piratkopiering « WordPress.com Tag Feed

Fildelning i allmänhetens ögon

Adam Eltér — Thu, 26 Nov 2009 19:03:40 +0000

Jag har varit dålig på att uppdatera den senaste tiden men här kommer i alla fall ett kort inlägg om vad som hände mig i skolan häromdagen.

Jag och min klass hade en helt vanlig lektion, den här gången med två lärare, där de visade oss lite bilder och fakta om ämnet på Wikipedia genom Cleverboarden. (Jag väljer att inte nämna namnen på lärarna, eller ämnet för den delen, då jag bloggar med mitt riktiga namn och man lätt kan lista ut vilka de är). Efter en liten stund tipsade en av lärarna om en film som hade med ämnet att göra och öppnade Tankafett.com för att visa vad vi skulle söka på för att ladda ner filmen. Han drog alltså upp en torrentsida på den 108″ stora tavlan för att visa oss var vi kunde ladda ner filmen olagligt. Varken den andra läraren eller resten av klassen kommenterade det, det verkade helt naturligt för alla. Det är inte heller första gången en lärare tipsar om var man kan ladda ner något, har flera gånger hört saker som “Hela säsongen finns på Tankafett”, “Sök på x på Pirate Bay”, osv. Det har t.o.m. hänt att en lärare tagit med sig en piratkopierad film och visat för klassen (detta vet jag eftersom det var en bränd dvd med kass kvalité och med ett uppladdarnamn i slutet av filnamnet).

Edit: Intressant är också ingen av de öppnade Film2Home, SF Anityme eller någon annan filmsajt där man kan köpa/hyra filmen lagligt. Detta visar hur dåliga filmtjänsterna är i dagsläget; hade det handlat om musik hade de antagligen använt sig av Youtube eller Spotify istället för Pirate Bay.

Lärarna bryter alltså mot skolans verksamhetsplan där det står att lärarna ska föregå med gott exempel och lära oss att respektera lagarna. Är det då verkligen rimligt att storföretag försöker sätta dit människor för det här? Ni ser ju klart och tydligt att upphovsrättsbrott är helt accepterat i samhället. Ingen, jag repeterar, ingen, höjer på ögonbrynen eller säger “Så får du ju inte göra!”. Däremot har jag ofta fått frågan (eftersom jag anses vara en expert på datorer, internet, upphovsrätt och integritetsfrågor på min skola) om det är riskfyllt att ladda ner, hur man laddar ner vissa saker, hur man skyddar sig, etc. Vissa är rädda för att fildela. De tycker inte att det är omoraliskt utan de är rädda för att behöva betala miljontals kronor i böter. Är det rimligt att människor ska vara rädda för att göra saker som anses vara acceptabla i samhället?

Det är nu vi måste fråga oss, hur fan styrs vårt land? Det sitter 349 riksdagsledamöter och röstar om vårt lands framtid. Men varför? De är folkvalda, men betyder det verkligen att de representerar samhällets åsikter? Nej. I praktiken representerar de sig själva. Å andra sidan borde de ändå ha känt av åsikterna i den här frågan, de lever trots allt inte isolerade från omvärlden. Deras grannar fildelar, deras barn fildelar, deras tandläkare fildelar, deras sekreterare fildelar, deras vänner fildelar. Och alla accepterar det. Vad är det då som får de att rösta igenom den ena lagen mot fildelning efter den andra? Är det mutor? Är det rädsla för sina partiledningar? Är det hot? (och då menar jag hot som i t.ex. mordhot) Inte fan kan alla 349 vara emot fildelning av principer, eller?

Fildelning kanske inte är den viktigaste frågan som finns, men å andra sidan är det inte rimligt att ett så accepterat fenomen ska straffas så hårt. Visa vad du tycker om IPRED (och givetvis FRA-lagen, ACTA, internetcensur,…) genom att gå med i Piratpartiet – det enda medborgarrättspartiet i Sverige.

Pusha det här inlägget!

——————————————————————————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, piratkopiering, upphovsrätt, samhälle, upphovsrättslagar, piratpartiet, medborgarrätt, riksdag, riksdagsledamöter

Den eneste form for "piratkopiering" der bør straffes

magnumice — Wed, 25 Nov 2009 13:05:46 +0000

Generelt er jeg, som man nok kan se på, at jeg er bestyrelsesmedlem i ung pirat, for “piratkopiering”(et forfærdeligt udtryk efter min mening, da det antyder at man gør noget, der ikke er i orden). Uden denne kopiering ville forskellige medier som film, musik osv. aldrig nå ud til så mange som det gør. Som eksempel kan nævnes Jeff Dunham, bugtaleren. Han blev først kendt da en video med ham blev uploadet på Youtube, efter hvilket han har været på turné i en stor del af verdenen, heriblandt lille Danmark. I min erfaring er det sådan, at hvis man downloader noget musik ulovligt(eller ser det på Youtube, hvilket teknisk set er det samme), så gør man det for at finde ud af om det er noget man kan lide. Hvis man kan lide det, så køber man det, hvis man har pengene til det. Hvis man ikke har pengene til det, ville man heller ikke have købt det uanset hvad – så musikbranchen taber intet!

Der hvor det, i min øjne, bliver forkert at piratkopiere, er når folk gør det med det formål at sælge det videre. I dette tilfælde, er der nogen, som intet har med produktionen af produktet at gøre, som alligevel tjener penge på det. Og dem som køber af personen der sælger det videre, har da ikke tænkt sig at købe det lovligt bagefter – de har jo allerede betalt penge for det!

Så at dette ægtepar har fået sin straf, er helt i orden: http://newz.dk/piratkopiering-foerte-til-faengselsstraf

Omfattande IPRED-dokument: argument, studier, svenska fildelningsrättsfall

calandrella — Mon, 23 Nov 2009 20:41:09 +0000

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Respons på Vänsterpartiets IPRED-motion

Respons på Vänsterpartiets motion till riksdagen 2008/09:v033: med anledning av proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG

Vänsterpartiets motion är generellt mycket välskriven, och behandlar de flesta invändningar som i debatten hörts mot proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (hädanefter kallad ”IPRED”). Nedan listas så komplett som möjligt de argument som anförts mot IPRED:

Rättssäkerhetsrelaterade argument

Den brottsuppklarande processen flyttas i och med IPRED i praktiken över till privata bolag (främst i exemplarförsäljningssektorn). De får möjlighet att skicka ut egna, godtyckligt satta skadeståndskrav till privatpersoner, som i praktiken ofta torde vara ovilliga att möta bolagen i rätten. Det är visserligen möjligt för bolag att även utan IPRED skicka ut brev med skadeståndskrav i mängder, men i praktiken torde inte det ske (verksamheten hjälps i alla fall på traven av IPRED; utan IPRED skulle kravbreven snarare blott väcka förvåning hos dem som krävs på pengar; lagstiftningen bör inte på något sätt uppmuntra eller förenkla för sådan verksamhet). Dessutom är det mycket enklare för eventuella bolag som ägnar sig åt missbruk om de kan skicka kravbrev till bara barnfamiljer som är låginkomsttagare. Oavsett det är argumentet att bolagen hursomhelst kan skicka ut kravbrev av teoretisk art; de gör det inte i praktiken utan IPRED, men gör det i praktiken med IPRED.

Bolag får vidare befogenheter än vad polisen har i nuläget. Polisen får enbart begära informationsföreläggande då fängelse, eller villkorlig dom, är ett möjligt straff för brottet. Att privata bolag får större möjlighet till brottsundersökning än polisen är inte godtagbart i ett rättssamhälle. Visserligen föreslogs i ett utredningsdirektiv år 2007 att polisen skulle få begära ut personuppgifter bakom IP-adresser även i fall då personen bakom IP-numret inte misstänks för brott belagda med fängelsestraff/villkorlig dom (möjligtvis till och med då ingen misstanke om brott alls föreligger), men det förslaget har än så länge inte blivit lag (”Polisen ska få lättare att spåra all datortrafik”, Dn.se. Publicerat 26 december 2007.). Det är inte heller önskvärt att polisen får sådana befogenheter, då privatlivet faktiskt har ett egenvärde i och med att det skyddas från godtyckliga ingripanden i FN.s deklaration över mänskliga rättigheter samt Europakonventionen (se vidare ”Integritetsrelaterade argument”).
De begränsningar i möjligheten att begära ut informationsföreläggande som i debatten påtalats är i praktiken av mycket liten betydelse; enbart människor som misstänks för kopiering i större skala skall enligt propositionen kunna utsättas för informationsföreläggande. Som kopiering i större skala räknas offentliggörande av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Således spelar den så kallade begränsningen egentligen ingen större roll, då de allra flesta personer som sysslar med upphovsrättsbrott på Internet.
Den enskilda kan inte vara säker på att domstolen kommer döma korrekt; generellt finns en misstro mot domstolars tekniska kompetens (vilket kan ses i exempelvis jävsanklagelserna mot Tomas Norström, domare i det så kallade Pirate Bay-målet i Stockholms tingsrätt; huruvida jävsanklagelserna är korrekta eller ej spelar mindre roll; det relevanta är huruvida folk instämmer i dem och agerar efter dem eller ej). Detta avskräcker folk från rättegång, och många personer betalar säkerligen hellre vad bolagen kräver i sina kravbrev än riskera att betala mångdubbelt efter en rättegång.
Det finns en risk för att så kallade skärmdumpar (det vill säga kopior av hur skärmen på en dator sett ut vid givna tillfällen) i rätten anses vara tillräckliga bevis för att upphovsrättsinnehavarens yrkanden på utlämnande av personuppgifter skall beviljas. Problemet med skärmdumpars bevisvärde är att de är mycket enkla att fabricera, något som enklast visas genom ”Bevismaskinen”, en webbsida där vem som helst kan fylla i IP-nummer och Bevismaskinen sedan konstruerar en skärmdump som visar på att det IP-numret ägnat sig åt fildelning av en viss fil. Om skärmdumpar skulle godtas som något som helst slags bevisliknande företeelse, skulle alltså det inte vara svårare att lura rättsväsendet än att använda Bevismaskinen, något så gott som vilken datoranvändare som helst troligen skulle klara; fabriceringen tar inte mer än högst någon minut i anspråk av användaren. Skärmdumpars bevisvärde är, kort sagt, noll, och räcker inte för att de ”sannolika skäl” att upphovsrättsbrott begåtts av IP-adressen som IPRED kräver för informationsföreläggande ska ha påvisats.
I fall som hör till civilrätten bör parterna vara ekonomiskt någorlunda jämställda; så är inte alls fallet i de rättegångar IPRED skulle kunna leda till. Privatpersoner saknar ofta en särskilt djup juridisk kunskap, och vet därför inte hur de bör hantera situationen om de får ett kravbrev från en upphovsrättsinnehavare. Denna okunskap riskerar leda till att den som får ett kravbrev för säkerhets skull betalar vad personen krävs på.
Det föreligger en stor risk för missbruk av IPRED. Medan polisen är noga kontrollerad av staten och under statlig styrning och insyn, och dess syfte just är att upprätthålla lagarna, och risken för missbruk av deras befogenheter därmed minskar radikalt, är bolagens per definition syfte inte att upprätthålla lagarna, utan att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om det skulle vara kommersiellt lönsamt, skulle bolagen troligen inte dra sig för att skicka ut kravbrev i mängder (även till personer som enbart på lösa grunder av bolagen misstänks för illegal fildelning), och hoppas på att några av dem som mottar kravbreven inte skulle våga riskera en rättegång utan istället betalar direkt. Ett sådant förfarande vore naturligtvis önskvärt om syftet med IPRED är att bolagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt; om syftet med IPRED istället är att förhindra och klara upp brott, är förfarandet naturligtvis icke önskvärt.
Det går inte att säkert säga att ägaren av ett IP-nummer är den som bedrivit samtlig verksamhet som skett via den Internetuppkoppling som har IP-numret. Är nätverket trådlöst går det att hacka sig in i nätverket och själv använda det, och ägare kan även öppna upp nätverk medvetet, så att vem som helst kan använda nätverket. Även om nätverket är inte trådlöst kan förstås andra personer sitta vid datorn och använda Internet. Således är det inte säkert allt att ägaren av ett IP-nummer är den som begått eventuella brott som leder till det IP-numret.

Det hittills enda fall av användning av IPRED där beslut nåtts i en domstol, är det så kallade Ephone-målet, där några ljudboksförlag begärt att få tillgång till personuppgifter bakom en IP-adress tillhörande Internetleverantören Ephone. Tingsrätten menade att bokförlagen visat att det fanns sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts; huruvida de sannolika skälen består av skärmdumpar eller ej är oklart, men klart är i alla fall att huvudargumentet för att inte beordra informationsföreläggande Ephone drivit är att servern fildelning skett på skulle ha varit privat (”Förlagen vann i första Ipred-domen”, Dn.se. Publicerat 25 juni 2009.) När hovrätten senare tog upp fallet gick de på Ephones linje och menade att det inte visats några sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts (”Hovrättsdom går fildelares väg”, Dn.se. Publicerat 13 oktober 2009.); återigen rapporterar inte media om huruvida det ljudboksförlagen framförde som sannolika skäl var skärmdumpar eller ej, och själva domen förefaller svår att hitta på Internet. Således kan Ephone-ärendet tyvärr varken styrka eller avslå någon av ovanstående misstankar om rättsosäkerhet.

