Lördag

Jag skulle adventsstäda lite – plötsligt rev jag fram spisen och gjorde grundligt rent bakom den.  Efter detta total ugnsrengöring. Ibland förvånar jag mig själv hur noggrann jag kan vara (att jag sedan efter detta satt och stirrade framför mig en stund är en helt annan historia).

En av mina älskade stjärnor. Är barnsligt förtjust i dem

Söndag

Frukost. Första ljuset tänt. Sol ute.

Tog en promenad i stan. Solen sken till en början men sedan kom det mer och mer dimma och det blev på något sätt magiskt! Jag VET att det låter helflummigt men det var så vackert!!! Var du än såg stod folk och fotade olika motiv som trädde fram eller fördunklades i dimman. Jag är ingen mästerfotograf men som jag önskade mig en bättre kamera så att jag hade kunnat ta än fler foton denna dag! Några fler från min promenad här nedan…

Lejonbacken

Jag skulle gärna lagt upp fler bilder och visat men det vill bara inte fungera med uppladdningen mer (och jag har kämpat för de få som kom upp).

Min adventspromenad avslutades i alla fall med adventsfika hos Mädchen; glögg, pepparkakor, ädelost och tända ljus. Svårslaget!!!

Hur handskas du med språket? Har du tänkt på att en del ord har positiv laddning och en del har negativ laddning? Tänker du på vad du säger och hur du använder orden?

Kanske kastar jag sten i glashus, för jag försöker att tänka “rätt”, men jag lyckas ju inte alltid. För det vet jag ju att ibland halkar det ur mig tokiga saker, men förhoppningsvis blir det oftast rätt. Första steget är ju i alla fall att bli medveten, först då kan man göra något åt situationen.

För visst blir det väl lite dubbla budskap om man säger “det var hemskt kul”, eller “skitgott”, eller “grymt häftigt”? Det här är bara några få exempel på sånt som man hör var och varannan dag. KOM GÄRNA MED FLER EXEMPEL! Hemskt och kul passar väl inte ihop, inte skit och gott heller. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Varför inte ta chansen att säga “jättekul”, “underbart gott” eller “enormt häftigt”. Nog låter det väl mycket gladare och trevligare? Det finns många andra ord som man kan ta till i ovanstående exempel också, t ex mirakulöst, enastående, fantastiskt, sagolikt, oerhört. Om man anstränger sig en smula och är lite vaken på sig själv kan man säkert göra en liten julstädning i sitt ordförråd och byta ut en del av de negativa orden mot såna som är mera positivt laddade.

Sen är förstås ett problem att människor har olika associationer till ord. En kompis till mig blev illa berörd av att jag sa “morsan”, det hade för henne en negativ klang, men inte alls för mig. Så lätt är det ju inte, det kan jag hålla med om. Men säkert kan vi alla vara lite mera uppmärksamma på vad som slinker ur oss, skulle jag tro.

Hjärnan är en märklig uppfinning. Det du uttalar i tankar och ord är det den tar till sig, vare sig det är sanning eller ej, så var noga med vilka tankar du matar din hjärna med. Dina tankar mal runt inuti dig, som en cd-skiva som är inställd på repeat. Hur är det för dig? Är det dags att byta cd-skiva kanske? Välj positiva tankar när du har chansen och unna också andra lycka, då kommer du att lyckas själv.

Jag, Stuttgart, Lille Skutt samt Mädchen hamnade igår (spontant) på Tabbouli (på Tavastgatan) och åt middag. Vi åt  libanesisk buffé nr 1 och det var så enormt gott! 16 varma och kalla rätter bars in, ville vi ha påfyllning var det bara att säga till (men vi åt så vi blev mer än mätta). Trevlig personal och ja… supergott! Rekommenderas (även om hemsidan är trist…)

Plats: Rehabtjänst gym. När jag värmer upp på en motionscykel hör jag en liten röst bredvid. Rösten tillhörde en liten farbror. Han var inte en dag under 70 och hade små, flaxiga vita shorts.

Sen började en liten dans. Vilken maskin jag än gick till gled GymFarbror’n till maskinen intill och småpratade. Ofta komplimanger

Smickrande Sen gled GF iväg och småpratade med andra kvinnor (alla män som rörde sig i gymmet undveks noggrant). Vad han egentligen hade för träningsprogram är en gåta – han drog lite i alla maskiner så de små benen darrade och shortsen flaxade. Men så fort en kvinna var i närheten så spände han upp sig som en liten, liten söt tupp.

