Denne uka har jeg vært på biblioteket for en arbeidsuke på skolen. Det har vært gøy. Alle er kjempe hyggelige og morsomme. På mandag kom jeg kl. 8.10, og jeg fikk oppgaver som å sette ut bøker  og dvd-er på riktige steder, og litt annet papirarbeid. På mandag pakket jeg også ned bøker som skulle sendes ut til forskjellige skoler.

På tirsdag tok jeg morgensrutinen (noe jeg også gjorde de andre dagene); purringbrev, sette ut bøker og dvd-er, legge ut aviser. Jeg sto også i skranken. Det var morsomt. Mange koslige mennesker kom får å låne og levere.

På onsdag var jeg med på eventyrstund. Det var koslig. Tine, barnebiblotekaren, er den som har eventyrstund. Flere barnehager + upåmeldte kom, og vi dramatiserte “Pulverheksa får besøk” og “spøkelsehuset”. Jeg fikk være spøkelse i “Spøkelseshuset” og tyven, politimesteren, drømmeprinsen, suppegjøken og resten av de som k0m før småtrollene i boka “Pulverheksa…”, pluss at vi leste 0pp et dikt. Jeg pakket resten av bøkene som skulle sendes ut, som jeg ikke rakk på tirsdag. Jeg sto også i skranken.

På torsdag, var jeg med på KISS. Nå var det klasse 3A, fra skolen i samme gate, som kom. Her var det også Tine som organiserte. Vi snakket om Klabert, vaktmesteren i Eventyrskogen.  Og ungene hjalp til med å dramartisere ” De tre bukkene bruse” der Klabert måtte hjelpe til. Ungene fikk noen oppgaver om alfabetet, og så spiste de. Etter det, fant de bøker de ville låne eller se på her. Da satt jeg sammen noen av ungene og så bå boka “Om bord på Titanic”. Det var morsomt. Vi hadde det mye moro med bildene, eksempel at mens skipet traff isfjellet, sto en mann å dusjet. Jeg sto også i skranken, og satte ut bøker og dvd-er på plass.

I dag, fredag, har jeg ikke gjort mer enn å være i skranken, og sette ut bøker og dvd-er på plass, men jeg er ikke ferdig her ennå!

Jeg har sluttet kl halv 4 hver dag. Og denne uka har vært helt topp! Det har vært kjempe morsomt å være på biblioteket. Som sagt er alle kjempe hygglige. Jeg vet ennå ikke hva jeg vil bli, men dette er en god mulighet. Jeg annbefaler dette som en arbeidsuke for alle de som ikke vet hva de har lyst til å gjøre når det er de som skal ha arbeidsuke i 10. klasse.  Dette har, som sagt, vært en morsom og hyggelig uke, og nå er det tilbake på skolen. Jeg kommer selvfølgelig her ofte for å låne bøker.

-Marianne Emilie Gipling, klasse 10A, Grålum ungdomskole.

I Lördags eftermiddag tog jag och David bussen österut mot hans hemstad. Vi hade blivit inbjudna till ett bröllop. Söndag morgonen började ”tidigt” (06:30) då David skulle predika i en lokal kyrka. Jag var chaufför, så upp med oss båda på pappans MC och iväg. Det blev lite kallt att susa fram mellan fälten på morgonkvisten, men det var vackert och roligt att återigen få framföra ett fordon.

Efter den 2,5 h långa Gudstjänsten bar det av hemåt får att påbörja bröllops firandet.

Ganska snart fick vi våran placering vid ett bord (jag kan bara spekulera i hur det gick till). Därefter började maten bäras in och ställas ut framför oss. Tillslut var det 18 rätter på bordet och vi var ordentligt mätta. Mycket och god mat!

Därefter var det dags att packa oss in i bilarna (och på lastbilen) för att åka över till brudens hem.

Några hundra meter från huset stannade bilarna och vi klev ut för att gå över fälten den sista biten upp till huset medan bilarna körde runt upp till huset. Allt för traditionerna. Med oss hade vi två korgar med symboliska gåvor till brudens familj.

Väl uppe vid huset bröt en cirkus ut. Brudens familj och släckt hade låst huset och ”krävde” pengar av brudgummens familj för att släppa in oss och få bruden. Ytterligare lite symboliskt gnabb ägde rum innan det var dags att äta igen, ”samma” 18 rätter serverades ytterligare en gång, tillagade av brudens familj på ett lite annat vis men i stort lika. Då jag ätit ca 1,5h tidigare var jag inte jätte hungrig men åt ända en rejäl dos mat.

Efter lunch var det ytterligare lite ceremonielt gräl och krävande av pengar innan det var dags att packa lastbilen med alla saker till parets gemensamma hem.

Ut ur huset bars ett nästan komplett bohag som lastades upp och alla killar från brudgummens familj skulle sköta detta. När allt var packat var det dags att släppa ut bruden som suttit ”inlåst” i huset fram tills nu.

Brudens familj och största delen av brudgummens följe gick sedan med brudparet över åkrarna innan det var dags att packa in i bilarna igen och åka tillbaka till brudgummens hus.

I bilen tillbaka fick jag förklarat för mig att i gamla tider så gick brudgummen över till brudens hem för att hämta henne och bohaget tillsammans med ett gäng karlar från sin by/familj. Men det är brudgummens (familjs) uppgift att betala för allt, bohaget och bröllopet. Och oftast väljs en partner från en by en bit bort, och aldrig någon med samma familjenamn. Paret flyttar alltid till killens hem där ett rum/våning ställs i ordning för dem.

Och optimalt är att första (och enda) barnet är på väg inom första året. Om de får en flicka kan de dock ansöka om att få ett andra barn som då förhoppningsvis är en kille som kan föra familjen vidare.

