Vilka källor har du använt? Är de trovärdiga?

Vi började arbetet med att leta bilder. Vi tillbringade en lång stund till att försöka hitta DNs arkiv för att kunna ta bilder därifrån, men gav upp till slut och vände oss till google.

Medvetet beslut
Vi var medvetna om att de bilder som finns på google kan vara upplagda av vem som helst och är därmed inte alltid trovärdiga och dessutom är de skyddade av upphovsrätten så vi kan inte publicera de utan tillstånd på vår blogg.

Därför använde vi de bilderna till att skapa en diskussion kring ämnet. Det visade sig väldigt användbart då vi belyste problemet med att man kan manipulera/redigera bilder så att man får en förvrängd verklighet. Vi diskuterade även medias roll i klimatfrågan och vilken roll vi har. Det hela blev utgångspunkten för vårt slutgiltiga arbete, där vi valde att publicera en bild tagen av en av gruppmedlemmarna.

Detta dels för att vara säkra på att det bilden föreställer är trovärdigt och passar som representant för våra åsikter och dels för att vi kunde publicera den utan att behöva fråga någon utomstående om lov.

Citat
Vi sökte även efter citat som berör ämnet och hittade ett par riktigt smarta uttalanden. Ett av dessa använder vi som inspiration till vår dikt.

Går solen ner på ett ställe, går den upp på ett annat ställe

Ett annat citat skrivet av Art Horn använder vi också som inspiration i dikten.

Den största klimatförändringen har skett i media” (Art Horn)

Paulina, Isabella, Fredrik B

bild: Paulina Nordebrand

Vi lärde oss att skriva
Började skriva vår historia
vi såg vad vi gjorde för fel,
men vi fortsatte att skildra
det som redan har skrivits

Solen gick ner i vår verklighet
Men gick aldrig upp i världen utanför,
där vi inte kan urskilja vad som döljer sig
bakom våra handlingar
Vem kommer att bryta mönstret?

Ingen orkar ta steget,
Ingen orkar bidra till förändring
Vi intalar oss att det inte blir några konsekvenser
Fastän isar smälter och vi utplånar vår omgivning
Varför bryr vi oss inte?

Vi är för avtrubbade för att inse verkligheten
För media matar oss för mycket med sina sanningar
Vi skriver fortfarande vår historia
Är det media som är skribenten?
Är det där den största klimatförändringen har skett?
Vi blir tillfrågade: ska vi börja ta ansvar?
Kostar det för mycket?

***

Vi kommer fortsätta skriva vår historia
Men vem kommer att vara författaren?

Paulina, Isabella, Fredrik Blomberg

Here at AppMtn, it isn’t so very unusual to receive an outraged email or comment after I’ve said something less than flattering about a name.  The longer I write, the more keenly I think about the fact that these names are worn by real human beings.

So it is doubly thrilling when I write something and the parents are happy to discover the post.  Better still, they write about it on their blog.  Which brings us to adorable baby Estelle over at The Emperor’s New Crib.  Thanks to her parents, I now know that frikadelle means meatball in Danish.

A bunch of other random thoughts:

• I like Anneliese.  I can understand respelling her Annalise or Annalisa.  But Analyse?  Yup, I’ve just spotted a baby Analyse.  I don’t think her parents are psychiatrists;
• Anyone think True will catch on as a first name?  It’s sort of like a virtue name on steroids – far bolder than the established Grace and Faith, stark compared to the gently old-fashioned Felicity or Amity.  Actor Forest Whitaker has a daughter called True Isabella Summer.  True Jackson, VP is a Nickelodeon show ’bout a super-stylish teen who ends up heading up a line at an honest-to-goodness fashion label.  (And no, her mom’s name isn’t Kimora.)  The show is in season #2 and now airs on Nick UK an Nick Latin America;
• Nicole Kidman is about to return to the big screen as Claudia in the musical Nine. If it is half the hit of Moulin Rouge, the sadly neglected Claudia could finally get a boost.  After all, the devilish Satine still surfaces on message boards;
• I keep meaning to mention the compound name of my favorite project runway finalist – Carol Hannah.  I’m not wild about either name, but I find the combination strangely appealing.  Or is it too close to Poltergeist’s tragic Carol Anne?  I also heard a prospective model’s name mentioned during casting for the contestants’ shows – Drielle, which sounds a too much like a French power tool to be pretty;
• Nancy mentions strangely appropriate names – as in, a retail analyst named Tiffany Co.  I recently met a cantor named Aria and while chasing the kids around the Bass Outdoor Extravaganza Warehouse Winter Wonderland, I heard a camouflage-clad dad call his son Hunter;
• Bewildertrix spotted a Juno Alexandra Zénaïde, little sister to Hugh.  I agree with her – what a fabulous combo;
• Digital Spy talked with Emmerdale (it’s a UK soap) star Charlotte Bellamy about the names she and partner Mungo Denison chose for their three kids: sons Sunnie and Herbie and daughter Teddie Boo Florence;
• She’s not here yet, but Joey Lawrence tells Celebrity Baby Blog that Charleston’s little sister will be called Liberty Grace.

