Boris Nikolajevitj Jeltsin föddes den 1 februari 1931 i det dåvarande sovjetiska länet Sverdlovsk, bortgången den 23 april 2007 i Moskva. Boris Jeltsin var Rysslands första demokratiskt valde president president. En post som han hade från den 10 juli 1991 till den 31 december 1999.Innan han efterträdes av Vladimir Putin.

Här nedan kommer en samling på minnesvärda ögonblick under hans presidenttid.Har lite svårt att placera alla klipp utom det sista. Ryssland spelar final i Davis Cup på hemmaplan. I samma arena som Eurovision Song Contest hölls i år 2009. Fast det hör inte tillhör historien. Stefan Edberg möter ryssen Alexander Volkov. Matchen är inne i femte setet efter att ryssen hämtat upp underläget med 0-2. Egentligen var han på väg att vinna över Edberg, då kliver Boris in på banan vilket orsakar att matchen får brytas några minuter. Avbrottet gjorde så att Edberg kunde samla ihop sig och vinna det avgörande setet och match ett av fem.

Harel är ett välkänt namn i historien om hur osten Camembert tillkom. Mindre känd är mannen som gav henne råd om osttillverkning och han benämns för det mesta som prästen från Brie. Nu är det dags att göra hans namn lite mer välkänt.

1790 antog den franska nationalförsamlingen en lag som ställde kyrkan under civil förvaltning. Lagen innebar även att präster skulle avlägga en trohetsed till den nya franska grundlagen. Den stora majoriteten präster vägrade och föredrog att hålla sig trogna mot påven Pius VI. De som vägrade kallades edsvägrare och tvingades fly ur landet eller gömma sig för att inte hamna i fängelse och i värsta fall avrättas.

Charles-Jean Bonvoust från Brie var en av dessa edsvägrare och han sökte sig västerut, antagligen för att fly över engelska kanalen. Enligt legenden skall han ha blivit gömd av makarna Harel på deras gård i Beaumoncel och under sin tid där observerat Marie Harel när hon tillverkade ost. Han skall då ha gett henne råd om osttillverkning baserat på receptet på ostar från Brie.Tack vare dessa råd så tillkom den ost som idag heter Camembert.

Vissa källor uppger att Charles-Jean Bonvoust skulle ha varit en Benediktinmunk vilket i såfall skulle innebära att det är två Benediktinmunkar som bidragit till utvecklingen världens mest kända ost respektive vin. Den andre munken hette Pierre Pérignon mer känd som Dom Pérignon, champagnens fader.

Har haft ett möte med Michael på Manifesto och nu skriver vi…

Har haft ett möte med sociala mediebyrån Manifesto angående att
skriva guider om hur man tar sig fram i Sociala Medier. Otroligt
trevligt bemötande och underbart kaffe man blev bjuden på under
pratstunden. Nu skriver jag och Michael på något stort tillsammans,
uppdatering följer…

Kan man skapa konst med hjälp av ost? Svaret blir ja om man väljer att betrakta några av konstnären Cosimo Cavallaros skulpturer och installationer som konst, alla gör det dock inte. Cavallaro är en kanadensisk konstnär som skapat ett flertal konstverk med just ost som medium.

På hans hemsida kan den modige ta sig en titt på vad han åstadkommit och när det kommer till verk med ost så kan man välja att beskåda: Twiggy täckt med ost, The Cheese Room, The Cheese Chair, the Cheese Jacket och en hel bok om det hus i Wyoming som täcktes med ost både in- och utvändigt.

Hans mest kontroversiella verk är dock tillverkat av choklad nämligen den chokladstaty förställande en helnaken Jesus som heter My Sweet Lord. Inför påskveckan 2007 var den tänkt att ställas ut på the LAB gallery i New York. Religösa grupper lyckades dock med bedriften att få galleriet att plocka bort “chokladjesus” från utställningen. Bland annat efter att den kristne fundamentalisten Bill Donohue gått till attack i en radiosändning och bland annat yttrat följande till Cavallaro: “you’re lucky I’m not like the Taliban, because you would lose more than your head”. Konstverken av ost verkar ha haft lättare att accepteras med undantag av den oro som närboende till osthuset i Wyoming framförde angående invasion av råttor och obehaglig doft.

Videon med Föreläsningen om Marknadsföring i Sociala Medier som
jag höll på ComeOnline kommer att finnas online nästa vecka.

