bătrân cu masca pe faţă. îi tremură chiloţii pentru viaţă. viaţa lui.
un alt bătrân cu masca pe faţă. broboane de sudoare punctează pielea uscată de şopârlă. frica e prea mare, viaţa merită prea mult traită, pensia prea toată mâncată.
“am muncit o viaţă întreagă, merit”. meriţi pe dracu’.
nu meriţi nimic. mori. pentru că nu ai facut nimic altceva decât să munceşti, meriţi cu atât mai mult să îngraşi pământul. ai adus copii pe lume? mori înzecit. nu au nici o vină pentru ca să-ţi urmeze calea blestemata.
nu, ăştia nu mor. organismele primitive sunt cele mai rezistente.
nu numai porcul rezistă la plutoniu.

Jag har ett beroende och jag tror jag är kär! De gamla gubbarnas och den gamla tantens insikter, kunskap, charm och starka personligheter är mina dagliga kioskvältare, mina klippor, mina bästa vänne roch min passion. Jo, jag talar om mina gamla hästar i stallet. Jag tänker även på min gubbe till hund.

Finns det egentligen något värdigare än en häst som sett allt, hört allt, överlevt det mesta och som vet så mycket mer än ryttaren? Finns det egentligen någon roligare personlighet än den vise som har barnasinnet kvar? Som skakar på huvudet åt den lilla jag-vet-bäst-ungen som tror att hon äger världen och lugnt går iväg till mattes sida, oavsett vad ryttaren gör. Eller som helt plötsligt inser att den lilla grästuvan de inte brukar se är rena rama Nobelmiddagen?  Som lyser upp när din röst hörs, och som du känner redan vet vad som väntar.

Vad är bättre än den gamla herrn som kanske busar runt när det inte handlar om allvar, men blixtsnabbt ställer om till full koncentration när han vet vad som gäller? Vem kan slå en häst som du kan sätta i galopp i skogen i ett visst tempo, och som håller det hela vägen även om jag som ryttare mer eller mindre rider baklänges för att hjälpa efterföljande ekipage i ridandets konst. Men som dessutom bara vägrar att gå förbi den där skylten som står på det öppna fältet, för att sedan gå igenom en bullrig by där barn springer under magen, hundar gläfsar i hasorna och lastbilar dånar förbi utan att så mycket som vifta på vänstra örat. Säg mig vad som försiggår i dessa giganters hjärnor och jag ska ge dig mitt liv.

För hur jag än försöker slutar jag aldrig att fascineras av dessa fantastiska individer som ger mig och andra så mäktiga upplevelser. Jag har så svårt att förstå mig på folk som säljer dessa djur för en spottstyver, efter att de arbetat år ut och år in, stått ut med alla våra dåliga humörsyttringar, som lidit igenom ryttare och ägare som ofta haft mer vilja än kunnande och som aldrig gett tappt, aldrig gett upp och som fortfarande har livsglädjen kvar.

Själv drabbas jag  då och då av en djup sorg över att de kanske inte kommer va hos mig för evigt. Tiden går, och en vacker dag kommer åldern att ta ut sin rätt även för dessa herrar och damer. De kommer att få beta på evigt gröna ängar och aldrig ha ont mer, aldrig riskera att drabbas av människans nycker och aldrig, aldrig kommer jag att få känna deras värme, skratta åt deras personligheter och hyss eller rida i full galopp genom skogen på dem, hästar som jag litar på så fullt och som fyller mig med så mycken glädje.

Men än är inte tiden här. Än har vi dagar att njuta. Leva i nuet är det som gäller, när stallet är fyllt av pensionärer. Varje morgon jag ser pigga ögon, varje dag jag ser dem leka i hagen och varje gång jag ser att deras ben och kroppar håller välsignar jag. För vem ska trösta knyttet, den dagen jag inte kan  tröstas av Alex, Daniel eller Tammy? När inte heller världens bästa shnauzer gläfser åt dörren när han vill ut, tigger kel genom att lappa till mitt lår, eller sjunger när roligheter är på gång. Ja, vem ska då trösta Knyttet?

lilla W

är det att Sverige legat bredvid Amazonas under ca en miljard år utan att man vetat om det. Det visar nämligen nya forskningsrön idag från Naturhistoriska riksmuseet. Att de skildes åt är ändå mera trist. Förmildrande är att Sveriges berggrund till stor del är från den tiden och forskningsresultaten kan ge ledtrådar om var nya malmfyndigheter, som vi så väl behöver, finns.

