Detta är titeln på en film som berättar historien om hur nästan alla judar fördrivits eller känt sig tvingade att lämna arabstaterna och Iran.

Filmen är från år 2005 och kommer i fem delar med en speltid på sammanlagt nära 50 minuter. Men det är väl använda minuter! Bl. a. medverkar professor Raphael Israeli.

Läs mer om filmen här.

Om dessa judiska flyktingar talar ingen. Allt tal handlar i stället för det mesta om de palestinska arabiska flyktingarna. Varför?

***

Läs även andra bloggares åsikter om muslimer, judar, Israel, islamismen, islam, araber, antisionism, antisemitism, Iran, Marocko, Libyen, Tunisien, Egypten, Irak, Jemen, Raphael Israeli, Algeriet, Syrien, Libanon, fördrivning, flyktingar, palestinska flyktingar, judiska flyktingar

Ingen historiker har någonsin gjort ett sådant påstående. Inte ens palestinska historiker. Det har aldrig tidigare hörts. Men i dagens Aftonbladet kommer ett “scoop”. Den politiska chefredaktören Helle Klein skriver följande när hon ska förklara vad “naqba” betyder:

“den stora deportationen av 700 000 palestinier i samband med att staten Israel bildades”

Aftonbladets Helle Klein

Påståendet är av samma typ som dem som går ut på att 11-septemberattackerna var ett insiderjobb eller dem som hävdade att den första månlandningen var inspelad i en TV-studio. Dvs en dårpippi-lögn. Även de mest radikala “nya” Mellanösternhistorikerna uppger att mellan 80 och 90 procent av de palestinska araber som flydde det nyfödda Israel 1948 och flyttade till de invaderande fiendeländerna gjorde det på eget bevåg och efter uppmaningar av palestinska och arabiska ledare (se exempel längst ned). Detta utan att överhuvudtaget ha varit i närheten av en israel, och trots att Israel uppmanade dem att stanna kvar. Endast 10 procent (och enligt de mest radikala upp till högst 20 procent) av de som flydde ska ha tvingats att evakuera i samband med kriget, på order av israeliska soldater. Helle Kleins påstående är alltså hisnande, och tidningen bör publicera en ursäkt och en rättelse.

Det är också lögn att påstå att palestinska araber flydde “i samband med att staten Israel bildades”. De flydde på grund av och i samband med det krig som de palestinska ledarna startade mot Israel dagen efter dess självständighetsdag, tillsammans med Egypten, Syrien, Libanon, Transjordanien och Irak, med understöd från Saudiarabien och Jemen. Utan den arabiska invasionen hade det inte funnits en enda flykting. Arabländerna ockuperade det som skulle ha blivit en palestinsk stat under de kommande 19 åren, samt stora delar av Jerusalem.

ARABERNA DEKLARERADE ÖPPET ATT DE TÄNKTE BEGÅ FOLKMORD PÅ JUDARNA

Det ska också påpekas att den arabiska sidan inte tillät någon jude att fly. Alla civila judar som påträffades ställdes upp och arkebuserades på fläcken. De judar som inte hann fly mördades omedelbart. Här handlade det inte om individuella övertramp från enskilda befälhavare. Så gick det till när de arabiska invasionsarméerna och palestinierna rensade hela Gamla Staden i Jerusalem på judar i kriget, samt i Judéen-Samarien (sedermera omdöpt till Västbanken av Jordanien) samt i Negev. Araberna fördrev eller mördade alltså 100 procent av judarna i dessa områden. Den arabiska sidans klart uttalade syfte med kriget var att genomföra ett folkmord samt att utplåna Israel. På köpet stoppade de också skapandet av en palestinsk stat. Som tur var vann Israel och överlevde folkmordsförsöket, som var en uppföljare till Adolf Hitlers insatser bara några år tidigare (med vilken palestiniernas ledare Hajj al-Amin Husseini kollaborerade). Israel hade de största förlusterna. Hela 1 procent av den israeliska befolkningen hade dödats av araberna i kriget, vilket i dagens Sverige skulle motsvara 90.000 människor. Ca. 850 000 judar fördrevs från arabländerna, och berövades sina ägodelar. Tusentals mördades också i pogromer mot judar i arabländerna.

Helle Kleins påstående ovan är desto mer chockerande eftersom hon i åratal har profilerat sig i Aftonbladet som särskilt intresserad av just Mellanöstern. Nästan alla hennes artiklar i tidningen handlar om det (eller egentligen om Israel och palestinierna). Klein måste alltså vara fullständigt medveten om att påståendet är falskt. Något annat vore höjden av inkompetens. Den enda tänkbara slutsatsen är alltså att hon ljuger med avsikt. Och om hon, mot förmodan, skulle hävda att hon talar sanning så bör hon räkna med att bli kontaktad av hela världens Mellanösternhistoriker, som skulle vilja ta del av hennes bevismaterial och källor. Hon bör också förbereda sig på att bli inbjuden som föreläsningshållare över hela världen för att berätta om sina nya upptäckter.

VAD SÄGER ARABERNA SJÄLVA?

I väntan på att Helle Klein antingen ber om ursäkt och rättar sin artikel, alternativt presenterar sina källor, så kan vi läsa vad Syriens premiärminister skrev om kriget 1948 i sina memorarer. Och han borde veta vad som hände eftersom han deltog i det arabiska kriget mot Israel:

“Since 1948 we have been demanding the return of the refugees to their homes. But we ourselves are the ones who encouraged them to leave…We have brought destruction upon a million Arab refugees, by calling upon them and pleading with them to leave their land, their homes, their work and business…”

[Utdrag ur memoarerna skrivna av Khaled al-`Azm som var Syriens premiärminister under kriget 1948-1949 (publicerade i Beirut, 1973, part 1, pp. 386-387) ]

Till och med palestiniernas nuvarande president, Mahmoud Abbas, har skrivit om saken:

“The Arab armies entered Palestine …. they abandoned them, forced them to emigrate and to leave their homeland…The Arab States succeeded in scattering the Palestinian people.”

