I morgon torsdag är det möte i personalberedningen. Vi har många intressanta ärenden på bordet, bl.a:

Kompetenskonto: efter en noggrann prövning är förslaget att kompetenskonto inte införs i Region Skåne

Valfria helgdagar: avsikten är att öppna dessa möjligheter för alla anställda i Region Skåne. För att kunna uppnå det lyfts frågan till Sveriges kommuner och landsting (SKL). Detta för att frågan ska lyftas in i de centrala fackliga förhandlingarna. Samtidigt går en allmän rekommendation ut till verksamhetsansvariga i regionen att dessa, i så hög grad som möjligt, ska tillmötesgå anställdas önskemål

Avidentifierade ansökningshandlingar: försök genomförs på förvaltningen Regionservice under tiden 1 juli 2010 – 30 juni 2012

Mer flexibel organisering av arbetet för småbarnsföräldrar: personaldirektören får i uppdrag att avge en viljeyttring kring denna fråga till regionens samtliga förvaltningschefer

Morgondagens medarbetare: personaldirektören och kommunikationsdirektören får i uppdrag att stärka varumärket Region Skåne, så kallad employer branding

Utöver detta behandlas även ett förslag som syftar till att klargöra vad som gäller för anställda som har bisysslor.

Det händer mycket just nu inom det personalpolitiska området. 18-punktsprogrammet är ett levande dokument, det ska t.ex bli intressant att se utfallet av försöket med avidentifierade ansökningshandlingar.

Riktlinjerna för hur bisysslor ska hanteras är ett viktigt dokument som förhoppningsvis kan klargöra vad som gäller, det har varit ganska otydligt tidigare.

Jag tror att kommande år kommer att innebära stora personalpolitiska utmaningar för oss. Det är oerhört viktigt att vi kan utvecklas som arbetsgivare, inte minst när konjunkturen vänder uppåt igen. Framtidens arbetskraft kommer att ställa stora krav på oss, och konkurrensen kommer att hårdna. Jag är, för egen del, fast besluten om att utveckla Region Skåne i rätt riktning.

Här hittar du handlingarna till alla ärenden

/Katarina Erlingson(C), ordf. Personalberedningen

Den svenska utrikesförvaltningen (UD) är nu i praktiken “död” och begravd när nu Lissabonfördraget officiellt snart börjar gälla.

Den utveckling som tog sin början med Göran Perssons styre (1996-2006) där han med hjälp av Nuder och Danielsson plus statsrådsberedningen, AKTIVT arbetade för att degradera och sätta UD på ”plats”.  Allt för att göra UD till ett lydigt departement bland andra i regeringskansliet styrd av förvaltnings avdelningen.

Han ville bli av med alla dessa självständiga och kompetenta statstjänstemän/kvinnor som var ett hinder för den totala politisering av hela regeringskansliet som var hans strävan.

Den där gamla statsvetenskapliga modellen där regeringskansliet består av självständiga statstjänstemän som utför sina arbeten professionellt och utan partipolitiska bindningar, och några politiskt tillsatta personer i nyckelställning, är sedan läge död och begraven.

Hela regeringskansliet är nu i grunden GENOMPOLITISERAT NER TILL LÄGSTA NIVÅ.

Och den nuvarande borgerliga regeringen tog över detta utan att ändra något och har bara FORTSATT på denna linje.

Jag har alltid bedömt mina chefer (utrikesministrar) efter två mallar – dels hur de faktiskt sköter utrikespolitiken och dels hur de sköter departementet/myndigheten UD/UM

Och det är bara tyvärr att konstatera att Carl Bildt vad det gäller den senare frågan ÄR TOTALT OINTRESSERAD AV och har noll koll på vad som faktiskt händer på departementet och med dess personal.

Ej heller är han visat något som helst intresse för de kraftigt försämrade arbetsvillkoren, både ute och hemma. Och vi pratar här om allt från arbetsmiljö, godtycke i tjänstetillsättningar, extremt hård arbetsbelastning, urusel lön utom för chefernas gunstlingar etc. etc.

Som ett litet ex. kan tas de nya utlandsvillkoren UVA (som röstades igenom under den förra regeringen), som innebär att de utsända på våra ambassader, delegationer och konsulat FÖRLORAR mellan 7.000-25.000 kr I MÅNADEN NETTO i 91 % fallen.

Och vi pratar här OM DE FAKTISKA KOSTNADERNA för individen som det innebär att vara stationerad utomlands, och inte om någon tjusig representation under ”kristallkronorna”. 

Vilken annan arbetsgrupp skulle snällt finna sig i sådana försämringar? Om det vore ett privat företag så skulle LO slå på trummorna och ryta att detta var oacceptabelt och gå ut i strejk.  Men nu gäller det ju bara de tjänstemän som skall värna Sverige och vara vår spjutspetts utomlands så då är det tydligen inte så viktigt.

Med de nya villkoren så behandlas vi som den fattige kusinen från landet. Och vi behöver bara jämföra oss med våra nodiska granländer för att inse på vilken absolut bottennivå vi NU ligger.

För att nu inte tala om vi jämför oss med våra kollegor som jobbar åt svenska eller internationella företag utomlands.

Eller hemska tanke, om vi jämför oss med FN, EU och  det nya EEAS, IMF etc.

Men här kommer det fina i kråksången – UD anställda anses nämligen ”så värdefulla” att VI FÅR INTE STREJKA

Så här skrev jag för 2 ÅR SEDAN I mitt inlägg UD/RK: s lönepolitik:

”Föga anade man då vad som komma skulle. Jo, nog blev det individuell lönesättning alltid! Dvs. chefens gunstlingar och favoriter stack iväg som en raket vad det gäller löneutvecklingen. Däremot kärnan av duktiga medarbetare, framför allt sådana med lång erfarenhet och stor kompetens, och som alltid (dumt nog som det har visat sig) har ställt upp då det har behövts av en eller annan anledning.

Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat.

Det är dessa personer som arbetsgivaren valt att inte belöna i den individuella lönesättningen förlovade land. Trofast förvisad om att de ändå lojalt kommet att ställa upp och därför behöver de inte ”belönas”.

Som lite kuriosa: I USA så finns det en federal etisk kod som gäller för alla statstjänstemän. Koden inleds med föreskriften, att ”Varje offentligt anställd skall sätta lojaliteten mot de högsta moraliska principer och landet före lojaliteten mot personer, parti eller myndigheter”. Någon motsvarande kod finns inte i Sverige. Utan här har det förutsatts, av hävd och gammal vana, att det är så statstjänstemän skall fungera. Det är med andra ord dessa kärnmedarbetare vi talar om och som utgör garanten för att det verkligen blir så.”

”Vi anses ju gubevars vara SÅ viktiga att vi har strejkförbud. Det märkliga är ju bara att om vi anses SÅ viktiga för samhällets funktion och överlevnad att vi måste ha strejkförbud (vi är en av de få yrkesgrupper som har det), varför har detta då inte synts eller markerats genom t.ex. våra löner och övriga arbetsvillkor??

Hittills har jag aldrig fått något bra svar av vår käre arbetsgivare, vare sig lokalt eller centralt.

Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden.”

Och situationen har bara blivit värre sedan dess.

Ex. det nya sjukvårdsförsäkringen utomlands, som mycket brådstörtat infördes utan förvarning den 27 april i år och skulle börja gälla den 1 maj. DVS. 3 DAGARS FÖRVARNING FÖR ETT HELT NYTT SJUKVÅRDS FÖRSÄKRINGSSYSTEM, där personalen kan få ligga ute med mycket stora sjukvårdskostnader innan de får ersättning.

Undrar hur svenska folket skulle reagera om reageringen plötsligt beslöt att slopa försäkringskassan och hela sjukvårdssystemet och införa ett helt nytt system 3 dagar senare? Och där man får betala sjukvårdskostnaderna direkt och kontant för att först LÅNGT senare få ersättning.

En vanlig svensk familj, där den ena partnern jobbar åt UD utomlands förutsätts alltså att ha en stor kontant buffert för att betala sina sjukvårdskostnader.

Intressant grepp av ”välfärdslandet” Sverige.  Vi är i praktiken tillbaks till det gamla ”feodala” UD där bara adel och rika borgare kunde jobba eftersom man inte fick någon riktig lön utan det var äran att få jobba där som räknades. Och man förväntades leva på sina tillgångar.

(Vid första världskrigets slut så var ca 50% av UD personal adliga, strax före andra världskriget var siffran omkring 30%).

Skillnaden numera är att det är en POLITISK adel som sitter på alla stolar samtidigt.

Och det här är inget ”gnäll” från champagnepimplande stroppar utan en beskrivning av TOTALT ORIMLIGA ARBETSVILLKOR för duktiga och kompetenta människor med familjer som valt att tjänstgöra i UD för att främja och ta till vara Sveriges intressen.

