På  Newsmill skriver en av mina favoritbloggare om p-pillret som hon fördömer…

Jag kan inte låta henne vara oemotsagd eftersom jag är min skapare oerhört tacksam för att pillret finns.

När det kom i slutet av 50-talet var det inte mindre än en revolution. Det gav kvinnor möjlighet att ta kontrollen över barnafödandet på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. När kopparspiralen sen kom på 60-talet fick vi ytterligare ett hjälpmedel för kvinnor att bestämma över barnafödandet utan att behöva lita till mäns välvilja och förmåga till självkontroll.

Initiativet till att p-pillret utvecklades kom från två kvinnor: Margaret Sanger och Katherine McCormick. Den ena var kvinnorättsaktivist, den andra var stenrik och tillsammans spårade de upp en kontroversiell biolog Gregory Pincus och en katolsk läkare John Rock. Båda männen var pionjärer inom fertilitetsforskning och de brann också för idén att kvinnor skulle få möjlighet att själva bestämma när de ville föda barn.

Preventivmedel var förbjudna av den katolska kyrkan så man fick vara lite listig. I juni 1957 lanserades det som medel mot menssmärtor och man angav att det hade som biverkan att ägglossningen uteblev. Plötsligt fick många amerikanska kvinnor svåra menssmärtor.

Så kom även jag i kontakt med p-pillret första gången i livet. En av mina mera förslagna väninnor sa att jag skulle gå till doktorn och säga att jag hade mensont och be att få ett piller som då hette Enavid mite. Jag hade på den tiden på grund av min mormors och mammas historia en våldsam graviditetsskräck. Hade p-pillret inte kommit i precis rätt tid hade jag kanske fortfarande varit oskuld…..

På den tiden innehöll pillren hästdoser av hormoner. De som säljs idag är som en mild västanfläkt jämförelsevis.

Som de flesta läkemedel….och som de flesta fenomen i tillvaron….är ingenting bara på gott. P-pillret har förstås sina avigsidor …..och det har varje preventivmedel och varje preventivmetod. Man får bestämma sig vad som passar en och vilket pris man vill betala….ofta väljer man olika metoder vid olika faser i livet.

Och användande är frivilligt!

Att föda barn är däremot ingen frivillighet för många kvinnor där religiösa föreställningar och/eller patriarkala maktstrukturer inte tar någon som helst hänsyn vare sig till kvinnornas eller barnens behov….

I den bästa av världar kanske p-pillret inte kommer att behövas….dagen-efter piller är redan nu en hormonell variant som gjorts allt lättillgängligare  i Sverige

Tills vidare gläder jag mig åt att p-pillret har funnits ….och fortfarande finns …framför allt som en av många möjligheter för kvinnor att slippa föda barn som man inte orkar, kan eller vill ta hand om ….och för barnen som inte behöver komma till en värld där de inte är välkomna….

I andra hand gläder jag mig åt att det ger många kvinnor möjlighet att njuta av sin sexualitet utan rädsla….

Skottland 04 augusti, 2009 (LifeSiteNews.com)

Ny forskning från Skottland har funnit att heterosexuella samlag utan kondom,  gör människor lyckligare än de som har “säker sex” med kondom, vilket har rört upp känslora i debatten och kampanjen för ”sexuell hälsa.” Den ansvariga forskaren skrev, “Ju oftare de har sex utan kondom, desto bättre blir deras psykiska hälsa.”

I studien, som heter, “Condom Use for Penile-Vaginal Intercourse is Associated with Immature Psychological Defense Mechanisms,”

(kondomanvändning i penis-vaginala samlag är associerade med omogna psykologiska försvarsmekanismer),

Professor Stuart Brody vid universitetet i Paisley i västra Skottland,  gav ett frågeformulär till 111 Portugisiska män och 99 kvinnor med frågor om deras sexliv och deras sinnestillstånd under en månad. Resultaten kommer att publiceras i tidskriften Archives of Sexual Behaviour.

