Är smått bakis idag. Stor [men aningens sen] Thanksgivingmiddag hos Hönspappans föräldrar igår, jag var in charge of desserts. Det blev Bourbon Pumpkin Cheesesecake och Key Lime Pie  som backup-plan men båda blev faktiskt ätliga. Mycket trevlig släkttillställning som gjorde att vi inte somnade förrän vid 2-tiden. Nuförtiden är det galet sent.

Efter den enorma huslighetsansträngning det innebar att göra efterrätt till 20 pers [för mig iallafall] orkade jag inte ens uppbringa lite tvångshuslighet idag utan vår lägenhet är sorgligt opyntad förutom en lys-ren som jag köpte till Hönspappan första året i samma lägenhet efter att ha dissat ett antal trädgårdstomtar han på allvar ville ha som julpynt.

Det lilla gula barnet kom idag självmant och ville först kissa på toa, sen även göra nummer 2. Båda lyckades. Hon verkade ganska nöjd men är bestämd med att hon bara vill gå på toa hemma, inte på dagis. Det går ju  framåt iallafall, vilket är positivt även om jag inte ser fram emot den period då hon vill vara utan blöja men inte har någon framförhållning. Undrar om det finns en app för offentliga toaletter till iPhonen?

Igår kväll inträffade[trots vår obefintliga uthållighet] ett oväntat framsteg i det lilla gula barnets potträning. Tidigare har ungen inte visat någotsomhelst intresse för varken potta eller toalett [med undantag för några lyckträffar] men igår efter badet satte hon sig frivilligt, satt kvar längre än en millisekund, och presterade även lite kiss i toaletten.

I morse plockade hon åter fram sin sits och satte sig frivilligt. Det kom ingenting men jag hoppas, hoppas, hoppas att hennes toalettaversion har släppt och att vi kommer någon vart med blöjavvänjningen.

Nathalie har verkligen bråttom i livet. Ställer man henne på golvet och håller i hennes händer eller under armarna, så tar hon steg framåt! Hon blir 5 månader i morgon. Små bebisar ska inte göra så än! Häromdagen var Gimli en bit framför henne och han är väldigt intressant – hon blir jätteglad så fort hon ser hans lurviga nuna. I alla fall så började hon sakta men säkert ta steg för steg, dock vingliga, framåt mot honom, så det blev nog ca 20 steg.

Vad ska det bli av denna lilla tös? Hon är sååå nyfiken (pappan säger att hon har det efter mamman, hm ). Så fort hon får chansen vänder och vrider hon huvudet åt olika håll för att se vad som händer. Om hon hänger i BabyBjörn och är vänd med ansiktet mot oss, tittar hon hela tiden åt sidan. Får hon hänga med ansiktet utåt är hon hur nöjd som helst. Små bebisar ska inte bry sig så mycket i omgivningen – tycker mamman, men det tycker inte Nathalie!

Nu har hon provat på bovetegröt, havregrynsgröt, banan, päron och mango. Favoriten var utan tvekan min puré av banan och mango. Hon gapar som bara den och slukar det gottiga.

Vilka små pärlor vi har. Isabelle kommer med sådana härliga uttryck ibland att man häpnar. Häromdagen när jag frågade om hon var kissnödig svarade hon: Inte kissa nu, vänta stund. Hon är så medveten att det är helt otroligt. Man kan föra samtal med henne och få vettiga svar – hon är verkligen närvarande och förstår otroligt mycket.

Potträningen går alldeles utmärkt. Hon säger till när hon är kissnödig eller springer iväg till toan och säger kissa. Händer väldigt sällan olyckor. Bara det är nära till toaletten går det bra så det gäller att ha framförhållning om man är på stan t ex. När hon sover behöver hon fortfarande blöja, men det är så fränt att en så liten klarar av att kissa själv. Det finns ju många som går på pottan betydligt tidigare och en del senare. Det gäller att passa på när de själva börjar visa tecken på att var redo. Kul att vi lyckades nu när vi dessutom fick tillökning i familjen.

Att ha två barn är helt fantastiskt. Kan inte tänka mig ett liv utan Nathalie och Isabelle. Isabelle är så go med henne, pussar henne, pratar och försöker leka med henne. Nu säger hon också gokuttan – goskruttan, åt henne.

Jag är såååååå tacksam för mina två änglar!

Denna afton har empiriska studier lärt oss en sedelärande historia, som det vore förmätet av oss att inte dela med omvärlden.