Integritetsrelaterade argument

Undantag görs i och med IPRED från personuppgiftslagen; samtliga undantag bör vara mycket väl motiverade. Hinder av illegal fildelning är inget giltigt sådant motiv; upphovsrättsbrott är helt enkelt inte så illa att det motiverar sådana privatlivsinskränkningar människor skulle utsättas för.

I och med IPRED riskeras (jag innehar inte den juridiska kunskap som krävs för att avgöra om det verkligen är så som ibland hävdas i debatten) bolagen i praktiken få rätt att gå in i privatpersoners hem (de får, möjligtvis, möjlighet att beordra Kronofogden att göra det), en rätt som enligt grundläggande rättsprinciper bör reserveras för polisen då det finns en konkret misstanke om brott från dess sida. Se kapitel 9 Kvarstad och civilrättsligt beslag i IPRED (regeringens proposition 2008/09:67).
Godtyckliga ingripanden i privatlivet kommer äga rum om skärmdumpar anses räcka som bevisvärde (om de inte anses räcka som bevisvärde kommer IPRED bli meningslös; se ”Effektivitetsrelaterade argument”). Alla människor är i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, artikel 12, skyddade från godtyckliga ingripanden i privatlivet. Tillåtande av en kränkning av en mänsklig rättighet är inte acceptabel i något lagstiftningssammanhang överhuvudtaget, allra minst för att förhindra och uppklara fall av ett sådant oviktigt brott som illegal fildelning.

Effektivitetsrelaterade argument

Räknas skärmdumpar, i enlighet med rättssäkerhetsmässiga principer, inte som giltig bevisning för att rätten skall ålägga Internetleverantörer att lämna ut personuppgifter, kommer i praktiken IPRED aldrig kunna användas, och därmed är den onödvändig. Det finns ingen anledning att i ett rättssamhälle ha en lag som i praktiken aldrig kommer användas. Skärmdumpar bör, då de har noll bevisvärde (se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”), varken räcka för att domstolen skall beordra informationsföreläggande, eller för att en person som misstänks ägna sig åt illegal fildelning skall dömas. Detta faktum – att skärmdumpar inte lever upp till beviskraven – har i Danmark, där IPRED funnits ett par år, lett till att ingen kan i rättegång dömas för illegal fildelning om personen inte själv erkänner (”Piratjägarlagen en flopp i ”föredömet” Danmark”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.). Alltså: om skärmdumpar inte räknas som tillräcklig bevisning för att personuppgifter ska tvingas lämnas ut, kommer IPRED redan i det stadiet aldrig kunna bli använd. Om skärmdumpar i det stadiet räknas som tillräcklig bevisning, kränks å andra sidan rättssäkerheten, då skärmdumpar har noll bevisvärde. Vidare: om någon anklagas för illegal fildelning i rätten, och skärmdumpar inte räcker som bevis för fällande dom, kommer i praktiken ingen kunna dömas för illegal fildelning och då uppklarande i rättsväsendet, med den rättssäkerhet det medger, torde vara det som eftersträvas av IPRED, kommer IPRED på det viset bli verkanslöst. Om skärmdumpar skulle räknas som tillräcklig bevisning för fällande dom mot misstänkt upphovsrättsbrottsling, skulle rättssäkerheten kränkas. Mycket sällan finns några andra försök till bevismaterial i fildelningsrelaterade mål än skärmdumpar Således finns det bara två möjligheter när det gäller IPRED: antingen blir den i praktiken verkningslös (förutom att en del personer på orättssäkra sätt blir ”utpressade” på pengar och inte vågar ta en rättegång och därför betalar, och därmed både verkningslös och rättsosäker), eller rättsosäker (om skärmdumpar skulle räcka som bevisvärde). Oavsett hur det blir är IPRED en dålig lag.
Möjligheten att öppna sina trådlösa nätverk finns, vilket kan leda till att IPRED blir verkanslös om många öppnar sina nätverk (se ”Övriga argument”).
En stor del av Internetanvändarna lär som sagt använda diverse olika anonymiseringstjänster; enligt Cybernormer gömmer sig, som sagt, 10 procent i gruppen som är 18-25 år, kanske några procent i hela befolkningen. I takt med den tekniska utvecklingen kommer anonymiseringstjänster troligtvis bli enklare att använda och billigare, och fler lär komma att använda dem (enligt Cybernormer skulle, som sagt, varannan svensk vilja det). Om folk använder en anonymiseringstjänst finns det inget sätt, åtminstone ej i dagsläget, att ta reda på vilket IP-nummer personen har.
Risken den enskilda uppfattar för att ”¨åka fast” lär, om rättsprinciperna tillämpas, vara mycket små, varför folks illegala fildelning därför troligen ej i längden minskar i särskilt stor omfattning. Internettrafiken minskade 1 april 2009 i relativt stor utsträckning, men trafiken rapporterades i Dagens Nyheter i juni 2009 vara uppe på samma nivåer som före den 1 april (”Nättrafiken tillbaka efter IPRED”, Dn.se. Publicerat 15 juni 2009.). 11 juli skrev dock DN att den på den illegala fildelningen minskande effekten av IPRED var kvar (”Fildelningen kvar på låg nivå”, Dn.se. Publicerat 11 juli 2009.). Det verkar föreligga oklarhet i IPRED:s effekter på den illegala fildelningen; medan branschorganisationer och butiker hävdar att IPRED haft en positiv effekt på deras försäljning (se bland annat ”Ipred ökar dvd-försäljningen”, Dn.se. Publicerat 4 maj 2009 – vad gäller just påståendet att dvd-försäljningen skulle ha ökat tack vare IPRED, bemöts det argumentet effektivt på second opinion, där det redovisas siffror som visar på att dvd-försäljningen visserligen ökar, men att den gjort det under en lång tidsperiod, inte alls bara sedan IPRED implementerade; relevant i sammanhanget är dock att det enligt siffrorna redovisade på second opinion sker en stagnering av ökningen av dvd-försäljningen), sade en person som företrädde Netnodstiftelsen att det var viktigt att inte övertolka effekten på den statistik de förde över Internettrafiken i Sverige. Således är det inte säkert huruvida IPRED haft stor effekt på den illegala fildelningen eller ej.
Folk kommer troligen i högre grad, för att skydda sig mot de potentiella privatlivsingripanden IPRED medför, använda anonymiseringstjänster, vilket försvårar uppklarande och förhindring av viktiga, ”riktiga” brott. Detta har redan visat sig stämma sedan implementeringen av IPRED för några månader sedan (och även debatten om FRA-lagen); enligt det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormers (som hör till Lunds universitet) använder redan tio procent av befolkningsgruppen som är 15-25 år något slags anonymiseringstjänst, och drygt varannan person uppgav i undersökningen att de vill använda någon anonymiseringstjänst (se ”En av tio unga gömmer sig för FRA och IPRED”, DN.se. Publicerad 2 november 2009.).
Det är möjligt för Internetleverantörer att omedelbart radera de uppgifter de har om vem som använt vilket IP-nummer vid vilken tidpunkt. I och med Datalagringsdirektivet, som nuvarande regering föreslår införa efter riksdagsvalet 2010 (och därmed, förhoppningsvis, hamna på de rödgrönas bord, så att Vänsterpartiet och Miljöpartiet får möjlighet att invända mot den godtyckliga privatlivsinskränkning Datalagringsdirektivet innebär; tyvärr är (S) med Bodström i spetsen mycket positiva inför Datalagringsdirektivet), skulle Internetleverantörerna tvingas spara dessa uppgifter. Dock kan det vara så att Datalagringsdirektivet enbart medger utlämnande av de enligt Datalagringsdirektivet tvångssparade uppgifterna till polisen, vilket alltså totalt skulle omintetgöra IPREDs funktion. Observera att detta är en möjlighet; huruvida Interleverantörer verkligen inte skulle få lämna ut uppgifterna till rättighetsinnehavare om Datalagringsdirektivet implementeras är mycket osäkert, och därom tvista de lärde (”Regeringen skjuter sönder Ipred”, Svd.se. Publicerat 19 maj 2009.). Om Datalagringsdirektivet inte skulle innebära att uppgifterna enbart kan lämnas ut till polisen, skulle istället den potentiella så kallade ”effektivitetsluckan” (i själva verket förefaller det vara en högst medveten lucka; enligt lagen om elektronisk kommunikation är det inte tillåtet för Internetleverantörer att lagra personuppgifter längre än nödvändigt; se själva lagtexten, 6 kap. Integritetsskydd, 5 § för bestämmelserna rörande detta) vad gäller IPRED – Internetleverantörers möjlighet att radera personuppgifter – täppas igen, då alla Internetleverantörer skulle tvingas spara uppgifterna och därmed inte kunna radera dem. Ett par Internetleverantörer har bestämt sig för att omedelbart eller åtminstone efter en mycket kort tidsperiod (så kort att IPRED i praktiken ändå torde bli verkanslös på användare av de Internetleverantörerna) radera personuppgifter; till och med har ett initiativ kallat Integrity startats, som samlar Internetleverantörer som bland annat säger sig övervaka sina kunder i minsta möjliga (lagliga) utsträckning (”Fler operatörer trotsar Ipred”, Dn.se. Publicerat 19 april 2009.).

Kulturrelaterade argument

Pengarna som kommer in kommer troligen inte i hög grad gå kreatörer, utan snarare stora bolag, till godo (”Danska piratskadestånd direkt till bolagen”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.); i Danmark går skadeståndspengar i praktiken till bolagen, som inte förefaller ha någon vilja eller skyldighet att ge en del av pengarna till kreatörer. Således fallerar argumentet att IPRED skulle se till att kulturskaparna kan tjäna pengar och på så sätt skapa mer kultur.
Visserligen skulle folk kunna skrämmas till att inte fildela, och vissa därmed övergå till att köpa kulturexemplar lagligt, men inte heller när pengar kommer in till exemplarförsäljarbolagen på det viset brukar särskilt mycket pengar gå till kreatörerna. Enligt ett flertal undersökningar spenderar personer som fildelar illegalt mer pengar på kultur än icke-fildelare. Skillnaden är ofta att illegalt fildelandes personer snarare lägger pengar på kulturupplevelser än –exemplar, och pengar till kulturupplevelser går i högre utsträckning till kreatörerna än pengar till kulturexemplar. Således kan fildelning till och med gynna kreatörer (även om det missgynnar exemplarförsäljningsbolag). Nedan listas några undersökningar gällande fildelningens påverkan på kulturskapande (naturligtvis är de undersökningar som är gjorda senare i tiden de mest relevanta, men även tidigare undersökningar kan vara intressanta för IPRED-diskussionen):
- En undersökning från Harvard 2004 (om jag förstått årtalet rätt) visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. Källa, Harvards webbplats.
- En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. Källor: SvD, Expressen, Aftonbladet.
- En undersökning från SOM-institutet 2006 visar att nedladdad film inte drar ner på biobesöken. Faktum är att fildelare går dubbelt så mycket på bio som andra (även om detta dels kan tillskrivas det faktum att fler unga går på bio, och fler unga fildelar). Källa, SvD.
- En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det. Källor: IDG, själva undersökningen, SvD.
- En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. Källor: IDG, Metro, SvT, själva undersökningen.
- En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Nyhetskanalen.
- En undersökning från den brittiska tankesmedjan Demos 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Metro, IDG, Mailonline.
- En nyhetsartikel vars research är gjord av en medborgare och inte en journalist (?) visar på siffror som visar att exemplarförsäljning gått ned de senaste åren (vilket missgynnat skivbolag och i viss grad artister), medan inkomster från live-uppträdanden ökat (vilket gynnat artister), och att artister generellt tjänar mer nu än förr. Källa: TimesOnlineLabs.
Kulturskapande kan finansieras på andra sätt, exempelvis i större utsträckning än idag via skattemedel.
Bara för att exemplar av kulturella verk finns gratis, är det inte nödvändigtvis omöjligt att försörja sig på kulturskapande. Ett mycket gott exempel på detta är biblioteken. Sedan drygt hundra år har det funnits flera bibliotek öppna för allmänheten i Sverige. Biblioteken har knappast påverkat skrivandet negativt, utan snarare positivt; det har lett till att fler personer blivit intresserade av litteratur, och därmed mer benägna att betala för litteratur (trots att det finns en möjlighet att gratis läsa litteraturen). Biblioteksavgiften – som är mycket låg och enbart går till svenska författare – har möjligtvis haft viss betydelse för att biblioteken inte hotat litteraturen, men den betydelsen torde inte spela särskilt stor roll (och dessutom är det förstås möjligt för staten att ersätta kulturskapare för fildelning på dylikt sätt). En i sammanhanget måhända relevant skillnad finns förstås mellan biblioteken och fildelning på Internet; en lånar enbart böcker på biblioteken och måste lämna tillbaka dem efter en viss tidsperiod, medan en naturligtvis har tillgång till exemplar av kulturella verk en fildelat så länge en själv vill. Principiellt är det dock ingen stor skillnad; i båda fallen är det möjligt att nyttja det kulturella verket gratis.