Mest snopen blev jag när han helt sonika snodde en maskin av mig. Jag hade ställt i ordning allt när jag plötsligt vänder mig om och där sitter GF på MIN plats. Men jag var snäll och lät honom sitta där – han kunde inte göra så mycket i alla fall  eftersom jag var ungefär 1,5 huvud högre än honom och hade ställt in allt efter min längd… Så han ryckte lite och sen försvann han, haha!

När jag sedan skulle gå hem möter jag honom;

Jag har verkligen inte en aning om vem denne man är. Men jag tyckte han passade mitt inlägg. Och så är han lite söt

Hejsan svejsan Vanjavit! Hej på dig livet!

Dagen började skönt, vaknade 9.30. UNDERBART! För kvällen efter konserten var jag rikigt trött, eftersom att jag vaknade på hotellet den natten efter Placebo klockan 1.00 av hunger. Jag satte på mig kläder (som om det skulle ha hjälpt) och slog på TV samtidigt som jag hade på Mp3 med Placebo i lurarna.
När klockan var runt 4.00 – 5.00 somnade jag med kläderna på.
På morgonen vaknade jag sedan av att T knackade på dörren och vi skulle äta frukost. Just det (mm) skickade ett sms mitt i natten och skrev att jag var hungrig och undrade om något ställe att äta på var öppet.
Innan jag gick och lade mig drack jag  i mängder av glas med vatten för att försöka minska hungern.
Men det var hur gått som helst med frukosten och jag var belåten!

Att se Placebo live var så mycket bra! Jag har varit drömsk, har hela tiden tänkt tillbaks till den kvällen idag och jag tror att det kommer bli så många dagar framöver!
Konserten har gjort mig glad och gett mig mycket positiv energi. Tack Placebo!

Den här kvällen har varit kämpig, har haft ångest och panikattacker. Men jag har kunnat klättra mig upp igen.
Vanjavit

Sofie har pratat om asexualitet i Christer i P3, lyssna gärna på intervjun här.

Jag tänkte prata om reaktioner, för det är ju en av sakerna vi skall göra enligt bloggens första inlägg. Många tycker att det är konstigt, eller så tror de mig helt enkelt inte. Men det är inte alltid så! Absolut inte! Jag har jättefina “supporters”, typ Arla, och jag är jätteglad att jag har dem. Det är viktigt att bli förstådd och att inte vara freaket i sällskapet, så att jag kan umgås även med folk som inte är asexuella. Jag umgås gärna med asexuella, det blir en speciell gemenskap och när det pratas om sex så är utgångspunkten och perspektivet ett helt annat än i andra grupper, men vi finns inte i överflöd.

Jag får höra en del som påstår att jag visst är sexuell, vilket inte är särskilt kul eftersom de på något sätt omyndighetsförklarar mig när de säger att jag inte kan definera mig själv, men många hanterar min läggning som vilken annan som helst. Oproblematiskt. Tack!

Jag är inte en hel människa om jag inte känner mig välkommen med min identitet hos mina närmaste.

Mikusagi

Ni har väl inte missat att voddler har börjat släppa invites?

http://voddler.bredbandsbolaget.se/

Allt ni behöver är en webcam, lite fantasi och lite hjälp från era vänner. Vips har ni voddler invite och kan börja se lite film via stream.

Voddler är som Spotify fast för film, dvs ni loggar in på ett program och via det programmet ser ni på film. I dagsläget finns det inte så många filmer, men så är Voddler inte klart för lansering heller. Programmet är i BETA fasen fortfarande och kan bugga lite fortfarande, personligen har jag fått låna ett konto för att testa och jag är ganska imponerad ändå med tanke på att det är ett lagligt alternativ att se på film via datorn.

Kvalitén på filmerna är i DVD upplösning, de har svensk text och enligt programmet skall det även streamas 5.1 ljud (dvs om man nu får tro på interfacet.) Voddler är en tjänst från Bredbandsbolaget och har skrivit kontrakt med ett flertal bolag redan, bla Disney och några andra av de stora kartellerna i Hollywood.