Och jodå, det finns inkompetenta personer på UD också, liksom över allt annars i Sverige.  Både på ”höga” och ”låga” positioner. Och där dessa personer har bidragit till denna förvrängda bild som råder om UD och arbetsvillkoren där. Vilket har fått till följd att mycket allvarlig kritik av arbetsmiljö och arbetsvillkor kan lätt avfärdas som ”tjafs” och ”gnäll” från privilegierade personer.

Och ingenting kan vara längre från sanningen. För att det finns några pellejönsar så skall inte en hel yrkeskår drabbas av fördomar och förakt.  Och där absurda arbetsvillkor och förhållanden (sett med vanliga svenska ögon) kan negligeras i trygg förevisning om att INGEN bryr sig.

Som någon så träffsäkert skrev: ”Bildt ägnar ingen uppmärksamhet åt den förvaltning, utrikesdepartementet, han är chef för. UD har istället blivit utrikesministern rundningsmärke”.

Jo, det finns faktiskt en person som har varit värre om någon undrar – Ola Ullsten (1979-82). Han var TOTALT ointresserad av ALLT som hade med departementet och den faktiska skötseln av myndigheten att göra och med ALLA dessa människor som arbetade där.

I EU:s nya utrikestjänst EEAS (the European External Action Service) så kommer antalet tjänster (och inflytandet) att fördelas mellan medlemsstaterna beroende delvis på fördelningsnyckeln till EU-budgeten. Sverige bidrar med ungefär 2,5-2,7% (varierar lite från år till år).

Det innebär att Sverige kan bidra med omkring 5-7 tjänstemän.

Och vilket inflytande kommer Sverige att få med dessa ca 2,6% när det finns drakar som Frankrike, Tyskland och Storbritannien som är vana att bestämma och få sin vilja igenom.

Tillkommer sedan alla halv och små drakar som Italien, Spanien, Polen etc.

Tror någon att EEAS kommer att tillvarata svenska intressen med de faktiska styrkeförhållanden som råder?

I Sveriges riksdag så måste man ha 4% för att överhuvudtaget komma in.

Kan någon nämna någon politisk församling (kommun, landsting, riksdag, partier etc.) där en grupp på ca 2,6 % har något som helst inflytande över någonting?

Än mindre har kommit in över spärrarna till dessa politiska organ?

Jag skall sluta här. Jag kunde fortsätta och ge ett otal exempel både ute och hemma på det som jag bara som hastigast har nämnt här ovan. Och mycket sorgset konstatera att den kompetenta personal och deras familjer som sägs utgöra ett första värn av Sverige (då vi numera inte har ett försvar som kan försvara Sveriges territorium), och sägs vara så viktiga för våra relationer och utrikeshandel, i många fall behandlas som skit.

Eller för att citera socialdemokraternas motion 2009/10:U340

”anför Socialdemokraterna att Sveriges representation utomlands är en viktig fråga för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. Sverige måste ha en väl rustad utrikesförvaltning både på Utrikesdepartementet i Stockholm och på plats ute i världen för att kunna förstå politiska, ekonomiska och kulturella trender och för att kunna upprätthålla relationer som ligger till grund för samarbete på en mängd viktiga områden.”

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3324&doktyp=yttr&dok_id=GX05UU1y&rm=2009/10&bet=UU1y

Så näpet då att det var just sossarna som genomdrivit slaktandet av UD och försämringen av alla villkor främst på utlandssidan.

Hyckleri någon? Och förakt för hårt arbetande tjänstemän med familjer och deras levnadsvillkor under ofta svåra förhållanden utomlands.

Se även mina inlägg:

UD/RK: s lönepolitik

Sverige talar om för Världen hur den borde styras

Så här skriver några tidningar om det hela:

Nya utrikeschefen i EU får stor makt

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/nya-utrikeschefen-i-eu-far-stor-makt-1.982833

”Och dokumentet som DN tagit del av visar att den nya chefen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir en tung och självständig maktspelare i Bryssel som styr över sin egen budget och sin egen personal.

Utrikestjänsten ”ska vara en avdelning av sui generis-karaktär (unik till sin karaktär), skild från kommissionen och rådssekretariatet. Den bör ha autonomi när det gäller sin administrativa budget och sin personalhantering”, heter det i dokumentet.

Varken EU-kommissionen eller EU-parlamentet får inflytande över denna nya maktbastion.”

Redesigning foreign policy

http://www.europeanvoice.com/article/imported/redesigning-foreign-policy/66221.aspx

“The Lisbon treaty will change the way the EU conducts its foreign policy, both on the top level and on the ground.

The Treaty of Lisbon will reshape the European Union’s institutional architecture for foreign policy from top to bottom. The top – a new-styled high representative for foreign affairs and security policy – is well-defined in the treaty. It is far better defined than the other senior position that the treaty creates, a president of the European Council.

The bottom – a new European diplomatic corps – is left in large part up to the new foreign policy chief, who early in his tenure is to propose to member states the details of its role and functioning.  Increased authority The Lisbon treaty hands the new high representative considerable authority. It adds the function of vice-president of the European Commission in charge of external relations to the existing portfolio of the current high representative, Javier Solana, who oversees the Common Foreign and Security Policy (CFSP) from the Council of Ministers secretariat.

He – or she – will also chair the monthly meetings of member states’ foreign ministers, replacing the foreign minister of the country holding the EU’s rotating presidency, the current arrangement.

Through this personal union of functions that are currently split between the European Commission and the Council of Ministers, the treaty aims to overcome some of the debilitating divisions between the two institutions that have hampered the EU’s foreign policy in past years. The development of the CFSP over the past ten years has outpaced the growth of co-ordination mechanisms in Brussels, although conditions on the ground often look less grim thanks to ad-hoc arrangements. The same applies to the EU’s military and civilian missions (13 at present, compared with none in 2002).

Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.

In theory, the division between the two services is straightforward. The Commission handles routine policies towards third countries – enlargement, neighbourhood relations, trade, development assistance, humanitarian aid and so forth – while the high representative deals with security challenges, especially those that require a crisis response.

In practice, the two have frequently been at odds over who should do what, both in the field and at the policy-making level. Bernard Kouchner, France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.”

Autonomous external service

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS – policymakers in Brussels did not want to be perceived as taking ratification of the treaty for granted, for fear of alienating those in Ireland who were yet to vote in a second referendum.

After the Irish ‘Yes’ vote, some of this secrecy has now been lifted and the EU is now trying to make up for lost time and get the EEAS up and running. But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy. “

Smoothing the road from Nice to Lisbon

http://www.europeanvoice.com/article/imported/smoothing-the-road-from-nice-to-lisbon/66393.aspx

“Foreign policy

Member states’ security ambassadors, who meet in the Political and Security Committee (PSC), will meet under the chairmanship of a representative of the foreign policy chief, that is, a senior official of the European External Action Service (EEAS), the EU’s diplomat corps established under Lisbon.

The remit of the EEAS, whose exact set-up will be proposed by the high representative within a month of taking office and endorsed by EU leaders by next April, appears to have determined member states’ agreement, reached last month, on who should be in charge of which working groups. Nearly 40 working groups in the field of external relations prepare the Council’s work.

Member states have agreed that working groups in the field of trade and development will continue to be chaired by the EU’s rotating presidency, together with a few other groups including those on terrorism, international law and consular affairs.

By contrast, working groups on geographic areas, on most thematic areas such as non-proliferation or human rights, and on matters of security and defence will be chaired by an EEAS official representing the foreign policy chief. Even this second group of working parties, however, will continue to be chaired by the rotating presidency for a transition period – yet to be determined – of either six or 12 months.

The rules of procedure of the Council of Ministers will need to be adapted to reflect these changes.”

Se även

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/tva-nya-viktiga-poster-i-bryssel-1.982831

http://europaportalen.se/print_page.php?compID=1&newsID=45647&page=18001&preview=article&print=true&more=2

Se även mina inlägg om Lissabonfördraget:

EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing

EU – The aim of this treaty is to be unreadable and unclear AND it can not be understood by ordinary citizens

EU, Lissabonfördraget och den ”NYA” övervaknings stormakten

2010 blir ett spännande år för många arbetsgivare, inte minst kommuner och landsting/regioner. Många löneavtal går då ut och det ska ske nya centrala förhandlingar. Framför allt i rådande lågkonjunktur är man förstås rädd för lönepåslag som ger ökade kostnader.

Personalen är vår största och viktigaste resurs, men också vår dyraste resurs, eftersom sjukvård främst bedrivs av och med människor. Även om vi har många dyra och avancerade maskiner till hjälp är det ändå personalen som är dyrast. Och om något är dyrbart vill man förstås vara rädd om det! Så trots att alla arbetsgivare vill ha så låga löneavtal som möjligt, vill man samtidigt att personalen ska vara nöjd och stanna kvar på arbetsplatsen. Så det blir förstås en balansgång.

