skål mina herrar, skål mina damer
här festar vi som Jeffrey Dahmer
med maten på bordet och drickat i glasen
är det dags att hugga in och dra lott om dasen
så skål mina damer, och mina herrar
en gammal tradition vi ikväll hedrar
med skrattet i magen och smaken på tungan
bestämmer jag att den hungrigaste får vänstra lungan

när festen är över och pojken är äten
är det inte dags att bli kräsen
för till frukost…
…serveras innanmäten

there’s a simplicity in my words
and a countability in my math
there’s an immortality within my heart
and an invincibility over my spirit
holding this knife

I may be high on acid
(still)
I may be high on some fluid
(there is)
I may be high on crack
(voices in my)
I may be high on some smack
(head telling me)

there’s an awareness in my actions
but a subconsiousness in my crimes
there’s a loveliness over my smile
but a disgustigness within my mind
stealing your life

I may be high on drugs
(still)
I may be high on some slugs
(there is)
I may be high on brass
(voices in my)
I may be high on some gas
(head telling me)

the voices are telling me…

I am bound to you
I am the one for you
I am, and will be,
for you
I am bound to you
I am living for you
I am, and will be,
always
I am bound to you
I am the truth for you
I am, and will be
your skin
I am bound to you
I am alive for you
I am, and will be
alone

you are bound to me
you are the tears for me
you are, and will be
my light
you are bound to me
you are buried for me
you are, and will be
a joke
you are bound to me
you are the cure for me
you are, and will be
my death
you are bound to me
you are the tears for me
you are, and will be
my grave

we are together
atlast

det är lite konstigt, det jag känner
det är lite konstigt, det jag vill
det är lite konstigt, det som händer
det är udda, tiden står still

det är inte konstigt, det han anar
det är inte konstigt, det han gör
det är inte konstigt, det han saknar
det är normalt, som sig bör

det är…
bara är

the dreams I dream are reflected in mirrors
the dreams of you, pain through my memories
in the dreams you’re hurt by my violent words
the dreams of you and the hit that reached me

the memories I have are more than illusions
the memories of me, the one that I dreamt of
in the memories I’m pleased that you’re hurt
the memories of me and the hit that missed you

I’m scorched – I’m haunted
no one will ever get close to me
I’m scorched – I’m daunted
no one will ever understand
I’m  scorched – I’m tainted
I won’t let anybody see
I’m scorched – I’m fainted
the revenge you’ll never withstand

Poems can be written
without falling
into the arms of institutions
like Fergusson

Without sailing
into the blue unknown
like Byron

Poems can be written
without taking a gun on board
as a sole companion

Poetry didn’t die
with Emily Dickinson

Poems can be written anywhere

Experience of Red Sea trading
is not a prerequisite

William Carlos Williams wrote in between consultations
T.S. Eliot worked for Lloyds

And Borges knew poetry is the queen bee
that pollinates our libraries.

(Steven Porter was born in Inverness, Scotland, and lives in A Coruña, Spain. A chapbook of poems entitled Shellfish and Umbrellas is due out this summer.)

ett gammalt äpple
symbolen för en nutid;
en hopplös hjälte

words about happiness
forgotten in dreams
this fallen valentine
is not what he seems
nightly discussions
about love and like
tomorrow they will bring
our fair sun light

I’ve seen a fallen angel
lying somewhere on the ground
I’ve seen dancing demons
praying for redemtion from god

thoughts about sadness
remembered in stains
this risen hatebreed
it’s life that he drains
daily conversations
about sadness and hope
to the evening they bring
the last length of rope

I’ve seen dancing angels
playing somewhere on a beach
I’ve seen a fallen demon
lying violated on the floor

he is alone
on a deserted path, southward he travels
a dry, thin cough from the bitter, black lungs in his chest
he is freezing

he is cold
in the gray snow, fairies drawing circles
a red, thick stream from the lonely, broken heart in his chest
he is chanting

he is unknown
by the frozen river, gods answer his prayers
a wet, salty drop from the gray, dry eyes falls to the ground
he is screaming

he is old
by a carved statue, flowers sharp as daggers
a blue, sweet word from the harsh, grim lips falls to the ground
he is fallen

en hårsmån från döden
ett steg närmre dörren
ett andetag, en smekning
mitt hjärta brast i gråt

ett livsverk i delar
en värld raserad till stoft
en roll, ett skådespeleri
din framtid i mina händer

mina ideal – försvunna
dina föväntningar – återfunna

en framtid utan hopp
ett hjärta utan ork
en värld, ett liv
fördomar krossade som glas

mitt hjältemod – kvarglömt
din sorg – felbedömt

när var det jag kände detta
senaste gången med steg så lätta
med en värld fylld av färger och sång
var det en gång
jag

när var det jag sa det där i rim
med verser fyllda av ord och nödrim
de dystra orden som får dig falla
orden så kalla
tror

när var det jag gjorde fel
senast jag hade rätt om en del
med sinnet i fungerbart tillstånd
gör du motstånd
detta

när var det jag skrev en dikt
senast jag avlade min bikt
ett som var rättvist och sant
i stadens utkant
är

när var det med orden jag ljög
senast jag inte kände att jag dög
du förtjänar allt det bästa
inte från den nästa
för-all-framtid

