Lean (355/365 12-21-2009)

Originally uploaded by CarusoPhoto

While driving back from a meeting this morning, I stopped at a red light. Glancing to my right, I saw this fantastic scene just waiting to be photographed.

Made at the corner of Milwaukee Ave. at Grand Ave.

Ibland undrar jag hur det står still i min skalle…hehe
Eller så äre dom gula pillren med figurerna på som ställer till det?! Ja, så måste det ju vara!
Fan det där är rätt lustigt ändå..  Jag fick ut min medicin idag mot inflamationen och när jag öppnar asken så är dom runda, gula och med figurer på! Hade det varit smileys på dom hade jag inte änns tagit dom! hahaha
Kanske finns det någon liten tjock gubbe som sitter och byter ut piller mot Extacy, hm… Rent av Dr.Snuggles kanske!
Äre så, så har jag en mycket rolig vecka framför mig haha…

Iaf.. tillbaka till det som jag skulle berätta om…
Jag skulle säga god natt till mina päron och lyfter på armen och börjar tok ruska armen så att allt häng-skinn började fladdra framochtillbaka! hahaha   
Mina båda föräldrar sätter igång på samma vis och vi har helt plötsligt en “gäddhängs-disskusion”.
Tänk om grannarna skulle se oss här hemma?  Psyket nästa!

God Natt.

Hvordan du giver din kat en pille

1. Pick barneseng op og vugge det i skurk i din venstre arm, som om besiddelse af en baby. Position højre pege-og tommelfinger på hver side af kattens mund og tryk forsigtigt på kinderne, mens du holder pillen i højre hånd. Når katten åbner munden, pop pillen ind i munden. Lad katten at lukke munden og synke.
2. Hent pillen op fra gulvet og katten bag sofaen. Cradle katten i venstre arm og gentag processen.
3. Hent katten fra soveværelset, og smid den opblødte pille væk.
4. Tage nye pille fra foil wrap, cradle katten i venstre arm bedrift forreste og bageste ben let med venstre hånd. Force Jaws åben og skub pillen til bagsiden af munden med højre pegefinger. Hold munden lukket og tæl til 10.
5. Hent pille fra guldfiskeakvariet og katten ned fra toppen af garderobeskabet. Ring ægtefælle fra haven.
6. Knæle på gulvet med katten klemt fast mellem knæene, bedrift forreste og bageste poter. Ignorer lav knurren udsendes af kat. Få ægtefællen til at holde kattens hoved fast med den ene hånd, mens tvinger træ lineal ind i munden. Drop pille ned linealen og gnub kattens hals energisk.
7. Hent katten fra gardinstangen og tag en ny pille fra foilwrap. Læg mærke til at købe en ny lineal og reparere gardinerne. Forsigtigt feje ødelagte figurer fra skorstenen og sætte til side til limning senere.
8. Pak katten i et stort håndklæde og få ægtefællen til at ligge på katten med hovedet lige synlig nedefra ægtefælles armhule. Put pillen i enden af et sugerør, kraft kattens mund åben med en blyant og pust ned et sugerør.
9. Kontroller etiketten, at pillen ikke er skadelig for mennesker, at drikke et glas vand tager smag væk. Anvend bandaid til ægtefælles underarm og fjern blod fra gulvtæppet med koldt vand og sæbe.

10. Hent CAL fra naboens skur. Få en anden pille. Placér katten i et skab og luk døren på nakken til at forlade hovedet viser. Tving munden åben med dessertske. Flick pillen ned i halsen med en elastik.
11. Hent en skruetrækker i garagen og sæt døren tilbage på hængslerne. Anvend koldt omslag på kinden og kontrollere regnskaber for dato for sidste stivkrampe skud. Kast T-shirt væk og hent en ny fra soveværelset.
12. Ring til brandvæsenet for at hente katten ned fra træet på vejen. Undskyld til nabo, der kørte ind i hegnet, mens vige for at undgå kat. Tag mistet pille fra foil wrap,
13. Tie cat's forreste ben til bagben med haven sejlgarn og binde sig tæt til benet på spisebordet. Find tunge beskæring handsker fra stald. Tving kattens mund åben med en lille skruenøgle, Skub pillen ind i munden efterfulgt af store stykke filet bøf. Hold hovedet lodret og hæld en halv liter vand ned i halsen til at vaske pille ned.
14. Få ægtefællen til at køre til dig til skadestuen, sidde stille mens lægen syr fingre og underarm og fjerner rester fra højre øje. Stop af møbelforretning på vejen hjem for at bestille nye tabel.
15. Sørge for dyrlægen at foretage en hus-opkald.

För rådet att ge Agnes ett halvt piller två gånger i veckan för att sprida ut effekten av pillret.

Det rådet ska jag genast följa!

Instabiliteten svajar under mina frusna fötter. Den är ett ruttet scengolv i våldsam  konvulsion. Rastlös, jagad, blicken irrar planlöst, fingrar darrar överberusade av förvirring. Vart ord, varje liten förnimmelse, ett minne, en ljudlös doft ödelägger fördämningen bakom vilken ångesten ruvar. Jag simmar mot ytan, men jag absorberas av sjögräs och lera.

En sekund av ljus, mungipan dras mot himlen, blottar vita tänder och ett svagt leende. Nattsvartheten göms bakom murar av kallt stål och allting är precis som förut. Jag viker hundra nytvättade tröjor, omsorgsfulla fingrar mot mjuk och nygräddad bomull. En ordinär människa, i en tom tvättstuga under kala glödlampor. På väg hem mot ett ordinärt liv.