Studien  bekräftar vid första ögonkastet en hypotes som har lagts fram av Sigmund Freud, “att omogna psykologiska försvarsmekanismer korrelerar direkt med frekvensen av användandet av kondom under PVI [penis-vaginala samlag], men det omvända gäller för PVI utan kondom”.

I undersökningen fann man också att, “omogna försvarsmekanismer” är direkt förknippade med onani hos båda könen. I allmänhet kom studien fram till att kondomanvändning under PVI,  förknippas med “psykologisk omognad och anlag till sämre psykisk hälsa, inklusive depression och suicidala tendenser”.

Läs hela artikeln på engelska:

http://www.lifesitenews.com/ldn/2009/aug/09080401.html

NRC Handelsblad (Holland) 27 juli 2009.

Motståndet mot abort ökar.  Efter ändringar i den nederländska abortlagen har organisationen, Women on Waves, beslutat för att avbryta alla kommande resor i deras så kallade abortbåt. Motståndet mot abort ökar, säger grundaren Rebecca Gomperts.

För ett decennium sedan hade Rebecca Gomperts en vision. Med hennes organisation, Women on Waves (WoW), skulle hon driva en flytande klinik som kvinnor med oönskade graviditeter i hela världen skulle kunna vända sig till för hjälp. Gomperts såg sig som en “abortkapten”. “Jag tänkte att vi skulle segla från land till land och hjälpa x antal kvinnor per dag.”

Läs mer på engelska:

http://www.nrc.nl/international/Features/article2311636.ece/Dutch_abortion_boat_to_sail_no_more

Regeringen vill minska antalet ungdomsaborter i Sverige och har med hjälp av Socialstyrelsen tillsatt en utredning. 

Regeringens utredare Anders Milton föreslår följande:

Nyare hormonella preventivmetoder passar vissa kvinnor bättre än de äldre p-pillren. Vi föreslår därför att alla hormonella preventivmedel subventioneras för ungdomar och unga vuxna upp till 25 års ålder till en högsta kostnad på 200 kronor per år. 

Debattartikel publicerad i DN 15/6-09

Bland annat Västerbottens Läns Landsting invänder mot detta med hänvisning till att icke-subventionerade preventivmedel ökar användning av kondom. (Vilket minskar spridning av sexuellt överförbara sjukdomar). Något som inte stämmer eftersom sex inte är en rationell handling utan en känslomässig. Vi ger oss helt enkelt hän och det är väl tur. De som främst drabbas av icke-subventionerade preventivmedel är unga kvinnor som lever i socialt svåra situationer med lite stöd och dålig ekonomi. Tex en tjej i tonåringen som lever med en arbetslös och missbrukande förälder. Dessa tjejer, visar undersökningar, röker mer, har sex tidigare och dricker mer. De lever helt enkelt ett liv med många risker. Dessa kvinnor kan också ha svårt att komma ihåg att ta p-pillrena vilket gör att något av de dyrare hormonella preventivmedlena (p-ring, hormonspiral eller p-stav) är att föredra.

Dessa tjejer har heller inte råd med ett akut p-piller som kostar 139:-. I artikeln i DN står det att akut-p-piller delas ut gratis på alla ungdomsmottagningar. Det stämmer inte. Det varierar från landsting till landsting.

Rom, 30 juli 2009 (LifeSiteNews.com) – Den italienska farmaceutiska tillsynsmyndigheten väntas inom kort att godkänna försäljningen av det dödliga abortpillret, populärt kallad för RU 486, under varumärket Mifegyne, enligt den italienska tidningen La Repubblica.

Den italienska farmaceutiska tillsynsmyndighetens beslut kommer som en överaskning, trots begränsningar i den italienska lagen som endast tillåter kirurgisk abort, samt alla varningar om riskerna för dödsfall som har noterats i samband med RU 486 runt om i världen.

Läs hela artikeln på LifeSiteNews.com:

http://www.lifesitenews.com/ldn/2009/jul/09073004.html

Washington, DC (LifeNews.com) – En ny studie på kvinnor som har gjort abort i Turkiet  konstaterar en 66 procent ökad risk att drabbas av bröstcancer som följd. Studien är den senaste som bekräftar att aborter orsakar betydande negativa medicinska risker för kvinnor.