Själva interfacet i sig är baserat helt på ett skin till det populära XBMC som är en given produkt för många HTPC ägare idag. Jag misstänker dock och hoppas att det kommer att designas fram ett nytt “Voddler skin” som är helt anpassat till programmet, men interfacet är lätt och smidigt att navigera sig runt i. Man använder keyboarden enbart och det glömde jag bort första gången jag testade det, men efter lite läsning på deras hemsida (www.voddler.com), något jag borde ha gjort först och innan jag provade programmet, så löste det sig ganska snabbt, hehe.

Av de filmer som finns där idag så kan jag direkt rekommendera filmen “Shutter”, en asiatisk skräck/thriller som är mer än godkänd.

Se även:

Film via Stream

Testa ett lagligt alternativ

Voddler, som Spotify fast för film

Voddler invites

ADHD (Bild från Invisible Hour på Flickr)

Jag ogillar att skriva ut bokstäverna ADHD för tyvärr är det fortfarande många som läser dessa bokstäver utan att drabbas av en massa förutfattade meningar.

Ska man benämna det utifrån färdigheter och svårigheter? Speciella personlighetsdrag som Genrep gör?

Diagnosen förklarar och sammanfattar på sätt och vis flera av mina personlighetsdrag:  ytligt sett en jobbig, spontan, pratig, lättstressad, tjatig, ständigt med många järn i elden, otålmodig, kontrollerande, överkänslig och temperamentsfull typ som pendlar mellan ilska och eufori.

ADHD beskrivs som:

”medfödd funktionsnedsättning inom områdena uppmärksamhet, aktivitet  och impulsstyrning. Det blir antingen för lite eller för mycket av detta.”

Malix säger  ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv” vilket också är namnet på hennes bok. Hon pratar också om “kreaktivitetsgenen A D H D”. Notera mellanslagen i ADHD, är det stigmat som gör sig påmint?

Måste man göra omskrivningar? Är det jag som har förutfattade meningar nu?

PS. När jag sökte bild till det här inlägget visade det sig att det faktiskt finns ett rockband som heter ADHD. Livet är för underbart och sanningen överträffar ofta dikten. Jag skrev titeln utan vet detta och blev så häpen när jag hittade bilden på Flickr.

Jag har inte lagt mig än. Blümchen ringde från pub i London och ville ha information om Stockholms trängselavgifter. Japp, ni läste rätt – Blümchen, London, trängselavgifter, kl 22.28.

Så jag letade givetvis fram den info hon behövde och kompletterade den med den mest aktuella valutakurs jag kunde hitta.

Såna är vi. Nu är jag inte trött längre.

Jag ska börja plugga till våren Halvfart förvisso, men ändock.

Fick besked idag att jag kommit med på en kurs inom förskolelyftet; Språkutveckling och matematiskt tänkande genom musik och dans 15 hp

Rent praktiskt kommer jag att ha varannan torsdag ledig från jobbet för att gå på föreläsningar / seminarier. Jag behöver inte söka tjänstledigt utan jag “får” detta från jobbet (och de får en lärare med extra kompetens inom ett visst område). Däremot får jag inte tid för litteraturstudier men just nu är min plan att torsdagar ska få vara min pluggdag.

Visst, jag känner en oro; “Kommer jag att orka med?” med tanke på allt som hänt det senaste året. Visst känner jag en press att jag MÅSTE lyckas eftersom min arbetsplats får bidrag för detta (för att täcka upp vikarier etc), pengar som de måste betala tillbaka om jag misslyckas.  Men jag behöver nya intryck. Jag behöver känna att det satsas fortbildning på MIG. Jag vill läsa.

Så vad tror ni? (Givetvis får ni bara skriva positiva kommentarer, annars börjar jag vela igen…)

Jag använder sällan ordet lycklig för att beskriva mig själv. För mig är det ett vackert och starkt ord som skrämmer mig på ett sätt, lika som ordet älska… Jag vet, jag är knäpp. Men det finns anledningar till mina rädslor. MEN DET VAR INTE DET JAG SKULLE PRATA OM NU, jag skulle prata om lycka för i helgen har jag varit LYCKLIG

Fredag; jag, Mädchen, Kambodja och Stuttgart åt musslor och drack öl på Belgobar. Enormt trevlig kväll och vi skrattade så mycket att tårarna rann och magmusklerna fick kramp. Kom hem 1.30 på natten – länge sedan jag var ute så länge och härjade!

Hur låter hästen?