Men under huden glöder smärtan. Jag gråter snor framför helkroppsspegelns vassa reflexition. Trasar sönder garderobens konfektion till strimlor av förtvivlan. Vart bomullsplagg som snuddat huden blir obevekligt förvisat till högen av fulhet. Och innerst inne viskar jag för mig själv att det inte är klädernas fel, de är helt oskyldiga, brickor i ett spel. Det frånstötande sitter i mitt människoskal, skulpterad så som arvsanlagen anvisat men fördömd av min hjärnas lättleddhet. Huvudet bedraget och förledd av skönhetens fullkomlighet.

Jag är uppdelad i två; det sitter en demon på min axel. Han viskar att jag är ful. Hjärnans kugghjul maler envetet motsatsen, men jag föredrar demonens uppriktighet. Och jag böjer huvudet i skam, skammen över att vara ful. Hukar under inbillningar om omvärldens hånfullhet, bygger om komplimanger till elakheter, letar efter bekräftelser till min övertygelse.

Så fort jag vecklar ut vingarna och bereder mig på att lyfta tappar jag balansen.

Tänk om, tänk om, tänk om jag aldrig kommer bli hel. Jag är så förjävligt in i helvete rädd att vara olagningsbar. Medicin på medicin som tycks misslyckas med att tämja min uppfuckade hjärna. Jag har ju fått massor med piller, varför händer det inget? Och terapi. Men smärtan, vad fan gör den där, i bröstet? Tänk om jag är obotlig? Tänk om det aldrig blir bättre än så här?

Dizüstünüzdeki pillerin çalışma süresi sizi yarı yolda mı bırakıyor? Pillerin dayanma ömrünü arttırmak için bilmeniz gereken her şey bu yazıda. Çeyrek Altın Fiyatı her gün güncel olarak sizleri bekliyor.

Dizüstüler sıklıkla seyahat edenlerin vazgeçilmez yoldaşları haline geldi. Gemilerde, hava alanlarında hatta tramvaylarda; dizüstü bilgisayar kullanıcılarını artık her yerde görmek mümkün. Kimisi Excel’de hesap tabloları ile uğraşırken bir başkası film izliyor, kimisi oynadığı oyunda bölüm geçmeye çalışırken, bir başkası ise e-postalarını yanıtlıyor. Tüm bunlara rağmen yanı başımızdaki büro bazen sadece sınırlı bir kullanım sunuyor. Öyle ki pil biter bitmez bütün işlere son vermek zorunda kalıyoruz. Pilinizin uzun süre çalışması için pilinize nasıl bakım yapacağınızı açıklıyoruz. Örneğin Windows’u düşük güç tüketmesi için ayarlayabilirsiniz. Pil bakımına öncelik vermeniz şart: Günümüzde nerdeyse bütün bilgisayarlarda lityum-iyon pil kullanılıyor ve bu piller nikel kullanılan pillere göre yanlış kullanıma daha dayanıklılar. Her ne kadar piller bu özelliklere sahip olsalar bile, doğru kullanım sayesinde pilinizin ömrünü daha da uzatabilirsiniz. Pilin maksimum enerji tüketimine ulaşıp ulaşmadığına ilk dolum süresinde karar verilir. Bu yüzden üretici firmanın tavsiyelerini baştan aşağı okuyun ve pilinizi en doğru şekilde şarj edin. Dolum işlemi bittikten sonra cihazı fişten çıkartın ve pil tamamen bitene kadar bilgisayarınızla çalışın. Aynı işlemi bir iki defa tekrarlayın. Yine pili iki haftada bir tamamen deşarj edip yine tamamen doldurun. Böylece piliniz mümkün olan en uzun çalışma süresine ulaşacaktır. Eğer bilgisayarınızı masanızda sabit olarak kullanıyorsanız pilinizi cihazdan çıkartın ve doğrudan elektrikle çalışmasını sağlayın. Zira her pilin dolum sayısı bellidir. Çoğu durumda bu rakam 500 ila 1.000 şarj arasındadır. İşte bu yüzden pili her yarım şarj edişinizde ömrünü kısaltmış olusunuz. Pillerin büyük ısı değişikliklerine dayanamadıklarını da belirtelim. Kışın bilgisayarınız uzun bir süre soğuk bir yerde kaldığında, cihazı önce sıcak bir yere alın ve cihazın oda sıcaklığına ulaştığına emin olduktan sonra kullanmaya başlayın. Aradan 3 – 4 yıl geçtikten sonra piliniz artık çabucak bitmeye başlıyorsa yeni bir pil almanın vakti gelmiş demektir. Yeni bir pil alırken üretici firmanın orijinal ürünlerini tercih etmekte yarar var zira isimsiz ürünler kalite olarak her zaman düşüktür. Fakat bilgisayarınız eskiyse ve parçaları artık üretilmiyorsa diğer farklı alternatifleri kullanabilirsiniz. Artık Tek Tıklamayla Windows Kapatmak mümkün.

Dizüstü bilgisayarınızı mümkün olan en uzun süre kullanabilmek için sadece pilinize dikkat etmek yeterli değil. İşletim sisteminizin sunduğu enerji tasarruf seçeneklerini de en iyi şekilde ayarlamalısınız. İşletim sistemi ayarlarını bir sonraki yazımızda sizlere anlatıyor olacağız. Masaüstü bilgisayarınıza Skype yükleyerek istediğiniz kişiyle çok kolay bir şekilde sohbet edebilirsiniz.

