Jag sade upp mitt gymkort för nån månad sedan och tränar istället med träningstokig dotra som personlig tränare. Funkar bra faktiskt.  Hon är mycket ambitiös och jag försöker så gott jag kan. Hennes magpass är grymma! (Usch!)
Fast några magrutor lär jag nog aldrig få syn på – eftersom volangen böljar så vackert ovanpå dem..

Dottern gav mig ett nytt träningspass igår som jag skulle köra hemma utan henne. Ben och rumpa.

Benböj 90 grader, benböj på ett ben, vanliga utfall, benlyft från sidan och så vadträning.  Jag skulle göra typ 10-15 x 3, på några av grejerna eller tills jag inte orkade längre med några andra.

Sagt och gjort. Först letade jag fram en gammal disco-cd som jag tänkte skulle va lite kul att få musikpepp av, lyssnade av låtarna och satte ordningen på dem för varje set så jag skulle hitta dem direkt under passet.

Sen blev det så att jag inte tänkte på hur långa låtarna var utan gjorde varje övning till hela låten jag valt till just den, istället för att räkna repetitioner. Det blev rätt tungt efter ett par set eftersom jag är rätt otränad – men jag körde bara vidare på ren tjurskallighet - så gissa om jag har träningsvärk idag!

Jag är såååå dökti!

Utflykt på dagis. De ska packas lunch, ombyte och 3-åringen ska vara i tid. Inga problem. Lilla ryggsäcken står klar sedan kvällen innan. Maken ska lämna. Jag ska bara äta lunch med glamorösa väninnan så jag kan ligga kvar i sängen. Trodde jag.

Merger & Acquisition hell gör att maken måste släppa allt och rusa till jobbet. Kvar står jag (i pyjamas) med en hungrig bebis (i pyjamas) och 3-åring som ska vara på bussen om 4 min.

Kastar på mig kappan, virar in bebisen i en sjal, och som två under-cover pyjamasclowner kastar vi oss iväg med 3-åringen vilt protesterande då pappa lovat bära henne (i sann darwinisktisk anda är starkast mest populär hemma hos oss).

Med nöd och näppe hinner vi till bussen som ska ta 3-åringen och hennes ”projekt-gruppskollegor” (I’m not kidding) till någon skog på andra sidan stan där de ska ”jobba” med tystnad. (Den skogen skulle jag också behöva åka till. Dock inte med 3-åringen).

Jag vänder vagnen och PANG där står stor-chefen (eller snarare sitter i en flott bil). Behöver inte gå in på detaljerna men jag var varken mentalt, verbalt eller fysiskt förberedd inför detta möte. Med håret på ändå, iklädd pyjamas (om än under-cover), mumlar jag något korkat svar på frågan om jag inte ska hoppa in i bilen och åka med till kontoret.

Ser sedan på facebook att han ska ägna dagen åt kristräning. Be prepared! (att du när som helst kan möta stor-chefen). Divert! (attention away from messy hair and pyjamas) Don’t lie! (säg inte att du vill komma tillbaka om du inte har en ny intellektuellt stimulerande tjänst).

Sedan lunch med glamorösa väninnan. Perfekt groomade dök hon upp efter två hektiska morgonmöten: med sin karriärcoach och sin personlige tränare. Hon undrade hur jag står ut med att vara hemma med två små. Jag sa som det var. Att jag höll på att bli tokig. Men att de små behövde mig mer än vitvarubranschen just nu.

Game over. Hem till kalkon och banan.

Färjans kapten Jan-Tore har en personlig tränare, nämligen Håkan Hallin. Det kan ni se på Kanal5 i höst, start den 7 September, på tv-succen Färjan…Men tjuvkika redan nu på ett webbklipp!

http://kanal5.se/web/guest/farjan?p_p_lifecycle=0&p_p_id=K5AV_INSTANCE_1Psc&_K5AV_INSTANCE_1Psc_struts_action=%2Fk5journal%2Fav&_K5AV_INSTANCE_1Psc_articleId=2448404&_K5AV_INSTANCE_1Psc_groupId=1097&_K5AV_INSTANCE_1Psc_version=1.0

Ja, det är det som går i mina funderingar just nu kan man väl säga. Jag har läst en hel del bloggar runt omkring och funderat mer och mer på hur det skulle kunna läggas upp eller så. Vad har jag att vainna på att ha en PT – jo jag har nog allt att vinna tror jag.