A few noteworthy posts you might’ve missed:

• Did you catch the Nameberry post on Old Lady Names?  It’s interesting to see how trends evolve – they report on the granny chic picks they’ve mentioned in each edition of Beyond Jennifer & Jason, now rebooted as Beyond Ava & Aiden.  They’ve definitely caught on in the DC ‘burbs – I can think of Ida, Mabel, Hazel and Elsie all in my ‘hood.  Funny to think that someday Cynthia, Barbara and Deborah will all sound fresh again, too;
• It’s no longer fashion limbo.  They’re now outlier names. Celebrity Baby Blog interviewed Nameberry’s Pamela Redmond Satran about names like Paulina, Bronwyn and Helena;
• Lastly, Xanthe Linnea has a great list of one-syllable names for boys.  I love Bram, Clark, Heath and Rhys.

Speaking of one-syllable boys, a year ago I was writing about Rex.

Thanks for reading, and see you next week!

I hope everyone had a spooktacular October 31.  My firstborn led the neighborhood kids in a chant of “Halloween!  Halloween!” as they walked through the streets, accumulating an unreasonable amount of candy.  They grow up so fast …

Aly at Queen Anne Farm, 2009

But speaking of treats, our new neighbors have a son named Ellis and a daughter named Zora.  Plus, a pint-sized Adelaide came trick-or-treating at our house.

Speaking of the nicely named, Jen of Blissfully Caffeinated has welcomed daughter Lila Genevieve.  If you haven’t read her story, you might want to sit down first.  Mom and baby are doing fine, but her birth experience?  Not what you imagine …

Now, onto the name news:

• After defending variant spellings, I’ve found one I just don’t get: Nicholus, spotted by the hawk-eyed Bewildertrix.  This just a week or two after Greysun.  If u is the new y, expect to meet Peigtun, Jaydun and Londun shortly;
• A mother who gave birth on an AirAsia flight has named her son AirAsia.  I guess Jett was too subtle;
• While we’re flying the friendly skies, I’ve yet to see Amelia, the movie, but I loved Nameberry’s Heroine Names posts – Part I and Part II.
• With a hat tip to Julie – new daddy Colin Farrell is, indeed, set to star in a film called Ondine, about a mermaid.  So perhaps Ondine has a better shot at the mainstream than I initially thought.  (We all know about big screen mermaids.)

Which reminds me … Splash’s Madison chose her name from the street, but I’m always excited to discover a street that just happens to have a familiar name.  Did you know there are streets named after each of the Muses in New Orleans?  I didn’t.  But once I spotted Clio Street from the streetcar, I insisted on backtracking a few blocks until we could snap a picture.

Clio Street, NOLA

We used to live near an Aisbet Street – I always thought it sounded sort of like a Scottish version of Elizabeth.  It isn’t – I’ve never come across the name’s origins – but I still think it sounds like a great choice for the middle.

A handful of famous babies’ arrivals were announced this week:

• Mets alum Mike Piazza and wife Alicia have welcomed a second daughter – Paulina Sophia, little sister to Nicoletta Veronica;
• Former Olympic gymnast Shannon Miller and husband John Falconetti have welcomed a son, John Rocco;
• While we’re talking athletes, the New York Knicks’ Al Harrington and wife Michelle welcomed a daughter, Amaya;
• Colin Farrell and girlfriend Alicja welcomed a son, Henry Tadeusz.  (Pronounced tah DEH oosh – the Polish equivalent of Thaddeus.)  Colin also has an older son, James Padraig.

Nancy posed the question: Should older children help choose a baby name?   I was 11 when my youngest sib was born, and I’m quite certain that my mother wasn’t soliciting our opinions.  (Which is, looking back, a good thing.)  Anyone out there tried this at home?

Lastly, ABC revives V as a television series about benevolent – or not – aliens this week.  I vaguely remember the 1983 mini-series, but found myself wondering what you’d name the Visitors.  Looks like they’re pretty ordinary – the leader is called Anna.