Vad som händer i avtalsrörelsen 2010 är förstås för tidigt att säga, men det jag kan säga är att Femklövern i Skåne kommer att forsätta sitt arbete för att även göra de “mjukare” personalfrågorna mer attraktiva. Det är därför vi har tagit fram 18 förslag för att förbättra framtidens arbetsplats. Varken lön eller arbetstider avhandlas i detta dokument, utan syftet är alltså att uppmärksamma andra frågor.

Några av de 18 förslagen har vi tagit beslut om under 2009, några kommer att beslutas i slutet av året, men flertalet blir beslutade under 2010. Beslutet om valfria helgdagar lär dröja in på 2010, eftersom det troligen kräver förändring i centrala avtal. Och då vill jag poängtera att det rör sig om röda helgdagar såsom jul och midsommar, inte om vanliga veckoslut som några i debatten velat misstolka förslaget.

Ett mångfaldspris ska delas ut under 2010 och det ska bli spännande att i samband med det få lära sig mer om det lokala mångfaldsarbete som bedrivs ute på förvaltningarna. Över huvud taget måste vi fördjupa arbetet kring det vi kallar likabehandling och antidiskriminering. Det gäller förutom mångfald framför allt jämställdhetsarbete, men också förbättringar för funktionshindrade. Enligt min uppfattning händer det alldeles för lite på det här området och vi måste hitta verktyg att sprida och integrera dessa värderingar i det normala vardagsarbetet!

Min ambition är att fortsätta utvecklingsarbetet inom personalområdet med nya förbättringsförslag. Självklart förstår jag att lön och arbetstid är viktiga frågor, men dessa är samtidigt låsta inom ramarna för centrala och lokala avtal. Jag efterlyser förslag på andra områden vi kan förbättra, en sorts 2.0-version av 18-punktsprogrammet. Bland annat har några efterlyst förslag som gäller våra äldre medarbetare. Troligen saknas även annat, så hör av dig med förslag!

/Katarina Erlingson(C), ordf Personalberedningen

I våras presenterades ”18 förslag för framtidens arbetsplats”, med fokus på de ”mjuka” personalfrågorna. Nu börjar vi så smått ta beslut om de olika delarna.

Det första lilla, men nog så viktiga, beslutet togs på personalberedningen häromdagen (där jag tyvärr var frånvarande pga förkylning). Det som tidigare varit en rekommendation (en möjlighet) blir nu riktlinjer (d.v.s. bindande). Föräldrar får rätt att få tjänstledigt med 100 procent tills barnet fyller tre år, och rätt till minskad arbetstid till 75 procent av heltid fram tills barnet fyller 12 år. Inget revolutionerande beslut, alltså, men ändå betydelsefullt för den enskilda familjen.

Framöver kommer fler punkter upp till beslut, men de ska först samverkas ordentligt med de fackliga organisationerna. Vår ambition är att bli en bättre arbetsgivare på både kort och lång sikt. Lön, arbetstider och andra ”hårda” frågor behandlas inte i detta dokument, vilket man förstås kan ha synpunkter på. Det är oftast de ”hårda” frågorna som diskuteras och femklövern vill lyfta fram även andra viktiga personalpolitiska frågor.

/Katarina Erlingson(C), Regionråd

Norrtälje kommun krävs på skadestånd av SKTF, rapporterar Norrtelje tidning. Konflikten gäller hur SKTF-avdelningens ordförande, Annelie Dynewall, blivit behandlad.

En dyster historia målas upp där Dynewall fått utstå kränkningar och personliga påhopp. Dessutom har hennes fackliga tid minskats med fyra timmar, och hon tillåts inte delta i riskbedömningar inför olika förändringar, trots att hon är huvudskyddsombud.

Vi kan inte utesluta att kommunen beter sig så här för att förmå henne att hoppa av sitt uppdrag, säger Catarina Arborelius, ombudsman vid SKTF-centret i Stockholm.

SKTF hade tidigare ett samverkansavtal med kommunen, men det sades upp för ett år sedan när SKTF stämde kommunen inför Arbetsdomstolen. Då gällde konflikten anställningen av Lilian Eriksson, vilken senare slutade i katastof. Med facit i hand borde den borgerliga ledningen i kommunen lyssnat på SKTF.

Det är bedrövligt att moderaterna och deras stödpartier inte ser facket som en tillgång, utan istället motarbetar dem i kommunen. Även Lärarförbundets Magnus Hallqvist och Kommunals Gun-Britt Viktorsson har uttryckt att det har blivit tuffare att arbeta fackligt hos kommunen.

För att genomföra hållbara förändringar måste personalen ges möjlighet att påverka. Självklart har de anställda en stor vilja och förmåga att ständigt utveckla, förbättra och ta ansvar för verksamheten. Detta kan som jag ser det bara bli möjligt genom tidig dialog och samverkan mellan det politiska ledarskapet, berörda fackliga organisationer och verksamhetsledningar. Facket är en enormt viktig part i allt utvecklingsarbete, och det går inte att föra en trovärdig personalpolitik utan att se facket som en tillgång.

Det krävs ett tydligt politiskt ledarskap för att den offentliga verksamheten ska kunna vara föregångare som arbetsgivare. Vi Socialdemokrater vill utveckla en tydlig arbetsgivarroll i det politiska ledarskapet för att Norrtälje kommun ska vara en bra och attraktiv arbetsgivare. Tillsammans med facket.

1. Vad är 18-punktsprogrammet?
   Det är 18 punkter med fokus på att lyfta de ”mjuka” personalfrågorna – lön och tjänstegrad och andra ”hårda” frågor avhandlas inte. Det handlar om hur Region Skåne kan bli en bättre arbetsgivare. Vi vill att Region Skåne ska vara en arbetsplats där man växer och utvecklas tillsammans. Mångfald, öppenhet, inflytande och delaktighet ska vara nyckelord. Det är viktigt att vi jobbar med hälsa och arbetsmiljö. Och vi vill att vi som arbetsgivare ska underlätta för våra medarbetare att lösa sitt ”livspussel”. Därför har vi lyft 18 förslag som ska öka Region Skånes attraktionskraft för nuvarande och blivande medarbetare.

 Varför behövs ett 18-punktsprogram?
Det blir lätt fokus på lön och arbetstid, men det finns så många andra aspekter som är viktiga för medarbetare. Undersökningar visar att lön inte alls kommer högst på prioriteringslistan för människor, utan att bland annat delaktighet, bra chefer och goda arbetskamrater är viktigare för hur man trivs på arbetsplatser. Vi gör redan mycket, men behöver göra ytterligare och också tydliggöra det som görs. Det gäller kompetensfrågor, ledarskapsutveckling, jämställdhetsarbete, högre ”frisknärvaro” och en mängd andra områden.

Är det något särskilt du vill lyfta fram i 18-punktsprogrammet?
Valfria helgdagar tycker jag är en viktig principiell fråga i ett mångkulturellt samhälle. De svenska helgdagarna utgår i de allra flesta fallen från kristendomen och de dagar som Svenska kyrkan firar. Vi har många medarbetare som har annan religion, eller som inte bryr sig om religion eller traditioner över huvud taget. Därför hoppas jag vi kan hitta lösningar som gör att alla ska kunna välja sina ”helgdagar” själva. Jag tycker också det är viktigt att vi fokuserar på blivande medarbetare, unga människor idag har andra preferenser än den äldre generationen. Därför måste vi vara extra lyhörda och attraktiva för att få personal även i framtiden. Då är t.ex. traineeverksamhet intressant att prova, liksom att ha dialog med högskolornas studenter om vad de förväntar sig av en arbetsgivare. Att visa flexibilitet mot framför allt småbarnsföräldrar är också viktigt.

Både fackliga organisationer och oppositionen har haft synpunkter på 18-punktsprogrammet. Hur bemöter du dessa synpunkter?
Det är bra med dialog och att förslagen väcker intresse. Men jag vill poängtera att flera av de kritiserade förslagen, bland annat kompetenskonto, måste utredas noga innan det eventuellt införs. Jag vet också att valfria helgdagar rent formellt kan bli lite svårare att åstadkomma, eftersom det regleras i kollektivavtal, men har en förhoppning om att de fackliga organisationerna också ska se det principiellt viktiga i frågan. Personaldirektören har i uppdrag att återkomma med fördjupad analys för flera av förslagen och först då blir det ”skarpt läge” och öppet för fortsatt diskussion.

Hur tror du att personalen i Region Skåne ser på 18-punktsprogrammet?
I den mån de läst eller hört om det hoppas jag att de flesta ser den positiva signalen vi vill sända: att vi vill att Region Skåne ska bli en ännu bättre arbetsgivare! Sen är det mänskligt att fastna i varje enskild punkt och främst se nackdelarna. Men när förslagen analyseras, utreds och kommer fram för beslut hoppas jag att de flesta ska tycka att vi tar flera kliv framåt när det gäller Region Skåne som arbetsgivare.

