Con il ritorno della stagione fredda sono ricomparsi anche i miei amati broccoli. Ecco qui un’altra ricettina sfiziosa.

Ingredienti:

• 1 rotolo di pasta sfoglia
• 500 gr di broccoli
• 400 gr di salsiccia
• 100 gr di galbanino a pezzettini
• 1/2 bicchiere di vino bianco
• sale, olio

Preparazione:

Lessare i broccoli per una decina di minuti. Tagliare la salsiccia a pezzetti e rosolarla in padella con poco olio. Aggiungere i broccoli, farli saltare brevemente, sfumare con il vino e lasciar asciugare.

Stendere la sfoglia in una tortiera e bucherellarne il fondo. Versare la salsiccia e i broccoli e disporre in superficie il formaggio a dadini.

Infornare a 200 gradi per 30/40 minuti circa.

Zoals ik al eerder aangaf is de virtuele wereld vol verleiding tot noodzakelijke en vooral ook minder noodzakelijke aankopen. En niets zo veel aangeboden als kindergoed. Kleding, schoenen, accessoires, inrichting, frutsel en freubel, noem maar op, het is slechts 1 muisklik van je vandaan. In de categorieën nieuw, gedragen, outlet, vintage, de keuze is reuze en grenzeloos.

Muurstickers

De kleine zebra

Kleertjes.com

Omdat iedereen weet dat veel moeders (en vast ook een enkele pappa) niets leuker vinden dan hun kroost in leuke tenuetjes steken. En omdat datzelfde kroost ook de hardnekkige gewoonte heeft veel te vernielen en snel door te groeien, dient er regelmatig iets nieuws aangeschaft te worden. Die vraag creëert vanzelf weer extra aanbod. Niet alleen vanuit het vanzelfsprekend economische principe, maar ook – en wellicht zelfs juist – omdat diezelfde ouders online hun kindergoed weer kunnen aanbieden op de marktplaatsen van deze wereld. En dat ook in volle getalen doen.

Lange leve de kracht van het internet!

Kids – kleding
http://www.jlkidsoutlet.nl
http://www.vintage4fun.nl
http://www.mooistekleertjes.nl
http://www.schoffies.nl
http://www.kinderkledingshop.nl
http://www.bewareforkids.nl
http://www.amazingkids.nl
http://www.careltje.nl
http://www.ot-en-sien.nl
http://www.jantjedekinderwinkel.nl
http://www.kindergoedwinkel.nl
http://www.pompidou-kinderkleding.nl
http://www.kleertjes.com
http://www.dalique.com/
http://www.littlelabel.nl
http://www.woods.nl
http://www.baby-slofje.nl

Kinderkamer
http://www.bedbad.nl
http://www.muurstickerwinkel.nl
http://www.inke.nl
http://www.com-anders.nl
http://www.birdynamnam.eu
http://shop.yurada.nl

Kids – persoonlijke cadeau’s
http://www.simplycolors.nl
http://www.hiphandwerk.nl
http://www.bulbby.com
http://www.moekies.com
http://www.geboortekleed.nl

Kids – diversen
http://www.funkybox.nl
http://www.kleinezebra.com
http://www.lodger.nl
http://www.ozowiezo.nl/
http://www.themacompany.nl
http://www.babykoffer.nl
http://kidsrebellion.nl

Förlåt mig pappa för att jag inte skrivit, men jag har haft så mycket för mig, bakat pepparkakor och sånt, och kokat ingefärste och myst och sånt som man vill göra i november.

Idag har jag tänkt lite på Komms nya ordförande och det verkar ju inte helt bra.

Nu ringde telefonen här hemma. Det var en farmor. Jag önskar att min farmor fortfarande levde, för hon vart så himlans fin, men jag har en alldeles jättefin mormor istället. Hon är lite galen men fantastisk. Och hon gör världens godaste pepparkakor, jag använde hennes recept idag, men det blev liksom inte riktigt samma sak.

Och nu pappa, nu ska jag dricka Julmust och lukta på mina hyacinter.

Dagens lille samtale på vei til barnehagen:
- Pappa, du er superpappa.

- Å. Tusen takk, det var snilt sagt. Hvorfor er jeg det, da?

- Fordi du er snill og lager middag og sånt...