Övriga argument

Från IPRED-försvararnas sida i debatten hävdas ofta att Sverige har implementeringsskyldighet gällande IPRED. Det är mycket riktigt att Sverige till viss del måste införa IPRED, men den kontroversiella delen – den som ger privata bolag möjlighet att få tillgång till personuppgift om personer som av de misstänks för illegal fildelning – har av EG-domstolen slagits fast inte behöver implementeras.
IPRED och jakt på personer som ägnar sig åt illegal fildelning i stort rimmar illa med den allmänna rättsuppfattningen. Några särskilt nyliga studier – och det är rimligt att anta att då denna fråga aktualiserats extra mycket detta och förra året är äldre studier än bara något år utdaterade – kan tyvärr inte hittas, men en undersökning gjord av Göteborgs universitet 2007 visar att det ” inte finns något brett folkligt stöd för kriminaliserandet av fildelning av upphovsrättsligt material.” (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.)
IPRED förefaller ogillas av majoriteten av folket (eller åtminstone ha fler kritiker än anhängare), varför det är odemokratiskt att ha lagen. 48 procent uppgav sig ogilla IPRED i en opinionsundersökning gjord av Sifo på uppdrag av SvD, medan 32 procent gillade den, och resten sade sig vara tveksamma eller inte visste (”Klart nej till ny fildelningslag”, Svd.se. Publicerat 17 mars 2009.). Intressant i detta sammanhang är att 59 procent av de tillfrågade personerna som röstar på Vänsterpartiet ansåg IPRED vara fel; således har Vänsterpartiet helt klart sina väljares stöd i sin kritik av IPRED.
Ägare av öppna nätverk riskerar erhålla skadeståndskrav för vad andra personer – kanske till och med utan ägarens kännedom – använt deras öppna nätverk (det vill säga trådlösa nätverk ansluta till Internet vilka är öppna för vem som helst som är i räckvidden för Internetanslutningsutsändaren att använda, utan lösenord eller särskilt tillåtelse från ägaren av nätverket). Detta är ett reellt hot mot öppna nätverk, då antagligen ingen person skulle vilja få ett skadeståndskrav, alldeles oavsett huruvida en begått brottet eller ej. Det är osäkert om rätten skulle förstå vad öppna nätverk innebär; det föreligger åtminstone en osäkerhet bland människor om rätten skulle göra det, som en del i många människors misstro mot domstolars tekniska kompetens. Det viktiga i sammanhanget är inte om domstolarna har den tekniska kompetens som krävs; det viktiga är om personer tror att domstolarna har det eller ej. Denna oro för att få skadeståndskrav som ägare av ett öppet nätverk är ett faktum (”Ipred hot mot öppna nätverk”, Dn.se. Publicerat 31 mars 2009.) och inga lösa spekulationer. Vidare kan nämnas att det i Danmark framgångsrikt hävdats i fildelningsärenden i rätten att svararen haft ett öppet nätverk, och att personen inte själv fildelat illegalt utan någon annan antagligen gjort det på personens öppna nätverk. Om samma praxis – med att det ska räcka för en anklagad att skylla på ett öppet nätverk för att gå fri – skulle IPRED kunna bli verkanslös, om samtliga Internetanvändare öppnade sina nätverk.

Sammanfattningsvis är IPRED en lag som hotar och/eller inskränker rättssäkerheten, den personliga integriteten och öppna trådlösa nätverk, öppnar upp för vad som skulle kunna kallas ”utpressning”, inte i längden lär vara särskilt effektiv, med stor sannolikhet inte märkbart kommer gynna kulturskapandet, illa stämmer överrens med den allmänna rättsuppfattningen och inte heller verkar ha stöd av det svenska folket. Det finns kort sagt få eller inga hållbara skäl att ha IPRED som en del i Sveriges lagstiftning, utan istället mängder av goda argument mot IPRED.

Jämförelse med Socialdemokraternas IPRED-beslut på sin kongress

På Socialdemokratiska arbetarpartiets (hädanefter kallade ”(S)”) nyliga kongress beslutades att IPRED skall förändras. Några detaljer gick (S) dock ej in på. På sin webbplats uppger (S) som viktigt beslut på det kulturpolitiska området från sin kongress vara bland andra: ”IPRED bör förändras så att rättssäkerheten och integritetsskyddet stärks, samtidigt som upphovsrätten värnas och kulturskaparnas rätt att kräva ersättning för sina verk garanteras”. I media sägs istället att upphovsrättsinnehavare skall få sina legitima krav på ersättning tillgodosedda. Denna skillnad i ord torde inte ha någon större relevans (det kan fås uppfattningen att upphovsrättsinnehavare snarare syftar på exemplarförsäljningsbolag än kulturskapare, men tekniskt sätt är det fel att kalla skivbolag och dylika bolag för upphovsrättsinnehavare; de är, om jag förstått saken rätt, juridiskt, enbart ”innehavare av närstående rättigheter”).

Huruvida (S) önskade version av IPRED är förenlig med rättssäkerhet, personliga integriteten et cetera är mycket oklart, då det är okänt vilka önskemål på förändringar rent konkret (S) har. Det är svårt att i nuläget se något sätt alls att förändra IPRED på som skulle göra den godtagbar, utan att helt och hållet ta bort den del som rör förhindrande och uppklarande av fall av illegal fildelning (och därmed göra IPRED till vad den från början var; ett sätt att bekämpa kommersiella immaterialrättsbrott). En version av IPRED som bara går ut på att bekämpa immaterialrättsbrott som sker i förvärvssyfte skulle med största sannolikhet inte vara särskilt förkastlig.

(S) förefaller, tyvärr, dock inte vilja förändra IPRED på ett sådant sätt, då de fortfarande vill att IPRED (eller lagstiftning i övrigt; det förefaller som att det är IPRED som skall syfta till detta) skall garantera kulturskaparnas så kallade ”rätt att kräva ersättning för sina verk” (om uppgifterna på deras webbplats, där (S) använder ordet ”kulturskapare”, och termen ”rätt att kräva ersättning”, stämmer). I media florerar istället ”upphovsrättsinnehavare” och deras ”legitima krav”. Den exakta ordalydelsen i själva beslutet som fattades vore intressant, men i syfte att kunna ge respons på (S) beslut överhuvudtaget utgår jag från att texten på deras webbplats är någorlunda korrekt.

Om texten på deras webbplats stämmer överrens med hur (S) vill förändra IPRED, menar (S) att kulturskaparnas krav på rätt till ersättning bör garanteras. Det finns felaktigheter i den formuleringen. Det finns nämligen ingen rätt att kräva (och, underförstått, beviljas) ersättning för sina verk ens med nuvarande upphovsrättslagstiftning. Det enda som finns, som ens liknar den rätten, är en rätt att bestämma över användning av ens verk. I praktiken innebär denna rätt oftast att kulturskaparen genom att mot ersättning bevilja en viss användning av ens verk kan tjäna pengar på sitt kulturskapande, men det finns på intet sätt en möjlighet för en kulturskapare att skapa kultur och sedan utan vidare kräva betalt för kulturskapandet; det behövs någon som är villig att betala för rätten att nyttja verket för att kulturskaparen ska få pengar för kulturskapandet. (Naturligtvis finns mängder av alternativa inkomstkällor för kulturskapare, men detta är hur de kan använda upphovsrätten för att få betalt; de alternativa inkomstkällorna existerar oberoende av upphovsrättslagstiftningens utformning.)

Vill (S) verkligen utöka upphovsrätten så att alla som skapar ska ha en rätt att kräva och beviljas betalning? Det verkar som ett väldigt ogenomtänkt förslag, då tiotusentals småbarn som ritar teckningar skulle kunna kräva och beviljas ersättning för sitt teckningsmålande. Förhoppningsvis var (S) bara oförsiktig med formuleringen. Att staten ger vissa kulturskapare betalt, i syfte att gynna kulturen och inte för att kulturskaparna skulle ha någon märklig ”rätt” att få betalt, är något helt annat än vad (S) verkar föreslå.

(En mycket intressant parentes, också rörande upphovsrätt, är att (S) på sin webbplats, på webbsidan om vad kongressen beslutade i kulturpolitiska frågor bland annat skriver: ”Socialdemokraterna tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt.”. Då Vänsterpartiet anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt, tar (S) starkt avstånd från Vänsterpartiet – och, för den delen, även Miljöpartiet. Det är… klart anmärkningsvärt, särskilt som (S) säger sig vilja bilda regering tillsammans med (V) och (MP). Hur kan det komma sig att (S) vill bilda regering med några de tar starkt avstånd ifrån?)

Något viktigt att minnas vid diskussioner mellan Vänsterpartiet och (S) rörande IPRED är att majoriteten av båda partiernas väljare är – eller åtminstone var, i mars, enligt en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av SvD – kritiska till IPRED (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.). En varning gällande tolkning av resultatet av opinionsundersökningen finns dock i artikeln, som det vore ohederligt att inte ta med: ”Antalet tillfrågade är inte tillräckligt många för att dra några säkra slutsatser, men siffrorna ger en ungefärlig bild över opinionen.”. Naturligtvis kan även opinionen ha ändrats sedan i mars, men då snarare – enligt min lekmannabedömning – åt att den blivit mer kritisk mot IPRED (ett indicium på detta är Piratpartiets framgångar i EU-parlamentsvalet; Piratpartiet, och troligen i viss mån även dess åsikter, var inte lika populära tidigt på våren som vid EU-valet, enligt opinionsundersökningar publicerade i våras).

De argument (S) torde vara mest mottagliga för i IPRED-diskussion är:

Arbetarrörelsen har traditionellt sett stått på medborgarnas sida mot mäktiga privata, kommersiella intressen. Att den ordningen nu ändrats – då (S) förefaller i mångt och mycket vilja gå exemplarförsäljningsbolagens till viljes vad gäller IPRED – är märkligt.
Det förefaller finnas en stark folkopinion mot IPRED, särskilt bland de yngre väljarna (som i EU-parlamentsvalet inte var den grupp (S) klarade sig bäst hos, precis). Att gå till val på att verkligen ta bort de delarna av IPRED många anser dåliga/ändra de delarna många anser dåliga till något många anser bra, och rent konkret specificera vad som (S) vill ta bort/ändra, och sedan naturligtvis hålla sina vallöften (dels inför framtida val, men även för att politiker inte principiellt bör ljuga) torde vara betydligt mer framgångsrikt, än att litet luddigt utlova förändring av IPRED/utlova viss förändring rent konkret av IPRED som dock ej förbättrar eller tar bort de delar många anser dåliga.
IPRED handlar inte främst om upphovsrätt, utan om medborgarrätt, fundamentala demokratiska principer som rättssäkerhet. Oavsett vad en anser om upphovsrätten kan en ogilla (vissa medborgarrättsfientliga delar av) IPRED.
Straffsatserna för upphovsrättsbrott är orimligt höga. Nedan listas samtliga fildelningsfall i rätten jag lyckats hitta:

- En man, 28, från Västerås döms år 2005 i tingsrätten till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 16 000 svenska kronor i detta fall) för att tillgängliggjort ett filmverk (Hip Hip Hora) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Bevisningen som lagts fram och godtagits av rätten består i skärmdumpar (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: DN, SvD. Glädjande nog (ur en rättssäkerhetssynpunkt) river dock hovrätten upp domen senare, då bevisningen inte anses tillräcklig. Källor: ComputerSweden, SvD.

- En man, 32, döms år 2006 i Norrköpings tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) för att ha tillgängliggjort ett filmverk (Rånarna) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod. Källor: SvD

- En man, 44, döms år 2006 i Borås tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 20 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod; dock har mannen nekat till brott, varför någon form av ”bevisning” (om än skämt till bevisning, som skärmdumpar) rimligen måste ha funnits. Källor: SvD.

- En man från Trollhättan döms år 2007 i hovrätten (?) till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 24 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt vanliga fildelare idag gör). I media uppges den tekniska ”bevisningen” bestå av skärmdumpar, men då mannen tydligen även erkänt brottet, är det oklart huruvida rätten hade ansett skärmdumpar vara tillräckligt även utan erkännande för en fällande dom (låt hoppas att de inte gjort det; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: SvD, IDG.

- En man, 31, döms år 2008 i Linköpings tingsrätt till 40 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) och villkorlig dom för att ha tillgängliggjort ett par tusen musik- och filmverk på Internet. I media uppges inte vad (eventuell men ifrånutgådd) bevisningen består i, men advokaten till 31-åringen har sagt att tingsrätten ”i allt för liten grad beaktat den tekniska bevisningen. Man kan inte med stöd av bevisningen peka ut [advokatens] huvudman som den som har fildelat, menar [advokaten]”. Det förefaller – baserat på advokatens uttalande – vara skärmdumpar som spelat rollen som bevisning (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Att straffet inbegriper villkorlig dom kan ha särskild relevans i sammanhanget, då polisen – verkar det som – kan begära ut personuppgifter bakom IP-nummer från Internetoperatörer inte bara i fall som är belagda med fängelsestraff, utan även fall där domen kan bli villkorlig. Källor: SvD, DN, SvT.

Slutsatsen är att (S) önskemål om förändring snarare än avskaffande av IPRED förefaller ogenomtänkt och mycket svårgenomförbart (då det är svårt att se hur någon version av IPRED som är till för att stoppa fildelning skulle vara förenlig med grundläggande medborgerliga rättigheter), och tyvärr inte kan bemötas mer konkret förrän (S) specificerat på vilket sätt rättssäkerheten och integriteten skulle skyddas från ingrepp.

