Alla är vi olika. Men hur utnyttjar vi detta? Använder vi de bästa egenskaperna hos var och en, eller sätter vi samman grupperna mer baserat utifrån vilken kunskap de olika medlemmarna har? Genom att även fundera över personligheterna kan man skapa mycket starkare och mer kompletta team.

Hur en individ fungerar finns det många olika teorier kring och man kan göra en rad olika tester för att kartlägga detta. En del metoder är mycket sofistikerade, andra är mer trubbiga. Dock bör man generellt vara försiktig med att dra alltför snabba slutsatser, då människan är mycket mer komplex än vad man kan få fram genom tester, tester som dessutom oftast görs vid ett enda tillfälle och alla kan vi ju ha en dålig dag. Men det är helt klart att om man använder sådana metoder med sunt förnuft får man ett bra verktyg vid fördelning av olika arbetsuppgifter.

Jag har själv använt några av dessa metoder inte bara vid fördelning av arbetsuppgifter, utan även i syfte att få upp en bättre teamkänsla. I något fall hade man tidigare gått och varit irriterad på varandra för att man tycker att de andra är omöjliga att arbeta med. Olika personligheter har olika egenskaper, notera att jag inte kallar dem styrkor och svagheter, då det som anses som en styrka i en situation blir lätt en svaghet i en annan och omvänt. Genom att enbart synliggöra och få upp förståelsen för dessa olika personligheters egenskaper så minimerades automatiskt frustrationen.

Dessutom får man lätt en mycket bättre arbetsmiljö genom att avdramatisera uppgifterna och i stället vända sig till den med mest lämpade personliga egenskaper för just den specifika uppgiften. Det finns då inte längre någon prestige, utan alla ser neutralt på uppgiften som skall utföras.

Genom att utnyttja olikheterna och säkerställa att man i sin ledningsgrupp har flera olika personligheter får man också frågorna belysta från olika håll och får då ett mycket bättre beslutsunderlag. Tyvärr är det alltför vanligt att man skapar en ledningsgrupp med personligheter som liknar ens egna, så ett tips är att våga ta in andra personligheter för att öka effekten.

Leif Åkesson/ VD Informasic

Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk frågar mig om jag känner någon som “lider av Aspergers syndrom”. Visserligen känner jag många som har asperger, men jag brukar inte fråga dem om de lider av det. Själv lider jag i alla fall inte av min asperger.

Det har varit svårt för mig att veta hur jag ska prata om asperger på något annat sätt än i form av “syndromet”. Å ena sidan vet jag att människor har behov av stöd och insatser, och då måste man ha en diagnos – men å andra sidan är asperger i mångt och mycket snarare ett sätt att fungera på än något funktionshinder. Från vårdens sida har man försökt att bena ut det, och i det tredje diagnoskriteriet slår man fast:

“Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.”

Det är alltså så att om man passar in på alla kriterier i övrigt, men inte egentligen har någon “nedsättning av funktionsförmågan” så kvalificerar man inte för diagnosen Aspergers syndrom. Massor av människor har en aspergerpersonlighet, men inte några större svårigheter – och de människorna får alltså inte heller någon diagnos.

Det här var en av de sakerna som kom upp igår, när jag lyssnade på Torbjörn Anderssons fenomenala föreläsning om “Radikala perspektiv på asperger och högfungerande autism”. Torbjörn använder nämligen ordet asperger i en vidare bemärkelse, och inte som en förkortning för Aspergers syndrom. Det han menar är snarare det som man kanske borde kalla aspergerpersonlighet; människor som fungerar på ett visst sätt – oavsett om de har en diagnos eller inte, och oavsett om de uppfyller det tredje diagnoskriteriet eller inte.

Att se asperger som en personlighetstyp istället för en störning är grundförutsättningen för att verkligen kunna prata om positiva sidor, möjligheter och begåvningar. Det gör det också möjligt att kunna diskutera aspergerdrag hos kända personer som inte fått någon formell diagnos: Albert Einstein, James Joyce, Charles Darwin, H.C. Anderssen, Ludwig Wittgenstein, Wolfgang Amadeus Mozart, Isaac Newton och Emily Dickinson levde alla på den tid då ingen diagnos fanns att ställa, och många av dem hade kanske inte heller tillräckligt för att få en diagnos – men det faktum att så många av de stora vetenskapsmännen, författarna, konstnärerna och kompositörerna i historien hade autistiska drag är ändå något som är värt att fundera över.

Problemet med att se autismspektrum ur ett strikt medicinskt perspektiv – som något som ofelbart är en störning och helst borde gå att förebygga eller bota – är att man direkt diskvalificerar alla som är “för duktiga” för att räknas in. Därmed förstör man möjligheten att se bakåt och upptäcka den autistiska historien, och man hindras också från att läsa in autistiska drag – eller bokstavsdrag generellt – i framgångsrika människor som lever idag: De är ju inte störda, de har ju inget handikapp, de är ju lyckade. Det är inget fel på dem…

Att diskutera varför en känd person gör si eller så, och säga “hon fick ett DAMP-ryck och skrev mästerverket på tre dygn”, eller “hans förmåga att föreläsa är verkligen autistisk!” är inte självklart smickrande, hur mycket jag än önskar det. Men Torbjörn Andersson har verkligen en autistisk förmåga – inte savant, men autistisk på så sätt att han vet vad han pratar om och att det är det han brinner för. Asperger är förmodligen ett av hans specialintressen, och det märks.