[Mahmoud Abbas i artikeln "Madha `Alamna wa-Madha Yajib An Na`mal", publicerad i PLO:s officiella tidning "Falastin eth-Thawra", Beirut, mars 1976 ]

Den palestinska tidningen Falastin, publicerad i det då krigförande landet Transjordanien (senare Jordanien) skrev nedanstående i en ledarartikel i februari 1949. Jordanien hade då invaderat och ockuperat hela Västbanken och östra Jerusalem, som rensats på judar:

“The Arab States encouraged the Palestine Arabs to leave their homes temporarily in order to be out of the way of the Arab invasion armies.”

Iraks premiärminister Nuri Said, vars land deltog i utplåningskriget mot Israel, citeras i boken “Sir Am Nakbah” (The Secret Behind the Disaster), 1952, Nazareth av av Nimr el Hawari, tidigare befälhavare för den palestinska ungdomsorganisationen:

“We will smash the country with our guns and obliterate every place the Jews seek shelter in. The Arabs should conduct their wives and children to safe areas until the fighting has died down.”

DN, 2, 3, 4, 5, SvD, 2, 3, 4, 5, SvD, Ab, Syd, 2, 3, Dagen, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, 3, 4, Ex, 2, 3, N24, Hd, Vg, Vl, 2, 3, N, T2, R24, B, Db, 2, M

Läs också:
- Dilsa Demirbag-Sten: Aftonbladet upplåter alltmer utrymme till fascister, islamister och Förintelseförnekare

Bloggar: Jonathan Leman om att FN-organet UNESCO kan få egyptisk rasist till chef (mer i NY Times), Konstant magasin om rasisten i UNESCO, IiS, Svensk historia om Hans Blix senaste utspel, Sapere aude om Hans Blix, Sapere aude, 2 om vilka krav som ställs på palestinierna, Rabnor, Danofsky for President om att försöka blidka Iran, MXp om Israels yttre hot, Svansbo om Amnestys trovärdighetsproblem, Fredrik Malm om Turkiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Helle Klein, ljuger, Aftonbladet, lögn, historierevisionism, historierevisionist, 1948, flyktingar, fördrivning, palestinska flyktingar, judiska flyktingar, Israel, Palestina, Jordanien, Syrien, Egypten, Libanon, Irak, apartheid, naqba, Självständighetskriget, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten

“Sverige och Island har utlovat en fristad åt palestinska flyktingar som i två år har suttit fast på gränsen mellan Irak och Syrien. Omkring 155 av flyktingarna från lägret al-Tanf kommer under de närmaste veckorna att flygas till Sverige, uppgav en företrädare för FN-organet UNHCR för massmedier i Mellanöstern på tisdagen. Till Island förs drygt ett par dussin flyktingar från ett annat läger, al-Walid.”

Palestinska flyktingar hämtas med flyg till Sverige, Varjagerbloggen

Om flyghämtningen av palestinska flyktingar, Varjagerbloggen

Bloggen Skymningszonen skrev två långa blogginlägg i ämnet i november 2008: Falsariet med “apatiska” flyktingbarn uppstår igen!

Rädda Barnens rapport om “apatiska barn” avfärdas

Nedanstående är ett blogginlägg hämtat från Spionbloggen som jag fick per mail av Midgårdsjarlen i slutet av förra året:

Apatiska flyktingbarn

Det finns bara en gemensam nämnare. Bara en. De alla blir apatiska efter att deras föräldrar tillbringat viss tid på flyktingförläggning.
Spionbloggen förklarar fenomenet apatiska flyktingbarn.

Organisationen Rädda Barnen har nyligen publicerat en rapport om de apatiska flyktingbarnen, Bördan de kom med. Den bygger på en klinisk studie finansierad av Rädda Barnen och genomförd av Karolinska Institutet.
Forskarna intervjuade 33 apatiska barn och deras föräldrar samt studerade “dokumenterat material från vården och kontakter”. Intervjufrågorna handlade om flyktingarnas erfarenheter och upplevelser från hemlandet, och forskarna gör antagandet att föräldrarna och barnen talade sanning. Möjligheten att de intervjuade talade annat än sanning i sina berättelser och att barnen kunde simulera det apatiska tillståndet tas inte på allvar.
Den möjligheten existerar emellertid, vilket gör att det nämnda antagandet strider mot vetenskapliga grundregler, vilket i sin tur gör hela studien meningslös.

Är jag beredd att här och nu bevisa att föräldrarna och barnen ljög och simulerade? Naturligtvis inte. Det är ju fullt möjligt att något av barnen (bland dessa 33 och bland hundratals andra på flyktingsförläggningar runt om i Sverige som inte ingick i undersökningen) verkligen led av någon form av PRS, pervasive refusal syndrome, som forskarna menar. Det är statistiskt möjligt, helt enkelt. Därför, om man vill avslöja och bevisa manipulation, går det inte att generalisera, utan man ska studera varje konkret fall för sig, varje barn för sig, varje familj för sig. Och det kan jag naturligtvis inte göra, familjernas identiteter är ju sekretessbelagda. Vi vet bara att de är från Östeuropa, mest uigurer från Centralasien.