Resultaten fann också att en medicinsk abort medför en ökad risk för bröstcancer, medan ett sponat missfall inte ger samma resultat.

Den nya retrospektiva studien har genomförts av Dr Vahit Ozmen och hans kollegor vid Istanbuls medicinska fakultet på universitetet i Istanbul i samarbete med Magee-Womens hospital i Pittsburgh i USA .

De publicerade sina resultat i World Journal of Surgical Oncology i april 2009 och de har undersökt kvinnor som var inlagda för granskning på Istanbuls Medicinsk fakultet mellan januari 2000 och december 2006.

Risken för bröstcancer ökade för kvinnor som hade utfört en abort med 95 procent,  i en ålder över 35 år vid tidpunkten för den första levande födseln. Men en minskad bröstcancerrisk var förknippad med förekomsten av spontanabort (missfall).

“Vår undersökning visar att spontanabort är associerad med en minskad risk för bröstcancer medan abort är associerade med ökad bröstcancerrisk,” skriver forskarna.

Efter att jag slutade med p-piller bestämde jag mig för att alltid använda kondom, det är inte kul att springa till UM eller Gyn för att göra grav-test  och klamydiaprover eller att trycka i sig dagen-efterhormonbomber för att vara på den säkra sidan varje gång man råkat köra oskyddat.

Och ja, jag använder det alltid. Ingen kondom, ingen penetreration! Då får man göra andra saker i stället. Dock verkar det vara många som skiter helt i att skydda sig, och man kan ju undra hur folk tänker när dom utsätter sig för alla riskerna. Den vanligaste anledningen folk brukar nämna är att det inte är lika skönt med kondom som utan, och jaa..

För det är ju skönt med klamydia , gonorré, herpes, kondylom och  HIV? Abort ska vara särskilt skönt har jag hört, i alla fall i jämförelse med sex med kondom som är som att äta kola med papper på och vem vill det?

En annan vanlig anledning är att det skulle vara pinsamt att  fråga om/ta fram kondom när man ska till att ligga, och det kan man ju förstå att det är.. Om man är 15 år och oskuld.  Tycker man att det är pinsamt att fråga om kondom så borde man fråga sig om man är mogen för att ha sex över huvud taget, klarar man inte av att prata om sexrelaterade saker hur ska man då klara av att ha sex?  En annan anledning är att många unga kvinnor är rädda för att verka slampiga om de har med sig kondomer och vill inte att det ska verka som om de planerade att ha sex, och det är ju bara tragiskt (det är 2009 ffs!).

En gång i tiden tänkte jag att jag skulle skaffa p-piller, jag var då i ett förhållande och tyckte att det kändes som den bästa lösningen, så efter att berättat för pojkvännen åkte jag till närmaste ungdomsmottagning för att boka en tid.
Jag hade ett krav, att jag skulle få en sort med så lite biverkningar som möjligt, speciellt var det viktigt att jag inte skulle få stora humörsvängningar, efter ett års tonårsdepression i gymnasiet ville jag inte riskera något, och att min sexlust inte skulle minska drastiskt.

