Vår sötaste lilla ponnyplutt Maja, My Fair Lady. Vilda och Tigra har ridit idag och hoppat små hinder på stallplanen. Maja är jättesnäll och framåt. Vilda red en del själv utan att jag ledde och det gick kanonbra. Hon hoppade ca30 cm

Det är kul med ponny, är ju några år sedan jag själv hade det. Går att “leka” mera med ponny än med stor häst.

(Även om jag och Emma konstaterade att Gullan nog ÄR ponny om än i storhäst förpackning).

Ja, så gjorde vi det igen. Denna gången med Hanna, Max, Oliver och William och Sally såklart. Noel och Sommes vänner som denna helgen hängde på för att rida en tur.

]]> http://saraconnemara.wordpress.com/2009/10/02/att-salja-sina-vanner/ Fri, 02 Oct 2009 07:13:33 +0000 saraconnemara http://saraconnemara.wordpress.com/2009/10/02/att-salja-sina-vanner/ http://babyborderline.wordpress.com/2009/09/21/tack-conny/ Mon, 21 Sep 2009 18:35:49 +0000 babyborderline http://babyborderline.wordpress.com/2009/09/21/tack-conny/

Jag fick en kommentar efter att jag skrivit “Du har knullat honom, var det skönt?”, den är helt underbar. En sådan kommentar som gör att man, mitt i allt kaos och elände, ändå kan dra på munnen, och snegla mot himlen.

“Hej hej, jag tycker att du ska dumpa din pojkvän eller vad det är och skaffa en pony. De är förstående och gosiga djur. Eller om en pony är för stor så skaffa en leguan. De är iofs oförstående och ogosiga, men vafan. Man kan ju inte få allt. Mvh, Conny”

Tack Conny, tack.

Och ja, jag kanske skaffar mig en ponny istället, eller en leguan, eller varför inte både och?! Såvitt jag vet, är de flesta ponnyer nykterister och många, speciellt shetlandsponnyer, arbetar för ett återhållsamt alkoholbruk inom hästvärlden. Och leguaner, har jag läst, har ett mycket stillsamt temperament och brusar väldigt sällan upp. Och om de skulle göra det, så är de tydligen mycket restriktiva med vilka anklagelser de kommer med, och de höjer aldrig rösten. Dessutom så klammrar sig  ju leguaner som bekant gärna sig fast i gardiner eller tak, därför torde det bli mycket enkelt att dammsuga golv och dyligt. Perfekt, vart ligger närmsta djuraffär?

Hoppträning för Erika Andersson Tisdagar ojämna veckor.
17.30 Ponny 18.30 Häst Anmälan till Erika 0735-683568

Sensommaren är här med vackra, varma dagar, åska och regn. Vädret är lynnigt, men hästarna  är nöjda och lyckliga. I den stora hagen kan de leva hästliv, galoppera och busa med varandra. På kvällarna vandrar de ner mot skogen, betar och dricker vatten i bäcken. På morgonen vandrar de upp till hagöppningen. Där finner de skugga vid vindskydden. Inte undra på att de är arbetsvilliga och glada när man kommer till hagen. När vi ropar på dem kommer de genast och radar upp sig längs strömtråden. Alla hoppas på att få följa med ut.

Det är tur att Pärla har kunnat gå på bete hela sommaren i år. Efter fångkänningen förra året fick hon leva på torrhö och gå i en liten, tråkig hage. Men efter att ha diskuterat saken med veterinären bestämde vi oss för att låta henne beta i år.  Lyckligtvis har hon inte visat några som helst tecken på fång. Jag gissar att det beror på tre saker: ett mindre kraftigt bete, mer motion och- Mikrobalans.

Mikrobalansen har vi gett till alla våra hästar hela sommaren efter att veterinären tipsat oss om att det hjälper fångbenägna hästar att smälta det gröna. Nu har Mikrobalans  blivit så populär att den tråkigt nog är slutsåld överallt. Pärla fick den sista dosen idag, så nu väntar vi otåligt på att en ny leverans ska nå butikerna. Förhoppningsvis kommer den redan imorgon!

Ett flugtäcke, en flugluva, fem grimmor, sju flugpannband… and counting… Nu har Pärla tappat sitt pannband igen. Med det fuktiga och varma vädret har det kommit allt fler otäcka insekter. Bromsar stora som Kolibrier surrar kring hästarna. En natt utan pannband och Pärla har drabbats av ögoninflammation. Förra veckan var det Silver som drabbades, men med hjälp av ett nytt pannband försvann alla symptom på några timmar. Måste ha varit en “lightversion” av ögoninflammation! Hoppas det går lika bra för Pärla.