Jag vill att det ska gå att prata om asperger och ADHD som något mer än diagnoser, utan att för den skull förminska betydelsen av den hjälp man kan behöva. Jag vill att det ska vara självklart att det inte är något negativt att ha autistiska drag. Jag vill att folk slutar vara rädda för att stämplas som psykiskt sjuka, som störda, som handikappade. Eller som jag precis upptäckte att min kompis Jörgen hade skrivit på min Facebook:

“Autisten är guld värd, ty Au är ju den kemiska beteckningen för just guld”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om autism, Aspergers syndrom, NPF, diagnoser, funktionshinder, sjukdomar, personlighet, kändisar, förebilder, historia, fördomar, normer, neuronormer, neuromångfald, autismspektrum, vård, stöd, psykologi, psykiatri, cripteori, Albert Einstein, James Joyce, Charles Darwin, H.C. Anderssen, Ludwig Wittgenstein, Wolfgang Amadeus Mozart, Isaac Newton, Emily Dickinson

Hva  gjør du når personlighetstyven kommer på besøk? Jo, du stålsetter seg, gjemmer vekk det redde lille barnet som er deg. Vil ikke at dette barnet skal få hilse på personlighetstyven, ta inn over seg det faktum at det nok en gang har blitt valgt vekk, er bortprioritert. Da ville sorgen bli endeløs, følelsen av utilstrekkelighet altoverskyggende. Du legger en kappe av utilnærmelighet rundt barnet, reagerer praktisk og blir en kjempeillusjonist. Ingen skal vite noe, se noe, høre noe. Når personlighetstyven har stjålet foreldrene dine og omgjort dem til snøvlende og ustødige zombier uten øyne for annet enn seg selv og flasken, da våker du over dem og skjuler sporene deres. Du rydder i flaskene, lufter ut lukten, stenger inne følesene og spionerer på dem for å vite når du må gripe inn. Men det du ikke gjør, er å forteller noen om zombimonstrene som bor hjemme hos deg.

Om morgene lukker du døren bak deg for å gå på skolen. Du håper og tror at når du kommer hjem så har personlighetstyven pakket sammen giftsakene sine og forsvunnet. Men realiteten er ofte nok en annen og dagene blir uendelige og mange. Du snakker ikke om det, og serverer illusjonistens glansbilder til dem rundt deg helt til du kommer hjem. Da finner du fram frøken fryktsom og arbeidssom. Tar nok en gang fatt på jobben med å skjule sporene.

Du vet at det er ikke så mange som kommer hjem til deg, så den saken er grei. Hverken voksne eller barn er i særlig utstrekning innenfor dørstokken, området som personlighetstyven dominerer. Personlighetstyven er effektiv i jobben sin, passer på at foreldrene dine isolerer seg fra verden, isolerer deg fra verden. Med imponerende oppfinnsomhet kommer du opp med forklaringer på hvorfor ingen får være del av hjemmeverdenen din. Det er ikke slik at zombiene nekter deg besøk, det er du selv som nekter deg besøk. Vil ikke at andre skal se, dømme, tenke eller mene noe om menneskene dine, disse menneskene som i perioder ikke er slik som alle andre foreldre. Du makter det ikke, vil det ikke- og kan det ikke. Kun når personlighetsyven tar ferie kan den tilsynelatende idyllen i hjemmet ditt vises fram. Men du blir så uendelig sliten av å late som, bortforklare, glatte over. Like plutselig som tyven dro kan han dessuten like plutselig være tilbake,  helt uten forvarsel. Det nytter ikke hvor mye du enn gransker, måler og vurderer menneskene dine, for det er et faktum at helt ut av det blå, som lyn fra klar himmel, er zombietilstanden inntruffet,  og atter en gang gransker du deg selv for å finne ut hvor det var du trådte feil denne gangen.

Det er ingen der som kan fortelle deg at det ikke er din feil, dette at personlighetstyven invaderer livet ditt. At du ikke kan gjøre noe fra eller til. For slik er det faktisk. Uansett hvor mye du prøver, så kan du ikke for egen maskin forandre verdenen din. Zombiene må selv våge ta den kampen, noe de ofte forsøker, men rett og slett ikke makter gjennomføre. Lenge møter du verden med avvisende skepsis. Troen på at verden har noe positivt å by på er ikke-eksisterende.

Du slipper ingen helt inn på deg, og lever og trives best med bøkene, musikken og tankene dine. Blir verdens mest ordentlige og tilsynelatende velfungerte menneske, på utsiden. Med sammenbitte tenner møter du oppgavene verden har liggende klar til deg med dødsforakt. Ingen skal se eller vite hvordan du ser ut på innsiden, mørket og avgrunnen som hele tiden truer tankene. Følelsen av udugelighet og frykt for verden ligger som en hemmende hinne rundt livsgnisten, og begrenser evnen til å tro på at morgendagen vile bli bedre og lysere. En håpløs mistillit som ikke vil slippe taket.

Fortsatt er du redd og usikker, veldig redd. Men våger nå utfordre deg selv, tvinge deg til å se at verden ikke nødvendigvis er dette uforutsigbare stedet som bare har vondt og sorg å by på. For dette er en av skyggesiden ved å ha vokst opp med personlighetstyven som ustabil samboer. Du blir selvsentrert, selvgranskende, selvutslettende, selvopptatt og selvtolkende. Stadig tror du at alle vil deg noe, tenker noe, eller mener noe om deg, og da sjeldent i positiv forstand. Du ønsker velge bort menneskene som forsøker nærme seg, fordi du ikke våger stole på at de faktisk er genuint interessert i deg som det menneske du er.