]]> http://thetinwicked.wordpress.com/2008/04/08/the-end/ Tue, 08 Apr 2008 22:50:47 +0000 aku http://thetinwicked.wordpress.com/2008/04/08/the-end/

your cheeks are wet
your tears are dried salt
this is where it starts
your voice fades
with ambient shades of hate

you reach for me
your fingers are miles away
this is where it starts
your grip tightens
and then the razor cuts

your whisper is cold
your breath blows out candles
this is where it starts
your scream grows
with a clear freezing voice

you curse our future
your thoughts balance a blade
this is where it starts
your black dress
and my six foot grave

en gurka här, hugg in det är snart klart | lite tomat efter det, akta allergin
lite salladsblad och hackad rödlök | majs ur burk och en bit aubergine
glöm inte lite purjo, och en droppe olja | cashew, paprika, salt och peppar
koka makaroner och tärna osten | efter denna sallad du magen klappar

den drömmen, där du dör, där du duellerar
där du dansar, dina dynamitladdade danssteg drar dig därifrån
den drömmen där demonerna desperat decimerar din dårskap
där djuptänkande damer desillussionerat diskuterar dåtidens decennium

decenniet du drömde…

hon, hon där, där borta
borta är hennes kärlek, kärleken gick iväg
iväg med den där andra
andra ser hennes sorg, sorgen så mörk

hon, hon där, där borta
borta är all hennes tro, tron på ett lyckligt slut
slut är hennes känslor
känslor om kramar och kyssar, kyssarna så heta

hon, hon där, där borta
borta är hon, hon gick ut genom dörren
dörren som leder hem
hem till tomhet, tomheten så rogivande

Här kommer min senaste skapelse, denna är aldrig visad för någon.
Jag fick ett infall till att srkiva en dikt så jag skrev en dikt, den är ju inte så bra, men jag tycker den passar med min lite melankoliska sinnesstämmnig just nu. ‘without further ado’

det är lördag, det är helg
idag väcktes jag av en revelj
då var det dags att till jobbet åka
kompledighetstimmar att arbeta in
jag är morgontrött, slagen, det är ensamt
och utanför fönstret sitter det en kråka
igår tog jag en öl, hon pimplade sitt röda vin
som om vi inte hade något gemensamt

ute är det mörkt, ruggigt och kallt
jag går mot stationen medan jag ökar min nikotinhalt
det blåser storm och löven dansar på gatan
ovanifrån faller det tårar, eller är det vattendroppar
gatorna ligger öde och några stjärnor finns inte att se
kråkan som följde efter mig skrämdes av skatan
han sitter på kyrkans torn som är av oxiderat koppar
årets första övertidsdag, och jag glömde att vattna min orkidé

bussen är försenad, och nu fick jag sällskap
en man och en kvinna utan penseldrag av släktskap
nikotinröret är slut och jag vågar inte tända en till
jag sitter alldeles för skönt här i busskuren
där mina tankar samlas som ett moln fylld med regn
där jag längtar efter en kopp thé med smak av kamomill
och där jag ser katter gömma sig undan den lätta skuren
snart kommer nog bussen som ska ta mig till mitt hägn

nu är jag framme vid fabriken
tar en cigarett och en kaffe
och jag har förstört lyriken
så som London förstördes av luftwaffe

mata ne
/aku

Jag tänkte ge er en av mina konstigare dikter. Fråga mig helst inte hur den kom till, för det vet jag ärligt talat inte. Här kommer min snurriga period.

gröna nätter av hallucinationer
blå slätter, jag tror jag ser i syner
kraften av tre små oskyldiga bokstäver
jag kan rubba jordens mark, flytta alla städer
rosa fläckar på alla kor jag ser
en gud, ett liv, flera idivider ber
röda månar, gult kallt stål
vad användes till min spetsate bål?

krig, svält, död och du
jag ser att det händer nu
violetta nyanser, överallt
jag skakar, svimmar, vaknar, fryser – kallt
jesus hittar oljan, går på vatten och ger mig vin
jag tror på allt när jag sniffar bensin
etanol… metanol, liten skillnad
snurrig igen, det händer igen, men vad?

hurrar av lycka, men vaknar med en bruten arm
hjälp mig, låt mig luta mig mot din barm
börjar igen, men denna gång med rök
flyger, landar, sitter bredvid en gök
han erbjuder mig en nål: ‘tackar och bockar’
tar bilen nedför backen och krockar
skrattar, tror att allt är en lek
allt sluttar åt vänster, landar bredvid en… ek?

blått och rött ljus blinkar och har sig
blåa och gula armar lyfter, ringer dig
en fartfylld natt av alkohol, droger och incest
hjälp mig inte, jag behöver bara en fest
saknar ord, allt flyter ihop till en deg
hjälp mig, jag är trött, ledsen och seg
jag slåss och våldtar, blir en far
utan pengar tvingas jag sälja min rumpa, helt bar

jag vaknar, undrar om det var en dröm – ja, se
vilka härliga trippar man får av L S D

mata ne
/aku

I wanted there to be the moon
I wanted there to be the stars
I wanted there to be you
to share this secret of ours

so in the garden of shadows

trespassing
thru whispers of darkness
passing
thru gloomy veils of darkness

and I know
as I wished
from now till the break of dawn
all this time would be ours

so in this garden of seasons

we chose this night of spring to be ours
a promise – to never let go
we can make this moment forever
you know – always love you

time will tell no reasons

memories
lasting… behind veils of darkness
memories
warming… like veils of darkness
memories
calling… through veils of darkness
memories
lingering… in tales of darkness

den första i raden av många dikter, förhoppningsvis så plagierar jag ingen, men det är jag som står som skaparen till dessa små saker.

mata ne
/aku