Det är märkligt vilka betydelselösa saker det är som jag dröjer med att ta in i mitt liv. Jag har aldrig varit på en golfklubb. Aldrig varit på Lindingö. Aldrig haft ett däggdjur i de hem där jag bott. Det har att göra med mina principer, min sociala ställning och min uppfostran.

Däremot är det lite märkligt att jag under de 7,5 åren som jag haft egen lägenhet, aldrig haft en brödrost. Jag skaffade det nyligen. Under lika långt tid hade jag aldrig haft kaffe i lägenheten. Nu har jag Nescafé. Det kan vara nåt som underlättar min kamp mot den svenska morgonens mörker om vintern.

Och sen har jag köpt ett Pink Floyd-album för första gången i mitt liv. Jag har alltid haft en stark känsla om att Pink Floy är ett band som aldrig kommer att ha något med mig att göra. Jag har en fördom mot folk som gillar Pink Floyd. Grunden i fördomen handlar om att de är osympatiska människor. Sen kan det handla om sociala skillnader eller att de är musiknördar. Spelar mindre roll. Det gemensamma är människor som är främmande för min vänskapskrets. Å andra sidan har jag folk som gillar Rush och Yes, så det kanske är lite av en slump.

Hur som helst, jag hade inga planer på att köpa och hade inte tagit något beslut. Men jag beställde ett par skivor från CDON och de erbjöds jag att köpa en remastrad variant av The Dark Side of the Moon för 9 kr. They made an offer I couldn’t
refuse.

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, princip, golf, floyd, psykedelia

Den ene efter den anden af vores politikere stiller op og siger at de vil bryde loven. De vil udvise civil ulydighed hvis der står et såkaldt menneske i nød foran deres dør.

Jeg ved at min mand taber kostbare sekunder hver dag i sit liv, som kunne bruge på sine børn eller sit job, fordi at man kun må køre 30-50 km/t i vores by selvom den del af byen, vi bor i er opført for 30 år siden og alle vejene derfor må regnes til at kunne klare at man kører 60 km/t, som var den gældende hastighed på opførelsestidpunktet.

Selvom min mand kunne vælge civil ulydighed, så vælger han at overholde landets love og istedet vælge en strategi med at argumentere for højere hastighed på landets veje generelt.

For det er et spørgsmål om princip. Skal man vælge at overtræde de love man er utilfreds med eller skal man forsøge at lave åbenlyse love, hvoraf mange er på færdelsområdet om?

Vi vælger det sidste. Det er også det budskab vi prøver at give vores børn. Det er her at det bliver svært når de folketingspolitikere der om nogle burde være fortaler for at overholde de love som de eller deres kollegaer har vedtaget, istedet vælger at undergrave retsstaten.

Hvor er vi henne?

Et er at de kan lave fejl som de gjorde ved våbenloven. Jeg læser på internettet at der tilsyneladende lå andre motiver bag loven end blot at gøre landets veje sikre. Det ser ud som om at der er tale om en slags statsekspropriation af private samleres ejendom til fordel for lokalmuseer, der som bekendt lider i en tid med massive nedskæringer på det offentliges budget.

Men det ændrer ikke på at det er ynkeligt når politikere stiller sig op og beklager at domstolene dømmer hårdt i efter love, som de selv har besluttet skal være strenge. De var advaret, men valgte at gennemføre loven fordi at befolkningen går rundt i en sand blodrus på grund af fustration over at de risikerer at blive skudt ned helt tilfældigt ganske som om at de var bosat i Irak hvis de bare en smule ligner en person, der kunne finde på at køre på motorcykel og denne blodrus ville politikerne honorere.

Noget andet er når politikerne tryner landets domstole. Hvor mange gange er det ikke sket? Højesteret tog ikke sagen om Camilla Broe. Var procesbevillingsnævnet truet til deres afgørelse? Hvad er status på magtens 3-deling efter denne afsløring? Hvor er Folketingets mistillidsvotum som reaktion på dette klokkeklare overgreb på en af grundstenene i vores forfatning?

