Det är intressant att läsa att det är så många som verkligen följer det där programmet. Har själv aldrig riktigt fastnat för det. Kommer ihåg när man var mindre och alla dessa olika program hoppade fram med vinster och man var tvungen att ringa in. När man väl gjorde det så kom man aldrig fram, och nu har jag nog fått svaret.

Enligt Aftonbladet, så brukar TV4 “mörklägga” vinnarsiffrorna från Postkodlotteriet. Nämligen är det så att det är proffsspelare som tar över samtalen och haffar in otroliga vinster. Samma människor har vunnit upp till 10 ggr.

Det svenska folket är arga, vilket är förståligt. Å andra sidan ringer dessa “proffs” in för sjuka summor varje gång och de kämpar för att få in vinsten. Det må vara orättvist, men de jobbar för sin vinst. Det orättvisa är väl att alla inte har chansen att spendera tusentals kronor för att ringa in. Kommer själv ihå att det var ett eller ett par samtal man kunde ringa in och sen blev det för dyrt. Tyvärr ser det illa ut, men åter, dessa människor gör allt och har möjligheten att försöka mycket mer än vi andra, vi vanliga människor.

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6167155.ab

På väg hem fråm ett seminarium vid Slussen ikväll gick jag förbi Stadshuset, där välklädda och högstämda människor troppade ut i prydlig ordning.

Ett antal bilar som såg väldigt mycket SÄPO ut, rullade fram vid frontentrén.

Jag kastade en blick på dem, och såg en liten blågrön sticker på bakre dörren. Postkodlotteriet. Då slog det mig. Jag är inom hundra meters radie från både Bill Clinton och Tony Blair som strax kommer att lämna Stadshuset.

Info om kvällen, Postkodlotteriet.

För övrigt tycker jag att PK-lotteriets direktreklam är ganska osmaklig:

Riggad till tänderna sällade jag mig till gruppen i allrummet. Det blev många, långa, tråkiga diskussioner om allt och inget och speciellt om städningen. Vi sköter själva städningen i två hyreshus. Hela kittet med lista, kontrollfreak och smitare. Hur trist som helst (vi hyr grannens tonnis till våra pass).

Enligt vissa i gruppen är det en katastrof för kollektivet om städningen läggs ut på entreprenad. Gemenskapen i kollektivet försvinner.

Öh..?

Städning har aldrig gett mig känslan av att vara kollektiv. Kanske gör jag fel när jag svabbar golv eller skurar toan?

När jag vinner på lotto, hästar eller postkodlotteriet ska jag köpa en bostad där städhjälp ingår.

Postkodlotteriets Grannyra gjorde nedslag i Torpsbruk, en liten håla i mörkaste småland med några hundra invånare. Nu är en tjugondel av dom miljonärer…

Totalt delar 46 vinnare på 112 miljoner. Största vinsten till samma familj är på 18 miljoner.

Detta är bara mitt lilla sätt att säga GRATTIS!!!!

Tanken var god, men någonstans på vägen förvirrade man sig och körde ner i ett hål. Ett hål som det skulle visa sig vara förvånansvärt svårt att ta sig upp ur. Det handlar naturligtvis om variabeltryck, en fantastisk möjlighet att göra trycksaker mer personliga och för smalare målgrupper. Man kan t o m anpassa innehållet för enstaka personer. Adjöss masskommunikation, hello one-to-one, som SWEDMA säkert skulle vilja ha uttryckt det.

Men detta är inte den bästa av världar. Därför utnyttjas sällan variabelmöjligheten till något bra. Själv har jag i ett fåtal fall gjort några DR jag kan sträcka på mig för och DR-tävlingen Guldnyckeln brukar ha med några representativa bidrag varje år. Annars är det den mörka medeltiden vid användandet av variabeltryck. 

De värsta styggelserna brukar komma ifrån diverse postorderföretag. De har förstått att ett personligt tilltal säljer. Vad de inte har fattat är att folk blir arga när man talar till dem som om de vore idioter. Man klappar sällan en vuxen människa på huvudet ostraffat. De flesta har självkänsla nog att skicka uppenbart inställsam och tokflörtande reklam direkt i runda arkivet.

Postkodlotteriet är ett bra exempel. De skickar adresserade, variabeltryckta brev till förlorare. Fönstret på bilden kan man läsa: “Tacka ja till chansen att bli en vinnare Fredrik!”. Texten är satt i ett handstilsliknande typsnitt och ska nog kännas personlig och nära. Men det fungerar inte.

Det är jättesnällt av Postkodlotteriet att hjälpa mig att bli en vinnare. Problemet är bara att jag inte känner mig som en förlorare. Jag känner snarare att de kränker min mentala kapacitet genom att skicka ett sånt vulgärt erbjudande med en synnerligen äcklig formgivning. Copyn måste även den ha skrivits av en hästhandlare. “Tacka ja till chansen…” Vilken uppriktigt menande människa skulle uttrycka sig så?    

Nu är inte jag representativ som konsument och kanske inte ens som människa, men jag är övertygad om att de hade kunnat investera variabeltryckspengarna på något bättre. Kanske på diplom till medarbetarna. Så att de får chansen att känna sig som vinnare för en gångs skull.

Nä, Postkodlotteriet. Ni får gå hem och göra om. Gör rätt denna gång. Eller i alla fall inte helt åt helvete fel. 

Kan lugnt påstå att jag hatar Rikard Sjöberg, nja hatar är kanske ett hårt ord, kraftigt ogillar kanske passar bättre.

Jag har väl inte så mycket emot Rikard egentligen, förutom hans far, men det kanske inte Rikard skall få lida för? Den stora anledningen till mitt ogillande av Rikard och hans program Postkodlotteriet är alla deras jävla reklamutskick till mig. Jag har nu på mindre än en vecka fått inte ett, inte två utan tre reklamutskick från programet och då skall man veta att jag inte ser på skiten och än mindre skull fundera på att betala in pengar, så samtliga deras utskick är totalt meningslösa.

Det rimmar bra ihop med TV4 och all deras politiskt korrekta program, hur blir det med den miljöpåverkan?

Läs även andra bloggares åsikter om Rikard Sjöberg, Postkodlotteriet, stanley sjöberg, miljö, tv4, skit, media, TV, reklam