Pusha gärna inlägget!

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Sista chansen i provvalet (Stockholms stad) !

C-G Boström — Sun, 22 Nov 2009 23:43:41 +0000

I morgon måndag den 23 november 2009 klockan 17:00 avslutas provvalet för Stockholms stad. Så glöm inte att rösta i provvalet, det tar sin lilla tid att läsa igenom materialet och välja kandidater.

Här är min kandidatpresentation (favorit i repris):

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

•Nya kärnkraftverk i Karlshamn (3 st på 1500 MW), detta ger många arbetstillfällen samt räddar vår basindustri. Ett av dessa nya kärnkraftverk skall användas till enbart produktion av drivmedel (vätgas).
•En ny infrastruktur i form av ”Energibönder” skall införas för att garantera produktion av drivmedel i form av biogas, etanol och metanol från jord- och skogsbruken.
•Nordiskt samarbete med Island för produktion av mineraler och halvfabrikat genom användning av Islands naturliga energikällor.
•Användning av EU:s jordbruksstöd till rökgasrening av äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa, stödet kan därefter avvecklas successivt.
•Arbetslinjen skall utvecklas även på längre sikt.
•LAS måste förändras så att nya arbetstillfällen lättare kan skapas, detta bör slopas helt och hållet för små företag och slopas endast för ungdomar i medelstora företag, däremot bör LAS inte ändras för stora företag.
•Pensionering av 40-talister måste forceras så att ungdomar kan bli lärlingar till den som skall pensioneras, med minimilön och där arbetsgivaravgiften slopas för båda under denna övergångsperiod, för att förhindra en ungdomskatastrof.
•Fildelning och internet skall vara fritt, solidariskt finansierat via bredbandsavgifter, fördelat via intresseorganisationer till upphovsrättsägarna och där viss del av bredbandsavgiften blir till ett permanent kulturstöd inom bild, film, musik och litteratur.
•Skärpt parlamentarism i riksdagen så att demokratin förbättras via nytt röstningsförfarande

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

•Omvandla landstinget till en rent professionell upphandlingsorganisation, med utförsäljning av alla verksamheter (primärvård samt sjukhus) stegvis.
•Försäljning av verksamheter skall endast ske till marknadsvärde så att skattebetalarna får tillbaks de resurser som tillförts en viss verksamhet.
•Forcerad pensionering av äldre medarbetare så att arbetstillfällen skapas inom landstingets alla verksamheter.
•Utöka vårdvalet för att skapa en jämlikare vård. Skärpta garantier och regler för vård inom vårdvalet.
•Gratis tandvård måste medges i ett högt civiliserat samhälle och skall gälla för alla landstingsanställda.
•Satsa på ett utökat samarbete mellan primärvården och sjukhusen, där oftast specialistvården är starkast. Utnyttja därför läkarresureserna vid våra sjukhus i första hand. En annan organisationsmodell måste utarbetas.
•Öka antalet hembesök via primärvården nu när antalet äldre kommer att öka i framtiden.
•Läkarbristen måste hanteras där studenter utomlands erbjuds att slutföra sin utbildning i Sverige samt utökad satsning på läkarutbildningen så att framtida läkarbrist kan hanteras nu. Även Karlstadsmodellen måste analyseras, att anställa utländska läkare.
•Satsning på spårbunden kollektivtrafik i första hand i regionen därefter bussar och nya alternativa bränslen (el, vätgas, biogas, etanol, metanol) för att förbättra miljön.
•Satsa på ett samarbete mellan andra landsting för inhemsk vaccinproduktion så att vi är oberoende av vaccinproduktion inför nya pandemier.
•Krav på öppna källkodssystem och fri programvara inom alla verksamheter.
•Nytt IT-system för uppföljning av vård pga rotationen av läkare i primärvården, detta är jätteviktigt.

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

•Avskaffa trängselskatten omedelbart som endast kan anses vara smygsocialisering, därefter stoppa projekt ”Förbifart Stockholm” som leder till ännu mer biltrafik i en redan hårt sargad region. Yrkar här på en klimatsmart lösning byggd på ökad kollektivtrafik med alternativa bränslen och en utbyggnad av kapaciteten i T-banan och pendeltåg.
•Omvandla kommunen till en rent professionell upphandlingsorganisation, med utförsäljning av alla tekniska verksamheter i första hand. Försäljning av verksamheter skall endast ske till marknadsvärde.
•Granskning av bidragsfusk skall utföras endast på lokal nivå direkt i verksamheten.
•Forcerad pensionering av äldre medarbetare så att arbetstillfällen skapas inom stadens alla verksamheter.
•Stödja attraktiva satsningar som sätter Stockholm stad på världskartan.
•Effektiva samförläggningar vid grävning i allmän mark så att vi slipper dyrare grävningar och återläggningar inom staden.
•Energieffektiviseringar inom alla verksamheter. Ökad användning av solfångare på stadens fastigheter, dessa sparar uppvärmningskostnader för stadens fastighetsbestånd.
•Uppmuntra till större användning av kraftvärme och sopförbränning, detta förbättrar miljön där metangas och tungmetaller kan minskas.
•Användning av elbilar i stadens tjänst för att förbättra vår miljö, nu när laddstationerna till elbilar byggs ut.
•IT-effektiviseringar med krav på öppna källkodssystem och fri programvara inom alla verksamheter.
•Utökad möjlighet till fritt internet i alla allmänna ytor i staden.
•Satsa på en central IT-förvaltning som ger stordriftsfördelar och minskar stadens kostnader radikalt.

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Glöm inte att rösta i provvalet (Stockholms stad) !

C-G Boström — Sat, 21 Nov 2009 23:42:48 +0000

På måndag den 23 november 2009 klockan 17:00 avslutas provvalet för Stockholms stad. Så glöm inte att rösta i provvalet, det tar sin lilla tid att läsa igenom materialet och välja kandidater.

Här är min kandidatpresentation (favorit i repris):

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Glöm inte att rösta i provvalet !

C-G Boström — Sat, 21 Nov 2009 18:27:16 +0000

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Glöm inte att rösta i provvalet !

C-G Boström — Fri, 20 Nov 2009 23:14:44 +0000

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Rösta i provvalet !

C-G Boström — Fri, 20 Nov 2009 17:01:26 +0000

Min politiska syn är att samhällets strukturer skall förändras stegvis mot en effektiv förvaltning och ge möjlighet till valfrihet under enskilt ansvar.

Skattepolitik skall alltid resultera i en effektiv användning. Privata samt offentliga monopol måste avskaffas via skärpt lagstiftning. Jag vill föra en rak politik med fokus på resultat.

Jag brinner för ENERGI, MILJÖ, IT och KULTUR.

KANDIDATUR TILL RIKSDAGEN:

KANDIDATUR TILL LANDSTINGET:

KANDIDATUR TILL KOMMUNEN:

Om ni vill rösta på mig så har jag nummer: 0981 i provvalet !

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Riksdagen/Kommunen/Landstinget
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Piratkopiering och höga skatter orsak till stängning av biograf

intussusceptor — Tue, 17 Nov 2009 19:27:42 +0000

Södertälje – en stad i mitten av Sverige med 62k invånare – har nu inte längre en enda biograf. Anledningen sägs vara att det inte var lönsamt, vilket kan jämföras med att det förut gått utmärkt att driva biografer i samhällen med mindre än en tiondel så många invånare.
Verken svininfluensa eller förortsgäng håller som förklaring, så vad är det då som skiljer dagens situation från den gamla goda tiden?

En skillnad är piratkopieringen. I stället för att betala ett marknadsmässigt pris för sin konsumtion väljer miljontals kriminella att stjäla rätten att se filmen. Piratkopiering är en modern form av socialism – alla ska jobba ideellt och tvingas ge bort sitt arbete gratis. Det förstör ekonomin på samma sätt som penningförfalskning i stor skala.

En annan viktig aspekt är det krångliga högskattesamhälle som socialdemokraterna orsakat. Det har medfört att det inte lönar sig att driva verksamheter på en mindre marknad – kostnaden i tid och pengar för administration blir helt enkelt för hög. Till skillnad mot den bubbla som socialister och byråkrater lever i så är inte tid gratis.

Ladda ner musik och film för klimatets skull, del 2

Daniel Eriksson — Tue, 17 Nov 2009 11:40:46 +0000

Jag och min kollega Markus skrev i ett tidigare inlägg, som har några år på nacken vid det här laget, att det självklara sättet att distribuera film och musik är digitalt. Det finns många fördelar med digital distribution, inte minst ur ett miljö- och klimatperspektiv. Nu finns det ytterligare undersökningar som visar på fördelarna att ladda ner musik. Undersökningen är några månader gammal, men jag har tyvärr inte sett den förrän nu.

The study, which was financed by both Microsoft and Intel and written by two academics at Carnegie Mellon University and a third affiliated with Stanford University, found that buying an album digitally reduces carbon dioxide emissions by 40 to 80 percent relative to a best-case scenario for purchasing a CD. (…) The advantage for digital comes largely because CDs must be manufactured, packaged and transported over long distances. /The New York Times

Undersökningen i fråga är beställd av Microsoft och Intel som minst sagt är partiska i frågan, men ändå så tror jag resultatet visar ungefär hur det ser ut. Det vi skrev för snart två år sedan känns fortfarande mycket aktuellt:

Man kan förstås diskutera det moraliska och legala i att människor piratkopierar, men det självklara distributionssättet för musik och film i klimatproblematikens spår är via internet. Sen är det upp till musik- och filmindustrin att hitta fungerande affärsmodeller som accepteras av konsumenterna. Ny teknik har alltid slagit ut företag, produkter och yrkeskategorier, och så måste det få vara för att utvecklingen ska gå framåt. Man kan inte låsa sig fast i ineffektiva, resursförbrukande och miljöpåverkande system för att ett fåtal tjänar på det.

Läs mer:

Ladda ner musik för klimatets skull, del 1 TEM-funderingar
The Carbon Case For Downloading Musik The New York Times
Want to Green Your Music Collection? Go Digital Bits
Want to Save the Planet? Stop Buying CDs, Start Downloading Music Fast Company
How Green Is That Download? Environment & Energy
How Digital Music Can Fight Climate Change Gigacom

/Daniel Eriksson

Fildelning en kulturell möjlighet !

C-G Boström — Sat, 14 Nov 2009 15:04:18 +0000

Att attrahera den stora ungdomsgenerationen med en hållbar politik är inte en lätt uppgift. Med fel politisk inriktning blir det garanterat fiasko i valet 2010.

Man måste nog se positivt på fildelningen i det “fria nätet” och som en möjlighet för kulturen. Internet och den nya teknologin har gett nya möjligheter, inte nya hot, men man måste hantera detta på rätt sätt.

Om man tror att man skall kunna stoppa fildelning på internet så har man inte förstått problemet och då har man heller ingen vilja att lösa detta.

Man kan se olika betalningsmodeller välla fram via nya företag och man får då se äldre upphovsrättsgrupper gnöla om ersättningsnivåer. Konstatera istället att nu finns möjlighet att nå fler och nya grupper medborgare och ju fler man når desto större prispress på kulturen blir det, så fungerar faktiskt en marknad, eller hur ?

Ett förslag här skulle kunna vara att fildelning blir betalt och tillåtet, problemet är enkelt eftersom det endast handlar om betalningsprocessen, vilket måste betraktas som en smal sak att lösa för vårt moderna samhälle.

Genom att tillåta fri fildelning och att låta detta finansieras solidariskt via bredbandsabonnemanget är nog den enda rätta vägen. Detta skulle innebära en bredbandsavgift som läggs direkt på räkningen för alla.

En del av inkomsterna från detta skall då fördelas via en stiftelse till intresseorganisationerna och upphovsrättsägarna inom bild, film, musik och litteratur oavsett om de är från Sverige eller från utlandet.

En viss del skulle fördelas till ett nytt kulturstöd för bild, film, musik och litteratur som då för första gången får ett permanent kulturstöd som garanteras via en oberoende stiftelse. Denna stiftelse skall ha som mål att stödja kultur via olika projekt som man på vanligt sätt får ansöka till.

Tillåten fildelning tycker jag verkar bra för vår gemensamma framtid och för kulturen som alltid blir styvmoderligt behandlad, både av media och s.k. experter !

Apropå Piratpartiet de har ingen vilja alls att stödja kulturen, de har i själva verket tagit kulturen som fånge:

Nej ut på plankan med Piratpartiet !!!

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Telenor og Pirate Bay - nøktern dom

Christopher — Fri, 06 Nov 2009 20:45:16 +0000

Telenor fikk medhold i at det ikke er deres oppgave å sperre nettstedet Pirate Bay, etter å ha blitt saksøkt av tilsammen 23 grupperinger, blant dem TONO. I dommen heter det blant annet:

Retten legger videre til grunn at Telenor som internettilbyder ikke ahr noen plikt til å undersøke eller kontrollere hva nettet brukes til, slik at internettilbydere vil være avhengig av av å bli varslet om påståtte ulovligheter. Dette vil føre til at Telenor og andre internettilbydere, som private selskaper, må foreta en vurdering med hensyn til om en aktuell internettside eller tjeneste skal stanses eller ikke. Dette er en type oppgave som vanligvis tillegges det offentlige, og etter rettens syn er det unaturlig å tillegge private selskaper et slikt ansvar.