När jag förklarat för barnmorskan ler hon och frågar om jag vill prova med minipiller, hon föreslår Cerazette “det är helt östrogenfritt”, jag är 18 år och har inte riktigt kollat upp vad som finns ordentligt men litar på att UM ska ha bra koll, de är ju trots allt professionella!
Jag får ett recept och tar mig till apoteket för att för en billig penning hämta ut tre kartor. Dom följande månaderna känns allt bra, jag känner mig skyddad och tycker inte att jag känner någon större skillnad, mensen har försvunnit helt (Yes!!!) och humöret är stabilt, eller, kanske att jag inte riktigt känner mig lika kåt som vanligt, men vi har ju trots allt varit tillsammans ett tag nu, jag och pojkvännen och det är ju inte så konstigt att man inte känner sig sugen lika ofta längre.
Någon månad senare har jag nästan blivit asexuell, jag som till en början ville mer och oftare än pojkvännen vill nästan aldrig, säger nej varje gång och känner mig som världens sämsta flickvän, säger ja ibland för att jag tänker att jag kanske vill om vi myser lite först, vill fortfarande inte men har sex ändå för att det känns dumt att avbryta mitt i.
Bestämmer mig för att sluta med Cerazette och se om det kanske hjälper, pojkvännen protesterar men jag påpekar att sex men kondom ändå är bättre än inget sex alls.
Efter någon vecka utan pillerna är min lust tillbaka som vanligt igen.
Och jag bestämmer mig för att aldrig mer trycka i mig hormoner utan att kolla vilka de vanligaste biverkningarna är.
Enligt sifo får nästan hälften alla unga kvinnor som äter p-piller minskad sexlust, många börjar med p-piller tidigt, mitt under eller innan de ens har hunnit lära känna sin sexualitet och använder samma preparat i flera år, jag är glad att jag inte började när jag var 15 eller ännu tidigare, då hade jag kanske inte fattat att jag blev påverkad.
Att unga kvinnor har en låg sexlust är inget som problematiseras eller ens höjs på ögonbrynen åt i ett samhälle där det fortfarande ses som en sanning av många att kvinnor har en mycket lägre sexdrift än män. Ett samhälle där det ses som normalt att kvinnor börjar njuta av sex på riktigt först i 30-40 års åldern.

För några veckor sedan skrev jag om hur kvinnokroppen görs till en nationell angelägenhet om och om igen.  Då uppehöll jag mig vid hur amerikansk biståndspolitik på olika sätt har försökt kontrollera och reglera fattiga kvinnors reproduktiva hälsa. Men under de senaste veckorna har jag funderat på hur det ser ut i jämställda Sverige idag. Finns det inte även här ideologier som tvingar kvinnan att kontrollera sin sexualitet medan mannen kan vara fri från ansvar?

Bevis: För en månad sedan offentliggjordes en  utredning som slog fast att det skulle behövas ett abortregister för att kunna forska om vilka kvinnor som gör abort och varför. Utgångspunkten för utredningen var att kvinnor i Sverige gör många aborter och att detta bör ses som något problematiskt som ska åtgärdas. Utredaren Anders Milton pekade även indirekt ut de utländska kvinnorna, inte “svenskorna”, som den egentliga problemgruppen som gör flest aborter. Detta sänder en tydlig signal: Vissa kvinnor (och deras män) kan inte kontrollera sin egen sexualitet. I utredningens problemformulering görs aborten OND och hormonpreparaten GODA. Ett enkelt ingrepp laddas fullt med värderingar medan hormoner som kan skada kvinnor både psykiskt och fysiskt inte problematiseras överhuvudtaget. Med abortregistret stigmatiseras de kvinnor som väljer det onda alternativet. Och trots en liberal lagstiftning så anses de ha valt fel. De måste därför registreras och undersökas.

Att det enbart är kvinnor som ska finnas i registret visar också att det är kvinnan som ska  skydda sig och ta ansvar för sin sexualitet (och därmed vara den som stigmatiseras när hon gör en abort). Man kan ju fråga sig hur förslaget skulle mottagits om även de inblandade männen registrerats? ”Kalle här verkar inte riktigt ha koll på hur man skyddar sig, vi kanske borde utreda honom och hans samhällsgrupp.” Då hade man inte talat om forskning eller om att förbygga oönskade graviditeter, utan skrikit högt om ett gravt brott mot den personliga integriteten.

Samtidigt lyfter utredningen fram att männen måste ta ett större ansvar när det kommer till att skydda sig från oönskade graviditeter. Och att man måste prata mer om kondomer och hur de används. Anders Milton betonar också att kvinnors sexuella utsatthet är ett stort problem. För kan man verkligen tala om att kvinnor har full rätt över sin egen kropp när ett nej inte alltid betyder nej? Och det är det här som är det allra viktigaste. Att maktrelationer gör att att män inte tar ansvar för sin sexualitet och att detta på olika sett drabbar kvinnor. Inte minst globalt sett, där fattiga kvinnor i Afrika är de som drabbas hårdast av HIV samtidigt som de tidigare getts hormonbehandlingar i biståndssyfte för att förhindra graviditeter. Det är det inte svårt att lista ut att deras handlingsutrymme är helt och hållet beroende av om män tar ansvar för sin del i den reproduktiva kedjan eller inte, oavsett om de bor i ett land som tillåter abort och preventivmedel eller ej.

