Påsken har varit bra, bla bla bla bla..

Nu måste jag få reta mig lite på försäkringsbolagen! när jag behövde dem förut så var de helt meningslösa. Idag så var det dags att förnya försäkringarna för att det var dags för ett nytt föräkringsår för min del (TÄNK PÅ DET ALLA SOM VILL HINNA FÖRÄNDRA LITE I SINA FÖRSÄKRINGAR ATT GÖRA DET I TID). För min del blev det ingen förändring dierekt, jag hade tänkt plocka bort några små extra försäkringar men beslöt mig för att behålla dem ett år till eftersom att jag skall till Polen i maj med min bil. Egentligen så vet jag inte varför jag har dessa kvar för om det nu ändå skulle hända något så kommer de ha sånna små kryphål endå för att slippe punga ut med en endaste krona till mig.

Det jag retar mig på mest är att min självrisk är så hög! “du är under 25 och utgör en större risk”. HALLÅ!? bara i år har jag kört 4000 mil! det är mer än många många äldre, vet flera som har haft en och samma bil i 10 år och inte kommit upp i den ynka summan av mil. “du har mindre erfarenhet i trafiken” BAJS OF YOU!! och varför utgör jag en större risk med att vara under 25 NÄR BILEN STÅR PARKERAD!!! hur kan risken vara större att en randomly-snorunge ger sig på min bil som står parkerad bara för att jag är under 25 år??! Det är ju helt matematiskt omöjligt.

jag får fortsätta sitta oh vakta min bil med luftgevär och hoppas på att få skjuta på en snorunge snart!

Jag är helt slut, arbete efter massa dagars ledighet är döden. Ska lägga mig tidigt och göra gymcomeback imorrn. Förövrigt har bilen gjort comeback också, dock med vinterdäck igen, nu måste jag finna 2 sommardäck att köpa samt laga handbromsen, besiktning stundar ju i höst.

Jag som trodde jag skulle få en lugn vecka får tänka om, nytt projekt och full fart igen. Nåja, har i alla fall bara ett på gång istället för 5 samtidigt ;P Bäst att njuta medan man kann. Skönt att slippa bussen med, från Frölunda Torg luktade den äckligt.

Livet i bilder:

Det där var lite Skåne. Här kommer delar av min underbara familj:

Nu när jag ligger här på soffan har jag all tid i världen att sortera alla kort och tömma kameran tänkte jag visa att Påskhelgen va ganska behaglig trots allt…………

Långfredagen innebär en lång rad traditioner i vår familj.

Vi åker ALLTID till Dalälven och Ingsån för att grilla korv vid svärföräldrarnas stuga.

Är det Is åker vi skridskor och pimplar men är det som i år lite ovisst med is och vatten håller vi oss på stranden.

Det blev ju kanon fint väder ( fast jag va ledig ..Fantastiskt!) så vi åkte ut till stugan vid dalälven redan på förmiddagen.

Medans vi väntade på att det skulle bli bra glöd för att grilla utforskade barn och djur skogen medans vi vuxna solade oss lite.

Wiggo Viking tyckte bryggan och kottkastning va det ultimata att fördriva tiden med.

Korvarna kom så klart på grillen efter en lååååång stund tyckte alla hungriga. Sjön suger säger dom ju och Älven med kan jag lova.

Den provisoriska grillen som byggs upp en gång per år just på långfredagen.

Sen blir det huggsexa om korvar ,bröd, ketchup och senap. Det gäller att hålla sig framme om man inte vill ha en svart en. Grabbarna har ju lärt sig det här genom åren så dom håller sig framme.

Tim hade fullt skubb med att hålla koll på lilla Blondin Bella som utforskade den stora världen tillsammans med svägerskans Border terrier Buster.

Efter all korv så va det dax för kaffe och tårta inne i stugan ( svärfar fyllde så passande år oxå) Sen låg vi som sälar i soffor, fotöljer och sängar och bara frustade i flera timmar.

Sent om sider va det bara att dra hem och duscha av sig  brandrökslukten och duka upp påskbordet där hemma.