Men nå jobber du med saken. Jobber med å stole på verden, jobber med å forstå at du ikke trenger være så opptatt av hva andre måtte synes eller mene om den du er. Du er den du er, og har lov til å være det uten å føle skam og sorg. Du har lov til å stille opp for deg selv og meningene dine. Daglig tar du opp kampen mot skrekken for menneskene rundt deg, angsten for at noen ikke skal like det du sier eller gjør, for egentlig spiller ikke det så allverdens stor rolle. Det er dette som er å være menneske. Det er dette du ønsker videreformidle til barna dine, det at de skal være stolt av den de er, føle trygghet og selvtillit i møtet med andre mennesker. Man trenger ikke gjøre seg usynlig i møtet med verden og har lov til å møte den med et krav om gjensidig respekt. Man trenger slettes ikke ta seg selv mer enn passelig høytidlig.

På barndomsbildene smiler du ikke. Det gjør du nå. For nå har du selv tatt styringen over livet ditt. Og du liker det, livet!

Nog är det så, att många saker i barnens personlighet visat sig på en gång, från allra första början. Iallafall för Stella – när man nu ser det i backspegeln.

När Stella och Emma var små – vi pratar 2 (Stella) respektive 3½ (Emma) månader, så sa vi att “när de blir större kommer Stella klampa in och sno Emmas leksaker. Emma kommer ge dem snällt och Stella kommer bara bossa och ta plats”. Det är ju helt sjukt att det nu, 14 månader senare, är lite just så det är. Stella är pushigare, kaxigare. Emma lugnare, försiktigare. Inte i absurdum såklart, och inte till 110% eller på  något sätt så att det ena eller andra är “sämre” eller “bättre”, men på det stora hela. Jag tror inte att det var ett sammanträffande att vi sa så – även om det då var på skämt, utan på något sätt visade det sig på en gång.

När Stella var pyttig (½-2 månader) vrålskrek hon om kvällarna, ca ½-1 timme per kväll. Jag trodde verkligen inte att det var magen, utan att hon blev övertrött. Det var bara då hon skrek. Det slutade i samma stund som vi fick bukt på hennes tidsrytm. Nuförtiden blir Stella riktigt ledsen och arg när hon är övertrött. Hon visar inte trötthetstecken på vad som kan tyckas “vanliga” sätt – hon går inte in i sig själv, hon lägger sig inte på en kudde och softar. Det visar sig genom att hon får kort stubin, blir arg och ledsen. Och när det gått så långt har det ofta gått lite för långt, och hon har svårt att komma till ro.
Det är inte helt lätt att ligga steget före, men vi försöker såklart – framför allt genom rutiner. Fasta tider är viktigt för oss, av denna anledning. Och så har det ju varit ända från början…

Från dag 1 har Stella alltid låtit mycket. Jollrat, snackat – mycket mer än andra barn. Testat sin röst, och framför allt älskat att höra den. Det är samma sak nu. Även om orden man kan förstå helt inte är så många så är hon aldrig tyst. Det första hon gör på morgonen är inte att slå upp ögonen, utan det är att säga “mamma! pappa! dääää! mm mm mm. Vaknar hon mitt i natten så ställer hon sig inte upp eller härjar, utan då ligger hon och börjar säga saker. Namnamnam. Ekaeka. Biongbiongbiong. …

När Stella fick eget rum blev sömnen SÅ mycket bättre. Innan det vaknade hon alltid när vi gick och la oss, hur mycket vi än smög. Om vi nu går in på hennes rum när hon somnat för att hämta något eller så, så tittar hon ALLTID upp – oavsett hur tyst man är och hur länge hon sovit. Hon öppnar liksom ena ögat och spanar på en och säger “mamma”. “Ja, det är mamma, godnatt, nattinatt och sov så gott”, svarar jag och då vänder hon på sig och somnar om. Men vaknar till, det gör hon av så lite som att någon snyter sig i lägenheten tvärsöver gatan typ. (Som tur är somnar hon i stök, dock. Hon har väl fått vänja sig…)

Ville man när Stella var liten få henne att skratta så var det bara att köra på fullt ös med något fartfyllt. “Och så kommer lilla musen och säger PIP” och “Tittut” göre sig icke besvär, liksom. Samma nu. Upp och ner ska det gå, ligga i en stor hög på golvet och brottas, låta extra högt och mycket – det är DET som gäller om man vill höra hennes kluckande skratt.

Från dag 1. Det som gäller. Häftigt.

Efter en dag utan en tillstymmelse till att skapa bilder så fick jag ett plötsligt infall. Jag ville göra något utan anknytning till jobbet, så jag gjorde en låtsas logga till en fantasiblogg. Bara för  att leka lite och för att det inte fanns något roligt på TV. Det är lite som att spela spel en stund för att koppla av. Men är det endast en lek? Hur mycket tanke lägger vi ned på vår logotype?

Här på WordPress har det blivit lite förändringar de senaste månaderna. När man går in och tittar på det nya interface som fortfarande är under utveckling kan man se att loggornas betydelse har växt. Om du ingen logga har så blir tilldelad en svart ruta, dystert om något. Logga bör vara tydlig  i litet format.Första intrycket varar och den tvekande handen stannar till vid bilderna och vrakar. Har du en säljande logga gode bloggare?

Måndag morgon igen, dags för ny arbetsvecka. Ingen snö i sikte de närmaste dagarna enligt yr.no. men lite kallare väder är att vänta från mitten av veckan. Nog är det bra om det fryser till lite i botten innan snön  kommer. Just nu är det inte roligt, kletigt och kladdigt och mycket som följer med fötter och hundtassar när man går in. Fram emot lördagen utlovas snö här i våra trakter, som enligt prognosen övergår till kraftigt regn framemot kvällen. Men det är ju några dagar dit, så det kan ändra sig, bara att vänta och se hur det blir. Man kan ju ändå inte göra något åt den saken. Och tittar man på någon annan prognos så kanske den ser helt annorlunda ut, det har man ju märkt ibland.