När vi var tillbaka var det återigen dags att äta, ytterligare en gång serverades ”samma” 18 rätter. På slutet kom en fisk som inte fick ätas då ordet för fisk och spara är exakta samma (ord och uttal – Yu) som absolut sista rätt kom fläsket då det är lyx (nu snackar vi riktig svålkant 1,5cm fett kuber) gott men konstigt.

Mitt i måltiden kom brudparet runt och bjöd på te och samlade in gåvorna. En passande summa är 100 Yuan per person. Och det fanns tillfälle att ge lyckönskningar m.m.

Under pauserna och väntetiden spelades mahjong och röktes det friskt. Cigaretter delades ut till höger och vänster för att visa på generositeten.

Det var en omvälvande dag med mycket nya intryck, god mat och skratt.

MVH Peter Karlbom

Arkitekternes praktikordning

For 10 år siden fungerede det således at arbejdsgiveren fik et løntilskud fra arkitektskolen, der talte godt og vel halvdelen af den løn man fik – ja, man fik rigtig løn dengang, som svarede til det at have et fuldtids studiejob…hvilket det jo også egentlig er. Allerede dengang fik det mange til at smutte en tur til udlandet istedet, da man her kunne få sit løntilskud, tæt på 20.000 kr, direkte i hånden til f.eks. at betale for flybillet og et sted at bo!

Tiderne er skiftet og det er praktikordning også. Som det flot hedder på Karch så er det nu “gratis for praktikstedet”. Men i de sidste 10 år er leveomkostningerne også skudt i vejret. Ikke specielt mange der kan leve af kun deres SU. Og et arbejde ved siden af sin praktik er ikke helt let…specielt hvis det er konkurrencer der er på den daglige menu. Så vi sidder med et resultat hvor studerende arbejder fuld tid, på en stærkt nedsat økonomi, uden at det koster tegnestuen en krone.

For få år siden gik snakken om dét konkurrenceforvridende i at forbruge store mængder af den gratis stud arbejdskraft – dengang var der muligvis noget om snakken i enkelte tilfælde. Men nu om dage er det efterhånden mere reglen end undtagelsen – specielt med det større antal af mindre tegnestuer med færre midler. Og sandheden er vel egentlig at en tegnestue, her i 2009, ikke har råd til at tabe en konkurrence med mindre der var en praktikant med på opgaven!? (handler nu mere om afleveringskrav mm, end om praktikordningen i sig selv). BIG har måtte tage mange prygl siden de startede. Men hvis man skal klappe nogen på skulderen over en ærlig (bæredygtig!) håndtering af praktikordningen, ja, så er det selvsamme BIG….som de eneste, betaler de rent faktisk deres praktikanter.Go figure!

- Har du nogle holdninger eller erfaringer, så sæt op til 2 krydser nedenfor:

Jeg har selv pustet til ilden hos større tegnestuer der havde problemer med at tiltrække praktikanter. Det er ikke alle der er opmærksom på at den interne diskussion hurtigt bliver præget af tillidsmandens (medarbejdernes) interesser. Og det er vel ærligt nok: jo flere (billige) praktikanter man har, jo mindre arbejde er der til resten. Derfor var der enighed om en løsning hvor man meldte ud, at reelt arbejde skulle præmieres. Praktikanter skulle tildeles samme løn som en studiemedhjælper – billigt for tegnestuen, mindre trussel for medarbejderne og totalt i orden for praktikanten! Blev dog aldrig sat i værk…og de mangler stadig praktikanter, haha!

En helt anden ting er at det ville give god mening i de tilfælde hvor tegnestuen rent faktisk fakturerer timer ud af huset for arbejde som en praktikant har stået for….eller i de (mange) tilfælde hvor praktikanten pludselig står og bygger model sammen med studerende der rent faktisk får betaling for det!!

- Smid en (evt. anonym) kommentar nedenfor hvis du er (u)enig eller har et andet perspektiv på diskussionen. Hvis der ikke er nogen kommentarer så må det være fordi at alt er i fineste orden!?

Nu är klockan fortfarande tidig morgon hemma i Sverige och jag har hunnit med att lämna in tvätt, träffat thailändska vänner, kopiera ekonomisk rapport, hälsat på en sjuk ”elevhemsmamma”, besökt postkontoret, ätit ”pat thai” (en traditionell thailändsk maträtt) och sovit middag här i Mae Sariang.

Nu börjar det spännande uppdraget att förbereda inför kvällens engelska- lektion. Det är fotbolls snack som gäller med de 16 sköna killarna som är överallt samtidigt. Vi hoppas på en kväll full med överraskningar och nya utmaningar vilket det har varit mycket av redan hittills.

Jag har förstått att det kommer att bli en skola i att improvisera de här månaderna vi spenderar i Thailand. Hela tiden dyker det upp oväntade saker som man inte riktigt planerat, en grym utmaning men otroligt spännande.

På lördag planerar vi att ha julbak i vårt hus tillsammans med alla de äldsta elever på hemmet, senast vi bjöd hem till ”ungdomshäng” blev det en riktigt skön kväll så vi ser fram emot att lära känna dom mer den här helgen.

Vi börjar hitta lite olika vardagsrutiner här i Mae Sariang vilket känns skönt efter mycket resande hit o dit i och med visum och språkstudier.

Vi tar mycket som det kommer och det verkar som att vi båda trivs bra med det just nu. I helgen hann vi faktiskt med en utflykt tillsammans med några vänner vi hittat här, de bjöd med oss till ett solrosfält där vi tältade en natt..resan innehöll otroligt mycket mer men det kan vi ta en annan gång..