Det er godt å se at den nøkternheten som til en viss grad mangler hos en del medieaktører i det minste vinner frem i rettsvesenet.

Her finner du Dyadebloggens samlede innlegg om fildeling.

Mer IPRED-hjälp sökes! Andra PRAO-dagen i riksdagen

calandrella — Tue, 03 Nov 2009 21:26:10 +0000

För er som bara vill hjälpa till med IPRED och inte vill läsa om vad jag gjorde helt icke-pirat idag på riksdagen, hoppa ner till stycket som börjar med “När miljölagets möte var avslutat” och läs om hur du kan hjälpa till!

Idag var jag förstås återigen PRAO:andes på riksdagen, för Vänsterpartiet. Dagen började klockan tio, på riksdagens biblotek. Där mötte jag två andra PRAO-elever (de PRAO:ar båda för Miljöpartiet) samt en mycket historiekunnig riksdagsanställd. Den mycket historiekunniga riksdagsanställda är mycket historiekunnig tack vare ett par decenniers arbetande som “renskrivare” av gamla riksdagsprotokoll från Frihetstiden i Sverige (arbetet med att skriva om dem så att de rent typografiskt – språket moderniseras alltså inte alls, och förkortningar skrivs ej ut – blir enkla att läsa påbörjade på 1930-talet, då en borgerlig riksdagsledamot föreslog det i en motion som en enig riksdag biföll).

Vi var alltså på riksdagens bibliotek (som från början förresten var en bank, och som innehåller en nästan komplett samling protokoll från riksdagen genom tiderna; de äldsta protokollen dateras så långt tillbaka i tiden som till 1500-talet) för att lära oss mer om riksdagens historia. Först satt vi i några bekväma fotöljer i kanske en halvtimme, och den historiekunniga riksdagsanställda berättade rent generellt om hur det varit i Sverirge då vi hade tvåkammarriksdag och litet om övergången till enkammarriksdag, samt det införande av (någorlunda) allmän och lika rösträtt som skett steg för steg genom århundrandena.

Den riksdagsanställda berättade mycket tydligt och klart, utan att förklara en hel del ganska komplicerade begrepp och förhållanden (det verkade som att historielektionen som den riksdagsanställda tydligen håller många gånger för PRAO-elever och dylika var anpassad för möjligtvis något äldre elever än jag; det var hursomhelst betydligt mer djupgående än vad vi lärt oss på historian och samhällskunskapen i SO:n i skolan; det kan förstås vara fallet att SO-ämnena är illa utlärda i min skola, men jag skulle inte tro det). Jag minns inte alls allt som den riksdagsanställda berättade, men anser mig att ha fått en betydligt större förståelse för Sveriges politiska historia.

Nå, när den riksdagsanställda pratat i ungefär en halvtimme och även visat litet av biblioteket, gick vi ut i den klara, kyliga Stockholmsluften. Tack och lov var det varmare än igår; annars hade nog promenaden som följde varit tämligen jobbig. Som fallet var nu var det istället mest uppfriskande, och en trevlig kontrast mot gårdagens ständiga möten och kontorsarbete, som hur intressant det än må vara inte innebär särskilt mycket frisk luft. Vad gjorde vi då ute? Vad var själva anledningen till att vi fick denna friska luft och motion? Naturligtvis ansågs inte den ha ett egenvärde i sig i sammanhanget, utan det fanns en utbildningsmässig orsak.

Orsaken var att vi skulle besöka, eller i alla fall från utsidan betrakta, ett par ur riksdagsuhistorieutlärandesynpunkt mycket relevanta byggnader, närmare bestämt de fyra där de fyra stånden huserade under 1600- och 1700-tal (om jag inte missminner mig). Först såg vi på riddarhuset, där adeln en gång hade sina möten, sedan bondeska palatset, i vilket bönderna höll till, men där numera Högsta Domstolen huserar. Oupphöerligt under vandringen berättade den riksdagsanställda om historia, när vi besökte husen förstås vad som skett där; att nedteckna samtliga faktauppgifter vi fick reda på skulle antagligen ta några timmar, och hursomhelst är det onödvändigt; information finns på Internet för den intresserade. Dessutom minns jag som sagt inte tillnärmelsevis allting vi fick berättat för oss.

Efter att vi i kanske en halvtimme-trekvart kollat på riddarhuset och bondeska palatset gick vandringen till Storkyrkan (jag berättade nämligen att jag aldrig varit där). Där kollade vi på St Göran vs. The Dragon, som det engelska namnet på träskulpturen enligt min uppfattning bör vara; statyn vi kollade på är alltså den som på svenska går under namnet Sankt Göran och draken (nog var skulptören kreativ i skapandet av statyn – att överhuvudtaget försöka göra en avbild av en drake kräver per definition kreativitet – men vid benämningen… var skulptören inte lika kreativ). Naturligtvis är träskulpturens betydelse enbart eller åtminstone till största delen metaforisk (den föreställer Sten Sture den äldre i hans kamp mot Danmark).

Då Storkyrkan avklarats pekade vår guide ut den del av kyrkan där prästerna haft sina möten, och berättade om kristendomen och dess politiska makt i Sverige på 1600- och 1700-talen. Sedan gick vi och kollade på den byggnad borgarna använt som möteslokal, och slutligen gick vi till den riksdagsanställdas arbetsrum, där vi fick se originalprotokoll den riksdagsanställda för närvarande skriver av. Dessutom fick vi pröva att skriva med gåspenna (nå… tekniskt sätt norsk svan-penna) och bläck. Därefter upptäcktes att vi dragit över tiden med knappt en halvtimme, och vi fick alla gå.

Jag gick och åt lunch, och hade efter det möte med Vänsterpartiets miljölag. Där diskuterades lite olika inte alls piratrelaterade företeelser; trots bristen på anknytning till piratideologin (eller, för den delen, antipiratideologin) var det intressant att uppleva hur formellpolitik faktiskt går till, vad som händer bakom kulisserna, vad som föregår politiska nyheter i media, beslut i riksdagen och dylikt. Dessutom fick jag träffa ett par riksdagsledamöter, och Lars Ohly kom in i rummet och sade “Hej” till gruppen med människor i vilken jag ingick; jag svarade “Hej” tillbaka. På ett sätt har jag alltså hälsat på en partiledare till.

När miljölagets möte var avslutat fick jag drygt en timme till på mig med den uppgift rörande IPRED jag fick igår: att ge respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, sammanställa argument mot IPRED och kanske framförallt analysera (S) kongressbeslut. Jag körde dock, bara minutrarna innan jag ändå skulle sluta med uppgiften för dagen, fast: hur bör argumentet “skivbolagen och andra kan även utan IPRED skicka ut kravbrev i mängder, och därmed skrämma en del personer till att betala trots att de är oskyldiga” besvaras? Det förefaller på ett effektivt sätt bemöta de rättssäkerhetsrelaterade argument som finns mot IPRED. Jag är dock säker på att det finns ett vettigt motargument. Kommentera om du har ett!

(Efter IPRED-uppgiften närvarade jag på Vänsterpartiets gruppmöte. Inget piratrelaterat sades, men jag upplevde det ändå som lärorikt.) Åh, och något annat som hänt idag, som på sikt riskerar flytta makten helt från riksdagen till EU är att Lissabonfördraget är redo att implementeras. Tråkigt med överstatlighet, och det blir nog mindre demokratiskt med Lissabonfördraget; dock verkar det ändå inte som att alla beslut inom EU nu tas mycket odemokratiskt, som vissa hävdar. Glad över nyheten är jag inte,
men det är ju EU-parlamentet (som är folkvalt), ministerrådet (som är utsett av folkvalda) samt kommisionen (som är utsett av folk utsedda av folkvalda) som stiftar lagarna. Visst, det hade kunnat vara mer demokratiskt, men det är ingen katastrof, om jag förstått saken rätt. Kommentera gärna om du anser det vara katastrof.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, nyhet, nyheter, pirat, riksdagen, PRAO, skola, skolan, utbildning, Vänsterpartiet, IPRED, IPRED1, rättssäkerhet, (V), upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, Lissabonfördraget, EU, Europeiska Unionen, demokrati, makt, SO, historia, samhällskunskap

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Argument mot IPRED sökes! En PRAO-dag i riksdagen.

calandrella — Mon, 02 Nov 2009 20:11:11 +0000

Som de flesta noggranna följare av mitt Twitter-konto känner till PRAO:ar jag denna vecka på riksdagen å Vänsterpartiets räkning. (Nå, formellt sett är jag besökare, då riksdagen egentligen inte tar emot PRAO-elever… men det räknas som PRAO:ande.) Idag var således första dagen för min PRAO på riksdagen. Så sent som klockan tio skulle jag komma till riksdagen.

Det hela började med att min handledare – en politisk sekreterare för Vänsterpartiet i riksdagen – och jag gick till Vänsterpartiets riksdagskansli. Där träffade jag många andra tjänstemän, och faktiskt en riksdagsledamot, Kent Persson, som tydligen jobbar en del med ACTA (han sade sig ogilla bristen på insyn) och jobbat en del med IPRED. Jag var med på ett informellt möte mellan några av Vänsterpartiets politiska sekreterare, som bland annat tog upp ett i tiden närliggande miljöseminarium.

Därefter, ungefär 12.00, gick jag och några av de politiska sekretererna och åt lunch i riksdagens restaurang. Maten var ganska god (jag valde fisk- och skaldjurspasta), och definitivt godare än vanlig skolmat. Efter maten var det tänkt att jag 13.00 skulle följa med ett visst gymnasium på deras rundtur i riksdagen, men gymnasiet dök aldrig upp. Därför fick jag vänta en halvtimme till, på en annan gymnasieklass som jag kunde följa med. Rundturen var mycket rolig och intressant, och den var längre än den på mitt studiebesök för en och en halv vecka sedan.

När rundturen var klar, strax före klockan tre, gick jag tillbaka till vänsterpartiets riksdagskansli och fick där i uppdrag av Mikael von Knorring (ja, den Mikael von Knorring) att skriva respons på Vänsterpartiets ett år gamla motion mot IPRED och sammanställa argument mot IPRED, som möjligtvis skall vara något slags grund för partiets diskussioner med Socialdemokraterna i IPRED-frågan. Klockan fyra slutade jag. Sammanfattningsvis var dagen intressant, lärorik, hektisk och rolig.

Nå, jag behöver din hjälp, kära läsare. Skriv en kommentar till blogginlägget, där du listar så många argument mot IPRED som möjligt. Detta är förhoppningsvis en chans att åtminstone litet grand påverka hur (V) skall agera i diskussionerna om IPRED med (S). Så kommentera!

Sedan vill jag länka till Enligt min Humlas senaste inlägg, om Internet. Den är så välskriven att jag blev tårögd då jag läste den. Ja, på riktigt.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, riksdagen, PRAO, skola, skolan, utbildning, Vänsterpartiet, IPRED, IPRED1, rättssäkerhet, (V), upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, länkning, länkande

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Calendern: KULTUREN ÄR DÖD!!!

calandrella — Thu, 29 Oct 2009 14:03:08 +0000

Presentation av Calendern, satirisk artikelsamling: klicka här. Nedanstående är alltså satir (för ovanlighetens skull; vanligtvis skriver jag inte satir):

————————————————————————————————-

I Tyskland föreslås förbud av kommersiellt länkande till tidningars webbplatsers artiklar, skriver SvD. Jubel och glädje! (Att förbudet kan minska tidningarnas reklamintäkter spelar förstås ingen roll.)

– Självklart vill alla ha tillgång till gratis och oändligt med information, men om alla får det så finns det ingen som kan betala för skapandet av innehållet, säger juristen Stefan Söder.

Just det. För idag - när Google News och dylika parasiter, bloggar osv lever och frodas på de stackars etablerade tidningarnas förfall – finns ju verkligen knappt några nyhetsartiklar alls, för att det inte finns någon som betalar för skapandet av innehållet. SvD-artikeln som berättar om nyheten finns ju egentligen inte; hur skulle den kunna göra det, så länge folk kommersiellt får länka till den och därmed ingen betalar för innehållet?

“Intenet kan inte längre vara en upphovsrättsfri zon”, skriver regeringskoalitionen i ett dokument som IHT läst, rapporterar SvD. Just det. För idag finns ju ingen upphovsrätt på Internet. Samma lagar som gäller utanför nätet gäller ju inte alls på nätet, och det är därför folk inte alls kan dömmas till skadestånd på flera miljoner för att ha fildelat några låtar (DN- och SvD-artiklarna som tar upp det skadeståndet har förstås fel, för de finns ju egentligen inte; hur skulle de kunna finnas så länge Google News existerar?).