Vi har tvättdag i stallet. Sadlar och träns tvättas med sadelsåpa och det luktar gott och fräscht. Det har varit regnigt och sadelgjordarna är leriga efter uteritter i plaskiga pölar. Alla vojlockar har redan varit hem i två omgångar för tvätt. De går åt snabbt på sommaren då hästarna blir svettiga i värmen. Nu ligger de nytvättade i stallet. Det är alltid roligt när prylarna är snygga och nyputsade. Sedan blir de väldigt fort skitiga igen- så det blir mycket av det roliga!

När vi ändå håller på tar vi en omgång på Pärlas svans. Den blir också snabbt smutsig. Lyckligtvis är Pärla tålmodig när det gäller tvätt och pyssel. Hon tycker om att bli ompysslad och står snällt när hon får svansen sköljd, hovarna penslade med hovolja- och guldglitter i manen. Hon är otroligt snygg när vi släpper henne i hagen. Hon spatserar nöjt iväg till den dammigaste platsen i hagen. Där vältrar hon sig vällustigt tills hon är mer grå än brun. Sedan blir hon uppvaktad av hagens uppmärksamma kavaljerer. Fast det har de inte mycket för. Pärla skriker åt dem och slår bakut. Då lommar de iväg och ställer sig runt vindskyddet.

I vindskyddet får bara Silver stå, för det har hon bestämt. De andra får nöja sig med att stå utanför med huvudena innanför. På så sätt får de också skugga. Det ser ganska roligt ut. Egentligen är det ju inte synd om de andra hästarna eftersom skyddet i sig ger skugga, men man kan ändå tycka att Silver skulle kunna dela med sig. Den enda som släpps in är bästa kompisen, ett halvblodssto. Men det är bara ibland.

Vår älskade ponny har fått spatt. Prognosen ser långt ifrån bra ut.

Smärtstillande i 20 dagar och sedan återbesök hos veterinären. Jag gråter.

Har firat flera dagar i rad på eget initiativ. Det har blivit bra, nästan precis som jag önskat. Inte så många åt gången men mycket prat och god mat. Inte många presenter, men det är inte heller därför jag firar. Det måste vara ännu ett sånt där vuxendrag; att vilja fira för firandets skull och inte för presenternas.

Själva födelsedagen har varit helt underbar. Det blev en utflykt till Skåne med sambon, till det som paradoxalt nog heter Hallands väderö. På båten över var det mulet och riktigt blåsigt, men så fort vi kom i land på ön blev det bättre. Så småningom sprack det upp helt; himlen blev blå och solen gassade. Härligt! Vi packade upp vår picknick i lä vid en sten i en enorm hage. Hann halvvägs in i mackorna innan vi fick sällskap. Inte av skräniga måsar som man skulle kunna tro, utan av en hång och oblyg ponny. Här vankas det munsbitar verkade han tänka och klev på; sänkte mulen och buffade på oss. Sambon är om möjligt ännu mindre hästvan än jag är och gillade inte alls läget. Jag var inte heller bekväm i situationen men var inte rädd och blev nästan full i skratt av det hela. Det här var en ponny som var van vid att få mat av kringströvande vandrare och han hade lärt sig att det lönade sig att vara påstridig. När han inte fick något av oss började han beta vid våra fötter. Vi packade ihop strax därefter, när vi insåg att vi inte skulle bli av med den objudne gästen. Han följde med oss en bit men fick sen syn på andra turister och avvek mot dem. Vi hittade en annan fin och ostörd picknickplats där vi tillbringade en längre stund och bara njöt av solen och av att vara lediga tillsammans.

Sambon har utöver en skön dag i solen gett mig två presenter; trendsäkra upplevelsegåvor. Den ena väntad och jag fick vara med och bestämma den: äkta illusioner i Joe Laberos skepnad. Den andra var totalt oväntad men efterlängtad. Jag tror jag har världens bästa sambo.

Nu har jag jobbar 25 procent sen mars och bestämt mig för att gå upp till 50 från och med nästa vecka. Planen är att jag går in succesivt på min ordinarie tjänst, men om allt faller väl ut får jag jobba med något helt annat. Något jag älskar och en idé som vuxit fram den senaste tiden.