(forøvrig er mor på tur og jeg lovet pannekaker til middag…)

I natt drömde jag det mest konstiga och ansträngande jag drömt på evigheter. Jag var mig själv, med den livssituation jag befinner mig i just nu, men samtidigt yngre och gick fortfarande i skolan. Jag hade typ 100 mil dit och det var uppförsbacke heeela vägen och spårvagnarna spårade ur, så det var bara till att traska och försöka hinna i tid. Givetvis kom jag för sent, hittade inte salen och hamnade i en annan stad och annan skola och kände mig hur vilsekommen som helst. Plötsligt skulle jag få ett rum för jag hade visst hamnat på ett internat.=) Tur nog träffade jag Staffan där som lagade maten i restaurangen? Hmm…sedan kom min mormor mitt i alltihopa och frågade om jag inte skulle ta hand om mina barn istället för att gå i skolan? Jag valde att då åka hem….sedan hände det skummaste…min pappa ringde mig! Jag trodde att någon skojade…Jag hörde ju att det var han, valde att tro på det  otroliga/fantastiska att han faktiskt fortfarande levde! Han förklarade i telefonen  att mamma var den enda som kände till att han levde. Att det var hon som trotsade alla läkarna, gav aldrig upp och till slut lyckades övertala min pappa att fortsätta leva. Jag fick inte riktigt ihop det, men självklart ville jag träffa honom och tro honom…..

När jag väl träffade honom kändes det underligt, skrämmande, kusligt…och härligt på en och samma gång. Jag vågade knappt krama om honom, för jag var rädd att han skulle försvinna likt en dimma. Han var kvar….han berättade om mammas sluga plan…att hon flög honom till ett annat land, fixade med läkarvård och att han nu var frisk från sin cancer, men att han var dödförklarad och kunde inte “visa” sig för alla… jag frågade då om kroppen…då han dödförklarades….var det ingen som märkte då att han höll andan? Jag försökte minnas, men jag kunde inte det. Kom inte ihåg hur/när han dog…jag visste inte längre vad som var sant! Sedan vaknade jag…..

För en kort sekund eller kanske till och med en bråkdel utav den, trodde jag på min dröm. På att min pappa levde. Att han aldrig varit död. Att DET bara varit en dröm….. Sedan insåg jag hur det verkligen ligger till. Jag blev ledsen, förvirrad och därefter lättad när jag insåg att jag faktiskt sett honom ligga där, då när allt vad över. Att jag den 18:e maj 2009 tagit på honom, kramat, klappat och pussat. NU fattar jag verkligen vad som menas med att man SKALL ta farväl på riktigt. Varför det är viktigt att se och röra vid den som lämnat oss för att kunna gå vidare. Önskar att jag kunde bättre förstå min dröm. Hur som helst är jag glad över att få ha  kramat om min pappa inatt.

1,5 poäng från VG på tentan. Hade det varit lite mer hade det känts mer rättvist men just nu blir jag lite sur, men bara lite. Ska kolla igenom tentan och se till så att de inte har missat något. Men men, innerst inne tror jag att jag är ganska glad att jag klarade den!

I övrigt så har jag myst med film idag. Såg ju först Public Enemies, vilken kanonrulle! Sedan kollade jag på den animerade filmen 9. Rätt läskig för att vara animerad och det var många delar som påminde om andra actionfilmer som inte är animerade. Men en annorlunda film som jag tyckte var helt okej.

Ikväll har jag suttit med en rapport som jag och mina gruppkamrater ska opponera på. Ska alltså kolla igenom den och se vad som är bra och dåligt med den. Ganska svårt när jag inte har någon aning om vad som är bra och dåligt. Jämför väl som bara med det vi har gjort, för tydligen så tycker vi ju inte att det blir bättre än så nu när vi läst igenom den typ tusen gånger.

Imorgon blir det en träff med gruppen för att snacka om opponeringen, köpa biljetter till sittningen Christmas Gone Bad och sen blir det en fika på stan med Jennifer. Kanske lite filmmys i sängen sen, och än så länge är bara jag inbjuden. Då var det ju lite dåligt att jag åt upp min sista popcornpåse till middag idag. Dietisten i mig vet att det är så fel, men när man inte känner för att laga nån redig middag så får man äta popcorn säger den mänskliga delen av mig. Att jag dessutom hällde i mig en STOR kopp kaffe till det är ju också lite komiskt.

Har pratat med min far och mor ikväll också. Pappa hade visst haft besök av typ arbetsmiljöinspektionen eller vad det heter. Som vanligt så får de lite skäll. Han ska komma hit och julhandla med mig och det blir ju superkul! Mamma var jag bara tvungen att ringa till och kolla så att hon var okej efter allt som hänt. Men det känns tryggt att veta att hon har min syster och fina vänner där hemma som tar hand om henne nu när hon kanske behöver det lite extra.