Här är Filmerna jag använde under presentationen så länge :

Social Networking in Plain English

What’s Happening (om telefonernas inblandning)

Social Media in Plain English

Exempel på Nyhetsrapportering 2004

Johnny Lee som kom till TED via YouTube

Star Wars Kid

Will it blend?

Bring the love back

Dove – Evolution

How to Sell Soap

Did you Know?

______Inte varje dag man tar med jobbet till sitt förra jobb.

Jag, Donna och klassen Kreativ marknadsföring åkte in till TBWA,
min gamla arbetsplats i Danmark och fick insyn hur dom arbetar,
vad dom arbetar  med och hur dom ser reklamyrket i framtiden.

Det var en fantastisk presentation och föreläsning vi fick av Paul
Clements, han gav insyn i alla dom delar av kampanjerna som
man ville se…

Tack Paul, Tack TBWA för förtroendet, tiden och kunskapen ni
gav oss under en väldigt intensiv och inspirerande dag. Alla som
var med denna dagen kommer alltid komma ihåg den.
(Pure awsomness)

Som tack gjorde jag den här lilla filmen…

I Lighthouse är det ljuvligt att arbeta denna vecka. För när hälften är på skola, så har vi otroligt mycket tid med de andra femton som är kvar i huset. Det är alldeles lugnt och tyst och stilla och vi hinner hur mycket som helst.

Grabbarna mår så bra när de får mycket uppmärksamhet och blir sedda en och en. Och nu, efter fyra månader i huset, börjar förändringen och växandet att ta fart.

Nu är det inte längre 32 gatukillar i huset, utan 32 väldigt olika personligheter.

Ännu en lång och intensiv kursdag har passerat och då var Riskutbildning 1 avklarad, tre timmar av information om personligheter, trötthet, droger samt alkohols påverkan på bilkörning. Inget nytt där! Måste få ordning på motorbromsen och kopplingen senast imorgon dock annars vet jag inte riktigt vad jag tar mig till faktiskt… Farmor verkar ha fattat hur man kommer till kortnummerna och saldoförfrågan på mobilen. Lite tveksamt hur det går för henne att komma in i meddelandeinkorgen, men det ska nog gå in det med.

Sedan hade pappa och jag lite statskunskap med farmor och vad var det nu han statsöverhuvudet hette? Farmor kom fram till Obama, och sen var det det där med förnamnet. Lada, va? Pappa trodde att farmor syftade på Usama bin Ladin. Nej, USA:s president menade farmor bestämt. Han heter ju Barack berättade jag då. Barack, ja men det är nästan som en lada, det var så jag tänkte att jag skulle memorera det svarade farmor. Det fattar väl vem som helst

…funkar det väldigt bra. Vissa förändras snabbt och andra tar lite längre tid på sig. Deras personligheter börjar komma fram och de börjar bli vänner med varandra. En av grabbarna till exempel, har blodsockerfall som heter duga. Just innan lunch när han kommer från skolan gnälls det och allt är elände, inget funkar och alla är dum i huvudet. Tio minuter senare när han ätit lunchen skrattar och skojar han och har helt glömt eländet som rådde tio minuter tidigare.

Det är första gången WSG har ett så stort Boys Home med mer än trettio pojkar i samma hem. Tidigare bodde de 6-8 stycken tillsammans. Fördelarna är än så länge fler än nackdelarna, främst för att det gör att grabbarna automatiskt tvingas att lära sig en hel del sociala saker som att umgås med andra, lära sig leva med andra osv. Annars är det lätt för en del att sluta sig inåt och avskärma sig från andra människor. En annan bra grej är att i princip alla har hittat någon bra vän, någon som de funkar bra ihop med vilket också är en stor fördel när det gäller att kunna förändras.

 Vi har enskilda samtal med alla grabbarna och de har verkligen olika historier. En grabb till exempel, som nu är 18 år, har bott på gatan halva sitt liv och har ingen ur sin familj kvar i livet. Han gick ett halvår på Rest Center för han hade hört att man kunde få pengar där, så hans plan var att få massa pengar som han sedan skulle festa upp. När han sedan inte fick några pengar utan flyttade in i Lighthouse så insåg han plötsligt att ”jag vill inte bo på gatan”. Han hade stängt av allt under alla år på gatan och inte ens funderat på om det var jobbigt eller ej, men när han sedan fick prova något annat (sova i säng, äta fyra gånger per dag…) så insåg han vilket liv han levde. Han hade inte gått en endaste dag i skolan och nu efter tre månader i Lighthouse kan han snart läsa och skriva utan problem.