/Katarina Erlingson(C)

30 Jahre, Champions-League-Erfahrung, mehrfacher niederländischer und schottischer Meister und Pokalsieger, für längere Zeit Teil der «Elftal» – und vereinslos. Jan Vennegor of Hesselinks Vertrag beim FC Celtic wurde (ebenso wie der von seinem Mittelfeldkollegen Paul Hartley) nach BBC-Informationen vom neuen Trainer Tony Mowbray nicht verlängert. Drei Jahre lang spielte der Niederländer für die «Bhoys» aus Glasgow, jetzt sucht er nach einem neuen Verein. Gerüchten zufolge sollen sein Ex-Verein PSV Eindhoven sowie Twente Enschede und AE Larisa aus Griechenland interessiert sein. Hesselink bekräftigte im April, dass er jederzeit gerne wieder für Eindhoven spielen würde.

Klingt nach einem klaren Wechsel zurück zum PSV – aber daran glaube ich noch nicht. Wenn man sich Hesselinks Spielweise ansieht, dann stellt man fest, dass seine enormer Kopfballstärke und sein direkter Zug zum Tor auch einigen Bundesligisten gefallen könnte. Die folgenden Aussagen sind Einschätzungen von mir, ich habe keine Ahnung, inwiefern das in den Vereinen tatsächlich diskutiert wird oder wie die Gerüchteküche brodelt.

• Werder Bremen. Wenn Claudio Pizzaro tatsächlich gehen muss, wäre Hesselink ein Ersatz für ihn. Ein guter Schuss und vor allem sein Raumverständnis, durch das er der perfekte Abnehmer von Flanken (etwa durch Özil und Marin) ist, würden ihn ziemlich schnell in Werders erste Elf katapultieren.
• HSV. Die Mannschaft von Bruno Labbadia hat das Problem, nur über zwei gute Stürmer, nämlich Mladen Petric und Paulo Guerrero, zu verfügen. Hier muss mit Sicherheit nachgekauft werden! Angeblich ist der HSV an Eljero Elia dran, der aber eher auf den Flügeln agiert, als weitere Kandidaten gelten Marko Pantelic und Mario Mandzukic, die beide als Stoßstürmer spielen könnten. Aber: All diese Spieler sind vertraglich gebunden, man müsste Ablöse zahlen.
• FC Schalke 04. Den «Knappen» fehlt ein wirklich durchschlagskräftiger Angreifer; Kevin Kuranyi ist der einzige Mittelstürmer, Halil Altintop und Jefferson Farfán sind eher auf den Außenpositionen zu finden. Wie Felix Magath dieses Problem zu lösen gedenkt, ist unbekannt – aber gerade angesichts der Wechselgerüchte um Altintop halte ich es für unwahrscheinlich, dass er die Hände in den Schoß legt und sich nicht um eine Neuverpflichtung kümmert.
• VfB Stuttgart. Es mag seltsam klingen, aber Jan Vennegor of Hesselink spielt so ähnlich wie Mario Gomez, beide haben den «Torriecher» und sind stark in der Luft. Zwar ist Hesselink mehr Ballverwerter als Ballverteiler, dies könnte aber durch ein starkes Mittelfeld oder gute Flügelspieler kompensiert werden.

Wir erinnern uns:

Schon im Vorfeld des Treffens lehnte [Hoffenheims Manager Jan] Schindelmeiser einen Transfer allerdings kategorisch ab: “Demba bekommt keine Freigabe.” [...] Dietmar Hopp bekräftigt seine Aussage: “Es ist ausgeschlossen, dass wir Ba die Freigabe erteilen.” (Quelle: SpiegelOnline)

Oder:

“Für uns ist das überhaupt kein Thema. Demba hat bei uns noch zwei Jahre Vertrag und wir haben nicht das geringste Interesse daran, ihn zu transferieren”, so Schindelmeiser am Mittwoch gegenüber der dpa. [...] Unmissverständlich stellte auch Ralf Rangnick nochmals seinen Standpunkt gegenüber dem kicker klar: “Wir werden definitiv keinen unserer Leistungsträger abgeben.” [...] “Bisher gab es keinerlei Anfrage vom VfB Stuttgart”, stellte Schindelmeiser klar. Überhaupt sei ein Weggang des Senegalesen kein Thema in Hoffenheim. “Wir haben keinerlei Interesse, Demba Ba abzugeben, er hat Vertrag und wir denken eher daran, diesen zu verlängern, anstatt den Spieler abzugeben”, sagte Schindelmeiser. (Quelle: kicker

Aber auch:

„Es ist sein Wunsch, den er zum Ausdruck bringt. Aber für uns hat sich nichts geändert. Demba Ba hat seinen bis 2011 laufenden Vertrag zu respektieren“, sagte Schindelmeiser (Quelle: Welt)

Heute hingegen:

Nach einem Bericht der “Bild”-Zeitung wechselt der 24 Jahre alte Senegalese für 12 Millionen Euro zum VfB, wo er einen Dreijahresvertrag unterschreiben soll. Darauf hätten sich beide Klubs verständigt, hieß es. (Quelle: FAZ)

Ist die Hoffenheimer Kriegskasse doch nicht unendlich? Oder wird Demba Ba einfach nur gnadenlos überbewertet? (Das vermute ich.) Wäre neben Chinedu Obasi, Vedad Ibisevic und der Neuverpflichtung Prince Tagoe bzw. dem langsam in die Gänge kommenden Wellington ohnehin kein Platz im Hoffenheimer Sturm für Demba Ba gewesen? Rüstet die Rangnick-Truppe gar noch einmal auf? Oder stellt man die Taktik auf ein 4-4-2 um? (Dafür sprechen die teuren Transfers von Franco Zuculini und Maicosuel.)

Das Gespräch von Matthias Sammer mit Michael Horeni in der FAZ schlägt mittlerweile hohe Wellen (vgl. dazu etwa die Presseschau bei Indirekter Freistoss). Sammer wird Machtstreben unterstellt, er will angeblich nach der WM 2010 Bundestrainer werden und Joachim Löw ablösen.
In diesem Zusammenhang finde ich besonders eine Passage interessant, wo es um die Kompetenzverteilung bei der Nachwuchsarbeit geht. Sammer sagte:

Ich bin als Sportdirektor in Abstimmung mit dem jeweiligen allein zuständig für die U15 bis U20, für die U 21 sind darüber hinaus neben Horst Hrubesch und mir auch Joachim Löw und Oliver Bierhoff mitverantwortlich. [...] Dass es gefährlich sein kann, die Verantwortung auf vielen Schultern zu verteilen, das erkenne ich bei jungen Spielern und bei den Klubs. Wenn ich die Entwicklung etwa von Toni Kroos oder den Bender-Zwillingen sehe, ist das einfach nicht gut. Wir haben da auch als Verband noch nicht die richtigen Mittel und Wege gefunden, um unsere jungen Topleute beim Eintritt in den Senioren-Bereich weiter zu fördern – und die Spieler sind dann eben oft die Leidtragenden. Wir müssen den gesamten Weg im Blick haben und dies auch DFB-intern aufarbeiten, damit die Klubs von unserer Arbeit profitieren und Jogi Löw in der A-Mannschaft optimal vorbereitete Spieler übernehmen kann.

Kurz: Sammer fordert mehr Kompetenzen für sich (im Interview erwähnt er in diesem Zusammenhang auch, dass er es gewohnt sei, Verantwortung zu übernehmen – er wirbt also für seine eigenen Fertigkeiten). Joachim Löw soll als Bundestrainer am Ende dieser «Verwertungskette» stehen, der nur noch mit dem «Endresultat», dem fertig ausgebildeten Spieler, zu tun haben soll.
Ich halte von diesem Vorschlag relativ wenig, auch wenn Sammers Ergebnisse in der Jugendarbeit des DFB beeindruckend sind (wenn ich die verschiedenen Interviews und Berichte korrekt deute, ist Sammer der erste Sportdirektor, der tatsächlich ein durchgängiges Konzept für die Jugendarbeit hat). Warum sollte der Bundestrainer nicht beispielsweise im Rahmen eines Turniers Kontakt zu der DFB-Jugendauswahl aufnehmen, also z.B. ins Mannschaftshotel kommen und einige Fehler ansprechen oder neue Möglichkeiten aufzeigen?