Gästerna dök in vid sex och då va det bara att stoppa in i huvudet IGEN!!!!

W. Viking  och hans bröder fick påskägg i massor .

Axa visar sig alltid från sin bästa sida Hon är väl för söt!!!!!!! Blev sååå glad för den här kepsen som hon fick ärva av Grabbarna

Vet inte riktigt vad som hände med hennes Puppisar under kvällen men stora va dom här iaf  ajajaj  va stryk jag kommer få för att jag lägger ut dom här……………. Ha ha ha ha ………. Sorry men jag är såååå uttråkad här i soffan tur mamma kommer snart och pysslar om mej.

Ha en bra tisdag. Bara tre dagar till helg igen!!!!!

Puss!!

Hei, igjen, folkens!

Da er det lenge siden jeg oppdaterte sist pga. manglende internett – men… la meg si: endelig er jeg tilbake igjen – her med dere, for det har jeg virkelig gledet meg til!

Jeg har også fått en positiv mail fra www.rockdenim.no – og jeg skal snart ha en konkurranse med spons av solbriller eller et lite gavekort fra siden! – Så følg med på hva som skjer her på bloggen!

Dette innlegget tenkte jeg kunne handle om hva jeg gjorde i påsken, for det er jo denne høytiden jeg ikke har fått oppdatert!

PÅSKEFERIEN ringte inn på fredagen, den dagen alle skoleelever jublet av glede, for nå var det nemlig påskeferie. Det var ikke bare på skolen, men på dansestudioet også. Oslo Streetdance Studio, selvfølgelig! Det var en koslig og morsom danseavslutnig for alle danserne og elevene der borte… og av en eller annen grunn ble jeg plutselig waffle-masteren for den egentlige bare ble borte – og da ble det to svidde vafler. Jeg skulle bare ta over litt – og jeg ble i vaffel-stolen for en stund… Var det et luretriks?!

Jeg våkner lørdagen av en alarm på mobilen for snart ble jeg hentet av en bil som skulle til Trysil.
Det var med to venner og en av dem’s foreldre, bror og hans venner også… Det var en tredagers-tur, og det var helt SYKT bra ski-forhold der oppe. Og helt sykt bra snowboard-forhold der oppe… (Legg merke til forskjellen!). Det var strålende sol og fra +8 til +12 varmegrader… Og det nesten 1000 meter over havet!

Trysil-Fjellet - DCP

ONSDAG:
Det var nå duket opp for å reise opp til en hytte på Odalen (ved Skarnes som er ved Kongsinvger som er i Hedmark)! Jeg reiste hit også med to venner og familien. Det ble selvfølgelig fisking – og denne gang: farlig isfiske på 30cm tykk is siste dagen. Vi fikk sånn cirka null fisk, noe som er veldig rart! For det er veldig vanlig å få abbor og gjedde der borte… HMM – men jeg har aldri isfisket der før… Bare vanlig-fisket og båt-fisket… Det går mye bedre!

Nabohytta har en gård med to hester, fem sauer, og noe smågreier, men også en av verdens søteste hunder: BALDER!
Balder er en brun labrador som liker selskap. Han går rundt fritt og er veldig lydig. Om den fulgte med oss hjem (til hytta) så sa man bare: GÅ HJEM! så løøøøp den hjem til seg selv…

Fisketur - DCP

[ På torsdagen dro vi inn til byen igjen (tar en time og tjue minutter med buss) for at jeg skulle på treningen med Soulstars før vi reiste tilbake igjen ]

I DAG så dro jeg rett til S.A.T.S på Storo etter at jeg kom av bussen på bussterminalen i Oslo.
For jeg og Lisa hadde planlagt å trene til UKM om en uke kl. 1, men sp ble hun forsinket… Derfor tok jeg turen innom SATS (som jeg skulle etter treningen om alt gikk som planlagt)… Vi begynte å trene halv 3, og vi har fått en del planer nå… Det er en uke til den store dagen, og før halv tre i dag hadde vi ikke en eneste plan for hva vi skulle!