Ta hand om er så får vi omsluta varandra i böner om beskydd och inspiration till ett fortsatt arbete oavsett var vi är!

Andrea

Igår tittade jag på Lyxfällan och häpnade över hur mycket pengar pojkstackarn spelat bort. Beroende och missbruk kan ta alla möjliga olika skepnader såsom alkohol, droger, spel, köphysteri mm. Mycket fällor och snårstigar finns det i vår Herres hage och håller man inte ögonen på vägen och fokuserar mot målet så kan man lätt slinta ner i diket. Det som dock förvånade mig mycket var att efter programmet så kom reklamen från “Sverigeautomaten – Svenska spelautomater på nätet”… Verkar det genomtänkt? Det kändes verkligen konstigt, minst sagt, att först bli upplyst om hur spelberoendet kan slå sina klor djupt i en och sen i nästa minut se reklam som uppmuntrar till spel. Verkligen motsägelsefullt!

Jag vill också göra ett förtydligande angående praktikanter och praktikplatser som jag skrivit om tidigare. Man kan lätt få för sig att jag är helt emot “praktiklösningar” men så är inte fallet alls! Om jag som arbetslös är nyfiken på olika yrken och vill prova på så är praktik, under kortare period, en ypperlig lösning. Om en potentiell arbetsgivare vill kolla om man “passar in” och klarar dom eventuellt kommande arbetsuppgifterna så känns även då en praktikplats helt Ok för min del, även då under en kortare period.
Det jag tycker är negativt är när arbetsgivare utnyttjar praktikanter som gratis arbetskraft. Det vill säga när arbetsgivaren ställer krav och delar ut arbetsuppgifter som till vilken anställd som helst. Jag tror inte på att man som praktikant ska “ta upp någon plats” eller fylla något tomrum. Tomrummen ska arbetsgivaren fylla med anställda och inte med praktikanter. Så anser i alla fall jag… Dessutom tror jag att praktikanter kan vara beroendeframkallande. =)

“Fattigdomen är ingen skam, men den är förbaskat obekväm”

2009 hatte ich das Privileg, einige Monate in der Europäischen Hauptstadt zu verbringen – als eine von tausenden PraktikantInnen, die sich den EU-Alltagswahnsinn hautnah geben möchten. Es war eine ganz phantastische Zeit, auch wenn ich mit Brüssel selbst die ersten Tage auf Kriegsfuß stand.  In den ersten Wochen meines PraktikantInnendaseins erstellte ich eine von mir häufig praktizierte Pro-Contra-Liste, um mit dieser grauen Bürokratenstadt irgendwie ins Reine zu kommen. Heute muss ich sagen, Brüssel ist eine Stadt, in die man sich auf den zweiten Blick verliebt!

Die Top 10 von Belgiens nervigsten Eigenschaften

10. Der Regen
Nieselregen, Schnürlregen, Sturmregen, Regensturm, leichter, dichter und sehr dichter Nebel, einzelne Tropfen, fette Tropfen, Tropfen, die sich wie Nadelspitzen im Gesicht anfühlen, Schneeregen… alles innerhalb von 12 Stunden möglich, Reihenfolge kann durchaus variieren. Regenschirme bitte daheim lassen, bei dem Wind werden sie ohnehin kaputt.

9. Die Straßen
Beinbruch- und Knöchelverknacksgefahr: 99,8%. Definitiv keine Stadt für Stiletto-Liebhaberinnen und Schuh-Fetischisten, weil moderne asphaltierte Trottoirs sich hier noch nicht ganz durchgesetzt haben. Die Pflastersteine wurden nämlich nur willkürlich irgendwo hingeknallt, manche ragen aus dem Boden heraus, einige Stellen wurden schlicht vergessen, damit sich während Regen kleine Pools bilden können, in die man reinfällt, wenn man nicht genau hinschaut. Spazierengehen in Brüssel gleicht einem Parcourslauf mit verschiedenen Schwierigkeitsgraden (rutschig, matschig, wässrig, holprig)
Das schwerste Level beinhaltet das Ausweichen der Autofahrer: Baustelle den ganzen Gehsteig, rundherum lauter kleine Schwimmbäder und Pflastersteingebirge, es regnet heftig, daß man nicht geradeaus sehen kann. Ein Auto kommt entgegen und beschleunigt, sobald es dich sieht. Wie reagierst du?

8. Frites und Gaufres
Nach spätestens drei Tagen ist Fritten- und Waffeloverkill garantiert.

7. Flämisch-wallonischer Konflikt
Abgesehen davon, daß alles zweimal so lang dauert und zweimal so nervig ist, weil man alles zweimal lesen muss bzw. zu hören bekommt – muss man wegen der political correctness immer auf der Hut sein: Mit Wallonen französisch reden, mit Flamen holländisch (notfalls englisch), aber bitte keinesfalls umgekehrt, sonst katapultiert man sich gleich ins Aus.

6. Die Nahversorgung
Supermärkte, die bei uns an jeder Ecke stehen, sind hier Mangelware und erst nach genauem Hinschauen mit Lupe auffindbar. Und innendrin ist es ganz schön teuer.

5. Das Belgische MTV
Auf dem belgischen MTV – MCM – werden immer nur zwei Sendungen gezeigt: Die belgischen Top10 und die amerikanischen Top10. Das bedeutet 24h lang 20 Songs. Das bedeutet, eine Stunde gibt man sich französische (Chick-) Musik (für die Mädels), und die andere Stunde amerikanische R’n'B-Gangsta-Posse mit leichtbekleideten Frauen (für die Burschen). Es kommt auch durchaus vor, daß Songs drei Mal hintereinander gespielt werden.

