Så slog klockan tolv igår. Det var starttiden för den kosmiska träffen i min trädgård. Sakta trillade det in ljussjälar. Vi kurade under balkongen i gröna kermitfiltar och drack litervis med varmt te. Solen envisades med sin frånvaro och regnet hängde i molnen, men under balkongen var stämningen på topp. Jag riktigt kände hur energierna svirrade, denna dagen var ju ingen vanlig dag som sagt.

Till slut förstod jag att nu var timmen slagen och det var dags att sätta igång med det planetäriska arbetet. Nio ljussjälar var vi totalt, nio tappra som trotsade vädrets makter. Vi klev ut på gräsmattan och ställde oss i en ring och vi höll varandras händer, allt för att skapa en tät atmosfär. Allas ögon slöts och arbetet började, en och en for vi upp i kosmos. Efter en lång stund var det åter dags att landa på gräsmattan i den fysiska världen. Stunden upplevdes som magisk och vi hade med detta höjt kärlekens frekvensnivå i det kollektiva medvetandet, nivån där alla tankar som existerar finns tillsammans med den kosmiska kärleken. Så nu sker metamorfosen ännu snabbare, i kärlekens namn.

Nu kan jag lova er att min gräsmatta aldrig mer är vad den har varit för nu är den en plattform för att nå de kosmiska höjderna. Energierna som alstrades där är för evigt inprogrammerade på den platsen där vi stod. Tänk, det är som att ha en egen helikopterplatta på sin tomt… 

Idag rider jag på vågsvallet efter denna händelse, jag surfar på kärlekens vågkam, rätt in i evigheten i det som är NU.

Yiiiihhhaaaaaaa