 Han är en maskros-historia, som haft lätt att förändras. Andra som dykt rakt ner i gatulivet för att orka överleva, har mycket svårare att försöka ställa om till ett ”normalt” liv. Då är så mycket förstört på djupet att det tar lång tid att bli hel igen.

Idag är det Kongeriket Norges nationaldag. Ostbloggen gratulerar genom att skriva om den uppfinning som vårt grannland berikat omvärlden med, osthyveln.

Thor Bjørklund heter mannen som 1925 uppfann osthøveln eller som vi svenskar säger osthyveln. Möbelsnickare Bjørklund som skar sina ostskivor med kniv skall till slut ha blivit så irriterad på att de inte blev tunna nog att han började experimentera med sin snickarhyvel och så småningom kom på det vi idag kallar osthyvel. Han fick patent på den och startade även företaget Thor Bjørklund & Sønner AS som än idag tillverkar bland annat osthyvlar.

I vår kökslåda så räknade jag nyligen in 4 st osthyvlar vilket nog inte är onormalt i ett svenskt kök. I Frankrike så är tingesten dock tämligen okänd och kan vara näst intill omöjlig att hitta i affärerna. Ytterst få franska ostar lämpar sig för hyvling och de som gör det attackeras bäst med kniv. Det stora möbelvaruhuset saluför dock givetvis tingesten i Frankrike och även här heter den Smaka.

Likt den elaka tandläkaren spelad av Rolv Vesenlund som tvingar sin patient att hålla med om att Volvo Sonett är italiensk och har sex förgasare,  hävdar många norrmän att även pappersgemet skulle vara en norsk uppfinning, så är dock inte fallet varför norges bidrag bland oumbärliga hjälpmedel får stanna vid just osthyveln. Den vattentäta tepåsen fick de aldrig patent på.

Under helgen som var passade delar av familjen på att ta en tur till Normandie. Inte av slump utan mera på grund av undertecknads planering  kom vi att passera genom staden Vimoutiers. Här hittar man bland annat Musée du Camembert vilket dock hade stängt när vi passerade förbi. Vi tog oss istället en titt på statyerna föreställande Marie Harel.

Här syns statyn som restes 1928 och är placerad mittemot kyrkan i byn. Den 14 juni 1944, under andra världskriget, så bombade amerikanskt flyg av misstag Vimoutiers och nästan hela byn utplånades. Det var då som huvudet på statyn föll av och senare försvann spårlöst.

Om man fortsätter till kommunhuset och torget där det hålls marknad så finns ytterligare en staty av Marie Harel, denna gång med huvudet i behåll. Denna staty är skänkt av “400 men and women making cheese in Van Wert, Ohio, USA, with the cooperation of  the commitee on aid to Vimoutiers”, kan man läsa på en plakett på sockeln till statyn. Det var arkitekten Welles Bosworth som 1947 bildade kommittén för hjälp till återuppbyggnad av Vimoutiers och 1956 avtäcktes den nya statyn.

En mindre kopia av statyn skänktes senare av invånarna i Vimoutiers till arbetarna vid Bordens ostfabrik som tack för deras hjälp med den nya statyn på Marie Harel. Denna staty återfinns idag en park vid staden Van Werts stadsmuseum. På Bordens numera nerlagda ostfabrik i Van Wert tillverkades bland annat den numera försvunna kittosten Liederkranz cheese som trots det tyskklingande namnet var en amerikansk  ost. 1985 försvann den från marknaden men rykten säger att bakteriekulturen för osten fortfarande hålls vid liv.

]]> http://prinsen.wordpress.com/2009/05/03/reklamdagen-i-malmo/ Sun, 03 May 2009 10:11:12 +0000 prinsen http://prinsen.wordpress.com/2009/05/03/reklamdagen-i-malmo/

För lite mer än en vecka sedan så var jag och mina kollegor på Reklamdagen i
Malmö som var arrangerat av Reklambyrån Hil-anders (stort tack för ett fanta-
stiskt arrangemang) det var mer än 400 personer och föreläsarna var duktiga,
maten god och det var lagom med pauser. Enda som kan göras bättre till nästa
gång är : Ett program att hålla i handen.

Först ut på scen var Claus Lindorff som talade om kampanjen bakom Louis
Vuitton, det som förvånade folk mest i exemplen som togs upp var nog den
kreativitet som föds när man har till synes en oändlig budget att leka med.
Denna föreläsning ligger här (streamades live när det hände, ligger kvar med
dålig bild, halv ok ljud) :http://qik.com/prinsen .

