enkelt kännas som en bok. Bookeens produkt Cybook Gen3 är tunn som en knäckemacka och lagom stor för att få plats i handväskan eller innerfickan på en ytterrock. Specifikationen finns här. På sin hemsida presenterar företaget redan en uppföljare som heter Opus men Per valde Cybook Gen3.

Apples nya produkt skall vara uppkopplad. Jag läser det som att den kommer att ha tillgång till trådlöst Internet så att jag skall kunna sitta på bussen, parkbänken, fiket eller var som helst och kunna surfa iväg till de tidningar jag prenumererar på eller ladda ned en bok som jag vill läsa. Bookeens produkt är mera uppkopplingsbar, dvs man pluggar in den i datorn och laddar den med vad man nu vill ha. Den rymmer ganska mycket. För min del tycker jag att det räcker. Jag läser för det mesta en bok i taget och när den tar slut vill jag smälta den ett tag innan jag känner mig redo för nästa läsupplevelse.

Jag tycker att de här produkterna är roliga som leksaker betraktat men känner mig ändå tveksam till dem på ett gammalmodigt sätt. För mig är böcker viktigt. De är sällskap. Vänner. Familjemedlemmar. Böcker som jag tycker om vill jag behålla och läsa om då och då. Vanliga pocketdeckare släpar jag iväg till Myrorna utan barmhärtighet men aldrig att jag skulle släppa taget om mina Terry Pratchett, Neil Gaiman eller de böcker som jag ärvt från mamma och morfar. Gamla vackra böcker som doftar så där underbart som bara böcker gör. När jag öppnar dem teleporteras jag genast tillbaka till den tid då jag läste dem först och känner vad jag kände då. När jag läser om dem hittar jag nya saker som jag inte såg eller kom att tänka på under tidigare genomläsningar. Den boken är min vän och den har en själ. Jag kan inte se något själfullt i en läsplatta. Det är en konsumtionsvara. Kanske är det en generationsfråga. När jag började Folkskolans första klass på hösten 1959 skrev man fortfarande med bläck. Att “skriva med bläck” var nästan ett ämne i sig. Inte något som vi satt och kladdade med från Dag 1. Då använde vi blyertspenna och det var kanske tur. När vi väl lärt oss alfabetet och att läsa och skriva enklare ord och meningar så fyllde Fröken högtidligt våra bläckhorn i bänkarna med riktigt mörkblått doftande bläck. Sedan plitade vi andäktigt med stift. Den första reservoirpennan fick vi i nästa klass. Jag undrar om övergången från reservoir- till kulspetspenna mötte samma motstånd då som jag nu känner för den eventuella övergången från pappers- till eböcker. Vi får väl se om 20 år eller så när den generation som föddes med eböcker har vuxit upp. Själv kommer jag att sitta i gungstolen med en katt i knät och njuta av en helt vanlig pappersbok och en kopp te.

This entry lists some impressions from the Gothenburg book fair, held in Gothenburg 24-27 September 2009. In the book fair, Nordic literature and IKEA shelves were present side to side with international human rights forums. The blogger visited the fair to present her new book, a Swedish translation of her study on women’s agency in early modern noble families.

Här berättar skribenten om sitt besök på Göteborg bokmässan där hon presenterade sin egen bok Anpassning, förhandling, motstånd (Svenska litteratursällskapet i Finland & i Sverige Atlantis, se Atlantisbok.se) om kvinnor som aktörer i en adlig familj (tack Camilla Frostell för ditt översättningsarbete!!!) - se också vad en lyssnare tyckte om temat. Dessutom såg skribenten Joanna Rubin Dranger, Burning bridge, M. A. Numminens “miniopera” om Svenskans kraft mm.

Ei, Göteborgin polttopullojen ja kivien heittäjät eivät ole riistäytyneet, vaan liekit ja valo ovat havaintoja pitkältä marssilta Göteborgin kirjamessujen halki. Olin siellä esittelemässä ruotsin kielelle käännettyä tutkimustani Anpassning, förhandling, motstånd, joka kertoo Flemingin sukupiirin naisista, jonka Camilla Frostell on kääntänyt todella taitavasti (ja ainakin yksi kuulija kiinnostui). Haastatteluissa syntyi hauskoja linkkejä Henrika Tandefeltin Borgå 1809 -kirjassa käsiteltyihin vallan ja velvollisuuden teemoihin, kertoilimme kirjoistamme yhdessä ja erikseen.

Palavia siltoja edustivat turkulaiset, sillä Euroopan kulttuuripääkaupungin 2011 kirjallisuutta oli esillä teemalla “Burning Bridge“, kaupungin teemoihin kuuluvan tulipaloteeman hengessä. (Täytyy tosin sanoa, että palavista silloista tulee itselleni yleensä mieleen Tapani Löfvingin seikkailut, jonka alkupuolella hän jossain siltakahakassa menettää korvansa.)

Kirjamessujen torstai ja perjantai tuntuivat viihtyisiltä ja hyvin järjestetyiltä, perjantai-illalla tosin jo tuntui siltä, että voi olla hyväkin livistää alta pois, kun suuret ihmismassat alkoivat tulvia sisään.  Kuulijoita riitti ensimmäisinäkin päivinä monenlaisissa seminaareissa ja pienemmissä keskustelutilaisuuksissa.

Ja kirjoja, kirjoja, kirjoja… houkuttelevia kirjoja… Keskiaikaista simanteko-ohjetta ja aatelisnaisen (Metta Magdalena Lillie) päiväkirjoja ja gotlantilaisia tilikirjoja… Ihan varmaan niille löytyy vielä jotain käyttöä. (Ja itse asiassa löytyykin – esimerkiksi lähdekurssin aineistona.) Yksi asia tosin uupui – paikalliset kollegat.  Kirjamessuilla Turussa ja Hesassakin tapaa paljon enemmän historioitsijoita ja näiden yhdistyksiä. Tai sitten kuljin vaan silmä taskussa.