Gender: Feminine
Origin: Spanish/Portuguese
Meaning: “piller”
(pee-LAHR)

The name comes directly from the Spanish word for pilar, its evolution as a name is due to religious associations with the Virgin Mary, usually used in honour of Señora del Pilar (Our Lady of the Piller) according to legend, the Virgin Mary appeared to the apostle St. James the Great, while he was evangelizing in what is now Saragosssa Spain, where she appeared to him floating over a piller. There is a shrine and church dedicated to the occurrence in Saragossa Spain and the name is extremely popular in that particular area of Spain. Popular nickname is Pili. It is sometimes used in conjunction with María or María del. The name is also common in Portuguese speaking countries as well as in the Philippines. In 2002, Pilar was the 94th most popular female name in Spain.

The name is borne by Pilar Ramirez a Mexican synchronized swimmer (b.1964), María del Pilar Pereyra an Argentine butterfly swimmer (b.1978) and Pilar Pallete, Peruvian actress and third wife to the actor John Wayne (b. 1936).

The designated name-day is October 12.

Jag har gömt mig nu. Kört in huvudet i en tjock sörja av aktivitet för att söka undkomma de outhärdligt vassa tankarna. Dunkar huvudet i väggen varje måndags morgon, stämplar in och ut, kopplar av hjärnverksamheten absolut. Jag jobbar, gråter, jobbar, blir uppäten infrån och ut, jobbar, tänker inte, känner inte, jobbar, jobbar, jobbar. All ledig tid, helger, kvällar, nätter, låt mig jobba, ta tankarna bort från mig! Jag vägrar att ens nudda tanken vid det som jag redan vet är snett, vindt, förvridet. Jag jobbar, jag är så förbannat duktig.

Men, en skyltdocka, en lobotomerad blick. Inga tårar i ögonvrån. Rak i ryggen som en fura.

Och det kommer att krävas ett nytt språk. Eller ett avancerat chiffer. Annars får jag vartenda ord jag någonsin knapprat in på ett tangentbord nedtryckt i halsen, inom rimliga tidsintervaller givetvis.

Och det står mig upp i halsen. Med ena foten över sjävdestruktivitetens brant, föll jag ett tag, mest för självförgörandets skull, mindre för rusens. Verklighetsflykt. Jag simmade på land ibland. Men mest av allt ropade jag på hjälp, se mig, hjälp mig. Jag hostade, rosslade, men ingenting hände. Argsinthet och svarta ögon tvingade ner mig i sängen, jag ropade för dåligt, jag ropade för dåligt. Det var ingen som hörde.

Han, Han är min livboj, röd och vit, guppar glatt i vildaste storm. Jag har inget val, jag är vallös, väljer hejvilt utan att veta vad, väljer ingenting alls. Dunkar huvudet i väggen vilket som. Han är den enda som jag har kvar, utan Honom, jag skulle sjunka dit ner, till det mörka kalla.

Hans ord är min lag (eller vänta nu, skulle jag ha chiffrerat det här?), jag böjer mig som ett ljusgrönt grässtrå i sommarvinden. Det är så, jag böjer, tills ryggen knakar, jag försöker, vara till lags. Misslyckas mest.

Och det hela slutar som alltid; jag smyger i väg som en strykrädd hund, för skadad för att kunna spela med i livets skådespel. Smyger längs väggarna, med uppspärrade ögonlock, gömmer mig under stolarna i köket. Det finns ingen tid för ändlösa repetioner, bara smärtan i bröstet.

Hemma igen efter några dagars sorgliga men odramatiska tuggor i grönbeteskorridorerna. Nytt försök med Voxra, den enda antidepressiva jag kickstartat på, men som ändå inte fungerat för att den gett överslag. Nu kanske det kan gå  eftersom jag har stabiliserande också. Lithiumet för högt, sköldkörteln för låg, det är en jävla soppa. Gråter över den svällande dosetten, det är absurt, detta kan inte vara meningen. Något uppgiven och med tilltufsad tillförsikt. Jag har i alla fall inte förstört något, river och sliter och biter i varenda sida i DBT-bibeln och håller mej på rätt sida. Glad över att jag i alla fall hann mejla intervjun och anteckningarna så de på tidningen kunde skriva klart den artikel jag lovat men inte kunde slutföra. Jag hade nog inte vågat gå tillbaka om jag skapat kaos för att det blev tomrum i nästa nummer. Tänkte bara leverera ett livstecken, men ni får en låt också:

I går hadde jeg min kjære venninde Malene på besøk. Malene har som meg, hatt store problemer med vekta. Vi gikk på Grete Roede sammen og var nesten i mål sammen. Hun ble gravid og gikk opp alt hun hadde gått ned. Nesten hele samtalen vår gikk ut på slanking. Hvorfor, vet jeg ikke. Men er vi så besatt av å gå ned at vi nesten ikke har noe annet og snakke om? Eller er dette bare et stort tema som engasjerer oss, som politikk engasjerer politikere? Jeg går fortsatt på disse pillene, men har kuttet ned på dosen for å klare å fungere. Dietten fungerer helt greit, men er dritt lei av å fokusere så mye på dette. Kanskje ting hadde gått bedre hvis jeg ikke hadde tenkt på det hele tiden. Dietten min består av:

Frokost: 30 *2 gram med brød, som er 2 brødskiver, 4 knekkebrød, eller 60 gram med kornblanding. Og 20*2 gram pålegg.