Which reminds me … Clio’s ladybug costume, courtesy of Aunt Solange, looked sort of extraterrestrial, what with the drooping antenna.

Clio the Bug

Thanks to everyone for reading! 

Los videos más nuevos, recién sacados: “21st Century Breakdown”, “Meet me halfaway”, “Fifteen”, “Ni rosas ni jueguetes”, entre otras.

“Meet Me Halfway”, nuevo video de Black Eyes Peas de su disco “The E.N.D”.

“Fifteen”, un gran video por la cantante country Taylor Swift de su disco “Fearless”. ¡Continúa soprendiéndonos!

“Ni Rosas Ni Juguetes”, un muy interesante videoclip de Paulina Rubio de su disco “Gran City Pop”.

“21st Century Breakdown”, nuevo video de Green Day de su disco “21st Century Breakdown”.

“Tik Tok”, un grandioso video de la cantante Ke$ha de su nuevo disco “Tik tok”.

“Crack It Up”, la nueva cantante de Disney, Ashley Tisdale no se nos que no se nos queda atrás sólo por ser nueva cantante, este video está en su nuevo disco “Guilty Pleasure”.

moa fredholm

In 2001, I was the #2 Google search yield for the term “Paulina.” At the moment, yield #2 is Paulina Meat Market, which is a worthy successor, I guess.

In other news, I’m going to take the GRE in about 12 hours. Isn’t that marvelous? I’ll be putting on my game face.

And while we’re on the topic of #2 Google search yields, this is the second image result for “game face”:

Co znaczy, ze jestes Urodzinowy? Dla mnie tyle co, ze jestes wspanialym mezczyzna, wartosciowym czlowiekiem, w ktorym jakby notorycznie buzowaly bombelki najwspanialszego szampana!!! Zycze Ci, zeby te bombelki nigdy z ciebie nie wyparowaly. sle magiczne buzki i mocny przytulaniec

… hoje eu passei vergonha.

É tão ruim perceber que a vida não é um desenho da Disney, não é mesmo?

Essa semana tive impulsos meio idiotas e comecei a rabiscar uma carta. Mas não uma cartinha tipologia-de-redação pro Ministro nem pro editor da Folha de São Paulo. Era uma cartinha de amor . E ao contrário do que Cássia Eller dizia, meu professor não me ensinou a fazer uma carta de amor “Leve o mundo que eu vooooou já ♫”

Você, mulher, certamente se lembra que lá pela 5ª série você mantinha uma leve quedinha por aquele menininho que sentava perto da janela.

E você se lembra dele, porque ele era citado quase todos os dias no seu diário, e quando vocês encontravam olhares, mesmo que acidentalmente, você desviava seu rosto com toda a velocidade e vergonha do mundo, querendo sempre imaginar se ele também estava te olhando antes.

Pois é. De acordo com isso, eu também deveria estar na 5ªsérie.

Adendo: essa 5ª série da qual eu falo não é a mesma 5ª série atual. Na minha época era luxo olhar pro sexo masculino. Hoje em dia, se você não olha pro sexo oposto, você concorre ao título de “quem vai perder a virgindade por último na sala?”. É um absurdo esse povo sub-13 ter vida sexual. MAS ENFIM…

A minha idade mental é tão confusa, que apesar de ter saído da faculdade ano passado, sou infantil o suficiente pra ter um padrão toda vez que encontro o indivíduo. Seja na escada ou ao entrar na sala, abaixo a cabeça, pego a bolsa e enfio a cara dentro de um livro, única e exclusivamente pra escapar daquele momento célebre de balançar a cabeça e fingir simpatia.

Aliás, esse momento de “oi” oportuno nunca aconteceu.

Essa carta foi tão platônica, mas tão platônica que eu não teria certeza nem do nome dele caso eu não tivesse olhado no mapa de sala no meu cursinho. E ele, coitado, nunca me cumprimentou. Nunca notou minha existência. E eu, bancando a Princesa Disney pensei:

- Vou mandar a carta, ele vai ler, vai gostar, olhar pra mim e dizer “nossa, que oportuna sua carta, eu também sempre quis falar com você, mas não tinha coragem e nossa *ABRAÇO DAQUELES DA USURPADORA*

Paulina: Carlos Daniel…

Carlos Daniel: Paulina..

Paulina: *chorando* Carlos Daniel!!