Vad jag kan göra i detta inlägg är att förklara varför sannolikheten att de flesta ljuger och simulerar är väldigt hög, varför forskarna bakom rapporten väljer att ignorera den sannolikheten, och hur du kan gå till väga om du vill, och törs, på egen hand komma närmare sanningen om apatiska flyktingbarn.

Jag kallar det Konsten att lyckas som flykting. Den utvecklas ständigt; det mesta av utvecklingen har skett under de senaste 30 åren. Före 1970-talet var det ingen konst: fick du som flykting avslag i ett land reste du bara till nästa, och nästa, tills du fick stanna någonstans, legalt eller illegalt. På 70-talet började problemen: allt tuffare regler (framför allt den s k förstalandsprincipen), hårdbevakade gränser, deportering till hemlandet… Plötsligt var det livsviktigt att få uppehållstillstånd på första försöket, ty fler försök fick man allt oftare inte. Och då blev det så småningom en konst att vara flykting, att lyckas, att få stanna där man vill. Svår konst: hur du ska resa dit du vill, vilka dokument du ska ha, vad du ska säga till migrationsmyndigheterna, hur du ska bete dig, hur du ska hantera avslag, att vara insatt i olika länders regelverk som ständigt ändras…

Jag minns flyktinglivet i Danmark i början av 1990-talet. Till skillnad från grannlandet Sverige var den danska flyktingpolitiken mycket restriktiv redan på den tiden. Endast en bråkdel fick stanna. Flyktingkonsten befann sig därför i ständig utveckling. Flyktingförläggningar fungerade som universitet där flyktingar lärde sig hur man gör. Spelreglerna.

Nyanlända fick grunderna vid ankomsten, redan första dagen på flyktingförläggning. Att du inte fick säga att du hade dålig ekonomi i hemlandet. Då skulle du betraktas som ekonomisk flykting, inga chanser. Att det var viktigt att hävda politisk förföljelse, att du i hemlandet hotats till livet för dina politiska åsikter. Gärna en hårresande berättelse om hur den hemliga polisen gripit dig och förhört i en hemlig källare. Du torterad, frun våldtagen. Helst inför barnen. Förföljelse, misshandel, hot, förnedring. Checklista. Hade du ärr någonstans på kroppen var du lyckligt lottad – då kunde du säga att dessa uppkommit vid tortyr. Eventuell fängelsevistelse var också ett stort plus. En rysk kille som avtjänat sex år i Sibirien hävdade att han suttit inne för sin kamp för mänskliga rättigheter. Danskarna köpte det, han fick asyl. Alla på förläggningen visste att han i själva verket dömts för stöld. Killen var proffstjuv som försåg hela förläggningen med rakhyvlar, sprit och märkeskläder. En rumänsk kvinna hade märken på överarmen från tidigare heroinmissbruk. Hon sa att det var spår från tortyr, att Securitata injicerat kemikalier för att bryta ner henne. Danskarna köpte det, hon fick stanna.
Araber blev palestinier, oavsett om de i verkligheten var från Tunisien eller Jordanien. Statslösa palestinier hade goda chanser. Ateister blev djupt troende, förföljda i hemlandet för sin tro. Ensamstående eller frånskilda kvinnor blev änkor, deras äkta män bortrövade av den hemliga polisen och avrättade för sina oppositionella åsikter.
Och så vidare. Oändliga lögner, överdrifter och överdramatiseringar.

De som fick avslag gick snabbt över från grunderna till avancerade saker. Bland annat testade man diverse psykstörningar. Epilepsi. Det var jobbigt att simulera anfall, men det gick an. Många “epileptiker” fick stanna av humanitära skäl. Självmordsförsök. Det gick sådär. Balansgång mellan att vara övertygande och att samtidigt inte få men för livet var svår. Manodepressiv syndrom, homosexualitet, anorexi, inkontinens, sömnvandringar…
Det sistnämnda var roligast. Att vandra runt förläggningen på natten, som en zombie, välta omkull grejer och demolera inredningen, och inte minnas ett smack på morgonen. Personalen tillkallade läkare som noggrant dokumenterade varje fall av beteendestörning, detta samtidigt som andra flyktingar satt i fikarummet och knappt kunde hålla sig för gapskratt.

Psykstörningar var effektiva, dock alltid samma problem: En epileptiker eller sömnvandrare per flyktingförläggning och månad var okej, två – suspekt men okej, tre eller fler – det gick bara inte.
Då letade man upp nästa åkomma i psykregistret.

Utnyttjade flyktingarna sina barn på den tiden? Inte i praktiken. Inte vad jag minns. Men jag minns att några funderade på det, brainstormade om möjligheterna. Flyktingarna hade noterat att det danska samhället var mycket barnvänligt, att reglerna tog enorm hänsyn till barnets intressen och barnets bästa. Det kändes logiskt och lockande att låta barnen agera trumfkort i spelet. Dock hade flyktingkonstens evolution inte kommit så långt vid den tiden. Man använde inte barn som verktyg för att få uppehållstillstånd, för att man inte visste hur.
Vem skulle ha trott att det egentligen var så enkelt? Apati. Att ligga i fosterställning på sängen och vara apatisk och kontaktlös. Effektivt som det är lättlärt. Vilket barn klarar inte av det?
Idag är det möjligt. Evolutionen av konsten att lyckas som flykting har kommit så här långt, mycket tack vare de nordiska ländernas restriktivare flyktingpolitik.