Lunsj: Det samme son frokost.

Mellommåltid: Halvparten av frokosten og lunsjen.

Middag: 150 gram kjøtt,  100 gram poteter eller 150 gram ris, ferdigkokt selvfølgelig, en halv dl saus og salat.

Kveldsmat: Det samme som mellommåltidet.

Ekstra: 4,5 dl melk, som du også kan erstatte med lett yoghurt, 3 forskjellige frukter.

Ja mat: Alt av grønnsaker,m alt av calori fattig drikke.

KCAL per dag på denne dietten er ca 1600 calorier.

Går bra når man kommer inn i det. Men er vannskelig å huske å spise hver 3 time.

Microsoft är det mjukvaruföretag som tillverkar operativsystemen *host Windows, host* på de flesta av våra datorer. Otaligt många gånger har de blivit anklagade för monopol och liknande otrevliga saker. Klart de vill bryta sig loss och verka skönare, hippare och lite mera good guys: därav Xbox, Xbox 360 och en massa andra tjänster med ungdomlig profil.

Nu har Microsoft bidragit till att skapa det nya stora på Youtube. De har helt enkelt tillverkat ett musikprogram som riktar sig till hobbysångare som är trötta på att sjunga kända låtar i sin singstar på Playstation eller lagom berusad sälla sig till kareokestjärnorna på puben, och kan tänka sig att pröva sina musikaliska vingar med den egna datorn.

Så långt allt väl, tänker kanske vän av ordning. Det finns en uppsjö musikprogram som låter dig förvandla din hemdator till produktionsstudio. Även utan större kostnader. Men de flesta är nog lite väl krångliga tänker Microsoft, och skapar därför ett dumsmart musikprogram som själv räknar ut allt av intresse runt det du sjunger och tillverkar en låt åt dig runt detta. Programmets namn är Songsmith.

Vad Bill Gates efterträdare Robert Palmer kanske inte hade i åtanke var att människor väldigt sällan gör det som är tänkt av dem. Så vips så kom någon anonym hjälte på att det vore kul att låta Songsmith tolka kända artisters låtar och på så sätt skapa riktigt knäppa remixer. Vad händer om man tar sången från Lemmy i  Motörhead och låter honom sjunga till lite country-light?

Det låter såhär. Jag skulle kunna skriva flera rader med tänkvärda ord om remixen, men av någon anledning så verkar det som om Songsmith dödar mina hjärnceller. Alternativt paralyserar dem tillfälligt, låt oss därför raskt gå vidare till nästa låt!

Kate Perrys dänga låter å andra sidan istället väldigt 50-talsjazzigt med allt flathånglel intakt. Hon vänstrar fortfarande mot sin kille i låttexten, så det har inte Songsmith tagit bort, men det svänger faktiskt ganska bra.

Slutligen så har vi Johhny Cashs cover på Nine Inch Nail:s Hurt. Det är ett understatement att säga att jag tycker väldigt mycket om orginalet, den är rysligt bra framförd av Cash. Men inte ens Cash kommer undan Songsmith, och hans minst sagt mörka röst får nu en lika galet som munter framtoning. Låten fullkomligen massakreras.

Sätt den på repeat i några timmar och jag garanterar att lyssnaren kommer att behöva piller av varierande sort i avsevärd tid framöver.

“Part of me wants to punch you; the other part wants to thank you… Either way I want to drink with you.”, skriver en person som har lyssnat på Songsmithremixer på Youtube. Så sant, så sant. Var är ölen?

Mit grüntag hilsen

Robert

Har haft en härlig dag härute i Gnesta med solsken,frukt och bär plockning och bakning hemma hos mina föräldrar. Sen när jag och barnen kom hem så blev det mys framför tv:n efter en skön liten kvällsvila..så dagen borde ju vara helt genomgående lycklig ju…

Men….till och från har det känts som att något saknats..

Jag trodde först att det var vitamin eller medicin brist då jag är himla dålig…eller i ärlighetens namn faktiskt helt värdelös på att ta mina piller.. (Men bättre ska det bli efter första September)..mer om det sen

Men eftersom jag trodde det så har jag ätit plommon,äpple,krusbär,svarta vinbär och också mat innehållande mer kolhydrater men också protein etc..etc..

Men jag kände att jag fortfarande saknade något..Så då tänkte jag att jag nog bara är sugen på socker,så då åt jag lite äppelpaj som vi bakat…

Men fortfarande saknade jag något…hm

Tog t o m ytterliggare lite mer äppelpaj för att se om det gav bättre effekt,men gjorde mig istället illamående så det var det ju definitivt inte..

Sen nu på kvällen när jag satte mig här i soffan med barnen och tittade på tv kände jag fortfarande att det var något som saknades..Så jag gick ut i köket..öppnade kylen och kollade om jag hittade något jag var sugen på..

Sen skafferiet…

och sen frysen..

Jag har nu under kvällen ätit nachochips,smakat lite glass,en chokladbit,lakritsar,druckit ett glas mjölk och ätit en knäckemacka..men fortfarande var den där känslan av brist på något kvar…

Tills barnen nu gick och la sig…

DÅ insåg jag vad det är jag saknat hela dagen..