Dagen fortsatte med bra val av kampanjer som gicks igenom, vi fick se TELIA
kampanjen “dysfunktionella familjen” av Storåkers McCann. Detta var en ge-
omgång från början till slut. Telia kommer nämligen byta byrå till DDB. Varför
förstår jag inte, då McCann alltid har gjort ett fulländat jobb med kampanjen.

Sedan var det SIFO´s tur på scen och gick igenom stats för verkan av kampanjer.
Mycket intressant och nyttigt, blev lite rädd när jag såg gäspningarna i publiken
runtomkring mig, jag tror nämligen detta var det nyttigaste för alla oss kreatörer
under hela dagen. Kunde kanske ha ett bättre upplägg och vara mer förberedd.

Claus Lindorff gick sedan igenom ytterligare en tappa hakan reklam, där BETC
Luxe vände förlustbolaget Air France till ett vinstdrivande flygbolag
som nu är frankrikes stolthet.

Sedan kom PAUS ägaren Fredrik Hjelmquist upp på scenen och bjöd
på dagens mest underhållande föreläsning om guerillakampanjen i
Stockholm. Otroligt inspirerande och bra tal, många skratt och ins-
pirerande exempel. Bra presentation!
DELICATO
Här var både beställare och byrå på scen samtidigt, detta var väldigt
intressant för då fick man se två vinklar av samma historia, mycket
bra upplägg av Carola på Ogilvy, detta gillades av alla.

Sedan var det Björn Reitz ny vd på reklamförbundet, mest beundrad
för sitt arbete på Paradiset med Diesel kampanjerna, han ställde mycket
intressanta frågor och jag tog chansen och ställde mig upp och frågade
Björn vad han tyckter om den kommande kampanjen som vi ska göra
på Academedia med hjälp av Sociala Medier och elever. Jag fick svar
och ett löfte om att han kommer och hälsar på oss på Academedia länge
fram.

Efter det talet så var det en genomgång av IPREN reklamen, detta
var hysteriskt roligt och bra avrundning på dagen, jag har alltid
tyckt denna reklamen är fruktansvärd och smart samtidigt, så det
var roligt att få saker förklarade, på hur dom tänkte första gången
dom släppte reklamfilm 1 till att dom blev stoppade och återupp-
livade kampanjen igen.

För att inte göra denna bloggpost till den längsta i historien, så vill
jag bara summera med att det var väldigt lyckat av arrangören, fö-
reläsarna och även för mitt nätverk. TACK HIL-ANDERS,
REKLAMDAGEN ÄR HÄR FÖR ATT STANNA! www.reklamdagen.se

Så var det återigen dags för en memorian, och liksom i min förra så handlar det även denna gång om en person som har betytt oerhört mycket för sin genre.

Den här gången handlar det om den svenske punklegenden Peter “Punk” Andersson ifrån Uppsala.

Den sista mars i år, alltså för lite mer än en månad sedan, gick han ur tiden.

Han betydde oerhört mycket för den svenska punk- och Oi!-scenen, t ex var han inblandad i många gigarrangemang.

Tyvärr fick han aldrig uppleva sin ålderdom. Han blev nämligen bara 41 år, och ryktes alltså ifrån jordelivet alldeles för tidigt. Dessutom dog han bara 19 dagar före sin födelsedag.

Men han kommer, precis som många andra musikpersonligheter, att fortsätta att betyda mycket för de som har kommit och som kommer efter honom.

Oftast är det ju så att personen blir ännu större efter sin död, så blev det ju med t ex Elvis Presley, och det kommer med all säkerhet att bli så med Peter “Punk” också.

Han var allt, ja allt, som kan tänkas gå för den svenska punk- och Oi!-scenen och han var sig själv ända in i döden.

På det sättet är han också en förebild, för det är ju många som inte är sig själva.

En del hamnar väldigt snett, medan andra försöker visa vilka de är åt “det bättre hållet”.

Men sådana människor lurar bara sig själva.

För min egen del så är jag mig själv helt och hållet, har varit det sedan slutet på högstadiet. Innan det var det väl lite sisådär, men å andra sidan är det ju få som är det när de är 9-12 år.

Men jag kan bara hoppas på att jag är det ända fram tills den dag jag dör precis som Peter “Punk” var, även om han inte fick uppleva sin ålderdom.

Men om han hade fått göra det så hade han säkert varit likadan som han var när han var i medelåldern.