Viktigt att förstå magnituden av flyktingens motivation. Dagens flykting är beredd att tillbringa flera veckor i container på havet, 50 svettiga kroppar på 10 kvm, upprättstående dag och natt, utan sömn, utan mat, andas spyor och dricka urin för att överleva. Man gräver långa underjordiska tunnlar och betalar sexsiffriga belopp för att komma till ett bra land.
Dagens flykting har oftast bara en chans, och den chansen vill man inte sabba. Att manipulera eget barn – varför inte? Det är ju för barnets eget bästa. Några månader i fosterställning på en säng är ett löjligt lågt pris att betala för ett tryggt, värdigt liv för hela familjen i alla år framöver.

Jag tvivlar inte på att forskarna bakom den aktuella studien förstår allt detta – att flyktingar är både motiverade att berätta osanna historier och kapabla till att använda sina barn för att få det åtråvärda uppehållstillståndet. Så varför ignorerar forskarna det uppenbara?

Min förklaring: Någon på Karolinska (läs: forskarna bakom studien) vill tydligen göra karriär på det hela. Apatiska flyktingbarn är en intressant nisch som det går att exploatera. En egen nisch är en dröm för varje karriärmedveten vetenskapsman, särskilt en nyskapad nisch där det ännu saknas konkurrens. Apatiska flyktingbarn är en sådan nisch. Nu kan forskarna Göran Bodegård och Per-Anders Rydelius skriva fler artiklar och böcker, hålla föredrag, vara med i tv-program och delta i internationella konferenser. De kommer att få rikligt med anslag och donationer till vidareforskning under många år framöver, intervjuas i media varje gång apatiska flyktingbarn kommer på tal, få beröm och utmärkelser varje gång “forskningen” tar ett steg framåt. Oändliga möjligheter. En nisch där de är först och störst. Karriären är säkrad. Framgång är serverad.
Om nu hela Sverige slår fast att apatiska flyktingbarn är en bluff, vad har de här forskarna kvar? Bodegård har ju redan investerat fyra år av sin forskarkarriär och ett tiotal vetenskapliga arbeten i ämnet.

Det är förresten inte första gången som vetenskapsmän trotsar sunt förnuft och väljer att leva i sin egen låtsasvärld för karriärens skull. När homosexualitet friskförklarades på 1970-talet hamnade tusentals amerikanska psykiatriker och psykoanalytiker utan jobb, utan meriter, utan karriär och utan framtid. Alla de som specialiserat sig på medicinsk forskning kring och behandling av homosexualitet stod plötsligt tomhänta. Så vad gjorde de? Jo, de bildade en egen organisation, NARTH. Denna fortsatte att se homosexualitet som psykisk störning och bota bögar. Och än idag finns den, 30 år senare!
Inget nytt med psykforskare som väljer att gå sin egen väg, alltså.

Rädda Barnen då, vad har de att vinna på tron på apatiska flyktingbarn?
Ingen tillfällighet att rapporten offentliggjordes nu i slutet av november. Snart är det jul. Insamlingar. Hundratals hjälporganisationer rustar nu för kampen om dina pengar. Rädda Barnen vill synas. Rädda Barnen vill visa sjuka, olyckliga barn för att beröra dig, för att trycka på den knapp i ditt hjärta som öppnar plånboken.
Rädda Barnen vill få in mer deg. Anta nu att hela Sverige vet att apatiska flyktingbarn är en bluff, vad skulle det innebära för Rädda Barnen? Just det, mindre deg.

Det är cyniska tider vi lever i.

Om du vill komma närmare sanningen på egen hand…
Det finns webbsajter för ryssar i väst. Portaler och mötesplatser för inte bara etniska ryssar utan alla ryskspråkiga från Östeuropa och f d sovjetrepubliker. Där diskuterar folk saker, bl a hur man lyckas som immigrant eller flykting, bl a i Sverige.
Bara ett exempel. Gå till Alliansen för ryssar i Europa. Allt är på ryska, så du kommer att behöva assistans av någon som kan språket, helst på slangnivå.
Läs kommentarer till artiklar och nyheter som handlar om flyktingar i Sverige. Nej, du hittar inga direkta avslöjanden om manipulation, men försök att få grepp om stämningen och attityderna. Vad flyktingar gör för att få stanna, hur man ser på apati och dess roll i flyktingspelet, vilka preparat man kan använda för att hjälpa barn att simulera det apatiska tillståndet, hur man svälter rätt, hur man hänger sig rätt…
Bara ett exempel, alltså. Har du tid och lust att riktigt finkamma nätet kan du hitta mycket mer.

Intressant samhällsfenomen det här.
Många tjänar på att hålla bluffen levande – flyktingar, psykforskare, hjälporganisationer, flyktingadvokater, politiker… Om bluffen avslöjades, vem skulle tjäna på det? Kanske en och annan skandalsugen reporter och en och annan skadeglad sverigedemokrat, ingen annan. Därför lever bluffen.
Apatiska flyktingbarn är här för att stanna.

P.S. Läs gärna också inlägget Värt att veta om flyktingsmugglare. Relevanta tankar och uppgifter samt förklaring varför spionen anser sig vara kompetent på flyktingar.

Rapporten framtagen av organisationen
Fred i Mellanöstern

BAKGRUND

Fred i Mellanöstern (FiM) har från Stockholm Policy Group fått en förfrågan (080725) om hur vi ser på UNRWA:

Vi [Stockholm Policy Group] arbetar nu med ett projekt för UD: s räkning i vilket vi ombetts sammanställa Sveriges relationer med UNRWA sedan organisationen bildades 1949 [och vill] ge er, och ett antal andra svenska organisationer, en chans att ge er bild av UNRWA och Sveriges engagemang till stöd för organisationen. /…/ Vi behöver era eventuella kommentarer senast den sista augusti 2008. (Utdrag e-mail 25 juli 2008)

FiM uppfattar denna förfrågan som en önskan om konstruktiv kritik baserad på hur vi uppfattar situationen.