Worauf sich Sammers Kritik bei der Entwicklung der Spieler Kroos und Bender bezieht, ist für mich nicht ersichtlich; ich habe allerdings auch keinen Zugriff auf detailliertere Statistiken wie die physische Entwicklung, Zweikampfwerte, etc. Kroos und die Benders haben Spielpraxis erhalten, sie kommen in ihren Vereinen zum Einsatz – und diese Wettkampfpraxis ist ja eine der Bedingungen für eine positive Entwicklung der Spieler.
Die Saison 2008/09 im Detail (Quelle: Spielerprofile bei transfermarkt.de, Kroos, L. Bender, S. Bender):

• Vorbemerkung: «Spiele über die volle Distanz» entspricht der Spielzeit in Minuten geteilt durch 90, die Nachspielzeit bleibt also unberücksichtigt. «x% einer Bundesliga-Saison» errechnen sich aus der Spielzeit in Minuten geteilt durch 3060 (34 x 90min, Nachspielzeit und eventuelle Relegation bleiben also unberücksichtigt).
• Toni Kroos (* 4.1.1990): 17 Bundesliga-Partien, 4 Spiele im DFB-Pokal, 1 Kurzeinsatz in der Champions League; insgesamt 1077 Spielminuten in der jeweils höchsten Spielklasse; entspricht 11,967 Spiele über die volle Distanz; entspricht 35,196% einer Bundesliga-Saison
• Lars Bender (* 27.4.1989): 15 Zweitliga-Partien, 2 DFB-Pokal-Spiele; insgesamt 1242 Spielminuten; entspricht 13,8 Spiele über die volle Distanz; entspricht 40,588% einer Bundesliga-Saison
• Sven Bender (* 27.4.1989): 25 Zweitliga-Partien, 1 DFB-Pokal-Einsatz; insgesamt 1769 Spielminuten; entspricht 19,656 Spiele über die volle Distanz; entspricht 57,810% einer Bundesliga-Saison.
• Fazit: Alle drei Spieler haben im vergangenen Jahr mindestens ein Drittel der Saison absolviert. Toni Kroos konnte für einige Zeit wegen einer Verletzung nicht spielen, wahrscheinlich wäre ohne diesen wochenlangen Ausfall auch seine Werte besser.
  Sven Bender stand mehr als die Hälfte einer Bundesliga-Saison auf dem Feld.
  Anhand dieser Werte lässt sich nicht feststellen, dass die Spieler im Verein nicht genug gefördert werden; im Gegenteil: es ist das Bemühen zu erkennen, sie nicht frühzeitig zu «verheizen» (was zum Beispiel wohl einer der Gründe für das frühe Karriereende von Sebastian Deisler gewesen sein dürfte).
  Eventuell können detailliertere Statistiken (zu Zweikampfwerten etc.) Sammers Thesen untermauern, die bloße Spielzeit vermag dies nicht.

Schon seit einiger Zeit war absehbar, dass die talentierten Bender-Zwillinge nicht ihre komplette Fußballerkarriere beim TSV 1860 München verbringen würden, doch wie schnell und unkompliziert der Transfer von Sven Bender jetzt über die Bühne ging, ist dennoch überraschend.

Der 20-Jährige gilt als eines der größten deutschen Talente, in der vergangenen Saison spielte er regelmäßig bei den «Löwen» (bis zum 19. Spieltag absolvierte er alle Partien), zuvor wurde er gemeinsam mit seinem Bruder Lars und seinem damaligen Vereinskollegen Timo Gebhart (inzwischen VfB Stuttgart) U19-Europameister, mit der U17-Auswahl des TSV 1860 wurde er deutscher Meister.

Immer wieder hatten Klubs aus ganz Europa ihr Interesse an dem Mittelfeldspieler gezeigt, der Verein lehnte jedoch alle Angebote ab, auch wenn diese von Real Madrid, Manchester United, dem FC Liverpool oder auch Bundesligisten wie Bayer 04 Leverkusen kamen. Manfred Schulte, der Spielerberater der Zwillinge, ließ aber keinen Zweifel daran, dass seine Klienten langfristig eine Nummer zu groß für 1860 München sein würden und dass es nur eine Frage der Zeit sei, bis ein Abschied nötig sei.
Dieser Zeitpunkt scheint nun gekommen zu sein, im Tausch gegen den bereits an die «Löwen» ausgeliehenen Antonio Rukavina wechselt Sven Bender zu Borussia Dortmund und unterschreibt dort einen Vertrag bis 2013. Über die weiteren Details des Transfers vereinbarten die Vereine Stillschweigen, Gerüchten zufolge hat der BVB zusätzlich zu Rukavina eine niedrige siebenstellige Summe gezahlt.

Welche Frage nimmt Bender im Dortmunder Mittelfeld ein? Gibt es überhaupt einen Platz für ihn neben Blaszczykowski, Hajnal, Kringe, Kehl, Sahin?
In der letzten Saison zeigte sich ein weiteres Mal die Verletzungsanfälligkeit von Spielern wie Kringe und Kehl, auch Blaszczykowski fiel länger aus. Durch solche Verletzungen könnte Bender schnell in die erste Elf rutschen. Aber auch wenn alle Spieler gesund sind, könnte er eine Chance haben: Der Abgang von Kevin-Prince Boateng scheint beschlossene Sache, seine Spielweise war überhart und rüpelhaft, er war teilweise auch einfach eine Last für das Dortmunder Spiel. Bender könnte ähnlich wie Boateng seine Chance erhalten, sich in der ersten Elf zu beweisen.
Wie man nach und nach junge Profis an die erste Elf heranführt, bewies erst Markus Babbel in der vergangenen Rückrunde, wo er den Ex-«Löwen» Timo Gebhart behutsam aufbaute – inzwischen scheint dieser Roberto Hilbert verdrängen zu können.

Weitere große Neuverpflichtungen im Mittelfeld gibt es noch nicht, Jürgen Klopp scheint vielmehr festgestellt zu haben, dass es an der Breite fehlt und der BVB Probleme bekommt, wenn Spieler verletzt sind. Neben Bender spielt auch der Neuzugang Markus Feulner (den Klopp noch aus seiner Mainzer Zeit kennt) im Mittelfeld, doch einen Platz in der Startelf dürfte er sich wahrscheinlich nicht dauerhaft sichern können. Auch der nach Karlsruhe ausgeliehene Giovanni Federico kehrt zurück, wurde jedoch unter Klopp ausgemustert – und wird wahrscheinlich verkauft, wenn sich ein Abnehmer findet.

Herr Labbadia hat bei uns noch für ein weiteres Jahr einen Vertrag. Ich habe den HSV aufgefordert, die Vertragslage zu respektieren.

Mit diesen Worten bedachte Wolfgang Holzhäuser, Geschäftsführer von Bayer 04 Leverkusen, die inzwischen offensichtlichen Versuche, Bruno Labbadia als Nachfolger von Martin Jol zu gewinnen. Interessant sind dabei vor allem drei Aspekte:

1. Holzhäuser schließt nicht aus, dass Labbadia wechselt. Er fordert den HSV lediglich auf, den bestehenden Vertrag zu respektieren. Eine rhetorische Spitzfindigkeit? Nein, denn…
2. Bayer 04 Leverkusen verpflichtete vor einem Jahr Bruno Labbadia, der zu diesem Zeitpunkt ebenfalls einen bestehenden Vertrag hatte, in diesem Fall mit der SpVgg Greuther Fürth. Laut Informationen von RP war der HSV auch damals schon an Labbadia interessiert (zeigte also wenig Skrupel, einen Trainer aus seinem bestehenden Vertrag herauszukaufen), entschied sich aber letztendlich für Martin Jol.
3. Greuther Fürth ließ Labbadia damals aber nicht einfach so ziehen. Laut ARD-Informationen gab es eine Ablöse:
   

   Es waren wohl nicht nur verbale Argumente, die Greuther Fürth dazu bewogen, die Freigabe zu erteilen. Holzhäuser deutete an, dass eine Ablöse gezahlt wird: “Wir haben eine Lösung gefunden, die wirtschaftlich und sportlich für beide Seiten gut sein dürfte.” Denkbar sind Ausleihgeschäfte von Spielern, die bei Bayer auf den Durchbruch warten.

   (Interessanterweise deutet die BILD-Zeitung das Holzhäuser-Zitat anders: Es habe keine fixe Ablöse gegeben, aber eine intensive Zusammenarbeit der Vereine beim Austausch von Spielern etc.)

Bayer 04 Leverkusen hatte kein Problem damit, einen vertraglich gebundenen Trainer loszueisen – und kritisiert jetzt den HSV für genau die gleiche Praxis (beim gleichen Trainer). Wohl eher ein Manöver, um den Preis in die Höhe zu treiben.

Vor ziemlich genau einem Jahr, am 21. Mai 2008, wurde hier (als dritter Artikel seit der Entstehung) die Frage aufgeworfen, ob der Schweizer Christian Gross zu Borussia Dortmund wechseln und dort die Nachfolge von Thomas Doll antreten würde. Dem an Fußball interessierten Leser ist natürlich bewusst, dass es anders kam. Jürgen Klopp wurde Trainer beim BVB und führte die Schwarzgelben in der Rückrunde bis an die Europa-League-Plätze, die jedoch am allerletzten Spieltag durch ein Unentschieden gegen Borussia Mönchengladbach verspielt wurden.