4. Die Öffis
Die Stadt ist so groß wie Wien und hat nur zweieinhalb (!!) U-Bahn-Linien, die in sehr benutzerunfreundlichen Abständen gestreut sind. Wer sich getraut mit dem Bus, der Pre-Metro oder der Tram zu fahren, der muss erst mal den labyrinthmäßigen Plan des Brüsseler Öffi-Netzes dechiffrieren.

3. Die EU
Die EU hat sich bei den Belgiern schon mal dadurch unbeliebt gemacht, daß sie einen recht schönen Stadtteil niedergewalzt und dafür einen häßlichen Betonklotz nach dem anderen aufgestellt hat. Sie ist auch schuld, daß die Miet- und Lebensmittelpreise so hoch sind, die Kluft zwischen Arm und Reich, zwischen Ur-Brüsseler und Teilzeitbrüsseler (EU-Angestellte, Lobbyisten, etc.) so tief ist und man sich als EU-Brüsseler aufgrund dieses Durchzugdaseins – Leute kommen, Leute gehen – nie wirklich “daheim” fühlen kann. Vom Verwaltungsmonster und Karriereleiter sowie Jahrmarkt der Eitelkeiten EU mal abgesehen…

2. Das Stadtbild
Die Skyline von Brüssel wird hauptsächlich von Kränen, Baustellen und Hochhäusern, die eher kommunistisch gleichenden Bauten gleichen, geprägt. Wenig Grün, viel Grau und vor allem viele Baustellen, die so ausschauen als wären sie mal provisorisch aufgestellt und wieder vergessen worden. Der Müll stapelt sich vor den Hauseingängen und an den Straßenecken, zwar brav in den dafür akkreditierten weißen Säcken, aber das hilft auch nicht viel, vor allem, wenn die Müllsäcke aufgehen, und alles schön auf den maroden Gehweg purzelt.

1. Die Belgier
Sie sind schon cool drauf, die Belgier. Man darf nur nichts von ihnen verlangen. Und man darf es keinesfalls eilig haben. Man darf nicht erwarten, daß sie  auf den engen Gehsteigen ausweichen. Und manchmal wollen sie auch was von dir: dein Handy, dein Geld, deine Handtasche, dein Autoradio… Und das musst du ihnen allerdings schon geben, weil sonst sind die gar nicht zimperlich…

Die Top 10 der besten Begleiterscheinungen Belgiens

10. Der Regen
Das Atomium schaut im Regen wirklich beeindruckend aus. Und bei permanentem Niederschlag versammelt man die Freunde besser daheim in der Küche, als in ein Lokal zu pilgern! Ist lustiger, gemütlicher, und vor allem – billiger!

9. Die Straßen
Bunjee jumpen, Fallschirmspringen, Rafting… braucht man hier nicht. Wer einen Adrenalinstoß will, soll einfach eine Runde um den Block drehen. Am besten noch allein und um elf Uhr abends, in möglichst dunklen Gassen. Für Chicagoatmosphäre sorgen die Sirenen von Rettung, Feuerwehr und Polizei.

8. Frites und Gaufres
Die besten Fritten weltweit, Maison Antoine mit ihren gezählten hunderfünfzigtausend Saucen – die schmecken noch so richtig nach Kartoffeln… und die Waffeln mit Erdbeeren und Schlagobers oder Bananen und Schokosauce oder Kirschen und und und… kann man nie genug kriegen.

7. Flämisch-wallonischer Konflikt
Natürlich ist es schwer, an einem Konflikt etwas Positives zu finden, aber Ordnung in diesem Ranking muss sein: In welchem anderen Land kriegt man – wenn auch ungebeten – einen gratis Sprachkurs noch dazu??? Ook on Facebook!

6. Die Nahversorgung
Fünf Uhr früh und Bier ist aus? Oder mitten in der Nacht Heißhunger und Spaghetti sind alle? Der Araber-Night-Shop um die Ecke hat garantiert noch offen. Und Witze reißen kann man mit ihnen auch noch um vier in der Früh…

5. Das Belgische MTV
Französisch wird schnell und effektiv gelernt. In dem man pro Tag einen Song durchschnittlich drei bis sieben mal sieht und hört, wird das Hörverständnis regelmäßig trainiert und trägt so zur effektiven und nachhaltigen Französischlernerei bei. Und trotz der oftmaligen Wiederholung wird so ein Song nie langweilig, weil – ganz gleich ob Britney Spears oder Discobitch – das Video wird bei jedem Mal und jedem Schluck Hochprozentigem lustiger. Weiters brauchen sich das deutsche MTV oder VIVA mit ihrem Programm auch nicht zu schämen, weil auch die Belgier und Franzosen brav mitziehen. Hochkarätige Künstler wie Lady Gaga geben dem Wort Niveau eine ganz neue Bedeutung.

4. Die Öffis
Man kann echt supi schwarzfahren. Hab ich natürlich nie gemacht. Die Kontrolleure sind durch ihre Uniformen bereits von weitem sichtbar, daß man gleich loslaufen kann. Und dafür, daß man nichts  zahlt, bekommt man U-Bahn-Stationsbeschallung vom Feinsten – von Vivaldi bis The Verve – und jede u-Bahnstation ist anders  designt

3. Die EU
In Brüssel sind 140 Nationalitäten vertreten und es werden 120 Sprachen gesprochen. Für den Großteil des Multikultidaseins der Stadt ist neben dem Kolonialismus die EU verantwortlich. Rein soziologisch gesehen ist die EU ein Multi-Kulti-Biotop. Für Liebhaber des interkulturellen Dialogs und Multilinguisten ein ideales Plantschbecken.