Vi ser även att Stockholmsgruppen under 2007 hade UNRWA som projekt och håller helt med om att en ”omfattande reformprocess” är absolut nödvändig:

- Analytiskt och praktiskt stöd till Utrikesdepartementet i arbetet inom ramen för en omfattande reformprocess i FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA.

INLEDNING

Rapporten nedan belyser följande väsentliga punkter:

I. Palestinaarabiska *) ”flyktingar” **) har ett eget hjälporgan i FN där majoriteten anställda även är palestinaarabiska ”flyktingar”. Denna trygga livslånga anställning vill de på inget sätt arbeta emot. Arabstaterna vill inte tvingas att ta hand om dessa och har med sitt medlemskap i FN sett till att där inte existerar någon mekanism att förvandla dessa till icke-flyktingar, i direkt brott mot de Universella Mänskliga Rättigheterna

II. Alla barn födda av palestinaarabiska ”flyktingar” ärver denna status för alltid. Detta har inneburit att dess antal har ökat snabbare än den israeliska befolkningen (frånsett immigration). Ingen lösning på problemet finns inom UNRWA:s ramar.

III. UNRWA medger att bristen på identitetskontroll har inneburit att många registrerade ”flyktingar” ej uppfyller villkoren, till stor kostnad för de som står för kostnaderna – först och främst USA och Västvärlden. Likaledes har de erkänt att ”flyktingar” dör för sällan – deras registreringskort ärvs och utgör hårdvaluta.

IV. En ”flykting” som lämnar boendet i flyktingläger är inte berättig till stöd från UNRWA för denna process. Detta betyder att få palestinier har möjlighet att lämna flyktinglägret och att pressen på värdländerna att lösa problemet är mycket låg.

V. UNRWA försöker inte att hitta alternativ placering till ”flyktingarna”. Den enda lösning som UNRWA stödjer är att sända ”flyktingarna” till Israel. Eftersom en sådan lösning betyder att Israel förlorar sin nödvändiga karaktär av judisk stat, kommer denna lösning aldrig att accepteras av Israel och därmed kommer problemet att kvarstå.

VI. UNRWA har förvandlats från hjälporganisation till en politisk spelbricka i arabvärldens kamp mot Israel.

VII. En samordning med UNHCR hade givit ekonomiska vinster och samordningsvinster. UNHCR:s metoder kan tillämpas även på palestinaarabiska ”flyktingar”.

VIII. Sverige har en väsentlig roll att övertyga arabvärlden om hur flyktingmottagning skall ske – delvis enligt svensk modell. Att använda våra bidrag till UNRWA till detta ändamål hade i betydligt högre grad uppfyllt de Universella Mänskliga Rättigheterna och börjat antyda lösningen på problemet.

Fotnoter
*) Ordet ”palestinier” har efter 1967 konstruerats av politiska skäl, till att betyda ”arab med någon association med det Palestinska mandatet”, därför att ordet tycks antyda en urbefolkning. Även i Golda Meirs självbiografi från mitten av sjuttiotalet användes ordet ”palestinier” entydigt för judar i Mandatet, och betydelsen har varierat genom tiderna. En arab kallade sig arab eller möjligen ”syrier”, annat hade varit en förolämpning. Ordet skapades ursprungligen som en förolämpning mot judarna under den romerska ockupationen.

**) ”Flykting” betecknar person som registrerade sig enligt UNRWA:s regler – utan identitetskontroll och kontroll om de uppfyllde kriterierna – , och dess barn.

INNEHÅLL

1. Den absoluta grunden
2. Sverige och UNRWA
3. Allmänna observationer om UNRWA
4. Tankar och observationer
5. Rapporteringen från UNRWA jämfört med UNHCR
6. UNRWA: Refuge Of Rejectionism
7. UNRWA och Sverige

¤ ¤ ¤

1. Den absoluta grunden

Den absoluta grunden är det faktum att San Remobeslutet 1920 om ett ”judiskt hemland”  i det palestinska mandatet, ej har annullerats – vilket talar om fri inflyttning av judar till hela mandatområdet, ej avvisning av icke-judar men ej heller inflyttande av dessa, vilket skedde i stor skala. Inga FN-resolutioner rörande Israel och palestinaaraberna har varit Kapitel-7-beslut utan endast rådgivande, inklusive Internationella Domstolens dom angående säkerhetsbarriären – en dom där ordet terrorism ej nämndes.

Början. FN:s resolution 194 från 1948 sa att alla kvarvarande flyktingproblem skulle lösas genom förhandlingar mellan Israel och arabstaterna. Flyktingar som ville leva i fred skulle kunna återkomma, det skulle också ges hjälp att slå sig ner någonstans inom arabvärlden. Israel sa ja, arabstaterna sa blankt nej. Israel har i regel donerat mer till UNRWA än arabstaterna. Först 1973 donerade Saudiarabien lika mycket som Israel.

2. Sverige och UNRWA

Sverige måste inse och erkänna, vad den amerikanska kongressen har gjort, att flyktingproblemet i Mellanöstern är lika dubbelriktat som det mellan Indien och Pakistan/Bangladesh. Antalet flyktingar i bägge riktningarna i Mellanöstern är jämförbart. Precis som det nu i USA är lag att se båda flyktingströmmarna som ETT problem, måste man göra det även i Sverige/EU – om inte så för att snegla på lösningen av det ena flyktingproblemet för att lösa det andra. Samma mänskliga rättigheter måste gälla för båda. Guardian skriver att detta kan vara en nyckel till att lösa Mellanösterns problem.