Inatt har vi haft strömavbrott, planerat så till vida att elbolaget skickat ut lappar om att det skulle ske, men åtminstone här i huset blev det ändå oplanerat, för det hade ju vi glömt i alla fall. Alla elektriska klockor blinkar och lever om just nu, så idag var det ju tur att jag fortfarande dras med min lilla ovana att vakna innan tuppen sjungit upp sig. Nu gäller det att komma ihåg hur man ställer om klockskrällena också. T ex spisklockan måste fixas, annars fungerar inte spisen och ugnen som har någon slags koppling med klockan för att man ska kunna börja tillagning av sin mat via timer. Säkert händigt och bra, men något jag aldrig använt och som orsakat huvudbry just vid strömavbrott, innan jag förstod varför spisen inte fungerade trots att alla proppar var hela. Något jag däremot har använt är funktionen att ställa in ugnen så att den stänger av sig när köttet har en viss innertemperatur. Den funktionen sitter ihop med den andra, så helt bortslösad var ju inte finessen i alla fall. Verkligt praktiskt t ex när man gör tjälknöl. När allt är klart stänger ugnen av sig och ett larm går på. Mycket händigt tycker jag, för det är ibland svårt att beräkna tiden och jag lyckas allt som oftast få till det så den ska bli klar mitt i natten och då är man ju glad att man slipper springa upp och ner för att kolla om allt är klart.

Nu tänker säkert vän av ordning att man får väl planera lite bättre, så slipper man såna obehag ändå och det är ju helt visst och sant att det är så. Men sån är alltså inte jag, nu vet ni det (en del av er visste det redan förut)! Jag borde se till att ha ordentliga rutiner för allt jag ska göra och hålla mig till dem till punkt och pricka, men tyvärr, sån är inte min personlighet. Nu när jag uppnått mogen ålder borde jag säkert bli lite mera sån, men det är inte lätt att ändra sig så där helt plötsligt heller. Fast jag har ju kommit så långt att jag åtminstone funderar över om det kanske vore en bra idé. Sen får vi väl se hur det blir med den saken.

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en “sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara “levanublogg”, “ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. “Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, fotboll, gräs, grönt, pappaledig, försäkringskassan, pengar, skapt, Gud, attraktion, personlighet, pyramidliknande, totalt, rädsla, oro, ångest, häxa, kommando, gåta, kärlek, bloggkategori, buntas ihop, tandborste, blodförgiftning, sjukresa

Dagen idag är för mig vad nyårsafton är för många andra. Det är den dag då jag funderar över året som gått, och målar upp förhoppningar om framtiden. Det är Samhain; den dag då gränsen mellan den här världen och andevärlden är som tunnast, och när allting dör för att återuppstå.

Varje år vid den här tiden dör jag. Varje år vid den här tiden föds jag. Jag rannsakar mig själv och kommer fram till vad jag vill göra härnäst.

För tre år sedan betydde det att leva. Jag skrev:

“Jag orkar inte stå på några barrikader längre, jag är så less på att dö att jag försöker leva istället (Att kämpa är att dö. Att acceptera är att leva).”

Kanske var det första gången jag sa att jag ville leva utan att direkt känna att jag ljög.

För två år sedan betydde det att döda det som varit; att lägga det förflutna bakom mig, och tänka framåt istället för bakåt.

För ett år sedan betydde det att döda oron för att avslöjas som en bluff; att utveckla min identitet och min personlighet, och våga lita på att ingen kunde ta den ifrån mig.

I år… vad betyder det i år?

Att lära mig att leva i nuet, nu när jag äntligen har förutsättningar att klara det. För det jag skrev för tre år sedan stämmer fortfarande:

Att kämpa är att dö. Att acceptera är att leva

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om utveckling, identitet, Samhain, transsexualism, könskorrigering, psykologi, självkänsla, självtillit, acceptans, mindfulness, ångest, självmord, minnen, trauma, PTSD

Hittade en kul grej på Expressen som avslöjar din personlighet genom att titta på fingrarna.

artikel

Ända sen jag var liten har jag haft svårt för det sociala spelet. Det är visserligen inget konstigt med det, med tanke på min fina bokstavskombination. Problemet är bara att jag inte har svårt på ett tydligt sätt, på ett sånt där sätt som ger andra i min närhet en aning om vad jag går igenom.

Jag “kan” spelreglerna, jag vet hur man ska föra sig och hur man ska vara, när man ska le eller skratta eller när man inte ska göra det. Jag kan göra det mesta i det sociala samspelet på kommando. Jag kan snabbt läsa av vad andra förväntar sig från mig och leverera det.  Det är inte här i min problematik ligger. Min problematik ligger i att jag inte för mitt liv kan kombinera dessa kommandon med att samtidigt vara JAG. Av någon anledning klarar jag bara antingen eller!

Jag har ofta känslan av att det sociala spelet är som en djungel där jag försöker hugga mig fram med en machete. Olika situationer kräver olika åtgärder, vilket är så självklart, men jag klarar bara av att använda mig av en enda. Jag lär mig inte hitta i djungeln jag blir bara större och starkare och kan därför hugga mig fram snabbare. Andra människor verkar med tiden hitta en stig i djungeln, men inte jag.

Detta stör mig. Hur svårt kan det vara att lära sig kombinera två väl beprövade tillvägagångssätt och få det att fungera smidigt?!