För tusen miljoner år sedan såg jorden helt annorlunda ut och kontinenterna hade helt annorlunda lägen. Söder om Sverige och Skandinavien befann sig inte den Europeiska kontinenten utan det område som nu är Amazonas. Men nog är det lite märkligt, nästan ofattbart, att nö Europa, Amazonas-området och Västafrika var en sammanhängande kontinent under minst tusen miljoner år med början för 1800 miljoner år sedan.

Nu ska detta ju jämföras med jordens ålder - 4,6 miljarder år, och alltså bör jorden kunnat ha sett ändå mera annorlunda ut tidigare eftersom jordens kontinenter suttit ihop i stora superkontinenter flera gånger tidigare. Den senaste kallas Pangea och fanns under dinosauriernas tid. Den perioden känner geologerna till relativt väl men den näst senaste, kallad Rodinia, är mer svårutforskad. De nya resultaten är därför av stor betydelse för kartläggningen av kontinenternas utveckling. Här väntas nu med spänning på mera om Rodinia.

Ofattbart trist. Foto: lsy

Inte när vi nu närmar oss JUL – med tanke på alla arbetslösa människor där ute. Men Ändå en Varning …!!!!

Förra helgen – fredag kväll - parkerades på en allmän parkering. När vi körde hem märkte sällskapet ett klistermärke på bakrutan. Tog bort det när jag kom hem – fann ett kvitto på bensin. Tur mina vänner sade åt mig att inte stanna eftersom någon kunde vänta på att jag skulle gå ur bilen, vilket jag inte trodde på.

Fick detta mail igår:

“VARNING FRÅN POLISEN” Detta gäller både kvinnor och män!

AKTA er för papper på bakrutan av ert fordon — NYA SÄTT ATT GÖRA ”CARJACKINGS” – Inget skämt. Se upp och låt detta cirkulera …

Du promenerar över parkeringsplatsen, låser upp bilen, går in, startar motorn, lägger i backen – ser något i backspegeln när du backar ut från din parkeringsplats – finner att något fastnat på mitten av bakrutan, åker ut från parkeringen, låser upp, går ur bilen för att ta bort papperet (eller vad det nu är) som hindrar ditt synfält. När du når baksidan kommer carjackers från ingenstans som hoppar in i bilen och kör. Praktiskt taget mejar ner dig eftersom de snabbt ska ha bort bilen.

Och gissa vad, mina damer? Jag slår vad om din väska är fortfarande i bilen.

Nu har Carjacker din bil, din hemadress, ditt kreditkort, dina pengar och dina nycklar. Alltså tillgång till ditt hem och hela din identitet. Som nu äventyras!
SE UPP för denna nya ordning som nu används. Om du ser ett papper på din bakruta fortsätt bilfärden. Ta bort papperet senare. Och var tacksamma för att ni i tid läser er e-post …

Jag hoppas att ni kommer att skicka detta till vänner och familj, i synnerhet till kvinnor. En väska innehåller alla typer av personlig information och ID-handlingar som ingen vill ska hamna i orätta händer.
Glöm inte att berätta för alla dina vänner!

och snart är det JUL… som sagt var. Ha det…

Jag tycker att det är okej att gå omkring i butiker i Stockholm. Egentligen är det rätt jobbigt också, men det är ändå mycket bättre än de flesta andra delar av världen – om man räknar bort att utbudet är ganska dåligt. En H&M i varje hörn och apoteket har inte dosetter stora nog för mina Omega Lin-tabletter. I vilket fall som helst: i Stockholm är man ganska anonym som kund och man blir inte attackerad av försäljarna. Man får ibland till och med vänta på assistans. Det tycker jag är bra för då hinner jag gå ut igen innan de lägger märke till mig.

Däremot har jag märkt att många försäljare blir väldigt irriterade om man kommer in i en butik och vet vad man vill ha. Jag vet oftast exakt vad jag vill ha. Även om jag inte vet märket så vet jag vilken kvalitet, vilken storlek, vilken färg och vilket pris jag vill ha. Jag har fått höra många kommentarer om det där på senaste tiden. Mellan de verbala raderna (kroppsspråket?) har jag läst in att de tycker att jag är snål och jobbig. Speciellt arga blir de när jag frågar om pris på saker som de har glömt att märka. Jag försöker vara ödmjuk och trevlig, fast på senaste tiden har jag i och för sig slutat le för att spara energi. Det där leendet verkar vara viktigt – eller så har jag bara blivit äldre och fulare och när man är gammal och ful kanske man inte har rätt att veta vad man vill ha. Affärer gillar väl unga, lättpåverkade kunder som vill bli guidade direkt till dyrhyllan. Mitt gender är gnällig pensionär.