Christian Gross blieb weiterhin bei seinem Schweizer Verein, dem FC Basel. Bis heute. Vor dem letzten Saisonspiel beschloss der Verwaltungsrat jedoch, dass sein Vertrag am Ende der Spielzeit vorzeitig beendet werden würde. Gross hatte Basel zehn Jahre lang trainiert und den Verein 2002 und 2008 in die Champions League geführt. Insgesamt wurde er fünf Mal Schweizer Meister (davon jedoch zwei Mal mit dem Grasshoppers Club Zürich).
Als Grund für die Entlassung wurde der sportliche Misserfolg genannt. Der FC Basel ist einen Spieltag vor dem Ende der Serie auf dem zweiten Tabellenplatz, könnte jedoch noch vom Tabellendritten BSC Young Boys Bern verdrängt werden. Beide Klubs spielen am nächsten Spieltag – Gross’ letztem Spiel als Basel-Trainer – gegeneinander. Der Tabellenvierte Grasshopper Club Zürich hat 22 Punkte Rückstand auf Basel.

Gross ist ein erfahrener Trainer. Er führte den FC Wil in die erste Schweizer Liga, wurde Schweizer Meister mit Zürich und Basel, gewann mehrfach den Landespokal und konnte Erfahrung in internationalen Wettbewerben sammeln.
Eigentlich der perfekte Trainerkandidat für den HSV, denen vor kurzem Martin Jol als Mann auf der Bank abhanden kam. Was spricht dagegen? Christian Gross selbst: «Ich werde sicher nicht schon ab morgen mit einem neuen Klub verhandeln.» Ich halte es aber für unwahrscheinlich, dass sich der HSV nicht intensiv um ihn bemüht.

[Alternativhypothese: Bruno Labbadia sitzt bei Bayer 04 Leverkusen alles andere als fest im Sattel, seine Vertragsverlängerung ist noch nicht einmal bei einem Sieg im DFB-Pokalfinale gesichert. Außerdem scheint es nur noch eine Frage des Geldes zu sein, wann das 20-jährige Top-Talent Eren Derdiyok vom FC Basel zu Bayer 04 wechselt. Vielleicht fliegt Labbadia und die Werkself holt neben Derdiyok auch Gross weiter rheinaufwärts.]

David Odonkor, einer der WM-Helden von 2006, zieht es anscheinend zurück nach Deutschland. Nachdem er zuletzt beim Tabellensechzehnten der spanischen Primera División, Betis Sevilla, nur noch sporadisch zum Einsatz kam, erwägt er nun laut Informationen des «sid» eine Rückkehr in die Bundesliga.

Es gibt in Deutschland drei oder vier interessierte Mannschaften. Wenn ich eine davon auswählen könnte, wäre es Hannover 96.

Ein taktisches Manöver? Hannovers Präsident Martin Kind erklärte, er hätte dieses angebliche Interesse seines Vereins erst durch die Presse erfahren. Andererseits könnte Hannovers neuer Sportdirektor Jörg Schmadtke, der erst seit wenigen Wochen im Amt ist, in diesen Fall verwickelt sein. Aus seiner Zeit bei Alemannia Aachen ist bekannt, dass Schmadtke zuweilen dazu neigt, Entscheidungen nicht mit dem Vereinsvorstand abzusprechen – das würde Kinds Ahnungslosigkeit erklären.

Es ist unbekannt, ob und zu welchen Bundesligisten Odonkors Spieleragentur «Sieger Sport» bereits Kontakte geknüpft hat. Möglicherweise könnte auch die Agentur «Teamgeist», die Andreas Hinkel betreut, mit dem Transfer zu tun haben, bei beiden Agenturen fungiert ein gewisser Klaus Schaude als Ansprechpartner.

Seriöse Quellen, die eine Tendenz anzeigen, existieren derzeit nicht. Laut Transfermarkt.de soll auch BSC Young Boys Bern an einer Verpflichtung von Odonkor interessiert sein.

Meine Vermutungen:

• Jörg Schmadtke ist an Odonkor interessiert, hat seinem Präsidenten aber davon nichts erzählt. Dieser erfährt es dummerweise über die Presse.
• Der 1. FC Köln deckt mit seinem Scouting-Netzwerk den iberischen Fußball gut ab. Odonkor als Vorlagengeber für Lukas Podolski könnte eine interessante Option für die kommende Saison sein. (Gegen Ende seiner Dortmunder Zeit schlug Odonkor präzise Flanken, ob das noch immer so ist, kann ich nicht beurteilen.)
• Die TSG Hoffenheim will zur neuen Saison einen zweistelligen Millionenbetrag in neue Spieler investieren. Da Rangnick über einen sehr schnellen Sturm verfügt (zum Beispiel Demba Ba), würde Odonkor gut in dieses Spielsystem passen. Möglicherweise gelingt es Rangnick auch, Odonkors «eigenwillige» Technik und Ballbehandlung zu verbessern. (In der Vergangenheit ließ er auf Videos Bewegungsanalysen seiner Spieler erstellen, um Fehler zu entdecken. Ich weiß nicht mehr, welchen Spieler Rangnick hier als Beispiel heranzog – ich habe wieder Demba Ba im Hinterkopf -, aber die Verbesserung war bemerkenswert.)
• Ich könnte mir auch vorstellen, dass einer der Zweitliga-Aufsteiger (SC Freiburg ist bereits aufgestiegen, der FSV Main 05 und der 1. FC Nürnberg steigen entweder direkt auf oder erreichen den Relegationsplatz) Interesse an einer Belebung für die Offensive hätte.

Bei den 11Freunden habe ich heute einen interessanten und ausführlichen Artikel von Benni Kuhlhoff gefunden, der sich mit der Situation in Dortmund und Jürgen Klopps Arbeit befasst. Neben der inzwischen ja nicht mehr originellen Feststellung, dass Klopp Klinsmanns Credo, jeden Spieler jeden Tag besser zu machen, tatsächlich verwirklicht hat, im Gegensatz zum Ex-Nationaltrainer, findet sich dort eine Passage, die ich mit besonderer Aufmerksamkeit verfolgt habe:

Dortmund hat in dieser Saison bisher nur vier Mal verloren, so selten wie keine andere Mannschaft der Liga. [...] Denn Dortmund ist unter Jürgen Klopp nicht mehr die unsichere Mannschaft, die einfach nur irgendwie mitspielen will, sondern eine Einheit, die in jedem Spiel ihr Konzept verfolgt und auf Sieg spielt. Diese konsequenten, klar erkennenbare Linie wird auch eine Genugtuung für den kritisch beäugten Klopp sein. Nicht Wenige zweifelten vor der Saison, ob Klopp mit einer Aufgabe bei einem großen Club und vor allem außerhalb seiner Mainzer Heimat zurecht kommen würde. [...] Und auch der Fußballehrer Klopp selbst scheut sich nicht, Neues zu lernen. Zu Beginn der Saison verzichtete er beispielsweise noch dankend auf den Schweizer Alexander Frei im Sturmzentrum der Schwarz-Gelben, weil dessen Art Fußball zu spielen, nicht in das Konzept von Klopp zu passen schien. Zu passiv, zu wenig Arbeit nach hinten, das waren die Attribute, die den Publikumsliebling Frei zum Bankdrücker machten und ihn sogar im Winter über eine Abgang nachdenken ließen. Stattdessen vertraute Klopp auf Mohamed Zidan, der das ihm geschenkte Vertrauen aber zu selten in Zählbarem zurückzahlte. Also gab Klopp Frei eine zweite Chance und seit dessen Rückkehr in die Startformation gewann auch das Dortmunder Angriffspiel zunehmend an Stabilität. Seit der Schweizer wieder in der Startelf steht, ist Dortmund ungeschlagen.

Kuhlhoff geht weiterhin auf die Entwicklung ein, die eine Reihe von Spielern unter Klopp gemacht haben. Neben Felipe Santana und Neven Subotic nennt er Patrick Owomoyela, Roman Weidenfeller (was ich ablehnen würde – Weidenfeller war zuvor ein Torwart, der etwas besser als der Durchschnitt war, und ist es auch jetzt geblieben) und Nuri Sahin. Ich frage mich: Was ist mit Jakub Blaszczykowksi, der eine wichtige Rolle im Offensivspiel einnimmt? Was ist mit Sebastian Kehl, der so lange nicht mehr als ein Hoffnungsträger war und jetzt der charakterstarke Anführer und Kapitän dieses Teams ist?

Seit Wochen hatten verschiedene Zeitungen und Fernsehsender darüber gemutmaßt, nun ist es beschlossene Sache: Jürgen Klinsmann wird vorzeitig als Trainer des FC Bayern München abgelöst, sein Nachfolger wird Jupp Heynckes, der bereits für vier Jahre lang (1987-1991) das Training an der Säbener Straße geleitet hatte.