Vi har nämligen lärt oss att oavsett hur stolt man är över att ha premiärkissat i pottan helt på egen hand, kan denna känsla ändå raskt ersättas av en helt annan.

För om man sedan balanserar sagda potta över huvudet, i avsikt att förpassa innehållet ner i diskhon, men misslyckas i detta uppsåt, kan hela tillställningen lätt lämna en besk eftersmak. I dubbel bemärkelse.

Bara så att ni vet!

Och så håller vi tummarna för att en viktig lärdom som förhoppningsvis är dragen av denna händelse är att diskhon ej är den lämpligaste av platser för dylika ärenden.

I lördags blev Nathalie 4 månader, lilla stumpan! Det går så ofattbart fort.

Nu har vi haft några riktigt bra nätter. Igår somnade hon vid 18.30 – åt 23.30, somnade om och sov till 05.00 – åt och sov sedan till 07.30! Helt fantastisk känsla måste jag säga. När hon småvaknade till emellanåt så somnade hon om alldeles själv efter bara några sekunder. Isabelle sov till 08.00 i morse! Då gick vi in och väckte henne. Natten innan var ungefär likadan så vi får se om det börjar stabilisera sig igen nu med sovningen fler timmar i sträck utan mat.

I fredags var vi på öppna förskolan en sväng och vägde och mätte Nathalie. Nu är hon 60 cm lång och väger 5850 g. Hon väger mer än 800 g mindre än Isabelle vid samma ålder! Såg bebiskort på Isabelle häromdagen när hon var som knubbigast och då var småarmarna som tjocka korvar. Det kan man inte tro nu när man ser henne. Bäst att passa på att snufsa på alla govalkar nu innan Nathalie hinner bli lika smal.

I helgen har vi storhandlat. For på Willys i söndags och trots att det var väldigt urplockat fick vi med det mesta. Det blir mycket mat för pengarna och de har ett hyfsat sortiment av ekologiska varor

Nathalie fick smaka lite gröt och mosad banan i söndags. Det var en skum känsla att få en annan konsistens i munnen! Vi tränar på med flaskan också men det är mest bara slams med den.

Isabelles potträning går jättebra. Hon missar ibland när hon är borta och har fullt upp med att leka och vissa gånger när hon springer till pottan men inte är tillräckligt snabb. Men i det stora hela går det jättebra.

Nu vaknar Nathalie!

Puss godingar!

Vi har varit lite lata på sistone. Efter att våra första tappra, långvariga och ihärdiga försök att vänja Harald vid pottan från späd ålder gick i stöpet för flera månader sedan har vi inte ansträngt oss kring detta.

Nu har Harald själv tagit tag i det. Han började för ett par dagar sedan med att gå in och helt sonika sätta sig på pottan, fullt påklädd. Sedan har han börjat hämta mig och peka på pottan, ivrigt hävdande att han ska sitta där. När jag gått honom till mötes har han rest sig efter mindre än två sekunder. Det har känts mindre motiverande för mig.

Men idag hände det. Idag hämtade han mig, pekade på pottan, nickade när jag frågade om han ville sitta på den och medan han stolt satt där, naken med sin kanin i famnen, inviterade han mig att sätta mig på toaletten mitt emot honom. Jag valde golvet. Men sen satt vi där och pratade och skrattade, pekade och gullade och vips var han färdig sa han. Och jo då, visst hade han kissat!

Tur att Harald kan ta eget ansvar för sin potträning.

Vid det här laget har mamma redan hunnit skryta i lärarrummet. Hade jag haft ett lärarrum att gå till hade jag gjort likadant.

Isabelle har gått på pottan flera ggr per dag nu ett tag och i torsdags hände något riktigt kul. Hon och jag for till Coop och handlade lite på eftermiddagen. När vi passerade en hylla med fina barntrosor började Isabelle prata om trosor och att hon ville ha dem. Då förklarade jag, precis som jag gjort tidigare när vi har tittat i klädkataloger, att hon får trosor när hon slutar med blöjor och att man måste kissa i pottan eller toaletten då. Hon var helt införstådd med vad som gällde och ville ha trosorna. Gick sedan in på Lindex och köpte några fler par. När vi sedan kom hem gick hon direkt och tog av sig blöjan, kissade i pottan och satte på sig ett par trosor och var jättestolt. När kvällen kom så satte vi på en nattblöja och det var en glad tjej som somnade efter att ha sprungit upp och provat trosor flera gånger.