Nu ska jag äta en apelsin och kolla teve. Hå hå! Hej!

I dag strax innan lunch fick jag ett mail av min far där han frågade om jag hade lust att äta lunch med honom i dag. Så klart att jag ville det, vi ses ju inte överdrivet ofta så det är klart man utnyttjar de tillfällen som ges. Vi åt på en fiskrestaurang i Hötorgshallen, strömming och potatismos, mycket gott och mycket trevligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Pappa mådde bra och familjen med. Vi ses ju om bara två veckor igen eftersom då firas det lilljul hemma hos dem. Tjing.

Efter en helg med familjen, förkylningar och variationen med mys och utbrott från blivande femåringen så la jag mig till vila med en känsla av välbefinnande men också en gnagande känsla av dåligt samvete och att mitt distansierade sätt mot en familjemedlem är en större outredd sak än jag någonsin själv anat.

Fem år sedan min yngsta son föddes.
Fem år sedan jag träffade min far.

Eller far är löjligt att skriva för jag använder aldrig det ordet.
Pappa är det ord som jag alltid använt, en del andra också men de känns onödiga att ta upp just nu.

Jag pratar med pappa ungefär varannan månad.
Mest pliktskyldigast för att se så gubben inte gått och dött.

Vädret – check
Mitt jobb – check
Hälsan – check
Tack för att du ringde – check

Jag tog ett beslut för ungefär femton år sedan då min äldste son var ett år. Beslutet var att sluta må dåligt för något jag inte kan påverka. Inget lätt beslut. Ett beslut som jag tror gjort mig kallare inombords än vad jag skulle behövt vara.

Beslutet gick ut på att koncentrera mig på min familj och därmed ta ett större avstånd från min pappa som indirekt gjorde att jag fungerade sämre som människa. Min oro över hans sätt att leva plågade mig hårt.

Jag har lyckats bra att distansiera mig från honom.
Jag tänker knappt på honom.
Ibland existerar han inte ens.

Men … plötsligt dyker han upp i mina tankar och då slår hela skiten över mig och ångesten och det dåliga samvetet raserar min så välbyggda mur. Jag hatar att jag älskar honom.

Jag älskar min familj.
Jag har ett bra liv.

Det har inte han.

Tungt

5 år

Jeg kommer rett og slett ikke overens med mandager. Våknet i dag, svimmel på tredje dagen og jeg har virkelig ingen anelse hvorfor. Legen min sier alltid bare at jeg må drikke mer vann, men drikker jeg mer vann enn jeg gjør daglig nå, så blir jeg rett og slett flytende. Som mange år før, så konkluderer jeg med at det er mørketiden sin skyld for så fort vi går mot lysere tider blir jeg bedre, men inntil da, får jeg klare meg med vann, klementiner og minner om sol og varme.

Storesøster og meg i Spania.. mmmm, brun og varm!

Grunnen til lite blogging er vel at helgen ikke har vært spesialt innholdsrik ettersom verken humøret eller formen tilsier at jeg skal gjøre noe som helst.

Lørdag morgen var jeg voldsomt trendy og spiste frokost med Fredrik på Bagel and Juice etter at jeg hadde drømt at jeg spiste bagel til frokost sammen med Fredrik. Det var en snodig drøm, tror ikke dere har godt av å høre den.

Lørdag kveld var Heidi på besøk og vi sløvet bare foran tv’en og så film, eller vi så deler av filmer ettersom alle var dårlige skuespillere på lørdag.

I går var jeg hos mamma på middag, med Rolf på slep. Pappa var hjemme han og, men likevel så sier jeg alltid at JEG var hos MAMMA. Sånn er det bare. Det er alltid så deilig med søndagsmiddag hos mamma, jeg kan for noen timer late som jeg er barn igjen. Jeg lider av akutt bli-voksen-skrekk!

Konklusjonen for denne helgen tror jeg må være at uansett hva jeg drikker på lørdag er jeg dårlig og svimmel på søndag. Egentlig mer dårlig når jeg drikker masse vann på lørdag enn når jeg drikker masse av ting kroppen egentlig ikke har godt av. Snart gir jeg opp å være snill med kroppen min når den ikke gidder å være snill tilbake!

Akta klubban! ropar pappa när Nicke av ilska slår den i isen. Pappa betalar mumlar pappa tyst.