Lördag; jag och Mädchen inser att vi vill “hitta på något” så vid 13.30 åker vi in mot stan. Vi börjar promenera; Liljeholmen, Västerbron, Lindhagenplan, Hornsberg, Kungsholms kanalen, St Eriksplan, Odenplan 0ch så Västmannagatan till Norra bantorget.

Vackra höstlöv vid “Lasse i parken” (även om min mobilkamera inte riktigt gör färgerna rättvisa)

Vid N:a Bantorget gjorde vi ett stopp för pasta och vin och sedan fortsatte vi mot Gamla stan. Där stannade vi för en öl till och sedan sa vi “en öl på Akkurat vore kanske gott”. Akkurat blev inte bara en öl utan … några till och trevliga människor och goda charkuterier. Avslutningsvis ett glas rött på Rival. Och så hem i bekväm taxi och med ömmande fötter.

Brooklyn lager – gott

Söndag; trött som aldrig förr! Vi steg upp en stund på förmiddagen bara för att vid lunch gå och lägga oss och läsa igen. Jag kände mig helt slutkörd men det är väl inte så konstigt efter allt som pågått de senaste veckorna (och så sena kvällar på det)! 14.30 steg jag upp för att gå och handla så att vi kunde laga mat. Men vilken underbart avslappnad dag!

…trött…

Nu trycker oktobermörkret och söndagsångesten på och jag sitter själv här hemma. Men vilken helg, jag känner mig avslappnad och lycklig

Hej baby,

jag älskar dig såå mkt. Tycker det är underbart att vi skrattar så mkt tillsammans, tycker om när vi driver lite med varandra. Tycker om när du ligger med huvudet i mitt knä. Blir upphetsad när jag tänker på hur vi har sex, gillar hur du tillfredställer mig. Tycker du är väldigt snygg o attraktiv. Vill ha dig vid min sida för alltid!

Ps.Uppskattar verkligen att du städer o moppar. Uppskattar att du har så bra hand om Oliver.

Min sjukgymnast läste röntgensvaren idag och jag kompletterade med vad min dr sagt. Hon tittade i papperen och så tittade hon på mig; “Ja, det kan ses som normala förslitningar. Men jag som sett dig och sett hur du reagerar på vissa övningar tycker inte att detta är normalt. Men nu vet vi hur läget är i ryggen i alla fall och nu vet jag hur vi kan gå vidare. Men du får inte tänka att du överreagerat för jag har sett hur du rör dig och det är INTE normalt. Som jag sagt förut, vi har en lång väg att gå…”

Jag blev så glad för att hon sa just detta, hon har nog läst av mig så bra och vet vad jag behöver få höra ibland. Sen fick jag akupunktur och jag slappnade av så till den milda grad att jag somnade på britsen.

Efteråt kände jag mig mjuk, varm och glad och firade detta med att shoppa! Jag skulle bara köpa strumpor men det råkade visst bli två toppar och en klänning! Jag har spanat på klänningen tidigare, eller spanat… Jag blev förälskad första gången jag såg den! Men så började logiska hjärnhalvan diskutera med mig “Men dumskalle, du kommer se ut som ett fån. Dessutom, när ska du använda den? Mycket pengar för lite användning…”. Men idag kunde jag bara inte låta bli. Jag var värd den, så enkelt är det! Och jag kan väl vara lite blommig och singoallaig även om jag bara tar en öl en fredag sådär…?  Snälla, säg att det är så! Trevlig helg på er!

THE klänning. Tycker du inte om den, eller tycker att det absolut inte är min stil måste du vara tyst och dölja din avsmak.

Ni som känner mig vet att fotboll är något av det allra tråkigaste jag vet och jag har absolut inget intresse i denna sport. Men ett fint litet reportage i DN fångade mitt öga och mitt hjärta i söndags; det handlade om tvillingbröderna Erik och Lennart och deras stora engagemang och kärlek till varandra och framför allt AIK. Läs hela DN:s reportage här

Så i dagens Metro läser jag nästa reportage om tvillingarna och jag blev alldeles varm i hjärtat och blöt i ögonen. Jag, fördomsfulla jag, trodde AIK bestod av fotbollsbesatta muppar både på och bredvid plan. Men de är snälla också Se bara här

Jag är glad att jag hade fel.

Senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på hur livet bäddas utav en själv och andra. Att man oftast hade ett val att göra som man i dagsläget  sällan kan göra ogjort. Inte att det alla gånger måste vara något negativt, (förstå mig rätt) men att man ibland önskar att valet man gjorde då var lite mer genomtänkt. Jag syftar i första hand inte på mitt liv just nu, fast visst har vi alla någon gång i våra liv suttit med facit efteråt och slagit oss för pannan? VAD TÄNKTE JAG PÅ?

I bakhuvudet finns det 2 jag syftar på. Inte det minsta lika varandra på något sätt, men båda vakna idag med insikten att de kunnat hantera situationen annorlunda. Varför man “väljer” att blunda, tolerera, tillåta och slutligen inte sätta ner sin fot vid ogillandet är för mig en gåta. Jag tror att det är så, då jag själv reagerar blixtsnabbt och agerar därefter. Inte alltid till det ultimata, men jag står för mina beslut, inser att valet gjordes utifrån min situation och jag gjorde vad jag ansett vara “bäst”. Och inser jag att det var på något sätt inte som jag avsett, kan jag försöka rätta till “problemet” och det är DET jag syftar på gällande de 2 exemplen.

Skall man inte någonsin svälja sin idiotiska “stolthet” (syftar på ex 1) och erkänna sitt misstag och våga gå vidare i sitt liv?

Och skall man invänta “rätt läge” ( ex 2) för att slutligen visa med hela handen att man fått nog?  I det sistnämnda lider jag  med henne då jag förstår rädslan för efterspelet som kan bli.

Jag har alltid gjort mina listor. Ställt upp med minus och plusspalter för att se helheten. Endast då tror jag man är riktigt ärlig mot sig själv och med den insikten kommer man betydligt längre än strutsmetoden som vissa föredrar.  Varför liksom vara olycklig/missnöjd när man kan säga ifrån, belysa problemet,  driva sin sak och så småningom om inte helt så kanske delvis få det bättre?

Jag har ju som ni kanske förstått fyllt år nyligen och blivit uppvaktad på olika sätt. Och vet ni vad jag kommit på? Jag har äntligen börjat hitta mig själv! Visst låter det pretentiöst men det är så! Jag kom på det när jag kom in i sovrummet häromkvällen och såg färger och mönster som får mig att må bra! Jag har så länge haft gardiner etc som andra gett mig – i största välvilja – men det var inte JAG. Men så kom ommålningen av sovrummet i vintras och det bara släppte loss mig! Det går inte snabbt framåt, det har jag inte råd med. Men … jag gör lite saker när och då. Jag “unnar” mig att köpa saker i min stil.

Och så fick jag såna fantastiska presenter som också är JAG! Givetvis måste jag visa några bilder…

Nikki Sixx “The heroin diaries” (tack Boktoka och Säckpipemannen). Jag läste “The dirt” förra året och höll det som en av de bättre böckerna det året. Den här ska på något sätt vara än mer depraverad. Jag vill börja läsa NU men Håkan Nesser står på tur…

Fina fina skålen från Blom (som var i Istanbul och shoppade). Efter sovrum och vardagsrum är jag på korståg för att skaffa mig lite nya fina saker till köket och den här skålen är ju bara för underbar! Det var fler än jag som började planera resor till Istanbul (men egentligen – skulle jag kunna få släppas loss där bland fina skålar och fat?)

Kanske sötaste lilla tallriken? Och jag fick TVÅ av Kambodja! Blir man bara inte alldeles varm i hjärtat? Stora ugglan tittar rakt fram, lilla ugglan blundar och mellanugglan kollar på lövet. Som sagt, mitt kök kommer få en hel del nya kompisar

Stuttgart kom ihåg att jag pratat om att jag skulle vilja besöka en quiz någon kväll på någon av Stockholms alla pubar. Och TADA – ett trevligt presentkort (som var invikt i en tändsticksask haha).

För några veckor sedan köpte jag turkosa gardiner på Indiska (jag hade spanat på dem läääänge). Och igår fick jag två fina blombuketter, dels från Xena och Vov och dels från Söderbönan med man (vi måste ha ett kodnamn på mannen!). Jag älskar stora blommor och jag är helnöjd med mina gardiner!

En ny snygg top att träna i från Boktoka och Säckpipemannen. Även om min träningsnivå just nu är på -2048 så kommer det kanske andra dagar, haha. Fram tills dess blir det en skön tröja att ha hemma.