Igår for vi till Frözö zoo så då tog vi på blöja eftersom vi skulle vara borta ett tag och det ännu var så nytt med blöja. Morgonen gick jättebra och likaså på eftermiddagen när vi kom hem och hon tog av sig blöjan efter sovstunden. Det kom kiss i trosan två gånger på kvällskröken men efter att hon kissat i trosan så satte hon sig direkt på pottan.

Idag har det blivit fem kissningar i trosan på en heldag och det tycker jag är helt okej faktiskt. Efter att det har kommit kiss så springer hon direkt på pottan och kissar lite till. Däremellan har hon hunnit till pottan och kissat också. Tänk att en 2-åring kissar så ofta! Helt otroligt. Och det är inga små mängder heller.

Nu känns hon så stor när hon använder trosor och lämnar blöjorna all vakentid. Vår lilla tös börjar bli stor nu. Det kommer att bli ett fasligt rännande och “kisspåminnande” nu ett tag framöver, men det är kul att hon själv kände att hon ville sluta och att det har gått så fort.

Älskar dig goding!

I onsdags upptäckte jag Isabelles 17:e tand. Den hade kommit upp en bra bit så den har nog funnits där ett tag. Så vi har inte tänkt på att den har dykt upp fastän man kikar i munnen varje dag vid tandborstningen. Det är i alla fall den första tanden längst bak i nederkäken på vänster sida.

Igår hade Isabelle namnsdag. Det var Emma igår. Isabelle fick namnet Emma som andranamn efter min älskade farmor och min mammas farmor.

Igår for vi upp och hälsade på Petra med familj. Isabelle och Linus lekte lika snällt och lugnt tillsammans som de alltid gör. De turades om att köra varandra i en vagn, red bredvid varandra på gungälgen och hopphästen samt lekte i Linus rum. Kul att de har följts åt nu ända sedan de var lilliten och att det blir samma med Nathalie och Pontus.

Innan vi for upp till dem var det dags för mätning och vägning igen. Nathalie väger nu 5360 g och är 58,5 cm lång. Hon är lättare än vad Isabelle var vid 12 veckor. Isabelle vägde 5870 g då och var 58 cm lång.

I morse vaknade Nathalie vid 5 och åt för andra gången den natten. Eftersom hon hade somnat så tidigt igår gick jag upp och bytte en supertung kissblöja efter amningen. Det skulle jag inte ha gjort! Så fort hon hamnade på skötbordet och fick syn på mobilen med blommorna, sken hon upp som en sol och började prata med den för fullt. Sedan var det kört att få en liten fröken att somna om efter det. När klockan var 06.30 somnade hon i alla fall om och det gjorde jag och Isabelle också. Vi sov till 08.30! Hur skönt var inte det på en skala? Helt fantastiskt underbart. När vi sedan klev upp var det tre glada tjejer på språng.

Vi har börjat med potträning nu så smått och det går riktigt bra faktiskt. Hon kissar på pottan i alla fall två gånger varje dag och har gjort det nu i flera veckor så det känns skönt att hon börjar bli mer medveten om det och vill kissa på pottan. Oftast så är det morgon och kväll hon vill kissa på pottan och sedan har hon blöja på som vanligt. Så vi tar det lugnt, har ju fullt upp ändå på dagarna med lillasyster också så det får ta den tid det tar.

Puss på er godingar!

(Kristina) En liverapport från landet ger att kussen som är fyra månader yngre än Hugo har börjat potträna. Så Fredrik och Hugo är inte sena att hänga på.

“Skitkul”, tycker Hugo den första minuten och presterar stordåd rakt ner i pottan. Sen får han syn på duschmunstycket som absolut måste undersökas. Så nästa hamnar bredvid. Och när han är klar med det så finns ju den roliga toaborsten att svabba kaklet med. Så det kommer ytterligare på nytt ställe.

Nu skurar Fredrik kakel och Hugo är förankrad med stålblöja på. Jag njuter av min ensamhet i solstolen.

Hemma igen efter en helg i obygden [ma & pa:s sommarstuga där vägen tar slut och mobiltäckning är något ouppnåeligt, en plats där man inte kollar på klockan, på tv eller på sig själv i spegeln – det finns liksom inget behov av det].

Sammanfattning: årets första dopp [nästintill skamligt att det ska ske först i mitten av juli], en miljard myggbett, både #1 och #2 i potta [!], kilovis med ma:s mat, ljumma sommarkvällar.

Avlämningen av det lilla gula barnet var en tårtbit. Vi fick tigga till oss en varsin hejdåpuss. ‘Åk nu’ kom det uppmanande från henne sen.