Det skulle nog få mig till att gå till gymmet istället för att sitta hemma tror jag. Jag vill ju inte stå där och skämma ut mig som en liten skolflicka. Jag tror att det fungerar lite granna som med viktväktarna. När man har någon som kollar en så är det liksom mycket lättare att gå ner i vikt och att sköta sig också. Jag tror på det. Som ni säkerligen vet så är det så att jag inte går till viktväktarna längre och med detta så sparar jag 350 kr per månad. kanske är det så att jag ska använda dem till någonting annat – typ en PT (fast det kostar väl mycekt mer än så också i och för sig)

Jag skulle om jag hade fått bestämma velat lägga upp en hel plan på hur jag ska äta, träna och må bra utan att jag behöver lägga om hela mig själv så att jag inte kan unna mig någonting alls liksom, för om jag skulle strypa allting direkt så tror jag att det skulle vara så att jag inte skulle vilja hålla på en längre tid.

Hur som helst så är det så att jag gärna skulle vilja prata med den PT som jag tänker på på Sportlife här hemma för att se vad det är för någonting som hon skulle kunna göra för mig. Visst är det så att det kan vara en bra bit på vägen i varje fall!

Är det någon som har något tips på PT i stenungsund?

Det som får mig att känna att jag kanske inte gör det är dels pengarna, att de tär för dyrt men också eftersom jag väger så mycket så känns det nästan lite pinsamt att ta mig till en personlig tränare – det känns som ett nederlag liksom. Jag vet inte det är så himla svårt att säga, men jag tänker att när jag ser någon som har en personlig tränare o den inte är så “fit” så tänker jag att jahaja… någon som behöver hjälp med maskinerna. Och det är inte det som jag känner att jag vill bli sedd som för maskinerna klara jag nog, det är liksom intensiteten och alla de där tipsen som göra att man bränner lite mer fett än vad man annars kanske gör!

Ja, så har tjockisen börjat sitt nya liv!!!

Nytt år=nytt liv. Så heter det ju visst. Såg några dagar före nyår en reklamfilm på televisionen för SATS. Jag ser aldrig TV-reklam för SATS annars eller något annat gym för den delen heller men nu var den där. Det är tydligen så att det är i Januari och Februari som gymen översvämmas av en massa överoptimistiska, halvambitiösa, fetknoppar (som jag själv) för att börja sitt nya liv.

Och som sagt. Jag har gått denna vägen många gånger förut. Jag börjar allt är frid och fröjd. Jag tittar mig i spegeln och tänker att snart, snart är den där kulan på magen ett minne blott, snart ser jag inte alla mina begynnande dubbelhakor. Snart är jag den kille jag vill vara, 10 kilo lättare och mycket fastare i kroppen, men det räcker ju som sagt inte med en månads träning då.

Så, vad är det då som fått mig att fundera i nya riktningar den här helgen. Jo, jag träffade en kompis till mig på lördagkvällen som det var ett tag sedan jag såg, om man räknar bort lunchen vi käkade i december. Hemkommen från Norge och utbildad idrottslärare och personlig tränare besämde han sig för att göra mig till hans personliga projekt. Hey, inte mig emot! Inte varje dag man får guidning av en som är utbildad och har jobbat som personlig tränare och som dessutom behöver någon att träna med. Och det är där jag kommer in i bilden. Jag behöver inspiration för att lyckas, och detta kanske gör det, men som sagt. Då måste jag ju stanna kvar i Göteborg. Det har blivit att jag gått mer åt det hållet nu, från att ha viljat bo i Stockholm till död och pina – har jag nu svängt om. Det finns så mycket här nere som jag vill ha i min vardag. Jag kan absolut tänka mig att bo i Stockholm, men får jag välja så väljer jag nog västkusten ändå (men det är ju inte jag som väljer utan miott framtida jobb som gör det).

Ska nu gå och lägga mig, men ville bara säga en lite kommentar om den franska dokumentären Stranded, som jag såg ikväll. I dokumentären berättar överlevarna från flygkraschen i Anderna 1972 (Ni vet filmen Alive) om hur man överlever på ett snötäckt berg i 72 dygn under oktober, november och december. Fascinerande på sitt sätt att se den. Mest uppmärksammade blev ju dem för att de, för att överleva, såg sig nödgade att äta på sina döda medpassagerare. En otroligt stark berättelse och av 45 urspungliga passagerare på planet räddades till slut 16 stycken.

Ja, och så gnäller man för att det varit lite kallt här i Sverige förra veckan.
Imorgon är det ny träning igen, jag kan riktigt känna hur mina magrutor försöker sig trycka sig förbi fettet på magen för att komma ut i friheten. Om de någonsin kommer fram ska jag fira!!! Med en egen familjepizza med extra allt och två liters Coca-Cola.