Blom har gjort en väska till mig (flickebarnet är begåvat!) Eller rättare sagt LadyRowena som hon kallar sig när hon är Brysselpyssel. Tyg från 60-talet och INGEN annan har en likadan. Det är coolt

Ja så här bra har jag det och då ska vi ju också minnas middagen jag fick i present på torsdagen och chokladen och skraplotterna… Ibland är det bra att vara jag

Som avslutning måste jag än en gång visa mitt sovrum (som liksom var väckarklockan för mig att göra om här hemma. Eller egentligen var det kanske soffan som snart fyller ett år… strunt samma!);

Före; det är faktiskt hemskt. Blekt och INTE JAG.

Efter; så mycket bättre. Och så mycket mer JAG!!! Det röda, tunna tyget vid fotänden fyndade jag på Indienfesten som Kambodja anordnade. Jag har stora planer att hänga det på väggen (även om det också är snyggt på sängen men ärligt – jag bäddar inte snyggt så ofta haha).

Ja… nu blev det långblogg igen…

Jag har ju skrivit en del om ADHD här på bloggen och om man läser om ADHD är det många gånger en väldigt mörk och tråkig bild man får av denna diagnos.

Därför tänkte jag muntra upp dig som har barn, familjemedlem eller kanske själv har diagnosen med lite positiva egenskaper hos personer med ADHD.

• kreativitet
• charmerande personlighet, varmhjärtad
• bra människokännedom
• sinne för humor
• snabb att förstå det viktiga
• flexibilitet
• intuitiv
• känslig för den närmaste omgivningen
• entusiastisk, passionerad
• glömmer bort sina misstag
• försöker göra bättre ifrån sig nästa gång
• villig att ta risker

(punkterna lånade från web4health)

Ibland när man är mitt inne i “skiten” är det svårt att se något positivt men under årens lopp har faktiskt min syn på min sons speciella egenskaper förändrats i positiv riktning. Jag kan t.o.m. se vissa egenskaper som väldigt positivt och oslagbara.

Tänk sån energi han har!!! Med lite mer träning så kommer han att kunna rikta energin åt rätt håll och ha en väldig nytta av den. Tänk vad duktig han kommer att vara på sitt jobb i framtiden…kreativ och målmedveten. Min son är inte alltid som alla andra…men han en unik, härlig och spontan kille med en härlig humor och i många fall väldigt smart och duktig.  Tänk om jag hade hans minne och sinne för detaljer!

Jag har faktiskt lärt mig att se “problemet” som en tuff men lärorik utmaning.

Jag är faktiskt stolt över att vara en ADHD mamma!!!!!

Blev bjuden på födelsedagsmiddag av Mädchen idag på Mellow.

Förrätt 3 st ostron (det är läskigt, och det är smått äckligt – och ändå gott och känslan “jag måste bara ta ett till” infinner sig… How did that happen?!?) nedsköljda av ett glas mumsigt vitt, chilenskt vin.

Varmrätt; grillad marulk med hummerrisotto. OH MY GOD säger jag bara! Så gott så att jag var tvungen att lägga ned besticken med jämna mellanrum för att inte hetsäta upp allt på en gång! Glöm att jag tagit bilder – det var för gott för att ödsla tid på att fota! Marulken avnjöts med ett gott rött vin.

Efterrätt; drinkar i källaren / baren Tiki Room. Väldigt trevligt ställe som jag gärna besöker fler gånger. Dyra – men SÅ goda – drinkar i trevlig miljö.

Allt som allt; en fantastisk kväll med bästa sällskapet

Mellow / Tiki Room rekommenderas å det varmaste. Mysiga lokaler och mycket trevligt personal

Efterrätt 2; på dörrmattan låg present från Pajen och väntade – STOR chokladkaka och fyra stycken skraplotter. Gissa hur jag ska tillbringa min fredag kväll?!? TACK fina fru Paj!

sång 1; Kambodja ringde 7.30 och sjöng, traditionsenligt, “Happy birthday to yooooouuuu” med bästa Marilyn-rösten. Du är världens bästa grattissångerska

sång 2; 13 barn klämde i i “Ja må hon leva” på skogsutflykten så att tallarna skallrade.

engagemang; när ett barn fyller år på jobbet sätter vi upp en grattis-skylt på entrédörren. Imorse kommer en pojke som av olika anledningar vet att jag fyller år.  Han blir mäkta upprörd över att det INTE sitter en grattisskylt uppe för min skull och engagerar genast sina andra morgontidiga kompisar att åtgärda detta. Så efter en stund får jag se detta;