Hade möte med tre av cheferna förra veckan och presenterade då en idéskiss. De vart ganska till sig och ska nu försöka skrapa ihop de procent som behövs för att jag ska kunna fokusera på det nya projektet.

Jag kan bara hålla tummarna och hoppas att det går i lås och fram tills att jag vet jobba på som vanligt.

På tisdag nästa vecka ska jag träffa min läkare och dessförinnan ska jag in på kemlab och ta massa prover.

Ikväll red jag ut en sväng på en piggelin häst. Imorrn blir det träningsvärk, men vad gör väl det?

Lördag är dopdag och nu gäller det att försöka hitta några kläder som passar.

Häromdan fick jag min efterlängtade titanskruv . Nu ska den växa fast riktigt ordentligt och sen kommer jag att få en ny framrand.

Ingreppet gick skapligt bra, men jädrar vad ont jag hade när bedövningen släppte. Just nu har jag massa stygn upptill i munnen som ska bort nästa vecka. Sen tar det ytterligare ett par månader innan de kan göra klart allt.

Snusandet ställer ju till det lite. Jag får lägga prillorna innanför underläppen och mitt x tror jag kommer att få snusgropar där … hmmm den som lever får se.

Om det blir bra väder till helgen vill jag ut och åka hoj med gubben. Behöver kläder för sådant, man kan ju inte bara låna och låna.

Men imorrn ska jag ta en ridtur ut i skogen. Såna kläder har jag gott om

Uppdatering: det var naturligtvis inte den dumma som opererade in titanskruven.

I dag har jag haft en ledig dag och bara slappat. På eftermiddan åkte jag och dottern till stallet och mockade, fixade höpåsar, tog in blöta hästar och ryktade. Skjutsade hem henne och kände att jag inte var riktigt klar med stallet så jag for tillbaka. Fortsatte borsta och när det blev ett uppehåll i regnandet tränsade jag ock hoppade upp barbacka.

Gumman var väldigt pigg och gillade inte när det började regna igen så det fick bli en korttur. Efteråt tog jag fram linementflaska och gav henne en massage, plus ett täcke till natten. Puss och godnatt.

Gubben min ser på nån fotbollsmatch så honom ser man inte röken av ikväll.

Nu vräker regnet ner och jag har krupit ner i sängen. I morgon blir det jobb och sen hoppträning.

Jag skulle också behöva en massage.

Jag och min son kommer inte överens. Vi behöver inte gå in på varför, men så är det.

En morgon i början på februari när jag stod packad och klar för att åka till Umeå för att få mabtherabehandling, brann det för mig. Jag ringde mormor och sa att jag behövde hjälp. Jag hade kommit till det stadium när allt blir fel och allt man försöker rätta till bara blir värre.

Min son är 20 år. Och han kan vara helt oresonligt tjurig – samtidigt som han är lat och bekväm av sig.

Jag har också mina brister. Extra påtagligt har mitt tålamod påverkats av sjukdomen och de starka medicinerna jag behöver äta för att överhuvudtaget kunna fungera.

Nu bor han hos mormor och nästa månad tar han studenten. Jag undrar vad han ska göra sen. Så vitt jag vet har han varken sökt ny utbildning, jobb eller skola. Han tror kanske han kan fortsätta bo hos mormor livet ut.

Hon drar ett tungt lass min mamma. Inte heller de kommer bra överens – även om det går bättre där. Min äldre bror är där ibland och lägger sig i, men han är en riktig bitterfitta som ser allt i svart. Igår kväll rök de ihop och det slutade med att min son packade en kasse och började gå hem hit. Han tyckte de bedrev vuxenmobbing. Det är tre mil över skogen. Efter några timmar plockade min bror och mamma upp honom, då var han nästan framme.

Min dotter lever ett hektiskt liv och hon har stora problem att prioritera sin tid och sitt engagemang.Ena dagen är hon dökär i nån sjuttonåring, nästa dag pratar hon om självmordstankar och nu sist i helgen hade hon nära 10 kompisar här och de tältade tillsammans. I kväll hopptränade hon med sin häst och det riktigt strålade samverkan och lycka om dom. Mitt hjärta fylldes av en helt obeskrivlig kärlek. Om två veckor ska de årsdebutera i hopptävling. I vilket fall har jag hjälpt henne att kontakta ungdomsmottagningen för att få någon att prata med där.