Det er som om at politikerne ikke længere tror på det projekt, som kaldes Danmark. Vi har valgt disse mennesker i tillid til at forvalte vores samfund, støtte op omkring de fælles regler, som de selv er med til at finde på og rette de regler, de ikke synes om, så vi kan få en retsstat at leve i.

Istedet prædiker de anarki. De fortæller landets befolkning og mine børn at man blot skal overtræde de love som man er utilfreds med og bortforklare lovovertrædelserne som civil ulydighed.

Som forælder ved jeg snart ikke ud og ind. Jeg vil holde døren lukket idag. Fremover vil jeg fokusere på familien alene og lade andre sejle i deres sø. Jeg stoler ikke på påståede fakta om fattigdom, når de som er her finansieres af os skatteborgere på falske præmisser.

Mine børn holder jeg hjemme og vil fraråde dem nogensinde at rejse ud af Danmark fordi at der ingen retsgarantier er efter 4. september 2009 ganske som ekspertsider råder til. Jeg vil også fortælle dem hvorfor at vi forældre fremover afleverer blanke stemmesedler til de kommende valg. Der er ingen politikere tilbage med blot en lille andel af troværdighed tilbage mere.

orsakverkan publicerar dagens skeptips; den återkommande sammanställningen “skeptips” på orsakverkan är alltid lika intressant, särskilt för icke-religiösa. Där länkas bland annat till Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet om att vara principfast. Innan jag kommenterar artikeln vill jag även länka till orsakverkans blogginlägg om vaccinationer; rådet “uppsök din läkare” är det vettigaste. Vad vet egentligen orsakverkan, jag eller någon annan om huruvida vaccination är bra eller ej? Experterna vet dock (och om de är lättpåverkade nog att ha övertygats  av något slags “vaccinatonslobby” har vi större problem än vaccin).

Tillbaka till Magnussons artikel: trots att jag ogillar religiösa dogmer, avfärdar jag inte prnciper helt; principen om mänskliga rättigheter och demokrati är absoluta för mig, och okompromissbara, utan någon egentlig anledning – det bara är så. Det mänskliga psyket är uppenbarligen uppbyggt så att den lämnar rum för principfasthet; helt klart har de som tillmäter mänskliga rättigheter historiskt överlevt bättre än de som struntade blankt i andras rättigheter (annars skulle förstås inte så många tillmäta mänskliga rättigheter ett så högt värde). Grunden till alla argument – subjektiva egenvärden; den absoluta grunden är för de allra flesta välbefinnande eller det mer odefinierade “lycka” – har jag tidigare skrivit om. Skillnaden mellan värdering av mänskliga rättigheter och tro på Gud är att världen blir mer lycklig av respekt för mänskliga rättigheter; inte säkerligen mer lycklig av tro på Gud. Hmm, nu är i och för sig lycka också ett subjektivt egenvärde… :p

Badlands Hyena lockar som vanligt till skratt med sin ytterst välskrivna politiska satir (Hyenan har platsen, tillsammans med Schmolitik, som den bästa svenska politiska satirkällan jag känner till; skillnaden mellan webbplatserna är främst att Schmolitik publicerar fiktiva nyheter och angriper både vänster, höger, pirat och antipirat, medan Badlands Hyenas satir alltid riktas mot höger och antipirat), senast om att pärlplattorna bidrar till galleriernas undergång. I sitt inlägg “Det finns ingen gratis demokrati” argumenteras på ungefär samma sätt som i flertalet av mina Calendern-artilar (vilket inte är så märkligt, för Badlands Hyena har skrivit så flera gånger tidigare, och Hyenan är främsta inspirationen till Calendern), med en (förstås medveten) misstolkning av begreppet “fri”.

Le domaine d’Anais, i bloggosfären allmänt känd som den bästa svenskspråkliga förmedlaren av piratnyheter från Frankrike, skriver att vi – Piratpartiet – befinner oss bland vänner nu när vi sitter i den gröna gruppen. Andra nyliga blogginlägg handlar om hur nätets baneman Frédéric Lefebvre enligt ett obekräftat rykte kommer hamna på kulturdepartementet i Frankrike och om skriftmotståndaren Sokrates. Läsvärt, läsvärt!