Ett annat symptom av mitt pensionäri är att jag går och lägger mig klockan tio på kvällen och går upp klockan sex på morgonen. Jag riktigt längtade så mycket till läggdags igår att jag diskade lite för att fördriva tiden. Det är inte så att jag gillar att diska – tvärtom: jag tyckte bara att det var dags att diska eftersom det inte hade blivit gjort på cirka två månader.

Idag gick jag upp kvart i sex för att ta mig till Kista Galleria där jag köade i en timmar för att kasta handskarna på en Compaq Mini 110c 1011SO för det passande priset 1999. Där träffade jag en annan pensionär som skulle köpa en platt-TV åt sin avkomma och vi socialiserade glatt genom att gnälla på moderna tiders dåliga kvalitet. Jag log åt henom och kollade henom i ögonen när jag sade hejdå, för det hade jag fått lära mig på måndagens kurs i socialt samspel.

Vad mer händer i butiker då? Just det! Nu måste jag göra reklam för NK för det är den bästa matbutiken i staden. Den är estetiskt tilltalande, har bra utbud och är billigast på allt. Där träffade jag en sån där dela-ut-gratis-mat-kock för några veckor sedan. Jag gick fram och smakade en ost, berömde dess fylliga smak och krämiga konsistens och tänkte sedan gå vidare men jag blev stoppad.

”Ska du inte köpa en?”
”Jag har tyvärr precis köpt en,” sade jag och sneglade mot matkassen.
”Jag kan ta den.”
”Va?”
”Jag kan ta den,” sade ostuppskäraren och räckte fram handen.
”Aha! Nej, jag köpte en igår.” Detta var sanning.
”Men du kan ta en till!” Ostkubisten var bestämd och nickade barskt. Jag kände att jag började svettas som en parmesanost som stått framme i rumstemperatur och jag tänkte att jag måste ta mig ur den här situationen snabbt. Det är såhär det går när man tar emot gratisprylar. Jag fick flashbacks från Egyptens basarer där skuldkänslor är de bästa försäljningsargumenten. Jag vände på en av ostarna och kollade på datumstämpeln och fick fram:
”Jag bor själv så jag hinner inte äta upp båda ostarna. Tyvärr. Tack för smakprovet.”
Jag bugade och gick. Men då hörde jag ostdiskaren ropa – med en stämma så hög och anklagande att de som gick omkring i varuhuset på våningen över skulle kunna tro att jag hade lämnat henom lemlästad för att dö i en snödriva:

”Så hur är det att bo ensam?!”

På Lidl har de Papa Nya Guineansk, mörk choklad som heter Kul Kul. Behöver jag ens kommentera det?

När jag stod och kollade på den chokladen gick det förbi en jordvarelse som rynkade på ögonbrynen, kollade på mig, skakade på huvudet och sade “Fourteen Kronor. Expeeeensive. Oy oy!”

Jag log och kollade bort – skrämd över att ha mött mig själv.

Det var väldigt väntat att ordföranden för Swedish Meat, Lars Hultström tar en time out. Han verkar mest lida av en black out. Svensk grisuppfödning har haft en hög svansföring den senaste tiden, innan bilder och filmer läckte ut till media. Deras kollegor i Danmark har inte skött sig fick vi veta för ett tag sedan. Nu kommer det fram att det är ännu värre i Sverige.

Det intressanta är att det är högsta hönset, eller skall man säga grisen, som själv har åkt fast. Han har inte rent mjöl i påsen.

Mina kunskaper om grisar och hur man föder upp dem är icke existerande. Bloggaren Cornucopia har skrivit en lång och intensiv artikel i ämnet. Min reflektion är hans jämförelse mellan gris och pensionär. Pensionärer vanvårdas dagligen, då och då med dödlig utgång. Det skrivs inte så mycket om det längre.

Folk har ett givet val, sluta äta kött och stöd inte denna verksamhet. Jag tänker själv fortsätta äta kött. Däremot vill jag veta om det är svensk plågad gris innan jag köper.

idag eller tänkte nog snarare, när Birgit talade om att kineser äter hundar – vände gumpen till. 