Hemma är jag självsäker, jag står på mig, kämpar för det jag tror på och ger mig inte i första taget. De åsikter jag har är bara mina och jag påverkas inte i första taget av att andra, tex mannen, mamma eller nära vänner, tycker annat än jag. Den här sidan kallar jag för JAG och den gillar jag även om jag tror att mina närmaste skulle kunna önska sig en mer mjukare variant. Denna sida skulle jag själv däremot vilja se mer av i andra situationer, tex i arbetslivet eller i skolan.

Utanför hemmet är jag en typisk “glad skit”, jag skrattar åt andras skämt, uppmuntrar andras idéer och tankar, vill få andra att må bra. Jag ger mig snabbt om någon annan kommer med en idé eftersom jag utgår ifrån att andras idéer är bättre än mina egna. Detta kombineras även med en känsla av att “jag har nog fel, så det är säkrare att gå på deras idé”.

Dessa två sätt att vara skulle vara optimala OM jag kunde lära mig att kombinera dem. Men var för sig är ingen av sätten bra. Det är lite skrämmande att jag efter skolan är slut ska arbeta med att leda och uppmuntra andra människor. Hur sjutton tänkte jag att det skulle gå? Förbaskade djungel och vara så svår!!

Jeg synes det er vanskelig å få et personlig preg på vårt nye hus. Alle vegger og gulv er glatte og slette, de fleste møblene er nye og ubrukte. Til tider synes jeg nok huset minner mer om en katalog enn et hjem med særpreg. Men jeg jobber med saken. Alt tar bare litt lenger tid enn man kunne ønske. Vi mangler fortsatt en del belysning, vi trenger flere bilder på veggene, noen strimler med tapet her og der så nærmer vi oss kanskje…

Fra “bland” til personlig:

Foto: www

Kom nettopp hjem fra HR-dagene i Stockholm. Må si at de som jobber innenfor HR generelt sett er hyggelige og svært glade mennesker med stor empati og et genuint ønske om at alle skal må bra. Det er flott å være en del av en slik bransje. Jeg liker de personlighetstrekkene hos mennesker.

En fundersam ängel (som bor i min trädgård) ser ni på bilden nedan, den får symbolisera hur min tillvaro sett ut ett tag. En hel del har hänt sen sist och det verkar som om jag aldrig lär jag mig innebörden av ordet “lagom” som sägs vara så typiskt för oss svenskar. Jag är inte ett dugg lagom och säkert kommer jag aldrig att bli det heller. För det mesta är jag alldeles för mycket, för intensiv, för påstridig, för engagerad osv. helt enkelt alldeles för mycket. Och så rätt som det är så är det åt andra hållet, men sällan lagom. Sån är inte min personlighet, antagligen är det bara att inse det, både för mig själv och för min stackars omgivning.

Någon undrade om jag löste krysset förra veckan och det gjorde jag, alldeles rätt också faktiskt. Även gårdagens kryss är löst, fast då fick jag lyssna på webbradion i Sveriges Radios arkiv eftersom jag var fullt upptagen med en kurs när krysset pågick. Min sångkör har nämligen en intressant och givande helg där vi med hjälp av Margareta Jonth försöker komma underfund med sjungandets mysterium. Margareta har ju haft sjungandet som sitt yrke under många år och är också utbildad pedagog och har många elever som hon lär sjungandets ädla konst. Denna helg får vi ta del av hennes kunnande och det är mycket att tänka på vill jag lova. Både teoretisk och praktisk kunskap som ska tas in och ibland går det runt i huvudet av all information. För min del är det nog så att jag  tidigare inte alls funderat över hur jag sjunger utan greppat notpapperet och dragit igång. Nu förstår jag att jag måste planera min sång och också fundera mera över vad texten säger och försöka förmedla den till lyssnaren. När ska jag andas t ex, det kan göra en väldig skillnad för textens budskap. Mycket att tänka på alltså och då blir det lätt lite rörigt i mitt huvudkontor, som redan tidigare är så fullt av andra saker. Men det är spännande att se om man kan utvecklas lite grann i alla fall. Och för kören som helhet är den här helgen jättebra, just att få vara tillsammans så många timmar, slita med övningar, fika, äta osv. Det stärker gemenskapen och är en fin “kick off” inför höstterminen. Nu är vi laddade att börja på nytt. Även idag har vi några pass, så nu har jag inte tid med mera bloggning.

Men, jag måste väl i alla fall ta mig tid att publicera min melodikrysslösning. Någon ordning på torpet får det väl vara. Här kommer alltså mitt förslag till lösning på veckans kryss: V1 GYLLENE, L1 GEORGE, L2 LEJONET, L3 ELGAR, L4 EWA, V5 OM JAG HADE PENGAR, L6 DAGG, V7 GUN, V8 RINGEN, V10 EMIL, V11 TIDER, V12 HAR, L13 DAG, L14 USA, V15 JAG, V16 ELSA.

Som vanligt reserverar jag mig för ev. felaktigheter. Ibland skriver jag så slarvigt så inte ens jag själv ser vad det står och det är inte alltid mitt minne är så alert som det borde, trots att det är så nyss jag kryssat så glömmer jag bort ibland. Den här veckan löste jag direkt på nätet också och har inget sparat papper att kika på. Jag har faktiskt skickat in min lösning för en gångs skull. Det brukar sällan bli av annars, ni vet det där med att jag gör det sen och så helt plötsligt är det för sent. Men för min del är det inte så noga, det är själva lösandet som är det roliga om jag vinner eller ej spelar ingen roll.

Nej, nu väntar den här dagen på att upplevas, så det får jag ta tag i. Vi hörs mera längre fram!