Idag fick jag veta av min pappa att hans katt Ludwig somnat in förra helgen.

Ludde som han kärleksfullt kallades blev 21 år gamal. Och även om jag inte spenderade de sista åren tillsammans med honom så har jag ändå vuxit upp tillsammans med honom. Han är verkligen saknad, den lilla missen. Men nu har han fått somna in och kommit till katt himlen och får träffa sin syster Lajka igen som gick bort för några år sedan.

Det känns verkligen tungt att ens husdjur sen så många år tillbaka nu har lämnat oss. Jag hoppas att han har det bra nu och vakar över oss. För alltid i mitt hjärta.

Ni har alla varit med om dom. Dom pinsamma statusuppdateringarna på Facebook. Nu finns det en sida för alla dom: Lamebook.com kul!

I fredags hade Ystads Allehanda utlyst en utmaning till alla arbetsplatser och skolor. “Färggladfredag” kallades det, och innebar att man skulle trotsa novembermörkret och klä sig färgglatt och sommrigt.

Detta tog vi på Intertranspedia givetvis på allvar och tog en bild och skickade till tidningen. Under några timmar på fredagen låg vi till och med på förstasidan på nätet, kul!

I dag er Matheo 3 mnd

Det er rart å tanke på at på denne tiden for 3 mnd siden var det ca 5 timer siden vi hadde fått treffe den lille prinsen vår for første gang! Og en helt annen del av livet vårt hadde plutselig begynt.

Han hadde allerede hatt besøk av både farfar og mormor og morfar… Vi var veldig heldige å hadde besøk på Ullevåll alle dagene vi var der – og alle var enige; Prinsen vår var den aller fineste!

Vi har hatt 3 flott mnd og det kommer mange flere!

Gutten vår er jo alldeles nydelig <3

Jag älskar att få brev, och jag älskar att få email och jag älskar att få sms. Allra mest älskar jag när det är fina mail och fina sms och fina brev, en gång fick jag ett brev från en kille som hette Sami, han skrev från lumpen och skrev det som om att han låg i krig på 50talet, det var ett väldigt fint och roligt brev.

Igår fick jag ett annat brev, men jag såg det först imorse när jag kom till kontoret. Det var från min pappa.
Rubriken var, VAD TYST DU VARIT IDAG, för vetni, min pappa är så hiskeligt van vid att få 1001 mail och anteckningar från mig varje dag, om det så är tips på auktioner, önskelistor eller bara listor över andra saker, eller som för några veckor sen, 1001 frågor om när han var stolt över mig.

En annan dag sa min pappa att det är totalt ointressant för mig att höra att han älskar mig. För han tycker att jag borde veta det så väl och att han alltidalltidalltid gör det så det inte ens är intressant.

Jag ville gifta mig med min pappa när jag var liten, jag ville att vi skulle bo i vårt stora hus på landet så kunde mamma bo med min syster i det lilla. Så att vi varit en egen liten familj min pappa och jag.

Igår var det premiär för Carl att få visa upp sina små bissar hos tandläkaren. Han charmade henne och  till och med satte sig i hennes knä, men då hon skulle kika inne i hans gap, knep han med munnen. Jag fick lirka med honom och till slut log han, vilket var tillräckligt för att Petra skulle hinna se de små riskorn som pryder hans små tandkött. =)

Gårdagen var annars en softish dag….jag städade lite inne på Carls rum men förutom det var det mest slappa som gällde. Har massa grejer att ta tag i, men jag har verkligen inte orkat. Känns som om jag är småkrasslig utan att det på allvar bryter ut.

Efter att Staffan nu valt att skriva inlägg här i min blogg, har vi fått reaktioner. Förutom någon enstaka kommentar, har vi fått telefonsamtal angående vad som skrivits. Bra att det finns människor som läser, resonerar och sedan kommer med frågor….för det är väl första gången som Staffan får säga sitt utan att bli: avbruten, hånad, ifrågasatt, nonchalerad, förnedrad och slutligen fråntagen sin rätt att vara den han faktiskt är…PAPPAN! Nu fick han komma till tals och även själv få sätta punkt efter varje mening. Snacka om förlösande känsla! Jag stöttar honom i hans beslut och val att gå ut med en blottad själ och berätta om sanningen utan att först linda in den i ett vackert omslag.

Barnen är nu i skolan, Staffan på jobbet, Carl slår rekord i sömn (kl är nu 8:20 och han snarkar ännu sedan igår) och jag slurpar kaffe till suset från tv:n. Härligt med tyyyystnad…….