Efter studium av riksdagsdebatter där UNRWA nämnts som den senaste,  och dialog mellan Carl Bildt och Annelie Enochson samtidigt som svenska UD talar mycket om mänskliga rättigheter vore en berättigad fråga, om det ingår i dessa rättigheter att för en ”flykting” se en möjlighet att lämna ett flyktingläger och den flyktingstatus man har fötts in i. Bildts svar att man inte ska göra något åt flyktingarnas situation förrän en politisk fred slutits mellan Israel och omkringliggande stater – vilket kanske aldrig sker – uttrycker tyvärr ett förakt för de mänskliga rättigheterna hos dessa individer. Där finns all anledning att göra UNRWA-”flyktingars” villkor så lika som möjligt de som UNHCR-flyktingar har. Tyvärr bemöter Bildt alls inte denna fråga, trots att det  var avsikten med frågan.

3. Allmänna observationer om UNRWA

Läser man parallellt beskrivningen av UNRWA och UNHCR slås man av skillnaderna. UNHCR med en tre gånger så stor budget, har förvandlat 50 miljoner flyktingar till arbetsdugliga skattebetalande medborgare medan UNRWA formellt saknar denna möjlighet. UNRWA har inte på tio år erbjudit sina klienter möjligheten till högre studier. Där finns ingen industriby i stil med den vid Erez i Gaza fram till för ca 3 år sedan, där människor både kan utveckla ett yrke och få inkomst.

Alla reformer vad gäller UNRWA måste gå i riktning mot de punkter där UNHCR:s beskrivning stämmer mycket bättre överens med mänskliga rättigheter för individen. Detta inkluderar även ett slutmål: en fri, arbetande individ. Processen hade avsevärt förenklas om man helt enkelt införde UNRWA:s klienter under UNHCR.

4. Tankar och observationer

Frågan är vad som anses med ett ”läger” och en ”palestinsk flykting”. Man hör talas om hur terroristledare i Gaza får sitt ”trevåningshus i flyktinglägret sprängt” samtidigt som man läser hur både FN och arabvärlden uttryckte kraftiga protester när Israel ville eliminera ett läger i Gaza och förvandla det till en vanlig by 1977. PLO mordhotade de människor som ville lämna flyktingstatusen och bli bybor.

Vi vet inte varför det under UNRWA har utvecklats olika klasser av flyktingar, en del med trevåningshus och en del som behöver extra matleveranser. Behöver rika husägande ”flyktingar” verkligen bidrag från Sverige?

Enligt CIA World Factbook bor där ca 4.1 miljoner palestinaaraber i de palestinska områdena (inklusive 722000 ”flyktingar”). Enligt UNRWA finns det omkring 4.5 miljoner palestinaarabiska ”flyktingar”. Är där inte något absurt i det hela? Betydligt fler ”flyktingar” än övriga som palestinaaraber klass I inte har något som helst ansvar för.

Palestinaaraber klass I och klass II, där klass I inte vill veta av de andra utan snarast bli av med dom. Sända dem iväg från ett land med samma folk, religion och språk, till ett fiendeland med annat folkslag, annan religion och annat språk. Denna klass-separation bryter helt mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, tills UNRWA:s ansvar och medel fördelas till PA, Palestinian Authority, och UNHCR.

Vi får regelbundet rapporter om hatpropagandan mot Israel/judar i palestinaarabiska skolböcker och barnprogram. En rapport kan läsas på PMW (pdf). De vaga rapporter om att motsvarande skulle finnas i israeliska skolböcker, saknar all grund. Där kan finnas information om vad som har hänt, vilket är en annan sak. Ser man en lista över arabiska terrordåd i Israel, som på Israel i Sverige, slutar man tämligen snabbt att – en insikt som inte har trängt fram till många svenska media  – behandla våldet från båda sidorna som om det var i någon slags terrorbalans. Terror och skydd mot terror bör ej behandlas identiskt.

5. Rapporteringen från UNRWA jämfört med UNHCR

Studerar man UNRWA:s officiella webbsite består den av en enda lång anklagelseskrift mot Israel, i stort sett inga anklagelser mot arabländerna som är orsaken till att dessa ”flyktingar” fortfarande sitter i läger, till skillnad mot det större antal judiska flyktingar från arabländerna till Israel vid samma tid. På något sätt antyds att Israel ska ta han om BÅDE arabiska och judiska flyktingar. Mycket som står på dessa sidor är ren anti-israelisk propaganda utan något försök till att lösa ett problem och avgränsa det i tiden. Ett exempel: Barrier report July 2008 (pdf) skriver om ”The Humanitarian Impact of the Barrier”, där man lyckas undvika ordet terrorism totalt. Man nämner något om ”militanter” – ett ytterst vagt ord – och absolut inget om vad som föregick och motiverade Säkerhetsbarriären, förutom i första stycket. Om man t.ex. studerar den långa listan (1929-08-23 – 2008-08-02) på Israel i Sverige förstår man varför judarna i Israel är oerhört känsliga för terrorism. När de – efter att förgäves ha försökt förhandla om steg gentemot en fred sedan Osloöverenskommelsen 1993 – enbart såg stegring av den arabiska terroraktiviteten, trots Arafas löften om att stoppa detta – insåg de det ohållbara i situationen och började bygga Säkerhetsbarriären, och även återuppta säkerhetskontrollerna i Judéen/Samarien. Säkerheten förbättrades dramatiskt, se diagrammet (från mfa.gov.il)

Nyss nämnda UNRWA-rapport på 26 sidor, där säkerhetsaspekten för Israel behandlas färdigt i den första meningen, ger ett ytterst oseriöst intryck. Inget sådant förefinnes på UNHCR:s site.