Mattias Bjärnemalm funderar apropå Kristdemokraternas utspel om kreatörers rätt till frukten av sitt arbete. Detta med naturrätten till arbete har jag skrivit om tidigare. Om en (som de flesta liberaler) annammar principen om att varje individ har rätt till liv, frihet och frukten det – vad individen har skapat – kan en ändå kritisera upphovsrätten. Ett längre väldigt djupt resonemang i frågan kommer i ett snart, framtida, mycket långt inlägg, som jag även ämnar publicera på Newsmill.

Sagor från livbåtens två senaste sagor är som alltid mycket välberättade. I den allra senaste berättar Göran Widham (och jag behövde faktiskt kolla upp det; Widham och Fridholm skriver båda så bra, med samma formatering och språkstil och någorlunda samma åsikter, att jag inte kan utläsa genom blott läsande av ett inlägg vem som skrivit det) om Piratpartiets gruppval och anställning av assistenter; jag håller, åtminstone i stort, med Widham i dessa två frågor. I ett avancerat inlägg, också det av Widham, förklarar Widham varför lagen måste ändras, men att det – enligt hans mening – inte räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på bloggen).

Xor vill ha mer insyn i Piratpartiet. Det vill jag också. Kommunikationen – att nå ut med information – inom partiet är ganska dålig; lite ironiskt i och med att vi kommunicerar så mycket via Internet. Problemet ligger mycket i att folk använder så många olika kommunikationskanaler: IRC, Skype, forum,  och många bloggar… Till skillnad från Xor har jag dock inte orkat komma på några konkreta förslag om hur öppenheten kan öka (mer än att vi på Stockholmsmötena pratat om att utse någon inforationsansvarig); i ett inlägg presenteras två bra, enkelt genomförbara förslag. Ett av förslagen har stött på kritik (det om att logga IRC-kanalerna); någonstans läste jag att det kanske borde finnas flera kanaler, varav en för de som bara vill prata och inte besluta något eller så, vilket kan vara en god idé.

Farmorgun har som vanligt många länkar, med tänkvärda kommentarer till.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, demokrati, Frankrike, princip, principer, principfasthet, vaccin, vaccionation, subjektivitet, egenvärde, egenvärden, satir, fri, frihet, gratis, Frédéric Lefebvre, Sokrates, Kristdemokraterna, KD, partigrupp, partigrupper, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, assistent, assistentet, insyn, öppenhet, offentlighet, skeptik, skeptiker

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

För att ingen om någon vecka eller så ska undra varför miljön plötsligt gått åt pipan så vill jag förvarna om att jag tänker låta bli att vara vegetarian i en till två veckor för att få upp mitt blodvärde (som nu ligger på 80 men som hos mig bör vara kring 120-125).

Anledningarna till att jag är vegetarian överhuvudtaget är två: miljön och min egen hälsa. I en till två veckor kommer som sagt det första få lida för det andra. Så ja, jag bryter mot principer, men bara lite och tillfälligt.

Hittills har jag bara ätit Hemköps leverpastej med gurkbitar (det enda järnrika från djurvärlden som finns hemma) och det var äckligt. Smaken kan jag stå ut med (jag har trots allt ätit sjukhusmat i fem dagar), men det gör mig lite illamående. Funderar starkt på att be mamma köpa en julskinka.

Jag bestämde mig för ett tag sedan av princip att inte skriva om rum237 av den enkla anledningen att jag skulle känna att jag hängde ut honom. Det är en grej att skriva om personer som ingen vet något om i alla fall (vem vet, de kanske bara finns i min fantasi?), en helt annan att skriva om någon som med ett klick går att kolla upp vem det är.