“Budskapet är att man tröttnat på att andra företag tjänar pengar på deras innehåll på nätet.” Japp. Och därför bör även ordningsvakter skickas ut och övervaka samtliga caféer. Vissa VÅGAR FAKTISKT, hör och häpna, KÖPA TIDNINGAR, LÄGGA UT DEM PÅ SINA FUTTIGA CAFÉBORD OCH ANVÄNDA DEM SOM MERVÄRDE FÖR CAFÉBESÖKAREN – alltså TJÄNAR DE PENGAR PÅ ANDRAS ARBETE! SKANDAL! HEMSKT! Hur ska det gå med papperstidningarna om folk kan gå till caféer och läsa dem istället för att köpa själva, VA? Har caféerna tänkt på det? HAR CAFÈERNA TÄNKT PÅ DET? NEJ! Men jag kan vara behjälplig: papperstidningarna kommer på grund av de NEDRANS CAFÉERNA DÖ UT!

För att inte tala om biblioteken, denna KOMMUNISTISKA hemska idé! Bah! BAH! Hur ska det gå med våra författare om deras verk kan läsas gratis? Har ni tänkt på det, kommunister? Har ni det? HAR NI DET? NEJ! Men jag kan vara behjälplig: författarna KAN INTE LEVA på sitt arbete på grund av de NEDRANS biblioteken! Så egentligen KAN INGEN SKRIVA NGN BOK VÄRD NAMNET! Biblioteken infördes i slutet på 1800-talet. Det betyder, att ingen bok egentligen skrivets på mer än HUNDRA ÅR! INGEN BOK ALLS! Litteraturen ÄR DÖD! VI MÅSTE RÄDDA DEN! STOPPA BIBLIOTEKEN! OCH CAFÉERNA!

Men de verkliga, VERKLIGA bovarna är de snikna, lata, elaka fildelar”wannabies” som vågar köpa tidningar och sedan PRATA OM NYHETERNA MED SINA “VÄNNER”! Hur ska tidningarna då få betalt, om vännerna kan lyssna gratis på nyheterna? Va? VA? HUR SKA DE DÅ FÅ BETALT?

Nej, situationen är ohållbar. På grund av Google News, bibliotek, vänners samtal osv finns egentligen inte litteratur eller nyhetsrapportering alls. Kulturen är död. Vi måste rädda den. Därför måste vi:

1) avveckla samtliga bibliotek PRONTO!

2) skicka kulturbeskyddande vakter till caféerna, och stänga ner dem som vägrar lyda.

3) förbjuda Google News (förstås).

4) operera in små mikrofoner i alla människor, så att de kan få en tillsägning om de pratar om nyheter. Efter tre tillsägningar, stängs de av från samtalet (precis som HADOPI-lagen som stänger av folk från Internet efter tre varningar för upphovsrättsbrott… HADOPI-lagen har dessutom inget domstolsförfarande innan avstängningen – bra! Rättssäkerheten är inte så viktig om den står i vägen för kulturen).

Och kulturen kommer åter blomstra, och verklighetens folk kommer leva lyckliga i alla sina dagar.

————————————————————————————————-

Nomineringarna till Stora Bloggpriset pågår för övrigt för närvarnade. Om någon känner för att nominera mig skulle det glädja mig mycket.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, satir, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, länkning, länkande, Google News, Internet, Internets, nätet, media, gammelmedia, etablerade media, tidning, tidningar, nyhet, nyheter, Tyskland, litteratur, bok, böcker, bibliotek, kultur

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Fildeling - egentlig et gammelt problem..?

Henning Gravklev — Thu, 22 Oct 2009 07:43:22 +0000

Första IPRED målet har fått sin dom i Svea Hovrätt

pirathotten — Tue, 13 Oct 2009 14:30:04 +0000

Japp, idag fastslog Svea Hovrätt att ePhone INTE ska tvingas lämna ut abbonentuppgifter till de fem bokförlag som skickat in anmälan. Bok förlagen påstod att en kund hos ePhone hade tillgängliggjort ett stort antal ljudböcker för allmänheten.

Alla som sett dokumentet och har lite kunskap vet att de har kommit in i en privat sluten server och inget som finns öppet för allmänheten. Något som Hovrätten såg och upphäver alltså tidigare dom.

Hovrätten ogillar åtalet eftersom filerna fanns på en lösenordsskyddad server dit allmänheten inte hade tillträde och bokförlagen inte kunnat visa på att någon faktisk spridning hade skett.

Det är väl bara att säga grattis till svenska rättsamhället och grattis till ePhone och ett stort tack för att de tog upp striden och inte vek sig för Pontén och kompani.

Bonnier är såklart besvikna men vad förväntar de sig när de går upp i rätten med bevisning som en it-kunnig 12-åring kan motbevisa. Nu återstår och se om de överklagar till högsta domstolen.

Återigen är det bevisat att IPRED är lika verkningsbart som i Danmark där det är omöjligt att bli fälld om man inte själv erkänner brott.

När vi ändå är inne på förfalskade dokument så kan vi samtidigt ta upp Mr. Ku(i)k i holländska BREIN som man kan läsa om här och en uppföljning som man kan läsa om här. Det står på engelska men det förstår väl alla? Det är ivf bevisning mot förfalskade dokument som BREIN lagt in mot piratebay, bland annat att Fredrik Neij skulle vara ägare av företaget Reservella samt att han har Seychellies medborgarskap. Peter Sunde har skickat in en motanmälan mot BREIN för förfalskning och bedrägeri.

Veckans snilleblixt

pirathotten — Thu, 08 Oct 2009 16:52:12 +0000

Höjd moms ska tydligen rädda svensk film, enligt Filmutredningen. Ja, förslaget är alltså att man ska höja biografmomsen från 6% till 25%, men hur hotad är den svenska filmindustrin igentligen? Jag tog en liten koll på sfi’s egna statistik. Om man först tittar på filmer producerade i alla delar av världen.

2007 sålde Sverige fjorton miljoner niohundratrettiosju tusen åttahundrafyrtio (14 937 840) biljetter, med intäkter på en miljard etthundraåttio miljoner sjuhundrasjuttiosex tusen niohundratjugiotre kronor (1 180 776 923). Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 79:-.

2008 hade Sverige ökat denna siffra till femton miljoner tvåhundrafemtiosex tusen åttahundrasextioen (15 256 861) sålda biljetter, med intäkter på en miljard tvåhundrafemtioåtta miljoner elva tusen trehundrasjuttiotre kronor (1 258 011 373). Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 82,50:-.

2008 gick man alltså sjuttiosju miljoner tvåhundratrettiofyra tusen fyrahundrafemtio kronor (77 234 450) plus i kassan om man jämnför med året innan.

Eftersom 2009 inte är slut än blir det väldigt orättvist att dra totala statistiken för iår det enda man kan göra är att spekulera, så jag tar bara med siffrorna fram till oktober. Sverige sålde då nio miljoner fyrahundratjugioen sexhundrasextiosju (9 421 667) biljetter med intäkter på åttahundratjugiofyra miljoner fyrahundratjugiosju tusen sexhundratjugiosju kronor (824 427 627). Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 87,50:-.

För att nu kunna spekulera om vad som händer oktober, november & december iår måste vi veta siffrorna under denna period under föregående år.

2007 såldes tre miljoner niohundranittiotre tusen tjugiotvå (3 993 022) biljetter, med en inkomst på trehundrafyra miljoner sjuhundraåttiotvå tusen femhundranittionio kronor (304 782 599) under okt-dec.

2008 såldes fyra miljoner fyrahundrafyrtiotre tusen tvåhundratjugiosex (4 443 226) biljetter, med en inkomst på trehundrasextiotre miljoner åttahundrafyrtio tusen sjuhundrasextio kronor (363 840 760) under okt-dec.

2008 gick man alltså femtionio miljoner femtioåtta tusen etthundrasextioen kronor (59 058 161) plus i kassen jämnfört med året innan under perioden okt-dec.

Eftersom nio miljoner fyrahundratjugioen sexhundrasextiosju (9 421 667) biljetter än så länge är sålda så behöver det säljas fem miljoner åttahundratrettiofem tusen etthundranittiofyra (5 835 194) biljetter till för att komma upp i samma antalet sålda biljetter som föregående år. Det känns som en liten jobbig situation eftersom det inte varit så många sålda biljetter under perioden okt-dec de senaste 2 åren.

Men eftersom biljettpriset ökat i snitt varje år så får vi räkna på hur många faktiska biljetter de måste sälja dvs 433 583 746/87,5 med det priset måste de sälja fyra miljoner niohundrafemtiofem tusen tvåhundrafyrtiotvå (4 955 242) stycken biljetter. Även detta känns lite svårt. Så om man räknar med film producerad från alla delar av världen så verkar det enligt svenska siffror gå minus iår vi får se 2010 hur rätt eller fel jag hade.

MEN nu är det den svenska filmindustrin som är så hotad så då kör vi samma uträkningar endast på svenskproducerad film (som enligt min personliga åsikt vi kan stänga helt och hållet)

2007 sålde Sverige tre miljoner tvåhundratjugio tusen trehundratrettiofyra (3 220 334) biljetter, med intäkter på tvåhundrafyrtiotvå miljoner femhundratjugioen tusen åttahundratjugioåtta kronor (242 521 828). Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 75:-.

2008 hade Sverige minskat denna siffra till tre miljoner åttioen tusen fyrahundranittio (3 081 490) sålda biljetter, men ändå lyckats öka intäkterna till tvåhundrafyrtiosex miljoner fyrahundratrettioen tusen sexhundratjugio kronor (246 431 620). Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 80:-.

2008 gick man då alltså trots tappad biljettförsäljning plus med tre miljoner niohundranio tusen sjuhundranittiotvå kronor (3 909 792) detta gäller då endast svenskproducerad film.

Eftersom 2009 inte är slut än blir det väldigt orättvist att dra totala statistiken för iår det enda man kan göra är att spekulera, så jag tar bara med siffrorna fram till oktober. Sverige sålde då två miljoner femhundraåttiofyra tusen trehundrafemtiofyra (2 584 354) biljetter med intäkter på tvåhundratjugioen miljoner femhundrafyrtiosju tusen sexhundranittiosex (221 547 696) . Vilket ger ett genomsnittligt biljettpris på ca 85,50:-.

För att nu kunna spekulera om vad som händer oktober, november & december iår måste vi veta siffrorna under denna period under föregående år.

2007 såldes niohundraåttio tusen femhundratjugiotre (980 523) biljetter, med en inkomst på sjuttiosju miljoner femtiofyra tusen sexhundratrettiotvå kronor (77 054 632) under okt-dec.

2008 såldes en miljon trehundratrettioen tusen trehundrafemtiofyra (1 331 354) biljetter, med en inkomst på etthundratre miljoner niohundrafemtiofyra tusen etthundrafyrtiosju kronor (103 954 147) under okt-dec.

2008 gick man alltså tjugiosex miljoner åttahundranittionio tusen femhundrafemtion kronor (26 899 515) plus i kassen jämnfört med året innan under perioden okt-dec. Detta då på den hotade svenska filmindustrin som är så lidande.

2009 behöver Svenskproducerad film alltså bara sälja fyrahundra tusen etthundratrettiosex (497 136) stycken biljetter för att inte gå minus från föregående året. Detta känns inte helt omöjligt

Men eftersom biljettpriset ökat i snitt varje år så får vi räkna på hur många faktiska biljetter de måste sälja dvs 497 136/85,5 med det priset måste de sälja fyratusen åttahundrafjorton (5 814) stycken biljetter för att inte gå minus från föregående år. Detta är helt garanterat inte helt omöjligt, enligt statistiken så blir alltså 2009 det bästa filmåret för svenskproducerad film på 2 år (eftersom jag inte kollat statistik längre bak i tiden så är det inte omöjigt om 2009 blir bästa filmåret genom tiderna). Men återigen vi får återkomma januari 2010 för att se om jag har rätt eller fel.

Så för att sammanfatta.

Om man räknar sålda biljetter för filmer som är producerade runt om hela världen, så ja då går det sämre rent statistikt. Men om man endast räknar svenskproducerad film så kan det helt enkelt inte gå bättre mer och mer pengar kommer in men mycket vill ha mer antar jag eftersom de vill höja momsen ännu mer, jag skulle räkna med att det inte är bara svenskproducerad film som biljettpriserna höjs på utan även filmer som kommer från utlandet kommer få en högre biljettkostnad, överskottet…ja, det går till SFI som år efter år rent statistiskt faktiskt går plus.

Jag har en liten tes om varför just biljettintäkterna till svenskproducerad film ökar och den världsliga minskar.

Det kan vara för att Sverige är så sega på att ta in filmer, jag menar om en film finns tillgänglig som dvd i usa och går att ladda ner i dvd kvalité varför ska man betala dyra summor för att se den på bio.

Svensk film däremot har release i Sverige först så vill man se filmen i bra kvalité så tvingas man helt enkelt att gå på bio, det finns helt enkelt inte något annat alternativ om man nu inte vill se filmen från en hand hållen kamera.

Vilket leder mig till den nya tekniken som ska stoppa inspelning från biosalongen som ska störa ut kameror, visst idén är fin men seriöst vem kollar på CAM/TS/TC release iaf. De enda jag kan tänka mig tankar dessa är de som vill se en liten förhandstitt på filmen för att sedan bestämma sig om de ska se den på bio eller inte.