Det är inget som “botas” av ett piller eller av något man kan äta…

För när jag öppnade mitt skafferi för hundraelfte gången för att titta om det kanske dykt upp något nytt som jag kunde dämpa mitt sug med -Visst är det konstigt att man gör så förresten

Så såg jag iaf. bl a ett paket med Finncrisp och insåg en sak…

Jag saknar inte mina piller eller något att äta….Ibland är det helt enkelt bara ett sällskap man saknar..

Så shit..

Det här är ju skitläskigt..

Men tur att jag insåg det redan nu iaf..och inte efter att jag gått upp typ hundra kilo eller så. Hahahaa

Jag saknar en person att föra en vuxen dialog med,någon att skratta,mysa och titta på typ 100 höjdare  med..

Jag saknar

Idag fyller jag år. Det lönar sej att bearbeta de tankar man är minst stolt över, älta lite och skriva ångestinlägg (hoppas ingen tog illa upp av det sista), för idag känns det mer ok att bli lite äldre. F väckte mej sjungande med frukost på sängen och “fem minuters gratis ryggmassage”. Jag blir lika barnsligt förtjust varje gång jag blir utbjuden på  restaurang, får presenter och fina blommor, och min gode mor hade gjort en födelsedagskedja Tack för alltihop!

Börjat jobba igen men framtiden är oviss. FK och AF lovar mycket men är inte särskilt coachande i realiserandet av sina löften, eller det som planerats. Jag orkar inte sura, jag är glad så länge jag får vara kvar på tidningen och tycker om mina uppgifter och det jag bidrar med. Till och med prestationsångesten börjar jag uppskatta, processen entusiasm, skrivklåda, totalstopp, uppskjutande, förträngning, värdelöshet, missmodighet, nu ta mej fan- genomförande och sen belöningen–mina bokstäver med vuxet myndig trycksvärta på de tjocka pappren.

I morgon utvärdering och slutsummering av mina år i Dbt. Det känns stort. Vi kommer hålla kontakten lite löst, om jag vill, men nu är det över och jag skrivs ut ur teamet. Jag har skrivit om det mycket förut, vad terapin betytt för både mej och mina nära, och det känns högtidligt att avsluta, skickas ut genom dörrarna vid gott mod och massor av verktyg att använda när det stormar. Här kommer en kort genomgång av modulerna man arbetar med. Jag har försökt skatta färdigheterna efter om jag använder dem, behöver använda dem, kan dem och minns dem, och kommer fram till att jag kan dem. Jag behöver inte använda dem alla, därför att vissa inte hjälper mig. En del behöver jag ibland, de kan vara lite bra eller helt nödvändiga. Vissa behöver jag öva mer på och använda oftare. Andra använder jag hela tiden, automatiskt. Ytterligare andra har jag nog glömt. Hur illa behandlad jag än känt mej av vården ibland och hur mycket värdelösheter det än till viss del förekommer inom psykiatrin, vägs det upp av att jag erbjöds möjligheten att lära mej detta. Jag kan inte med ord säga hur mycket det hjälpt mej och hur oändligt starkt jag hoppas alla som behöver ska få tillgång till de här redskapen och förhållningssätten till livet, och allt som ingår i det. Det har räddat mitt flera gången och gjort det mycket bättre, och min terapeut, “gröt-terran” är en enastående klok kvinna som jag är tacksam över att ha haft med mej på resan.

• Medveten närvaro: Wisemind, observera/bara lägga märke till. Beskriva/sätta ord på. Delta.Icke dömande hållning. Göra en sak i taget. Var effektiv.
• Hantera relationer: Att få det man vill. Behålla goda relationer. Behålla självrespekten.
• Reglera känslor: Minska sårbarhet. Skapa positiva erfarenheter. Medveten närvaro i känslan. Handla tvärtemot känslan när den inte är effektiv.
• Stå ut när det är svårt: Distraktion. Lindra smärtan/trösta dej själv. Förbättra nuet. För och nackdelar. acceptera/erkänna verkligheten i stunden.

Den övrigt största behållningen av det hela har varit förmågan att: minnas att vidriga dagar kommer att passera även om det inte känns så, att nuet inte är den objektiva sanningen. Att dikotomier gör livet mycket komplicerat och man oftast kan hitta lite mitt-emellanförklaringar och känslolägen. Att man, om man hittar rätt språk,  kan berätta vad man behöver och hur man mår utan att bli bespottad, avvisad eller invaderad. Att andra faktiskt uppskattar min hjälp. Att det går att validera och komunicera med idioter också:), att det finns alternativ till att bli arg och säga sitt hjärtas mening mitt i orkanen, att det går att kommunicera även om man är oense, och jag kan ta hand om de känslor som uppstår.Att vissa saker mår bäst av att förbli osagda. Att självrespekt och värdighet inte betyder skenhelighet, snobbism och borgarbrackeri. Att acceptera att jag har en del svårigheter som jag måste ta hand om, men att det är möjligt att kompensera det. Att hypomani är hypomani, det går och ska njutas av till en viss grad, men när jag är i det flowet är det inte den enda rätta ”sanningen” jag känner, alla impulser ska inte följas och eldas på och man måste stoppa det i tid. Att depression är depression och inte den rätta bilden av mitt jag, mitt liv och mina känslor även om det känns så just då, och att man måste stoppa det i tid. Att jag kanske behöver medicin för att få mitt liv att fungera så bra det går och inte tänker experimentera bara för att jag inte gillar bilden av att vara en pillpopper. Att inte tänka efter och intellektualisera allt som kommer bli problem på förhand utan deala med dem när de uppstår. Att våga känna smärta utan att tro att det kommer att döda mej. Att inte alltid tro det värsta, förvänta mej svek eller misstänka människors avsikter vad gäller mej om de begår misstag, utan bedöma dem utifrån helhet och tidigare samlad erfarenhet av dem. Att förstå att vi alla är ganska lika, det finns ingen perfektion och det finns inget nedanför noll, och våra grundläggande behov är nästan identiska. Att jag måste agera utifrån vad som är möjligt för mej, och vad som är möjligt för mej kan bara jag veta, och jag kan inte agera utifrån hur andra  önskar eller anser att jag borde handla. Att det är viktigare vad jag själv känner och hur jag lever än vad jag tror att jag borde känna eller vad jag tror att andra- främlingar!- tror om mej. Att det – när jag föreställer mej worst case scenario- oftast finns en lösning, till och med om det värsta inträffar. Att förstå att jag sårar ibland även om jag inte har det för avsikt, och kunna reparera det. Att stolthet  inte innebär samma sak som att aldrig erkänna svagheter eller misstag.  Att tänka att jag oftast gör så gott jag kan, och inte kan ta ansvar för andra människors känslor eller föreställningar. Att jag har en plats i den här världen och hoppas den har plats för mej ett tag till.