Ingen kan påstå att jag tillhör rojalisternas skara. Snarare tvärtom. Det finns dock en kunglighet som jag är positiv till. Det är den danska dronningen Margrethe. Dels ger hon intryck av att vara naturlig och dels av att vara en personlighet. Dessutom är hon begåvad som konstnär. Nu har hon skapat såväl dekor som kostymer till filmen “De vilde svaner”. Hon medverkar också som statist i filmen. Vilken annan regent kan tänkas göra något liknande.

Filmen fick inte särskilt lysande rescentioner i pressen, men Berlinske säger att Margrethes bidrag gör den värd ett besök skriver Expressen, som vidare säger att publiken på premiärföreställningen gav henne stående ovationer.

Till en sådan annorlunda regent väljer jag ett lite annorlunda frimärke. Det är det som gavs ut till hennes 60-årsdag 2000. På ett vis gör väl märket inte henne full rättvisa: Det är ett färglöst porträtt och dessutom lite vagt i konturerna, två egenskaper hon definitivt inte besitter.

Läs även andra bloggares åsikter om regent, personlighet, konstnär,

Hädanefter kommer Zelva spendera måndagarna (och natten) med mig. Det kommer bli långa promenader i Kungsbacka med omnejd. Det finns sådana underbara promenadsträckor! Jag ser fram emot detta extra “träningspass”. Det är bra mycket roligare att ha en hund att ta härliga promenader med att gå alldeles själv.

Husse och matte behöver trots allt minst en dag utan allt som hör till hundägande. Villkoret är att de ska hitta på något roligt, kanske träffa vänner, ha bjudningar, gå på bio, åka bort en sväng?

Zelva har verkligen vuxit till sig nu. Det är få situationer som hon kan reagera på. Rollerblades, skateboards och sparkcyklar är sådana. Men vanliga cyklar är äntligen okej! (Såvida det inte är brevbärare).

Dobermannen Zelva, hon ser lite grinig/krävande ut på bilden för att hon inväntar godis.

Gjorde ett persnoligthetstest på nätet idag. Så här blev resultet.

Your Type is
INFP

Introverted  89%
Intuitive      50%
Feeling      12%
Perceiving  11%

Qualitative analysis of your type formula

You are:

• very expressed introvert
• moderately expressed intuitive personality
• slightly expressed feeling personality
• slightly expressed perceiving personality

Här är länken till testet:

http://www.humanmetrics.com/cgi-win/JTypes2.asp

Har ni tänkt på färgernas förmåga att bidra med välmående, lugn och energi? Det verkar som att vi via inlärning lär oss färgernas betydelse. Ofta har vi förknippar vi också orden till en viss färg, visst har ni väl hört “ett kyligt blått rum”, eller “ett varmt rött”. Samtidigt som färger används dels för att skapa stämning och väcka känslor. Men färgsättningen skiljer sig åt också beroende på vilken verksamhet vi befinner oss i.  Det kan exempelvis användas för att bidra till köplust. Det som vi mest förknippa med färg är kanske framför allt positivt och negativt laddat.  Pauline Wills har skrivit en liten bok om Färgterapi. Lev bättre. Inspiration och övningar för välbefinnande. Där läser jag om  vad de olika färgerna berättar samt också ursprunget: men framförallt hur vi använder oss av färgerna för att öka den egna energin, det vill säga hur vi återställer vår inre balans. Vissa färg har en förmåga att inge lugn och ro, andra får fram vår kreativitet och skaparglädje. Färgerna i sig har olika innebörd och färgterapimässigt beskriver Pauline Wills färgerna antingen som lugnande, uppiggande, inspirerande eller balanserande.

Alla är inte medvetna om att vi har en ett elektromagnetiskt fält – en aura – som omger vår kropp. Men när vi tänker på att hjärtat pumpar på med hjälp av elektriska signaler så är det kanske inte så konstigt att vi då har en aura kring vår person. Auran består av färger som ständigt skiftar beroende på vår sinnesstämning, tankar, känslor och fysiska tillstånd. Får att själva öka på och förbättra vår aura kan vi i vår närmiljö och också hur vi klär oss bidra till välmående och balans.

Beroende på de färger vi använder kan vi hjälpa oss själva. Det kan exempelvis vara så att om vi känner oss lite nere, så kan genom att använda kläder i rött eller orange pigga upp oss själva och vårt humör. Jag är mycket intresserad av Feng Shui och enligt den gamla kinesiska läran färgsätts olika rum beroende på dess funktion. Den känslan finns hos de flesta av oss där vi utan att tänka efter ser till färg, ljus och form som ska passa de som bor där och också rummets syfte. Ett sovrum bör exempelvis enligt Feng Shui och Pauline Wills bok inte inredas med för starka färger, utan ska istället framhålla det som rummet är tänkt att användas till nämligen sömn och kärlek. Det blir då oftast lugna, varma färger, gärna hudfärg med inredningsdetaljer i rött som är kärlekens färg. Dock inte helt i rött det kan bli för tröttande i längden. Med andra ord använder vi oss av färgterapi utan att vi själv riktigt är medvetna om det.

Vilken färg tycker du bäst om?

Läs även andra intressanta bloggar om färgers påverkan, färgpsykologi, färgterapi, inredning, feng shui, personlig färgkod, personlighet, aura, healing, inredning

En bekjent av meg har bestemt seg for å bli Norges nye statsminister. Han har ingen politisk erfaring, men er likevel sikker på at han snart vil kunne vinke til kongen fra stortingets vinduer. Min venn Bjørn mener nemlig han har knekket koden, han kaller det ”personlig merkevarebygging”. Jeg kaller det galskap med stor sannsynlighet for suksess!