Men ett faktum kvarstår: Att en abort framstår som någonting problematiskt som måste undersökas av staten. Det förstås alltså inte som ett feministiskt framsteg, utan som att kvinnor vid ett ögonblick under den reproduktiva resans gång valt “fel”. Istället för att utreda de kvinnor som av olika skäl väljer att avsluta en graviditet, så tycker jag att ALL fokus borde riktas mot de maktstrukturer som bidrar till att kvinnor blir ofrivilligt gravida. Kan det inte ha att göra med att man mår dåligt av de hormonella preventivmedel som prackas på en och därför slutar med dem, att det finns diskurser som utmålar kondomer som töntiga och jobbiga och att kvinnans sexuella rättigheter faktiskt är långtifrån fullständiga? Kan inte det vara en nationell angelägenhet; att för en gångs skull sätta männen kroppar och sexualitet under lupp?

Parentes 1: Det här visar ytterligare hur problematiskt det är att försöka övertala företag och män om alternativa p-metoder. Tydligen är manliga p-piller farliga eftersom de innehåller hormoner. Men vad har kvinnor då stoppat i sig i 50 år?

Parentes 2: Jag tycker att det är jätteviktigt att det finns p-piller lättillgängligt för kvinnor. Inget snack om det. Kvinnor kan frigöras från moderskapet och kroppen, och ska fortsätta kunna göra det om de mår bra av det. Men det måste finnas alternativ där också männen tar ansvar. Annars blir kvinnan ändå fjättrad till sin kropp. Som den som stigmatiseras för sina val, som den som måste äta p-piller eller som den som riskerar HIV.

Andra bloggar om abortregister, jämställdhet och preventivmedel.

Jag har tidigare sagt, i diverse sammanhang, att det bästa preventivmedel som finns är att vara au pair i ett år, men jag är beredd att ändra min ståndpunkt. Det har nämligen kommit till ett kanske ännu bättre medel.

Att jobba i saluhallen på IKEA. Tänk dej att du har lugn och skön musik och allt är harmoni… så helt plötsligt bryts lugnet av gallskrikande ungar som hörs genom hela varuhuset! Eller varför inte ta två killar i en alldeles för liten vagn som slår för fullt på varandra med knytnävar! Eller vad sägs om barn som springer och tror att det är lekland inne i butiken också (det finns en anledning till att Småland ligger i början!).

Ursäkta mej men när barn i 10års åldern springer i butiker tycker jag det är dags att föräldrarna tar lite ansvar med hänsyn till oss andra som faktiskt vill kunna stå still utan att bli knuffade av lekande barn! Ja jag låter som en gammal tant med rullator, men jag har fortfarande inte ens fyllt 24…

Ett annat bra tips på preventivmedel är faktiskt, det skär att säga det men att se Lotta på Bråkmakargatan. Misstolka mej inte jag ÄLSKAR den filmen, men tänk dej själv att ha en unge som vägrar öppna munnen hos tandläkaren och tror hon klarar allt alldeles själv, puh! Om ni inte anar vidden av trubbel så kan ni kontakta mina föräldrar, de har inte bara erfarenhet av helt onödiga tandläkarbesök…

Dessa tre medel gör mej tillräckligt rädd för att få en unge på halsen! Om ni inte är övertygade kan jag nog klura ut några till!

Som bekant finns det oerhört starka krafter som kämpar för att kvinnor inte ska ha rätt att göra abort eller få en möjlighet att själva ha kontroll över sina kroppar. Global gag rule är ett av de värsta exemplen på hur den amerikanska kristna högern genom påtryckningar lyckades driva igenom policies som tvingat hundratusentals kvinnor till livsfarliga illegala aborter eller till att fullfölja en oönskad graviditet.