Logisk princip, tycker jag. I teorin. Nu bor jag mer eller mindre hos människan, så mitt vardag är ganska begränsad till det som händer innanför dessa väggar, vilket i praktiken betyder att 99% av det jag skulle kunna skriva om handlar just om någonting som händer innanför dessa väggar. (Notera att detta var tänkt att vara en dagboksblogg då den skapades. Följaktligen räknar jag bara in dagboksmaterial i de 99 procenten.)

Så, hur gör man då när man har förbjudit sig själv att skriva om det enda man kan skriva om?

Alternativ 1: Man bestämmer sig för att ändra genre på bloggen
Alternativ 2: Man kommer över sig själv* och sina priciper och börjar blogga om “riktiga” personer trots allt.
Alternativ 3: … hum… you tell me! Förslag/rekommendationer välkomnas!

Just nu lutar det åt alternativ #2. Får väl mjukstarta och skriva något om lamt om hur överdrivet många kuddar rum237 har – och aktivt använder – i sin säng.

Gonatt!

* Ursäkta svengelskan! Min ursäkt är att klockan faktiskt är missinassen!

Ibland undrar jag hur jag lyckats sätta mig i en situation där jag känner att jag skulle vara otrogen mot någon jag bara dejtat någon månad om jag skulle träffa mannen jag tror mig älska.
Jag ser inte mitt förhållande med C som en otrohet mot A. Det står ingenting i spelreglerna mellan mig och A om att vi bara skulle vara varandras; han är ju trots allt gift. Däremot har jag och C sagt att vi är exklusiva, vilket är en anledning till att jag inte träffar A.

Jag vet inte vad jag ska svara när A börjar prata om att han längtar efter att träffa mig. Jag vet vad jag vill säga: snälla, kom hit nu på direkten då, åk hit så kan vi äntligen få hålla om varandra som vi har saknat så länge! Jag vill så gärna kunna säga att jag är bara hans, att ingenting hindrar honom från att komma. Jag vill veta att han är bara min.
Men jag kan inte säga något av det jag skulle vilja säga, så jag är tyst. Säger att jag saknar honom också, att jag längtar jag med.

With PHP’s widespread adoption,it’s almost too easy to find a script or snippet to do exactly what you need. Unfortunately, there’s no filter as to what is a “good practice” and what’s, well… not so good when writing a PHP script. We need trustworthy sources, who have proven they have a solid grasp on the best practices of PHP.

klik disini

Svenskan är – om vi skall se till hela världen – mer eller mindre ett minoritetsspråk. Vad jag menar är att svenskan i förhållande till andra tungomål knappast kan kallas ett världsspråk. I detta liknar svenskan således hebreiskan/arameiskan under Jesu tid.

Föreställ er då att en svensk vill skriva en bok ämnad för världsmarknaden eller ett brev till, låt oss säga den amerikanske presidenten. I denne bok/detta brev, använder författaren – låt oss kalla honom Jöns, en dialektal variant av Johan(nes) – då självfallet engelska för att nå ut med vad han nu vill säga; han måste ju faktiskt göra sig förstådd.

Det mesta är för Jöns ganska enkelt att skriva på engelska. Men ibland behöver han tänka till lite; ett antal ord, fraser, meningar och uttryck är inte helt lätta att översätta. Exempelvis vill han på ett ställe skriva att “det ösregnar”. Han tänker igenom vilka sätt han kan formulerade detta på, på engelska. Skall han helt enkelt skriva “it´s raining heavely”? Eller finns det något annat utryck, som funkar lika bra, om inte bättre? Till slut väljer han att använda utrycket “it´s raining cats and dogs”.

Ponera nu att denna hans lilla skrift undersöks knappt 2000 år senare, av en läsare som tillhör en helt annan kultur. Och så kommer läsaren till detta uttryck: “it´s raining cats and dogs.”

Han blir alldeles konfunderad. Vad skall detta betyda? Han kan ju engelska, och vet att det rent bokstavligt betyder just “det regnar katter och hundar”. På ett eller annat sätt lyckas han klura ut att författaren är svensk, och att den svenska motsvarigheten för denna absurda mening är “det ösregnar”. Men han är inte nöjd med det. Istället vill han också lära sig mer om det engelska utrycket: det måste ju finnas en anledning till att Jöns valde denna roliga mening, istället för en mer enkel variant.