…

Men nå har jeg veldig mye å gjøre her hjemme…
Jeg må ha meg noe mat, så må jeg dusje, rense akvariet, lage en dans til tirsdag, og… ja – mye

Sååå – kanskje kommer det noen updates etterpå!
Men dette ble vel et langt innlegg, så vi får se!

Jeg tenker å lage en videoblogg snart også! Kjøkkenet er jo ferdig nå også – så dere skal få noen bilder fra det og – siden jeg har snakket om det så mye… hehe…

FORTSATT GOD PÅSKE!
1. Påskedag i dag, 2. påskedag i morgen og skoledag på tirsdag . . .

DCP

I denne uge har vi haft påskeferie og jeg tog straks afsted fra storbyen! Camilla og jeg længdes efter natur og det rigtige Kina og besluttede os for at tage sydpå imod bjergene.

Vi startede med at tage et nattog og stod af tidligt mandag morgen ca. 8 timers togtur fra Shanghai. Herfra var vores mål at nå Wuyishan bjergne i løbet af de næste par dage, som var ca. 5 timers kørsel vest ind i landet.  Vi ville prøve at blaffe og fik lavet fine skilte med kinesike tegn. På dette skilt står der Vest….

Vi kom med stort set alle slags køretøjer på vores første dag i vores forsøg på at blaffe. Både bil, lastbil, bus, tog, tricicle og scooter…

Efter et stykke tid fandt vi ud af at kineserne ikke rigtigt kender til konceptet med at blaffe. De ser det nærmere som en selvfølge at hjælpe besøgende i deres by og land med hvad end vi skulle have brug for. Derfor blev vi kørt lange tur, fik frokost betalt og de ville absolut ikke have andet end tak igen.

Da vi for 4. gang i løbet af nogle timer var blevet kørt til samme busstation i den lille by Lonquan, besluttede vi for at stoppe med at blaffe og blive i byen til næste dag, og kiggede i stedet nærmere på landsbyen om aftenen.

Børn der fløj med drager om aftenen ved floden i Longquan.

Efter bare halvanden dag var vi ankommet til Wuyishan, som var vores mål. Vi vidste ikke meget om den, andet end at der ville være bjerge og at den ikke var nævnt som noget stort i Lonely Planet, hvilket vil sige få turister.

Og det må man sige er sant. Kina er så fantastisk stort et land og vi formåede på de 5 dage vi var afsted ikke at se en eneste anden udlænding end os selv.

Her har jeg en business samtale på landevejen med en kineser som ringede angående vores event d. 19. April.

I Wuyishan mødtes vi med Lukas fra teamet, hvor vi endelig kunne dele alle vores oplevelser og få bekræftet hvor fantastisk venligt og gæstfrit et folk kineserne er!

Vi hentede mad ved et gadekøkken og satte os ned til floden for at dele historier.

Ved floden kom vi forbi ejeren af det fineste hotel i Wuyishan, en venlig mand som Lukas havde mødt tidligere. Han bød os på en af Kinas bedste tesorter, og da han ikke kunne engelsk sluprede vi te sammen i et stykke tid.

Det er virkelig få kinesere der kan tale engelsk, da det ikke er noget alle får lov at lære i skolen. Jeg fik derfor tillært mig en masse nye kinesiske ord på denne tur!

I Wuyishan havde Lukas mødt en venlig fyr som var ny politimand i byen. Han var utrolig venlig og om aftenen inviterede hans mor os på middag hjemme hos hende.

Her sidder John og er ved at give os kinesiske navne. I Kina har mange kinesere nemlig både et kinesisk og et engelsk navn. Det engelske må de selv vælge, og John har ja, valgt navnet John (kan ikke huske hans kinesiske navn) Han spurgte os hvad vi godt kan lide, og jeg sagde adventure (eventyr) og da han ikke kendte det ord, forklarede jeg at jeg godt kan lide at opleve nye ting, komme nye steder og møde nye mennesker. Derefter sagde han at mit navn var Xinxin, som betyder ny ny, eftersom jeg så godt kan lide nye ting! Camilla blev døbt YueYue, som betyder sang sang og Lukas blev døbt Mu, som betyder træ.