6. UNRWA: Refuge Of Rejectionism

En översiktsartikel över absurditeten av UNRWA:s existens kan studeras på Gloria Center. Från artikeln:

EXECUTIVE SUMMARY
On the surface, the United Nations Relief and Works Agency (UNRWA) seems a humanitarian group helping Palestinian refugees. In reality, it actually helps destroy the chance of Arab-Israeli peace, promotes terrorism, and holds Palestinians back from rebuilding their lives.

Unique in history, UNRWA’s job is to keep Palestinian refugees in suspended animation–and at low living standards–until they achieve the goal set for them by the PLO and Hamas: Israel’s extinction. In the meantime, their suffering and anger is maintained as a weapon to encourage them toward violence and intransigence.

UNRWA schools become hotbeds of anti-Western, anti-American, and anti-Semitic indoctrination, recruiting offices for terrorist groups. UNRWA’s services are dominated by radicals who staff and subsidize radical groups while potentially intimidating anyone from voicing a different line. UNWRA facilities are used to store and transport weapons, actually serving as military bases.

In this process, UNRWA has broken all the rules that are supposed to govern humanitarian enterprises. Consequently, UNRWA is the exact opposite of other refugee relief operations. They seek to resettle refugees; UNRWA is dedicated to blocking resettlement. They help refugees to live normal lives so that they can move on with their existence; UNRWA’s role is to ensure their lives remain abnormal so they are filled with anger and a thirst for revenge that inspires violence and can only be quenched by a victorious return. They try to create stable conditions for refugees; UNRWA’s mission is to enable radical political activity and indoctrination by armed groups which ensures a continual state of near chaos.

The time has come, especially given the Hamas takeover of the Gaza Strip, which also signals a Hamas takeover of the UNRWA facilities there, to reevaluate the role of UNRWA. If it is indeed very much a part of the problem–a barrier to resolving the refugees’ status and returning them to normal lives; a barrier to resolving the Arab-Israeli conflict; and a source of violence–it should be dissolved and replaced by something better.
Three basic steps are required to do this. They would improve the refugees’ lives and strengthen moderate Palestinian forces.

First, UNRWA should be dissolved.

Second, all services it provides should be transferred to other agencies within the UN, notably the UNHCR, which has a long and productive experience in this area.

Third, responsibility for normal social services should be turned over to the Palestinian Authority. Most UNRWA staff should be transferred to it. Donors should use the maximum amount of oversight to ensure this be done effectively.

People often wonder why violence and instability persists and why the Arab-Israeli conflict is so seemingly impossible to resolve. One important part of the answer is that UNRWA perpetuates the problem. All those seeking real progress toward peace between Israelis and Palestinians need to take a close look at this unacceptable situation. All those with responsibility for the management of these issues need to work for a change of course.

De återstående korta notiserna kommer från den artikeln.

Både UNHCR och UNICEF håller till den självklara regeln att inte anställa lokalbefolkning som är i beroendeställning – självklar jävighet uppstår om man har som arbete att hjälpa sin egen familj, stam, by… UNRWA har i stället satt detta i system – mer än 23.000 anställda där, är själva palestinaaraber och ”flyktingar” tillsammans med ett hundratal andra professionella tjänstemän. UNRWA är en av de största arbetsgivarna i regionen.

Detta gäller självklart också lärarna i skolorna där. Normalt har de hört till PLO, även om Hamas nu tar över även den funktionen i Gaza. Det är flera generationers israelhat som ligger bakom undervisningen.

Bland kända studenter från UNRWA-skolorna har vi Ismail Haniyeh och Abd al-Aziz Rantisi och dussintals av de andra mest kända terroristerna. Israels tidigare ambassadör till FN, Dore Gold, konstaterade att minst 46 kända terrorister var studenter i UNRWA:s skolor.

UNRWA kontrollerade aldrig bakgrunden hos en flykting – sa han att han uppfyllde villkoren så fick han ett ransoneringskort som gällde för alltid! Behovsprövningen var alltså lika bristfällig som den är än i dag, när det gäller penninggåvor till araber i regionen. Detta kort erbjöd ett mycket bekvämare liv än många fattiga bönder hade i området.

Israel har flera gånger erbjudit byar åt dessa arabiska flyktingar, i UNHCR:s anda, för att avsluta deras flyktingstatus, och varje gång har FN blivit rasande, PLO blivit rasande och hotat med att mörda de som accepterade. UNRWA har hotat med totalstopp av hjälp.

Med all information som finns hands förefaller det makabert att Sverige bara fortsätter att betala och betala och inte ställa en enda relevant fråga.

7. UNRWA och Sverige

Möjligheten för ett allvarligt steg framåt för UNRWA och Sverige är, enligt Bildt, att konflikten mellan Israel och dess grannar först löses. Detta kräver, för att komma någon vart:

(a) Att PA (Palestinian Authority) helt omarbetar sin grundlag, PLO:s Stadgar, som i sin nuvarande form ej tillåter existensen av Israel. Alla antydningar om att Arafat gjorde detta är helt felaktiga. Se:
* Interview: Zuhair Sanduka, Palestine National Council, Amended Palestine Charter Never Published
* Kaddoumi: PLO charter was never changed
* Kaddoumi: PLO charter was never changed
* Government Press Office: Amending the PLO Covenant: An Unfulfilled Commitment
* Didn’t the PLO finally revise its charter on Israel, opening the way to peace?