Det är ju som en kompis brukar säga till mig ibland:

-När du är så pass gammal att du bor på ålderdomshemmet så kommer du säkert då och då att plocka en gammal bergsprängare ifrån mitten på 80-talet, ta reulatorn, dra till Gubbholmen (ett känt suparställe här i Karlstad), sätta dig bland ungdomarna där och dra på bergsprängaren i bott så att det ekar både Oi! och vikingarock vida omkring, medan du berättar för dem hur det var på din tid.

-Med andra ord: Stackars de som jobbar på det ålderdomshem som du hamnar på, det kommer att bli en cirkus utan dess like, inte bara på detta sätt.

Det här kanske låter som ett skämt, men det ligger faktiskt lite sanning i det.

För jag känner mig inte gammal för fem öre, även om jag blir 41 i år. Men det är å andra sidan ingen ålder, när man är 90 år, ja, då kan man börja prata om ålder. Fast jag tror nog att jag kommer att ha “gnistan” kvar så länge det går.

Men tillbaka till Peter “Punk”.

Han var inte bara en legend inom svenska punk- och Oi!-krestar, utan han var också far och provokatör.

Han var en man av värld, och levde för punken.

Och han hade med all säkerhet fortsatt att göra det, om han inte så tragiskt hade ryckts bort.

Genom åren fick han många vänner på olika håll på grund utav sin personlighet, han var också en människa med värme och ett stort hjärta.

Det är en stor sorg för alla de som stod honom nära och för den svenska Oi!- och punkscenen att han är borta. Men var han än är nu så tar han sig säkert några järn, skålar och har roligt medans han tittar ner på mot sitt kära Uppsala och Sverige i största allmänhet.

Allt det här låter kanske som om jag kände honom. Det gjorde jag dock inte, men jag visste vem han var. Bl a hjälpte han ju Ultima Thule mycket, första gången jag hörde talas om honom var någon gång under 1990.

Jag anser mig ha rätt att skriva dessa ord utifrån min egen uppfattning och mitt intryck som jag fick av honom.

Om ni vill lämna någon minneskommentar till hans ära så kan ni göra det till detta inlägg, eller på följande adress: http://punkochoi.blogspot.com/search/label/Peter%20Punk .

Vila i frid, “Punk”.

OBS! Kommentarer som har som syfte att svärta ner och smutskasta hans minne komer inte att publiceras.

Så om det nu är någon som tänker skicka en sådan kommentar så kan han eller hon bespara sig det.

Under påskveckan passade jag på att läsa Émile Zolas roman Hallarna som ger en fantastisk beskrivning av livet i och omkring hallarna i Paris under mitten på 1800-talet. Jag visste sedan tidigare att den skulle innehålla ett  stycke där en smör- och ostbutik beskrivs ingående men efter att ha läst igenom boken så kunde jag inte påminna mig att den passerat mina ögon.

Detta var så frusterande att jag kände mig tvungen att ta en titt i originalet och se om det var någon skillnad. Mycket riktigt där kan man konstatera att  i den svenska översättningen så är ungefär en halv sida text helt bortstruken. Jag tog en titt på en engelsk översättning och där fanns texten ordagrant översatt. Så här står det i den svenska versionen:

“Stanken av osten stod tjock omkring dem. Fröken Saget satt med näsan rakt över en vosegeserost……”

Mellan dessa två meningar finns det i originalversionen följande målande beskrivning, jag skriver här den engelska översättningen och den kursiverade texten är den som fattas i den svenska versionen:

“All around the the cheeses were stinking. On the two shelves at the far end of the stall were huge masses of butter: Brittany butters overflowing from baskets; Normandy butters, wrapped in canvas, and resembling models of stomachs over which some sculptor had thrown damp cloths to keep them from drying; while other great blocks had been cut into, fashioned into perpendicular rocky masses full of crevasses and valleys, and resembling fallen mountain crests gilded by the pale sun of an autumn evening.