Grattis förresten till alla vänsterhänta, det är tydligen er officiella dag i dag! Av nån konstig anledning

Det er bare meg, husk det. Akkurat for 3 timer siden tok jeg piller for smertene i kroppen. Godt jeg igrunn jobber på legevakta sånn at jeg vet hvem jeg kan utnytte når jeg er på jobb. Vel, ikke sånn utnytte men trenger jo ikke å dra på legevakta for å betale 250 kroner den ene dagen, og neste dag så jobber jeg der. Lett å forstå, om du skjønte meninga med det.
Hvertfall, jeg tok to ibux og to parasett. Jeg føler meg ikke noe bedre egentlig, men mer tung i hue.. og trøtt!Farlig Farlig, sånne pilleting!

Idag skal vi feire (ta avskjed med) legevaktssjefen på Rådhuset. (Han går av med pensjon, og trenger en oppmerksomhet for godt samarbeid og jeg er heldig som får bruke litt tid på en sånn oppmerksomhetstingeling.. GØY)

Ettersom jeg er ei krøkke, har jeg også bestemt meg for å stå over dagens kampfotball i Varteig pga at jeg vil ikke bli værre med tiden..hvis jeg hiver meg ut i siktet..! Det blir dumt… også ender det med at jeg er ute i ørten uker..! Kommer ikke til å skje. Men jeg skal dra å heie på girlsa jeg, hvis det blir noe kamp selvfølgelig. Det andre laget har for vane å utsette kamper …. de skulle ha! Og hvor lenge kan man fortsette med det !? Ikke så lenge. Haha..

I går sang jeg en sang.. (ikke at jeg kan synge i grunn, men folk overlever..) ”I Belive I can fly (noe jeg ikke kan), I belive I can touch the sky (det kunne jeg heller ikke..) Derfor kræsjlanda jeg på trening sist søndag! haha..
Dårlig humor fra minsinside pr.dags dato Men, DERE OVERLEVER!

Jeg søkte om LÅN i går, til å kjøpe halve leiligheten til kjæresten <3. Lucky me. Vi får se om hvor mye jeg får da Og det betyr at jeg mååå betale en god del i mnd for å betale ned lånet. Serielån på 10 år

Foszlányok fejemben, mint felhők az égen.
Kirakós ez kérem, mint téglák a pillérben.
Rakta ám a kőműves nagy gonddal-bajjal,
Izzadtság a szemében, összegyűlve hajjal.

Örült, mikor elkészült, örült hát persze,
De fejében megfogant bontásnak terve.
Ilyen volt hát ő is, ilyen istenverte,
Ilyen volt a nő is, kit kellett, kibelezte…

Megfeslett ajkain megannyi mondandó,
Fejében gondolat, szerteszét ágazó.
Bájosan csalogat majd a csalfa teste,
Gorombán elgurít, ez volt hát a terve!

Det låter ju bra med en ny Antidepressivmedicin – Valdoxan
som inte har så mycket biverkningar… inte kända än iaf.
Då slipper man ju ha patienten rännande hos doktorn pga dom iaf.
Ännu en till medicin som man kan dela ut till patienter
som mår dåligt….
Tänk vad bra det är med mediciner…
Skiva ut ett recept och skicka hem dom.
Då slipper vården ha så mycket patientkontakt…
Ok.. leverprover vart sjätte vecka lite kontakt med vården är det ju.
provsvar är välan en kontakt med patienten för läkaren…
Sen avhandlas svaren per telefon… smidigt värre ju!!
Ja man slipper ge psykoterapi och så…
Skönt att slippa försöka att gräva efter orsaken till ett dåligt mående
hos patienten…
Fan… det kan dom ju grubbla själv på medan som knaprar piller
i sin ibland väldigt isolerade ensamhet.. dom har ju tid!!
Inget socialt liv eller bokade tider hos terapeften som distraherar..
Hurra för den Svenska psykvården!! Fy Fan vad den är bra!! -NOT

Meeh! Vad nu då?? Värmen på väg tillbaka!!?
Inte än.. jag har ju inte ens börjat tröttna på regn och svalka.
I Augusti skulle den ju komma tillbaka… inte nu i veckan..
Ryssvärme… vad är det för sabla påhitt??
Jag vill ha vanlig Svennebananvärme!!
Just nu i alla fall… veckan ut åtminstone!!
Ja så man får återhämta sig och tungan måste få chansen att krympa
Den har ju hängt i knävecken dom senaste veckorna… haha

Ja Johannes och Marcus är väl tacksamma om värmen kommer.
Dom två ska ju till stugan för 3 dagar till Farmor och farfar.
Sen har alla ungarna varit borta hemifrån i 3 dagar var på semester.
Det är ju bättre än ingenting
och jag är så tacksam för dom 3 dagarna. Tro ingenting annat!!

