Rökning är åter i hetluften. Senast var debatten hurvida rökning skulle tillåtas på allmäna platser eller inte. Den gången var svaret korrekt och logiskt, med andra ord ett starkt nej. Rökarna kände sig förståss väldigt diskriminerade samtidigt som astmatiker som fått hålla sig hemma från krogen fröjdades. Den nya frågan är hur vida tobaksförsäljning skall tillåtas i den vanliga handeln eller om den bara skall få tillåtas “under disk” som med alkohol.

Det finns antagligen inte någon i Sverige idag som inte vet riskerna med rökningen och vad dessa kan innebära. Trots detta fortsätter en procentuell del av befolkningen att röka. Skall verkligen Sveriges styranden behöva göra mer än att upplysa svenskarna om rökningens baksidor? Dessa människorna vet riskerna och de har självmant valt att börja med rökning samt att fortsätta med det. Det är alltså ett personligt val att röka och varför inte fortsätta låta dem göra det obehindrat?

Istället för att införa regler för att försvåra köpen av tobaksvaror bör människor istället få ta ansvar för sitt handlande. Detta görs enklast genom att ta bort fri vård när en sjukdom kan kopplas till personens rökvanor. Vad hände med att ge människor än andra chans kommer antagligen många säga. Men hur många chanser bör en person få? Alla Svenskar idag får upprepade gånger höra hur dåligt det är att röka. Personer som missar chansen att inte börja röka får sedan ännu mer infomration om hur dåligt det är och att hjälp finns. Ändå finns det personer som struntar i dessa chanser och fortsätter hela vägen ut och kommer på så sätt att kosta samhället pengar i form av vårdkostnader.

Med andra ord, rökares personliga val drabbar inte bara sin omgivning genom passiv rökning. Vi andra skall dessutom bekosta dessa personers egna val via skattesedeln. Nej låt rökarna fortsätta med sitt destruktiva beteende och visa dem dörren när det är försent.

Johan

På DN.se kan vi idag läsa att ungas privatekonomi blir allt sämre och fler ärenden hamnar hos kronofogden som nu tillsammans med Konsumentverket kräver att krafttag måste tas. Bland annat vill de att ansvaret skall samlas hos en enda myndighet och att privatekonomi som ämne skall införas på skolschemat.

I min vetskap finns redan denna utbildning på högstadienivå i ämnet hemkunskap som skall lära ut privatekonomi, så var i alla fall fallet på min högstadieskola. Jag håller istället med Maria Croft som anser att det största ansvaret måste läggas på föräldrarna. Det är inte bara unga som idag har problem med sin ekonomi, vilket flera säsonger av programmet Lyxfällan indikerar. Svenskar idag köper allt mer på kredit och tar allt fler smålån för att kunna köpa prylar, med höga räntor och månadslöner som inte räcker till som följd. De vuxnas inställning till lån och krediter speglas sedan i de ungas.

Det är inte bara de unga som behöver “räddas”, det är även föräldrarna som måste få en sundrare inställning till privatekonomi. Sedan når vi förståss frågan om staten skall bestämma hur vi sköter vår privatakeonomi. Det är lätt att driva åt Realismen idag när medierna får svenska folket att framstå som inkapabla att ta eget ansvar. Men varför skall vi behöva ta eget ansvar när vi har en curling-stat som styr upp så fort någon tar ett snedsteg. På det sättet slipper vi för all framtid ta ansvar för oss själva.

Johan

Just nu pågår protester i Argentina vilket har lett till matbrist i storstäderna. Det är de Argentinska bönderna som protesterar mot höjda export skatter till upp emot 45% på bland annat sojabönor, nötkött samt vete. Bönderna har nu blockerat Argentinska hamnar och vägar i två veckor vilket resultera i tomma varuhyllor. Den Argentinska presidenten Cristina Fernandez motiverar höjningen av skatterna med att de höga globala priserna på jordbruksprodukterna bara gynnar bönderna och inte resten av det Argentinska folket.

 Vilken kanon misstag Fernandez gör. Att höja export avgifterna kommer absoult inte gynna det Argentinska samhället, tvärt om. Istället kommer bönderna nu avskräckas att producera och sälja lika mycket. Den simpla matematikern lägger ihop ett och ett, mindre produktion och högre omkostander kommer leda till nedskärningar i form av arbete. Dessutom kommer exporten minska och man är åter tillbaka på ruta ett. Med andra ord, de höjda skatterna kommer leda till högre arbetslöshet samt t o m sämre skatteintäckter från export.