2. Das Stadtbild
Brüssel ist halt eine Stadt, wo man meistens zwei Mal hinschauen und über manches auch hinwegsehen muss. Und als Entschädigung dafür, was die Stadtplaner und Architekten in der Hauptstadt verbrochen haben, soll man nach Flandern fahren. Da kriegt man ein Trostpflaster und ein Bussi drauf.

1. Die Belgier
Neben “Danke” und “Auf Wiedersehen” wünschen sie einem dann immer noch eine “bonne journée” oder eine “bonne soirée”. In Österreich ist man froh, zumindest ein mürrisches “Wiedaschaun” zu hören. An der roten Ampel wird mal kurz über den starken Wind geplaudert, und ein Mädl fragt in einem Modegeschäft, ob der Mantel ihr steht. Isst man im Gehen, dröhnt von allen Seiten “bon appetit”. Sie mögen zwar etwas kompliziert sein, aber dafür sind sie wirklich lieb und freundlich. Und offensichtlich haben sie die Österreicher ganz gern, sonst würden sie eine Busstation nicht nach den Bewohnern unserer Bundeshauptstadt benennen.

Die Wiener sind in Brüssel (bedeutet übersetzt übrigens "Bruchzelle") offenbar ziemlich beliebt!

Jaha så va det då fredag igen ……
Var tar veckorna vägen ???
Snart är det VERKLIGEN jul igen!!!!!!

Jag va ju till TRENDIGT och klippte av mej håret i tisdags och då blev jag varse att julen står och stampar där ute i farstun. Rätt som det är när jag sitter där i torken får jag höra fin och stämningsfull musik från stereon……. Tanny hade letat fram julskivorna

Tove på jobbet ( vår praktikant) hon har tjatat om julmusik, lussebullar och julgardiner i flera veckor nu……….
Själv är jag  ju ingen FANTAST av julen så hos mej kryper det på lite panik mera än stämning tyvär.

Nej men en riktigt härlig FREDAG gör däremot så jag kommer i stämmning
Har ju droppat in lite VILA i butiken nu som är såååååå snyggt. Hinner jag ska jag fota lite idag så ni får se vilka snygga plagg det är ……….. Kanske nått för morgondagens FEST!!!!
Ha en bra fredag och  i kväll bjuder jag  på lite tips klädtips!!

DAGENS VISDOMSORD!

 Alla människor som älskar mycket
 får mycket sorg. 



Hoppas ni är rädda om varandra där ute!

Kram!!!

jag tycker den här är så jävla rolig. J bara stirrar på mig och tycker jag är knäpp, medan jag ligger dubbelvikt av skratt.

vad tycker ni?

Bloggen har blivit lidande de senaste dagarna pga stor arbetsbelastning för Copy Charlotte. Nu är det mycket på gång och det är ju fint som snus. Tyvärr ingen ljusning i sikte för att frigöra bloggtid, men jag ska göra så gott jag kan. Och trots ett hektiskt liv har jag hållit lite koll på vad kollegorna i branschen håller på med. Den reklam som främst har förgyllt den senaste tiden är givetvis ICA:s nya triologi med butikens färske praktikant Jerry. Filmerna har blivit en riktig succé och jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören.

Det började med den här:

Fortsatte med den här:

För att slutligen krönas med den här:

Jag trodde att vi efter alla dessa år hade sett det mesta i ICA:s reklamsåpa. Men det hade vi med all tydlighet inte. Butikskedjan, deras reklambyrå King och produktionsbolaget Tre Vänner fortsätter att leverera gång efter gång. Imponerande. Jag är glad att jag är ICA-kund.

———————————————————————————-

Svänger
Att den första kundmässan som Copy Charlotte varit delaktig i går av stapeln i morgon. Stort.

Svänger inte
Jimmie Åkessons debattartikel. Motivering överflödig.

En favorit bland reklamfilmer har alltid varit ICA:s reklamsåpa med Stig, Ulf och de andra. Och nu får ensemblen förstärkning av den nya karaktären Jerry som är utvecklingstörd – inte direkt vanligt i reklamfilmsvärlden.

Syftet med filmen är att ICA under devisen “Vi kan mer” tillsammans med Samhall och Sveriges kommuner ska ge personer med funktionshinder möjlighet till sysselsättning. Praktikanten Jerry spelas av Mats Melin från Glada Hudik-teatern och han tror att filmen kan göra något bra. Det tror jag med och jag tycker att det är ett bra initiativ av ICA.

Reklamen spelar på de fördomar som många har mot funktionshindrade människor och förhoppningsvis kan den bidra till attityder och värderingar förändras.

Jag har noterat i bland annat Expressen att filmen har väckt debatt, men jag förstår inte varför det skulle vara något fel med den. De som av någon anledning tycker att filmen på något sätt driver med utvecklingsstörda kanske borde fundera på om inte problemet ligger hos dem själva egentligen.

Och Jerrys replik “Vad glor ni på? Har ni aldrig sett en praktikant förut” är bara så bra. Jag ser fram emot nästa film som enligt uppgift ska komma inom kort och säger bara Heja ICA!

———————————————————————————————-

Svänger
Copy Charlottes nya samarbete som sett dagens ljus idag.

Svänger inte
Eftermiddagens fem timmar på InterCity-tåg. Roligare kan man ha det.

Højtuddannede ledige håber at praktikpladser kan være vejen tilbage til arbejdsmarkedet.

Silkeborg Jobcenter  tilbyder praktikanter i 2 til 4 uger

Finanskrisen rammer også folk med særlige kompetencer

Finanskrisen betyder, at mange mennesker pludselig er blevet ledige. Men mange af dem har rigtig meget at byde på, fx.  internationale erfaringer og specielle kompetencer.