Har du noen gang lurt på hvordan skuespillere havner på førstesiden av avisene? Hvordan totalt ukjente musikere får oppslag i Se & Hør eller på nasjonal TV. I følge Bjørns teorier så er det fordi de har forstått personlig merkevarebygging. Selv uten et sterkt politisk parti i ryggen har han derfor startet sin vei mot en plass blant Norges mektigste.

Bjørn er ikke som oss andre! Mens andre jeg kjenner bruker helgene med familien eller venner så finner Bjørn det mest naturlig å bruke helgene til å skrive taler til sine fremtidige opptredener som politikker. Det er en tynn linje mellom geni og idioti! Bjørn beveger seg som regel i grenseland!

Inspirert av ”i did not have sex with that woman” talen til Clinton fyrer han løs kanonserier med argumenter som ville gitt det etablerte politikker Norge mental blåveis, og minne for livet.

Bjørn er ikke alene om å ville skape en tsunami av et politisk parti.. Hans beste venn Roar er ikke stort bedre. Kompisen har nemlig påtatt seg jobben med å styre Bjørns elektroniske nettverksbygging på facebook, myspace og twitter. Sammen skal de erobre verden gjennom et merkevareorientert og kommersielt utformet politisk parti. De jobber sammen under mottoet ”det kommer alltid en ny bølge”.

Som tidligere kommunikasjonsrådgivere vet de begge hvilke knapper de skal trykke på for å bli interessante for massen av norske journalister. Deres første Youtube video har nærmee 200.000 visninger og det skyldes ikke bare at det vises bølge surfing mellom de politiske budskapene. Bjørn har nemlig øye for detaljer og hans Colgate hvite smil er å finne hele 23 ganger i det korte klippet.

De kaller det ”Bjørn i alle kanaler”. Andre kaller det kanskje overfladisk og meningsløst, eller en orgie i selvfølgeligheter. Uansett er det vanskelig å sloss mot et krav om gratis Internett til alle i skolepliktig alder. For enkelt sier du? Banalt? Kanskje det men i det digitale samfunnet er alt lov. Det viser ikke minst
inntoget til det svenske Piratpartiet i EU parlamentet.

Bølgen de surfer er digital, og har guttene litt flaks vil de surfe rett inn på Stortinget med Telenors statlige bredbånd som fremste bidragsyter.

I så fall er det en bragd av de sjeldne! Bragder skal man hylle, og helter skal man dyrke. Selv om Gro sier det er typisk norsk å være god, så er det ikke typisk norsk å dyrke de gode!

Nedenfor ser du oppskriften til gutta for å lage et personlig brand.

1. Sett deg et mål.
2. Skap en visjon og misjon
3. Gjør en SWOT analyse (styrker, svakheter, muligheter, trusler)
4. Definer hvilke verdier som kjennetegner deg
5. Definer hvilke egenskaper du vil dyrke 
6. Definer din strategi for å nå målet (think big)
7. Sett aktivitetene for hvordan du skal komme ditt
8. The sky is the limit

Min visjon har de siste årene vært å gjøre forretningsinformasjon og økonomiske analyser mer sexy! På veien har jeg møtt mange skeptikere som mener det jeg driver med blir for platt eller enkelt. Til disse bruker jeg si at selv om det er lettere å slakte andres drømmer enn å følge sin egne så er det å følge drømmene sine lagt mer tilfredstillende.

Resultatene har også bevist at det jeg driver med funker! I unge Kleivens hode er det nemlig bedre å være en pakke Pringles enn en potet plukket rett fra jordet!

Lykke til!

Kleiven Jr

Juli 2009

Sitter och flummar igenom min blogg och ser hur in i helvete opersonlig jag är i bloggen. De bloggar jag verkligen gillar att läsa är ganska personliga. Det känns som om man lär känna personen lite i alla fall. Men jag startade denna blogg med ambitionen av att bara lägga upp bilder, men jag har ju faktiskt en hemsida för det. Och sen ballar det såklart ut mer och mer. Inläggen utan bilder blir fler och fler… Men att jag överhuvud taget fortfarande uppdaterar bloggen är ju imponerande för att vara jag. Jag har startat flera bloggar men glömmer alltid bort dom ganska fort.  Jag ser samtidigt hur tillbakahållna alla inlägg är. Trevande delar jag med mej precis tillräckligt för att ha en text liksom.

Jag tror verkligen att alla känner sej unika. Ingen, eller väldigt få, tycker att dom är “som alla andra”. Jag har svårt att tro att det finns någon som inte vill vara speciell, och jag har ännu svårare att tro att det finns någon som inte ÄR speciell. Man kan ju bli lite oroad av alla dessa “kopior” på nätet. Folk som försöker “vara” som någon annan… “Alla” vill vara som Kenza, eller Blondibella, eller Kissie (tjejjer som har stora bloggar) liksom. Men det är nog bara en längtan efter uppmärksamhet och att folk ska se att dom är speciella och unika. Hur konstigt det än låter. Det är i alla fall vad jag tror.

Jaha, det här kanske inte heller var så personligt, men i mitt huvud hänger det ihop liksom. *fniss*

OM det nu finns någon där ute som lyckas hitta till min blogg som tror att dom är “som alla andra”. Snälla skriv en kommentar. Jag är nämligen helt övertygad i mitt lilla huvud att det inte finns…

Ok, slut-flummat för idag!

Hvem er egentlig den merkelige skapningen bak bloggen her? Vel, her er harde fakta om meg. Så blir vi litt bedre kjent.