Som ni ser är jag brunbränd, har lila kläder och har färgat håret i lite olika färger. Munnen glömdes bort.

paket; mina kollegor gav mig en mapp med många färgglada flikar Jag som älskar att sortera fick glädjefnatt – kanske kan jag äntligen börja ha lite koll på alla mina projekt och idéer på jobbet.

dumma tanke; jag insåg att jag skulle fira min födelsedag alldeles själv på kvällen och blev lite ledsen. Min familj har aldrig firat födelsedagar med tårta på sängen och sång och musik och hej och hå, och det saknar jag. För mig är tårta på sängen en bild av lycka. Så jag tänkte på att jag vaknade ensam och skulle lägga mig ensam och blev allmänt miserabel och blötögd…

positiva tanke; jag insåg att jag kunde göra något bra av det hela. Jag har fått grattis-sms och meddelande på Facebook från olika människor. Några har ringt och grattat mig (till er som ringde mig på jobbet – jag blir SÅ glad, men mitt jobb är inte alltid den bästa platsen att prata privata samtal på hur gärna jag än vill. Därför kan jag låta lätt förvirrad). Så jag åkte och köpte mig en FET bakelse på Vetekatten, för att sedan köpa indisk take away på Ellora. Väl hemma tog jag fram en kall öl som var perfekt till den indiska hettan. Nu väntar en FET bakelse på mig.

collage; mamma hade klistrat upp två bilder på en liten apa på ett papper. Så sött! Skickade dessutom “en slant” så att jag kan gå och köpa mig en fin blombukett.

blommor 1; jag fick en bukett lönnlöv av en snorig pojke.

blommor 2; ett kort med fina gula blommor från Fröken Spinning

minnespromenad; många bra födelsedagar har det blivit. När jag fyllde 20 fick jag lägga mig i sängen i Karlstad och låtsassova och så kom vännerna in och sjöng för mig och gav mig tårta. När jag fyllde 30 gav vännerna och familjen mig en resa till Dublin i present – fortfarande något av de finaste minnen jag har! Och se, även där blev jag uppvaktad på sängen (efter att ha fått morgonsång av både Stuttgart och Kambodja). Och nu har jag fyllt år igen…

Tack alla ni som gratulerat mig på ett eller annat sätt Ni gör mig väldigt, väldigt glad

Jag sitter och tittar på mina krukor i fönstret. Garderobsväxt, chili, paprika, vindruvor. Nere på gatan står ett avkopplat lastbilssläp, öppet. Igår regnade det och släpet är till hälften fyllt med vatten, små barn kunde få leka där. Osannolikt nog poppar ett främmande ord upp i huvudet: Blasfemisk. Vad sjutton är det?

Wikipedia…

Hädelse, blasfemi, innebär att en person genom ord eller handlingar kränker något som anses heligt.

…synnerligen opassande i sammanhanget. Ändå är det något positivt över blasfemi, även om ordklangen i sig är negativ. Med heligt åsyftas enligt wikipedia något som står i nära förbindelse med det gudomliga – och därför behandlas med religiös vördnad. Som övertygad skeptiker till allt vad religion innebär är alltså blasfemi inte så pjåkigt, att kränka en lögn. Kan det ens vara omoraliskt? Fast det är klart, man ska vara snäll mot människor. Verkligen.

Jag fick remiss!!! Jag ska ringa imorgon och boka tid för både vanlig röntgen och magnetröntgen av min ländrygg! Det känns bra och lite nervöst för man vet ju aldrig vad de hittar… Men som min dr sa “jag ser ju här i din journal att du sökt för ryggproblem förut och nu har det förvärrats så det är klart att vi måste undersöka.” Och det måste vi.

I november 2009 (ofta någon gång mellan den 19:e och 22:a) uppmärksammas TGDOR, Transgender day of remembrance. Jag kan förstå det, men jag tycker att det är en dålig idé.

Jag tycker att det är för synd och för typiskt för en så depressionsdrabbad befolkningsgrupp att vår enda dag, dagen då bara vi i transrörelsen samlas är en dag som handlar om död, mord, våld och hat. Vår enda dag. Den andra gången vi aktivt gör oss synliga utåt som rörelse är väl under pridefestivalen som efter all politik för de flesta resulterar i att vara del av en glittrig prideparad.