Men samtidigt pågick under 80-talet en lika hård politisk kamp för att på olika sätt hindra kvinnors handlingsutrymme åt det andra hållet – för att förhindra att de skulle bli med barn. I Women and the biological reproduction of the nation berättar Nira Yuval-Davis om hur Reaganadministrationen via USAID arbetade med att distribuera preventivmedel till u-länder i Afrika för att förhindra fattiga kvinnor att föda barn vars munnar inte kunde mättas. Och ja, detta är samma administration som drev igenom global gag- policyn samtidigt, paradoxalt nog.  Stora resurser las ner på att operera in p-stavar – som ännu inte blivit godkända i USA – i fattiga kvinnor som bodde i bland annat Nigeria, Costa Rica och Thailand. Också i hemlandet användes liknande mediciner, men då uteslutande på welfare-kvinnor (läs: fattiga minoriteter) som mot en nätt liten summa fick operera in samma p-stav. Flera studier visade sen att det som kallats biståndspolitik mest framstod som ett grymt experiment, då preventivmedlen uppvisade bieffekter som levercancer och benskörhet bland flera av de unga kvinnorna som använt preparatet. Yuval-Davis beskriver liknande experiment från hela världen där man försökt att kontrollera kvinnors förmåga att få barn. I Singapore gav man under 90-talet fattiga och lågutbildade kvinnor $10 000 om de gick med på att sterilisera sig. Dessutom motiverade landets dåvarande premiärminister detta med vad som bara kan kallas rasbiologiska argument. Han ville att landets framtid skulle byggas av barn med ”rätt” genetiska anlag från högutbildade kvinnor, inte från de kvinnor som saknade universitetspoäng.

P-pillret har öppnat möjligheten för kvinnor att själva styra över sin sexualitet. Men att kontrollera fattiga kvinnors reproduktiva hälsa à la Reagan kan få allvarliga sociala konsekvenser för kvinnorna och inte minst de länder de befinner sig i. För trots fattigdom behövs det en ny generation till landet, och trots att preventivmedel som p-piller och p-stavar stoppar oönskade graviditeter så har aids aldrig spridits snabbare bland just samma grupp – fattiga och utsatta kvinnor. De pengar som använts för att stoppa graviditeter på detta sätt i fattiga länder, har också haft inverkan på andra biståndsområden. En politik som pressar kvinnor att föda färre barn leder också till att man skär ner resurser till mödravården och sjukvården, just de sociala krafter som behövs allra mest för att ett land ska kunna växa ur fattigdom och för att kvinnor ska kunna nå arbetsmarknaden. Saknas sociala skyddsnät så är det kvinnorna som får stanna hemma och ta hand om de gamla och sjuka och blir fastlåsta i underordning. Det blir svårt att tala om reproduktiv frihet när många kvinnor ändå är hänvisade till att arbeta med att ta hand om sin egen familj, den reproduktiva sektorn, även om de inte riskerar att bli gravida längre.  I de länder där kvinnor faktiskt nått arbetsmarknaden så går födelsetalen ner – men det är först efter att de utbildat eller arbetat sig “friare”, för att sen fatta ett beslut själva. Det är lätt att bli konspiratorisk i såna här sammanhang. Och lätt att tänka att det finns politiska och ekonomiska intressenter som tjänar på att skänka bort osäkra preventivmedel istället för att satsa på starkare sociala skyddsnät, bättre mödravård och utbildning i u-länder.  Men det ska jag inte spekulera i idag. Bara slänga ut tanken i cyberrymden.

Andra bloggar om preventivmedel, aborträtt och jämställdhet

Nu är det dags för politikerveckan i Almedalen. Bland många andra intressanta föredrag (se tex RFSU:s lista här) ordnar läkemedelsföretaget Schering Plough ett föredrag med titeln Färre ungdomsaborter med gratis p-medel?. I pressmeddelandet står det såhär:

I vissa landsting är preventivmedel gratis för unga kvinnor, medan det i andra landsting kostar pengar. Det betyder att man har gjort det till en privatekonomisk fråga om man ska kunna ha ett sexliv utan risk att bli med barn. Samtidigt vet vi att ungdomsaborterna ökar och erfarenheterna från exempelvis Norge visar att denna trend kan vändas om man inför gratis p-medel för unga.
Schering-Plough anordnar ett seminarium under årets Almedalsvecka om ungdomssubventioner, ofrivilliga graviditeter, aborter och unga kvinnor.