John inviterede også nogle af vennerne til middagen og det var en virkelig lækker kinesisk aftensmad med bambusskud, fisk og masser af grønt.

Politimand John fik arrangeret en privat guidet tur i bjergene, da vi synes det var lidt dyrt at få lov at gå op og se dem (120 kr) Guiden blev hans gode ven og en tilfældig engelskstuderende som tolk. De sneg os bag om en lille landsby for at undgå at skulle betale indgangen….

Her var det flotteste teplantager med Wuyishan teen, som vi også senere fik som afskedsgave af politimand John.

Udsigten fra vejen og af bjerget Kings Peak, og nedenfor har vi nået toppen…

Da vi gik ned af bjerget kom vi ned til en flod med frisk vand fra bjergkilderne. Yue Yue og Mu tog også en svømmetur i det kolde vand….

Vi så stadig ikke andre udlændinge, men til gengæld masser af kinesiske turister og brudepar som skulle have taget bryllupsbilleder i de fantastiske omgivelser.

Det blev en 8 timers vandretur, så om aftenen var vi meget trætte. Vi tog derfor vores soveposer og en øl hver med ned til floden og snakkede om det skønne liv som Kaospilot!

Vores sidste stop blev i en lille by som vi aldrig fandt ud af hvad hed. Vi var stået på bussen i Wuyishan for at køre nordpå, og efter en time kørte vi igennem en lille landsby vi synes så hyggelig ud og hoppede af bussen der. Der var heldigvis et hotel i byen så vi indlogerede os og gik på opdagelse. Byens børn var ret nysgerrige på os og fulgte efter…

Vi kom til sidst op til togbanen hvor vi blev til solen var gået ned og forsøgte derefter at finde en ny sti ned til byen.

Hele ugen havde jeg været lidt syg og måtte på apoteket efter medicin. Jeg forklarede at jeg hostede og havde ondt i halsen og dette var hvad jeg fik… Jeg skulle tage hele sådan en stak piller 3 gange i løbet af dagen. Det gjorde jeg så, men da jeg tog 3. portion om aftenen kunne min mave alligevel ikke klare det!

Jeg besluttede at tage hjem dagen efter da jeg ikke rigtigt blev rask, og tog derfor den 13 timer lange hjemrejsetur alene. Her ligger jeg i min sovekupe på toget hvor nogle kinesiske mænd har gjort mig selskab og sat sig i min seng.

Igår var vi på Caleo och äkade middag, utsökt as always! Innan dess gick vi på världens längsta promenad i solen samt klämde lite glass från Lejonet & Björnen. På kvällen blev det film, The Pianist, den var faktiskt bra. Men något som var ännu bättre var filmen vi såg iförrgår som jag glömde nämna.

Clint Eatwoods “Gran Torino”! Sjukt bra film den var fantastisk, bland det bästa jag sett på senare år.Har ni inte sett den, GÅ OCH GÖR DET! Clintan var tillomed lite lustig i all hårdinghet haha.

Är det inte skönt att vara ledig?

högtiderna och helgerna jag får chansen att frossa i ljus är påsken. Snart har vi ljust dygnet runt här uppe och solen går aldrig ner. Därför är även påsken en ljusets helg för mig, stugan i Forsnäs har även blivit en del av några av våra största helger och påsken är en av dem.

Just nu frossar jag i värmen från 42 ljuspunkter samtidigt som brasan i kaminen sprakar, bara lugn och ro. I helgen, skärtorsdag närmare bestämt, har vi även fått gratulera Tommy i Los Christianos när han fyllde ett antal år och nu bär det snart i väg hem till Sverige och lagom till sommarvärmen som spridit sig över landet, i alla fall de södra delarna. Här uppe har vi i alla fall kommit till plusgrader under dagtid.  