Oavsett hur resten av sommaren avlöper har vi fått en stor dos svensk sådan denna helg. I morgon: jobb.

Och så var det det här med potträning. Vi har gått på det här med att man inte ska stressa barn att sitta på potta utan att det ska komma av sig själv. Det lilla gula barnet har inte varit det minsta intresserad förrän hon nu i helgen börjat säga att hon minsann är en stor flicka som inte behöver ha blöja, bara småbyxor.

Igår sprang hon alltså iförd enbart småbyxor hela morgonen, sen promenerade vi till Huvudstabadet för lite svalka. I poolen fick hon ha badblöja även om jag [tyvärr] inte tror att det bidrog till en renare pool. Efter dopp ville hon bara ha småbyxorna igen och försäkrade att hon skulle säga till om hon blev nödig. Det kan vi nu konstatera att hon inte har en aning om förrän det händer. Jag är dock obeskrivligt tacksam över att denna vetskap inte kom till oss hemma i vardagsrumssoffan.

Nackdelen med att jobba i ett industriområde är man är förpassad till stan på helgerna. Idag kände vi oss tvungna att inhandla nödvändiga saker. Det blev draperityg till barnskrubben [något som har funnits på listan typ ett år] ett nattlinne och småbyxor till det lilla gula barnet [nu j-lar ska det pottränas!], en Moleskine-kalender till mig och – något som jag kan casha in vuxenpoäng för resten av året – tre Margretheskålar.

När vi dumpade Hönspappan i Götgatsbacken för eftermiddag/kväll med gamla jobbpolare hamnade vi rakt i en zombie walk. E gjorde stora ögon åt sällskapet och jag försökte på bästa mammamanér förklara att blodet bara var målarfärg och att de hade klätt ut sig konstigt. Jag tar det som positivt att hon verkade mer fascinerad än skrämd. Man vill ju inte ha en hysterisk unge som drömmer mardrömmar om zombies [det räcker med en sambo].

Efter en hejdundrandes lekkväll hos Måns avslutas nu kvällen med kombinerat sago- och pottmys.

Följ maria direkt i din mobiltelefon

Programmet “Människans avtryck” som visades på SVT nyligen nämnde bl a att blöjförbrukningen utgör den enskilt största bidragande orsaken till sopberget. Plasten i en blöja tar 500 år att brytas ner. Om ett barn använder blöja i 2,5 år blir det uppskattningsvis 5 800 st engångsblöjor. Det är synd att inte fler föräldrar vågar testa tygblöjor. Vi använde något som kallas för pocketblöjor till vår son. Det var oerhört smidigt och inte alls jobbigt att tvätta. Han var blöjfri och helt torr när han var dryga året, både dag och natt! Det har varit något oerhört positivt för både honom och oss.

Det är tydligt att bebisar redan från de är nyfödda är medvetna om sina behov och kan kontrollera sig under begränsad tid, men att blöjorna tränar bort medvetenheten eftersom den då inte fyller någon funktion. Genom att låta honom få många chanser att kissa och bajsa över toaletten så har potträning aldrig behövts för oss. Jag har bytt bajsblöjor de två första veckorna i hans liv, och därefter inte en enda. Detta är något jag verkligen rekommenderar andra familjer att testa.

Jag satte mig vid datorn med siktet inställt på att publicera nästa omgång med skivor i rippningsprojektet. Men så började läsa dagens skörd av blogginlägg och det ledde i sin tur till att jag installerade Songbird, vilket gjorde att jag fastnade i det och nu är klockan för mycket för att börja steka hjärnan i ett försök att skriva nåt om skivorna.

Songbird är en musikspelare som lanseras som en “iTunesdödare”. Det återstår väl att se om den dödar mitt iTunesanvändande. Eftersom jag är iPhoneägare är det inte så troligt. Men iallafall så ser Songbird klart intressant ut. Jag har inte använt det längre än en knapp timme, men som sagt det verkar bra.

Den här lilla och föga upplysande recensionen får bli mitt bloggbidrag för idag istället för en ny lista med skivor. “Vad synd”, kanske någon tycker. “Hurra!” tänker förmodligen fler och er sistnämnda kan jag fortsätta glädja genom en liten helgrapport:

Vi handlade julklappar åt barnen och jag är så jäkla nöjd att jag har börjat längta till julafton.

Sonen kan i stort sett gå. Alltså, han kan gå, om han vill. Problemet är att han än så länge föredrar att krypa, vilket han är bättre på.

Dottern gick utan blöja hela söndagen utan några missöden.