Jag menar sedvänjan kan ju knappast falla honom på läppen även om han är mycket tolerant mot de flesta mänskliga dårskaper, om än envis - Powder som han är. Det vill säga en naken kines (hund) med Hår. De finns nämligen både hårlösa och med. Mycket.

Man måste ju trots allt förstå att även en hund, om än MBV (läs: människans bästa vän), kan tänkas dra gränsen någonstans. Vi människor gör det ju ofta.

Mycket ofta.

Köttätare

Tillräckligt?

Viktigare än någonsin när Du äter mera än vanligt av Salt, Fet, Rökt eller starkt kryddad mat. Vår viktigaste – om än inte alltid bästa - dryck är VATTEN! Och bara vanligt vatten. Tyvärr är inte allt vanligt vatten gott. Därmed gå’s över på annat vatten.

Se upp med favoritvattnet. Dricker Du en eller ett par flaskor Mineralvatten av något slag per dag, i tron att Du därmed gör din kropp en tjänst, bör Du granska Innehållsförteckningen. Mineralvattnet kan nämligen göra mera skada än nytta.

I Sverige granskade för ett par år sedan Lunds univ. 32 olika bordsvatten som såldes i butiker. Det var befogat. Här dricks nämligen mer än 160 miljoner liter årligen…

Mest anmärkningsvärt resultat fick man den gången av Mineralvattnet Stråssa ägt av Lövbergs Lila som innehöll HÖGA halter tungmetaller – bl a Uran. Man diskuterade detta med Stråssa, som omedelbart bytte källa.

Så här påverkas Du bl a av bordsvattnet stod 2002 i Nov. i Dagens Industri

Ieri dimineata, iesind din apartament, am zarit o vecina care statea pe canapeaua de pe sala. Era 7 dimineata.  Salut si eu ca tot omu, si o vad alergand dupa mine. Avea mai bine de 60 de ani si o voce distrusa de atata fumat.  O vad ca baga mana in buzunar si scoate o bancnota de 1 leu si 5 monede de 10 bani. Gafaia tot. Ma gandeam, na, asta o vrea sa merg sa-i cumpar paine, pastile sau stiu eu ce si ma grabeam la serviciu.
Imi da banii si ma roaga insistent sa-i cumpar ghici ce?! – un bilet la bingo. La urma, imi baga urarea aia cu “Sa-ti dea Dumnezeu sanatate” si pleaca.

Un bilet la bingo.. pentru un batran flamand.
La ce bun sa alimentezi o speranta falsa?

som reder sig själv.

Säger nog den grupp äldre kvinnor till varandra, som gått på cirkel i SV för att lära sig fixa det mesta i hemmet själv. Lite tuffare än att sticka och tillverka egna Julkort tycker jag detta var, därmed absolut inget illa tänkt eller sagt om stickningar och egentillverkade Julkort!

Man hade lärt sig rensa avlopp, måla och tapetsera samt  borrtekniker och mycket mycket annat, stod det. Det var säkert landets första i sitt slag och det hade inte suttit illa att vara med där. Har hemmapysslat en hel del men har aldrig vågat mig på ledningar och dylikt, inte rensat större avlopp än tvättmaskinens lilla ”sil”.

Cirkelledare har varit en kvinnlig elektriker som dessutom renoverat såväl gamla hus som gamla bilar tidigare och enda nackdelen med cirkeln, läste jag i Impuls, var att den var för kort! enligt såväl ledare som deltagare.

Nu väntar kanske påbyggnadskurs runt hörnet som man säkert skulle ha nytta av men hur i all världen skvalar man in till en sån?  Kan det räcka med en avstyrd vattenläcka tro?                                              

Pension är inte uppskjuten lön

Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Så mycket o-kunskap som uttalar sig idag.

Berit H. (s) hävdade under Statsministerns frågestund före en tid sedan att “pension är inget annat än uppskjuten lön”.

Tack för detta BH. – värmde.

” – Detta är helt fel eftersom dagens pensioner beror på dagens sysselsättningsgrad. Ju fler som arbetar desto högre blir pensionerna – och tvärtom. Sen valet har 175 000 människor lämnat utanförskapet. Det har särskilt gynnat pensionerna. Årets inkomstpensionshöjning är dubbelt som hög som den år 2005 då satt s vid makten, vilket är ett direkt resultat av den framgångsrika arbetslinjen. -Vi och s har olika åsikter, men låt oss åtminstone enas kring ett enkelt faktum, nämligen hur pensionssystemet fungerar. Pensionernas storlek beror på sysselsättningsgraden och ingenting annat”, svarade då tydligen någon HE. Avslutade med salvan “- En god pension beror alltså på en framgångsrik arbetslinje.”