Det är mycket bemärkelsedagar under april månad och jag läste att 10:e april är den absolut vanligaste födelsedagen i Sverige. Det innebär att mest barn har fötts på den dagen vilket också innebär att det är sant att sommaren är en bra tid för kärlek och romantik så nu har jag och alla andra mycket trevligt och roligt att se fram mot. Då kan det inte heller vara fel att bo i den del av landet som har ljuset dygnet rynt, den som väntar på något gott …

Margareta G som har några födelsedagar kvar i april, komna ur sommarens och kärlekens små stunder, någon gång någonstans.

Nu har vi ätit en fantastisk Påskbrunch. Det är roligt att pappa och syster är här och hänger med oss. Sablarns punkabilen står kvar i garaget så det är synd att vi inte fick åka till havet när vädret är så fint, men jag måste säga att det är inte fyskam på väderfronten här heller.

Igår satt vi i stort sett hela dagen på avenyn i solen och drack öl! Vem kan tacka nej till det, jag har väl bränt mig i fejset också eftersom näsan känns lite öm ;P Vad det blir idag är svårt att säga men något kul ska vi nog hitta på! Ut i solen och tanka energi, det är som pappa säger; det är i solen man känner att man lever. Så sant!

I dag är det Långfredag, Jesu dödsdag. Vad är då naturligare än att skriva om Judas Iskariot, lärjungen som sägs ha förrått Jesus?

Eller hur var det egentligen?

Judas förråder Människosonen med en kyss – men varför gjorde han det?

Låt mig börja med att citera den engelske förkunnaren John Nott i boken “Därför är jag kristen” (Församlingsförlaget 2004, sidan 63): “Därför ska vi inte se korset som ett nederlag och uppståndelsen som en seger. Snarare var det så att segern vanns på korset och bekräftades, förkunnades och uppenbarades genom uppståndelsen.” 

Det kan knappast råda några tvivel om att detta är den etablerade kristendomens syn på Jesu frälsningsgärning. Genom sin offerdöd på korset, och därefter genom sin fysiska uppståndelse, såg han till så att människorna kunde bli fria från syndens band och på detta sätt försonas med Gud. Detta är också ett genomgående budskap i Nya testamentets evangelier och epistlar.

Bilden av Herrens lidande tjänare har sin sanktion i den judiska Bibelns (det så kallade Gamla testamentet) profetiska bok signerad Jesaja, där vi läser följande:

“Han sköt upp som en ringa telning inför honom, som ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring. När vi såg på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bli hela. Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät all vår missgärning drabba honom.” (Jesaja 53:2-6).

Det var således, i detta perspektiv, Jesu mission att ta på sig den uppgift som åvilade syndabocken enligt judisk tradition: att drivas ut i öknen och dödas som ett offer för det stora flertalets välbefinnande. Detta skulle ha varit hela meningen med Jesu mission.

Borde då inte den gestalt som enligt evangelierna möjliggjorde denna providentiella uppgift, lärjungen Judas Iskariot, uppskattas efter förtjänst och hyllas som en ljusgestalt som hjälpte Jesus Kristus att fullborda sin mission? Nej, så är det, som alla vet, inte. Judas framställs i stället i Nya testament som en nattsvart förrädare som inte ges någon pardon. Judas förräderi bestod, noga taget, i att han uppsökte översteprästerna i Herodes tempel i Jerusalem och upplyste dem om var Jesus befann sig – det vill säga i Getsemane örtagård på Oljeberget – varigenom det blev möjligt för berörda myndigheter att gripa den besvärlige predikanten Yeshua från Nasaret vid en tid på dygnet, då inte mycket folk, som annars kunde ha ställt till problem, var i rörelse.