Det där var de tre viktigaste beståndsdelarna i den gångna helgen. Dotterns framsteg i potträningen är kanske den allra viktigaste. Det är iallafall den som var mest efterlängtad, för är det nåt som jag är sjukt less på så är det att byta bajsblöjor. Faktum är att nu när jag fortsätter att skriva efter punkten som avslutade bajsblöjormeningen så har jag nyss återvänt från ett blöjbyte. Dottern kom upp och det visade sig att hon behövde assistans. När depåstoppet var klart kunde hon inte somna om så jag var tvungen att sitta vid hennes säng en halvtimme eller så. Jag vet inte om hon har somnat ordentligt än, men hon märkte iallafall inte att jag gick. För nu måste nämligen jag också gå och lägga mig. Det är högst troligt att vi blir tre i sängen i natt.

För några dagar sedan kom lillasyster på att hon kunde kissa på beställning. Vips, så var blöjorna borta! Har gått hur bra som helst. Jag fattar inte själv att det gått så lätt. Fast bestämd är hon tjejen. När vi är ute och hon behöver kissa går det inte att hålla henne i “tjejkisställning”. Nej, hon ska stå. Gärna hållandes med båda händerna i snippan. Hon har ju sett hur storebror gör!

I Studio Ett i P1 idag konstateras att barn använder blöjor längre idag än tidigare. Bättre blöjor är en rimlig förklaring. Jag har till och med hört att det finns “potträningsblöjor” som egentligen bara är gamla sortens blöjor som “blöjföretagen” börjat producera igen. Med dem känner barnet ett tydligare obehag och inte så trorra som i dagens “lyxblöjor”.

Studie Ett skriver så här: Blöjor säljer mer än någonsin. Förra året såldes blöjor för 521 miljoner kronor, vilket var en ökning av försäljningen med 4,6 procent jämfört med året innan. De svenska barnen använder nämligen blöjor allt högre upp i åldrarna. Reportage av Sofia Söderholm.

Lyssna på reportaget i SR:s webbradio.

En familj i reportaget började sätta sin bebis på pottan så fort han kunde sitta, vid cirka sex månaders ålder. Andra verkar låta det gå flera år och “låta barnet bestämma”.

Ja, det verkar inte vara helt enkelt i alla fall. Jag tycker spontant att sex månader låter lite tidigt. Det skulle innebära att vi skulle sätta Selma på pottan om ett par månader ungefär och det känns väldigt främande. Fast å andra sidan kanske vi skulle göra Selma en tjänst om hon blev “pottvan” så snart som möjligt.

Sen så är det ju det här med sopberget också. Många blöjor blir det! Jag vet inte hur många kilo blöjor vi har gjort av med på snart fyra månader, men det är en ansenlig mängd i alla fall.

Hmm, får klura lite på det där…

Läs även andra bloggares åsikter om potträning, blöjor, blöjberg, studio ett, SR

Jag är fruktansvärt irritabel just nu och det är att jag stör mig på att yrkesverksamma poliser ofta och med stor regelbundenhet klagar på varandra och de olika organisationerna inom organisationen. Hederligt gammalt revirpinkande.

Det verkar som det är en sorts yrkesskada. Jag läste ett blogginlägg i början av min bloggkarriär där en kvinnlig polisinspektör beskrev hur hon verkligen njöt och fick adrenalinpåslag av åt att klämma åt en sprutnarkoman vid en känd adress. Jag trodde inte det var sant då jag läste det.

Tjänsteutövande poliser borde börja med att ta egenansvar och vara öppet mer självkritiska. Många gnäller och gör sig själva till offer i sin egen arbetssituation. Inte alla men många.

Polisen hånar och häcklar allmogen och media på debattforum för deras bristande insikter. Flertalet fiskaler anser att ingen mer än de som arbetar inom ordningspolisen eller burit uniform kan  förstå hur polisarbete ska och bör bedrivas.

Ofta vill uniformerade vänner av ordning ha beröm för att de upprätthåller lag och ordning. Dvs gör det arbete som de de själva valt samt är ålagda att utföra. Det är ungefär som att ge ett barn beröm då det bajsar vid potträningen.

Just nu är jag måttlig med lovorden då jag har fått klart för mig hur vissa poliser ser ner på människor och kollegor. Det var ingen rolig läsning. Om det är så jävla jobbigt sluta och säg upp er omedelbart. Det är ingen som tvingar er att vara kvar.

Högaktningsfullt
Laura Nickel. Ert salt i köttsåret.