Med HE.s slutsats borde bloggaren här haft 50 000 kronor i månaden i pension idag efter 34 yrkesverksamma år. Det has inte, kan lovas. Säg. Finns det verkligen inga fungerande medel till salu i handeln som i tid kan täppa till somliga?

Verkar helt vrickat

Politiker utan jobb ska inte ha bättre skatteförmåner än andra arbetslösa, har Riksdagen äntligen beslutat.

Före detta riksdagsledamöter och ledamöter som har lämnat t ex EU-parlamentet får höjd skatt på sin inkomstgaranti. 2010 slopas Jobbskatteavdraget på inkomstgarantin, och det blir äntligen samma skatt för Föredettingar som för de med a-kassa eller sjukpenning härvidlag. Inte en sekund för tidigt. Hittills har det varit skamligt hanterat.

Det lär vara Skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist, som tagit initiativ till ändringen då den hittillsvarande ordningen från allmänhetens sida ansetts ”stötande”.

Inkomstgarantin nu för Föredettingar, som tjänstgjort i minst 3 år, är första året 80 % av arvodet (ca 44 000 kr/mån). För åren därefter beror garantin på hur länge man suttit i riksdagen eller EU-parlamentet. Mer än 12 år ger full garanti dvs 66 % av arvodet, motsvarar cirka 36 000 kr/mån.

Andra inkomster dras redan nu av från garantin som Riksdagsförvaltningen betalar ut. Men allt annat då?

Foto: May-Britt

Fann på nätet uppgiften att amerikanska tidskriften Forbes, som riktar sig till höginkomsttagare (läs Miljonärer), hade listat Pensionärsparadisen idag.

Där låg – om jag minns helt rätt och det gör jag nog, Österrike bäst till som 1:a följ av Thailand 2,  Italien 3,  Irland 6,  Frankrike 7 samt Spanien 9 för Europas vidkommande med bl a Australien på nedre halvan och Kanada som nr 10.

Naturligtvis fanns inte Sverige på den listan – om än annars Hög(o)djur. Hur i all världen skulle man kunna hamna där med tanke på ensam på klotet med Straffskatt för pensionärer?

Solnedgång.

Sunt unele persoane usor obsesiv-compulsive care din orice actiune sau preocupare zilnica doresc sa creeze un sondaj de opinie sau o statistica.Citeam intr-o carte despre un personaj care obisnuia in fiecare zi sa isi numere pasii sau sa se cronometreze de fiecare data cand se ducea la toaleta,in ideea vreunei geniale statistici,de la o zi la alta.

Eu uneori ma incadrez tipului.Cu preponderenta saptamana aceasta.Spre exemplu,voiam sa demonstrez calitatea detergentului de vase.In reclama la Feya spune ca poti spala 50 de vase cu o singura picatura de detergent lichid,chiar si in apa rece.Eu nu am reusit sa spal cu acea cantitate decat 4 vase,chiar si in apa calda.Si daca nu ma insel,in urma cu ceva timp,in incercarea de a demonstra calitatea tesaturii dupa spalarea in mod constant cu Ace,am folosit manevra bunicutei din reclama care dupa ce scoate sticla de clor din geanta,trage in mod brutal de bluza,si nu mare mi-a fost surpriza cand tricoul meu a scos un parait de-a dreptu…despicator.

Ideea era ca saptamana asta mi-au trecut tot felul de posibile experimente prin cap,ale caror rezultate nu stiu sincer pe cine ar fi facut fericit,dar cu siguranta pe mine m-ar fi amuzat.

• cati pensionari/per week se ingramadesc violent pe sistemu furia turmei atunci cand se elibereaza un loc in ratb
• numarul de fată pe care ii aud in timpul unei zile
• numarul de injuraturi
• de cate ori pe saptamana dobitocii  lasa usa deschisa la lift la etajul lor/ca nu cumva si ceilalti locatari sa profite de miracolul tehnologiei.

• sau de cate ori m-a intrebat Lira sapt aceasta cu ce sa se costumeze de halloween (eu i-am zis sa ramana asa cum e,in ideea ca scap mai usor,dar n-a functionat) )

Mai am un experiment in curs de desfasurare care se dezvolta pe parcursul a 5 zile,intr-un mediu de socializare a tinerilor.Ieri a fost prima zi.Azi nu se pune pentru ca nu ies din casa.Maine ma duc la Opera si nu cred ca ambientul de acolo va ajuta cumva evolutia statisticilor mele.