Beneath the stall show-table, formed of a slab of red marble veined with grey, baskets of eggs gleamed with a chalky whiteness; while on layers of straw in boxes were Bondons, placed end to end, and Gournays, arranged like medals, forming darker patches tinted with green. But it was upon the table that the cheeses appeared in greatest profusion. Here, by the side of the pound-rolls of butter lying on white-beet leaves, spread a gigantic Cantal cheese, cloven here and there as by an axe; then came a golden-hued Cheshire, and next a Gruyere, resembling a wheel fallen from some barbarian chariot; whilst farther on were some Dutch cheeses, suggesting decapitated heads suffused with dry blood, and having all that hardness of skulls which in France has gained them the name of “death’s heads.” Amidst the heavy exhalations of these, a Parmesan set a spicy aroma. Then there came three Brie cheeses displayed on round platters, and looking like melancholy extinct moons. Two of them, very dry, were at the full; the third, in its second quarter, was melting away in a white cream, which had spread into a pool and flowed over the little wooden barriers with which an attempt had been made to arrest its course. Next came some Port Saluts, similar to antique discs, with exergues bearing their makers’ names in print. A Romantour, in its tin-foil wrapper, suggested a bar of nougat or some sweet cheese astray amidst all these pungent, fermenting curds. The Roqueforts under their glass covers also had a princely air, their fat faces marbled with blue and yellow, as though they were suffering from some unpleasant malady such as attacks the wealthy gluttons who eat too many truffles. And on a dish by the side of these, the hard grey goats’ milk cheeses, about the size of a child’s fist, resembled the pebbles which the billy-goats send rolling down the stony paths as they clamber along ahead of their flocks. Next came the strong smelling cheeses: the Mont d’Ors, of a bright yellow hue, and exhaling a comparatively mild odour; the Troyes, very thick, and bruised at the edges, and of a far more pungent smell, recalling the dampness of a cellar; the Camemberts, suggestive of high game; the square Neufchatels, Limbourgs, Marolles, and Pont l’Eveques, each adding its own particular sharp scent to the malodorous bouquet, till it became perfectly pestilential; the Livarots, ruddy in hue, and as irritating to the throat as sulphur fumes; and, lastly, stronger than all the others, the Olivets, wrapped in walnut leaves, like the carrion which peasants cover with branches as it lies rotting in the hedgerow under the blazing sun.

The heat of the afternoon had softened the cheeses; the patches of mould on their crusts were melting, and glistening with tints of ruddy bronze and verdigris. Beneath their cover of leaves, the skins of the Olivets seemed to be heaving as with the slow, deep respiration of a sleeping man. A Livarot was swarming with life; and in a fragile box behind the scales a Gerome flavoured with aniseed diffused such a pestilential smell that all around it the very flies had fallen lifeless on the gray-veined slap of ruddy marble. This Gerome was almost immediately under Mademoiselle Saget’s nose……..”

Varför saknas denna för en ostintresserad läsare väsentliga text i den svenska översättningen? Översättare Brita Knyphausen finns ej längre bland oss så sanningen kan vara svår att få fram. Jag antar att som översättare så kan man ju inte alltid ordagrant översätta texter men ovanstående strykning känns som lite grann som ett tjänstefel. Kanske berodde det på att vid tiden för översättningen så var denna typ av miljö och produkter något som Brita Knyphausen aldrig skådat och hon följaktligen inte kunde översätta stycket. Styckena om grönsaks-, ägg-, fågel- fisk- och kötthandlarna m.fl. verkar däremot genomgående blivit mer korrekt översatta.

Le Ventre de Paris, Hallarna på svenska, skrevs 1873 av Émile Zola. Mitt exemplar är översatt av Brita Knyphausen och utgivet av bokförlaget Prisma 1971 samt tryckt i DDR kan man utläsa på bokens insida. Boken rekommenderas starkt till alla som vill ta del av livet i och omkring Paris saluhall för 150 år sedan. Den nämnda vosegerosten skulle idag (av mig) nog översättas med munsterosten.

Under sportlovsbesöket i London så blev det givetvis ett varv med London eye. På väg dit så passerade vi denna skulptur av Salvador Dali. Klockan är inspirerad  av tavlan La persistencia de la memoria eller på svenska Minnets envishet, en av Dalis mest kända tavlor.

Tavlans klockor skall vara inspirerade av en camembert som blivit liggande framme i värmen lite för länge och sedan börjat inta ett mer rinnande stadium.

Just nu håller jag kursen “Beställarkompetens” med Kreativ Marknad-
sföring på Academedia. Vi har kört igenom  Photoshop, Indesign och
denna vecka Dreamweaver. Det är en fantastisk duktig klass KM08.

För att deltagarna ska få mer erfarenhet att arbeta i produktion, så
har dom fått välja mellan två olika uppdrag. Antingen öppna sin
egen webbplats eller…

Toril och Dominique tittar på dom första skisserna

Arbeta med  musikgruppen Alice in videoland och ta fram en ny
webbplats åt bandet. Detta tack vare dom underbara bandmedlemmarna
som ställer upp och tar chansen att arbeta med deltagarna och få
fram ett resultat.

Uppföljning sker var vecka, då Bandet är hos oss för att se hur produk-
tionen fortskrider och för att påverka beslut angående utseende och
teknik (Tack Toril, Dominique för sist).