Således börjar han reda ut hur det kommer sig att “it´s raining cats and dogs” kan betyda vad det betyder, vilka extra poänger detta ger etc etc.

På samma sätt borde vi väl kunna handskas med begrepper “logos” (grekiska) och “davar” (hebreiska [arameiska?] ), eller? Man kan ju inte falla hän till den ensidighet som Messianisterna verkar förespråka…

Det sägs ju att man ska hålla på principerna, vilket var precis vad jag gjorde igår (trots att jag blev erbjuden pussar med typ allt och alla). Jag är stolt över mig själv!

Ska bara skriva lite random saker också:

* McMys = McNaajs.

* Jag har ”shiny” naglar

* Jag är oskyldig!

* Min TV är felplacerad.

* Google really is my friend.

* Jag har det sämsta korttidsminnet ever.

* Jag vill se mer ”Cashmere Mafia” nu!

/Räkan – ”I wanna’ be the big spoon.”

On November 22, 1963, I was in my high school General Science class 16 miles south of the Texas School Book Depository. Today, I drive by Dealy Plaza on my home from work. There are always lots of tourists standing around, talking, pointing, taking pictures. As I pick my way through the intersection, I see the grassy knoll, the wooden fence, the railroad overpass, and the curb storm drain where the final shot was delivered, 44 years ago. Whew…it still seems like a bad dream, but it was just the beginning, and it goes on today.

The truth lies. Facts deceive. Pictures distort. Sounds hide. Thoughts rage. Our reality is tenuous, the way we change what we see and how we hear and even what we smell, as time passes, or emotions blur our senses. History is fraught with events or quotes or even images that we would swear were true, actual, factual. When we look at them later or more closely, or from a different angle or under different light, what we thought we would bet our lives on, turn out to be less than the sure thing we believed we would never forget.

In the TV series Mad Men, Donald Draper is confronted with the lie of his borrowed history in the Korean War (a police action that has yet to be officially ended), by the upstart Pete Campbell, in front of Bertram Cooper of Sterling-Cooper Ad Agency (played brilliantly by Robert Morse). Young Pete rants and blurts out the facts, thinking that it would somehow destroy his nemesis Draper. Cooper simply says to him, “Who cares? A man is who he is when he walks into a room.” Even that quote is probably paraphrased, and the program was shown only a few weeks ago. History cares. We care, but the realization is that appearance is everything, possession is 9 points of the law, that even morons get their way, when speaking from the bully pulpit.

My point is that we can only rely on what we believe to be true right now, on a second by second basis. And we hope that those beliefs are somewhat similar to what we believed yesterday. If they aren’t, can sanity survive? On that day long ago in Texas, I think I believed that the world was becoming evil, that some people were no damn good, and that heroes would help justice prevail. My transitory beliefs have shaded back and forth over the decades, around the central themes of justice, hard work, and extreme caution.

Heroes, criminals, victims, witnesses. The roster of people in each of those categories has changed in number, identity and definition many times over the past 44 years. The hero list is the only one that seems to diminish as we get older. It would be too easy to get into the cynical persona of many who comment on the ways of the world. As I get older, and move into what we call the new 60’s generation (just had my 59th birthday), I have added a new list to the first four: Morons. These are the ignorant and arrogant cynics whose logo appears to be the ‘Whatever…’ brand.

As I prepare to move into my Fourth Score, there are many observations that have helped me in my desire and belief of better things to come. One is the wisdom of experience, and another is the gift of aging in a world that provides medical progress for the unavoidable pitfalls of growing older. It sounds trite but the Internet, and the entire sphere of the new communications society that it has spawned, is another. This new technology provides unprecedented access to information, and something I thought was gone: community.