Hahaha… stackars ungar!! Läs HÄR.
Lite är det väl synd om fröken med men hon får ju skylla sig själv.
Det finns ju alltid risker med att föreviga hemmasex på film.. alltid!!

Nu blir det till att kocka lunch för dom små ätteläggen!!

Skriver i kväll eller runt midnatt som vanligt =)

Sköt om er alla!!

KramKram!!

Jag har bananflugsfobi. Mitt hat för de små monstren är intensivt. Har inte sett så många än, men efter att ha läst att de kan lägga upp till 500 ägg om dagen fasar jag vid anblicken av blott en enda. Jag har googlat och googlat och satt in tungt artilleri; vitlöksklyftor i alla krukväxter. Glas med öl är strategiskt utplacerade, toppade med några droppar diskmedel, och andra med ättika och socker, men flugorna verkar inte vara alkoholsugna. Inte en enda har ramlat ner i glasen, undrar varför  just mina bananflugor bestämt sej för att vara absolutister? Fanatiskt jagar jag frukt i kylen som visar minsta tecken på någon som helst deformitet eller ålderstecken. Diskar (rätt så ofta) också. Vad mer kan jag göra? Kökssprayen ständigt beredd för kemikalieskottlossning men det enda som är bra med det är att skåpen blir rena. Hoppas de dör av syrebrist i min kvava lägenhet när jag nästa vecka är borta.

A´s unge frågade vad jag skulle göra på mitt “feministläger” nästa vecka och hon garvade och sa att jag skulle skriva en uppföljare om hur jag blev knast. Va, ska den heta “hur jag blev knast?” frågade han förvånat. Det hade jag nu inte alls tänkt även om det förvisso är en bra titel. Planen är att ägna veckan åt att sluta röka, powerwalka i det gröna, åka på cykelturer i min ensamhet, ligga på rygg i gräset och titta på molnen, äta bönor och sallad på dagarna och frossa choklad på rummet på kvällarna. Om det blir plats i väskan tar jag kanske med en bok a´la “skrivövningar för oinspirerade” eller “hundra tips för den som inte har en aning om hur man ska börja”. Kanske skriver jag, men inte nån knast-litt. Snarare todo-listor över hur jag ska ta tag i mitt liv på allvar till hösten, saker jag skulle köpa om jag hade pengar och mina tio värsta egenskaper, alternativt alla ord som börjar på k. Jag tänker inte ha nån prestationsångest alls, bara softa. I fred.

För övrigt är det rätt kroppsligt kasst idag. Har haft diarré (ursäkta om det här är mer än ni vill veta) till och från nån vecka, käkat Immodium som inte gjort tillfällig nytta ett tag men sen igår är det hela riktigt besvärande. Klarade äta lite fil i morse, sen har det varit svårt och snurrigt. Jag var dramatisk nog att nästan säcka ihop på HM efter ett desperat akut besök på toan på fiket där jag suttit, och gick kallsvettig hem. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen (har de någonsin haft något att säga som man inte redan vet?) eftersom jag började noja in på början till  litiumförgiftning. Tanten delgav mig omständligt receptet för vätskeersättning och menade att det inte var bra att ösa i sej vatten. Jag surade eftersom jag tänkt föreslå att hon skulle föreslå att jag definitivt skulle avstå från alla mediciner tills det var bättre. Det har jag god lust att göra och det hade varit fint att få en sån order så jag själv inte behöver stå till svars. Jag vill inte ha vätskeersättning och kokt ris och samtidigt fortsätta trycka i mej piller som ställer till med dumheter. Jag vill ha cola och kaffe och gärna en köttbit om jag kunnat få det i mej i dag. Och för all del toapapper, eftersom det nästan är slut. Det här hände förra sommaren också när det var som varmast, jag hade tre rätt besvärliga veckor har jag för mej med till och från- mage, dagar av utmattning och hastiga uppbrott från flera fikor för att rusa på muggen. Min teori är att när man svettas mycket under lång tid blir litiumkoncentrationen för stark, och det orsakar diarré, vilket ökar koncentrationen ytterligare och gör magen ännu sämre i en ond cirkel. Man kanske inte tål att svettas som man gör i den här hettan med de rara små substanserna i ådrorna, även om man dricker? Jag vet att jag har några litiumkunniga läsare här, känner ni igen detta? Vad ska man göra mer än att dricka äckliga husmorskok och förbjuda sej att svettas?

Idag är jag uppe i ottan, jag måste ju nämligen ha goood tid på mig när man återigen är illamående. Minsta stress då och allt går överstyr. Mja, jag tänker inte beskriva bättre än så, men jag har iaf tid på mig idag innan vi ska iväg.