Ma mai gandeam tot ieri,cum ar fi sa ma imbrac timp de o saptamana scolara,in fiecare zi,cu aceasi bluza?Doar de curiozitate sa vad reactia celorlalti,tinand cont de faptul ca la noi in clasa in loc de Neata’ colega! primesti un Ce faine sunt cizmulitele!!! sau De ce nu iti pui o centura in talie la bluza asta?! ori De ce nu iti ridici pantalonii ca iti stau prea largi la fund?!!(desi asta era ideea) precum si Ce draguti sunt cerceii!iiiiii!!!!

De multe ori laudele la adresa ta sunt doar un motiv de a te aborda;se intampla adesea intre persoanele care nu preau treaba una cu cealalta,si atunci cand au,se folosesc de pupincurisme esuate pentru a se asigura ca discutia va avea loc pe un fond pasnic.Zic.

In fine,revenind la planul meu…ma gandeam ca faptul ca voi veni timp de 5 zile la scoala cu aceasi bluza nu ar mirosi prea bine,chiar si cu duş cu tot.Sa zicem ca 2 zile ar merge sa porti o bluza si totul sa fie ok,in ideea ca nu esti genu care sa aiba probleme cu glanda,dar daca va tine doar atat,experimentul nu va avea acelasi farmec sau rezultat dorit.

*Post din seria Eu si puru-mi senilism.

Det är snart jul igen – Agda 91 år.

”Jag skulle vilja få bestämma mer själv, fast jag är gammal.

Jag skulle vilja få stiga upp på morgonen när jag vill och lägga mig när jag känner mig sömnig på kvällen

Jag skulle vilja få hjälp med att duscha så ofta jag önskar, mer än en gång i veckan kanhända och med den personliga hygienen när jag känner mig ofräsch, i alla fall varje dag

Tänk om jag kunde få hjälp att gå på toaletten när jag behöver så skulle jag slippa ha blöjor på mig varje dag. De känns så tunga mellan benen och gör det svårare att röra på mig

Min mun och mina tänder har alltid varit viktiga för mig, Tänk att få hjälp med mun och tänder varje dag, så att det inte blir så konstiga klumpar i min mun

Jag vill ha hjälp med min hörapparat, så att jag kan höra barnens glada skratt på lekplatsen utanför fönstret

Tänk om jag slapp att vara ensam så mycket med väggarna som sällskap. När det kommer någon har alla så bråttom ut igen, de kanske tycker att jag luktar illa

Jag önskar att någon kan komma någon gång under det nya året och laga mat här i mitt kök. Så att jag ännu en gång får känna hur nylagad mat luktar.

Snälla Tomten! Tänk om Du kunde hjälpa mig att få komma ut i friska luften några dagar i veckan då lovar jag att jag skall vara riktigt snäll – och inte önska mer omöjligheter.

Hoppas att jag slipper att ligga på en vagn på akuten, på julafton i år igen, då ingen hann komma hem till mig, fick jag åka ambulans dit i stället.

Men till sist måste jag i alla fall få fråga – varför bryr sig ingen om de gamla nu förtiden?

Fast min dotter i Stockholm berättade att hon ofta hört att politiker lovat o lovat att de skall ändra på mycket, så att gamla skall få det bättre. Kan det bli mens jag lever tro”?

Upptecknat av Ingeborg Oléni, SPI.                      Adjö till sommaren. Foto:IO

Probabil are un titlu, dar eu nu îl ştiu… s-a întâmplat în urmă cu vreo doi-trei ani:
Eram toţi ai casei sub umbra unui nuc mare, fiecare cu preocuparea sa: o carte, un ziar, copiii cu joaca. La un moment dat, observ că nepoţii, aflaţi acolo, râdeau complice uitându-se pe furiş la tata, pe atunci în vârstă de 92 de ani. Am intuit că motivul hazului lor era bătrânul şi firesc, i-am apostrofat, dar spre surprinderea mea, chiar el le-a luat imediat apărarea motivându-i foarte plauzibil. Am tăcut contrariată. Ceva mai târziu, tata mi-a dat o foaie de hartie pe care scrisese versurile de mai jos. Era prea trista poezia si pentru ca nu doream sa-mi vadă lacrimile, după ce am citit-o, n-am comentat-o şi nici nu l-am întrebat dacă poezia îi aparţine sau are un alt autor. Am pus-o intr-o carte şi am uitat de ea. Azi, din întâmplare am regasit-o, am recitit-o şi ca şi atunci, am avut o strangere de inimă fiindcă nu este o poezie oarecare ci un mesaj cutremurator de real. Aş fi vrut să pot spune cu certitudine cine a scris-o, dar tata, trăind simultan în două lumi paralele: real şi imaginar, nu a putut să mă convingă acum, când întrebându-l mi-a spus că-i aparţine, deşi a fost cadru didactic şi a cochetat cândva destul de merituos cu poezia. L-am întrebat ce titlu i-a pus. M-a privit … nu ştiu cum, uşor mirat, uşor stânjenit, uşor mustrător şi a ridicat din umeri parca întrebându-mă : “ce importanţă mai are acum?” după care şi-a mutat privirea nesfârşit de tristă, undeva… în gol. Iată versurile:

Se schimbă vremea scumpă şi suntem azi bătrâni,
Simţim ca nu mai suntem – pe unde-am fost – stăpâni.
Copiii noştri astazi, nu ne mai iau in seamă,
Iar fiii lor, nepoţii, de mult nu mai au teamă.
Lipsiţi de cuviinţă şi fără de cruţare,
Işi fac cu ochii semne, vorbind de tata-mare.
Mă fac că nu vad asta, deşi le văd pe toate
Şi ploapele de lacrimi se lasă rezemate.
Noi suntem musafirii intârziaţi oleacă,
Pe care toţi i-aşteaptă sa plece … şi nu pleacă…

Alter ist keine "Krankheit" - im Gegenteil ...

Wie alt ist ein 75-Jähriger? Kommt drauf an. Die Senioren von heute sind kein grauer Block mehr, eher ein bunter Haufen. Bald wird jeder dritte Deutsche zu ihnen zählen. Der größte Teil der älteren Bevölkerung verbringt die ersten 15 bis 20 Jahre im Anschluss an das Berufsleben unabhängig von Hilfe und Pflege. “Alter heißt nicht zwangsläufig, gebrechlich und hilfsbedürftig zu sein”, lautet eine Erkenntnis der Autoren, die den dritten Altersbericht im Auftrag der Bundesregierung verfasst haben. Vielmehr unterschieden sich ältere Menschen stark in ihrer körperlichen und seelisch-geistigen Leistungsfähigkeit, in ihren Interessen und in der Gestaltung ihres Alltags. Der in den letzten Jahrzehnten beobachtete Anstieg in der Lebenserwartung ist vor allem mit einem Gewinn an “aktiven Jahren” verbunden, also einer Verlängerung jener Lebensphase, in der Menschen zu einer selbständigen und selbstverantwortlichen Lebensführung fähig sind. Angesichts einer im Durchschnitt besseren Gesundheit, und eines im Durchschnitt auch besseren Bildungsniveaus sowie einer höherer Vertrautheit mit Bildungsangeboten und Lernsituationen, kann davon ausgegangen werden, dass sich zukünftig ältere Menschen länger einen aktiven Beitrag zum Wohle der Gesellschaft leisten werden.

Alter hat Zukunft

Wer sich also drüber aufregt, daß überall die Rentner präsent sind, der ist reichlich “auf dem falschen Dampfer”.

Und, kuck an, meine Klientel auf YouTube, das ist genau diese Generation der rüstigen Alten. Da mache ich echte Quote. Na ja, seit Montag, 26. Oktober 2009, bin ich ja auch schon 57 ….

Die Demographie der Zugriffe auf meinen YouTube-Kanal

Ähnliche Artikel:

1. Der “Parallel-Beitrag” bei Blogger
2. Wenn Fitness zur Sucht wird
3. Senioren sollen mehr in die Sonne
4. Neue Aufmacherbilder
5. Sport - Seniorensport
6. Thema Alter
7. Die Würde alter Häuser
8. Alter ist auch ein Markt
9. Nostalgisches
10. Best-Agers in der Werbung

Världsfattigdomen, klimatkrisen och rådande finanskris stod i fokus vid EUs biståndsdagar i Stockholm. Över 6000 deltog – från statschefer till gräsrotsaktivister, har det sagts. Stridsropet var Vi vill se förändring för världens  fattigaste! Vem vill inte detta? Men Erk du, Maja du går tyvärr inte alltid hem men måtte den göra det denna gång.