Judas Iskariot har emellertid, i stället för att berömmas för den roll han kreerade inom ramen för passionsdramat, blivit till  historiens värsta förrädargestalt, sveket och ondskan inkarnerad: en djävul i människohamn. Mot bakgrund av att Jesus, enligt vanlig kristen tro, kom just för att dö offerdöden – och Judas faktiskt i någon mån bidrog till att så kunde ske – kan jag inte låta bli att tycka att denna nattsvarta Judas-bild är en aning orättvis. Man kan med Bob Dylan i låten “With God on Our Side” undra om Judas Iskariot faktiskt hade Gud på sin sida.

http://www.youtube.com/watch?v=ziuMEX2SeK0&feature=related

Judasgestalten har inte upphört att fascinera den kristna delen av mänskligheten under de 2000 år som förflutit sedan händelserna den där judiska påsken (Pesach) i Jerusalem. Ett av de sentida uttrycken härför är den svenske historieprofessorn Dick Harrisons bok “Förrädaren, skökan och självmördaren” (Prisma 2005), som behandlar Judas Iskariot, Pontius Pilatus och Maria från Magdala. Förrädaren i samlingen är förstås Judas. Alla tre förekommer i de nytestamentliga evangelierna, och professor Harrison visar hur de genom seklerna, och alldeles deras verkliga egenskaper, kommit att representera vissa mänskliga arketyper.

Här är det alltså Judas som intresserar oss. Först må emellertid framhållas att bilden av Judas som den nattsvarta förrädargestalten faktiskt inte är helt allenarådande i ett bredare perspektiv. Harrison hänvisar (sidan 64) till en sektbildning benämnd “kainiterna”, vilken uppfattar Judas som en ljusgestalt. Harrison apostroferar verket “Adversus omnes haereses” (Mot alla kätterier) som tillskrivits Tertullianus. “Enligt vad författaren har att rapportera”, skriver Harrison, “fanns det även folk som menade att sektens medlemmar uppfattade både Jesus och Judas som positiva gestalter. Jesus var tvungen att lida döden på korset på det att människorna skulle få frälsning…utan Judas skulle Kristi passion ha blockerats! – ty det var bara Judas som förmådde göra det yttersta offret, förräderiet, och därmed säkra Jesu offerdöd.”

Det fanns även judiska grupperingar, nämner Harrison, som uppskattade Judas verk därför att denne skulle ha hjälpt judenheten att bli av med den förargelsebringande villoläraren Yeshua från Nasaret i det föraktade Galliléen.

En väsentlig fråga, när vi studerar Jesu misson, är om den vanligaste kristna uppfattningen är korrekt: var det verkligen Guds ursprungliga vilja att Jesus skulle dö på korset? Om så var fallet kan man fråga sig, varför korsfästelsen är omgärdad med så mycken ödesmättad tragik i Nya testamentets skildringar, och varför Judas Iskariot framställs på ett så sinistert sätt. Och varför uttryckte Jesus själv, om vi skall tro evangeliernas vittnesbörd, så stor sorg och desperation över sitt eget öde?

I Matteus 23:37 läser vi exempelvis: “Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan smlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” Det finns flera liknande exempel.

Paulus, den före detta mosaiske trosbekännaren som skapade kristendomen, skriver i 1. Kor: 7-8: “Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.”

Budskapet här förefaller åtminstone mig tämligen uppenbart: korsfästelsen av Yeshua från Nasaret var ett tragiskt misstag, ett brott mot Guds ursprungliga vilja och plan för mänsklighetens frälsning. Så bör rimligen även Jesu bittra klagan i Getsamane (Matteus 26:39) tolkas: “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt.” Denna klart uttryckta önskan – att slippa ifrån korsets smärtsamma väg – brukar vanligen tolkas på så sätt att Jesus här låter sig påverkas av sin mänskliga svaghet. Den tolkningen, cineastiskt åskådliggjord i exempelvis Mel Gibsons “The Passion of the Christ”, övertygar knappast. Jesus var enligt kristen tro Guds son (en vanlig uppfattning är att han till och med var Gud i mänsklig gestalt), vilken i alla andra sammanhang, enligt evangelierna, visar prov på överlägsen styrka.

James Caviziel som Jesus på korset i “The Passion of the Christ”.