Målet är att skapa en levande och dynamisk hemsida som följer nya
medias spelregler.

Efter kursens avslut är det meningen att sidan ska vara så pass klar
att den kan användas som grund till Alice in videolands nya webbplats.
Hur det går? Det får vi se….

Yes, im a  fan…

Delkursen ingår i utbildningen Kreativ marknadsföring. Kursen kör
jag  i sammanlagt 5 veckor.

Alice in videoland i Nyhetsmorgon TV4 »
Musikvideo »

“En dessert utan ost är en skönhet som saknar ett öga” – “Un dessert sans fromage est une belle à qui il manque un œil.”

Upphovsmannen till ovanstående uttryck lär vara den franske gastronomen Jean Anthelme Brillat-Savarin (1755-1826). Han var advokat, politiker och filosof men har nog framför allt gått till historien som gastronom. Det han som osten Brillat-savarin blivit uppkallad efter, dock inte av honom själv och mer än 100 år efter hans död.

“När stora genier gör som minst är de som mest aktiva.”

Sagt av Leonardo  da Vinci men jag tar mig fräckheten att låna det för egen räkning. Skriverierna på ostbloggen  går på lågvarv denna vecka då jag har fullt upp med andra aktiviteter för tillfället.

Marie Harel får nog betraktas som Camembertens moder på samma sätt som Dom Pérignon av många benämns som Champagnens fader. Marie Harel har blivit känd som den som uppfann osten Camembert.

Enligt legenden så föddes Marie Harel 1761 i byn Crouttes som ligger i Normandie. Hon gifte sig och flyttade till byn Camembert. Under den franska revolutionen gömde hon en präst från Brie-regionen undan revolutionärerna. Marie Harel som sysslade med osttillverkning på familjens gård fick råd av prästen som kände till hur ostar tillverkades i hans egen hemtrakt. Med hjälp av dessa råd utvecklade hon sedan osttillverkningen till det som kom att bli osten Camembert. Marie Harel skall sedan ha lämnat receptet vidare till sin dotter som även hon hette Marie som började med försäljning av osten.

Hur fungerar ett distansförhållande, kan det verkligen genomföras med ett lyckligt slut?

Vad sker när två personer slits itu, eller aldrig varit en del av varandras vardag, då dem ständigt har en stor utmaning: Att ha full tillit till motpartnern. Hur lätt är det inte att dölja sanningar när man bor femtio mil ifrån varandra? Hur enkelt är det inte att blåneka via telefon, utan riktig kontakt?

Vad är egentligen kärlek på långt avstånd? Man har sin egen vardag, sin egen säng och sin egen fritid. Man har sina vardagssysslor och man har sina ståndpunkter. Det enda som binder två personer på långt håll samman är telefonsamtal och internet-kommunikation. Tomma ord som inte kan bevisas vara sanna och alla dessa onödiga samtalsämnen som man annars aldrig hade behövt ha. Hur kan vi undvika att en relation på avstånd går i krasch för att småproblem uppstår och hur ska vi bygga upp en mur av tillit när vi aldrig kan träffas för att skapa den.

Vad är kärlek på avstånd när man inte kan få ta i varandra, trivas tillsammans eller vara någonting större? För så vitt jag har förstått så lever man ett helt självständigt liv med endast en förpliktelse; Att hålla tråden öppen en timme om kvällarna så att man kan höras vid och hålla kontakten.

Är det värt det? Är det värt att ständigt gräla och småsaker för att man inte har förmågan att hålla sams när man ej befinner sig inom fyra väggar tillsammans, är det OK att göra vad man vill, bara ärlighet finns? Är det acceptabelt att påstå att man delar något med en annan, när det inte finns något alls som håller en ihop?

Kärlek ska finnas där man är, det är en sak som jag har lärt mig. Varför sukta eller sakna någon när man inte kommer ses? Tvifan, jag har fattat ett beslut.. Ett beslut utifrån min egen åsikt.

Okej, självklart är det inte okej att vara otrogen eller vara med någon annan under en relation, det är helt oacceptabelt och idiotiskt.. Men hur länge kan vi gå utan att få närhet? Hur länge tar det för oss innan vi uppfattar en sexuell frustration över att inte har den andre vid sidan av sig?

Då är man “hemkommen” från Fjollträsk där clownen Andreas fick sig en överraskande handtryckning och några av de mer etablerade personerna som bloggar fick sig en stunds övervakning av den mindre anonyma sorten (på ett café någonstans där jag inte hittar utan karta och kompass [om ens det]).
Jag kom fram till en riktigt trevlig sak: Det är svårt att skriva, men det är banne mig nästan omöjligt att tala när den tiden står och bankar på minneskretsarna i den veka hjärna jag har. Låt mig förtydliga.

