[Varning! jag varnar känsliga läsare för att denna lilla korta rysar historien som jag skrivit kanske kan vara obehaglig för en del! Men ni som inte är känsliga, varsågoda och läs ]

Pojken i källaren

Det är kallt och mörkt i källaren.

Freddy sitter där i den becksvarta källaren i blöta kalla kläder medans det enda han hör är vattnet som droppar från dom rostiga rören i källaren.

Helt plötsligt öppnar sig källardörren ovanför källartrappan och Freddy blev bländad av det starka ljuset från köket. Han hör fotsteg mot dom knarriga trädplankorna i trappan. När hans ögon börjat vänja sig vid ljuset såg han sin mor. I handen bar hon nål och tråd. Freddy fruktade över vad hon skulle använda dessa till?!

- Du har varit en mycket olydig pojke! Du verkar inte lära dig att hålla tyst när jag har gäster så jag får väl se till att du inte ens kan öppna munnen.

Freddy stirrade skräckslaget på sin moder.

- Mamma, vad tänker du göra? frågade Freddy med panik i rösten.

- Du har varit en stygg gosse Freddy, så jag ska sy igen dina olydiga läppar!

Freddy som satt fastkedjad på ett av rören började i panik försöka ta sig loss. Denna 10 åriga stackars pojken, han slet och slet i kedjorna men hans sarjade kropp smärtade och han orkade inte. Hans mor satte sig på huk framför Freddy och tog upp nålen och tråden och började långsamt pierca igenom pojkens läppar med nålen. Freddy skrek allt va hans utslitna lungor och stämband orkade medans hans moder sydde ihop sin sons läppar så att han aldrig skulle kunna skrika igen. Tårarna flödade ur Freddys ögon samtidigt som man kunde skåda paniken i dom. När modern sytt klart så ställde hon sig upp och såg på sin son utan några som helst tecken på sympati i hennes ögon. Hennes blick var kall och hård.

- Du är som din far, han var också olydig så jag var tvungen att straffa honom också. Och jag tror han har lärt sig sin läxa, eller vad tror du?

Och så tände hon lampan i källaren och på andra änden av källaren så såg Freddy en fasansfull syn! Han såg sin fader hängandes i krokar från taket, skinnflådd men fortfarande vid liv! Freddy blev så förskräckt och chockad att han slet upp sina läppar från stygnen och skrek ett hjärtskärande blodsdränkt skrik som blandades med hans moders störda hysteriska skratt!

Slut!

Berättelse skapad ock skriven av: Anne Kananen aka. Mumintrollet, 2008

Nå det var den det, nån som tyckte den vart ruskig? eller behöver jag ta i mera till nästa berättelse jag skriver?

//Mumintrollet

Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att flickan det är jag