Bilden av Klimatfaran är en Isbjörn. Den är vacker och uppmärksammande men kanske är den ändå, som någon sa, fel – kanske borde den i stället vara en fattig Bonde och hon är Kvinna och hon är desperat!

Tranås är en attraktiv plats att bo på. Staden erbjuder Sommens naturomgivningar och har ett brett utbud på det mesta man behöver i såväl kommunal service som affärsutbud. Trots det är det många som flyttar härifrån efter gymnasiet. Vi som vill skapa en framtid för Tranås måste fråga oss varför vissa ungdomar inte stannar kvar?

Som vi kan se i bilden från Jönköpings Regionförbund är det en viss överrepresentation av pensionärer i Tranås jämfört med övriga Sverige. Samtidigt är ungdomar mellan ca. 20 och 35 underrepresenterade. Många flyttar för att skaffa sig en utbildning, andra för att de bättre gillar storstaden eller för att hitta ett bättre jobb. Det här är allvarligt eftersom det kan bli en ond cirkel som blir svår att bryta.

Befolkning Tranås 2008.

Om vi utgår från att varje välmående samhälle är beroende av ett välmående näringsliv som i sin tur är beroende av en välmående befolkning, så kommer företag inte etablera sig på en ort med åldrande befolkning (p.g.a. framtida arbetskraftsbrist). Med färre företag finns det färre jobb åt folket som stannar kvar, vilket får även dem att flytta och i sin tur gör att ännu färre folk och företag etablerar sig osv. Till slut kommer det enda som finns kvar av det en gång så fina Tranås bara vara kommunala bolag och en stor äldreomsorg. Fast så allvarligt är det inte… ännu. Men om vi tittar på Tranås grannkommun Aneby ligger de farligt nära den här utvecklingen.

Men det är ännu inte för sent och Tranås är inte dömt att försvinna. Tvärtom. Befolkningen har ökat varje år sedan 2001 och idag finns här över 18000 människor, enligt SCB. Fast grafen på befolkningsutvecklingen är en tydlig varningssignal. Därför måste vi ta reda på hur Tranås kan bli mer attraktivt! Var ska vi satsa? Är det utbildningen, näringslivet, infrastruktur, omsorgen eller något helt annat som behövs för att skapa en framtid för Tranås?

Det här är en kanal direkt in i Tranås kommunfullmäktige. Kom med inlägg och rösta på vad du tror är avgörande för Tranås framtid! Du kommer att höras och vi kommer att svara!

Igår va vi duktiga och klippte ner lite buskar å krattade lite:) Fick såklart ont i ryggen! Jävla ruttna rygg, jag vill inte va som en pensionär. Sen gjorde vi tacos, jäklar vad gott det var, var så längesen. Började kolla på Sleepy Hollow men Tobias blev trött så spelade in resten och gick till sovrummet:)

Har också gjort halsband, örhängen och armband till Louise<3 min första kund:) Så har jag gjort ett annat halsband, som jag lägger upp sen, håller på med ett karlhalsband nu:) Armbandet är inte med på bilden med det är lika fast i tre varv:)

Ja. Och 

hur har (s) och (m) tänkt lösa platsbristen?

Säger inte mer. Ställer bara ilsket Frågan!

Foto: Just ME

är inte någon gångbar ålder – men mycket nostalgisk.

Minns 50-talet och tidigare period utan tonåringar eller tonårsmode. Då såg  alla ut som små, korta eller tunna, smala flaggstångslika herrar och damer. Omkring 1950 ljusnade tillvaron – det kom tecknade serier med amerikanska tonåringar och de första svenska dök upp, Kerstin L. och “Pontan” – som förskräckte hovet och betydligt mer än halva kungariket med en underbar Kreation. Ballongklänning i vitt siden med supertunna strass-”hängslen” vid sin presentation vid hofvet. Inte salongsfähight! Den var såååå vacker och så fantastisk och slog benen av hela övriga Europa som en kvalificerad storm. Stackars Mor min fick sitta intensivt vid den gamla trampsymaskinen för att tillverka egen-designade modeller i värsta “Tina”-stil inför de täta skoldanserna till dottern - i övre tonåren, då.

Gunilla P lever och verkar i högsta grad “fitt-for-fajt” i Modevärlden än idag världen över. Vilken 75:a! Något att sträva mot. Senast fick hon ett pris värdigt Nobel, 850 000 kr – det ni!, kallat Lilla Nobel för något år sedan. Även om jag aldrig gillade hennes olikfärgade strumpor när hon gick i skolan

- det måste tyvärr erkännas.