Jag gillar folk som kan tala för sig. Folk som kan komma med vettiga svar på frågor, frågor som kräver svar och kan formulera sig på ett vettigt sätt. Jag anser mig vara en av dessa, men ack så fel man kan ha. Jag har på många sätt och vis kännt lite avund för hur vissa bloggare klarar av att leverera inlägg efter inlägg med en sådan klockren precision av fakta, tankar och lättja. Jag har kännt lite avund över hur vissa bloggare inlägg efter inlägg klarar av att uttrycka sig perfekt. Nu känner jag lite avund över hur vissa bloggare kan uttrycka sig med hjälp av talet. Det är fanimig inte lustigt hur de klarar av att leverera skriftligt. Jag känner mig, kort och gott, liten, i jämförelse.
Jag känner mig som en skogsmyra som blivit ett utvalt offer av en tioåring som hittat sin farfars förstoringsglas en solig sommardag. Eller en kräfta med fallskärm som märker att han just håller på att glida ner i en kastrull fylld av kokande vatten. Eller en geting som… Något lustigt om getingar och prinsesstårtor kom jag att tänka på… Nu känner jag mig än mindre.

Det positiva är: Nu vet jag hur de “andra” är. Det är alltså dags att förbereda sig inför nästa möte, när och var det nu än kommer hända, om någonsin.
Det negativa är: Jag hade gärna velat stanna kvar, men den eländiga arbetsplatsen håvade in mig till verkligheten.

mata ne
/aku – jag var där, jag syntes, jag var tyst

Dagens (lösa) citat. Av: vad-han-nu-än-hette: “Jag ser på ditt utseende att du dömer andra på utseendet. Det vill jag förbjuda! “

Update: Som jag misstänkte så fastnade man på bild, än är jag alltså inte vampyr, spöke eller något annat (o)naturligt. Gissa. (ett insider tips: Svart och åter svart med fyra vita Jack Skellington ansikten.)

Igår var en stor dag för mig, då träffade
jag min mentor och förebild,  det var
många år sedan sist, så det var mycket
inspirerande att återse en gammal
vän igen.

Jag har känt Torbjörn sedan tonåren,
började springa in i hans studio efter
skolan när jag var 13 år och vägrade
gå därifrån.

Vilka fantastiska Illustrationer och
målningar han gjorde. Att jag vägrade
lämna studion gjorde att jag blev hans
lärjunge och det mesta som jag lärde
mig under denna perioden sitter kvar
fortfarande idag.

Torbjörn har bla undervisat på Disney
och var huvudillustratör till Lord of
the rings filmerna, gjort omslag till
många Marvel tidningar och mycket
mer…

Att jag blev bra på att teckna, retuschering,
bildkomposition, färgpsykologi och lärde
mig Airbrush målning är jag väldigt ta-
cksam för…

En airbrush, verktyg för sprutmålning

..men det värdefulla jag har fått ta med
mig genom hela livet är ex : att inte
tumma på kvaliten, självdisciplin, tåla-
mod och så mycket mer som är principer
för mig fortfarande idag…

Rita minst 6h utan att släppa pennan
varje dag alla dagar i veckan, gör om
varje teckning 40 gånger och förbättra
något på den varje gång, efter 4 år med
denna rutinen, så började man bli bättre…

Vid 16 års ålder gick jag vidare från
Torbjörn in i reklambranchen och sedan
till , film, webb, projektledare, chef, läraryrket
osv. Vad jag vet nu är att grunderna
man får som person följer med dig hela livet
och mina grunder var Torbjörn en stor del av…

Federation X and the Legions

För 6-7 år sedan slutade Torbjörn att rita/måla
han ägnar sig helt åt att bedriva Federation X
holdings som strukturerar organisationer och
bygger virtuella nätverk över hela världen,
mellan länder, företag politiker och ledare.
dom är specialister inom digitala rättigheter
och heltäckande lösningar inom digital media.

Övrig tid lägger han på foto, där han nu också
börjar bli känd, har man öga för bild, så har man…

Den sista målningen som Torbjörn gjorde var
till Lord of the Rings , den fick jag som present
och nu hänger på min vägg här hemma, jag är
oehört tacksam för målningen, lunchen och en
bra grund i livet.

Tack Torbjörn, vi ses igen, hoppas du kommer
som föreläsare hos oss…