Sitter här just nu med en skål jordgubbskräm, sojamjölk och nyponsoppa. Till den underbara måltiden ska jag inta morgonens järntablett samt en postafen. Sen blir det väl 2 Rennie som efterrätt. Tur jag ska till Nacka Sjukhus idag, för alla mina piller behöver påfyllning akut!

Idag är första delen av föräldrautbildningen, jag hoppas verkligen att den är något att ha. Har sån tur att det är min barnmorska som ska hålla i den, henne gillar vi! Direkt efter är det besök hos BM som gäller. Som sagt, håller tummarna för att bebis är vänd neråt och att mina revben bara fått för sig att de också har hicka….

Sen åker vi…..

Långt och bort, eller mja, så långt är det ju inte, men med en kissblåsa som ett nålhuvud är det långt. Midsommar i stugan, det ni!

Är det inte komiskt att jag i stugan kommer ha tillgång till internet om jag vill (läs: orkar släpa fram datorn), men att jag hemma hos mina föräldrar inte har det? Johodå, i stugan finns både snabbare dator och snabbare internet än i Nora.

Så från mig – till er alla – ha en underbar midsommar!

Jag har börjat med Alli.

Jag är väldigt skeptisk till allt som har med piller-ätande att göra, det vi ni väl redan, och när jag köpt dessa låg de orörda på mitt köksbord i en vecka först. Men nu har jag alltså börjat och de funkar. Mitt godissug är (för tillfället) borta och jag äter nyttigare än vad jag gjorde innan. Tabletterna hoppas jag ska hjälpa mig att välja nyttigare mat så jag går ner i vikt, jag tror inte på nån mirakelkur som att dessa små blå piller ska sköta allt jobb själva. Jag är förresten så illa tvungen att äta nyttigt kan jag säga, för effekten av Alli samt vissa av biverkningarna är nämligen inte alls roliga. Men som mormor alltid sa: vill man bli fin får man lida pin. Min mage som strejkat massor sen jag flyttade ner till Byhålan har faktiskt lugnat ned sig sen jag började med Alli, så jag är nöjd med den sidoeffekten i alla fall.

Jag åt lunch med Mannen idag och jag diskuterade mina nojjors vara och icke-vara. Det verkar som att nivån på nojjandet alltid är densamma men det jag nojjar över förändras.

När jag var yngre nojjade jag till exempel väldigt mycket om min vikt. Jag satte igång projekt matvägran och gick ner massor i vikt men såg mig såklart fortfarande som den fetaste och fulaste tjejen i gänget. Efter några år lyckades jag släppa viktnojjan och fick istället en tråkighetsnojja. Jag startade då projektet “ut-och-festa-en-massa-dagar-i-veckan” och fick på så sätt min nästa nojja – fulhetsnojja. Jag började hitta fel på mig själv överallt – finnar i ansiktet, för små bröst, för fet mage (alltid denna mage!!), för kort hår, för lockigt hår, för mycket hår… En lista utan slut helt enkelt.

Efter ytterligare några år släppte fulhets-nojjan, tack och lov,  då jag levde i ett hyfsat stabilt förhållande med en grabb som vägrade hålla med mig om min fulhet (inte säga emot mig heller han ställde sig helt neutral, till mitt stora förtret). Här kom min tråkighetsnojja tillbaka i kombination med en  nojja för att bli lämnad och övergiven. Jag satte igång projekt “ut-och-festa-en-massa-dagar-i-veckan” samtidigt med  “jag-ska-inte-bli-lämnad-när-jag-inte-är-beredd” vilket innebar att eftersom jag i mitt huvud ändå “snart” skulle bli övergiven så behövde jag inte vara trogen. Jag var alltså otrogen vid fester där tillfälle gavs MEN jag blev inte lämnad. Skammen tog över mig och JAG LÄMNADE grabben ifråga till slut. (En liten oväntat twist som jag själv inte var beredd på).

Vid den här tidpunkten kände jag att jag kört mig själv på så många villovägar att det nästan inte var lönt att försöka göra något vettigt med mitt liv. Här började nojjan över att en människa är summan av sina beslut, sitt agerande och min summa var inte särskilt imponerande. Jag var summan av mina val och därför satt jag där jag satt och jag förtjänade inget mer. Jag fortsatte med mitt snabba liv och hårda festande i väntan på att livet skulle ta slut nån gång. Jag var ju redan 26(!) och livet var över. Om jag fick HIV eller dog i lungcancer eller nåt var väl mer en välsignelse som jag såg det då.

Här träffade jag Mannen. (eller nä, egentligen träffade jag honom flera år tidigare, men det var här vi började dejta) Han har fått mig att tycka att jag är ok. Att jag kan göra vad jag vill bara jag tar reda på vad jag vill. Att jag kan se bra ut på så många fler sätt och med fler kilon än vad min trångsinta hjärna tillät. Han har fått mig våga tro att jag är värd min plats på jorden och värd att må bra. Tack vare honom vågade jag mig på universitetsstudier. Jag har ett år kvar. Känns helt otroligt. Jag – clownen/festprissen/galenpannan – sitter snart här med en akademisk examen. Hur gick det till?

Jag gillar inte “akademiker”. De är torra, tråkiga, oglamourösa, snobbiga, stroppiga, etc. Jag vägrar bli en “akademiker”. Jag vet att jag får ett papper om ett år som säger att jag är en “sån där” men jag behöver ju inte bete mig som en. Jag ska bannemig lyckas med bedriften att vara både intellektuell, trevlig och snygg. Det kan inte vara omöjligt. Det måste gå!

Därför äter jag Alli.