Carlos Daniel: Paulina.. *aperta as mãos dela contra o próprio peito*

Paulina: Carlos Daniel…

Carlos Daniel: Paulina..

Mas, voltando… a carta até começou meio séria, aí eu desembestei em fazer piadinhas (mais conhecidas como: método de fuga) e pronto, me perdi toda. Acabou ficando uma carta super zoadinha, e de quebra, ela ganhou um adesivo do Batman no verso.

É claro que numa última tentativa de resguardar o meu orgulho próprio, eu não assinei a carta. Só coloquei algumas dicas e por fim um “anônimo”. A coisa ficou TÃO CÔMICA que eu não acreditei que meus amigos iriam mandar a carta. Mas eis que fui surpreendida.

Eu sou tão bicha, que um amigo meu foi o responsável pela entrega do material. E  hoje, esse mesmo amigo trouxe o feedback da nossa ação.

O tal garoto disse que gostou da carta e disse que já sabe quem escreveu.

E só.

Só isso.

Nada de declaração de amor, nada de fada madrinha aparecendo na janela, nada de vestido rodado, nada, nada, nada.

Depois disso tudo, ele continua não olhando na minha cara. E eis que me pergunto: cadê meu conto de fadas?

É tudo mentira gente!

Essa coisa que a gente vê na televisão não existe

Me sinto desolada.

Acho que vou processar o legado de Walt Disney. Danos morais.

Jako pierwsze zdjęcie wrzucam portret Pauliny.
Wykonany dla Agencji La Pressione już jakiś czas temu.

The man looks a bit smug, there are three swords pointing at him and animals eyeing him in an angry manor. It’s like he is taking something that isn’t his and thinks he will get away with it.

The young woman stands in a room wearing a helmet and is surrounded by her home yet she seems weary. As if everything she has fought for seems pointless.  And she is looking for a place to rest and recharge.

lo fui a cazar a su hogar a las seis am,

el man vivía en donde Charles Manson nació.

pocas personas en la ciudad logran medir correctamente a otra persona, pero muchísimas menos son las que miden correctamente la cantidad de neuronas volátiles que puede tener ani pual (a.k.a. paulina obrist), quien anoche tuvo el agrado de compartirme un pedazo de su  subestimada y frondosa neurosis (perfecto para el glob).

espero disfruten de las descripciones, direcciones, personajes y construcciones verbales con las que se describe a un cabeza de bear ga a lo largo de toda la conversación que terminó convirtiéndose  es una oda a la puteada, un altar para el encabronamiento, lo mejor después del chucha de tu madre. un clásico instantáneo.

Första veckan praktiserade jag ju på Ica Kungsholmstorg. Där var det ganska jämt med kvinnor och män, jag tror att det är ungefär fifty-fifty. Kvinnorna och männen har samma arbetsuppgifter, fast det är mest kvinnorna som är i kassan, men det är lika många som lastar och frontrar varor och även som jobbar i charken.

Och den här veckan praktiserar jag på Djurgårdens ridskola. Här är det mest kvinnor som arbetar, det är bara några fåtal män, men man ser dem inte jobba i stallet, då är det bara en och han heter Alex. Kvinnorna och männen har samma arbetsuppgifter och det är att sköta hästarna och att vara ridlärare, men det är nog mest kvinnorna som är ridlärare. //Paulina

Den här veckan praoar jag på Djurgårdens ridskola.  När jag kom dit första dagen var jag inte alls nervös, jag har varit där några gånger så jag känner igen hästarna och så. När jag kom dit kl 9 så frågade jag efter Pysse. Och efter några minuter så hittade jag henne. Hon sa till mig att jag skulle börja mocka inne hos hästarna. Så jag började mocka hos hästen Pamir och sedan hos hästen Alban som är min favorit, han vill gosa hela tiden. När jag var klar med det så sa hon att jag skulle gå tillsammans med en gubbe som heter Alexander, men kallas för Alex till hagen och hämta hem några hästar, så vi gick dit oh jag fick ta Smulan, stallets minsta häst. När vi hade tagit in några och ut några så hade jag lunchrast, så jag gick och åt på kontoret. När lunchrasten var slut som var ungefär efter två timmar och en kvart så fick jag hjälpa till med att mata hästarna och efter det så fick jag städa lite utanför stallet. Efter det hade jag rast. Och när den var slut så borstade jag hästarna och hjälpte ridskolebarnen och efter att de var klara och att de var uppe på hästarna så slutade jag. Då var klockan 15.30. Så såg min första praodag ut. Det var jätteroligt. //Paulina