 

Schering-Plough är ingen storfavorit här direkt. Förutom att de i pressmeddelandet med sexliv uppenbarligen menar att kunna ha vaginala samlag (för man kan ha ett aktivt sexliv utan att ha vaginala samlag, både som homo-och heterosexuell. Att krossa samlagsnormen torde för övrigt vara en fråga där abortmotståndare och RFSU borde kunna enas) är de är företaget bakom sajten preventivmedel.nu där de bland annat skriver att det är bra att använda både kondom och preventivmedel (så kondom skyddar tydligen inte mot graviditet) samt gör tappra försök att tona ned riskerna med hormonella preventivmedel (översättning: försöker reducera tjejers faktiska biverkningar till myter samt tjejers oro till en fråga om hysteriska små kvinnorm som okritiskt går på allt de läser i Aftonbladet och Expressen). Bland annat påstår de att det är naturligt att tillsätta hormoner till kroppen. När man tittar på vilka som medverkar i seminariet blir man också lite fundersam. Kristina Gemzell Danielsson, professor på Karolinska Institutet, är intervjuad på sajten preventivmedel.nu i en artikel som ska “krossa myterna kring hormonella preventivmedel“ (en artikel där det för det första är oklart vilka myter de tänker krossa för det andra vilka myter de sedan faktiskt krossar. Jag hittar själv inte en enda krossad myt.) där hon uppmanar unga tjejer att “inte gå på myterna” utan “unna sig ett säkert preventivmedel”. Vilka myter hon menar att tjejer går på som de inte bör är sedan oklart, men i en mailväxling mellan henne och mig kröp det fram att det var myten att hormoner var livsfarligt som avsågs.

Christina Rogala är barnmorska hos RFSU och lägger gärna skulden för ökande aborttal på de hemska unga kvinnorna som läser Expressen och Aftonbladet och därefter inte vill äta p-piller (och som uppenbarligen sedan befruktar sig själva eftersom de unga männen sällan nämns). Hon använder orden “det är farligare att vara gravid” som om hon fick betalt för det varje gång p-pillers biverkningar kommer på tal.

Det är självklart bra att preventivmedel görs tillgängliga till alla som vill och ur den aspekten är det självklart bra att preventivmedel subventioneras. Att kunna ha vaginala samlag ska inte vara en kostandsfråga. Men frågan är om det kommer att leda till en sänkning av aborttalen. För är det verkligen så att man avstår från preventivmedel på grund av kostnaden? Tveksamt.

Det som bekymrar, både med detta seminarium och i diskussionen om aborttal i allmänhet, är hur mycket ansvar som läggs på kvinnor. Det må så vara att det är en myt att hormonella preventivmetoder per definition är livsfarlig och att blodproppsrisken är högre vid gravidiet (men vad säger det egentligen? En graviditet är farligare än det mesta. Och bör inte blodproppsrisken mätas mot andra preventivmetoder?) men humörsvängningar, depression, ångest, minskad sexlust, miljöppåverkan för att inte tala om att ansvaret för en delad aktivitet bara hamnar på en av partera (föga förvånande, kvinnan) är det inte.  Det är hög tid att de som arbetar med sexualupplysning börjar ta kvinnors rädsla och faktiska biverkningar på allvar. Denna rädsla kommer, tvärtemot vad många påstår, inte i första hand från braskande kvällstidningsrubriker utan från faktiska erfarenheter -sina egna eller andras. Det är inte sunt att vifta bort kvinnors biverkningar med ett “det är farligare att vara gravid”. Det är inte sunt att , som Kristina G-Dvifta bort kvinnors erfarenheter som “myter”. Det är inte sunt att lägga ansvaret för en tvåförvållad situation på bara en av parterna. Det är inte sunt att unga kvinnor som frågar vad de kan göra när HENNES KILLE “inte gillar kondom”  får till svara att det är upp till HENNE att ta ledigt från jobbet, boka tid hos barnmorska fixa preventivmedel som HON får ta ansvar för och få biverkningar (som förmodligen är mer än lite “obekväma”) av.Det är inte sunt att vaginala samlag anses vara den enda giltiga formen av sex. Det är inte sunt att det är fler kvinnor än män som steriliserar sig trots att sterilisering är både enklare och säkrare på män.