 Om Fernandez vill ha mer klirr i statens kistor borde hon istället se över andra alternativ istället för att bestraffa bönderna och skapa nya utgifter.

 Johan

Dollarn står lägre än den gjort på 15 år kan vi läsa på DN.se vilket lockar resenärer i mängder. Shopping är en av de magneter som drar svenskarna till USA då priserna på speciellt teknikprylar samt USA-producerade varor ligger mycket lägre än i Sverige. Men även om kostnaderna i USA är låga har allting ett pris.

Det är ingen nyhet för svenskarna att flyg är en stor bov i miljöförstöringen när det gäller utsläpp av koldioxid. Så när dollarn nu är låg uppmanas svenskarna att ta jumbojätten över Atlanten för lite billig shopping i tex New York, en ganska dyr färd miljömässigt sett.

 Man kan inte äta kakan och samtidigt behålla den är ett gammalt men ack så sant uttryck. Så när nu familjen ställer etanolbilen på Arlanda för en shoppingtur utöver det vanliga istället för den årliga resan till Ullared stoppas miljömedvetenheten i garderoben.

Jag vill förståss inte hindra de som vill ta chansen att åka iväg och uppleva ett annat land som man tidigare inte ens kunnat överväga. Däremot bör man, om man nu vill ta den chansen, tänka igenom sin resa i förväg för att göra det bästa av den. För om Svensson tar en tripp till Wallmart på andra sidan Atlanten är det helt enkelt inte värt det.

 Johan

På DN.se idag kan vi läsa att ett sovande spädbarn träffades av en gatusten som någon kastat in genom fönstret mitt i natten. Ett par tonårspojkar hade setts springa från platsen. Hur uppkommer en sådan formiddabel tanke, att kasta en sten in genom ett fönster där man inte har en aning om vad som kan träffas av denna? Det hela är för mig ofattbart.

Dock väcker händelsen även andra frgåeställningar som hos vem ligger ansvaret, föräldrarna till de misstänkta ungdomarna, hos samhället? Jag ser tre syndabockar:

1. Individen; tanken formades från första början i huvudet på en av tonårspojkarna och personen som hittade på idén kunde tydligen inte skilja på rätt och fel samtidigt som hans vänner tydligen inte heller kunde det eftersom de inte stoppade honom.
2. Föräldrarna; pojkarnas föräldrar har här misslyckats i mer än en uppgift. Dels har pojkarna inte fått någon riktig uppfostran i vad som är rätt och fel. Dessutom vet föräldrar bättre än att låta uttråkade ungdommar driva runt på nätterna utomhus vilket har lett till andra händelser som skotten i Rödeby, nerbrända skolor, dödsmisshandel med mera.
3. Samhället; bär också en form av skuld. Det måste finnas fler aktiviteter för dagens unga så vi slipper lösdrivande gäng som i tristess förorsakar liknande förseleser. Dessutom behövs fler föräldrar som patrulerar om nätterna för att hålla koll på vad våra unga håller på med, pappor på stan och nattvandrare beundrar jag varmt. Sist men inte minst borde skolan på något sett bättre förmedla etik och moral, logiskt tänkande och förnuftet. Att tänka innan man handlar är precis lika viktigt som att tänka innan man talar.

Lyckligtvis slutade denna händelsen inte i ett dödsfall som i Rödeby men upprepade händelser bör få upp våra ögon. De unga idag är en försummad del i samhället där fritidsgårdar stängs ned och de vuxna är frånvarande.

Idag på Aftonbladet.se kan vi läsa att Radiotjänst i Kiruna planerar att utöka den omdebatterade TV-licensen till dator (kopplad till internet) samt mobil då dessa medium kan användas för att se TV (innom kort för datorn då SVT planerar att publicera sitt material på internet). Detta har förargat en mängd människor som har valt bort sin TV för att slippa TV-licensen.

Först och främst verkar kunskaperna om TV-licensen vara dåliga hos den svenska befolkningen. Av de klagosånger man kan läsa runt om i diverse bloggar samt forum beskylls SVT som den största boven i dramat. TV-licensen är som man förstår av namnet en licens för att få inneha en TV-mottagare. Denna licens har även sträckt sig sen tidigare till datorer med så kallat TV-kort.