Esitteitä livahti mukaan erilaisilta kojuilta, päivän päätteeksi saattoi vain ihmetellä Singaporen kirjoittajafestivaalien, puolalaisten painotalojen, palestiinalaisjärjestöjen, tulevaisuuden tutkimuskeskuksen, ex libris -yhdistyksen ja Skaran hiippakuntahistoriallisen yhdistyksen yhteiselämää messujen tuoksinassa.

Messujen tärkeä osa oli myös kansainvälinen tori, jossa käsiteltiin sananvapautta, ydinvoimaa ja monia muita tärkeitä kysymyksiä. Kauempana IKEAn Billy-hylly juhli 30-vuotista taivaltaan ja vanhat Suomen matkailujulisteet vetosivat luontonäkymillään.

Eräs mieluisimmista nähdyistä oli Konstfack-taidekorkeakoulun professori Joanna Rubin Dranger, jonka sarjakuvaromaanit “Neiti pelokas ja rakkaus” (Fröken livsrädd och kärleken) ja varsinkin “Neiti tärkeä ja uraputki” (Fröken märkvärdig och karriären) ovat mielestäni sarjakuvamaailman Maija Vilkkumaa -sanoituksia (tosin Joannan tarinoissa on optimistisempi loppunosto).

Messuilla Joanna kertoi erityisesti lastenkirjoistaan ja niiden syntyvaiheista. Huimalta kuulosti myös seminaarin lomassa mainittu Story telling -opintokokonaisuus, jota Konstfack on tarjonnut muutaman vuoden ajan. Siellä voivat kerrontaansa hioa niin muotoilijat, kirjailijat ja mielikuvituksellisempienkin alojen edustajat, vaikka hiukkasfyysikot.

Göteborgin yön tummuessa alkoi illanvietto, ja osanottajat siirtyvät kukin tahoilleen. Meille esiteltiin juhlijoiden kantapaikkoja, ja lisäksi tarina kertoi että tosi VIP-kirjailijoilla oli omat hotellihuonebiletyksensä. Jotenkin hupaisaa ajatella tuolloin mainittua historiaromaanien kirjoittajaa kuvatunlaisissa kemuissa kaiken seurueen kruununa.

Mutta mahtoiko heillä olla hauskempaa kuin vähemmän eksklusiivisessa Pusterviks-baarissa, jossa Claes Andersson ja Katarina Gäddnäs lausuivat runoja (runoja pitäisi tosiaan useammin KUULLA kuin LUKEA), M. Into esitti tavanomaisen hämärää tarinaa jossa Auran aallotkin liplattivat, ja M. A. Numminen marssitti lavalle pienoisoopperaksi kutsumansa esityksen ”Svenskans kraft”, vapaan tulkinnan Suomen historian käännekohdista.

Det har varit litet dämpad stämning i den här bloggen ett tag så det är nog dags att muntra upp saker och ting. Nigella Forever Summer visas på TV8 har jag upptäckt och bara det är en källa till glädje, åtminstone hos mig. En annan god sak är att köket nu äntligen är färdigmonterat och klart. Vi har ju haft en del “hål” i det. Lister som levererades med fel storlek och som vi reklamerade i vecka 12 har nu sent omsider anlänt.

Så här har det sett ut. Ett stort fult hål på var sin sida om fläktkåpan och nej, vi vill INTE ha kokböcker i dem.

Efter monteringen ser nu köket äntligen helt ut. Det är vackert och vi är väldigt nöjda med allt utom Invitas projektledning, eller snarare brist på. För mig som jobbat professionellt med internationell projektledning i mångmiljondollarklassen i flera år är det här ett exempel på ren ynklighet från leverantörens sida. Men skit samma. Nu är det klart och vi är glada. Vi har t.o.m. hittat en ny vattenkokare.

En riktig engelsk kettle fast Melitta är ju franskt. Den finns på pixmania och funkar jättebra. Visslar som en hel brandstation. Jag glömmer lätt tekastrullen på spisen så jag är väldigt glad för denna visselkokare.

Nu ikväll har jag inlett höstsäsongen i köket med den första chiligrytan. Använde naturligtvis hemodlade habaneros.

En hackad gul lök, en hel krossad kinesisk vitlök och litet smör och olja får bryna. Sedan tar jag några rejäla tag med tomatpurétuben. Det skall också bryna litet men det bränner lätt så man får se upp. Sedan pytsar jag i köttfärsen och bryner den. Häller på en burk krossade tomater. River tre morötter, hackar en grön och en gul paprika och pytsar i dem. Tre, fyra lagerblad, salt, svart- och vitpeppar, grillkrydda, litet malen kummin och koriander och låt stå. Späder med buljong efter behag. En burk väl sköljda kidney beans hälls i på slutet. Sedan får Älskade Make lägga sista handen vid kryddningen för det är han suverän på. Javisstja, litet kinesisk soja och några stänk Sweet Baby Ray’s Barbecue Sauce fick också vara med. Till detta skall serveras öl eller vin, nachos, riven ost och gräddfil. Guacamole kan vi titta i månen efter för PrisXtra hade bara ruttna eller stenhårda avocados till salu idag. Nedrans. Mera vin.

Här är Björnens stämningsmusik inför JOTI. Lyssna och njut!

TODias val:

spibys val:

antonbests val:

- TODias/Björnen