Att mot denna bakgrund påstå att Jesus skulle rygga tillbaka inför martyrskapet på grund av mänsklig svaghet är helt enkelt inte övertygande.

När allt detta är sagt kommer vi ändå inte ifrån, att det i den kristna Bibeln finns talrika passager som synes tyda på att Jesu lidande och död på korset var något oundvikligt om Guds försyn skulle fullbordas. Ett par exempel är här tillfyllest. När till exempel den främste av Jesu lärjungar, Simon Petrus, på tal om Mästarens förebådade bortgång emfatiskt utbrister: “Något sådant skall aldrig hända dig”, svarar Jesus enligt evangelisten: “Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” (Matteus 16:22-23). Enligt Johannes (19:30) yttrar vidare Jesus som sina sista ord på korset: “Det är fullbordat.”

Ett eftertänksamt studium av Nya testamentets utsagor visar, att Jesus i begynnelsen av sin offentliga mission med stor pondus gav burskap åt budskapet att Himmelriket var nära förestående; han betonade städse nödvändigheten av att människorna skulle tro på honom och acceptera honom som den utlovade Messias (Meschiah). Också i detta sammanhang kunde han hänvisa till de judiska profetiorna. I Jesajas bok finns exempelvis ej endast förutsägelsen om den lidande tjänaren, som tar på sig våra skulder likt en syndabock eller ett offerlamm. I samma profets nionde kapitel återfinner vi således även profetian om den kommande fridsfursten:

“Ty ett barn bliver oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan ände över hans rike. Så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:6-7).

Min slutledning är att det initialt var Jesu självklara och djupt kända önskan att fullborda Jesajas profetia om den kommande fridsfursten. När han emellertid, mot slutet av sin korta offentliga mission, måste dra slutsatsen att detta, till följd av ovilja och ressentiment bland det utvalda judiska folket, icke kunde ske, gick han i stället in på att söka uppfylla den andra profetian, den om Herrens lidande tjänare, med allt vad detta innebar av bitterhet och desperation. Det fanns goda skäl för Jesu ofta uttryckta desperation – han visste att korsets offerväg inte skulle kunna ge upphov till det eviga fredsrike som profeten Jesaja förebådat, utan tvärtom var förknippat med tusentals års fortsatt lidande för den plågade mänsklighet Jesus hade kommit för att förlossa.

Den mäktiga visionen från Jesajas nionde kapitel fick skjutas på framtiden.

Det var alltså först mot slutet av sin verksamhet som Jesus började tala om sin förestående bortgång och om det nödvändiga i att hans anhängare skulle acceptera detta – de måste helt enkelt “gilla läget”.

Om denna lidandets och dödens väg var förutskickad från begynnelsen, eller om den blev till en alternativ väg, är emellertid mindre väsentligt ur Judas perspektiv. Ty i ett visst läge blev Jesus definitivt klar över att det var Guds vilja att han måste gå martyriets väg och låta sig dödas, men icke blott det – offerdöden måste ske under den judiska påskhögtiden, Pesach, firad till minne av uttåget ur Egypten, på det att det providentiella i hans offergärning som “syndabock” eller “offerlamm” skulle framstå som så mycket klarare.

Det kan därför, som jag ser det, inte uteslutas att Judas Iskariot agerade som han gjorde på direkt uppmaning av sin Mästare. Enligt evangelisten Johannes (13:27) förständigar faktiskt Jesus, i samband med den sista måltiden, Judas att snabbt skrida till verket: “Gör det som du har i sinnet, men gör det snart.” Det var bråttom, ty Jesus måste ljuta martyrdöden innan påsken var till ända.

Salvador Dalis version av den sista måltiden.

Det kan här givetvis inte bli frågan om annat än gissningar. Judas kan ha handlat på uppdrag av Jesus själv när han “förrådde” Mästaren, men det är också tänkbart att han handlade på eget bevåg; möjligen var han, i detta perspektiv, besviken över att Jesus i hans tycke gav upp för lätt i stället för att fortsätta kampen för Himmelriket på jorden. Den verkliga motivationen är fördold för oss. Resultatet av Judas handling känner vi dock: en “folkskara” griper nattetid Jesus i Getsemane och för honom till det heliga templet, varpå Jesus kort tid därpå lider martyrdöden.