(b) Abbas/PA har skrivit under Vägplanen. Denna heter så för att det är en sekventiell lista som måste tas i ordning. Innan man kan ta första steget på denna krävs:

At the outset of Phase I:
Palestinian leadership issues unequivocal statement reiterating Israel’s right to exist in peace and security and calling for an immediate and unconditional ceasefire to end armed activity and all acts of violence against Israelis anywhere. All official Palestinian institutions end incitement against Israel.

Enligt alla uppgifter, se t.ex. PMW (pdf) har hatpropagandan ökat efter Annapolis. Från denna artikel:

Aid has been ineffectual in bringing change
There is no reason to hope that the US’s leading role in the push to create a Palestinian state will prompt the Palestinian Authority to reverse this hate ideology. The US has been the world’s largest financial supporter of the PA since it was established in 1993, and this has not brought the PA any closer to the US or distanced the PA from terror and hate regimes. The ideology has been ingrained into the people through media, schoolbooks and infrastructures that honor enemies of the US, as well as through the packaging of hatred of the US in religious terms. A major re-education campaign would be necessary to bring about a change in attitude. Not only has re-education not begun, but the hate promotion continues, in spite of the Annapolis process and the hundreds of millions of dollars in US aid that continues to flow this year.

Att kräva att Abbas ombesörjer dessa två helt grundläggande ändringar är det första steget för en fredlig lösning som inte enbart är en ”hudna” – vilket är vad Abbas har erbjudit.

Vissa av oss anser att hela idén om en separat stat på 6000 kvkm av det palestinska mandatets 118300 kvkm är absurt, speciellt som många tecken, som kampen mellan Fatah och Hamas och interna kamper i dessa grupper, visar att det fortfarande är ett stamsamhälle där stamhövdingen bestämmer. En stam med egyptiska palestinaaraber från Gaza är absolut inte automatiskt välkomnad bland de arabiska stammarna i Judéen/Samarien! Detta är början av det arabiska flyktingproblemet – en flyende stam får ingen förståelse från en annan stam – där finns inget palestinaarabiskt ”vi” även om det kanske teoretiskt började uppstå efter 1967. Det är en stat som inte har ett enda viktigt parti som vårdar om fred, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. De har inte gjort något försök till statsbildning, byggande av institutioner eller försök att bli ekonomiskt stabilt utan externa bidrag – bidrag som bevisligen har främjat terrorn och försämrat deras möjlighet till att skapa en stat.

Den senaste nyheten som belyser situationen är ”Iceland, Sweden to take in Palestinians from Iraq” från 5 augusti 2008. 155 palestinaaraber som har haft turen att falla under UNHCR kommer till Sverige, och UNHCR fortsätter leta efter platser att placera flyktinggruppen på, som blivande icke-flyktingar. Tolkar man Sveriges officiella inställning till UNRWA rätt – borde dessa i stället ha förpassats till UNRWA-läger för livslång vård.

Göteborg den 19 aug 2008

Ralph Haglund, fil.lic. författare av Rapporten
Oded Meiri, ordförande Fred I Mellanöstern ::

BO NORBERG, Umeå, skriver i artikeln Tusen år av glädje? som svar på ett debattinlägg (se fotnot) i Broderskap nr 22 den 30 maj, varur hämtas följande utdrag:

Gunnar Olofssons inlägg om 60 år av sorg (Broderskap nr 20, 2008) är en dyster skröna.

Det var omkring 700.000 palestinier som 1948 utvandrade från en del av Palestina till andra delar av Palestina på några mils avstånd. Dessa palestinier har nu ökat i antal med en faktor 5-10, varav två miljoner fortfarande i olika flyktingläger. Skulle de ursprungliga palestinska flyktingarna ha kunnat utveckla denna storartade befolkningsökning om de lämnats kvar i sina byar utan bildning av en israelisk stat? Det är dags att lägga ner demoniseringen av Israel och produktionen av lidande i utbyte mot försörjning (Health, vol 19, www.rondellen.net). [...]

Bo Norberg, Backens S-förening, Umeå

KOMMENTARER Med “arabernas och FN:s “flykting”-definition så finns det idag 13 miljoner judiska flyktingar i världen eftersom i praktiken nästan alla judiska familjer har en familjemedlem eller en i släkten som under historiens gång har flytt från någon plats i världen.

Israels befolkning består enligt denna terminologi av omkring 6 miljoner judiska flyktingar som antingen själva eller deras föräldrar och/eller mor- och farföräldrar har flytt/fördrivits från Europa, arabvärlden och andra delar av världen. /Daniel Krygier

Det är glädjande att kunna konstatera att Socialdemokraterna har ett antal israelvänner. Bo Norberg är ett exempel. Det finns flera, ja, flera än man i förstone kan tro. Kan det vara så att (s) är så pass ideologiskt brett att man som i EU-frågan (Sören Wibe) tillåter avvikande hållning utan att utdefiniera avvikarna. Umeå tycks vara en kommun där undantagen återfinns. Bo Norberg är ur israelvänlig aspekt en mycket viktig skribent. /Red

Fotnot Artikeln Tusen år av glädje? av Bo Norberg är publicerad i papperseditionen av tidningen Broderskap nr 22 (2008-05-30) och återges på FiM-bloggen med författarens tillstånd.

Läste just en intressant artikel av Akiva Eldar angående ett detaljerat, semi-officiellt förslag som lagts fram av the Aix Group. Hade aldrig hört talas om dem, men en sökning gav följande: