Jag fattade ett beslut. Vi kör igen den här månaden. Jag mailade ivf-kliniken och frågade hur lång väntetid de har ungefär och fick till svar “ett par månader”. Så nu hoppas jag att remissen verkligen blivit skickad så att ingen såsar och drar fötterna efter sig på Kvinnokliniken.

Men två månaders väntetid är för lång tid att bara vänta utan minsta lilla chans. För om jag inte gör det här så är jag menslös fram tills jag får en tid för ivf. Och då får man inleda allt med Primolut. Jag orkar inte med det. Jag orkar inte med väntan. Det här ger mig något att räkna på, något att göra under tiden. Jag har ju recepten. Dosen är utprovad och klar. Det är bara en upprepning av de senaste två månaderna.

Så dag 9. Och jag räknar ner dagarna tills jag ska sticka mig i magen igen. För femte gången.

Idag har jag svalt de sista två Pergotime-tabletterna. Magen molar vilket jag gillar. Vallningarna hade jag kunnat vara utan, men samtidigt så är jag glad att det finns tecken på att kroppen reagerar på hormonerna.

På fredag är det dag 13 och det är dags för follikel-kontroll. Längtar dit och hoppas så på fina folliklar. Visserligen känns det som att det är i onödan. Jag tror inte att vi kommer att lyckas med vare sig det här eller ivf. Jag har inte den turen i livet helt enkelt.

Jag har inte ens haft ork att skriva om det tidigare. Men jo. Vi är nu inne på nästa försök. Dels testade jag negativt i lördags. Jag tjuvtestade då eftersom jag skulle på fest på kvällen. Och tidigt nästa morgon (på det som skulle blivit dag 30) började jag blöda.

Blödde söndag och måndag. Men inte vidare mycket och sen på tisdagen blödde jag inte alls. Igår kom det en pytteliten skvätt. Så idag innan jag skulle iväg till Kvinnokliniken så testade jag igen för säkerthets skull. Negativt såklart.

Besöket på Kvinnokliniken visade att cystan fortfarande finns kvar. Den tycks ha krympt ytterst lite dock, men det är svårt att säga säkert. Däremot var de andra äggblåsorna borta vilket verkar tyda på att jag ändå ägglossat trots det låga progesteronvärdet. Tydligen är det ett gränsvärde så man antingen kan ha ägglossat eller inte.

Då det är dag 5 idag och jag har två äggblåsor (En på 11 mm på höger äggstock och en på 6 mm på vänster äggstock.) så kör vi igen. Vi uppgraderar till dubbelkur Pergotime och på dag 13 ska jag dit för att kolla upp hur äggblåsorna ser ut då. Det blir Ovitrelle-spruta igen och ni får gärna börja hålla tummarna för en fin ägglossning redan nu tack.

Vallningar. Herregud vilka vallningar jag har haft de senaste två-tre dagarna. Jag tycker nu att det börjar mola lite nere vid äggstockarna, men det är inte så vansinnigt distinkt.

På fredag ska vi kolla äggblåsorna på kvinnokliniken. Min stora skräck är att det inte ska finnas nåt vettigt så att jag inte får ta Ovitrelle-sprutan. Eller att jag ska ha en cysta igen.

Så har jag idag tagit den första Pergotime-tabletten den här gången. Fyra dagar till så hoppas jag att det växer till sig riktigt fina ägg där inne. Och sen hoppas jag att jag ägglossar så att det finns nån chans. Jag försöker tänka positivt nu. Jag måste försöka tänka positivt.

Studsar runt otåligt här. I övermorgon får jag börja med Pergotime äntligen. Jag är otålig just nu.

Sa jag eller sa jag inte att jag visste vilken dag jag skulle börja blöda?

Naturligtvis blev lördag dag 1. Precis som jag visste. Nu blir det Pergotime på onsdag. Precis som jag visste för två veckor sen.

Ikväll äter jag sista Primolut-tabletten och sen väntar jag in mensen. Den bör komma på lördag vilket ger mig en start på pergo-knaprandet på onsdag. Behöver jag säga att jag är otålig? Jag vill bara komma igång nu så att det händer något!!

Idag ringde jag kvinnokliniken eftersom jag hunnit planera när jag kommer att börja blöda. Jag började ju äta Primolut idag. Sköterskan försökte först övertala mig att jag skulle ringa när jag började blöda. Och jag sa att jag vet ju redan det. Hon undrade om jag alltid blöder efter att ha ätit Primolut och jag förklarade att jag alltid gör det och att det börjar ca 2½ dygn efter sista tabletten, så jag har ganska bra koll. Till slut gav hon med sig och började kolla kalendern efter tider.

Visar sig att det bara är en läkare som gör spolningen av äggledare och det finns inga tider när jag behöver det utan det är redan för sent i min menscykel då. Och sen gör de sommaruppehåll för det så de kan inte göra det förrns i höst. Idioti tycker jag, men ärligt talat, jag orkar inte ens bli upprörd.

Sen fick jag trilskas ett tag för att få en till för follikelkontroll. Den ska efter planeringen ske på dag 14-15. Dag 15 innefaller på en lördag så jag sa att på fredagen behöver jag en tid. Hon räknade och sa att nej, dag 14 är en lördag så då är det bättre att göra det på dag 16 som hon sa var en måndag. Jag fick krångla bra nog innan jag fick henne att inse att om dag 1 är en lördag så kan inte dag 14 också vara det. Om inte en vecka tappat bort en dag någonstans då, men det finner jag väääldigt osannolikt. Så nu ska jag komma på fredagen, precis som jag sa.

Det är förbannat irriterande att ha koll på sin kropp och sen få lov att argumentera och tjata för att få någon annan att fatta det. Hon frågade om jag ätit Pergotime förut och tyckte att det var bakvänt att inte kolla äggledarna förrns nu. Ja det kan man väl kanske hålla med om, men det är så det är iaf.

Nu “ser jag fram” emot försök 6. Och jag vet att vi aldrig kommer att komma upp i tvåsiffrigt antal försök. Max tre gånger till nu av det här, sen blir det ivf. Jag har visserligen totalt gett upp. Jag tror inte att varken det här eller ivf kommer att funka. Det finns andra som inte lyckas, varför skulle det lyckas för mig när i stort sett allt som kan krångla har gjort det hittills? Jag kommer att göra det här för att jag inte kan leva med att inte ha försökt, men det känns som att det är helt kört.

Så blev jag då skrapad igår igen. En procedur som inte kändes så skrämmande eftersom jag ju redan gjort det förut. Fast tydligen var jag väldigt trött för när jag vaknade hade jag fortfarande masken på ansiktet och klämman på fingret. Så de höll koll på mig lite. När de sen tagit av mask och klämma så somnade jag om och sov nästan en timme till innan jag vinglade upp på benen och åkte hem. Idag har jag ont under käkbenet på höger sida och en blåsa på höger sida av tungan. Jag har ingen aning om vad det kommer från.

Den framtida planeringen är lite snabbare än jag befarade iaf. Jag var ju rädd att jag skulle få lov att vänta en månad eller mer för spolningen av äggledarna, men det kommer att gå fortare än så. Jag ska börja äta Primolut redan på måndag för att hamna rätt hormonellt i cykeln. Så ska jag ringa och boka in spolning av äggledarna vilket ska ske före ägglossningen. Och på dag 5 i den cykel som inleds när jag får mens efter att ha ätit Primolut så ska jag börja äta Pergotime.

Jag har satt mig ner och räknat och det betyder att jag kommer att hoppas på att inte få mens kring 12:e juni. Försök nr 6 inleds 16:e maj. Det blir max tre försök med Pergotime/Ovitrelle. Om det inte funkat efter det blir det ivf.

Molvärk och illamående är biverkningarna hittills. Inte konstant men till och från. Mer molvärk än illamående. Jag överlever. Glad om jag slipper vallningar mest. Fast jag hinner väl med såna också.

Otålig och vill att det ska bli nästa vecka snart. Detta trots att jag egentligen är livrädd för att resultatet ska bli dåligt. Det känns som att allt har gått fel så länge så jag vet inte om min kropp svarar på någonting längre. Känslorna åker bergochdalbana under tiden jag väntar.

Nu har jag då varit på koll. Idag har jag hittills blött väldigt lite, så det verkade inte vara något problem att se på ultraljudet. Resultatet ger mig blandade känslor.

Jag har rätt mycket slemhinna kvar, 13-15 mm. Men å andra sidan tror jag inte riktigt att jag har blött klart ännu. Jag har också en follikel på 11 mm och en cysta på 18 mm på höger äggstock. Hur de påverkar har jag igen aning om, men läkaren verkade inte oroad alls över dem.

Läkaren samrådde lite med en annan läkare och de kom överens om att jag får börja med Pergotime iaf. Jag kör enkelkur den här gången eftersom jag haft överstimulerad slemhinna vid dubbelkur. Jag tror att det ska räcka. På dag 15 ska jag tillbaka för follikel-kontroll. Och nu är det bara att hålla tummarna för att det ser bra ut då så att jag får ta min Ovitrelle-spruta.

Känns som en halv seger iaf. Jag får börja med Pergotime. Nu är det bara att hoppas att det inte blir sorg och elände på dag 15.

Så har jag då börjat blöda och det gör denna dag till dag 1, helt enligt planeringen. Jag ringde kvinnokliniken för att boka in VUL för att kolla slemhinnan innan det är dags för att börja äta Pergotime.

Enligt anteckningarna skulle VUL ske på dag 5-6 tyckte läkaren och det innebär ju lördag eller söndag. Vilket ju inte funkar eftersom de inte har öppet på helgen. Hon funderade på om man kunde flytta det till måndagen, men jag uttryckte oro för att det ska vara för sent att börja med Pergotime då. Så jag frågade om jag kunde börja äta pergo på lördagen och göra VUL på måndagen, men det ville hon inte gå med på eftersom det tydligen var viktigt att kolla slemhinnan innan. Hon sa att man kanske kunde kolla den på akuten, men vi var ändå överens om att det egentligen är slöseri med deras resurser.

Och så fanns det en anteckning om att man kanske borde spola äggledarna. Det förvånade mig lite för det är inget vi har pratat om. Mina äggstockar har ju inte släppt nåt ägg ifrån sig de senaste åren så det har aldrig funnits någon anledning att tro att det finns andra hinder. Jag oroade mig lite för jag kunde ju lätt räkna ut att det skulle innebära ytterligare förseningar.

I slutändan kom vi överens om att jag ska komma dit på dag 4, dvs på fredag, för att kolla slemhinnan. Vi hoppas att vi kan se hur det ser ut då. Om inte får vi titta igen sen, kanske det blir aktuellt att låta nån form av jour titta på det i helgen då. Och på fredag får vi boka en till för att kolla äggblåsorna inför en Ovitrelle-spruta. Jag bara hoppas att det ska gå bra nu så att jag får börja äntligen. Tiden flyger ifrån mig och det känns som alla chanser bara rinner iväg.

Ikväll tar jag sista tabletten Primolut. Sen är det bara att vänta in mensen, som borde komma på tisdag, och ringa kvinnokliniken för att komma dit. Jag hoppas så att allt ser bra ut så att jag får börja äta Pergotime och sen äntligen ta Ovitrelle-sprutan. Som jag har väntat på att få ta den! Det känns som att vi fick flera månaders ofrivillig paus. Får jag en cysta någonsin igen får de ge mig smärtstillande och punktera den på en gång. Aldrig mer tänker jag vänta på det här viset!

Den här gången tänker jag ta upp med pojkvännen hur viktigt det är att vi prickar in det nu när jag tar sprutan också. Jag brukar inte vilja säga exakt när det är dags för ägglossning, för jag vill inte att han ska känna press, men den här gången får det lov att bli så. Här ska det skapas bebis. Så kan jag få våndas över om det fäster eller inte. Så långt har vi inte kommit förut.

Jag har inte haft ork att skriva. Jag är mest bara nervös. I övermorgon är det dags och jag får ont i magen varje gång jag tänker på det. Jag återkommer efter och berättar hur det går. Ska skriva ner alla frågor jag har. Som när jag får börja äta Pergotime igen t.ex. Jag är angelägen att börja igen och få komma igång. Så mycket tid har slösats bort och jag vill inte slösa bort en sekund till.

Blodblandade flytningar nu på kvällen. Det börjar verka som att det drar igång imorgon. Om det gör det blir det VUL på dag 6. Så får vi se vad de säger om Pergotime med start då.

Bara cystan är borta.
*håller tummarna så hårt att de vitnar*

Igår morse tog jag då äntligen den sista tabletten Primolut. Nu ska jag ladda upp med bindor och sånt och vänta in stormensen. Redan nu har molvärken börjat ändra karaktär lite. Den är lite skarpare. Inte mycket, bara så att man känner att det är något på gång.

Jag har kommit på en plan B utifall att jag börjar blöda tidigare än jag trott och jag inte hinner med att äta Pergotime den här cykeln. Jag skulle vilja komma tillbaka på VUL iaf och kolla om det finns nåt där. Och om jag bildat äggblåsor på egen hand (vilket jag ju brukar göra efter vad jag vet) så kanske man kan testa att ta Ovitrelle-sprutan och se vad som händer.

Sen vill jag prompt komma tillbaka och kolla progesteronvärdet för att se om Ovitrelle gör någon skillnad alls. Och efter det försöker jag max en cykel till med Pergotime + Ovitrelle. Ägglossar jag inte då så blir det IVF.

Är det en bra plan tro?

Ikväll kände jag plötsligt en ganska skarp smärta nere kring äggstockarna. Olikt den “mensvärk” jag har nästan konstant annars. Det satt i ett tag och var bitvis så häftigt att jag kippade efter andan.

Nu är det borta igen och jag sitter här och funderar om jag kan ha sånt flyt att cystan sprack? Hur känns sånt egentligen? Jag har bara hört att det ska göra ont. Men hur länge? Och på vilket sätt?

Och så sitter jag och funderar på om det kan vara nog anledning att försöka få komma in och titta med VUL eller ej? Mitt VUL efter blödningen kommer ju att vara försent för att jag ska hinna med Pergotime och det innebär att nästa kur inte blir förrns kring årsskiftet eller därefter. Men om cystan sprack nu skulle jag ju kunna börja vid den här blödningen. Och den här gången kanske få chans att ta min Ovitrelle-spruta.

Så har jag börjat grubbla om enkelkur eller dubbelkur. Båda dubbelkurerna har jag haft fläckar i livmodern som synts på VUL. Vid senaste besöket där pratade läkaren om blödningar från slemhinnan och “något överstimulerad slemhinna”. Och jag inbillar mig att det ju inte kan vara bra. Och första kuren hade jag ju en bra reaktion på enkelkur. Kanske det smartaste vore att kombinera enkelkur med Ovitrelle?

Vad mycket jag fick att fundera på helt plötsligt.

Tyvärr hjälpte det inte att ni höll tummarna. Min kropp är inte på humör för att samarbeta ett dugg och jag bara gråter.

Kort sagt. Cystan (som den nu kallas för) som satt där i början på augusti sitter fortfarande kvar. Inga andra äggblåsor syntes till så långt ögat nådde. Vilket jag tyckte var underligt. Läkare nr 2 som tittade på mig trodde nämligen inte att den skulle bromsa upp någonting. Men inget finns där.

Jag hade två fläckar i livmodern vilket fick läkare nr 1 att köra ut mig på toaletten för att kissa i kopp så att de kunde testa. Jag undrade om det verkligen skulle synas på testet så tidigt, men det sa hon att det skulle. När testet visade negativt lutade hon åt att det kunde vara blödningar i livmodern. Läkare nr 2 höll med om det eftersom jag har en “lite överstimulerad slemhinna”.

Med andra ord. Dubbelkur Pergotime och det leder inte ens till minsta lilla äggblåsa efter vad de kan se. Och jag glömde helt bort att fråga om man kunde kolla med progesteronprov ifall jag ägglossat för tidigt. Så nu har jag ringt och satt mig i telefonkö för att fråga det.

Så har jag fått ny läkartid om tre veckor för att kolla upp hur det går med cystan och så att de får fatta beslut om hur man ska göra med den.

Jävla skitkropp.

Så var sista Pergo-tabletterna tagna för den här gången. Det känns skönt att det nu närmar sig VUL sakta men säkert.

Jag har har nog nu slutat blöda, men jag blödde så sent som till igår kväll/natt. Och det känns ovanligt långt. Jag gissar att jag hade en rent monstruöst tjock slemhinna. Den har ju haft tid på sig att växa på sig eftersom jag inte blödde ur riktigt mellan kur 2 och 3. Åtminstone tror jag inte det.

Håll tummarna nu för ett bra VUL nästa måndag.

Det känns av i magen iaf. Spänner och molar på ett annat vis. Jag känner också en annan grej jag känt även förut. En slags “duvenhet” i huvudet där jag känner mig trög och konstig. Och jag får som krypningar i kroppen. Så nog påverkas jag alltid.

Jag har rejält med väldigt sega genomskinliga flytningar. Blodblandade dessutom eftersom mensen knappt är slut än. Jag blödde längre än jag gjort de senaste gångerna. Jag tar det som ett tecken på att jag rensade rejält och hoppas att det är positivt.

Jag är rastlöst otålig och vill bara att tiden ska flyga iväg tills det är dags för VUL. Sen är det dags att sticka sig i magen!

Jag var fin på att räkna ut den här gången. Precis som jag trodde så började jag blöda idag. Inga jättemängder, men mer än bara spottings iaf tycker jag. Så jag räknar det här som dag 1 och börjar räkna ner till Pergo-start på dag 5. Vårt fjärde försök är igång. Jag ska be till Otrivell-guden varje kväll nu.

Ja nu ser jag nån ände på den här cykeln iaf. Fertilitetsläkaren var en lugn stabil karl som höll med om vart det hakar upp sig någonstans. Han skrev ut Gestapuran, Pergotime och Ovitrelle. Får jag mens av det vet vi att jag åtminstone ägglossat även om det inte tagit sig och då ska jag upprepa. Får jag inte mens så är det väl ivf som är nästa steg. Det känns skönt att äntligen vara på väg igen med något. Den här senaste cykeln har jag ju vetat att den var körd sen jag var på VUL, även om man ju aldrig kan låta bli att hoppas mot allt sunt förnuft.

Här sitter jag och tittar på två askar Pergotime. De första två tabletterna är svalda imorse och nu är vi tillbaks på banan igen. Nu kan jag bara hoppas att jag ägglossar den här gången. Det känns iaf inte helt hopplöst nu när jag äter dubbelkur.

Håll bara tummarna för att den helst kommer mellan dag 15-17. Kommer den senare får vi hoppas att pojkvännen antingen blir kvar hemma någon dag extra, eller att det räcker med det som redan deponerats och ligger där och väntar. Lite ska de ju överleva sägs det. Jag sa åt honom att han får minsann hoppa på mig det sista han gör innan han åker. Likaså när han åker nästa vecka.

Tillägg: Hoppsan Kerstin vad vi rivstartade med biverkningarna den här gången då. Magen är svälld som sjutton! Dök ju rädslan för att bli överstimulerad upp igen.

Har småblött en hel del idag. Har dryg ilande molvärk. (Låter det konstigt?) Jag har också köpt gravtest. Ska testa imorgon bitti. Och under förutsättning att jag testar negativt så köper jag Pergotime så snart Apoteket öppnar och börjar äta direkt.

Ringde idag angående ägglossningsspruta. Sköterskan sa att hon visste ingenting om sånt och hade aldrig hört om att det skulle användas med Pergo förut. Sen ringde hon tillbaka senare och sa att hon kunde boka in en tid med nån läkare som skulle vara lite mer expert på fertilitetsfrågor som kommer att vara där i september. Jag tackade ja till det, men hoppas ju att det inte ska behövas.