Også små virksomheder kan give ledige en god muligheder for at komme i gang igen med et kort praktikforløb.

Silkeborg Jobcenter har allieret sig med den private virksomhed A2B, som matcher praktik-kandidater til virksomheder i lokalområdet.

- Ordningen er en fordel både for den ledige og for  virksomheden, fortæller Poul Hvid Jensen, som er konsulent hos A2B.

- Det er dygtige mennesker, der nu pludselig er ramt af arbejdsløshed på grund af finanskrisen. For virksomhederne er det gratis at få en praktikant i 2 til 4 uger. Viser matchet sig at være godt, kan det måske føre direkte til en ansættelse. Eller det kan føre til netværk og muligheder for senere at finde et job.

A2B konsulenten understreger, at kandidaternes erfaringer spænder vidt. Faglærte fotografer, komponister og mange andre og det er mennesker, der er vant til at arbejde selvstændigt og kreativt.

Fakta om praktikforløb

• 14 dage
• Gratis for virksomheden
• Intet krav om ansættelse efter praktik

Fakta om A2B

• A2B har stor erfaring med at flytte jobsøgende fra Arbejdsløshed til Beskæftigelse.
• Erfaringen tager udgangspunkt i matchning af lediges ønsker i forhold til virksomhedernes konkrete behov.

Læs mere om A2B her.

Vi har spenderat en vecka uppe i bergen tillsammans med några av våra elever innan de reste hem för två veckors lov. Dock gick inte tiden till spillo bara för att antalet elever minskade för var dag. Istället tog vi tillfället i akt att verkligen få det fint i vårt hem. Vi sopade, skrubbade, möblerade om och insåg att vi inte är två i vårt hus. Några råttor springer runt på taket, en hel del ödlor trivs både runt och inne i huset, och vi har tyvärr fått ta död på en stor spindel som inte ville lämna huset frivilligt. Efter en kort jakt är huset fritt från kackerlackor (för tillfället), och vi börjar känna oss hemma.

Helgen bjöd på ett bybesök uppe i bergen. Uppe i bergen, 1,5 timme från Mae Sariang där vi bor, låg byn Kotiki (hm, något åt det hållet). Några utav våra elever kommer därifrån, jättekul att få se hur de bor! Vi var med och lekte på söndagsskolan, åt mat med pastorn från den lilla karenkyrkan på berget och njöt av den oerhört vackra utsikten. Det var en speciell upplevelse, man lever oerhört enkelt men alla vi mötte var så varma och gästvänliga. Vi ser fram emot kommande bybesök!

Nu väntar ytterligare två veckor i Chiang Mai med språkundervisning. Ulrika M från equmenia är här för att se hur bra vi faktiskt har det. Om någon tvivlar på Mae Sariang kan ni prata med henne…

Tack för alla böner, fortsätt gärna be för alla oss praktikanter och våra värdorganisationer och systerkyrkor!

Kramar från Hanna och Andrea i Thailand

Det är ett tag sedan jag skrev sist nu, antar att ni blivit vana vid mina många inlägg.Jag vet nu att skolan ligger i Gedian så vill ni kolla in det kan ni söka på googlemaps.. en liten håla utanför den stora staden.
Jag har det bra, fler och fler vänner och jag trivs mer och mer. det är en positiv spiral just nu.
Jag har varit här nu 2 veckor och börjat hålla lektioner vilket inte bara är helt lätt. Men det är lite så att man får göra så gott det går med dom som vill.
En del gömmer sig bakom bänkarna och vill inte delta. ska Försöka ta tag i det mer ordentligt efter lovet.
Jag kan ju ingen Kinesiska och en del av dem kan inte så mkt Engelska.
I eftermiddag ska jag följa med en av lärarna till hans hem en bit härifrån där vi ska fira nationaldagen och spendera lovet,
i kina är det just nu två stora helger som inträffar på samma gång, national dag och höstdagjämningen (tror jag) så vi har drygt en veckas lov.
Ni får en sista möjlighet att skicka in svar på sporterna också när jag kommer åter från lovet kommer en vinnare att utses.
Jag vet inte om jag har möjlighet att skriva under lovet men kanske..

MVH
Peter Karlbom

“Entrance” står det på den gula skylten vi styr våra steg mot. Vi hamnar bakom två kvinnor och deras barn. In i fållan. Boskapsfållan. Det är så smalt att man bara kan gå en och en. Järnstaket på båda sidor och galler som tak. En hög röst i högtalaren påminner mig om de filmer jag sett från koncentrationslägren. På uppsamlingsplatsen när folket ska delas upp i två köer. En till vänster och en till höger. Klumpen i magen gör sig påmind och jag ryser till. Den roterande järngrinden klickar återigen till och väcker mig ur mina funderingar. Ytterligare några av oss kan gå igenom. Vi följer efter strömmen bort till nästa kö. Det råder en viss osäkerhet om vi står i rätt kö eller inte. När vi möter några som försöker ta sig igenom från andra hållet flyttar vi oss till kön till vänster om oss. Längst fram ännu en roterande grind. Barnen framför bråkar lite med varandra. Mamman skiljer dem åt och drar med sig barnen, en efter en, genom grinden. Den yngsta sitter i en sele på hennes mage. Nu är det snart vår tur. Den unge killen framför mig fastnar i grinden och får snällt vänta på sin tur tills han kan komma ut. Grinden klickar till och knirrar lite motvilligt. På andra sidan tjuter metalldetektorn när någon går igenom och du grälar på en medelålders kvinna. Slutligen släpper du igenom henne. I båset står ditt vapen bredvid dig och du tittar trött på min passbild och visumstämpeln. Din blick möter min. Du är yngre än mig. Du vinkar åt mig att fortsätta framåt. Jag går mot “exit”-skylten.