Anscheinend hatten die Vereins-Funktionäre schon länger mit Heynckes Kontakt, denn dieser saß – so berichtet der kicker – während des letzten Bundesliga-Spiels bereits auf der Tribüne und beobachtete seine künftige Elf.

Besonders interessant ist die Besetzung des Co-Trainer-Postens, denn diese Frage wird vereinsintern gelöst: Hermann Gerland, Trainer der zweiten Mannschaft und als Förderer der Jugend und harter Hund bekannt, wird diese Aufgabe übernehmen.

Heynckes wird vorerst nur bis zum Saisonende beim FC Bayern bleiben, möglicherweise geht man also mit einem anderen Trainer in die nächste Spielzeit.

Interessante Personalien werden für Heynckes sicherlich Michael Rensing und Hans-Jörg Butt sowie die Rolle von Lukas Podolski werden. Auch ein möglicher Wechsel von Franck Ribéry wird davon abhängen, mit welcher Perspektive und welchem Trainer der FCB in die kommende Saison geht.

Har ni läst Inger Liljeqvists brev på interna hemsidan? Det har jag gjort och jag kände att det sviktade, gjorde ni? Tidigare har det varit bråttom, bråttom, bråttom som gällt. Om man ska vara elak, och det ska jag väl, så har fort och fel verkat vara ledstjärnan för  utvecklingsprojektet “Ett starkt UV”. Med det inte sagt att det inte finns någonting bra i förslaget för det gör det. Nu pratas det i brevet istället om att kloka synpunkter måste få komma fram och att det är viktigt med ett stabilt och bra underlag. Nytt ljud i skällan mina vänner!!!

Har våra fackliga företrädare som sitter med vid förhandlingar fått båten att gunga? Om så är fallet “Rock the boat babies”.  Är det därför som det aldrig kommer till något avslut i förhandlingarna? Har bristerna i förslaget spruckit? Det är vad jag tror. Jag tror att facken har öppnat ögonen på vår arbetsgivare som nu kanske känner att dom behöver backa ett par steg och fundera över konsekvenserna av förslaget. Har ni också oberserverat hur sällan det kommer fram att det måste gå snabbt, det finns nog personer i vår organisation som ska tacka sin lyckliga stjärna för att långsamhetens lov sjungits.

Närmast på agendan, före beslut om ny organisation, verkar ny avdelningschef stå. Vem blir det? Intern eller extern? Mina kontakter säger att om det blir fel internrekrytering blir det revolution. Hur känns det? Revolution på UV, äntligen händer något! Jag har bestämt mig, jag vill ha en extern chef. Inte kan vi väl ha en chef som varit med och försatt oss i den här situationen, eller vad tycker ni? Nej säger jag, in med friskt blod, nya impulser. Jag kräver nytt!!! Join the revolution!

Bara för att jag inte har publicerat några inlägg betyder det inte att jag har blivit varken utfryst eller sparkad. Funderade faktiskt på allvar att lägga ner bloggen tills jag insåg att jag har läsare som följer det jag skriver. Kul!!!

Här följer en liten uppdatering av vad som hänt sedan sist. Den stora nyheten är att vi håller på att rekrytera en ny avdelningschef till utgrävningsverksamheten. Efter att ha sett vilka som sökt kan man lugnt konstatera att jobbet inte verkar eftertraktat. Dom stora namnen lyser med sin frånvaro. Hallå från cyberrymden var är alla ni som vi hade behövt? Varför har ingen från våra länsstyrelser runt om i Sverige sökt? Varför har inga museichefer av dignitet sökt? Svar: Vi är inte den attraktiva arbetsplats som vår arbetsgivare försöker göra sken av. Dom tror att det står massor med kompetenta sökanden och knackar på dörrn och vill in. Kära arbetsgivare hur naiva är ni egentligen?

Vilka har då sökt denna attraktiva tjänst. Håll i er, ni kunde aldrig gissa…..Surprise  – våra gamla chefer som för två månader sedan blev mer eller mindre uppsagda. Redan tidigt i höstas gjordes det klart från högre höjder, läs Riksantikvarien, att dom inte var önskvärda. Ledningen för RAÄ hade tappat förtroende för deras förmåga att leda och fördela arbetet.  Tillsammans bildade våra enhetschefer avdelningens ledningsgrupp och i samband med att en utredning tillsattes togs ledningsgruppen befogenheter bort.  De ansågs ha missköt avdelningen så totalt.

Men hör och häpna inte – nu anses flera av dom vara tänkbara kandidater till arbetet som avdelningschef, snett uppåt höger alltså. Dom klarade inte arbetet som enhets- och biträdande enhetschefer men avdelningschef anses dom klara. I annonsen står att stor vikt läggs vid ekonomisk sinnelag, det var just Uvs dåliga resultat och bristande kontroll på ekonomin som ledningsgruppen fick hårdast kritik för. Men det klart jag kanske inte har fattat riktigt, det var ju då för 6 månader sedan det är inte nu….. dom kanske har använt sina kompetenspengar till kurser i debet och kredit. Annars hade jag kunnat erbjuda gratiskurs – betyder inga pengar i kassakistan, fyll på. + däremot betyder pengar i kassakistan. Slut på första kurstillfället.

Norrtälje kommuns personalbokslut för 2008, ger en mycket dyster bild av hur det är att ha borgarna som arbetsgivare. Den årliga enkätundersökningen ger inte godkänt till kommunens ledning, vilken man har mycket lågt förtroende till. Även den handplockade förvaltningschefen Ulf Gustavsson får ett lågt betyg, vilket oroar med tanke på den enorma uppgift som förvaltningen har att förbättra resultaten i skolan.

Kjell Janssons (m) sätt att styra den offentliga verksamheten som om den vore ett privat företag påverkar både personal och medborgare negativt, och att det inte kommer ändras kan man tolka ur hans uttalande “blir det mer ordning i firman upplevs ledningen som bättre”. Ordning i “firman”. Det stora problemet är att Kjell Jansson inte tycks ha den blekaste aning om vilken ordning det är som behövs. Samarbetet med de fackliga organisationerna är skrämmande dåligt, samverkanssavtalet med SKTF är uppsagt och övriga fackliga organisationer vittnar om att de inte får delta i processen. På sin höjd får man information efter att beslut är tagna. Det här är inte ok. Oavsett vad Kjell Jansson tycker om arbetstagarorganisationerna, oavsett ideologiska hänsyn, så finns det faktiskt arbetsrättslagar som måste följas. Även om man är moderat.

Bra arbetsvillkor är en förutsättning för att vård, omsorg och service till medborgarna ska fungera väl. Arbetsglädje, formell och personlig utveckling, och god hälsa för de anställda leder även till ökad effektivitet. Bra lön, utvecklingsmöjligheter och rätt resurser ökar inte bara trivseln för de anställda utan gör också att servicen för kommunens invånare förbättras. För att uppnå en god arbetsmiljö och arbetsvillkor som upplevs som rimliga av de anställda, krävs ett nära samarbete med de fackliga organisationerna.

Det krävs ett tydligt politiskt ledarskap för att den offentliga verksamheten ska kunna vara föregångare som arbetsgivare. Vi socialdemokrater är beredda att ta vårt ansvar och utveckla en tydlig arbetsgivarroll i det politiska ledarskapet för att Norrtälje kommun ska vara en bra och attraktiv arbetsgivare

Vad ska nu hända med oss arkeologer som arbetar på Riksantikvarieämbetet? Ja, det undrar vi också!

I ett brev från vår avdelningschef har vi fått veta att förhandlingarna ska börja på måndag. Förhandlingar om vad undrar ni? Det undrar vi med? Ska det förhandlas om våra tjänster, om lokalisering eller vad? Det är tyst. På kontoren går livet sin gilla lunk, nya uppdrag ramlar in, gamla avslutats.  I inposten på mailen ligger flera intressanta konferenser som man ska anmäla sig till nu, kan vi åka? Svaret är givetvis ja, vissa kommer att kunna åka, men vilka?

Egentligen hade jag tänkt skriva om arkeologiska uppdrag och hur marknaden ser ut.  Men jag tror att jag skiter i det för det ser så olika ut i landet beroende på vilken länsstyrelse det är som fattar beslut. Visst är det otroligt att finns olika kulturer inom de olika länsstyrelserna? Hallå, Hallå, var tog rättssäkerheten vägen?

