AltoAragón

ZARAGOZA.- El vicepresidente del Gobierno de Aragón, José Ángel Biel, reconoció ayer que los promotores del parque de ocio y juego Gran Scala, en Monegros, aún no se han decidido a comprar los terrenos y todavía tienen `dos o tres alternativas`.

Mientras no se haga efectiva la compra del suelo, explicó Biel en la rueda de prensa posterior al Consejo de Gobierno, el Gobierno de Aragón `no moverá un papel`.

Los promotores tienen que tener el sitio para que el Ejecutivo pueda declarar el proyecto de interés supramunicipal, porque para ello se requiere un `área determinada geográficamente` y con un número de hectáreas.

Y tampoco se puede elaborar un proyecto de ley que regule una materia sin saber exactamente a qué territorio hace referencia, añadió Biel. `Hay que bajar el balón al suelo, pero primero hay que tener el suelo`, enfatizó el vicepresidente, quien explicó que cuando esté comprado, se realizará la declaración de interés supramunicipal y en conformar un cuerpo legal que dé cobertura al proyecto.

AltoAragón
Se han puesto en marcha en el marco del proyecto Ticaderu

HUESCA.- La consejera de Educación, Cultura y Deporte del Gobierno de Aragón, María Victoria Broto, inauguró en la tarde de ayer varios telecentros de la comarca de Monegros, en concreto en Frula, San Juan del Flumen, Perdiguera, Farlete y Monegrillo. Estuvo acompañada por el presidente de la Comarca de Los Monegros, Manuel Conte, y los alcaldes de los municipios anfitriones, cuyos ayuntamientos han cofinanciado las aulas y han colaborado en el proyecto. También estuvieron presentes la directora general de Formación Profesional y Educación Permanente del GA, Natividad Mendiara, y el director general de Tecnologías para la Sociedad de la Información, Miguel Ángel Pérez, la senadora, Margarita Périz, y los alcaldes pedáneos del municipio de Sariñena.

Según informó la Comarca de Los Monegros en una nota, los telecentros están dotados con ordenadores de última generación y los más innovadores medios telemáticos y audiovisuales. Se han puesto en marcha a través del programa europeo Interreg III A Ticaderu en el que también participa el Instituto Aragonés de Empleo, el Departamento de Educación del GA, la Asociación Nacional de Francia para la Formación Profesional de Adultos y el Syndicat Mixte de Plateau.

El objetivo de Ticaderu es llevar al medio rural la formación y las nuevas tecnologías de la información y la comunicación en ambos territorios, contribuyendo a la mejora de la calidad de vida y a frenar la despoblación de estas zonas rurales. Para complementar esta oferta, también se han instalado en diversos pueblos más pequeños puntos de teleinformación con una básica dotación informática.

Como explicó Conte, `el objetivo es acercar a todos los municipios por pequeños que sean cualquier oferta formativa existente. Las nuevas tecnologías proporcionan esa posibilidad y hay que aprovecharlas. Llevamos varios años trabajando ya en esta línea y es fundamental que todos los monegrinos tengan el mismo acceso a las nuevas tecnologías, independientemente de donde vivan y de cuales sean sus posibilidades económicas`.

La consejera destacó la importancia de las nuevas tecnologías para superar la fractura digital y dijo que el siguiente paso es fomentar el teletrabajo y la teleformación en las nuevas instalaciones telemáticas. Conte recordó que sólo quedan tres pueblos de los 50 de la comarca para que la cobertura sea total.

Según informa. Diario del AltoAragon

El Gobierno de Aragón sólo recurrirá a las expropiaciones para el proyecto de ocio y juego Gran Scala si por un “mínimo porcentaje” de suelo peligrara la instalación del macrocomplejo en Los Monegros. Al GA, según dijo ayer su vicepresidente, José Ángel Biel, no le gustaría tener que recurrir a las expropiaciones de terreno en ningún caso, pero no va a dejar de hacerlo si por un porcentaje mínimo de hectáreas en relación con el número total peligrara el proyecto. Eso es algo que ya sucedió con la Ciudad del Motor de Alcañiz, que se extiende sobre trescientas hectáreas de las que una tercera parte, es decir, cien, tuvieron que ser expropiadas.

Por otra parte, Biel rechazó que los promotores hayan planteado o barajado otras ubicaciones para el complejo que no sean en Los Monegros. Preguntado por el aval de veinte millones de euros pedido a los promotores y que éstos aún no han depositado, Biel restó importancia a su presentación.

Vídeo de la presentación de Gran Scala

Har inte haft internet på min egen dator senaste dagarna, men nu kommer lite påskreportage i efterhand. Och i högerlistens bildrad lägger jag in bilder från ön Perdiguera i Mar Menor innanför La Manga, där vi låg för ankar några dagar. Jag tar och stoppar in några bilder här under (som Susan fotograferat) från vår grillkväll tillsammans med Peter Panarna då oxå, så ni ser att vi inte bara äter bönor och sitter trångt.
Passar ändå på och tackar GoGreen som sponsrat oss med bönor, ris mm, vilket är guld värt för oss, och lika gott varje gång. Jag kan dock icke leva utan sallad.
Nu börjar vi, på tal om sponsring, att få användning för solskyddskrämerna från Dr Hauschka, för det bränner ordentligt när solen reflekteras i havet, och jag är TACKSAM!
Tack oxå igen till er som julsponsrade oss finansiellt, det räckte till två nya flytvästar till barnen, och jag känner mig lugnare, för jag vet vilken nytta min gjorde, när jag slungades i vattnet och Siska försvann ur sikte.
Det jag känner mig otryggast med nu, förutom materiella skador när det lutar mycket och ramlar grejjer -det är troligen en skada av för många filmer, men -.. Men jag ser framför mig diverse scener där någon blir instängd i en sjunkande båt och pga vattentrycket utifrån inte kan få upp dörrar eller luckor. Det brukar i de där scenerna alltid finnas någon utanför som desperat kämpar för att få upp dörren, men sedan tvingas ge upp och ta ett sorgligt farväl med blicken fastnaglad vid den som alla nu förstår ska gå under – dö. När det blåser och lutar mycket, och jag är rädd att det ska forsa in en massa vatten, då vill jag å ena sidan stänga luckan, men å andra sidan ser jag de här scenerna framför mig, och fasar för att det är jag som är på utsidan och mina barn på insidan.

EN GO KVÄLL PÅ ÖDE Ö I MAR MENOR:

Dingy-race mellan Nuno och Jan, med Spirit skällande (i det extremt salta vattnet). Vår jolle förlorade. Så klart.
… men det var Tiago som samlade ihop mest ved och skötte elden, samt hittade stolar från innan restaurangerna på ön revs förra året och allt övergas pga av en naturskyddskonflikt.


Uppvärmda i skrattmusklerna och käklederna, avslutade vi med en galen kvällsutforskning av grottorna från Spanska inbördeskriget, vilka vid ingången var fulla med människobajs och andra toalettbesöksrester.

PÅSK-REPORTAGE
Årliga skattjakten med allt högre förväntningar höll mig vaken halva natten efter Påskafton, med förberedelser som gåtor, kartor, uppgifter och planering för runtskickning av barnen i staden hos olika människor, och på diverse platser för att hitta det efterlängtade påskgodiset på Påskdagen. Lite nervöst att någonannan skulle hitta godiset och ledtrådarna på morgonkvisten, som t.ex. här på en sorgligt fin och övergiven segelbåt från Frankrike i Cartagena hamn:

Mitt eget påskgodis var ögongodiset som påskfirandet här är för mig. Idag gick sista processionen från klockan 10.30 till klockan 14.45, över 4 timmar non-stop. Militärerna som marscherade intensivt med spända muskler, hård look och precision hela vägen rev ner mest applåder, av någon anledning:

Och så är det mycket med romare, dels för det romerska ansvaret i Jesu-dom, och dels för Cartagenas romerska historia. Fast nu för tiden har romarna solglasögon:

Applåder blir det oxå varje gång Pasos-bärarna i långa breda led höjer upp de religösa ton-tunga motiven i luften:

Men populärast är barnen som delar ut godis med stort allvar:

En stark aura omger kvinnorna i svart och spets, både natt och dag:

En av dem åt lite gottis under tiden och såg härlig ut:

För mig som nu sett detta flera dagar i rad, men aldrig förut, så är det fortfarande de höga spetsiga huvorna som döljer botgörarnas huvud, som fascinerar mest.


Och när de kommer med mörka huvor längs trånga gränder till trummornas monotona takt på natten, då är det väldigt stimulerande för fantasin att vara här.



Skulle gärna veta hur många av dessa mängderna människor det är som gör det för sin tro, och hur många som gör det enbart för traditionen. Jag har varit på midsommaraftnar hemma när glada män med bar överkropp och ölburk i handen rafsat ihop blommor och blad till midsommarstången medan vitklädda kvinnor nöjt tittar på, och barnen är lagom intresserade av att hjälpa till – det görs för att det ska göras, och sedan när det är avklarat kan festen fortsätta. Festen är helt klart viktigare än orsaken till att den finns när det gäller våra gamla trostillställningar, uppfattar jag. Och jag har inga moraliska funderingar kring det, bara nyfiken på hur religiösa känslorna är Här under påsken. Så jag får fråga, men det har jag inte gjort ännu..

Vi har hittat på vår egen tradition, i stil med “Da Vinci Koden” parat med påskharen. Stora skattjaktsdagen, och snudd på större än Julafton om du frågar Tiago. Jag läste på om påsken på nätet nu, och berättade för barnen att förr “piskade” barnen sina föräldrar med påskriset på Långfredagsmorgonen, men vi slapp undan den traditionen eftersom här inte finns något björkris.. Det var en dålig ursäkt, så nästa år får vi se hur det blir med piskandet. Jag har aldrig provat björkris.
-Ooh, jag glömde berätta om kuddarna i fint tyg som bärs fram högtidligt under processions-kvällarna här med piskor omsorgsfullt upplagda!