/Amanda

So es ist geschafft, der Blog hat die ersten 1.000 Besucher!!!

Kein Wunder immerhin ist er fast immer auf Seite eins von Google wenn man einen der folgenden Suchbegriffe eingibt:

BMW, Dienstwohnung, Dingolfing, Hochregallager, HRl, Pflichtpraktikum, Praktikum, WG, Wohngemeinschaft, Wohnheim, Wohnung, Betriebsurlaub, BMW, BMW-Bus, Bus, Busverkehr, Dingolfing, Pflichtpraktikum, Praktikant, Praktikum, Werkbus, Werksbus, neue Modelle BMW und und und!

Ja, der er jo gået lidt… læs enormt lang tid… siden sidste indlæg. Når man arbejder med sociale medier, og forsøger at vedligeholde en 50 – 100 forskellige tjenester rundt om i den nye medie-jungle, er tendensen åbenbart, at man glemmer sin egen tilstedeværelse. Bliver det så bedre i fremtiden…? Nok ikke… men her kommer alligevel en kort opdatering fra Battle & Bounce HQ-bloggen…

Nyt kontor! Da jeg et stykke tilbage sad på det virale mediebureau GoViral, havde jeg fornøjelsen af at være placeret i Københavns Latinerkvarter, hvilket jeg i den grad nød. Derfor rykkede vi over sommeren Battle & Bounce til Vestergade – back in the hood! Her er sgu altid god stemning, god kaffe, folk der drikker hvidvin mandag formiddag på Education og som vores nye praktikant sagde – Så kan man jo lige stikke ned og få en tatoo i sin frokostpause… En Battle & Bounce tush Christian? Jeg gir!!!

Hvad mere? Jo – som du læste ovenfor, så åbnede den unge stjernepraktikant Christian laptoppen herinde for et par uger siden… Kokken fra kunsthistorie på KUA (altså ikke som i ‘kantinekok på kunsthistorie’, men mere som først kok og så kunsthistorie bagefter) kaster spegesild og akademisk pølsesnak ind i vores nogen gange alt for medieprægede hverdag – Tak for det Christian!

Ja, og så får jeg jo ikke lov til at slutte et indlæg her, uden at min tekniske chef råber højt om, at jeg skal lægge et link ind til et til af vores Satsites – Denne uges nyhed må være Dizzy Mizz Lizzys genopståen, og det synes jeg I skal læse lidt om på Goombay!

Over and out
Mr. Battle

Nu är vi äntligen framme i Chiang Mai i Thailand efter en lång resa via London och Bangkok, utan några större missöden. Vi landade här runt halv sju lokal tid och blev som tur var upphittade av
missionärsfamiljen Ernviks. Det är varmt och kvavt, men helt underbart att äntligen vara här efter att ha förberett sig såpass noga. Imorgon drar vi igång och ska runt på olika kontor här i Chiang Mai, och på söndag bär det för första gången av till Mae Sariang, det skall bli hur kul som helst.

Hoppas att allt är bra hemma i Sverige!

Hanna Persson

Idag blev jag erbjuden en heltidspraktik på Huset i Bjuur, jag kommer nog att acceptera vilket kommer att innebära att mina kurser för vuxenskolan blir uppskjutna/inställda.

I övrigt så är det träna, sova och äta som gäller. Det är nice och det går bra.

Här kommer en bild på dagens middag!

HADI

Adam.

Die SIGMA Chemnitz GmbH beteiligt sich an der “Initiative Fair Company” und beachtet die füf Regeln für Fair Companies zum korrekten Umgang mit Praktikanten und Absolventen.

Alarmierung des RTW in ein naheglegenes Altenheim.

Eine ältere Dame war gestürzt und auf die rechte Seite gefallen. Bei unserer Ankunft übernahmen der Praktikant und der beifahrende Kollege die Untersuchung und Versorgung der Patientin, während ich mich bei der anwesenden Pflegerin über Unfallhergang, Vorerkrankungen und Medikation informierte.

Nach kurzer Info wurde ich ausdrücklich darüber informiert, dass die Patientin privatversichert sei und nur in EINEM Krankenhaus in der Stadt behandelt wird.

An sich ja kein Problem. Schwierig nur, wenn das Krankenhaus keine Kapazitäten frei hat. Möchte dann die Patientin auf dem Flur oder besser gleich auf dem OP-Tisch schlafen?

Ich erkundigte mich kurz nach dem Zustand der Patientin: rechtes Bein verkürzt und außenrotiert, Druckschmerz über dem Hüftgelenk, sowie eine Schwellung des rechten Handgelenks. Sturzursache war eine kurze Ohnmacht.

Also raus zum RTW, Trage, Vakuumatratze, Absaugpumpe und Schaufeltrage geholt. Währendessen per Handy direkt in der Aufnahme des “Privat”krankenhauses angerufen und mich erkundigt, ob eine Patientin nach Synkope unklarer Genese und Verdacht auf Schenkelhals- und Handgelenksfraktur aufgenommen werden könne. Nach Erwähnung des Chefarztes, der die Patientin gewöhnlich behandelte, stand dem Transport nichts mehr im Wege, Chirurgie, Orthopädie und Innere erwarteten uns bereits…

Wieder zurück im Zimmer der Patientin, drehten wir Sie vorsichtig auf den Rücken, brachten die beiden Seitenteile der Schaufeltrage unter Sie und hoben Sie auf die Vakuummatratze auf der Trage. Nachdem Anpassen der Matratze schienten wir noch den Unterarm mit einer SamSplint(R)-Schiene und verbrachten die Patientin in den Rettungswagen.