Er ikke piratene så farlige likevel?:0)

Christoffer Steinsvåg — Fri, 02 Oct 2009 20:43:02 +0000

Det ver interessant lesning idag at Micro$oft går ut og sier høyt at de er avhengige av piratversjon

Lily Allen skudt i sænk af pirater

DocNoiz — Wed, 30 Sep 2009 22:57:53 +0000

Foto: The Style Scout Der er i og for sig ikke noget nyt i, at pirater taler for en lovliggørelse af

Fildelare konsumerar mera

wpleo — Wed, 23 Sep 2009 17:35:45 +0000

En rubrik som borde få det att vattnas i munnen på marknadsförare.
Är det så att fildelare konsumerar mer än de som inte fildelar?

Lisa Magnusson citerar Julien Rabier på Internetdagarna.se “ Därefter har nämligen flera studier visat att de som fildelar mest är också de som köper mest musik.” Tyvärr finns inga referenser men det verkar nu allmänt vedertaget att även fildelare köper musik.

Vad är det som gör fildelare till konsument? Hon lyssnar på musik på nätet som hon förmodligen sällan kommer i kontakt med om hon inte går till butiken. Hon hör säkert en och annan “gratis” låt på Spotify, men när hon drar ner hela skivan och lyssnar på den i sin Ipod blir den hennes egen skiva, hennes artister. Hon vill ha den, visa den. Samla alla deras skivor i hyllan. Konsumera.

När hon laddar ner en film gör hon det av två orsaker, för att spela den var och hur hon vill (i sin iPhone, dator, PSP, iPod, whatever) och för att hon ibland inte kan köpa filmen som alla kompisar på facebook pratar om. Kan inte köpa för rimligt pris eller inte finns i affären för att den inte kommit till Sverige än. Om priset sänks konsumeras mer.

Här får monopolet med Bonnierägda SF i spetsen stå sitt kast som håller tillbaka filmer från marknaden. Det är självklart att människor kopierar en film som inte går att få tag på i lilla landet Sverige. Monopolet tvingar sociala människor att bli fildelare. Men man får inte glömma att långt ifrån alla filmer som kopieras är pirat. Youtube står för mest trafik och reklambaserade Spotify är på väg upp.

Virala Spotify har fattat poängen i tid och gjort en lockande tjänst som dessutom är exklusiv där “inbjudna” får reklam-radio, precis som Gmail startade. Det går även att köpa reklamfri radiospelare men det som byggt Spotifysuccén är bearbetning med viral marknadsföring där människor blir sociala reklampelare med sina inbjudningar.

Fildelaren är ju trots allt bara människa och hon vill samla CD och DVD i hyllan. Men hon är inte dum och fattar att kompisen i Lettland och Thailand som betalat 10kr jämfört med 200kr i Sverige är helt fel. Dagens marknad bygger inte på dyr reklam på stan utan det är den sociala marknaden där de mest populära användarna som sett filmen lockar resten att köpa den.

Vi får inte glömma att striden om piratkopiering blossade upp i kriget om kryptering och regionskodning mot att använda produkten i datorn / DVD-spelaren och kopiera till valfri mp3-spelare. Tillverkarna bet sig själva i svansen och tvingade användare att ladda ner musik och film från nätet. De tjänster och teknik som används har utvecklats av användare för användare.

Idag har många DVD-spelare inbyggt stöd för att låsa upp regionskodningen så det går att använda vilken DVD som helst. Smart drag från industrin som tvingats lyssna på konsumentens behov men inte vågat gå emot musik och filmindustrin.

Nu har flera tjänster lanserats som tillåter “laglig” nedladdning av film på nätet, men fortfarande till orimligt högt pris och i ett format där alla brister med specialskydd och varierande bandbredd begränsar kvalitén. Piratkopierad film har fortfarande fler fördelar än legal nedladdning som utvecklats av säljare för begränsat antal konsumenter.

Varför köper fildelaren ändå film i butiken? En DVD har surround-ljud, flera undertexter, flera ljudspår, extra material. Den ser bättre ut på stora platt-TV’n och något man kan visa upp i hyllan. Den fysiska produkten har fortfarande kvalité och ett eget värde.

En köpt CD-skiva har en inlaga och tryck. Den ser bra ut i hyllan. Men en musik-CD går att hitta med samma kvalité på nätet redan i “rätt” mp3 format, så tillverkarna får jobba lite mer på mervärdet som DVD har för att fildelaren ska bli en god konsument.

Skivbolagsmaffians intåg i Europeisk politk

christoffersonesson — Wed, 23 Sep 2009 06:30:48 +0000

Medierna rapporterar idag om hur Frankrike efter påtryckningar av skivbolagsindustrin nu har röstat igenom en lag som gör att fildelare kan stängas av från internet. Funderar på hur skivbolagen eller skivbolagsmaffian som det hela nu utvecklats till har tänkt att detta ska stärka deras företag och musikbranschen. Ser enbart att det tvärt om retar upp människor och får totalt motsatt effekt.

Frankrikes parlament har antagit ett lagförslag om fildelning. Det blir nu möjligt för en domstol att efter två varningar avstänga illegala fildelare från internet. Konsumentgrupper har kritiserat förslaget, medan musik- och filmindustrin varit för idén om avstängning.

Frankrike får därmed bland de strängaste lagstiftningarna i världen mot illegal nedladdning av bland annat filmer, musik och datorspel. Lagen antogs med 258 röster för och 131 emot. (TT)

Läser för tillfället om nätverkssamhället, om hur teknologins frammarsch har förändrat hela samhället där tid och rum helt plötsligt inte spelar någon roll. En virtuell verklighet som snart betyder mer än vad den reella och materiella gör. Det är detta som politiker idag inte verkar förstå, för internet har blivit en samhällsgrund som många företag bygger si verksamhet på. Att över huvud taget kunna stänga av någon från internet är för det första omöjligt då det finns mobila bredband, offentliga nätverk mm. För det andra så handlar det om att stänga av någon från den virtuella verkligheten, alltså dagens verklighet där mängder av vardagliga uppgifter görs. Banktjänster, kontaktnät, chatt, post, affärer mm mm.

Lite som att ta ifrån någon som kastar snöboll snöbollen, när hela marken är täckt med snö. Alltså verkningslöst. Men även att stänga ute någon från verkligheten, försvårar för människor att utföra vardagliga samhälleliga tjänster, ett straff som enbart väcker upprördhet och ilska, inget avskräckande eller någon som i längden hjälper.

Hur illa är HADOPI egentligen?

afbeaver — Tue, 22 Sep 2009 21:43:50 +0000

Japp! Hadopi-lagen gick igenom. Frankrike har en av de strängaste lagarna i världen emot illegal fildelning, enligt Dagens Nyheter.

Så! Hur sträng är den? Världens strängaste? Nja, vad innebär den? Läser du på FRApedia beskriver de lagen i i princip såhär:

En ny fransk myndighet, vars namn förkortas HADOPI, tillsätts vars uppdrag är att stoppa illegal fildelning på internet. Om du misstänks för illegal fildelning får du ett mail som ber dig sluta. Misstänks du ha fortsatt får du ett brev hem. Misstänks du fortfarande begå upphovsrättsbrott kan myndigheten stänga av dig från internet. Utan inblandad domstol. Den misstänkta är skyldig tills bevisad oskyldig!

Och den sista biten har gjort folk galna. Med rätta. Hur kan en myndighet komma in och stänga av användare från vårt största komunikationsmedium bara sådär! Utan domstol? Och ja, det vore illa… om det var så.. Men faktum är att de inte kan det… det förslaget avslogs i april. Den Hadopilag som nu röstats igenom har just den förändringen att efter två varningar skickas den misstänkta till domstol.

Den delen av lagen är i min mening inte förfärlig. Har vi bara en rättvis rättegång tycker jag det inte är orimligt att stänga av användare från internet. Men mer om det senare. Vad är det då som är så förfärligt med Hadopi-lagen att det är en av världens strängaste fildelningslagar?

Det finns några två problem jag ser:

* Det är alltid abonemangshavaren som är ansvarig. Offentliga wi-fi zoner ska kunna hållas ansvariga för illegal fildelning som begås via deras nät. Här riskerar vi att döda hela konceptet med öppna wi-fi zoner, vilka nu måste vara ansvariga för vad deras användare gör. Jag tycker den skyldiga till brottet måste hållas ansvarig! Om du lånar din kompis pistol och rånar en videobutik med den är du skyldig. Den som gjort brottet är skyldig. Inte ägaren till verktyget.

* Lagen är retroaktiv. Vad jag sett har retroaktiviteten som fanns i kvar i maj inte slopats. Det innebär att Hadopi kan straffa fildelare för brott de gjorde innan lagen trädde i kraft! Och retroaktiva straff är bara fel! Och emot artikel 11 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Men jag måste ändå fråga. Vad är det som gör lagen till en av de strängaste i världen? Är det att användare stängs av från internet? Är inte det ett rimligt straff. Illegal fildelning är ett brott. Och det är i min mening ganska rimligt att den som är skyldig straffas. Är avstängning från internet ett rimligt straff? Vi kan jämföra. I sverige riskerar fildelare massiva böter och fängelse. I jämförelse med det är avstängt internetabonemang, i mina ögon, ett milt straff!

Men här har jag säkert fel! Frankrike måste väl ha ett strängare straff för fildelare som spritt i större skala, likt det vi har i Sverige. Eller…?

När vi ändå är inne på fildelning. Jag röstade på piratpartiet i EU-valet, även om de är ena himla pajasar. Och jag håller inte med dem om deras stora punkt. Jag tycker vi ska ha upphovsrätt och patent som vi har idag. Vad jag inte gillar är hur pirater jagas. Övervakning i stil med Ipred och FRA är något jag ogillar starkt. Visst håller jag med om att upphovsmannen bör ha rätt att kontrollera hur hans verk sprids. Visst håller jag med om att piratkopiering är moraliskt fel.

Men övervakning är också omoraliskt och fel. Jag tror snarare att musik- och filmindustrin står inför en ny utmaning där de behöver hitta nya sätt att sprida sina verk. Spotify tycks fungera. iTunes verkar också gå bra, och Voddler låter som en himla bra idé. Eller den extremt naiva idén (som använts av bl.a. Radiohead) att lägga ut ett album för fri nedladdning och låta “kunder” själva bestämma hur mycket de vill betala. …det kan gå. Jag gillar idén.

Upphovsmannen har rätt att kontrollera sitt verk. Och så tycker jag det ska vara. Men vi ska inte jaga pirater med vilka metoder som helst. Det här klippet ur Andy Griffith show från 1967 känns attans aktuellt idag.

Jämför moralen hos polisen i det här klippet med hur det är idag.

Ps.
Att lagar som Hadopi, Ipred och FRA går igenom tycker jag inte bara är synd, det är också märkligt. Jag tror inte jag pratat med någon som tycker dessa lagar är det minsta bra (utom en viss scientolog). Dock en majoritet av våra politiker verkar gilla dem. Vilka skulle de representera nu igen?

Är du för övervakning på internet! Kommentera gärna!

Är avstängning från internet ett rimligt straff? Ärligt talat… jag vet inte var jag står i den frågan ännu riktigt. Kommentera och hjälp mig gärna!

Tidigare inlägg på klarspråk om ämnet:
Internet doomsday! Riktiga och påhittade hot mot internet.
Huggtand #21: Fransmännen gör det á la gestapo!

Lyckad demonstration för budbärarimmunitet på Medborgarplatsen

calandrella — Sat, 29 Aug 2009 15:15:24 +0000

Uppdaterng: mer formell rapport från demonstrationen finns på Piratpartiets Stockholmsblogg.

Som det hade utannonserat s anordnades idag en demonstration av Piratpartiet på Medborgarplatsen i Stockholm. Ämnet för demonstrationen är det faktum att tingsrätten beordrat en Internetleverantör att, eh, leka polis och aktivt censurera viss trafik – ett faktum som kränker både budbärarimmuniteten, yttrandefriheten och (eftersom tingsrätten låtsades att Peter Sunde inte kontaktat dem i ärendet trots att han visst gjort det) rättssäkerheten. Eller, som det uttrycktes i blogginlägget på Stockholmsbloggen om demonstrationen (attribution: Jan Lindgren):

Tidigare i veckan så beslutade Stockholms tingsrätt sig för att Black Internets (BI) behövde strypa tillgång till vissa verk på The Pirate Bay, nåt som bara kunde göras genom att BI ströp all tillgång till TPB. Detta trots att det inte finns nån direktkontakt mellan BI och TPB.

Detta innebär alltså att tingsrätten har gett BI brottsbekämpande uppgifter trots att det är ett privat företag och har dessutom frångått en grundläggande princip i att den som skickar vidare ett meddelande inte är ansvarig för meddelandets innehåll. Budbärarimmuniteten är alltså hotad i och med tingsrättens beslut.

Tingsrättens beslut har allvarliga konsekvenser för internet då företag kan använda sig av detta för att slå ut konkurrenter eller organisationer vars närvaro online de inte gillar.

Vi har valt att demonstrera för budbärarimmuniteten och gör det imorron lördag på Medborgarplatsen med start 15:00.

Kom dit och visa stöd för budbärarimmuniteten!

Hur det gick? Demonstrationen var överlag lyckad, enligt egen uppfattning. 70-80 deltagare och (stundtals) två poliser närvarade, och lyssnade gjorde nog ett tjugotal till stackars medborgare som fick stå ut med propaganda för medborgarrätt och Internetfrihet . Alla var väldigt lugna; ordningsmässigt gick demonstrationen galant. Först var vi bara en liten grupp personer i en cirkel, men sedan, runt klockan tre då demonstrationen faktiskt började, omformerade vi oss till en halvcirkel i vars mitt talaren stod (vi fick då en megafon). Rick talade, naturligtvis, och andra som jag minns just nu som talade är Robert Nyberg, Anders Erkeus, Jonathan Rieder Lundkvist, Daniel Nyström, och Unni Drougge (fast utan megafon) – skriv gärna till fler i kommentarer.