Mitt gamla gym ringer mig minst tre gånger om dagen och har mailat mig fyra gånger den senaste veckan. Förut tränade jag minst tre gånger i veckan, men jag skulle vilja påstå att allt gick åt skogen när jag skaffade mig en personlig tränare.

När man har en personlig tränare känner man sig genast som jordens lataste person eftersom man omöjligt kan framstå som något annat bredvid den superhurtiga träningsmaskinen som lever på fullkorn, nyttiga smoothies och proteinbars samtidigt som den tränar 8 dagar i veckan.

Min PT var asgrym och höll sig alltid för skratt när jag inte klarade av att göra mer än tre armhävningar. Dessutom ringde han mig två gånger i veckan för att peppa mig att gå till gymmet (och kanske antyda att jag verkligen behövde det).

Problemet är att det fick motsatt effekt. Hade jag inte haft tid att träna på en vecka så blev det så jobbigt att svara när han ringde för då fick man ju ÄNNU sämre samvete över det.

Så jag slutade att svara när han ringde och sen slutade jag gå till gymmet för jag ville inte springa på honom och behöva erkänna att jag hade blivit lat och otränad OCH behöva svara på frågan om varför jag hade undvikit honom.

Till slut gav mitt gym upp. Och jag har undvikit att gå dit på ungefär åtta månader. Tyvärr går mitt gymkort ut om ett par veckor (välinvesterade pengar. verkligen.) så nu vill de såklart att jag förlänger mitt medlemskap.

Därför ringer galningarna stup i kvarten och jag, som hade sagt att mitt nyårslöfte skulle vara att börja träna igen, börjar ångra mig. Vafan. Om jag har dåligt samvete redan nu när de ringer så bådar det ju inte gott. Jag borde kanske valt ett gym som inte månar så mycket om sina medlemmar. Typ friskis-var-anonym-bland-alla-tanter-och-svettis.

Hmm. Eller så köper jag bara ett exercise wheel på tv-shop.

Muscles.se skriver om personlig träning och vad man ska tänka på innan man väljer en personlig tränare. Man skriver bland annat att man ska först möta sin tränare för att se om kommunikation fungerar bra mellan parterna. Det blir allt vanligare att “vanligt folk” väljer en personlig tränare istället för att börja själv. Det kan vara ett klokt val, men kostar även en hel del. Därför bör man veta lite innan man väljer så man vet att man får ut så mycket av det. För det är du som ska vara nöjd och nå dina mål, inte någon annan.

Det är viktigt att man har en bra kommunikation inom personlig träning så kan ordna ett bra upplägg där klienten uppnår sina mål med träning och kosten.

Läs hela artikeln här:
Personlig träning

Dagen började kl 0600 då min kropp bestämde sig för att vakna. Sedan ringde min personliga väckerska. Inte fy skam! Därefter var det bara att hälla i sig kaffe, proteindrink och äta en banan för att sedan ge mig iväg till gymmet där träning med PT väntade. Vi körde axlar idag. Måste säga att det nog tillhör favoritmuskelgruppen att träna för min del. Däremot är det nåt med min vänstra axel som inte riktigt vill som jag vill. Jag börjar tro att min vänstra sida utför en komplott mot mig. Den vet inte vad den ger sig in på *Envisast av alla*

Hur som, träningen gick jättebra, även om det kändes som att han var lite snäll mot mig idag. Eller också beror det på att jag var i bra dagsform, vad vet jag. Passet avslutades på ett väldigt trevligt sätt. Jag ställde mig på crosstrainern för lite sedvanlig efterförbränning då en tjej kom och ställde sig på crosstrainern bredvid min. Efter ett tag börjar hon snacka och fråga lite hur det är att träna med PT, hur länge jag tränat osv. Fick beröm för att jag var så otroligt tränad *s*. Är det nu man har rätt att vara stolt? Efter ett tag kom jag fram till att vi stått (eller ja, skidat fram på CTn) och snackat bort 15 min och det var inte alls lång tid kvar av mitt “tänkta” efterförbränningspass. Så, vad vill jag egentligen säga med detta? Snacka mer! Folk är så tysta på gym nu för tiden. Förövrigt tror jag att hon tänker börja med PT nu oxå. Får man provision på marknadsföring? Jag tycker det.

Mina föräldrar kommer hit och hälsar på i helgen. Ska bli såååå mysigt! Min kära mor hintade dessutom om att “någon” kanske hade varit inne på PEAK Performance och inhandlat lite snygga träningskläder till mig *s* 

Förövrigt #2, kan jag meddela att jag nu intjänat totalt 684 kronor!

Nej, nu väntar proteindrink, banan, golvet och koncernredovisningen, i nämnd ordning