Cox Pomona blommar

Nu har jag planterat nästan allt jag köpt på mig under veckan. Milt duggregn växlade med milt solsken, de nyutslagna syrenerna doftade och det surrade löftesrikt bland skyarna av ljuv äppelblom. Det blir nog gott om frukt i höst, efter två magra år.

Den nya flikflädern kom äntligen på plats, och det är bara att hoppas att den växer till sig utan att bli vare sig uppäten eller borttorkad eller nedfrusen eller vad som nu hände med den gamla.

Jag sådde också vit, rosa och rosaröd pionvallmo dels i den stympade gulltörelrabatten, dels frikostigt kring den nyplanterade rödbladiga styvklematisen och så till slut lite grann i första grönsakslandet, som blivit alltmer av blomrabatt.  Vit, fylld mattram av sort ‘Snowball‘ sådde jag också kring styvklematisen och några frön också i  granrabatten – tror jag! Den bör förkultiveras, men det är för sent nu och som mattram beter sig borde det bli några stycken i alla fall – får de väl upp farten har jag de säkert i hela trädgården senare. Plantorna bör toppas så blir de knubbigare. Trivs bäst i näringsrik jord men är anspråkslös.

Till min bedrövelse verkar skogsklematisen över grindportalen inte må bra, eller snarare – den verkar ha dött den också i den allmänna trädgårdsdöden det här året… den som var så fantastisk förra året, äntligen! Jag väntar några veckor till innan jag ger upp hoppet, men den ser verkligen bara ut som torrt ris.

Också den blekgula färgkullan ‘Sauce Hollandaise’ tycks ha gett upp. I perennboken står det att det är en “kortlivad perenn”, så jag får kanske vara nöjd med de 2 eller 3 år jag har haft den och skaffa en ny. Den har i all anspråkslöshet varit en pärla där den lyst upp längst bort i skuggrabatten från försommar till sensommar.

Rensade ogräs och fick upp ett fint exemplar av mitt hatobjekt nummer ett vad beträffar ogräs, revfingerört, Potentilla reptans. Den har hemska rötter, hemska revor och dessutom frösår den sig säkert. Finns överallt i gräsmattan och jobbar sig metodiskt in i rabatterna. När jag såg roten förstår jag varför jag har haft så svårt att få upp dem ur den tunga leran…

Bytte odjurstips med en granne som hört ryktet om min lyckade rådjursstrategi för året (RåOdör). Hon å sin sida tipsade mig om ett medel mot sork, Sorkstopp tror jag att det hette – “lecakulor med citron” sa hon att det såg ut som, och det hade varit mycket effektivt. Jag har faktiskt funderat på om det är sorkar som åstadkommit förödelsen i mina rabatter. Men jag kan inte känna att det är hål under de döda plantorna. Kanske var det helt enkelt alldeles för torrt i höstas och på det en knastertorr april? Jag har något minne av att vädret inte betedde sig som det borde under senhösten.  Fast när gör väder det?

Igår fick jag mina tio påsar jord och gödsel. Så jag har förutom perennplanteringen fyllt på i land och rabatter med kogödsel och planteringsjord. Det ser genast mycket finare ut.

Tulpanerna fortsätter att blomma sagolikt fint. ‘Charming Lady’ ändrar utseende för var dag. Den är helt underbar!

Grävde om den hög av komposterade gräs- och lertorvor som jag av ren utmattning låtit ligga bredvid planteringslådan vid vattentunnan. Nässlor och annat ogräs som har trivts bra där rensades bort, och jag blandade upp jorden med mycket grus och kompost. När jag grävde i den gamla, härligt svarta kompostmyllan fick jag ett helt bestånd vackra, vita champinjoner i spaden! – I den lilla sluttande och väldränerade rabatt jag fått till planterade jag två namnlösa backsippor, som jag köpte på Nehlins tidigare under dagen, och kantade den sedan med kullerstenar. Sipporna ska få sällskap av små vårblommande lökar. Sommarblomningen får jag fundera över.

Skördade frön från pionvallmo ‘Flemish Antique’ och slängde ut i granrabatten.

Regnandet bara fortsätter. Två veckor av semestern har gått, och det har regnat varje dag – ibland dagsregn, ibland enstaka skurar. Gräsmattan trivs i alla fall, och har hämtat sig helt från den långa torkperioden tidigare i somras.

Krusbären är som vanligt få, pyttesmå och brådmogna. Varför trivs inte busken (Martlet)? Den ska ju få ganska stora bär. Inte har den växt mycket på de tre år jag har haft den, men kanske är den bara slö i starten? Den borde gilla läget – soligt, väldränerad jord med mycket mull och naturligtvis lerhaltig. Krusbär vill tydligen ha ganska mycket kalk i jorden (pH 7) – det kan jag ju testa att tillföra. Och lite vedaska eller annan kaliumrik gödsel? Extra giva hönsgödsel på våren? Täck jorden med gräsklipp? Jag ska nog ta mig an den lilla busken lite bättre. Den är i alla fall helt frisk.