Idag kom min artikel om hur samkönade par diskrimineras i USA när det gäller äktenskap. Och iomed det missar de en massa rättigheter som heterosexuella par får. Det är intressant läsning!

De har också ett speciellt tema om diskriminering i USA i detta nummer så kolla in.

Mer udda var resultatet i New York Times. De var ju och fotade hos Joe när jag var där. Reportern som var och intervjuade Joe innan hade sagt att artikeln skulle handla om intressanta, udda sätt att använda lägenheter på. Joe ska ju öppna Speak Easy med en massa event så det var det de pratade om.

Det publicerade resultatet kan ni läsa här. Och bilden jag är med på hittar ni här. Helt fokus på finanskrisen och att ungkarlar som förr bodde flott har fått flytta till mindre, sämre lägenheter eftersom de inte har lika mycket pengar längre.

Vet inte om det stämmer på de andra killarna i artikeln men med Joe kunde det inte vara längre från sanningen. Han lämnade ju inte sin hyresrätt i Williamsburg och köpte en duplexlägenhet i Bushwick pga bristande resurser. Oftast kostar det ju snarare mer att köpa. Dessutom har han nu dubbelt så mycket yta, en liten bakgård dit han har köpt en hot tub och en grill och han har stora planer för hur han vill utnyttja stället. Bushwick är verkligen inte Brooklyns bästa område men det är därför många konstnärer nu lämnar Williamsburg och flyttar hit. Det är snarare “up and coming” istället för på väg att bli getto.

Jag förstår verkligen att folk inte litar på journalister efter att ha hört sånt här. De har verkligen gjort ett dåligt jobb och ljög inte bara för Joe utan även för sina läsare. Sen om det är en intressant artikel eller inte kvittar faktiskt. Det är inte underhållning New York Times sysslar med utan journalistik. Artikeln heter “The Decline and Fall of the Bachelor Pad”. Det borde snarare kallas “The Decline and Fall of Journalism”.

Joe brydde sig dock inte nämntvärt. Han tänker ändå saxa ur artikeln för att få de citat han behöver. Och vi tyckte alla om bilden på oss i kuddhavet. Den på Joe mitt under kuddkriget är också bra!

Jag är rädd för mig själv just nu. Inte nog med att jag medvetet har valt att sitta och titta på partiledardebatten, men vet ni vad det värsta är? Jag tycker det är intressant!

Något har hänt, vad vet jag inte. Jag har dock mina funderingar. Mina fysiska åkommor kanske har satt sig på huvudet istället. Således råder det allmänt kaos uppe i knoppen, den inbillar sig en massa knäppa saker som att politik skulle vara spänannde. Så klart enbart en inbillning. Eller?

Den andra orsaken skulle kunna vara att jag är vuxen. Hjälp! Detta vore  ju en stor katastrof i så fall. På sista tiden har jag blivit intresserad av massa vuxna saker (nej, jag syftar inte på sex era snuskissar) och kanske är detta bara ännu en sak mot resan till att bli tant?

Det skulle även kunna vara så att min morfars intresse för politik helt plötsligt har smittat av sig? Han har helt enkelt gett mig “sjukan” och låtit mig hamna i detta fördärv.

Sist men inte minst så sitter jag och funderar på om det kanske är så att politik alltid har varit intressant, men det tar några år att inse det. Det kanske är helt normalt? Jag kanske är normal.

Fast jag tvekar ändå. Houcein sa att jag borde kontakta en psykolog igår, don´t ask me why ;p Med andra ord är jag nog inte normal. Fast kanske vi kan enas om att jag trots allt är en ganska så bra tjej. En tjej som är på väg in i tantlivet (fyller 30 om tre år) och som lider av en lätt psykiskt störning samt bär på en politisk ådra från min morfars eviga politiska engagemang. Det kanske är lite knasigt och för all del torrt, men vem bryr sig? Jag får bjussa på det. Jag kanske slutar upp med att bli politiktant. Dahhh =/