We are not alone. While only ‘entertainment’ movies, music, literature, and (dare I say it) even TV, sometimes provide clues in the society that there are others out there like us, that believe in good, justice, and even heroes. Even though those heroes are sometimes us. Crash, Grand Canyon, The Closer, Mad Men, Mars Rising, By the Rivers of Babylon, Long Road Out of Eden, Taking the Long Way, are but a very few of the cultural reflections that people still care about good stuff.

Oswald did it. Sirhan did it. Princip did it. Ray did it. Whitman did it. These events were witnessed by dozens or more and every year more and more information comes out about the seconds or minutes that each event occupied in the fabric of history. TRUTH? The Truth? The truth? I later had occasion to go by another site on the way to and from my daily activities. As I walked across the South Mall in Austin, Texas, I could help but be moved by the irony of the vision I saw every day for a few years.

Ye shall know the Truth and the Truth shall make you free is the verse (John 8:32) carved above the front (south ) entrance to the UT Main building. Looking up past this about 300 feet above is the parapet from where Whitman shot. Both locations give me the sense of being a target should the fabric of time be torn slightly enough to put me at the time and place of theses horrendous events. My favorite counter to this feeling is the endeavor in our lives that we should all act like Jackie Robinson with a lead off of second base: look in all six directions at all times, Phil Rizzuto can make a play from almost any place.

Jeg er beskæftiget indenfor servicefaget og har masser af telefonisk kundekontakt. Det er ikke småting man hører i løbet af en dag…
Havde igår på arbejdet en særdeles principfast kunde igennem, som forlangte at få refunderet et beløb på 9 øre. Jeg gentager…. 9 øre

Tænk hvad du vil. Jeg har tænkt mit….

I går var det kvindernes internationale kampdage – og tillykke med det kvinder. Man kunne dog ønske, at kampdagen bestod af ønsket om frihedsligestilling, det vi kender som “lige for loven”, i stedet for den samme socialistiske ynk om kollektivisme og solidaritet.

5. juni 1915 er et eksempel på en dato, der bør fejres og fremhæves på en dag, der hylder ligestilling. Det er nemlig den dag, hvor kvinderne fik stemmeret og dermed også fik del af de negative frihedsrettigheder, vi alle nyder så godt af den dag i dag. Dette er en liberalistisk kamp – kampen om individuel frihed og det er dette, man burde fremme med en international kampdag i ligestillingens navn.

Venstreorienterede idéer om, at mindst et bestemt antal procent i en bestyrelse skal være kvinder, er forrykt. Rigtig ligestilling handler ikke om kvantitet og hvorvidt der er lige mange mænd og kvinder i en bestyrelse – rigtig ligestilling handler om, at de bedst egnede kandidater bliver valgt uanset køn, seksualitet, tro etc. At fordomme kan eksistere og påvirke valg er en selvfølge, som man så kan håbe bliver bekæmpet, hvis ønsker, at alle mennesker er “frie af sind”. Et sundt liberalt princip – men det er jo ikke noget, man skal tvinge ned over hovedet på folk.

I øvrigt ville det jo være sjovt, når 40 % (som i Norge) af en bestyrelse i et mandligt miljø som f.eks. fodboldmiljøet havde poster besat af kvinder. Eller 40 % af den lokale syklub forenings bestyrelsesmedlemmer var mænd. Selvom eksemplerne er meget generaliserende, er det fine eksempler på, hvad der kan ske, hvis man lader den venstreorienteret ligestillingskamp vinde i stedet for den liberalistiske. Forskellen er altså tvang mod frihed, kvantitet mod kvalitet og særbehandling mod lighed for loven. Man kan spørge sig selv om, hvad der er bedst?

Rigtig ligestilling handler om “alle er lige for loven”-princippet og ikke at alt er lige, hvilket bl.a. sidste år fik bestyrelsen i VU Gentofte/Hellerup til at foreslå at indføre i Venstres partiprogram, at værnepligten skulle afskaffes – Danmarks nutidige mest groteske eksempel på, at vi ikke har lighed for loven. Det vil vi gerne arbejde hen imod!