Nach Anlage eines venösen Zugangs, wurde der Blutzucker ermittel und ein EKG geschrieben. Alle Werte waren im Normbereich.

Nach etwa 30 Minuten schonendem Transport übergaben wir die Patientin im Röntgen des Krankenhauses. Das erwartete Empfangskomitee blieb leider aus. Wir halfen noch beim Umlagern auf den Röntgentisch und warteten auf die Bilder.

Leider zeigte sich nicht das erwartete Bild eines Schenkelhalsbruches. Der Oberschenkel war knapp unterhalb der Trochanter major frakturiert. Deutlich zu sehen waren die Entkalkungen der Knochenstruktur und Verschleißerscheinungen des Acetabulums. Das Röntgenbild des Handgelenks zeigte einen Bruch des distalen Radius.

Ein paar Fakten zum BMW Werksbus Verkehr in Dingolfing:

Über 300 Omnibusse legen jeden Tag rund 44.000 Kilometer zurück, um die Mitarbeiter sicher von ihrem Wohnort zum Arbeitsplatz und wieder zurück zu bringen. Es gibt kaum einen Winkel, den die Busse nicht erreichen, wenn sie ihre 1.500 über die Region verteilten Haltestellen anfahren, um rund 15.000 Pendler einzusammeln.

Wer ein Praktikum bei BMW macht kann leider nicht im Vorraus sich einen Bus suchen. Man bekommt diese Informationen erst an seinem ersten Tag von den Praktikantenbetreuern! Auch die Abfahrtszeiten sind nirgends im Internet einsehbar.  Zur Zeit fahren währed der Produktionsunterbrechung leider nur die Busse zur Früh- und Spätschicht. Das heißt für mich ncoh mindestens eine Woche Fahrradfahren, und morgen soll es 37 Grad hier geben! Vielleicht gibts ja Hitzefrei

I förrgår var min sista dag som praktikant, och även om jag har sett fram emot att vara ledig en vecka innan skolan börjar igen så känns det väldigt sorgligt att inte kunna jobba med detta på heltid längre. Dessa få veckor har gett mig så otroligt mycket och det är tur att jag fortsätter engagera mig som volontär till hösten, för jag känner mig verkligen inte redo att lämna Hungerprojektet!

Den här sommaren var lite av ett test. Jag visste att jag brinner för utvecklingsfrågor, men kan jag tänka mig att jobba med det? Eller kommer det jag gör här i Sverige kännas helt kopplat från det ändamål jag vill främja? Och går det verkligen att undvika den byråkrati som ständigt verkar sätta käppar i hjulen i likande organisationer? Fördomarna var många, och stämmer kanske på vissa arbetsplatser.  Men efter den här sommaren kan jag konstatera att det går att känna att man gör skillnad, även som praktikant i Sverige. Det gäller bara att hitta rätt organisation… Att känna sig så inkluderad från dag ett och uppleva att alla idéer uppskattas och tas tillvara är det nog många arbetsplatser som eftersträvar, men få som lyckas tillämpa i praktiken. Under sommaren har jag imponerats av hur lätt det har varit att ta egna initiativ och hur pass mycket stöd man sen får i att genomföra sin idé.

Jag läste någonstans att “kreativitet föds där det finns ramar, öppenhet och tillit”. Det stämmer nog ganska bra. När man får så pass stort förtroende i att driva egna projekt är det svårt att inte ta den chansen. Så i sommar testade jag på att vara “intraprenör”, något jag inte trodde skulle passa mig alls. Men att projektleda Almedalsveckan är bland det roligaste och mest utvecklande jag har gjort. Och att Hungerprojektet faktiskt kommer att medverka nästa år igen känns hur kul som helst! Bevisligen kan man ha fördomar även om sig själv… Tack för den här sommaren Filippa, Caroline och Åsa, ni har inspirerat mig mer än ni anar.

De senaste veckorna har jag jobbat med ledarskapsseminariet som Hungerprojektet arrangerar den 10 november och haft någon slags “spindeln i nätet” funktion medan många i ledarskapsgruppen var på välbehövlig semester. Nu tänkte även jag ta ledigt i en vecka och ladda batterierna innan hösten drar igång med inskrivning på masterprogrammet på Handels den 19 agusti… Så nu går jag officiellt in i “vacation-mode” med syster tills dess!

…aber ich höre diesen Radiosender 106!8. NaTürlicht bekomme auch ich dann die Eigenwerbung mit. Deshalb stelle ich  diese Frage:

Wenn man zwischen Eigenwerbung und Kotzen keinen Unterschied wahrnimmt? Was, Sven Flohr, sollen potentielle Hörer denken, wenn sie Dich ins Micro frusten hören? Es ist Dein verschissenes Problem, dass Dir das Kiez- Studio nicht gefällt. Na und! Mach Diät, behandele Deine Mitarbeiter wie Menschen…..mehr schlage ich Dir nicht vor. Ich vermute Du wärst überfordert!

Einen habe ich noch: Sven, auch wenn es Dich verwundert. Ihr habt Hörer!

Also gib Dir Mühe oder geh zum Öffentlich- Rechtlichem! Oder Taxifahren, egal, aber versaue den Radiohörern nicht den Samstagabend!

DON´T PANIC

PS: Bevor 106!8 den Tanzbär (Sven Flohr) auf den Kiez verbannt hat, hätte ich ihm wegen seiner ewig  grinsenden Stimme gerne den Hals umgedreht. Nu´muss er aus dem On- Air moderieren….jaaauuuuuulll!

Sven Flohr, Du bist so lustig wie Mike Schneider!