Vad som sades av talarna var bland annat att nedstängningen av The Pirate Bay skadade kreatörerna, då de fick svårare att nå ut med sina verk, att många dumma lagar kommer från EU som är överstatligt, att vi måste samarbeta för att lyckas bekämpa dessa galenskaper, att Internet av etablissemanget ses som något oseriöst snarare än en viktig del av samhället och lika mycket infrastruktur som resten av det, att mellanhänderna (skivbolag) blir onödvändiga på grund av Internet och att det är därför de skyr det så, och att piratrörelsen slutligen inte nödvändigtvis vill se skivbolagen krossade, men däremot tror att de måste förändras och anpassa sig till samtiden. Jag hade ingen möjlighet att föra protokoll på allt som sades (men det hade varit bra om jag haft det), så det är långt ifrån allt som sades; fyll gärna på i en kommentar.

Själv funderade jag på att tala, men det är sannerligen en stor skillnad mellan att skriva något på Internet som läses av ett par hundra personer, och att tala något utanför Intenret som höres av cirka åttio personer. Jag vågade helt enkelt inte säga något i megafon – vilket är synd; rationellt finns ingen anledning för sådan nervositet/scenskräck, men det mänskliga psyket är ofta ganska irrationellt – men det jag hade sagt om jag vågat är något sådant här:

Hej, jag heter Calandrella och är en bloggare. Upphovsrättsindustrin motiverar ofta lagar och lagförslag de gillar med att det är synd om kreatörerna. Upphovsrättsindustrin bryr sig egentligen inte ett dyft om kreatörerna; upphovsrättsindustrins enda, eller åtminstone huvudsakliga, syfte är att tjäna pengar. De bryr sig inte om huruvida kulturen dör eller ej. Än värre: de bryr sig inte om våra medborgerliga rättigheter. Och det är därför som vår yttrandefrihet, våra privatliv, och vår rättssäkerhet gång på gång attackeras och måste försvaras.

Om det skulle krävas att mänskliga rättigheter slopas för att deras affärsmodell ska kunna behållas, skulle de slopa mänskliga rättigheter. Om det skulle krävas att vi slopar det fria Internet för att behålla deras affärsmodell – och det är nog vad som krävs; fildelningen är egentligen inte deras största problem, utan det största problemet är kreatörer som får möjlighet att sprida sina verk utan de, då Internet gjort de, mellanhänderna, onödiga – skulle de utan tvekan döda det fria Internet. Och det är därför jag inte skulle bli särskilt ledsen om upphovsrättsindustrin i dess nuvarande form gick i graven. Tack.

Nu har jag i alla fall har förmedlat mitt tal, fast i skriftlig, Internetsam form. Strax före klockann fyra avslutades demonstrationen med en uppmaning om att folk skulle gå och ta en öl tillsammans. Då gick jag hem…

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, AFK, Piratpartiet, demonstration, demonstrationer , budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, (PP), Medborgarplatsen, Internet, Internets, kommunikation, information, informationspolitik, informationsfrihet, informationssamhället, kunskap, kunskapssamhället, IT, informationsteknik, frihet, Internetfrihet, nätfrihet, nätaktivism, yttrandefrihet, nätneutralitet, Internetneutralitet, censur, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, tingsrätt, tingsrätten, Black Internets, The Pirate Bay, Pirate Bay, TPB, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, rättssäkerhet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Dobbeltmoralen i Venstres opphavsrettspolitikk

toralfsan — Fri, 28 Aug 2009 10:08:00 +0000

Venstre skriver i sin “tiltakspakke for kultur og næring” om ett av ti tiltak for å bedre rammevilkårene for kulturgründere og det kulturbaserte næringslivet:

• At ingen urettmessig skal tjene penger på andres åndsverk. Det er uholdbart når folk i hundretusener deler opphavsrettsvernet materiale med hverandre, mens artister, komponister og andre kunstnere ikke får betalt. Venstre vil gjøre fildeling lovlig under forutsetning av at det samtidig utvikles modeller som sørger for at opphavshavere får betalt for nedlastingen som skjer.

(http://www.venstre.no/politikk/kultur/22563/)

Men dette er dobbeltmoral, når partiet i sitt prinsipprogram sier:

Venstre vil legge til rette for næringsvirksomhet basert på kunst, kultur og opplevelser og gi et sterkt vern om åndsverk og immaterielle rettigheter.

Et sterkt vern om åndsverk og immaterielle rettigheter innebærer at opphavsmenn selv suverent rår over sine verk, når og hvordan verkene skal gjøres tilgjengelige, hva det skal koste å benytte seg av verkene eller kopiere dem, og hvem som evt. skal gis lov til å distribuere dem.

Med Venstres forslag om fri fildeling “for ikke-kommersiell bruk”, fratas opphavsmennene råderetten over sine verker. Forslaget innebærer en utvidelse av den private kopiretten fra å gjelde i nære realasjoner, til å gjelde ubegrenset fildeling så lenge man ikke tjener penger på andres åndsverk.

Fri privat kopi- og fildelingsrett innebærer at et digitalisert verk kan distribueres til hvem som helst i så mange eksemplarer man klarer å få til, uten særskilt avtale, så lenge den som deler verket ikke tjener på det. Det betyr at etter første solgte eksemplar, er det mulig å skaffe seg kopier på lovlig vis uten å betale. Det ødelegger selvsagt inntjeningsmulighetene for både opphavsmann og forlag, og vil raskt kvele nyskapning av åndsverk.

Forslaget innebærer en tvangslisensiering av åndsverk, som går lengre enn de hjemlene f.eks. Kopinor i dag bruker til å kreve vederlag for papirkopiering m.m. Med rett til ikke-kommersiell fri fildeling kan nemlig ikke opphavsmennene stoppe kopieringen hvis de ikke aksepterer vilkårene. Dette underminerer raskt økonomien i all opphavsrettsbeskyttet publisering, med unntak av rene bestillingsverker til kommersielle virksomheter.

Venstres svar på dette er ikke entydig, og ingenting er galt i å tenke ut mulige alternativer. Partiet sier at fri fildeling først skal lovfestes “under forutsetning av at det samtidig utvikles modeller som sørger for at opphavshavere får betalt for nedlastingen som skjer“. Hvilke modeller som kan tenkes diskuteres i en artikkel på Venstre.no, der det går fram at partiet primært tenker seg en vederlagsmodell:

http://www.venstre.no/artikkel/23122

4 c) Vi kan sørge for at opphavshavere får ordentlig betalt for nedlastingen/fildelingen som faktisk skjer, og så gjøre ikke-kommersiell fildeling lovlig slik at kulturen fortsetter å blomstre. Dette innebærer å utvikle modeller og teknologi som sikrer vederlag for opphavshavere for fildelingen som faktisk foregår.

* Sistnevnte (pkt. 4c) er etter vår mening en vinn-vinn situasjon – for både opphavshavere og forbrukere – og er Venstres foretrukne alternativ.

Gjennom en slik modell kanaliserer vi dagens illegale fildeling inn i legale former, noe alle vil tjene på. Vi må ha et lovverk som kan håndheves. Private nedlastere/fildelere vil – etter en slik endring av lovverket – ikke lenger sees på som lovbrytere, og opphavshavere vil tjene penger på reell bruk av sine verk, som i dag deles ulovlig i stor skala. Med andre ord: Vi vil beskytte inntektsgrunnlaget for kunstnerne – ikke ta det fra dem, slik som noen synes å tro.

NB! En avgjørende forutsetning for en slik modell er at vi har et lovverk som sikrer kunstnerne vederlag for reell bruk av åndsverk før vi innfører fri ikke-kommersiell fildeling.

Det er umulig å forstå dette annerledes enn at opphavsmannens enerett til å kopiere sine verk, og selv rå over om det i det hele tatt skal tillates kopierng faller (f.eks. hvis ikke enighet om pris og vilkår oppnås). Igjen står en eller annen modell der andre enn opphavsmannen selv bestemmer prisen, og der en vederlagsordning setter stopp for kulturarbeideres liberale næringsutøvelse mot betaling for sine verker.

Denne uthulingen av opphavsretten utdypes videre:

5) Gitt at lovverket er teknologisk utdatert i sin nåværende form og ikke blir håndhevet, mener Venstre at vi må ta en diskusjon om hvordan lovverket kan innrettes på en best mulig måte. Det er politikernes ansvar å lage lovverk som er i tråd med tiden og behovet i samfunnet. Kanskje bør for eksempel åndsverkloven forholde seg til flere aktører enn kunstner og konsument – loven forholder seg i dag ikke til leverandører og mellomledd.

Og:

Målet er uansett å skape et bredest mulig felles beslutningsgrunnlag for en revidert åndsverklov, som kan behandles av Stortinget høsten 2010. Veien dit bør preges av en grundig prosess som sikrer løsninger til beste for alle parter.

Fra å være en lov som sikrer opphavsmannen enerett til å råde over egne verk, arbeider altså Venstre for “løsninger til beste for alle parter”. Med andre ord: Opphavsretten skal avveies mot “andre parter”. (Hvem er for øvrig disse?)

I stedet for å håndheve denne eneretten, og rettsforfølge åpenbare brudd på den, vil altså Venstre endre loven slik at opphavsmenn bare sitter igjen med den ideelle opphavserretten , den som ikke gir mat på bordet. Et fantastisk knefall for teknologien!

Partiet presiserer riktignok:

Etter Venstres mening er det en forutsetning at den nye vederlagsordningen skissert i pkt 4c) gir vederlag for antall nedlastinger, og ikke baseres på skjønn og antagelser. En vederlagsordning skal ikke brukes til stipender og såkorn for nye kunstnere – slikt har staten andre ordninger for.

Dette er bedre enn “flate avgifter”, men likevel unngår partiet det sentrale spørsmålet: Hvem skal bestemme vilkårene og prisen for nedlasting? Etter dagens lov er det opphavsmannen alene. Venstre sannsynliggjør ikke at deres ideer kan kombinere med dagens opphavsrettsprinsipper.

Nei, partiet er mer opptatt av telling enn av opphavsretten, og mer opptatt av “personvern” enn å verne opphavsretten ved å påtale brudd på den:

Det finnes ulike modeller for hvordan tellingen, eller ”tagging” av filer, skal foregå. Dette må det utvikles flere modeller for, og flest mulig må kunne komme med sine innspill i en slik prosess. Dersom fildeling legaliseres, vil det være mulig å hente inn systematiserte data for nedlasting også over nettverk som i dag ikke har salgslister på linje med betalingsnettsteder. Systemer for telling og andre relaterte teknologiske løsninger i forbindelse med et nytt lovregime – som stadig videreutvikles – trenger ikke å komme i konflikt med personvernet på nett.

De tre mulighetene til “løsning” som Venstre antyder, er ikke betryggende:

a. Differensiert bredbåndsavgift, som “vil være høyere for brukere med høy båndbredde”.

Det kan innebære at jeg, som har stor båndbredde nettopp for å kunne selge mine verker og utveksle korrekturer osv. med mine kunder, må betale uforholdsmessig mye (jeg kopierer likevel aldri ulovlig, og bør derfor ikke betale for en slik avgift.)

b. En annen modell skisserer at man skal kunne velge bort en slik avgift, eller snarere at man skal kunne velge å betale for å fildele.

Venstre kommenterer dette med:

Dette kan bli gode løsninger, forutsatt at det er mulig å konkurrere med gratisløsningene. Fortsatt vil imidlertid noen trolig foretrekke gratis filer av varierende kvalitet fremfor rimelige filer av høy kvalitet. En modell for vederlag bør uansett også fange opp dette.

Igjen snakker partiet om en form for tvangsavståelse av opphavsretten, med mindre man mener det er mulig å kombinere slike “ordninger” med at opphavsmannen selv har siste ordet og kan nedlegge kopiforbud.

Det tredje alternativet er ikke partiets favoritt:

c. Et ganske annet alternativ er at finansieringen av fildeling skjer over statsbudsjettet.

Her ser partiet motforestillinger (og godt er det:)

Det er imidlertid svært viktig for Venstre at kulturaktører ikke opplever at de blir ”statsklienter” som lever på overføringer fra staten. Kunstnere er – og skal fortsatt være – selvstendig næringsdrivende som skal beholde sin virksomme frihet.

Vakre ord, men det må innebære at kunstnere (og det store flertallet kulturaktører og opphavsmenn som ikke er kunstnere) ikke mister eneretten til kopiering, retten til å bestemme pris eller til å nedlegge forbud mot kopiering dersom ikke et avtaleforslag aksepteres.

Lovfestet fri fildeling innebærer at opphavsmennene mister “riset bak speilet” og dermed ikke kan inngå balanserte avtaler om spredning av egne verker som selvstendig avtalepartner.

Og da stiller Venstre selv sitt liberale grunnsyn og påståtte omsorg for de små næringdsdrivende i et særdeles dårlig lys.