Det nya är alltså att man dels kan se på TV i sin mobil och att TV skall kunnas som det heter “streamas” på internet. Jag anser det som rätt att en licens skall betalas för dessa medium, i alla fall som den nuvarande TV-licensen är utformad.

Då når vi den egentliga frågan; är TV-licensen ett föråldrat system som borde ersättas med en ny lösning? Jag har sett flera förslag till nya alternativ och en beskattning är antagligen den bästa lösningen då SVT som betaltjänst skulle köra kanalen i botten. För trots det många säger behöver vi SVT och även om en mängd människor inte just nu inser dess värde kommer de förr eller senare göra det.

Om nu licensen kommer ändras till en beskattning kommer vi till ytterligare en fråga. Om svenska folket inte längre skall få betala en licens för att de äger en TV-mottagare, varför skall då studenterna vara tvingade att betala en slags licens för att få studera så kallad kåravgift.

 Johan

I en artikel på de svenska nynazisternas nättidning Den Svenske framlägger Rickard Ekman information om förintelsen med avsikten att skapa tvivel hos läsaren angående Förintelsen. Ekman skriver om Benny Grünfeld som är “ökänd” för att resa runt i landet och berätta för skolungdomar om sina upplevelser, eller “påstådda” sådana som det står i artikeln. För enligt Ekman sprider Grünfeld lögner och osanningar för att ‘indoktrinera’ Sveriges ungdomar som tydligen saknar tillräckliga “baskunskaper” om “judendom” och “judisk historia”.

 Några av dessa lögner som Grünfeld skall ha spridit är enligt Ekman bland annat att tyskarna gjorde tvål av judar vilken Grünfeldt skall ha tvingats använda. Grünfeld skall även ha sagt att han sett hur judar skall ha bränts levande, att deras kläder var gjorda av hår från judar och att tyska pedofiler våldtog judiska pojkar. Ekman beskriver hur myten om tvålen inte längre erkänns av förintelsehistoriker och att det inte finns några bevis för att övergrepp av pedofiler skulle ha ägt rum.

 Om dessa angrepp på Grünfled, som deporterades till Auschwitz från Rumänien som tonåring 1944 och därefter som överlevare bosatte sig i Sverige, är sanna är det förståss beklagligt. Myten om tvålen som Grünfeld enligt Ekman skall ha berättat på sitt senaste skolbesök (när får vi inte veta) är idag en av förintelse förnekarnas främsta så kallade bevis för att förintelsen aldrig skall ha ägt rum. För förintelseförnekarna är varje lös teori som motbevisas en triumf som skall bevisa att förintelsen inte ägt rum, ett slags “falsus in uno, falsus in omnibus” eller “falskt i en sak, falskt i allt”*. Myten om tvålen har aldrig varit ett seriöst historiskt bevis för att själva förintelsen av Europas judar skall ha ägt rum, det finns andra bevis som är mycket starkare.

Ett av de starkare bevisen för att förintelsen har ägt rum är förståss dess överlevare. Det är svårt att motbevisa en levande persons existens men det är vad förintelseförnekarna försöker göra, bland annat genom påhopp som Ekmans artikel. Det finns tustenals redogörelser från överlevanden och andra vittnen om förintelsen som ligger till stor grund för det man idag vet om händelsen. Dock har självklart inte allt dessa vittnen sagt tagits på orden utan man letar efter delar ur dem som stämmer överrens med varandra. Om inte detta stämde skulle aldrig vittnen vara ett accebtabelt bevis i en polisutredning.

Till viss del har Ekman rätt i slutet av sin artikel, baskunskaper är viktigt. Dock talar Ekman och jag inte om samma baskunskaper. Ekman talar om baskunksper i “judendom” och “judisk historia”, vad han egentigen menar är utbildning i de gamla fördommarna mot judarna som lömska, lögnaktiga och giriga. Med dessa lögner inbankade i huvudet skulle varje person gå på Ekmans försök att se de som överlevde förintelsen samt andra vittnen som lögnaktiga samt att de av sin så kallade judiska girighet drivs till att hålla igång en judisk konspiration att dra ekonomisk nytta av förintelsen. Istället har de flesta svenska ungdomar mot vad Ekman säger mycket goda baskunskaper och kan därför se till vad som är sant emot falskt.

 Johan

*Bruchfeld, Stéphane. 2006. Förnekandet av Förintelsen – Nynazistisk historieförfalskning efter Auschwitz. SKMA.