- Jeg er født i tvillingenes tegn. Og mye av det som står om tvillingen overalt stemmer ganske bra. Vel bortsett fra at jeg er ikke noen flørt som hopper fra den ene til den andre. Er bare en person for meg.

- Familie, kjæresten og venner er alt her i livet. Ingenting betyr mer.

- Jeg er viden kjent for å tidvis være litt fjern og distre. Noe som kan irritere andre noen ganger. Hodet mitt klarer rett og slett ikke å henge med bestandig. Hihi.

- Jeg er og har alltid vært ganske ansvarsbevisst og moden. Jeg fikk for eksempel ganske mye mer ansvar på jobb etter bare et par måneder der.

- Optimisten er meg. Jeg ser stort sett lyst på det meste, og har trua på at det stort sett ordner seg. Noe det også gjør.

- Jeg vil virkelig gjøre det bra på studiene mine. Går det ikke som jeg vil blir jeg utrolig skuffet. Målet mitt er å ikke ha dårligere enn C på noe fag når jeg blir ferdigutdannet til neste vår. Så langt lover det godt.

- Jeg begynte ikke å drikke før jeg ble 18 år. Noe som er veldig uvanlig der jeg er i fra. Egentlig er jeg glad for at jeg ventet så lenge.

- Slet veldig med dårlig selvtillit før, men det har bedret seg med årene. Spesielt fra siste året på vgs har jeg følt meg bedre med meg selv. Det hjelper også at jeg har en kjæreste som vet å gi fine komplimenter også. Han er en stor støtte. Jeg kan ha dårlige dager, men de fleste er gode.

- Jeg er allergisk mot det meste. Støv, midd, pollen, diverse frukt, dyr..you name it, I’ve got it. Det er ikke gøy, men jeg kan ikke gjøre annet enn å ta mine medisiner året rundt. Jeg håper en vakker dag at noen finner en bra “kur/medisin” slik at jeg kan få min Golden Retriver. For selv om man er allergisk mot dyr betyr det ikke at man hater dyr. Hater det når folk tror det.

- Men jeg er ikke spesielt glad i hester og elefanter. De er skumle.

- Jeg er romlemantisk av meg som mamma sier (romantisk). Jeg elsker søte historier, filmer, sanger osv. Så stakkars kjæresten min som må holde ut med mine chickflicks.

- Shopping er gøy. Noe folk gjennom å ha lest bloggen min kanskje har lært om meg. Man får ikke nok klær, sko, vesker o.l. Sånn er det bare!

- Drømmer om å se verden og oppleve andre kulturer. Er spesielt lysten på å oppleve Europa. Er så veldig mye forskjellige kulturer bare her. Valencia i Spania er den store drømmen.

- Jeg hater vinteren. Jeg elsker sommeren.

- Jeg tror fotografi er på vei til å bli min nye hobby. Er gøy å prøve seg.

- Smarties og Nestea peach iste er livretten. Hihi.

- Jeg ELSKER Disney. De gamle klassikerne vil alltid ha en plass i hjertet mitt. Spesielt Den Lille Havfruen <3.

Vel, that’s me. Kanskje har dere lært noe nytt, kanskje ikke. Uansett synes jeg det var gøy å skrive listen. Utfordrer dere til å skrive en bli-kjent-med liste på deres blogger også.

Nu har jag faktiskt gjort ett test, utifrån Skolfux sida.

Tyvärr visade det inget nytt, gjorde ett i jobbets anda för några månader sen (läs i vintras), där det framkom att min personlighetstyp (INTP) är ovanlig och enbart framkommer hos 1% av befolkningen. Behöver jag meddela att även E, min mor samt hans far har samma typ – vadå genetiskt?

Detta gav mig iaf detta resultat och var inte främst betonat på arbete, utan det sociala livet. Återigen får jag att jag är reserverad, vilket jag inte anser att jag är. Blyg på gränsen till att uppfattas som arrogant – ja…. Men reserverad? Nja… Pratar någon med mig så pratar jag jättegärna tillbaka!

Din personlighetstyp:

Tystlåtna och reserverade. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagda med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Ofta intresserade av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojala och moraliska, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytiska och objektiva. Mycket skickliga på att finna lösningar på praktiska problem.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Poliser, kriminalpoliser, patologer, programmerare, systemvetare, dataspecialister, ingenjörer, snickare, mekaniker, piloter, chaufförer, idrottsmän, entreprenörer, brandmän, ambulanssjukvårdare, byggnadsarbetare, tandhygienister, elektroingenjörer, lantbrukare, militärer, övervakare, stålarbetare, transportarbetare.

Det är tur att min chef inte ser detta resultat – då skulle han tvinga mig att gå en chefsutbildning på riktigt. Och är det något jag inte vill – då är det att vara chef!

Läste om ett personlighetstest hos både Elkers och Stationsvakt. Jag har alltid fascinerats av sådana så självklart genomförde jag testet. 41 frågor med två svarsalternativ på vardera och sedan var hela min personlighet utredd.

Resultatet blev som följer:

“Din personlighetstyp:

Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.”

Det där med “företagsledare”, “polis” eller “stålarbetare” är definitivt inget för mig, men “programmerare” och “systemvetare” fanns ju med i listan. Bara för det kände jag mig manad att göra testet en gång till. Jag brukar nämligen ofta lyckas få olika resultat på samma test som endast tiden skiljer åt.

Så var inte fallet i det här testet. Resultaten var snarlika och endast i min “sinnesförnimmelse” gick det att utläsa en skillnad (se nedan).

Personlighetstest i förmiddags

Personlighetstest i eftermiddags