Vad som enligt min mening under alla omständigheter är visst är, att det är hög tid att tona ner den traditionella bilden av Judas som en nattsvart förrädare, en djävulsbild som uteslutande målas upp i evangelierna (där Judas dessutom, vilket kan tyckas vara en paradox, utmålas som förskringrare och snåljåp på samma gång). När det gäller Judas död finns det i evangelierna två versioner. Den mest spridda av dessa gör gällande att Judas hängde sig. Enligt den andra omkom han på annat sätt. De båda övriga evangelisterna nämner ingenting om Judas död.

Så alldeles oavsett om Jesu korsfästelse var av Gud utstakad redan från tidernas begynnelse, vilket är den vanligaste kristna synen, eller om korsfästelsen blev ett smärtsamt andrahandsalternativ sedan Jesus misslyckats med att överyga det religiösa ledarskapet om sin messianska status, vilket jag menar skedde, säkerställde Judas Iskariot med sitt radikala handlingssätt att korsfästelsen kunde genomföras på ett både smidigare och snabbare sätt än som eljest hade kunnat ske.

Bilden av Judas Iskariot som förrädaren par preference har sannolikt mer att göra med vårt till synes eviga behov av syndabockar än med någonting annat. Den kan också ha varit ett uttryck för evangelisternas strävan att göra judarna ansvariga för Jesu död – därför utpekade man en lärjunge, vars blotta namn för tankarna till det judiska folket, som förrädare.

Skit, varför är det så dåligt väder? Det har ju varit så fint dom senaste dagarna.
Blir så sur och deppig när det är dåligt väder.
Idag skulle ju jag, Johanna och Elin fika! Då hade det ju varit mysigt med lite sol. Men nehepp!
Nu ska jag börja dra mej till jobbet. Sista dagen idag innan påsken. Känns ganska skönt att slippa jobba nu på ett tag.
Och det som känns ännu bättre är att jag får fullt betalt dom dagarna jag är borta på påsken. Alltså på de röda dagarna.
Känns helt underbart faktiskt!
Något som är mindre bra är att jag börjat få huvudvärk igen. Men det är bara att bita ihop i svåra tider, någon gång blir det ju säkert bättre.
Have to go! Puss och kram!

och jag fick verkligen vårkänslor igår när jag kom hem efter jobbet och familjen hade tagit fram våra utemöbler på famsidan och solen gassade som allra bäst.

Härliga tider!!!!

Så det va ju bara att kavla upp ärmarna och plocka fram de små gröna fingrarna ( japp Carro dom finns gömda lååångt där inne tror jag)

Vipps så hade vi påskfint på vår framsida.

Jag hoppas verkligen att ni ser att jag matchat ullet i krukan med kvasten ( rosa så klart )

Är väldigt nöjd med mej själv. Har lovat Tim att vi ska ta in de andra påsksakerna.  ja jag har några stycken som jag fått på mina födelsedagar genom åren då påsken och födelsedagen samman fallit ( så jag har inte köpt några själv).

Gårdags eftermiddagen va helt ljuvligt varm och skön. Wiggo Viking gjorde allt för att den sista snön skulle försvinna från vår gård.

Så nu har vi en snö och påskfin framsida iaf

Vikingen gillar inte alltid när mamman sticker kameran under näsan på honom.

Han surade inte så länge för sen blev det fika med tårta ( många bitar blev det för vikingen)

Jaa jag hade lite eftersläntare på firandet av min födelsedag på eftermiddags fika. Väldigt trevlig och stort tack för de fina presenterna.

Blir defenitivt ett och annat besök med fina presentkort framöver ( Härliga tider … vem vill inte göra av med andras pengar Ha ha ha)

Vår Blondin Bella växer och frodas. Hon letade alla varma soliga platser inne….. Mys Mys  tyckte hon

Puss!!