Och så länge vi inte har gjort något åt dessa osunda inställningar, så länge vi inte har fler icke-hormonella preventivmetoder och, framförallt, så länge vi inte har fler preventivmetoder för män, tvivlar jag på att antalet aborter kommer att minska hur mycket vi än subventionerar hormonella preventivmedel.

Idag har jag inte fått gjort vidare här hemma. Trött och har väldigt ont i mina händer idag. Och fötterna. Så onte det gjorde när jag kom ur sängen och ställde mig på fötterna. När jag sen var tvungen att gå på dom. Irriterande sånt. Stelt och värkande.

Efter att ha bråkat och skällt på en käftande Decibel, som jag dessutom fick släpa och dra ur sängen och dra och bära ner för trappan, så kom vi iväg. Hon skulle minsann inte alls åka till tandläkaren och om hon nu mot all förmodan åker med i bilen så tänker hon INTE öppna munnen! Så det så. Hon hann inte äta någon frukost utan det var bara att hoppa i kläderna och borsta tänderna. Så köre vi Minimonster till Laxen och brummade vidare. Men vi hann:-)
Inga hål fanns det heller. Decibel visade tänderna ändå. Sen var hon glad.

Hemma igen gjorde vi oss lite toast till lunch. Det har varit strålande sol och varmt idag. Det har blåst rätt ordentligt men vindarna har varit varma.

Snart var det dags igen. Min tur att åka till Ullared. Ja Decibel var ju med mig. Väl på vårdcentralen så fick jag tagit blodtryck och lyssnat på hjärta och lungor. Ja inte jag då, men doktorn. Ang blodbristen och min kopparspiral så tyckte han nog att vi skulle fundera på andra preventivmedel. Han menade att även om man äter järn och bra och nyttig mat så hjälper ju inte det om jag varje månad blöder som ett slakthus. Då kommer jag ju aldrig ifatt egentligen.
Hormonpreparat är ju uteslutet för min del, så då kan man ju utesluta hormonspiral, p-stavar och alla olika p-piller som finns. Så vad finns kvar? Kopparspiral, brandmannen, kondom och sterilisering. Brandmannen är uteslutet. Kondomen funkar väl bra egentligen. Det är bara det att de spricker ju jämt. Två av barnen är resultat av det. Oplanerat men mycket välkommet. Vi har ett missfall efter sprucket gummi och nu sist en abort, också av sprucket gummi. Kvaliteten på regnkläderna är dålig nuförtiden. Vojvoj

Återstår steriliseringen då. Men nä. Visserligen ska vi inte ha fler barn. Men, jag vill ändå kunna få en till. Känna att vill vi ha en sladdis om tio år så ska det finnas en chans till det, även om jag troligvis är för gammal då kanske. Men ändå. Genbanken skulle ju kunna göra det tänker någon. Javisst, det har han sagt själv också men inte heller det är en bra idé. TÄNK nu om vi skulle dela på oss. Han kanske träffar en och vill ha barn igen. Inte för att jag tillåter honom att skaffa en ny… hehe Eller också vill han ha en sladdis om femton år. Då är jag ännu äldre men det skulle kunna gå. Så nä, inget så definitivt.

Det ända rimliga är väl isåfall att köpa hem ett par akutp-piller och använda gummikläder igen. Fördelen är ju att man slipper yngla av sig en hel dag efteråt Luktar inte sex och snusk heller :-p

Tål att tänkas på