Ingen av de där två extremerna fungerar för mig. Jag orkar inte jobba med hatvåld, det är för tungt för mig och jag mår inte bra av det. Och jag kan inte med att känna mig som ett objekt i en parad. Jag vill gärna ha ett mellanting mellan fest, yta, fackeltåg och mord.

Jag vill ha en dag där vi är konstruktiva och kraftfulla. Att inte göra en mer politisk ansats med en gemensam dag är att kasta bort stora mängder aktivistisk, handlingskraftig och intellektuell potential som vår(a) fantastiska rörelse(r) har. Jag vill skapa något bättre, vara aktiv tillsammans med er andra.

Därför har jag några förslag på vad vi kan samlas och göra varje år fram till 2014 då vi återigen kan ha transgender day of remembrance om ni vill och minnas dem av oss som dött på grund av transfobi:

2009 Transgender day of REcognition – erkännande eller igenkännande. Vi spenderar dagen med att visa våra förebilder, tala om dem, inspireras av varandra, erkänna varandra för det gångna årets vinster och kamper. Vi kan också tala om igenkännande, om våra likheter rörelser och identiteter emellan, internationellt och nationellt. Eller prata om hur vi ska gå tillväga för att få en svensk motsvarighet till Gender Recognition Act (där, i grova drag, ens identitet bestämmer ens juridiska kön utan krav på hur kroppen ska se ut).

2010 Transgender day of REproduction - reproduktion, kopiering, återgivande, fortplantning eller avbildning. Vi talar om eller hyllar våra familjer och olika familjebildningar, lyssnar på berättelser om möjligheter till fortplantning för transidentifierade personer eller så pratar vi om konst som återger transidentifierade personer på ett positivt sätt.

2011 Transgender day of REvolution – revolution, rotation, omvälvning eller varv. Vi träffas och pratar om vad som ska till för vår revolution, vad vi vill, hur vi ska komma dit. Vi diskuterar kring visioner, strategier och bygger nätverk för att realisera våra planer.

2012 Transgender day of REcording - inspelning eller upptagning. Vi samlar material under året på ljud och eller bild och sätter ihop ett scenprogram av det för att visa på våra verkligheter och våra vardagar.

2013 Transgender day of REwriting – omskrivning. Vi talar om vår historia, vad som synts och vad som inte synts. Vad vi behöver ta tillbaka för att finnas på den historiska kartan.

2014 Transgender day of REmembrance – hågkomst, åtanke eller minne.

Jag förstår så klart att det är viktigt att arbeta mot hatbrott och att även sorgen har sin plats. Att fina människor dör i onödan av antingen eget eller någon annans hat. Jag ser också att jag och mina bästa vänner finns i riskzonen för detta våld. Men jag tror inte att vi som rörelse behöver fokusera på sorgen nu. Jag tror också att om jag blir hatmördad nästa år, vill jag känna att jag har gjort något, att jag stod upp för mig och levde så länge jag fick. Att jag stod upp för någon annan och gav andra värme, styrka och glädje medan jag kunde.

På måndag ska jag till min dr för att försöka få honom att förstå att NU MÅSTE DET BLI EN RÖNTGEN AV MIN RYGG. Hittills har han slingrat sig undan men nu är jag, och min sjukgymnast, på krigsstigen.

Først møtte vi en frosk og ble kvitt mange kroner hos Papirgleder. 

Så fikk vi servert godt for ganen hos Cornelius på Holmen. 

Det er da noe kjent med denne kokken… likner han på mor sin, tro?

Vel installert på Solbakk i Øygarden, satte vi oss i sving.  Flittige hender og masse kreativt rot resulterte i et godt utvalg kort og noen dekorerte fyrstikkesker før helga var omme.

Jeg måtte på bilde-slang for å få vist dere mengden. 

Her er mine kort.  Jeg har et enkelt uttrykk i forhold til læremestrene mine. 

De som var med:  vertinna vår Ingun, Hilde Gunn, Mona, Grethe og Gro.  Også meg da.

“Ika!!! Är det där Shrek??? Har du en Shrek-klocka?!?” Plötsligt har jag en hord av upprymda ungar kring mig. “WOW IKA, du är cool!”

Tack ungarna – torsdagen blev bättre än onsdagen Och tack Blümchen, utan ditt öga för fashionabla modeprylar hade jag varit utan Shrek-klockan