Det känns i alla fall skönt att Mälardalen finns för där kommer det i den framtida organisationen att finnas arkeologer som ska arbeta och dra in dubbelt så mycket per person som de övriga arkeologerna inom RAÄ. Ska dom arbeta 16 timmar per dygn då, eller? Det finns visst något som heter arbetstidslagen, men den kanske går att förhandla bort för alla i Mälardalen. Vadå det fattar väl vem som helst så stressigt som det är i Stockholmsområdet så är dom ändå vana, springer i rulltrappor och man vet hur det är. Dom kommer säkert att kunna göra det på 14 timmar, dom är vana med stress. Egentligen borde stockholmare ha en egen arbetsmiljölag, man kanske kan ta bort allt som rör det psykosociala och stress. Eller det kanske räcker med att ta bort det på UV för det är i alla fall ingen som tar hänsyn till den. Den är faktiskt egentligen bara i vägen nu när man ska omorganisera och göra “Ett starkt UV” ska man behöva ta hänsyn till sånt tjafs också? Nej kära arbetsgivare det tror jag inte ni behöver för det har ni aldrig gjort förrut så varför nu? Jag rekommenderar er i stället att använda några av era vanliga floskler för ni har ju en ordentlig floskelsamling att hämta ur.

SPIEGEL ONLINE meldet am 7.2.2009:

“Lidl-Kunden sollen Prospektausträger überwachen. Wo Käufer zu Kontrolleuren werden: Lidl sucht nach SPIEGEL-Informationen Kunden, die Austräger von Werbeprospekten überwachen sollen. Die Freiwilligen bekommen einen Warengutschein über sechs Euro – ihre Adressen hat die Supermarktkette einem Datenhändler abgekauft.” (Quelle und mehr hier)

Breaking News: Entgegen der Ankündigung, Toni Kroos nicht hergeben zu wollen, hat der FC Bayern München Toni Kroos für eineinhalb Jahre auf Leihbasis zu Bayer 04 Leverkusen transferiert. (Quelle: kicker, via probek)

Kroos hatte sich beschwert, in München nicht genug Einsätze zu bekommen, und wollte Spielpraxis sammeln. Laut dem kicker soll er in Leverkusen die Position von Arturo Vidal übernehmen – ich glaube allerdings nicht daran. Vidal ist ein relativ aggressiver Abräumer, der dafür sorgt, dass die offensiveren Mittelfeldspieler wie Renato Augusto wirbeln können. Kroos ist eher ein Spielgestalter, ein Spieler, der mit dem Ball umgehen kann und gerne auch mal einen Alleingang wagt. Meine Prognose: Kroos wird in Leverkusen auch vornehmlichn als Einwechselspieler agieren und jeweils um die 65. Minute herum für Renato Augusto oder Tranquillo Barnetta aufs Feld kommen. Vielleicht schafft er es auch, Barnetta zu verdrängen.

Aber auch neben Kroos ist Bayer Leverkusen in der Winterpause auf dem Transfermarkt aktiv: Der bisher nur ausgeliehene Michal Kadlec (von Sparta Prag) soll in Leverkusen einen Vertrag bis 2013 erhalten, die Ablösesumme beträgt 2,5 Millionen Euro. Und auch im Fall Eren Derdiyok könnte es in der aktuellen Transferperiode noch Bewegung geben, im Moment debattiert man noch mit dem FC Basel über die Ablösesumme. Derdiyok hat bereits seinen Wunsch bekundet, für Bayer Leverkusen spielen zu wollen.

I det här inlägget tänkte jag ta upp tråden med arkeolgi och jobb.

 Det är fullständigt självklart att om man väljer att arbetar som arkeolog så inser man redan från början, det vill säga redan när man läser på universitetet att det kommer att bli knepigt med jobb. När jag senare fick min anställning som arkeolog på Riksantikvarieämbetet insåg jag också att det inte var så att man kunde vara säker på sin anställning, inte ens sin tillsvidareanställning. Med det här vill jag poängtera att jag varken är särkskilt bitter eller ledsen över att vår högsta chef, GD heter det normalt på statliga myndigheter men hos oss heter det Riksantikvarie, Inger Liljeqvist nu står i begrepp att omorganisera vår verksamhet. Tvärtom jag inser att det behöver göras men jag är inte överens om sättet det ska göras på.

Tyvärr kan jag i det här läget inte länka vidare till det framtagna dokumentet “Ett starkt UV – så när vi dit” för det ligger internt på RAÄ´s hemsida men om någon som inte kommer åt det vill läsa det så är diarienummret 103-3236-2008 och är offentlig handlig så vitt jag förstår. Möjligen kan man hänsvisa till att det rör sig om ett arbetsmaterial och därmed vägra lämna ut det.

 Vad är det då som upprör mig så till den milda grad att jag valt att gå ut på detta sätt. Jo det är hur man väljer att göra den här omorganisationen i Mälardalen. Här har vi tidigare haft 3 lokalkontor som nu ska bantas ner till 1, det kan jag kanske hålla med om. Det jag inte håller med om är bemanningen som ska minskas från dagens ca 40 arkeologer till ungeför hälften. Jag skulle inte säga något om dom flesta av dessa arkeologer gått utan uppdrag (dvs inte har något att göra) men så är så vitt jag vet inte fallet. Hur kommer då arbetssituationen bli för dem som blir kvar? Vad tror ni själva?

I mitt nästa inlägg kommer jag att gå in på finansiering av den arkeologiska verksamheten, uppdrag, volymer och intäkter.

Jag vill också passa på att säga att vår ledning helt har slutat att besvara våra frågor. I samband med att utredningen jag refererar till ovan lades ut på vår interna hemsida öppnades också ett tycka till forum dit man kan vända sig med frågor. Tror ni att någon svarar på våra frågor? Rätt igen, svaret är självklart nej. Vad tror ni händer med arbetsmoralen på de lokalkontor som eventuellt ska läggas ned? Rätt igen, den är låg. Men moralen när det gäller att se sig om efter alternativa försörjningssätt både inom och utanför arkeologins trånga sfär är däremot hög.

Fackförbundet Kommunal presenterar ny information om kvalitén inom offentlig sektor genom sin mätning Välfärdsindex. Över 3000 av Kommunals medlemmar som arbetar inom välfärden har fått svara på frågor om vilken service och omsorg de som tar del av välfärdstjänsterna får och vilka resurser som finns. 

Mätningen visar på skillnader mellan olika områden av välfärden. Exempelvis så får omsorgen för funktionshindrade ett värde på 65 medan äldreomsorgen endast får 51. Kollektivtrafiken hamnar sist med ett index på 44. Det är självklart inte bra med de här skillnaderna i välfärden som Kommunals mätning visar. Att den grundar sig på arbetstagarnas svar gör också att den till viss del får en annan betydelse än de NKI-index som kommunerna redovisar.

Det här visar på en stor frustration bland Kommunals medlemmar. De får inte förutsättningar att göra ett bra jobb. För bussföraren kan det exempelvis handla om att tidtabellerna har lagts så tajt att de aldrig har chansen att få passagerarna fram i tid, säger Ylva Thörn.    

Bra arbetsvillkor är en förutsättning för att vård, omsorg och service till medborgarna ska fungera väl. Arbetsglädje, formell och personlig utveckling, och god hälsa för de anställda leder till en utvecklande organisation. Bra lön, utvecklingsmöjligheter och rätt resurser ökar inte bara trivseln för de anställda utan gör också att kvaliteten och servicen för kommunens invånare förbättras. Om kommunen är en bra arbetsplats blir det möjligt att minska sjukfrånvaron, förbättra den kommunala servicen och använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Socialdemokraterna har tillsammans med Kommunal påbörjat ett arbete för kommunala Mönsterarbetsplatser, och jag hoppas att vi nästa år får chansen att ta vårt ansvar och utveckla en tydlig arbetsgivarroll i det politiska ledarskapet för att Norrtälje kommun ska vara en bra och attraktiv arbetsgivare.

Nu har man undersökt konsekvenserna av att arbeta i kontors- landskap.

Undersökningen bekräftar de åsikter som jag alltid haft om detta koncept.

Ett stort företag i Västerås i elbranchen hade kontorslandskap på 80-talet. Det kanske de har än.

Jo de hade skärmar i de flesta fall, men inte högre än man kunde titta över kanten. Folk satt som i kalvboxar. Jag reagerade oerhört starkt. Det är en ren förolämpning mot de anställda, en ytterst hånfull attityd mot personalen,  att förvägra dem den mest elementära integritet.  Alla hör allt,  i vissa fall  ser allt  där man inte ens har skärmar.

Det är obegripligt att inte fackliga organisationer reagerat starkt mot denna  usla arbetsmiljö.

Ett av arbetsgivarens argument var troligen att denna lösning skapade flexibilitet. Man kunde snabbt göra om disponeringen av lokalerna.
Ett annat mera cyniskt argument, kanske inte utsagt, var troligen att detta sätter press på anställda att jobba mer, de var ju ständigt observerade.

Vill man så går det sannolikt att göra en hyfsad miljö även med detta koncept. Skärmar som är ljuddämpande och 2,10 m höga plus en del annat.

Personalpolitik var nog inte Percy Barneviks bästa gren.

SVD